Fredrik Karlström

Konstaterar att det har varit mycket politik på bloggen i de senaste årens inlägg. Så nu tänkte jag beskriva något annat eller är det här också politik eller bara dumhet ifrån min sida?

Hursomhelst, för drygt tio år sedan uppsökte jag ÅHS för att se om de kunde hjälpa mig att åtgärda ett problem som ställde till mycket elände och smärta. Problemet var att bägge mina händer domnar bort så fort jag håller armarna i 90 graders vinkel. Det spelar ingen roll om jag sitter och äter, skriver, bygger, kör motorcykel eller sover. Så snart mina underarmar är i 90 grader i vinkel med mina överarmar eller högre upp än mina armbågar, domnar händerna bort. Symtomen är tyvärr inte bara bortdomningar utan det tar även riktigt ont efter en stund och smärtan stiger upp i armarna.

Doktorn jag besökte för dryga tio år sedan misstänkte karpaltunnelsyndrom men ville skicka mig till Åbo för ett speciallistutlåtande. Väl i ÅBO kopplade de in en massa elektroder på mig och om jag fattade det rätt mätte nervsignalerna på något sätt. Resultatet var att karpaltunnelsyndrom blev konstaterat och då trots min unga ålder måste det opereras.

Jag fick en remiss till operation och även efter ett tag en operationstid. Tyvärr inträffade sjuksköterskestrejken (inte den senaste utan den förra) precis innan jag skulle opereras och det resulterade i att operatörskordinatorn tog kontakt och sa att de återkommer med en tid efter strejken.

Veckorna gick och månaderna med det, ingen hörde av sig och efter ett halvt år så kunde jag konstaterade att symtomen lindrades när jag gick upp i vikt. De försvann inte men jag lärde mig leva ganska bra med problem och konstaterade att kroppen anpassar sig till smärta.

Tyvärr har dock symptomen förstärkts de senaste fyra åren, i samma takt som jag gått ner från 116kg till 99kg och i början av det här året insåg jag att jag måste göra något. Jag har ont konstant och det börjar sprida sig till axeln och in i ryggen (eller om det beror på det konstaterade diskbråcket och att de två felen sammanstrålar för att göra min vardag ännu jobbigare:) )

Sagt och gjort, jag tog kontakt med företagshälsovården, förklarade att jag redan fått en diagnos och jag vet vad felet är och vad som behöver göras. Givetvis räckte det inte med att jag visste vad felet var eftersom det gått dryga tio år och den remissen jag hade, hade passerat sin bäst före datum. Så jag skickades på ultraljud där det konstaterades igen att det är karpaltunnelsyndrom jag hade och att det behöver opereras.

Jag har de senaste månaderna gått och väntat på en operationstid men inte hört något. Eftersom sommaren börjar närma sig och jag skulle vilja ha det gjort innan det, bad jag min fantastiska fru att kolla upp var i systemet jag ligger. (jo jag vet, jag borde göra det själv)

Kan nu konstatera att det gått troll i mina karpaltunnlar igen, min remiss var skickad ifrån företagsläkaren den 11 februari men har tydligen förkommit på vägen för på kirurgen visste man ingenting. Tacksam är jag dock att min fru ringde och att jag igår fick besked om att få träffa kirurgen för planering av operation på tisdag nästa vecka.

Så fortsättning följer men nu ser jag iallfall ett ljus i mina karpaltunnlar 🙂

Igår kväll kom jag och avdelningschef Linnéa Johansson hem ifrån Estland där vi i två dagar har representerat Åland i den styrkommitté och som ska ta beslut gällande vilka projekt som skall få finansiering inom Interreg Central Baltic Programmet för 2014-2020.

Programmet är ett samarbete mellan Estland, Finland, Lettland, Sverige och Åland där gränsöverskridande aktiviteter som gynnar konkurrenskraften, ett hållbart användande av gemensamma resurser, kommunikationerna, sammanhållningen och kompetensen i regionen kan finansieras.

Totalt finns ca 115 miljoner euro avsatt för oss att disponera under perioden och ungefär hälften av det beloppet fördelades nu i den första omgången.

Styrkommittémötet godkände sammanlagt 53 ansökningar med projektidéer som går vidare till den andra och slutliga omgången. Av dessa har fem projekt åländska parter som ska delta i internationellt samarbete under de kommande åren. Innehållet i projekten spänner över alla kategorier som omfattas av programmet. De projekt med åländsk anknytning var följande:

• Sjöräddningssamarbete mellan gästhamnar,
• utveckling av utbildningen av sjukvårdspersonal till sjöss,
• tids- och bränsleeffektivare skärgårdstransporter,
• åtgärder för att minska utsläpp av näringsämnen och gifter i dricksvatten samt utveckling av metoder för rening,
• ungt skärgårdsföretagande inom kreativa näringar som t.ex. filmproduktion ingår i projekten med åländska intressenter.

Projekten som går vidare till den andra omgången ska färdigställa sina projektplaner och de slutliga finansieringsbesluten fattas sedan av oss i styrkommittén i slutet av augusti.

Den andra ansökningsrundan för nya projekt öppnar den 24 augusti, dagen innan vi tar det slutliga beslutet i vem och hur mycket pengar de projekt som gick vidare i denna omgång får. Läs mer om Central Baltic och gårdagens beslut här>>

Niklas Lampi skriver återigen en ledare i samma stil som otaliga gånger tidigare. ”Retorik utan markkontakt” är rubriken med underrubriken ”1000 nya kor? I själva verket förs de nu till slakt”

Han bygger sin ledare utgående ifrån att paret på bilden, som var med i en artikel dagen innan, uppges föra sina 26 mjölkkor till slakt pågrund av den nu bedrivna jordbrukspolitiken. Faktum är att de omstrukturerar sin verksamhet till att fortsätta med djur men med en annan inriktning. En omstrukturering som Niklas Lampi vet ha pågått i flera decennier.

Vi hade som mest över 2000 mjölkgårdar på Åland och tittar vi i ÅSUB:s statistiska årsbok så ser vi att trenden varit den samma under en lång tid, antalet mjölkgårdar har halverats ungefär vart tionde år och antalet kor på Åland har minskat.

