Näringsfrihet – öppenhet

Publicerat: 26 mars, 2021 i Personligt

För mig är näringsfriheten oerhört viktig. Skall staten, landskapet eller en myndighet inskränka rätten för någon att bedriva sin näring måste det finnas oerhört starka/giltiga skäl, motiveringar och anledningar till det.

De senaste tre veckorna har alla restauranger på Åland tvingats hålla stängt och inte kunnat ta emot sittande gäster. Det har de tvingats till utifrån den smittspridningen som började den 16 februari och pågick under dryga två veckor. Beslutet grundades alltså på smittskyddslagen (som är finsk behörighet) och kopplat till ”fara för liv & hälsa”. Den begränsningen gäller fram till på söndag 28 mars.

Ljuset i tunneln under Godbyvägen vid ÅCA

I måndags valde den finska regeringen att lämna ett nytt lagförslag till riksdagen om att restaurangerna ytterligare skulle tvingas hålla stängt, fram till den 18 april. Den lagen har nu ekonomiutskottet givit sitt utlåtande kring där de bland annat hörde grundlagsutskottet som återigen var tydliga.

I korthet kan man sammanfatta att grundlagsutskottet säger att regeringen inte generellt kan stänga alla restauranger utan att det först görs en epidemiologisk bedömning i regionerna. Först därefter kan de utfärda en förordning och tvinga restaurangerna att stänga i de områden där det epidemiologiska läget kräver det. 

Det betyder troligtvis att restaurangerna i flera regioner i Finland kommer kunna öppnas och hållas öppet från nästa vecka. Norra Karelen, Södra Österbotten, Kajanaland, Mellersta Österbotten och ÅLAND är några ställen som har smittspridningen under kontroll.

Jag har under hela den här pandemin varit en stark förespråkare om att det måste finnas möjlighet till regionala avvikelser och att vi skall kunna ha andra regler/öppettider på Åland om vår incidens är på en acceptabel nivå jämfört med andra områden. Vi skall inte begränsas i våra grundläggande fri och rättigheter baserat på hur läget är i Helsingfors eller någon annan region.

Om vi lyckas hålla incidensen på den här nivån, som vi har just nu, kan caféer och restauranger hålla öppet nästa vecka (om de vill). För mig är det viktigt ur ett näringspolitiskt perspektiv men även ur en generell mänsklig åländsk synvinkel. Ett stängt samhälle får aldrig vara det normala. Öppenhet och frihet måste vara vårt mål, inom alla områden.

Vi behöver öppna upp Åland igen, gå ut och äta, shoppa och umgås. Givetvis med fysiskt avstånd, med omtanke. Restaurangerna är oerhört viktiga för Åland som helhet, när de tvingas hålla stängt påverkar det stora delar av vårt samhälle. Restaurangerna genererar liv, rörelse, gemenskap, aktivitet, livskvalité och arbetsplatser.

Jag förstår och beklagar att framförhållningen inte är bättre ifrån den finska regeringens sida. Beslutet om man kan öppna eller måsta stänga på måndag. Tas troligtvis på söndag kväll. Sådana verksamhetsförutsättningar är orimliga att bedriva en verksamhet under. Långsiktighet och framförhållande är vad företagen behöver. Inte den här oron.

Landskapsregeringens resonemang gällande om Åland är öppet eller stängt, baserat sig på vår handlingsplan som klart stipulerar att Åland kan hålla öppet om incidensen är så låg, som den är just nu. Men när det kommer till restaurangerna så är det dock statsrådets förordningen som gäller. Finns Åland med på listan över var det är stängt, så är det tyvärr det. Jag beklagar att det är på det viset.

De senaste året har varit tungt för många och de senaste veckorna extrema. Jag skrev i ett annat inlägg att det alltid är mörkast före gryningen. Jag hoppas verkligen att vi är på väg mot ljusare tider nu och att det är ljuset i tunneln vi ser.

Avslutar med en personlig reflektion.
Igår kväll kände jag att jag ville göra något för min fru Eva så jag skickade iväg ett mail (se nedan) till ett lokalt Bed&Breakfast för lite hemester i helgen. Svaret jag fick (vilket jag givetvis borde ha insett) fick mig ännu mer övertygad om att vi måste göra allt vi kan för att öppna upp Åland, med omtanke.
Nedstängningar får inte vara det normala.

