Fredrik Karlström

Idag höll samordningsgruppen för den nya turismstrategin ett öppet, välbesökt seminarium. Jag höll några välkomstord och sen fick vi trender, statistik och undersökningar presenterade för oss. Följt av två workshops. Kan konstatera att det finns ett stort sug efter att träffas och prata om turismutveckling. Vi tar det med oss i det fortsatta arbetet.

Ungefär det här hade jag tänkt säga, men sa nog något annat 🙂

Välkomna till detta seminarium om Ålands kommande turismstrategi.

Vi i samordningsgruppen för turism är väldigt glada över att så många har visat intresse för den här dagen och vi vill verkligen ha er input för det fortsatta arbetet. Det här tillfället är en unik möjlighet för oss alla, oavsett varifrån vi kommer att påverka hur Åland kommer att marknadsföras och utvecklas som turistdestination under de kommande åren.

Vi kommer under dagen att få ta del av viktig information, statistik och trender men det viktiga är samtalen, input:en och diskussionerna som kommer att ske mellan alla oss som är här idag. Samtal, ideer och förslag om vad som behöver göras för att Åland ska fortsätta att vara en attraktiv hållbar destination för boende, besökare och företag.

Turism är en viktig del av Ålands DNA men för att vara relevanta och aktuella måste vi alltid anpassa oss efter förändrade trender och önskemål från våra gäster. Därför är det extra viktigt att vi kan träffas såsom idag för att ta del av nulägesanalysen och marknadsundersökningarna som kommer att ge oss en värdefull inblick i vad våra potentiella besökare tänker om Åland.

De senaste tre åren har varit en tuff tid för oss alla men speciellt för er inom turism branschen. Ni har kämpat er igenom två år av pandemi och när vi inte trodde att det kunde bli värre, så invaderar Ryssland sitt grannland Ukraina och nu ett år efter, lever vi fortfarande med krig i Europa med stigande inflationen, svenska kronans minskande värde och ökade kostnader på det mesta.

Men vi är fortfarande stående, vi har inte gett upp och vi är långt ifrån utslagna. Vi är Ålänningar, och vi har varit med om tuffa tider förut. Som gammal pilot brukar jag ofta tänka att det är i motvind flygplan lyfter.

Som samhälle, står vi fortfarande starkt med hög attraktionskraft, låg arbetslöshet, stor inflyttning och mängder med driftiga, företagsamma och påhittiga entreprenörer och individer.

Och tittar vi kort på turismstatistiken så visar den enorm variation de senaste åren men positiva siffror. Summerar man statistiken kan man i fem ord sammanfatta det såhär:
Fler övernattningar – betydligt färre kryssningsresenärer.

Antalet övernattningar förra året uppgick till 447 000, vilket är en ökning med ungefär 100.000 från 2021 och det högsta antalet sedan början av 2010-talet och den trenden håller i sig. De första två månaderna det här året ser även de bättre ut än på många år.

Vi har så mycket att vara stolta över, och en av våra största styrkor : är vår närhet och korta avstånd till varandra. Politiker, företagare, representanter från myndigheter, kommuner och alla ni andra, vi är alla en del av samma gemenskap och vi vill alla samma sak – att Åland skall utvecklas. Låt oss använda oss av den styrkan.

Turismen på Åland är mer än bara en industri, den är ett skyltfönster för inflyttning. Turismen gör det roligt för oss alla att leva&bo här. Vi behöver er input för att kunna utveckla Åland och fortsätta locka fler besökare till vår ö, besökare som alla är potentiella inflyttare. Vi behöver dra åt samma håll.

Hittils i världshistorien har alla kriser gått över och bättre tider har kommit. Jag är övertygad om att 2023 kommer bli ett riktigt bra år, men det kommer inte gratis. Det krävs hårt jobb av oss alla.

Nu lämnar jag över till Lotta Berner-Sjölund som kommer berätta lite mer om bakgrund/syfte/mål med arbetet med turismstrategin

Ålands Framtid och Anders Eriksson skrev häromdagen en insändare om Moderaternas ”oförmåga till näringsfrämjande åtgärder” och ifrågasätter vad partiet åstadkommit i regeringsställning under de senaste åren.

Jag tänkte kort sammanställa något av vad Moderaterna gjort när det kommer till främjande av näringarna på Åland men inser att listan blir lång eftersom näringspolitik inte bara handlar om det som sker på näringsavdelningen, utan näringspolitik handlar om så mycket mer. Välfungerande infrastruktur, vård, omsorg, utbildning, trygghet, säkerhet, inflyttning och framtidstro är bara några ingredienser som är viktiga för att förutsättningar skall finnas för att bedriva näringsverksamhet.

Om jag dock fokuserar på det som ligger direkt under mitt ansvarsområde kan jag konstatera att den största insatsen gjordes under pandemin där skapandet av ”Aktionsgruppen” utgjorde grunden för hur vi snabbt kunde arbeta fram en mängd konkreta åtgärder och förslag som sedan hjälpte många företag och deras anställda. Totalt satsade vi ca 20 miljoner euro med målsättningen att inget företag skulle gå i konkurs på grund av pandemin, vi lyckades. Därutöver har tid, kraft, resurser och engagemang de senaste åren lagts på bland annat:

• Säkerställa att totalt 96 miljoner euro (!) skall kanaliseras till det Åländska Näringslivet via de EU-fonder/program vi hanterar (år 2021-2027). Program vars huvudsakliga syfte är att fokusera på att förbättra tillväxten och konkurrenskraften hos våra små och medelstora företag i alla branscher.
• Ökade medel till destinationsmarknadsföringen vilket medfört att turismen, trots de sämsta förutsättningarna sedan andra världskriget, ökat antal övernattningar flera år i rad.
• Startande av kodarutbildningen Grit:Lab, kanske den viktigaste satsningen för IT-bolagen på Åland på decennier
• Införande av sommarpraktikplatser, som medfört att ca 900 ungdomar haft sommarjobb under tider av stor oro
• Tillförsäkra att finska statens stöd till näringslivet även gick att söka på Åland under pandemin

Utöver det kan nämnas. Införande av evenemangsbidrag för företag, €300.000 satsning på City Mariehamn, ökat antal högskolepraktikplatser, affärstidslagens upphörande, regelrådets träffar, forskningsprojektet kring torsken, discgolfs-satsningen, arbetet med den havsbaserade vindkraften, säkerställt verksamhetsförutsättningar till butiker i gles/skärgård, införande av stöd för energieffektiviseringar, Business Lab, ökat fokus på Ålands attraktionskraft/inflyttning och mycket mer därtill.

