Fredrik Karlström

Fru talman,
Det här är ett lagförslag i EU-byråkratins tecken, men med små ytterligare konsekvenser för aktörerna inom den åländska fiskerinäringen. Lagstiftningen är nödvändig för ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk för fiskerikontroll och även om vi kan anse att detta är byråkrati på högnivå kan vi tyvärr inte längre göra någonting annat åt det än att implementera det på ett så smidigt sätt som möjligt.

Något jag vill påpeka innan jag presenterar förslaget är att Landskapsregeringen har varit aktiv de senaste åren under utarbetandet av de förordningar som nu utgör EU:s kontrollsystem. I såväl formella ställningstaganden, som i informella diskussioner under arbetets gång har vi framfört, gång på gång att förordningarna är anpassade för ett storskaligt havsfiske och inte dimensionerat för det småskaliga kustfiske som bedrivs i landskapet.

Landskapsregeringens ståndpunkt har under många år varit att det småskaliga kustfisket borde frigöras från kontrollkraven eftersom det inte är praktiskt möjligt, rimligt eller nödvändigt att övervaka det på samma grunder som havsfisket. Detta beaktades endast i marginell utsträckning och nu omfattar kontrollregelverken allt fiske och vattenbruk som bedrivs i marina områden, inkluderande hela värdekedjan från fångst till slutkund.

Vårt mål och vår skyldighet ifrån näringsavdelningen och fiskeribyrån är sålunda att genomföra de EU-bestämmelser som krävs för kontroll inom fiskerinäringen så kostnadseffektivt som möjligt. Så att den utökade administrativa bördan och kostnaderna för verksamhetsutövarna och landskapsregeringen blir så liten som möjligt.

Bakgrunden till detta lagförslag är att EU-lagstiftningen för fiskerikontroll har reformerats i syfte att åstadkomma ett effektivt, heltäckande och harmoniserat kontrollsystem genom hela produktions- och saluföringskedjan. Det ställs krav på nationerna att man ska införa enhetliga system för kontroller, rapportering och inspektioner men också för påföljder för de som gör sig skyldiga till överträdelser mot fiskeripolitikens bestämmelser.

EU:s regelverk för fiskerikontroll utgörs i huvudsak av flera förordningar som visserligen gäller rakt av i medlemsländerna, men för ett fullständigt genomförande behövs också nationell eller landskapslagstiftning.
Från EU-kommissionens sida har man uppmärksammat landskapsregeringen under flera år att vi har brister gällande detta. De har skickat flera så kallade pilotbrev, vilket är ett informellt förfarande innan ett formellt överträdelseförfarande inleds. EU-kommissionen har även gjort tre revisionsbesök till Finland och i mars förra året gjordes även ett revisionsbesök till Åland, varvid dessa brister konstaterades.
Det är också brådskande att få det här åtgärdat nu eftersom lagen ett så kallat förhandsvillkor för det operativa programmet inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden 2014-2020. Utan godkänt regelverk för fiskerikontroll får vi inte tillgång till medlen ifrån fonden.

Landskapsregeringen har i svar på EU-revisorernas granskningsrapporter informerat kommissionen att vi bedömer att nödvändig åländsk lagstiftning ska kunna träda ikraft den 1.7.2015. Jag är medveten om att vi inte riktigt klarar det, men nu med att den här lagen är lämnad till lagtinget kan vi iallafall visa att vi är en god bit på väg.

Den största förändringen med förslaget rör delen om ”överträdelser mot fiskeripolitiken”. Det är inte längre möjligt att ge böter för brott mot fiskeripolitiken utan det ska istället tillämpas ett system med så kallade administrativa avgifter för de som gör överträdelser.
Vad som är en överträdelse och vilken avgift som ska påföras styrs i stor utsträckning av EU-regelverken. De som har begått en allvarlig överträdelse ska också påföras ett visst antal prickar, som i sin tur ska registreras i ett överträdelseregister, och om prickarna ackumuleras kan det i värsta fall innebära att fiskelicensen dras in.

Vad gäller systemen för fiskerikontrollen har vi de behövliga strukturerna tillsammans med de finska myndigheterna. Genom avtal har vi del i det nationella datasystemet för övervakning, vilket omfattar bl a fiskarregistret, fångstregister, register för förstahandsuppköpare och fartygsregistret.

EU-regelverken ställer krav på att det bara skall finnas en enda myndighet som ska samordna kontrollverksamheten i landet. I Finland är det Jord- och skogsbruksministeriet som är den myndigheten. Det ställs även krav på att det skall finnas ett centrum för fiskerikontroll som ska vara bemannat dygnet runt alla årets dagar. Det centrumet föreslås vara gränsbevakningsväsendet eftersom de bl a övervakar de båtar som omfattas av det satellitbaserade kontrollsystemet, vilket gäller för båtar över 12 meter. Redan idag har vi en överenskommelseförordning som säger att gränsbevakningen kan utföra vissa fiskeriövervakningsuppgifter i landskapet. Det skulle därför vara naturligt om de även för Ålands del utgjorde det dygnet-runt bemannade
centret.