Åland Öppnar

Publicerat: 24 mars, 2021 i Personligt

Det är knappast någon överraskning att jag förespråkar att vi måste få i gång vårt samhälle så mycket som möjligt, så snart som det bara är möjligt. Ett stängt samhälle, får inte vara det normala. Fri rörlighet, fri företagsamhet och äganderätten där man bestämmer själv, efter sina egna förutsättningar över sitt bolag och tar ansvar över sitt eget och andras liv måste vara ledstjärnan för oss politiker.

Begränsningar som införs för att inskränka på människor och företags grundläggande fri och rättigheter måste alltid stå i proportion till åtgärderna som föreslås, ha relevans och kunna motiveras väl. De begränsningar vi införde och föreslog för ca en månad sedan, när smittotalet på Åland hastigt steg och vi var den region i Finland med högst incidens, var välmotiverade utifrån den situation vi då befann oss i.

Då stängde vi bland annat ner skolor, museer, simhallar, förbjöd offentliga tillställningar, hobbyverksamheter och rekommenderade att onödiga besök till butikerna skulle undvikas. Detta samtidigt som staten, med vårt medgivande, stängde ner alla restauranger på Åland och i hela landet. Det gjordes för att de två smittkedjor som uppkommit och infekterade ca 200 personer på Åland med Covid-19 måste begränsas och hållas i schack.

De åtgärderna bidrog men fram för allt var den effektiva smittspårningen och smittskyddsteamet hårda arbete det som gjorde att utbrottet stannade upp och nu avtagit. Förra veckan hade vi två bekräftade fall och hittills den här veckan (ta i trä) har inget nytt fall konstaterats. Det här kan givetvis ändras snabbt, något vi blev varse om den 16 februari och något vi absolut inte önskar igen. Därför gäller de grundläggande fundamentala nya livsreglerna fortsättningsvis. Håll avstånd!

Det senaste året har det visat sig att viruset inte smittar via butiker, restauranger eller gränser. Det smittar mellan människor som bär på viruset och inte håller avstånd.
(Här en bild ifrån presskonferensen i måndags om ursprunget till smittan)

Med samma argument som används när samhället ”stängs ner” så anser jag att samhället måste ”öppna upp” om incidensen går ner och situationen återgår till att vara under kontroll. Det har den gjort nu och nästa vecka om inget exceptionellt inträffar är 14-dagars incidensen nere på ”utgångsnivån” enligt vår handlingsplan. (Alltså under fem fall de senaste två veckorna vilket motsvarar en incidens på 15/100.000). En handlingsplan som fungerat väl och som vi hänvisat till under ett år.

Samtidigt som incidensen går ner och vaccinationstakten går upp (22% vaccinerade just nu) vet vi också att förberedelserna för större vaccinationsåtgärder är nära. Därtill går vi mot ljusare tider och vi vet att viruset har svårare att sprida sig när temperaturen stiger och vi befinner oss mer utomhus. Det här måste vi beakta ännu mer framöver när det kommer till nya restriktioner.

Vi måste nu, förutom att fortsätta hålla avstånd, börja göra mer affärer, handla och köpa tjänster lokalt och hjälpas åt att få hjulen att börja snurra igen. Vi måste öppna Åland. Vi har levt med stängda gränser, begränsningar, undantagsförhållande och restriktioner i över ett års tid. Det får inte vara det normala och att vi börjar anpassar oss till det. Restriktionerna ska bara införas när det verkligen behövs och stå i relation/proportion till vad som är nödvändigt.

Låt oss börja förbereda oss för att Öppna upp Åland – med omtanke på ett säkert sätt. Det kommer givetvis ta lite tid innan vi är uppe i full fart igen, men desto längre vi väntar, desto längre tid kommer det att ta att få upp styrfart.

Svaret på våra långsiktiga utmaningar är inte mer begränsningar, nedstängningar, bidrag och fler restriktioner. Svaret är mer öppenhet, valfrihet och företagsamhet. Vill du ha öppet, skall du få ha öppet. Det beslutet skall inte basera sig på ett politiskt beslut utan koppling till smittoläget. Avslutningsvis, är du företagare med permitterad personal, så finns ännu möjligheten till tre månaders 75% finansiering av lönen om du återtar den personalen.
Läs mer om det på AMS hemsida>>

På onsdag den 24 mars klockan 09:00 tänkte jag bjuda in till en diskussion igen på mitt arbetsrum. VD för Ålands Näringsliv Jenki Rask, biträdande professor i nationalekonomi Edvard Johansson, direktör Katarina Fellman ifrån ÅSUB.