Gällande skattegränsen och arbetet med den har mycket tid lagts ner för att vara där vi är idag med möjligheten till periodförtullning och 2-stegsförfarande. Vägen kvar för att göra den ”osynlig” är lång och tyvärr hör makten över att göra förenklingar inte till landskapets behörighet utan den finns hos skatte/tullförvaltningen och finansministeriet. Däremot fortsätter arbetet oförtrutet ifrån vår sida att ytterligare föreslå förenklingar och argumentera för att landet Finland vinner på att handeln till/från Åland underlättas. Medel för ”ett tillfälligt skattegränsstöd för att underlätta för företag som bedriver handel över skattegränsen” har även upptagits i budgeten för år 2023.

Avslutningsvis vill jag säga. Trots att vi de senaste tre åren genomlidit en pandemi och för tillfället har krig i Europa så ser vi idag fler byggkranar i Mariehamn än någonsin tidigare. Många av våra 2800 företag går bra, inflyttningen är stor, övernattningarna ökar, arbetslösheten låg och när exempelvis ett bolag som Orkla beslutar sig för en fusion av sina två bolag i Finland så valdes Åland att bli orten för att förlägga sitt huvudkontor på.

Det finns inte en enstaka åtgärd som skapar ett företagsklimat i världsklass. Det gäller för oss alla, regering, opposition, kommunpolitiker och myndigheter att hela tiden tänka på vem det är som skapar resurserna som vi politiker fördelar och göra allt vi kan, i stort och smått, för att underlätta för de företag och entreprenörer som vill utveckla, investera och anställa.

Välstånd skapas inte genom politiska strategidokument även om Anders Eriksson återkommande hänvisar till att det är det som näringslivet behöver och att lösningen på Ålands utmaningar är att landskapspolitiker tar fram ett näringspolitiskt program som skall gälla flera mandatperioder.

Välstånd skapas inte så, det skapas genom hårt arbete av alla.

Såg att Michael Hancock förfärades i en ledare i Nya Åland över att jag testat ny teknik i ett anförande i lagtingsalen.

Jag har älskat ny teknik i hela mitt liv. Exemplen är otaliga, från den första VIC20 jag tidigt kom i kontakt med vid tio års ålder till därefter otaliga livsomvälvande tekniskainnovationer, de senaste 40 åren.

När Microsofts rättstavningsprogram kom tog jag mod till mig och började skriva insändare, brev och bloggar för första gången. Jag var/är otroligt dålig på rättstavning men med MS Words hjälp fick jag självförtroende att ändra på det. Med teknikens hjälp blev jag bättre. Jo, jag använder mig också ofta av synonym-hjälpen som finns där för att hitta ord som passar bättre i text än andra.

När miniräknaren fick användas i skolan började jag förstå och bli intresserad av matematik. När internet och bland annat ljudkomprimeringenstekniken blev tillgänglig för alla, förändrades jag och radiobranschen över en natt.

När digitalkameran kom kunde mer tid läggas på fotografering och mindre tid i mörkerrummet. Med den nya tekniken kunde direktsändningar med ljud/bild göras av vem som helst, varifrån som helst. Inte bara av Public service organisationer och stora mediehus.

Ny teknik om det används rätt förändrar nuvarande arbetssätt och man kan få ut mycket mer av varje arbetad timme. Ai är just det. En ny teknik och ett nytt arbetsredskap som kommer kunna hjälpa många i olika branscher att få ut mer av dem själva, sitt företag eller organisation.

Normalt när jag skall presentera en teknisk lag (utan desto mer politik) i lagtinget, klipper/klistrar jag stycken ur lagen och skriver om vissa ord (i World) så det blir mer talspråk över det. Jag googlar också ofta efter något citat eller händelse som är aktuell i det specifika ärendet. Det brukar ta en timme eller så.

Den här gången valde jag att be chatGPT att göra det åt mig. Visst finns det mer att önska över resultatet men förvånansvärt bra blev det.

Kanske ungefär lika bra som om jag hade klippt/klistrat själv eller haft en praktikant/sekreterare att göra jobbet åt mig istället. Något vi inte har på Åland.

Michael, om det är så beklämmande att använda chatGPT på det sättet jag gjorde, är det då lika fel att använda en Ai genererad Powerpoint, att generera olika bilder utifrån en beskrivning, att be Ai:n skapa en ljudslinga anpassad för ett föredrag eller få hjälpa med att korrekturläsa eller för den delen skriva en kod i phyton? Den kan nämligen det också.

Eller är det bara textgeneratorn som är ”helig” och inte bör användas av en politiker, eller skolelev för den delen? Nationalencyklopedin, blyertspennan och pappret har sett sina bästa dagar.

Jag tror i ärlighetens namn att du Michael inte är en sådan bakåtsträvare och ”surgubbe” som du låter som i den här ledaren. Tekniken är här, den kommer inte försvinna. Så anamma den. Låt den jobba för dig. Det här är lika stort som när internet kom, eller iPhone. Det här teknikskiftet kommer förändra enormt mycket de kommande åren, om inte allt.

Med mer användande av Ai, fler applikationer och fler som vågar börja prova tror jag att många gamla arbetssätt kommer börja göras på nya sätt. Att vi med Ai teknikens hjälp kan få ut ett oerhört större mervärde, ur väldigt mycket. Ett mervärde som likt grävmaskinen när den kom, förändrade allt och ”tog” jobben ifrån tio gubbar med spade, men ändå visade sig det att den skapa mer tillväxt, fler jobb, färre onda ryggar och ett bättre liv för alla.

Var inte rädd för den nya tekniken Michael, börja använda den i ditt jobb. Andra journalister kommer göra. För inte skriver du väl du heller den här ledaren på en skrivmaskin och ber en sättare lägga in enskilda blytyper till fulla texter för att sen föra ditt alster till ett tryckeri? Eller är alla andra sätt att fuska?

När det sen kommer till valet så kan du vara lugn. Varken jag eller någon Ai robot kommer att gå att rösta på. Som du vet, tillåter inte vårt valsystem det och jag ställer inte upp.

På Åland finns det mycket av allt men något vi ärligt inte behöver mer av är flera politiska partier.

Nya Åland skrev häromdagen att det går ”rykten” om ett nytt Företagarparti planeras. För ett år sedan var det ett ”Landsbygdparti” som var på tapeten, vad är nästa partirykte? Skärgårdspartiet, Sjukvårdspartiet, Basinkomstpartiet, Pensionärspartiet eller Mariehamns Partiet?

Redan idag finns det åtta partier i Ålands Lagting, är man inte nöjd med sättet det åländska samhället utvecklats så är det bästa sättet att gå med i något av de befintliga partierna och förändra inriktningen därifrån. Att starta ett nytt parti, vilket givetvis är möjligt, är dock väldigt omständligt och byråkratiskt och inget jag rekommenderar.