Den trenden höll i sig likartat fram till 2011 när visionen om 1000 kor presenterades. Då började en förändring ske, antalet kor började öka och mängden invägd mjölk till ÅCA att stiga. Att antalet mjölkproducerande gårdar skulle fortsätta minska det visste vi redan då, det är något ÅCA och landskapsregeringen har vetat länge. Det har inget med nuvarande jordbrukspolitik, landskapsregering eller minister att göra.

Vissa gårdar är helt enkelt för små för att vara långsiktigt lönsamma för att försörja en hel familj, andra har ingen som vill ta över och några väljer helt enkelt att strukturera om sin verksamhet till en inriktning med mer lönsamhet utgående ifrån sina förutsättningar.

Per-Ole Mattsson, som Niklas Lampi hänvisar till, är en fantastisk man som jobbar och sliter mer än de flesta på Åland, men trots det får han inte lönsamhet i sina 26 mjölkande kor. Det har delvis med den rådande mjölksituationen i världen att göra, de stängda gränserna mot Ryssland och att ÅCA har tvingats sänka priset på den inköpta mjölken ifrån sina åländska delägares gårdar.

Alla som driver ett företag under en period när lönsamheten är sämre måste ställa sig några frågor och agera efter de svar man finner är bäst för en själv. Hur blir min verksamhet långsiktigt lönsam? Kan jag fortsätta med nuvarande inriktning? Hur länge kan jag göra det innan jag måste utöka, förändra eller investera mig ur den här situationen? Eller skall jag anpassa min verksamheten till något annat?

I Per-Oles fall väljer han uppenbarligen att strukturera om sin verksamhet och anpassa sig till förändringen, han har insett att han inte kommer att få lönsamhet och fortsätta företaget med 26 mjölkande kor och samtidigt är han inte beredd att investera i en ny ladugård och besättning. Däremot vet han att när antalet mjölkkor ökar, såsom det gör nu, så ökar även antalet tjurkalvar och dikor. Han ser att någon kommer att måsta ta hand om dessa djur och här ser Per-Ole en möjlighet, denna någon kan vara han. Bönder som Per-Ole behövs.

Denna omstrukturering betyder inte att hans produktiva mjölkkor, som Niklas Lampi skriver, går till slakt. Det finns andra producenter som gärna köper dessa av Per-Ole och de korna kan i sitt nya hem fortsätta producera mjölk till ÅCA.

Åland behöver 1000 kor till. Den visionen är enligt VD Johannes Snellman på ÅCA en ”överlevnadsfråga för mejeriet”. Lyckas vi tillsammans med den satsningen kommer mejeriet att finnas kvar, gör vi det inte finns anledning till oro.

Jag är mycket väl medveten om att en ledarsida är en plats där tidningens politiska frågor uttrycks. Att ålandstidningen sedan dess grundare tills dags dato har sina rötterna i centerrörelsen är inget nytt. Men ibland önskar jag som läsare en mer nyanserad ledarskribent som skulle försöka se verkligheten utifrån flera synvinklar.

Tyvärr inser jag gång på gång när jag läser det Niklas Lampi skriver, att så inte är fallet. När man citerar sig själ med osanningar som exempelvis i den här ledaren: ”Branschen har varnat för att den förda politiken kan leda till ungefär det som nu hänt: färre snarare än fler kor” är det inte bara fel, eftersom faktum är att antalet kor ökat de senaste åren med ca 250 stycken, det är även att misskreditera hela det åländska livsmedelsklustret.

Jag vet inte varifrån Niklas Lampis drivkraft kommer att med alla medel försöka se det negativa i det som görs för jordbruket på Åland men uppenbarligen tar han alla tillfällen i akt för att svartmåla mig och den förda politiken. Jag hoppas att hans drivkraft är jakten på stora svarta kvällstidningsrubriker för om det är något annat är det nästa otäckt.

Tyvärr skapar hans onyanserade ledare inte bara oro, ett sämre debattklimat och gödslar till onödiga konflikter, de skapar även motsättningar i onödan, motsättningar som inte skulle behöva finnas på Åland. När han dessutom ibland bygger sina ledare, inte bara på osanningar och spekulationer utan även genom att ändra i rubriker och innehåll i Ålandstidningens journalisters artiklar (jo, Niklas, jag vet att du gör det) är det inte bara kontraproduktivt för vår gemensamma framtidstro på Åland, det är något verkligen osunt.

Det är chefredaktörer som Niklas Lampi, som gör att jag anser att public service på Åland är viktig, det måste finnas politiskt oberoende journalister och publicister man kan lita på, som med Ålands bästa för ögonen försöker förmedla en så rättvis, riktig och sanningsenlig bild som möjligt. Ur flera synvinkar.

Mitt förtroende för Niklas Lampi är efter de senaste två åren totalt förbrukat och jag vet att med det här inlägget så kommer givetvis inte ledarna om mig och vad jag gör att minska eller vinklas mindre men jag har iallafall försökt förklarat hur jag ser på hans sätt att driva Ålandstidningens politiska linje och att det tyvärr inte längre är som min farfar sa när han levde ”Det står i Ålandstidningen, så det är sant”. Idag är det tyvärr något annat.

Jag vet att politiker skall hålla sig för goda att recensera eller utrycka åsikter om den tredje statsmakten och hur journalister bedriver sitt jobb, men en ledarskribent har ett stort ansvar och inflytande i hur ett samhällsklimat utvecklas. Som Ålandstidnigen själv rapporterat så tillhör Niklas Lampi de tio mäktigaste personerna på Åland, med den makten kommer även ett stort ansvar. 
Använd den konstruktivt, Niklas.

Fru talman,
Det här är ett lagförslag i EU-byråkratins tecken, men med små ytterligare konsekvenser för aktörerna inom den åländska fiskerinäringen. Lagstiftningen är nödvändig för ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk för fiskerikontroll och även om vi kan anse att detta är byråkrati på högnivå kan vi tyvärr inte längre göra någonting annat åt det än att implementera det på ett så smidigt sätt som möjligt.

Något jag vill påpeka innan jag presenterar förslaget är att Landskapsregeringen har varit aktiv de senaste åren under utarbetandet av de förordningar som nu utgör EU:s kontrollsystem. I såväl formella ställningstaganden, som i informella diskussioner under arbetets gång har vi framfört, gång på gång att förordningarna är anpassade för ett storskaligt havsfiske och inte dimensionerat för det småskaliga kustfiske som bedrivs i landskapet.