Katarina inleder med några bilder hur ÅSUB summerat 2020. Hur turismen utfallit efter 12 månader med corona samt berätta lite om hur ÅSUB jobbar med prognoser då framtidsbilderna, vaccineringen och smittläge ändrar kontinuerligt.

Välkommen med, har du några frågor kan du ställa dem i kommentarsfältet. Samtalet streamas på Näringsavdelningens Facebooksida, på min Facebook/Twitter och här på frille.com via Youtube (så att alla som vill kan ta del av det)

Säker shopping på Åland

Publicerat: 18 mars, 2021 i Personligt


Följ med på en diskussion med VD för Ålands Näringsliv – Jenki Rask, Byråchef för hälso- och sjukvårdsbyrån – Ylva Lindström och näringsminister – Fredrik Karlström när de pratar om hur vi tillsammans kan göra shoppingen på Åland så säker som möjligt ur ett smittskyddsperspektiv. Vad gäller enligt smittskyddslagen just nu? Vad ska butiksägare tänka på? Vad behöver de göra? Vad kan du och jag som konsument bidra med?

Mörkast före gryningen

Publicerat: 17 mars, 2021 i Personligt

Det här senaste året har varit exceptionellt på många sätt. För även om vi på Åland har varit relativt förskonade ifrån pandemin, när det kommer till de medicinska effekterna, har bieffekterna påverkat samhället betydligt mycket mer än själva sjukdomen och viruset självt. 

Arbetslösheten har varit historiskt hög och orsaken till det är givetvis de stängda gränserna och alla reserestriktioner som påverkat vår rederi/turismsektor enormt. Därtill kämpar många entreprenörer med att få sina företag/livsverk att överleva när affärskontakterna minskat och efterfrågan på varor och tjänster likaså.

Förutom att pandemin slagit hårt mot vårt näringsliv och arbetsmarknad så har den tyvärr dessutom indirekt påverkat samhällsklimatet på ett sätt jag inte sett tidigare. Det har blivit en mycket hårdare, råare och kallare ton i samtalsdebatten. På sociala medier skriver många rakt ut vad de tänker och inte bara en gång har de tankarna varit främlingsfientliga eller rent av rasistiska. Många starka, inte alltid rumsrena, åsikter framförs om medmänniskor baserat på varifrån de kommer eller var de varit.

Många som kommit utifrån har känt olust att nämna att man just gjort det. Otaliga är historierna de senaste året av människor som blivit jagade, utskällda och trakasserade för att de kommit någon annanstans ifrån. Detta samtidigt som vi varit väldigt förskonade när det kommer till hur många som blivit smittade eller blivit allvarligt sjuka.

Av Ålands befolkning på 30.117 stycken personer har det senaste året bara 313 personer hittills bekräftat smittade. Det betyder att 29.804 stycken personer INTE blivit det. De flesta som blivit smittade har haft lindriga symtom och nästan alla har tillfrisknat hemma.

Jo, de senaste veckorna har incidensen varit på en hög nivå (för Åland) men samtidigt har våra offentliga och gemensamma resurser visat vad de går för. Smittspårningsteamet har gått på högvarv och de har gjort ett fantastiskt jobb. De har visat att testning, smittspårning och smittskyddskarantän fungerat exemplariskt. Tack för allt ni gjort.

Just nu hoppas och tror jag att vi är i slutfasen av den här pandemin. I måndags hörde vi på presskonferensen att ca 19 procent av Ålandsbefolkningen över 16 år är vaccinerade samt att många nya vacciner är på gång. Visst finns en liten oro gällande Astra Zenecas paus i några länder men jag är övertygad om att det snart kommer igång igen.

Jag anser dock, trots den höga incidensen, att vi inte får släppa allt vad medmänsklighet och sunt förnuft heter. Om smittan kommit till Åland ifrån öster eller väster spelar ingen roll. Det är inte gränsen som smittar, inte butiken, inte klockslaget eller restaurangen. Det är människor som är för nära varandra som gör att viruset sprider sig.