Ett till ”ensaksparti” förändrar tyvärr ingenting. I politiken görs inte mycket ensamt, det görs gemensamt. Vill man få något gjort, gör man det tillsammans med andra. Det handlar om kompromisser, skapa allianser, säkerställa majoriteter och långsiktigt visa att man vill det bästa för hela Åland. Inom alla områden.

Allt hänger ihop. Tror man att det går att fokusera bara på ett område, oavsett om det är sjukvård, näringsliv, skärgård eller stad förändras varken sakområdet eller Åland.

Som exempel så handlar näringspolitik också om att skapa ett tryggt samhälle, med bra sjukvård, skolor, omsorg och infrastruktur. Allt hänger ihop.

På Åland har vi en del personer som har lite för enkelt att, som jag brukar säga, ”schablongnälla” alltså säga saker som tillväxten är för dålig, byråkratin är för stor, reglerna för krångliga eller kommunerna för många. De efterfrågar strukturella reformer men har oftast svårt att säga hur eller vad konkret som borde göras, eller själv medverka för en förändring.

I höst är det val. Du som inte är nöjd med hur Åland utvecklats, du som vet vad som borde göras, eller du som är en ”schablongnällare”, ställ upp, engagera dig. Men för din egen och Ålands skull. Ställ upp i ett befintligt parti, starta inte ett nytt ensaksparti. De har vi tillräckligt av.

Trevlig helg.

Häromdagen fick jag en enkel fråga på frågestunden ifrån Simon Påvals om strömmingens status, kvoter och trålare. Hade jag fått frågan lite på förhand hade jag kunnat sätta mig ner och formulera ett fylligare svar. Det svaret hade ungefär låtit/sett ut såhär 🙂

Först vill jag börja med att säga att jag också bekymrad över situationen för strömmingen i Östersjön även om det börjar komma signaler om att den mår lite bättre (se länkar längst ner). Strömmingen är en hörnsten i havsekologin och grunden för övriga fiskarters livskraftighet.

Jag tänkte kort försöka förklara lite hur beslutsgången går till, alltså vem som beslutar om vad och vem som kan göra något åt de utmaningar vi har tillsammans. Tyvärr är våra åländska möjligheter att påverka den gemensamma fiskeripolitiken i Europa inte särskilt stora. Vi kan prata med våra finska kollegor, vilket vi gör och har en bra dialog med, men när det kommer till förhandling i Europa är det Finland som sköter det och resultatet går inte alltid ”vår” väg.

Kortfattat går det till såhär. Fiskekvoterna för Östersjön fastställs av Ministerrådet på föredragning av EU-kommissionen. Till sin hjälp att nå en hållbar nivå gällande alla kvoterade arter har kommissionen det vetenskapliga rådgivningsorganet ICES som är en mellanstatlig organisation som består av över 6000 forskare ifrån över 700 havsinstitut. De ger förslag på kvoter för de reglerade arterna för olika områden i Östersjön. Vissa arter är gemensamma för hela havet, tex vassbuk, där en kvot ges gemensamt för alla områden. Torsken i sig är uppdelad i två bestånd, västra och östra, där västra i princip är danska sunden och östra resten av Östersjön och strömmingen/sillen uppdelat i flera.

I praktiken brukar ICES ge förslag på kvoter som kommissionen sedan tar rakt av och föreslår vidare till ministerrådet. Ministerrådet gör dock sedan lite som dom vill i sista ändan men brukar hålla sig inom det intervall som ICES förespråkar. I år beslutade man att följa det undre värdet av forskningsrådets rekommendationer för strömmingen i Bottenhavet och minskar kvoten med 28 % (Finland stödde detta) men i centrala Östersjön lade sig rådet i övre kant av rekommendationerna och höjde kvoten med 32 %.

Det är i rådet politiken kommer in i bilden, det är där förhandlingar genomförs stater emellan och det är där besluten fattas. Faktum är att rådet har hållit sig inom de vetenskapliga intervallen som ICES föreslagits. Men på grund av bland annat strömmingens utmaningar och kondition har ett PM lagts till beslutet där kommissionen, Finland, Sverige och Litauen uttrycker sin oror. Kommissionen kommer därför att uppmana ICES att genomföra närmare vetenskapliga analyser om ålders och storleksfördelningen av strömming i egentliga Östersjön och Bottniska viken och orsakerna till minskningen av stor strömming samt identifiera åtgärder för att komma tillrätta med problemet..

Från Ålands del brukar vi påtala vikten av förutsägbarhet vad gäller möjligheterna till fiske men i övrigt brukar vi inte ha andra åsikter utan vi accepterar ICES:s råd. Vi har alltid ansett att strömmingen är en resurs som kan tillvaratas inom de gränser som vetenskapen medger. Tyvärr ser dagens konsumenter inte strömmingens värde som mat på tallriken på samma sätt som gjordes förr.

Personligen har jag alltid haft lite svårt med att vi fiskar upp strömming för utfodring av pälsdjursnäringen men tack och lov har det minskat. I dag används en betydande del av den trålfiskade strömmingen som fiskas i den fortsatta livsmedelskedjan och förädlas till fiskmjöl i Finland för att därefter användas i den inhemska produktionen av odlad fisk. En produkt som jag själv och merparten av finländarna anser som nödvändig och hälsosam samt bidrar till landets självförsörjningsgrad. Det måste dock göras inom ett långsiktigt hållbart nyttjande av den naturresursen.

Det här är ingen enkel ekvation. Ska vi kräva att de kvoter andra fiskar på, inom ramen för de vetenskapliga råd och godkända kvoter som finns, skall minskas eller helt tas bort, medan vi själva agerar för att öka vårt fiske på arter som regleras hårt? Jag tänker då främst på lax och nu det (enligt mig) väldigt positiva forsknings fisket på torsk som vi utför.

Svenskarna vill (åtminstone en del av dem) förbjuda fisket innanför 12 sjömilsgränsen men den åtgärden medför inte per automatik att strömmingen i sig kommer att må bättre. Signaler ifrån Finland gör gällande att det skett någon form av förändring i östersjön som gör att strömmingen inte hittar den föda den behöver och sålunda är både liten och mager. Kan det bero på att individerna är för många? Det är även den här frågan som aktualiserats i det PM jag nämnde ovan och som kommissionen nu ber ICES att forska vidare med.

Om man ser till de åländska kvoterna från år 2017, då vi fick oss tilldelade egna andelar av Finlands kvoter, fram till år 2023 års fastställda kvoter kan man notera att de sammanlagda pelagiska kvoterna minskat med 50 %. Från dryga 14 miljoner kilo då, till lite på 7 miljoner kilo nu. Det vi borde sträva efter är att kvoterna i de olika fångstområdena skulle vara mera konstanta. Det har vi fört fram till ministeriet och de har haft samma åsikter som oss och även fört fram det till EU.