Landskapsregeringens ståndpunkt har under många år varit att det småskaliga kustfisket borde frigöras från kontrollkraven eftersom det inte är praktiskt möjligt, rimligt eller nödvändigt att övervaka det på samma grunder som havsfisket. Detta beaktades endast i marginell utsträckning och nu omfattar kontrollregelverken allt fiske och vattenbruk som bedrivs i marina områden, inkluderande hela värdekedjan från fångst till slutkund.

Vårt mål och vår skyldighet ifrån näringsavdelningen och fiskeribyrån är sålunda att genomföra de EU-bestämmelser som krävs för kontroll inom fiskerinäringen så kostnadseffektivt som möjligt. Så att den utökade administrativa bördan och kostnaderna för verksamhetsutövarna och landskapsregeringen blir så liten som möjligt.

Bakgrunden till detta lagförslag är att EU-lagstiftningen för fiskerikontroll har reformerats i syfte att åstadkomma ett effektivt, heltäckande och harmoniserat kontrollsystem genom hela produktions- och saluföringskedjan. Det ställs krav på nationerna att man ska införa enhetliga system för kontroller, rapportering och inspektioner men också för påföljder för de som gör sig skyldiga till överträdelser mot fiskeripolitikens bestämmelser.

EU:s regelverk för fiskerikontroll utgörs i huvudsak av flera förordningar som visserligen gäller rakt av i medlemsländerna, men för ett fullständigt genomförande behövs också nationell eller landskapslagstiftning.
Från EU-kommissionens sida har man uppmärksammat landskapsregeringen under flera år att vi har brister gällande detta. De har skickat flera så kallade pilotbrev, vilket är ett informellt förfarande innan ett formellt överträdelseförfarande inleds. EU-kommissionen har även gjort tre revisionsbesök till Finland och i mars förra året gjordes även ett revisionsbesök till Åland, varvid dessa brister konstaterades.
Det är också brådskande att få det här åtgärdat nu eftersom lagen ett så kallat förhandsvillkor för det operativa programmet inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden 2014-2020. Utan godkänt regelverk för fiskerikontroll får vi inte tillgång till medlen ifrån fonden.

Landskapsregeringen har i svar på EU-revisorernas granskningsrapporter informerat kommissionen att vi bedömer att nödvändig åländsk lagstiftning ska kunna träda ikraft den 1.7.2015. Jag är medveten om att vi inte riktigt klarar det, men nu med att den här lagen är lämnad till lagtinget kan vi iallafall visa att vi är en god bit på väg.

Den största förändringen med förslaget rör delen om ”överträdelser mot fiskeripolitiken”. Det är inte längre möjligt att ge böter för brott mot fiskeripolitiken utan det ska istället tillämpas ett system med så kallade administrativa avgifter för de som gör överträdelser.
Vad som är en överträdelse och vilken avgift som ska påföras styrs i stor utsträckning av EU-regelverken. De som har begått en allvarlig överträdelse ska också påföras ett visst antal prickar, som i sin tur ska registreras i ett överträdelseregister, och om prickarna ackumuleras kan det i värsta fall innebära att fiskelicensen dras in.

Vad gäller systemen för fiskerikontrollen har vi de behövliga strukturerna tillsammans med de finska myndigheterna. Genom avtal har vi del i det nationella datasystemet för övervakning, vilket omfattar bl a fiskarregistret, fångstregister, register för förstahandsuppköpare och fartygsregistret.

EU-regelverken ställer krav på att det bara skall finnas en enda myndighet som ska samordna kontrollverksamheten i landet. I Finland är det Jord- och skogsbruksministeriet som är den myndigheten. Det ställs även krav på att det skall finnas ett centrum för fiskerikontroll som ska vara bemannat dygnet runt alla årets dagar. Det centrumet föreslås vara gränsbevakningsväsendet eftersom de bl a övervakar de båtar som omfattas av det satellitbaserade kontrollsystemet, vilket gäller för båtar över 12 meter. Redan idag har vi en överenskommelseförordning som säger att gränsbevakningen kan utföra vissa fiskeriövervakningsuppgifter i landskapet. Det skulle därför vara naturligt om de även för Ålands del utgjorde det dygnet-runt bemannade
centret.

Nu till förslaget:
Landskapsregeringen föreslår att EU-bestämmelserna för fiskerikontroll genomförs genom en sk blankettlag av rikets lag, med vissa mindre avvikelser. Vi bedömer att det är det mest ändamålsenliga eftersom:
– EU-bestämmelserna är mycket detaljerade och ger oss väldigt begränsade möjligheter för alternativa genomföranden och den finska lagen reglerar vad som krävs, men inte mer.
– De system för fiskerikontroll som vi har är gemensamma med riket och det vore kostsamt att utveckla separata datasystem.
– Vi planerar även att ta ett initiativ till en överenskommelseförordning där administrationen för det nya påföljdssystemet överförs till landsbygdsverket och att de hanterar det på samma sätt som i riket. Interna diskussioner har förts och landsbygdsverket ställer sig positiva till detta förutsatt att vi har ett system som är så likt det finska systemet som möjligt.

Vi uppskattar att vi kommer att ha väldigt få överträdelser och att det inte är ändamålsenligt att bygga upp en administration för detta inom landskapet. Beslut om sanktionsavgift och påförande av prickar kan få stora konsekvenser för verksamhetsutövarna och för att få det rättssäkert bör dessa ärenden utredas av en fristående myndighet.

Landskapsregeringens fiskeribyrå är den myndighet som utför kontrollerna i landskapet och ska göra anmälan vid misstanke om överträdelsen, landsbygdsverket skulle alltså bli den myndighet som utreder överträdelserna som vår fiskeriinspektör rapporterar in till fiskeribyrånsschef.
Landskapsregeringen planerar också att ta initiativ till ändring av överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter så att det blir tydligt att gränsbevakningen även kan upprätthålla de uppgifter som krävs av det dygnet-runt bemannade centret för fiskerikontroll.

Bortsett från bestämmelserna om sanktions- och pricksystemet vid överträdelser så efterlever vi i stor utsträckning redan kraven i kontrollregelverken, bl a i fråga om rapportering och kontroller. (Vi har dock inte ett fullständigt laga stöd för det i nuläget). Det viktiga i detta sammanhang är att konsekvenserna för verksamhetsutövarna av det nu liggande förslaget blir små.