Låt oss alla ta ett djupt andetag nu. Använd vårt sunda förnuft och hålla avstånd. Rör du dig ute i samhället och möter någon, hälsa glatt (på håll), personen du möter har säkert likt dig något viktigt den behöver göra. För även om vi de senaste veckorna har försökt minska på våra aktiviteter och begränsa antalet personkontakter finns det saker som människor måste göra och som är nödvändiga. Det ska vi inte skuldbelägga dem för. Livet måste fungera och vi har alla olika livssituationer vid olika tidpunkter i livet. Det viktigaste är hur vi beter oss när vi rör oss utanför hemmet.

Det är alltid mörkast före gryningen men jag tror vi har passerat gryningstimmen nu och är på väg mot ljusare tider. Förhoppningsvis ser nästa vecka betydligt bättre ut än de senaste och vi kan börja uppmuntra fler att handlar mer i våra lokala butiker igen. Handeln är nämligen oerhört viktig och skapar många arbetsplatser.

Därtill, så vet vi att om några veckor så har vaccineringen kommit ännu längre, dagarna blir längre och snart kommer påsken och med den våren på riktigt. Vi är inte riktigt där ännu, nu är det den sista uppförsbacken i det här Marathonloppet. Men när vi passerat det här hindret är jag övertygad om att vi kan börja leva livet på ett nytt, annorlunda men bra sätt igen.

Jag är helt övertygad om att vi har en bra sommar framför oss och jag hoppas att vi får uppleva ett nytt glatt 20-tal under många år framöver.

LBU-info

Publicerat: 12 mars, 2021 i Personligt

På tisdag kör jag en digitalfrukost igen med landskapsagronom Sölve Högman. VI tänkte prata lite om den senaste LBU-programändringen (nr6) som vi antog i regeringen häromdagen. Du kan följa samtalet här eller på jordbruksbyråns Facebooksida.

Seminarium om turism

Publicerat: 2 mars, 2021 i Personligt

Imorgon onsdag 3 mars klockan 09:00 kommer jag hålla i ett seminarium om turismen på Åland. Några frågetecken som jag hoppas vi kommer få svar på är. Var är vi just nu och hur ser arbetet ut för kommande säsong? För att räta ut de frågetecknen kommer ÅSUB presentera turismen i siffror och Visit Åland berätta om arbetet inför kommande säsong.

Dessutom berättar Viking Line om sitt arbete kring en trygg resa och Kairos Future om turismen år 2021 ur deras perspektiv. Jag kommer fungera som moderator och jag har även bjudit in partierna i Ålands Lagting att utse en talesperson som får fem minuter var på sig att komma med inspel, tankar och funderingar.

Det digitala seminariumet om turismen på Åland sänds direkt på landskapsregeringens Facebook sida och Youtube kanal. Jag ”embeddar” den även här på min blogg för dig som vill se det här. Såhär ser tidtabellen ut.

09:00 Välkommen – Fredrik Karlström
09:05 ÅSUB (Ålands turismsektor under Corona året)
09:20 korta frågor
09:25 Visit Åland (Kommande säsong)
09:40 korta frågor
09:45 Viking Line (Trygg resa)
09:55 korta frågor
10:00 Kairos Future (Turism 2021)
– – Input/kommentarer ifrån talespersonerna ifrån följande partier – –
10:20 Centern – Roger Nordlund
10:25 Liberalerna – John Holmberg
10:30 Obunden Samling – Christian Wikström
10:35 Socialdemokraterna – Camilla Gunell
10:40 Hållbart Initiativ – Ola Sundberg
10:45 Ålands Framtid – Anders Eriksson
10:50 Åländsk Demokrati – Stephan Toivonen
10:55 Avslutande kommentarer

Ses imorgon. Kämpa på där ute.

Följd i färg

Publicerat: 15 februari, 2021 i Personligt

Min farfar sa alltid när jag var ung –”Det står i Ålandstidningen, så det är sant”. Förra gången jag var minister (år 2011-2015) fick jag verkligen erfara att så inte var fallet. Förra veckan skrev Ålandstidningen två negativa ledare om ett initiativ vi på näringsavdelningen tagit och idag följer de upp de ledarna med ett reportage. De toppar historien på första sidan med riktiga kvällstidningsrubriker eller sedan fortsätter de uppslaget i tidningen med ”Ministern beställde rapport av partikollega”.

Tänkte bara berätta hur saker och ting hänger ihop för den som vill veta och hur vi på avdelningen arbetat med detta.