Personligen är jag kanske inte den största förespråkaren av det storskaliga industrifisket i östersjön med det är en nödvändig del av den moderna livsmedelskedjan. Ifrån Åländskt håll har vi påpekat att fisken borde fiskas mer långsiktigt hållbart, tas tillvara, och ätas lokalt. Först och främst av människor i den region den fiskas och i andra hand gå vidare som foder till fiskodlingen.

Den här diskussionen kommer fortsätta, men för att få till en förändring är det på EU-nivå den ändringen måste ske. Den gemensamma fiskeripolitiken är komplicerad och det finns inga enkla svar men ur ett åländskt perspektiv är det att föredra det småskaliga kustfisket. Det om något påverkar inte Östersjöns naturresurser på ett ohållbart sett.

Fiskeribyrån har kontinuerlig dialog med sina kollegor och i slutet av december har de haft ett första möte med LUKE (Naturresursinstituet) och JSM (Jord och Skogsbruksministeriet) angående strömmingens välmående. Från ministeriets sida står man i beråd att begära in en forskningsplan av LUKE, inriktad på strömmingens tillväxt och kondition och enligt de diskussioner som förts har vi möjligheter att vara med i det kommande projektet och ha möjlighet till så väl synpunkter i planeringsstadiet och kunna bidra med material.

Slutligen, även om det har sett utmanande ut för strömmingen i Bottenhavet finns det information och indikationer om att det går åt rätt håll:
https://svenska.yle.fi/a/7-10026174
https://www.luke.fi/sv/uppf%C3%B6ljningar/fiskenaringens-datainsamling/i-bottenhavet-har-strommingarnas-tillstand-forbattrats-nagot-fran-det-svaga-fjolaret-mangden-stor-stromming-fortfarande-lag

En återkommande händelse i Lagtinget är den så kallade ”Frågestunden”. Det är ett tillfälle som i princip går ut på att lagtingsledamöterna i oppositionen förbereder sig på en eller flera frågor till den ministern de önskar ställa en fråga.

Ministern får nästan aldrig på förhand veta vad frågan skall handla om, så det kan vara allt mellan himmel och jord. Särskilt om man som jag har ett ganska stort/brett ansvarsområde som spänner ifrån arbetsmarknad, digitalisering, jakt, fiske, lantbruk och allmänt näringsliv till turism, skog och allt däremellan.

Personligen kan jag säga att jag aldrig varit riktigt förtjust i just dessa frågestunder. Min hjärna fungerar inte riktigt på det sättet. Jag är mer ”en sak åt gången” person och kan behöva lite tid för att samla all tillgänglig information om olika områden/ämnen samt ges lite tid att paketera de formuleringar jag önskar. Men nu får man inte alltid som man vill och får finna sig i att verkligheten är som den är.

Igår var det just en sådan frågestund i lagtinget. Jag fick fem (!) frågor direkt efter varandra av fem olika ledamöter. Dryga 30 minuter pågick utfrågningen. Ingen av ledamöterna hade på förhand berättat vad man skulle fråga mig om (vilket jag tror skulle förbättra svaret oerhört, om det var svaret man var intresserad av). De hade alla sina frågor nedskrivna så det hade givetvis bara varit att skicka iväg frågan en liten stund innan, via mail, så hade svaret kunnat bli betydligt bättre. Nu fick jag försöka plocka fram all information ”ur hatten” någonstans i hjärnbalken, om just det området, där och då. Ingen bra utgångspunkt för en konstruktiv dialog. Särskilt när man har bihålorna fulla av en veckas gammal influensa 🙂
Frågorna jag fick igår handlade om

1. följderna av att Rosella slutar gå Kapellskär-Mariehamn(Camilla Gunell)
2. landskapsregeringens långsiktiga strategier gällande utsläppen för transportsektorn (Simon Holmström)
3. Strömmingens situation i Östersjön och de stora trålare som fiskar i Bottenhavet (Simon Påvalls)
4. Gallringsstöd till skogsbruket (Anders Eriksson)
5. Jämställd näringspolitik (Pernilla Söderlund)

Stephan Toivonen inlägg både i lokalmedia och i lagtinget har de senaste åren kretsat mycket kring flyktingar/invandring, klimatskepticism och vaccinmotstånd. Men den senaste tiden har det mesta handlat om hans motstånd mot den havsbaserade vindkraften. Med källor så som ”norrmän på Youtube hävdar” och allmän skrämselpropaganda om allt från döda kor, infraljud, demens och microplaster försöker han göra allt han kan för att återigen få tillräckligt med röster för att få en plats i lagtinget i höst.

Hans parti snubblade, med några få rösters marginal till godo, över mållinjen år 2019 och fick ett mandat i lagtinget. Hur det går i valet i höst vet vi om dryga nio månader men jag kan konstatera att valkampanjen är i gång och Stephan har hittat sin nisch som han kommer gå till val på. Det har han givetvis sin fulla rätt att göra men jag hoppas ålänningarna röstar på partier/personer som har en vision, vilja och driv att utveckla Åland.

Idag slår han rallarsvingar i tidningen bland annat mot Ålandsbanken, Wiklöf, media och mot mig. Jag brukar inte svara på insändare men jag tänkte skriva några korta kommentarer med tanke på rubriken. 1000 kor, Fifax och vindkraften.

1000kor var ett projekt som utgick ifrån ÅCA:s behov och önskan av flera kor och mera mjölk på Åland. https://svenska.yle.fi/a/7-733864 Det var alltså näringens eget önskemål om mera fokus och strategisk satsning på unga mjölkproducenter, större gårdar och mer mjölk som var drivkraften och utgångspunkten. Detta för att täcka det då stora behovet av åländska mejeriprodukter som marknaden utanför Åland efterfrågade.

Det här var för tio år sedan, alltså år 2012/13 strax före Rysslands annektering av Krim år 2014. En annektering som i sin tur sedan resulterade i kraftiga sanktioner ifrån väst som direkt påverkade vårt lantbruk enormt. Jag kan konstatera att mjölknäringen har haft det kämpigt sedan dess men om inte satsningarna som gjordes de följande åren hade gjorts, är jag inte övertygad om att vår mjölkproduktion och ÅCA hade överlevt till idag. Så 1000kor-projektet var en vision, en inriktning och satsning på framtiden, önskad av branschen själv. Jag tog emot stafettpinnen och gjorde vad jag kunde. Här>> skrev jag lite om 1000kor-projektet år 2015.