Exempel på administrativa avgifter:
En fiskare inom det småskaliga kustfisket som, vid upprepade tillfällen, brister i fråga om rapportering påförs en avgift om minst 100 euro. Troligen kommer denna typ av överträdelser att minska då avgiften förmodligen medför att man blir mer noggrann i sin rapportering.

Inom landskapet idag finns tre trålbåtar som är verksamma inom havsfisket. Dessa båtar landar inte sin fångst på Åland. Landningen sker främst i Sverige och Finland men även i Polen och Danmark. Harmoniserade sanktionssystem i medlemsländerna ska göra att påföljden bli kännbar oberoende av var överträdelserna har begåtts. För en allvarlig överträdelse kan påföljdsavgiften vara upp till 100 000 euro men om fiskaren har fiskat olagligt kan avgiften dock vara upp till åtta gånger värdet av fångsten.
För verksamhetsutövarna medför förslaget knappt några ytterligare kostnader, utöver de eventuella överträdelseavgifterna.

Förslaget innebär begränsade nya administrativa uppgifter för landskapsförvaltningen under förutsättning att påföljdsadministrationen kan överföras till landsbygdsverket och uppgifterna för centrumet för fiskerikontroll kan skötas av gränsbevakningen. Om dessa uppgifter skulle handhas av landskapets egen administration skulle behovet av nya tjänster bli betydligt större och väldigt kostsamma.
Kostnaderna för landskapet är ringa om lagen godkänns så som föreslaget. De beräknade kostnaderna för utvecklingen av datasystemen kommer att vara ca 1,2 miljoner euro men EU är med och stöder dessa kostnader med upp till 90 % och eftersom systemen är gemensamma med de finska myndigheterna så kommer de att stå för den största delen av de resterande 10 procenten.

Landsbygdsverket behöver ersättas för arbetet med påföljdsadministrationen men uppskattningsvis kan det röra sig om 10-20 ärenden per år, där de flesta troligen är enkla ärenden så som försenad rapportering. Troligen kommer vi att avtala om att de ersätts per arbetad timme.

Med detta fru talman hoppas jag att lagtinget behandlar denna lag så snart som möjligt och i brådskande ordning eftersom avsaknaden av kontrollregelverket sätter hinder för Åland att ta del av den gemensamma havs och fiskerifonden.

Fru talman,

Som ni vet privatiserade lagtinget avbytarsystemet den 1 januari i år på ett sådant sätt att landskapet fortsatt finansiellt stöder husdjursproduktionens behov av avbytarhjälp. Enligt det lagförslag som landskapsregeringen lämnade till lagtinget den 27 maj 2014 skulle ett lantbruksföretag utöver avbytardagar årligen kunna beviljas stöd för vikariehjälp under högst 300 dagar med 50 procent av de faktiska kostnaderna.

Det förslaget tvingades vi tillsammans ändra på, på grund av att den europeiska kommissionen i juni publicerade ett nytt regelverket i form av en förordning som innebar att stöd enbart kan beviljas under högst 90 dagar på grund av läkarintyg och högst under 180 dagar på grund av moderskaps- eller föräldraledighet.

Lagtinget beaktade detta men uppmanade regeringen att återkomma med en reviderad lagstiftning som skulle möjliggöra ursprungsförslaget. Som ni minns i debatten meddelade undertecknad att landskapsregeringen skall jobba för det och inleda arbetet med en notifiering av ett stödsystem som utökar antalet dagar under vilka stöd kan ges, i linje med det lagförslag som lämnades i maj, och att i denna del återkomma till lagtinget. Det är den lagen ni har på ert bord idag.

Landskapsregeringen föreslår sålunda att avbytarlagen ändras, så att stöd för vikariehjälp kan beviljas under högst 300 dagar. Landskapsregeringen föreslår också att stödnivån inom förslagets budgetramar justeras från 60 till 50 procent så att ersättningen blir högst 120 euro per dag under de 30 första dagarna och därefter högst 64 euro per dag. I linje med vad utskottet uppmanade landskapsregeringen att göra i sitt betänkande.

Då lagen avses träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen fastställer innebär detta också att kommissionens godkännande dessförinnan har givits. Vi har förankrat lagen hos kommissionen och väntar som bäst på deras formella beslutet. Med dessa ord överlämnar jag det här förslaget till lagtinget.

Igår presenterade jag den nya lagen om stöd för ett hållbart skogsbruk i lagtinget. På läktaren satt ett tiotal representanter ifrån skogsnäringen och såg mer eller mindre bekymrade/arga ut. Det tycker jag är lite förvånande med tanke på att den här lagen medför mer pengar till skogsbruket än den gamla och betydligt mycket mer än vad som gått ut till skogsbruket de senaste åren.

Givetvis har jag förståelse för att de kan tycka att vi borde överföra mer av alla Ålands skattebetalares pengar till skogsägarna och att man anser att man borde fått varit med och arbetat fram lagen. Men på grund av tidsbristen så valde vi att göra på ett annat sätt, alltså tillsätta en tjänstemanna arbetsgrupp med tydliga direktiv om vad vi politiskt angivit för ramar att arbeta utifrån.

Sen skickades det förslaget på remiss till de berörda och landskapsregeringen beaktade några av de inkomna synpunkterna, de vi inte beaktade var de som skulle öka på kostnaderna betydligt för landskapets budget. Nu har finansutskottet beslutat höra mig på torsdag och sedan hålla ett öppet hörande på tisdag nästa vecka så vill du komma är du välkommen till Auditoriet klockan 10:00.

Det här sa jag ungefär i lagtinget igår

Fru talman,
Det här förslaget om stöd för ett hållbart skogsbruk är en följd av att lagstiftningen om stöd för skogsbruksåtgärder har setts över och beaktar den Europeiska unionens nya stödordningar under perioden 2014–2020. Syftet med regelverket är att på ett hållbart sätt främja skogarnas virkesproducerande förmåga och anpassning till ett förändrat klimat, samtidigt som den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande ska beaktas.

Förslaget har inriktats på en effektivisering av stöden så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta och fokus på framtiden.

Då stöden till varje enskild stödmottagare är små så föreslås att de hanteras enligt den Europeiska kommissionens regelverk om stöd av mindre betydelse, vilket även möjliggör en smidigare övergång till den nya stödordningen. I förslaget beaktas generella krav på tydlighet och transparens i hanteringen av stödsystemet.

Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2015 ha ändrat sina befintliga stödordningar för att följa den Europeiska unionens riktlinjer för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn. Då lagen således bör träda i kraft senast den 1 juli 2015 kan den situation som avses i 20 § 3 mom. självstyrelselagen uppkomma, i enlighet med vilken en lag bör sättas i kraft redan innan presidentens beslut om behörighet har fattats. Eftersom det inte är något tvivel om att denna lag tillhör Ålands behörighetsområde samt att vi inte kan använda den gamla lagen efter den 1 juli i år anser jag att vi bör använda oss av den möjligheten.

Landskapets årliga kostnader för skogsbruksstöden har under den senaste tioårsperioden i medeltal uppgått till cirka 250 000 euro per år, men då skall man beakta att ca 80-90000 av de medlen gått till administration av skogsvårdsföreningen, alltså inte ut till skogsbruksåtgärder utan till arbetsledning och administration.

Landskapsregeringen har utgått från att stödet till skogsbruket inte skall minska utan istället använder mer till stöd för det aktiva skogsbruket, som siktar på framtiden. Samtidigt har vi gjort en effektivisering av stödformerna så att de används för de åtgärder där det är mest motiverat och på ett sätt som medför störst samhällsnytta samt stimulerar intresset hos markägarna att investera i skogsvårdsåtgärder.

Vi har prioriterat, markberedning, röjning, bekämpning av rotröta, dikning, grundförbättring av vägar och subventionera skogsbruksplaner. Vad vi har prioriterat bort är dessa relativt små åtgärder som inte haft stor efterfrågan de senaste åren :

Lån – med dagens låga räntor och ett välfungerande banksystem finns inte längre ett behov av att Landskapsregeringen fortsätter administration av dem.

Förhandsfinaniering
Förhandsfinansieringen tillkom för att medge ett smidigt system, vilket det har varit för skogsägaren, men inte landskapet. Systemet fungerar så att idag ersätter landskapet den som utfört ett arbete och sänder därefter en faktura till markägaren över den del av kostnaden som inte är bidragsberättigad. Således betalas inte ett belopp ut som bidrag direkt till markägaren utan en administration utförs som innebär att landskapsregeringen har administrativa kostnader för fakturering av arbeten som inte har utförts av landskapet. Till detta hör att landskapet har ansvaret för eventuella osäkra fordringar.

Att finansiera skogsbruksåtgärder hör i första hand till markägarnas ansvar. Med förhandsfinansieringssystemet har dock landskapet iklätt sig en del av deras ansvar och övertagit förvaltningskostnader som i grunden inte hör till landskapet.

Landskapsregeringen anser att fakturering bör utföras av dem som utför ett arbete och stöd bör betalas direkt till stödmottagarna, vilket är ägnat att tydliggöra och ge transparens till stödsystemet och är nödvändigt för markägarens, landskapets och den Europeiska unionens möjligheter till uppföljning. Med anledning av detta föreslår landskapsregeringen att systemet med förhandsfinansiering slopas.

Planering, arbetsledning och administration
Sättet som landskapsregeringen har finansierat arbetsledningen via skogsvårdsföreningen har inte varit transparent. Markägarna och landskapet måste i de enskilda fallen veta storleken på de stödbelopp som beviljas enligt de minimisreglerna. Kostnaden för erforderlig planering, arbetsledning, kilometerersättningar och administration ska läggas direkt på fakturan till de enskilda markägarna, av den som utför åtgärden och utgöra en del av totalkostnaden vid ansökan om stöd. Att praktiskt tillhandahålla skogsbruksmateriel såsom planteringsrör kan inte vara en uppgift för landskapet alltså föreslår vi att vi upphör med det.

En annan sak vi tar bort i den här lagen är ersättning för kostnader av byggande av nya skogsbilvägar
Utbyggnaden av ett skogsbilvägnät inleddes i slutet av 1950-talet som följd av ett ökat behov att effektivt kunna driva ut massa och timmer. Nu finns ett väl utbyggt skogsbilvägnät som tillgodoser skogsbrukets behov. Däremot har behovet av grundförbättring uppkommit till följd av användningen av allt större och tyngre fordonskombinationer samt då vägarna alltmer nyttjas under hela året för uttag av biobränsle. Däremot föreslås att vi kommer fortsätta stöda grundförbättringen så att vi håller de vägar vi har i gott skick.

Stamkvistning är även det ett ganska litet stöd som vi föreslår försvinner. Det har en väldigt liten betydelse för det åländska skogsbruket och att det därför inte finns tillräckliga skäl att fortsatt administrera åtgärden.

Gällande beskogning av bland annat ur bruk tagen åkermark har inte heller utnyttjats i någon stor omfattning och bedöms dessutom inte vara förenliga med en vision om ett öppet jordbrukslandskap som vi stöder i andra sammanhang.

Kompletteringsplantering
Landskapsregeringen anser att ett stöd i form av plantor fortsättningsvis bör kunna ges till de som trots en insats med aktiv plantering har misslyckats med föryngringen. Däremot slutar vi ge plantor för kompletteringsplantering efter en misslyckad naturförnyelse, man måste aktiv ha gjort en insats för att få ta del av dessa plantor.

Skogsbruksplaner
En skogsbruksplan är ett grundläggande instrument för att se till att skogsbruk bedrivs på ett hållbart sätt. Där beaktas såväl skogarnas virkesproducerande förmåga, den biologiska mångfalden och skogarnas mångsidiga nyttjande. Skogsbruksplaner stimulerar också markägarna att mer aktivt utföra skötselbehovet i sina skogar. Skogsbruksplanerna får en allt viktigare roll för rådgivningen och den uppsökande verksamheten i takt med att själverksamheten och antalet markägare som bor på sina skogsfastigheter minskar. Det är dessutom en av förutsättningarna för att det åländska skogsbruket ska uppfylla certifieringskrav.

Landskapsregeringen anser mot denna bakgrund att det är viktigt att landskapet stöder upprättandet av skogsbruksplaner men det behöver inte vara landskapsregeringen som utför dom.

