Fredrik Karlström

Det här är min svärmor Carin Gyllander. En krutgumma som före Covid-19s intåg i Sverige älskade att resa. Senaste året har hon bland annat bestigit Machu Picchu, tillbringat tre veckor på en flodbåt i Indonesien och besökt sköldpaddorna på Galapagos. Efter senaste resan till Indonesien har hon dock suttit ensam och isolerad i en lägenhet i Malmö. Covid-19 har gjort att varken Eva eller Carins son Varg, som bor i Stockholm, har kunnat besöka henne, så som de önskat. Jag har inte träffat henne sedan julafton för 13 månader sedan.

Att sitta ensam i en lägenhet när man är över 80 år gammal med vänner i samma ålder, som inte heller vill, vågar eller kan träffas är inget liv, värdigt en människa som hela sitt liv tagit hand om andra. Först fostrade Carin sina tre barn, mestadels ensam, eftersom pappa Sven var kapten på ett lastfartyg som gick på långfart. Han var ibland borta uppemot 18 månader åt gången.

När sedan första sonen Pär, vid 17 års ålder var med om en trafikolycka och blev totalförlamad förändrades livet över en natt. Pär satt sedan över 20 år, okontaktbar, i rullstol innan han dog, med allt vad det betyder för en mor. Efter Pärs bortgång tog det inte länge innan hennes man Sven fick sin femte stroke och livet därefter inte heller blev riktigt som Carin hade tänkt sig. Sven gick bort för sju år sedan och sedan dess har Carin levt ensam i centrala Malmö.

De senaste åren har Carin dock levt som en riktig äventyrare och besökt många av världens alla hörn. Fram till mars förra året. Därefter förändrades livet igen. Men nu har Carin efter elva månaders isolering påbörjat en ny resa. En resa som hon inte kunde tänka sig för ett år sedan. Carin har nämligen flyttat till Åland.

På Åland kommer hon förutom att ha nära till sin dotter Eva och närmare till sin son Varg även få möjlighet att träffa sina barnbarn och barnbarnsbarns samt följa deras uppväxt. För Carin har flytten till Åland gjort att hon åter börjar se fram emot livet. Ett nytt äventyr som inte kommer ta slut på förhoppningsvis många, många år.

När livet ger dig citroner skall man som Carin koka saft av de citronerna och göra det bästa av den situation. Carin brukar säga. -”Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå”

Skulle Covid-19 pandemin inte lamslagit världen är jag övertygad om att Carin hade fortsatt ta världen med storm. Nu blir det inte så, nu får hon ta äventyret till Åland och njuta av ålderns höst på en av de bästa platserna på jorden.

Det är givetvis inte så jätteenkelt att organisera, administrerar och flytta en person ifrån Malmö till Åland mitt under en pandemi eller julhelg. Men ibland måste man bara hitta sätt att lösa utmaningarna och konstatera att familjen är viktigare än jobbet.

Eva och Varg har gjort ett hästjobb med allt vad det innebär att flytta sin mor till ett nytt land. Jag är helt övertygad om att Carin kommer trivas här. Jag anser också att vi som är yngre och friskare, har en skyldighet att ta hand om våra äldre som inte har det lika bra. Det handlar om respekt, tacksamhet och ödmjukhet. Det handlar om medmänsklighet och värdighet. Det handlar om viktiga familjeangelägenheter.

Ps.
Jo, Carin har varit i karantän sedan hon kom hit. Hon anlände i lördags för en vecka sedan och har sedan dess suttit, exemplariskt, sju dygn i sin nya lägenhet.