Fifax är även det ett projekt som jag som näringsminister stöttat på olika sätt under åren och jag hoppas fortfarande att det kommer att bli en lyckad investering för alla de aktieägare som trott på projektet. Det här>> skrev jag i ett inlägg år 2014 om satsningen som det åländska näringslivet och flera entreprenörer låg bakom. När det kommer till ”skattemedel” som Toivonen pekar på i det projektet handlar de pengarna till största delen av finansiering ifrån Europeiska Havs och fiskerifonden (pengar som alltså EU var med och delfinansierade). Faktum är att i förhållande till det privata investerade kapitalet i Fifax är de offentliga medlen i projektet betydligt lägre än i de flesta andra investeringsprojekt landskapet är medfinansierare av.

Det man måste komma ihåg i det här fallet är att utan privata entreprenörer, riskkapitalister och personer med mod, vilja och framtidstro hade inte ca 25 personer haft jobb de senaste åren, då hade inte bygg/el/ventilationsföretag haft full sysselsättning under flera år och alla kringeffekterna kring bolaget hade inte uppstått. Fifax är inget projekt jag hittat på eller drivit på skattebetalarna bekostnad, utan ett projekt LR stöttat, likt så många andra investeringar vi gjort under åren. Fifax är ett modigt projekt som jag hoppas kommer lyckas. Bygget kostade ca 20 miljoner och totalt har det investerats ca 60 miljoner euro av mestadels privata investerares kapital. Bolaget har även börsnoterats (något som inte hör till vardagen på Åland) och även om kursen just nu är låg i förhållande till introduktionspriset är inte inte det något unikt för Fifax, utan precis så en marknad och börs fungerar.

Så till vindkraften. Jo jag är en förespråkare och tror att möjligheterna med den havsbaserade vindkraften kan bli ett nytt ben för Åland att stå på. En satsning som skapar jobb, investeringar, nya industrier och kan skapa förutsättningar för att vi även i framtiden skall kunna ha bra sjukvård, skolor, vägar, offentlig service och kommunikationer. Vi kan inte ta förgivet att vår höga standard på Åland kommer fortsätta av sig självt utan att vi gör något.

Ålands välstånd har byggts på hårt arbete, investeringar och företagsamhet. Allt började med vindkraft och segelfartygen för dryga 100 år sedan. Ur den utvecklades bank och försäkringsbranschen på Åland, därefter tog rederiverksamheten fart på 50/60-talet och på 70-talet föddes den industri vi ser idag. För dryga 20 år sedan lyckades några av våra IT-företag skapa grunden till det IT-kluster vi ser idag, men var är nästa framtidsnäring och utvecklingsfas för Åland? Var är nästa stora potential? För mig är det den havsbaserade vindkraften. Jag har svårt att se något som ens kommer i närheten.

Givetvis finns det många frågor ännu som behöver besvaras och helt självklart skall effekterna av satsningarna komma alla ålänningar till godo. För mig är ”affärsmodellen” alltså hur Åland tjänar pengar på detta helt avgörande. Det är våra gemensamma vattenområden det handlar om men det är även vårt gemensamma välfärdssamhälle som vi måste värna, utveckla, hantera och framförallt finansiera!

Vi ser redan idag effekterna med att två bolag har etablerat sig här med ökade övernattningar, nya arbetsplatser och internationella investeringar som följd. Det sista är något vi annars inte är bortskämda med på Åland. Förhoppningsvis är dessa två bolag bara början. Jag tror att om vi sköter våra kort rätt så lägger vi nu grunden för på de kommande 100 årens välstånd. Men det sker inte av sig självt och välståndet, vår offentliga service och det goda samhälle vi lever i är inget självspelande piano som vi kan ta för givet. Att bibehålla den service, omsorg, vård och skola vi är vana med kräver investeringar, nya innovationer, nya idéer och att nya/fler människor flyttar till vår ö. Och det kräver nya pengar utifrån.

Just nu är det här vår möjlighet i historien att säkerställa både grön omställning men framförallt en ekonomi på Åland som gör att vi kan fortsätta vara ett levande attraktivt samhälle med framtidstro och god service. Verkligheten stannar inte upp, antingen är vi med, eller så står vi på sidan om och ser möjligheterna passera. Men att bara fortsätta och tro att allt, alltid kommer vara som det varit, fungerar inte längre.

Det välstånd vi är vana med, är inte en självklarhet. Idag fick vi i landskapsregeringen en rapport presenterad av professor Edvard Johansson om äldre, behovet av vård och ekonomi. Vi vet att vi alla blir äldre och lever längre, men vi vet också att någon/eller något måste betala för det. Vem skall stå för de ökade kostnaderna för ÅHS, omsorgen i kommunen och våra pensioner? Jag tror vindkraften är ett av svaren på den stora frågan. Hur tänkte du Stephan finansiera demokratin, självstyrelsen, välfärden och det vi behöver finansiera gemensamt i framtiden? Vi kan inte alla få vår lön ifrån skattebetalarna och bosätta oss i Portugal.

Presenterade ett lagförslag>> idag om finansiering av landsbygdsnäringar. Jag sa såhär:

Ny landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar
Landskapsregeringen föreslår att en ny landskapslag om finansiering av landsbygdsnäringar antas som ersätter den nuvarande landskapslagen. Denna nya lag ska tillämpas under perioden 2023 – 2027. Lagförslaget grundas på Europeiska unionens lagstiftning och strategiska planer.

Den föreslagna lagstiftningen motsvarar till tillämpliga delar rikets lagförslag till lag om verkställighet av vissa jordbruksstöd och lag om ersättningar för landsbygdsutveckling.

En ny lag måste tas fram för att reglera jordbruksstöd under den kommande finansieringsperioden. Detta eftersom den nuvarande lagen inte längre är förenlig med Europeiska unionens ändrade bestämmelser. Den nya lagen kommer att ge medlemsländerna ett ökat ansvar för politikens genomförande och därför måste den innehålla mer omfattande landskapslagstiftning.

För att förenkla och göra lagstiftningen så ändamålsenlig som möjligt kommer den nya lagen att reglera alla åtgärder i den strategiska planen, både areal- och djurbaserade stöd samt projektbaserade stöd som investeringsstöd till jordbruk och livsmedelsföretag.

En ändring jämfört med nuvarande förfaranden är att stödansökningar i framtiden endast kan göras elektroniskt, med vissa undantag. Detta förväntas inte innebära några större förändringar för majoriteten av stödsökandena, eftersom över 95% redan ansöker elektroniskt. E-tjänster kommer att bli allt viktigare, bland annat på grund av det nya systemet för arealmonitorering. Ur den sökandens perspektiv är en stor förändring att möjligheterna att ändra ansökningar ökar.