Jag kan avslutningsvis säga att jag tycker det här är ett väldigt bra lagförslag för ett hållbart skogsbruk på Åland. Arbetsgruppen som arbetat fram förslaget har gjort ett bra jobb och efter remissrundan har landskapsregeringen beaktat några men inte alla av näringen och skogsvårdsföreningens synpunkter. Med den här lagen så går mer pengar ut till ett aktivt skogsbruk och mindre till administration och byråkrati. Ett modernt lagförslag i tiden.

Har inte riktigt hunnit med mitt hem på nätet på sista tiden, varit lite mycket, på alla fronter. Bara för att nämna något, mjölkarbetsgruppen, TeamAland, framtidsseminarium, tillväxtrådet, businesslabbet, päronpest, lagstifningsförslag om avbytare/ hållbart skogsbruk/ promillegräns och nu snart en lag om fiskepåföljder från EU. Återkommer till allt detta inom kort när jag skall presentera förslagen i lagtinget.

Idag har redan avklarat flera möten och nästa som är klockan 10:00 handlar om Roslagen/Åland och hur vi kan utveckla våra regioner mer tillsammans. Läs mer om det här>>

Det enda jag inte hunnit med på sista tiden är att träna, måste få till en ändring på det, det är bara två månader till halvmaran i Brändö, räknar med att komma i mål i år, man får inte ge upp bara för att man råkat ut för en motgång.

Här kommer några bilder ifrån mitt inledande inlägg som arrangerades av högskolan i seminariet ”Du sköna nya digitala värld” 

Läst i bägge tidningarna nu i några dagar om tillsättandet av arbetsgruppen som skall titta på utmaningarna som mjölkbranschen har. Eftersom ingen journalist varit i kontakt med mig gällande den och det ensidigt rapporterat i några dagar att några mjölkproducenter ”kräver” och tycker det är ”förmynderi” att vi tillsatt en arbetsgrupp på det sättet så som vi gjort, så tänkte jag iallafall här förklara hur vi tänkte.

På mjölkmötet som jag sammankallade kom det fram ett förslag om att tillsätta en arbetsgrupp som skulle komma med förslag på både kortsiktiga och långsiktiga åtgärder för att förbättra lönsamheten i mjölkbranschen. Att titta på allt ifrån likviditetsproblematiken, förpackningar, om andelsslag är den optimala strukturen för ÅCA, vilka politiska möjligheter vi har att stödja, vilka olika kampanjer om att äta/dricka lokalproducerat vi kan vara med och finansiera, se på eventuellt nya marknader, internationaliserings och exportstöd, det nya upphandlingsdirektivet ifrån Eu. etc.

Efter mötet blev jag kontaktad av flera mjölkproducenter som alla hade olika förslag på vem ifrån mjölkproducenterna som borde sitt med (också förslag på vilka som definitiv inte bör sitta med…)
Eftersom jag insåg att det knappast kommer att finnas en enighet i en representant och gruppen inte bör bli för stor resonerade jag tillsammans med avdelningen att vi tillsätter en grupp bestående av personer som inte representerar sig själva utan den organisation de jobbar för eller i.

Sen kallar vi givetvis alla mjölkproducenter som vill på hörande, små, medel och stora gårdar. De som har mjölkrobotar eller gjort nyinvesteringar i mjölkgropar, vi hör de som tagit över befintliga familjegårdar och investerat de senaste åren. Kanske anordnar vi ett liknande event som den kreativa verkstaden vi genomförde med TeamÅland. Det här var tanken.

De personer som tillsattes var alltså följande:
För att visa att åländsk mjölk är politiskt viktigt föreslog jag att jag är ordförande och Sölve Högman sekreterare/sakkunnig
Johannes Snellman, VD för andelslaget som ägs av alla mjölkproducenter och med särskild insyn i branschen och deras vardag
Tina Danielsson, rådgivare på Hushållningssällskapet som träffar mjölkproducenter dagligen
Henry Lindström, VD för Ålands Producentförbund med god insikt i livsmedelsklustret och bevakare av producenternas intressen
Harriet Strandvik, Ny Nordisk Mat och väldigt aktiv på mjölkmötet
(beaktas måste också jämställdhetslagen när det är Landskapsregeringen som tillsätter en arbetsgrupp, vill mjölkproducenterna göra det själva kan de givetvis göra det och tillsätta vem de vill)

Det här var tanken, tre stycken i gruppen som på ett eller annat sätt är mjölkproducenternas representanter, jag ifrån den politiska sida och Harriet för att hon brinner för lokalproducerade produkter.

Vi får se hur vi kommer vidare, en arbetsgrupp kan givetvis alltid kompletteras och om det uppfattas som förmynderi så behöver givetvis inte jag vara med, jag har ”god i nog” fullt upp ändå den kommande tiden. Kanske bättre att jag tar arbetsgruppens rapport till kännedom.

Igår fick jag ett samtal ifrån en journalist som förmodligen har fått ett tips/uppdrag om att granska ”Karlströms 1000kor projekt ”. Frågan var hur mycket det projektet kostat och hur hemsidan wwww.1000kor.ax kommit till och finansierats.

Jag svarade som det är, projektet 1000kor är en vision och tanke som jag tillsammans med VD:n Johannes Snellman på ÅCA initierat och jobbat efter, eftersom vi ser potentialen i åländsk mjölk. Projektet i sig har inte kostat skattebetalarna något, men antalet kor har ökat med ca 250 stycken sedan vi började.

Följdfrågan blev då, –Men hemsidan då? Vad har den kostat? Då svarade jag precis som det är, den har jag betalat och gjort själv. Alltså inte ens den har skattebetalarna finansierat. Jag ville med den sidan och förövrigt några andra som jag ligger bakom, visa att det går att göra saker smidigt, snabbt och enkelt och man inte alltid behöver pengar för att genomföra visioner och projekt.

Vi får väl se om det blir någon artikel eller om det inte längre är intressant att granska eftersom jag betalat och gjort allt själv. Undrar du vilka andra sidor och projekt jag gjort och finansierat de senaste åren så är det följande :
www.tillvaxt.ax www.enklareregler.ax www.teamaland.com

Idag höll jag i det snabbinkallade mjölkmötet och det drog mycket folk trots kort varsel. Mjölkproducenter, politiker, media och allmänt mjölk- och landsbygdsintresserade personer slöt upp. Vill du se hela mötet så har Åland24 filmat de två timmarna som bestod av information ifrån ÅCA och några mjölkproducenter, information ifrån landskapsagronom Sölve Högman, följt av en konstruktiv och givande diskussion som utgick lite ifrån några av mina frågeställningar.