Nu till förslaget:
Landskapsregeringen föreslår att EU-bestämmelserna för fiskerikontroll genomförs genom en sk blankettlag av rikets lag, med vissa mindre avvikelser. Vi bedömer att det är det mest ändamålsenliga eftersom:
– EU-bestämmelserna är mycket detaljerade och ger oss väldigt begränsade möjligheter för alternativa genomföranden och den finska lagen reglerar vad som krävs, men inte mer.
– De system för fiskerikontroll som vi har är gemensamma med riket och det vore kostsamt att utveckla separata datasystem.
– Vi planerar även att ta ett initiativ till en överenskommelseförordning där administrationen för det nya påföljdssystemet överförs till landsbygdsverket och att de hanterar det på samma sätt som i riket. Interna diskussioner har förts och landsbygdsverket ställer sig positiva till detta förutsatt att vi har ett system som är så likt det finska systemet som möjligt.

Vi uppskattar att vi kommer att ha väldigt få överträdelser och att det inte är ändamålsenligt att bygga upp en administration för detta inom landskapet. Beslut om sanktionsavgift och påförande av prickar kan få stora konsekvenser för verksamhetsutövarna och för att få det rättssäkert bör dessa ärenden utredas av en fristående myndighet.

Landskapsregeringens fiskeribyrå är den myndighet som utför kontrollerna i landskapet och ska göra anmälan vid misstanke om överträdelsen, landsbygdsverket skulle alltså bli den myndighet som utreder överträdelserna som vår fiskeriinspektör rapporterar in till fiskeribyrånsschef.
Landskapsregeringen planerar också att ta initiativ till ändring av överenskommelseförordningen om gränsbevakningsväsendets uppgifter så att det blir tydligt att gränsbevakningen även kan upprätthålla de uppgifter som krävs av det dygnet-runt bemannade centret för fiskerikontroll.

Bortsett från bestämmelserna om sanktions- och pricksystemet vid överträdelser så efterlever vi i stor utsträckning redan kraven i kontrollregelverken, bl a i fråga om rapportering och kontroller. (Vi har dock inte ett fullständigt laga stöd för det i nuläget). Det viktiga i detta sammanhang är att konsekvenserna för verksamhetsutövarna av det nu liggande förslaget blir små.

Exempel på administrativa avgifter:
En fiskare inom det småskaliga kustfisket som, vid upprepade tillfällen, brister i fråga om rapportering påförs en avgift om minst 100 euro. Troligen kommer denna typ av överträdelser att minska då avgiften förmodligen medför att man blir mer noggrann i sin rapportering.

Inom landskapet idag finns tre trålbåtar som är verksamma inom havsfisket. Dessa båtar landar inte sin fångst på Åland. Landningen sker främst i Sverige och Finland men även i Polen och Danmark. Harmoniserade sanktionssystem i medlemsländerna ska göra att påföljden bli kännbar oberoende av var överträdelserna har begåtts. För en allvarlig överträdelse kan påföljdsavgiften vara upp till 100 000 euro men om fiskaren har fiskat olagligt kan avgiften dock vara upp till åtta gånger värdet av fångsten.
För verksamhetsutövarna medför förslaget knappt några ytterligare kostnader, utöver de eventuella överträdelseavgifterna.

Förslaget innebär begränsade nya administrativa uppgifter för landskapsförvaltningen under förutsättning att påföljdsadministrationen kan överföras till landsbygdsverket och uppgifterna för centrumet för fiskerikontroll kan skötas av gränsbevakningen. Om dessa uppgifter skulle handhas av landskapets egen administration skulle behovet av nya tjänster bli betydligt större och väldigt kostsamma.
Kostnaderna för landskapet är ringa om lagen godkänns så som föreslaget. De beräknade kostnaderna för utvecklingen av datasystemen kommer att vara ca 1,2 miljoner euro men EU är med och stöder dessa kostnader med upp till 90 % och eftersom systemen är gemensamma med de finska myndigheterna så kommer de att stå för den största delen av de resterande 10 procenten.

Landsbygdsverket behöver ersättas för arbetet med påföljdsadministrationen men uppskattningsvis kan det röra sig om 10-20 ärenden per år, där de flesta troligen är enkla ärenden så som försenad rapportering. Troligen kommer vi att avtala om att de ersätts per arbetad timme.

Med detta fru talman hoppas jag att lagtinget behandlar denna lag så snart som möjligt och i brådskande ordning eftersom avsaknaden av kontrollregelverket sätter hinder för Åland att ta del av den gemensamma havs och fiskerifonden.