Kommissionens utgångspunkt är att politiken ska bli mer resultatorienterad och fokusera mindre på regelefterlevnad. Medlemsländerna får ett ökat ansvar för politikens genomförande. Målen för politiken, med därtill kopplade krav och indikatorer är precis som idag, gemensamma på EU-nivå. 

Skillnaden jämfört med idag är att medlemsländerna i större utsträckning ska ansvara för utformningen av administration och regler kopplade till de åtgärder som väljs av respektive land. Denna ökade handlingsfrihet innebär även att mer omfattande landskapslagstiftning behöver tas fram än under den nuvarande programperioden.

Kort sammanfattning :

• Det är en teknisk lag, detaljer regleras i förordning
• Det som regleras här är saker står i princip i cap-strategin
• Lagen är omfattande eftersom mycket som tidigare varit reglerat i förordning nu förväntas regleras i nationell lagstiftning
• Viktigt att reglera för att garantera gott rättskydd till kunderna/brukarna
• Lagen möjliggör att vi tar i bruk avancerade tekniska system som underlättar och minskar byråkratin samt risken att göra fel för lantbrukaren

Med beaktande av att den nya perioden för jordbruksstöd inleds i januari 2023 är avsikten att den förslagna lagen ska träda i kraft så snart som möjligt och ge grund för nya landskapsförordningar i vilka lagstiftningen ytterligare specificeras.  
Sålunda är landskapsregeringens önskan att det här lagförslaget behandlas så skyndsamt som det bara är möjligt.

Idag kom det fantastiskt efterlängtade och glädjande beskedet ifrån Orkla. Nämligen att bolaget planerar genomföra en fusionera mellan Orkla Foods Finland Oy och Orkla Confectionery & Snacks Finland Ab samt placera huvudkontoret på Åland.

Orkla är ett oerhört viktigt industriföretag för Åland. Förutom inköpare av chipspotatis skapar de många arbetsplatser både direkt och indirekt, tack vare deras stora export ifrån ön blir handelsbalansen gällande transporter mer i balans men dessutom är Orkla en del i Ålands attraktionskraft vad gäller deras varumärke, hållbarhetsarbete, som besöksmål för skolklasser och pådrivare samt utvecklare av industri och innovationsprocesser.

Beslutet att ha huvudkontoret på Åland är en viktig signal som bekräftar att företagsklimatet på Åland är bra för både små-medelstoraföretag men även för stora aktörer. En av Ålands främsta styrkor bygger på det korta avstånd mellan människor, näringsliv och politik.

Tack Christer och Pasi för det goda samarbetet under åren. Känns otroligt inspirerande att nu få vara med och utöka det ytterligare.

Jag tänkte först inte kommentera Hållbart Initiativs (Hi) märkliga avhopp mitt i budgetförhandlingarna desto mera, men känner att jag inte kan låta bli. De hoppar inte av p.ga att förhandlingarna strandat, att de inte fått genomslag för sina äskanden eller att något förslag går rakt emot deras kärnvärden. Utan de avgår för att klimatlagen inte fått en exakt tidpunkt för när den kan ligga på lagtingets bord, nästa år…

Jag kan direkt säga att jag har haft ett väldigt gott samarbete med Alfons under de tre senaste åren. Tack vare Alfons sätt att vara och arbeta har jag många gånger fått återta mina inledande farhågor om att Hi skulle medföra stora problem i regeringssamarbetet, att de är för oerfarna, har för lite politisk erfarenhet, att de är populistiska och är de skulle vara ett ”ensaksparti”.

Visst har vi haft olika åsikter om en hel del frågor och jag har flera gånger varit frustrerad över sättet Alfons valt att driva vissa av sina ansvarsområden på. Jag erkänner att jag är lite otålig och ibland tvingats till att ”sparka upp dörrar” för att utvecklingen avstannat eller projekt inte fortskridit så som jag önskar.

Det är inte heller någon hemlighet att jag ansett att stora frågor, som legat på hans bord, framskridit för långsamt. Som exempel, de havsbaserad vindkraftsprojekten, fiskodlingens möjlighet till utveckling eller att Högskolan inte utvecklats som önskat. Därtill finns flera frågor av mindre karaktär som ”virtuella stängsel” eller ”vindmöllan i Vårdö” som irriterat mig ordentligt.

Trots det ovanstående så har Alfons personlighet gjort att jag sett att det finns en genuin vilja i honom att göra gott, vara med och utveckla Åland samt att han varit en stark, positiv kraft i regeringen. Därför kommer jag sakna honom, men efter att jag fick läsa (!?!) om deras avhopp i tisdag kvällens Nya Åland så kommer jag inte sakna Hi som parti i regeringen.

Det kan inte komma som någon överraskning för Alfons eller Hi att de lagförslag och projekt som legat på hans bord nu kommer drivas på med en annan intensitet, på ett annat sätt och att resultatet av förslagen kommer att se annorlunda ut än om Alfons och Hi hade varit med.

Det är helt självklart och 100 procent säkert att bland annat avfallslagen, vattenlagen, djurskyddslagen, naturvårdslagen, plan&bygglagen och klimatlagen (lagar som är viktiga för Hi) nu lämnas i händerna på oss som är kvar i regeringen. Det fixar vi, det är jag inte det minsta orolig över.

Men det som förvånar mig storligen är att Hi som parti efter tre år i regeringen inte förstår vilka möjligheter de sumpar genom att avgå. De borde förstått att möjligheten att påverka innehållet i dessa ovanstående lagar görs innanför regeringsväggarna.

Men det ju val om ett år på söndag…

Hi kommer dock snart märka i sin nya roll som ett av de minsta partierna i lagtinget att vill man få genomslag av sin politik och kunna påverka, så görs det i regeringen. För verkligheten är den att ett litet parti i opposition sällan får gehör eller kan påverka så mycket, om ens något (tro mig jag har varit där). Särskilt när man lämnat ett halvfärdigt arbete i affekt, mitt under en budgetprocess.

Att Hi nu valt att lämna regeringen är givetvis helt upp till dem men ansvarsfullt är det inte, bevis på regeringsdugligt är det inte och jag kan tycka att det är ett svek inte bara mot kollegorna i regeringen utan även ett svek mot sina väljare.

Hi:s väljare får nu ställa sig frågan om Hi verkligen är ett regeringsdugligt parti? Är Hi ett parti som andra partier kan lita på och vill samarbeta med i framtiden? Styrs Hi av personer med en agenda om vad som är bäst för Åland eller vad som är bäst för partiet?

Är en röst på Hi en röst för förändring? Eller blir en röst på Hi mer som ett stort politiskt plakat, en tom tunna som skramlar mycket eller en röst för att bilda opinion? Jag ansåg fram tills avhoppet det första men inser nu att det är det senare. Förtroende tar år att bygga upp men det går på ett ögonblick att rasera. Det konststycket lyckades Hi göra i tisdags kväll.