Vad kan göras för att höja lönsamheten i branschen?
Vad kan göras på gården?
Vad kan göras gällande transporten?
Vad kan göras hos ÅCA, förpackning, bolagsstruktur, produktutveckling?
Vad kan göras i/av handeln?
Vad kan göras av konsumenten?
Vad kan göras av politiker?

Jag kommer tillsätta en arbetsgrupp som kommer jobba vidare med alla de tankar och förslag som kom upp på mötet.
Mjölk är viktigt, mjölk engagerar & mjölk skapar arbetstillfällen.
Mjölk – det vita guldet.

Sen utmanade jag konsumenterna att köpa lokalproducerad mjölk, handeln att ge ett valfritt belopp av påslaget under februarimånad och så dubblerar landskapsregeringen det beloppet. Får se om någon handel antar utmaningen.

Tillsammans kan vi göra skillnad.

Mjölkproduktionen på Åland har i många år ansetts vara en framtidsnäring. Lokalt förädlade kvalitetsprodukter som efterfrågas på stora marknader utanför Åland har varit grunden i framgångskonceptet. Landskapsregeringens och ÅCA:s gemensamma projekt 1000kor har varit ett konkret sätt att utveckla näringen, stärka konkurrenskraften, framtidstron och styrkan i branschen genom att ytterligare öka antalet kor med 1000 stycken på Åland fram till 2020

Den nuvarande krisen i världen och internationella politiska beslut tillsammans med en ökad tillgång på mjölk har gjort att marknaden för tillfället är mycket svag. Effekter av detta har synts särskilt tydligt i Finland som har haft Ryssland som en viktig marknad. Förra veckan var näringen tvungen att vidta åtgärder som en konsekvens av marknadsläget som ytterligare ställer krav på utvecklande av konkurrenskraften hos producenterna.

Mjölknäringen befinner sig en situation som kräver engagemang från alla involverade parter. Ålands landskapsregering inbjuder därför med kort varsel mjölkproducenter, politiker, rådgivare, beslutsfattare, intressebevakare, handel och media till ett diskussionstillfälle med syfte att få fram idéer och åtgärder som kan utveckla näringen ur den kris som för närvarande råder.

Mötet hålls i Sjöfartsmuséets auditorium onsdagen den 4 februari klockan 10:00

Välkommen för att tillsammans medverka till en livskraftig, långsiktig framgångsrik mjölkbransch. Mjölk är en framtidsnäring.

För några veckor sedan tog Mats Lundberg kontakt med mig och lade fram en idé som han tyckte skulle vara något jag borde ta tag i. Idén var att det borde ordnas ett åländskt hackathon för att kickstarta digitaliseringen på Åland.

Jag nappade direkt på det och har jobbat med detta på sidan om allt annat den senaste tiden. Jag skrev ner lite tankar i ett dokument före jul och tog kontakt med några åländska IT-företag för att efterhöra om det finns ett intresse. Svaret var entydigt och oerhört positivt, alla såg det här som intressant och ville vara med på ett eller annat sätt.

Åland Hackathon 2015 är ett initiativ för att göra vårt samhälle effektivare och bättre genom att använda digital utveckling, göra det på ett nytt sätt och göra det tillsammans. Det är ett tillfälle då åländska utvecklare, designers, programmerare, IT-förmågor m.fl. samlas under ett dygn och bygger tjänster, utvecklar koncept, kommer med lösningar på olika problem / utmaningar eller så kallade ”pains”.

Ett tillfälle där IT-sektorn på Åland samlas för att ”fixa grejer” genom intensivt samarbete under ett dygn. För dig som inte vet vad ett hackathon är så kan jag berätta att det har blivit ett populärt sätt att på senare år producera prototyper, testa idéer, lösa på förhand uppsatta problemställningar/utmaningar. Se exempelvis www.facebook.com/hackathon

Tanken är alltså att släppa lös kreativiteten hos deltagarna, korspollinera olika områden / kompetenser under en kort intensiv period. Hur kommer då Åland Hackathon 2015 gå till?

Vi har delat upp det i tre steg.
I det första steget samlar vi in problem / utmaningar så kallade “pains” från allmänhet, förvaltning och näringsliv genom en publik facebooksida. Den utmaningen börjar NU och pågår fram till onsdagen den 28 januari. Den sidan hittar du här>>

I steg två samlar vi representanter från IT-sektorn på en arbetslunch. Det sker torsdagen den 29 januari för att klargöra vilka ”pains” som kan lösas med befintliga system eller med kombination av befintliga system, samt rangordna de “pains” som kräver en gemensam utvecklarinsats.

I steg tre genomförs ett 24 timmars Hackathon där företagens personal och utvecklingsresurser tillsammans arbetar gemensamt och fokuserat. De har 24 timmar på sig att lösa de ”pains” som framkommit i steg ett och som identifierats och kvalificerat sig i steg två.

Under själva eventet Åland Hackathon 2015 kommer personer ifrån de deltagande företagen arbeta i team som får till uppgift att komma med lösningar eller förslag på lösningar för de inkomna utmaningarna. Det kan vara allt från ett koncept till en demo på en fungerade tjänst. Det viktiga här är att alla bidrar med sin kunskap, tillåts tänka fritt, får komma med sina idéer att arbeta med något konkret under en kort tid. Korspollinera olika kreativa, kunniga kompetenser.

Arrangör för detta är Ålands Landskapsregering genom Tillväxtrådet som i sin tur anlitat det nystartade företaget Projektkonsult Åland som är ett av företagen i Åland Business Lab för att vara spindeln i nätet och ha hand om allt det praktiska.

Tycker du att det här låter intressant och du eller ditt företag är intresserad att vara med men inte blivit kontaktad, tveka inte att höra av dig och berätta vem du/ni är. De bolag som redan visat intresse och deltar på ett eller annat sätt är : PAF, CrossKey, Carus/PBS, Viking Line, Consilia, Ålcom & ÅDA.

För mer info hör av dig till : projektkonsultaland@gmail.com

Såhär sista dagen på året tänkte jag snabbt kolla igenom statistiken på bloggen för att se vilka inlägg som blivit mest klickade, delade och lästa under varje månad. Konstaterar att jag inte har svarat på någon insändare, felaktig artikel eller annat påhopp på något annat sätt än via min blogg det här året, det tänker jag fortsätta med 2015.
Här är inläggen som fått mest spridning per månad under 2014. Totalt har bloggen haft dryga 32.000 besökare 2014.