Den här idén, initiativet och tanken bakom (arbetsnamnet) Ålands Innovations Centrum kommer ifrån den slutrapport som ”Idégrupp – A” presenterade i slutet av sommaren. I den gruppen arbetade Magnus Lundberg, Nils Lampi, Carita Weiss och Caroline Lepistö med f.d. förvaltnings & utvecklingschef Dan E. Eriksson som sekreterare. Hela rapporten hittar du här>>

När Magnus Lundberg muntligen presenterade rapporten för Landskapsregeringen berättade han bland annat om hans goda erfarenheter kring Uppsala Innovation Center (UIC) och hur framgångsrika de varit med att utveckla företagandet i Uppsala området. Han föreslog att Åland borde bredda sin innovationsstrategi och ta kontakt inte bara med UIC utan även Turku Science Park  för att undersöka möjligheterna till ett samarbete. Det här tog vi på avdelningen fasta på och skrev följande i budgeten för Landskapet Åland :

Eftersom lagtinget klubbade budgeten och sålunda ovanstående text samt att flera av lagtingsledamöterna uttryckte optimism och positivism kring detta, valde vi ifrån avdelningen givetvis att gå vidare. Trots Coronapandemin och allt extra arbete den medfört ville vi inte vänta längre än nödvändigt för att få igång arbetet. Tyvärr finns det dock inte resurser på avdelningen att genomföra allt vi önskar göra och just därför har Avdelningschefen (inte jag) möjlighet att till direktköp.

Vi ville få bollen i rullning och valde att ge Krille Mattsson i uppdrag att inte bara skriva en rapport om hur/vad vi borde göra utan konkret ta kontakt med berörda parter utanför Åland samt börja förankringsarbetet med alla relevanta parter på Åland. Det handlade om ca 20-talet intervjuer som Krille genomfört och som vi kontinuerlig fått uppföljning kring. Rapporten är en sammanställning av det arbetet, men det som står i dokumentet är bara en del av det som givit oss konkret värde att arbeta vidare från. Personligen är jag oerhört full av förväntan vad samarbetet med UIC kan komma att betyda för Åland. Vi (jag, avdelningschefen och två andra tjänstemän ifrån näringsavdelningen) har redan haft ett inledande möte med dem. Jag måste säga att det känns oerhört positivt och jag är glad över att detta framgångsrika innovationscenter vill ha med Åland att göra.

Har jag då ”beställt rapport ifrån partikollega”?
”Nej, det har jag inte”.
För det första så är Krille inte medlem i moderaterna. Han har varit det, men är det inte längre. Varför vet jag inte, jag har inte frågat. Vet bara att han inte ställde upp för moderaterna i lagtinget och att han i kommunfullmäktige i Sund ställde upp på en annan lista. Sen är det inte jag som ”bestämmer” vem näringsavdelningens chef skall köpa tjänster av, det fungerar inte så. Givetvis har vi en bra dialog, men inte ens jag kan tvinga fram något sådant..

Vem som sedan ger ”skarp kritik” förstod jag inte riktigt. Är det Ålandstidningens egen reporter Jonny Mattsson eller är det Företagarna på Ålands verksamhetsledare? Har ens den föreningens ordförande eller den styrelsen uttalat sig? Eller är den ”skarpa kritiken” det som kommenterades av Jenki Rask? Hans kommentar handlade om offentligt riskkapital och inte samarbetet med Uppsala eller Åbo…. ?

Eller är det så att Ålandstidningen försöker skapa motsättningar som inte finns? Tyvärr känns det så.

Den aktionsgrupp vi startade för snart ett år sedan (och som träffats mer än varannan vecka) bestående av alla tre branschorganisationerna, de tre bankerna och landskapsregeringen har haft ett oerhört gott samarbete sedan första början. Det har betytt mycket för Åland och jag ser fram emot vår fortsatta konstruktiva dialog.

Avslutningsvis vill jag säga att i höst avslutas Business Lab som drivits i Högskolan på Ålands regi. Det är ett mångårigt projekt som varit oerhört lyckat, konstadseffektivt och hjälpt många nya/befintliga företag framåt. Jag berättade för reportern Fredrika Fellman, när hon ringde mig både i fredags och i söndags, att jag ser stor potential i möjligheten med Uppsala Innovation Center och Turkku Sience Park och att det här kan bli en naturlig fortsättningen på Business Lab:et (Business Lab 2.0) och lyfta det till en helt ny nivå. Med hjälp av finansiering ifrån EU-fonderna.