Jag anser att beslutet partiet tog inte var något annat än ett ohållbart initiativ och ett praktexempel på att ”skjuta sig själv i foten”. Jag anser att man skall gör det bästa man kan i den situation man befinner sig och ”sätter man sig i en båt, så ror man den i land” man ger inte upp, sviker förtroende och kastar bort det arbetet man skapat.

Politik gör man tillsammans, förändring skapar man gemensamt och resultat sker genom kompromisser. Politik bygger på förtroende och verkstaden där arbetet utförs är i regeringen.
Den läxan kommer förhoppningsvis Hi att lära sig nu.

Igår presenterade jag den uppdaterade lagstiftningen om jakt på Åland i lagtinget samt svarade på en fråga ifrån Camilla Gunell om statsstöd och skärgårdstrafik. Jag gjorde även en liten film om dagen, den såg ut såhär och nedanför hittar du mina inlägg i lagtingssalen.

Jaktlagen

Äntligen är det dags för en uppdaterad lagstiftning gällande jakten på Åland. Förslaget som legat på lagtingets bord sedan före sommaren är inte en totalrevision av lagen utan ett antal ändringar för att modernisera lagen samt att uppnå en bättre överensstämmelse med rådande förhållanden.

Jag vill dock passa på och skicka iväg ett tort tack och en eloge till jaktenheten och framförallt vår eminenta jaktförvaltare för det arbete som lagts ner på den här ändringen. Jag är oerhört glad för att ha tjänstemän på byrån som är så oerhört kompetenta, engagerade, kunniga och intresserade av dessa frågor. Det är en förmån att få jobba med sådana tjänstemän.

Jag tänkte i korthet beskriva några av de föreslagna ändringarna och sedan lämna över detta lagförslag i sin helhet till lagtinget och utskottet att behandla. I den åländska jaktlagen finns bestämmelser som i detalj reglerar hur och på vilka villkor jakt får utövas på Åland. I den här ändringen har inte alla paragrafer öppnats utan de som berörs är bland annat följande:

Paragraf 5. Här föreskrivs att den som har hemort i Finland har rätt att bedriva bland annat säl- och sjöfågeljakt på allmänna vattenområden, på de så kallade allmänningarna. Dagens ordalydelse samt avsaknaden av reglering om jaktgäster ger sken av att det inte är tillåtet för jägare med hemort i exempelvis Sverige att följa med ut på jakt på dessa områden. Med denna ändring klargör vi nu att det är möjligt

Paragraf 19 handlar om de jaktfria helgdagar som idag gäller. Förslaget i lagen är att paragrafen upphävs i sin helhet på grund av att den bedöms vara otidsenlig. Och det är nu dags att förändra så att det står mer i klang med tiden vi lever i. 

Enligt paragraf 26 kan LR på anhållan av markägare besluta att inrätta fågelskyddsområde för skydd av sjöfåglar. Enligt bestämmelsens nuvarande ordalydelse åtföljs ett sådant beslut automatiskt av ett vitesbelagt landstigningsförbud under tiden 15 mars – 31 juli. Det här var även ett önskemål ifrån det medborgarinitiativ kallat ”skydda sjöfågelstammen” som inlämnades den 24 juni 2020 och som behandlades och godkändes i lagtinget året efter.

Därtill införs några förändringar om fångstredskap, och fångstsätt samt bestämmelser som berör användandet av enhandsskjutvapen, mörkersikte och motordrivna fordon.

Därtill görs en liten teknisk ändring om jaktvårdsavgifterna och utskick av inbetalningskort med beaktande av att vi har och håller på digitaliserar mera på jaktförvaltningen och med det på sikt kommer minska arbetet gällande administrationen.

Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt och enligt LR finner vi det sannorligt att de föreslagna ändringarna kommer att bidra till att både minska predationstrycket på sjöfågelstammen och förkorta lidandet för skadat vilt.

Skärgårdstrafik och statsstöd

Ledamot Gunells frågan innehåller två delar.

1. I hur hög grad bedömer LR att man idag indirekt subventionerar fiskodlingsnäringen genom landskapsfinansierade transporter OCH
2. Är i så fall detta förenligt med EU:s statsstödsregeler

Som svar på den första delen blir landskapsregeringens upplysning:
Landskapsregeringen bedriver och finansierar många olika verksamheter. En av dessa är att skapa förutsättningar så att varor, fordon och människor skall kunna transporteras till och från olika delar av vårt landskap samt att företag skall ha möjlighet att importera och exportera produkter till och från ön.

På fasta Åland gör vi det genom att vi bygger vägar, broar, bankar och underhåller dessa. LR tar inte betalt av någon entreprenör eller privatperson för att de använder våra gemensamma vägar och framförallt är det inte beroende på hur mycket eller lite någon entreprenör gör det. En lastbilstransport till Geta som avgår dagligen till eller från Mariehamn och sålunda använder (sliter på) vår infrastruktur betalar inte mer än den entreprenör som bara åker motsvarande sträcka någon gång per. Det betyder inte att vi subventionerar den som använder vägen mer.

Det handlar om infrastruktur, skapandet av förutsättningar och en del av att täcka det grundläggande behovet som finns för att möjliggöra näringsverksamhet, företagande och transporter inom/utanför landskapet.

Under decennier har en politisk överenskommelse funnits om att betrakta och likställa farlederna och skärgårdsfärjor som trafikerar dessa vatten med våra landskapsvägar.

Turlistor och turtätheter är en komplicerad helhet där väldigt många olika behov och aspekter vägs in. Ingen enskild aktör bestämmer när/hur/vart våra färjor avgår eller angör. Utan det görs av landskapsregeringen utgående ifrån en helhetsbedömning som är uppbyggd tillsammans med skärgårdsbefolkningen FÖR skärgårdsbefolkningen och FÖR skärgårdsföretagens behov.

Så svaret på den första delen av frågan är :
LR subventionerar inte fiskodlingsnäringen genom landskapsfinansierade transporter mer än annan näringsverksamhet i skärgården. Och sålunda blir svaret på den andra delen av frågan:
att våra offentliga turlistor och avgångar som var och en har rätt/möjlighet att boka/använda inte har något med EUs statsstödsregler att göra.

Sommaren 2022 är inte slut ännu. En sommar som varit intensiv på många sätt, där hotellen mestadels varit fullbelagda med turister sedan början på juni. Där evenemang, konserter och happenings har avlöst varandra samt ibland även pågått samtidigt. Jag sade tidigt i våras att sommaren 2022 har potential att bli den bästa sommaren någonsin. I många avseenden blev den det och faktum är att både augusti och september ser väldigt lovande ut ifrån det perspektivet också. Europa touren för damer i golf är nästa stora evenemang och därefter återkommer skördefesten, som vanligt.