Januari – mitt svar på Nya Ålands krönikör Maj-Len Lindholm som slår en massa rallarsvingar.
Februari – höll jag ett invigningstal när Emmaus öppnade upp portarna i gamla Alko-fastigheten
Mars – skrev jag om Carola Hongell och Läderbiten och vilket positivt exempel på företagsamhet hon är och vad hon gjorde
April – skrev jag ett kort inlägg om Centerns, enligt mig, vidriga sätt att skicka ut ett pressmeddelande fem minuter innan min presentation om LBU-programmet
Maj – när det var som tuffast och jobbigast med hela LBU-programmet skrev jag det här inlägget. Tack till er som tänkte på mig då.
Juni – Skrev om ett mail jag fått, gällande en potentiell inflyttare
Juli –  jag publicerade några sommarfilmer över Åland som jag tagit med min drönare
Augusti – skrev ett inlägg om en gemensam evenemangskalender (det jobbet går vidare)
September – det mest lästa inlägget under hela året var det här, där jag klagade på Ålandsbanken och deras sätt att hantera ”bankskatten”
Oktober – mitt svar på Annica Orres artikel och Nya Ålands vinklade rubriker och löpsedel (näst mest lästa inlägget)
November – om mitt företagsbesök till SALT i sjökvarteret
December – ett inlägg om att vi vill utrota vildsvinen på Åland

Förutom dessa inlägg har många andra fått stor spridning, inlägg om TAXI:n på Åland, om mitt svar på den ”självförhärligande” ledaren som Rosenqvist skrev, om den landbaserade fiskodlingen, ett inlägg om du vill bli företagare eller entreprenör.

Jag har sedan 2006 skrivit 1325 stycken inlägg och nästa år lovar jag fortsätta ungefär i samma anda och takt. I början av året skall jag komma med ett inlägg om vad som står på agendan det sista året på den här mandatperioden. Mycket kvar att göra.

Nu vill jag dock önska dig som följt mig under åren ett riktigt Gott Nytt År oavsett om du tycker om mig eller inte.

Såg att den här länken började spridas på social medier häromdagen. Den visar att Finland sammanlagt är det mest stabila landet i världen när det kommer till en massa olika indikatorer. Det är häftigt.

För något år sedan diskuterade jag med förra VD:n på Havsvidden, Mikael Kraft möjligheten att ta den informationen ett steg längre och det började vi göra.

Jag tog kontakt med polismästaren Ristola och frågade honom om han kunde bekräfta att Geta är en av de kommuner på Åland där minst brott utspelas, det skulle han göra och sedan ta kontakt med Mikael för att bekräfta det. Vår arbetshypotes var följande:

1. Finland är det säkraste/stabilaste stället i världen (enligt länken ovan)
2. Åland är det säkraste/stabilaste stället i Finland (demilitariserat och neutraliserat)
3. Geta är det säkraste/stabilaste stället på Åland (ganska avlägset för att vara på fasta Åland och lite brottslighet)
4. Havsvidden är det säkraste stället i Geta (väldigt avlägset, endaste en väg in)

Kontentan är således att Havsvidden det säkraste stället i världen, så om Obama och Putin skulle vilja träffas på ett säkert ställe skulle det vara där 🙂

Tyvärr slutade Mikael innan vi hann jobba planen klar och så även Ristola, men tanken lever vidare 🙂

Jo, rubriken säger vad jag tycker. Igår kväll var jag tillsammans med jaktenheten vid näringsavdelningen på ett möte med  jaktvårdsföreningarnas ordföranden, representanter för markägare och Ålands Producentförbund (ÅPF) för att diskutera vildsvinens vara eller inte vara på Åland.

Enigheten var total. Vildsvin har inte på Åland att göra.

Vi beslutade att tillsammans sätta extra fokus på den här frågan och konstaterar att ingen kan göra allt men tillsammans kan vi göra skillnad.

Vildsvinet på Åland måste utrotas och det är den här vintern vi har chansen att göra det. Vi kommer ifrån regeringens sida vidta åtgärder förutom det vi redan gjort, så som att vi för några veckor sedan tillät belysning vid jakt av vildsvin, men vi kommer aldrig kunna lagstifta bort dem, de måste skjutas och det är jägarnas uppgift. Skadorna som vildsvinen åsamkar rör inte bara jordbrukare (även om det är de som oftast blir mest drabbade), vildsvin kan ställa till ordentligt med oreda i trädgårdar, på golfbanor och i trafiken samt att de även kan sprida afrikans svinpest, något vi absolut inte vill ha på Åland.

Vad skall vi då göra tillsammans? Här kommer några punkter i vår ”Action Plan” som vi diskuterade igår.

• Nu när första snön faller är det ett fantastiskt tillfälle att försöka spåra de individer som finns på Åland och uppmana jaktlagen att gå man&kvinna ur huset
• Allmänheten uppmanas att så snart de ser spår av ett vildsvin ta kontakt med jaktlaget i byn, jaktvårdsföreningen i kommunen eller jaktenheten på näringsavdelningen och meddela var de sett dem
• Uppmana alla jaktlag/jaktvårdsföreningar till mer och utökat samarbete.
• Uppmana markägare/jaktlag att skriva in i jakträttsavtalen att vildsvin får fällas
• Jag kommer inom kort ta initiativ till att det skall vara möjligt att använda godkända fällor för att fånga dem
• Jag kommer ta initiativ till diskussion med tullen och polisen om ökad tillsyn över problemet med eventuellt olagligt införda svin.
• Jaktenheten kommer hålla ett seminarium om vildsvinet och hur vi bekämpar det bäst i månadsskiftet februari/mars

Frågan om skottpeng och tvångsjakt lever vidare men är inte helt okomplicerade, det finns svårigheter och frågor kring bägge som inte löses snabbt eller akut. Däremot jobbar vi vidare med just de frågorna på avdelningen.

Har du förslag på åtgärder, hör gärna av dig, antingen till mig eller till Robin eller Roger på jaktenheten. Låt oss tillsammans göra allt vi kan för att utrota vildsvinen på Åland.