Nu handlar det bara om att fortsätt arbetet, skapa kontakter, bygga relationer och förankra vidare med alla berörda parter. Högskolan är den mest centrala organisationen för att ta detta vidare och den här rapporten var ett av de första stegen på en lång vandring. Det här är inte en kopia på något som gjordes för 20 år sedan, det här är ett initiativ att ge åländska företagare/entreprenörer nätverk, kontakter och hjälp med innovationer, utanför Åland.

Personligen tror jag att vi alla (inklusive Ålandstidningen) skulle tjäna mer på att vara positiva, se möjligheter och inte se ”troll” eller leta efter det negativa och skapa motsättningar som inte finns. Ett positivt företagsklimat som letar efter möjligheter bygger framtidens Åland och det gör vi tillsammans.

Idag fick jag förmånen att säga några öppningsord på ett webinarium om svenska språket. Tog tillfället i akt och informerade lite om självstyrelsen. Det var ungefär det här jag sade.

God förmiddag jag heter Fredrik Karlström och är arbets- och näringsminister i Ålands Landskapsregering. När jag fick mailet om jag kunde säga några inledningsord under dagens seminarium kring rubriken – Framtidens arbetsmarknad – var behövs svenskan? Blev jag lite fundersam, för det här är en fråga vi aldrig riktigt ställer oss på Åland.

På Åland funderar vi nog mer på den första ansatsen av rubriken. Alltså – Framtidens arbetsmarknad. Särskilt nu under brinnande Corona-pandemi, speciellt när vår basnäring, sjöfarten kämpar för sin överlevnad och i synnerhet med tanke på hur digitaliseringen, automatiseringen, robotisering, den artificiella intelligens och maskinläran förändrar och påverkar allt just nu. Vilka arbeten/yrken kommer försvinna/upphöra, vilka nya arbeten kommer uppstå och hur skall vi relatera oss till det?

Men det var inte den första ansatsen jag förväntas säga några ord om, utan den andra. ”var behövs svenskan”

På Åland ställer vi oss inte den frågan så ofta. Orsak till det, är nog att frågan är lite kryptisk i en åländsk kontext och har ett litet defensivt uttryck, eller är kanske mer relevant ur ett utpräglat minoritetsperspektiv. På Åland är inte frågan om svenskan behövs på arbetsmarknaden. Det är en nämligen en självklarhet att det är så.  

Jag vet att de flesta av er redan vet det här men jag tänkte kort sammanfatta utgångspunkterna till varför det är så:

  • För snart 100 år sedan fastställdes Ålands statstillhörighet av Nationernas Förbunds beslut, närmare bestämt den 24 juni 1921. Några dagar senare antogs den så kallade Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, där länderna gemensamt förband sig att garantera förpliktelserna, att Ålands befolknings skall ha rätt till deras svenska språk, kultur och lokala sedvänjor. Därtill har vi vår självstyrelselag som reglerar bland annat svenska språket på Åland. Där stipuleras det klart och tydligt att Åland är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska.
  • Enligt självstyrelselagen ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter i landskapet avfattas på svenska.
  • Och ytterligare enligt samma lag gäller att bestämmelser om den språkkunskap som krävs för statsanställda i landskapet utfärdas med landskapsregeringens samtycke genom förordning av statsrådet.

Hela lösningen kring Ålandsfrågan på 1920 talet, som internationellt binder Finland, utgår från att man ska kunna leva och bo samt arbeta både inom offentlig och privat verksamhet samt erhålla offentlig service, utan kunskaper i finska. Avsikten är att man även i praktiken ska kunna leva ett normalt liv, i livets alla skeden, på svenska på Åland. Brister detta så brister fundamenten för Ålandslösningen från 1920 talet.

Så ur ett åländskt perspektiv så är svaret på frågan i rubriken. Var behövs svenskan, enkel. Det är överallt!

Ur ett finländskperspektiv, och det faktum att Finlands grundlag säger att Finland är två språkigt, så skulle man givetvis önska detsamma. Att man i praktiken ska kunna leva ett normalt liv i livets alla skeden, på svenska, i Finland. Vi är dock alla väl medvetna om att så inte är fallet och vi både förstår och vet att andelen svensktalande i Finland minskar och har så gjort i decennier och med det minskar tyvärr även den möjligheten ytterligare och förståelsen för svenska språket likaså.