När det kommer till det politiska så har sommaren varit lugnare för min del, i alla fall om man jämför med de två senaste somrarna där Covid-19 tog en hel del av dagarna i anspråk. Inte för att jag var sjuk utan för att det kontinuerligt alltid var något som uppstod i den politiska kontexten. Antingen företag som hade utmaningar med likviditeten eller Finlands regering som diskuterade nya restriktioner, begränsningar eller nedstängningar. Det har vi sluppit den här sommaren. Tyvärr har dock världen blivit ännu oroligare och vi har fått känna av inflationen, kostnadsökningar och stor osäkerhet på grund av Rysslands krig mot Ukraina.

Förutom ovanstående utmaningar finns det en hel del politiska frågetecken som behöver rätas ut, osäkerheten vad gäller lönsamheten i jordbruket, energipriserna, kostnadsökningarna på många områden och jag gissar även att vi kommer börja se fler och fler utspel av både enskilda politiker och partier. Det är ju val på Åland om ett år. Jag lär återkomma till det, flera gånger.
Här några privata bilder ifrån den här sommaren.

Igår firade vi Ålands självstyrelsedag från tidig morgon till sen kväll. Personligen för mig så började dagen med att VAKNA i P3 & P4 (samsändning över hela Sverige) ringde upp och gjorde en kort intervju om Åland, firandet och självstyrelsen. Du kan lyssna på intervjun här>>

Därefter fick jag förmånen att tillsammans med en mängd digniteter såsom alla nordens talmän, kungahuset i Sverige och presidentparet ifrån Finland uppleva Smakbyn, Lagtinget, Torget och avslutningsvis en konsert på Andersudde.

En fantastisk dag men som om jag hade fått bestämma hade sett lite annorlunda ut. Då hade konserten med alla fantastiska åländska artister hållits i Miramarparken. Tänk vilken möjlighet vi hade att skapa en ny tradition där alla som samlas runt torget för att fira Självstyrelsen efter några timmars minglande, strövande, handlande och ätande skulle tagit sig till Miramarparken för att där få uppleva allt vad de åländska artisterna levererar. En tradition som jag är övertygad om att skulle sätta 9 juni på kartan i likhet med 17 maj i Norge. Ett tillfälle att samla alla ålänningar kring en musikalisk, kulturell och stämningsfull kväll som skulle ha möjlighet att växa, år efter år.

Men, nu blev det inte så. Det blev en fantastisk kväll ändå men jag tycker Lagtinget missade att ta tillvara en möjlighet som skulle kunnat bli en början på en ny tradition som vi skulle kunnat bygga vidare på, utveckla och fira tillsammans. Här några bilder ifrån dagen. Idag är det lite jobb, men sen fortsätter firandet idag, imorgon och på söndag.

Hoppas vi ses i vimlet.

Jag har alltid gillat förändringar. När jag var liten och vardagen rullade på och inget speciellt var på gång så möblerade jag ofta om i pojkrummet bara för att det skulle hända något. ”Status quo” är inte riktigt min grej. Jag är helt övertygad om att varje förändring är en möjlighet till förbättring men definitivt vet jag att en förbättring alltid inleds med en förändring.

I helgen nådde jag två mål. Det ena var att på 100 dagar gå minst 1 miljon steg (alltså 10.000 steg per dag eller åtminstone 70.000 steg per vecka). Det skedde i söndags på dag 92 av 100. Det här projektet började den 28 februari direkt efter sportlovet.

Det andra som jag funderat på ett tag var att klippa mig efter cirka 20 år med långt hår. Två enkla men ändå stora förändringar. Det tredje målet jag har just nu är att gå ner minst 10 kg (100gram/dag) under samma 100 dagar. Det går också hyfsat även om de senaste veckorna och speciellt senaste helg bestått av lite för mycket middagar och godsaker. Men målet är inom räckhåll, bara 600 gram kvar och jag har 8 dagar på mig 🙂

Min far Tore Karlström är och har alltid varit företagsam, driftig, uppfinningsrik och en riktig entreprenör. Han har gjort/varit delaktig i många otaliga stora och mindre projekt under mer än ett halvt sekel. Flera har varit banbrytande och många gånger före sin tid. Bara för att nämna några saker så har han startat upp en plåtverkstad, en fabrik som tillverkat gipsskivor, uppfunnit smarta träreglar, limfogskivor, tillverkat komposter (10 år före det var modernt) och han började sälja och trodde på el-cyklar redan för över 30 år sedan.

Han har idag passerat 80-års sträcket men för den delen så har han inte slutat produktutveckla, komma på nya idéer och förverkliga det han tror på.

Det går att skriva en roman om allt han gjort i sitt liv, men det tänker jag inte göra nu. Jag vet att han håller på skriver sina egna memoarer, så vi får se fram emot dem en annan gång. Det jag däremot tänkte skriva några rader om och som jag tycker är lite charmigt är hans senaste projekt.
Nämligen www.alandskistan.ax

Eftersom han alltid varit en man som gillat bygga i trä, snickra och tillbringa tid i snickerifabriken i Mörby så är det kanske inte så konstigt att han återigen såg en möjligheten i något som inte fanns på Åland. Nämligen handgjorda kistor av åländsk gran utan konstgjorda syntetiska material. Varför importera något som kan tillverkas här, är äkta och hållbart?

Han började fundera på designen och hur den skulle tillverkas i lite större skala men som den företagare han är, även på försäljningen. Sagt och gjort. Nu är tillverkningen igång och kistan som finns i flera olika ytbehandlingar och kulörer går redan att köpa på begravningsbyrån Nocturne.

Jag tycker det är häftigt och det visar att man aldrig blir för gammal för att börja med något nytt, starta en ny tillverkning eller förverkliga en idé som man tror på. Det ger hopp åt oss som ibland börjar känna oss gamla. Det visar också att pensionärer idag är med och utvecklar samhället, skapar nya arbetstillfällen och att ålder bara är en siffra.

Farsan har haft många järn i elden och jobbat långa dagar under hela sitt liv, han har dock aldrig klagat över det utan sett fram emot nästa arbetsdag. Däremot så sa han för några år sedan när han började spela golf att: -”Nu tänker jag gå ner till heltid” Det tycker jag han gjorde helt rätt i men det skall bli intressant att följa utvecklingen och vad han hittar på här näst. För jag är övertygad om att det här inte är den sista idén som farsan hittar på, utvecklar och förverkligar.

Här nedan några bilder ifrån Mörby när tillverkningen just hade börjat.