Nu till seminariets fråga. Svenskans roll i en framtida arbetsmarknad. Jag tror ur ett arbetsmarknadsperspektiv att svenskan är en styrka att kunna och en konkurrensfördel om man vill leva, arbeta och bo någonstans i Norden.

Vår nordiska arbetsmarknad är så mycket större än Finlands och även om svenskan inte alltid är ett krav för att kunna arbeta i en internationell miljö så underlättar det oerhört mycket de sociala aspekterna och är nyckeln till att få ett socialt sammanhang, vänner och hitta sin plats på en ny ort i Norden.

Den nordiska arbetsmarknaden kräver många gånger kunskaper i flera språk men det är helt klart att svenska, eller åtminstone skandinaviska är en konkurrensfördel på den nordiska arbetsmarknaden.

Det ska bli intressant och höra era synpunkter, tankar och funderingar under dagen. För jag tror vi har lite olika utgångspunkter, olika förutsättningar men samtidigt delar vi samma farhågor. Om inte vi slår vakt om svenskan, vem kommer då göra det?

Till sist tänkte jag avsluta mitt inlägg med att citera Finlands President Paasikivi som för ca 70 år sedan sa : 

”Se till att tillräckligt med svenska undervisas i finsks språkiga skolor! Om du slutar lära dig svenska kan det ersättas med ett annat främmande språk – och jag försäkrar dig att det inte är spanska!”

Wheelit 2021?

Publicerat: 1 februari, 2021 i Personligt

För ganska exakt ett år sedan, innan Covid-19 pandemin, började jag skriva det här nedanstående inlägget och har haft det sparat som ett utkast sedan dess. Av förekommen anledning har det inte riktigt varit läge att tänka i dessa banor de senaste 11 månaderna, utan mest fokus har varit på den akuta krisen och parera alla tänkbara och otänkbara scenarier som uppstått i spåren under, efter och i Covid-19.

Men det kommer en dag efter den här pandemin, alla kriser har hitintills i världshistorien tagit slut och gått över. Det är jag övertygad om att den här kommer göra också. När den dagen kommer, är det ingen som riktigt vet, men jag tror det är viktigt att redan nu börja planera, fundera och agera utifrån att den dagen dyker upp och att vi åtminstone får en sommar som är bättre än den förra.

Det som skiljer den här krisen ifrån exempelvis början av 90-talet är att den inte slagit på precis alla fronter. Flera branscher går bra, vissa tillockmed bättre än motsvarande period förra året emedan andra kämpar för att överleva.

Det enda vi med säkerhet vet är att den vardag vi varit vana vid de senaste decennierna kommer se annorlunda ut de kommande åren. Jag är dock övertygad att de som kan och vill anpassa sig, tänker nytt, ställer om och ser nya möjligheter kan hitta nya vägar att utvecklas och med det bli vinnare om några år.

På Åland har vi några styrkor som väldigt få andra. Vi har byggt ett tryggt samhälle där skolorna, sjukvård, äldrevård och infrastruktur fungerar bra. Polisen utreder och löser de flesta brott som anmäls, det är nära till allt och alla och vi befinner oss mitt emellan två dynamiska storstadsområden. Vi har haft en stor inflyttning de senaste 40 åren och ingenting tyder på att den inflyttningen minskar. Snarare tvärtom, fler och fler får upp ögonen för Åland och många är på väg att flytta hit. Närturismen har alla förutsättningar att explodera de kommande åren. Här har Åland en ypperlig möjlighet. Det är oerhört positivt.

Varför skriver jag då det här inlägget? För sex år sedan drev jag igenom ett projekt som vi kallade TeamÅland. Det var ett initiativ till en kraftsamling för tillväxt och inflyttning som den landskapsregering som jag satt i då och lanserade under hösten 2014.

Som det mesta annat så var det inget nytt under solen utan liknande projekt har utförts flera gånger de senaste 20 åren.

Det första och största av dem alla var Wheelit som genomfördes år 2000. Det var ett projekt där mer eller mindre hela Åland (representanter ifrån privata näringslivet, offentliga & tredje sektorn) samlades under några dagar för att inspireras, mötas och studera hur man gör på andra ställen med ett klart mål om att få fram några konkreta projekt att förverkliga. Många idéer var långt före sin tid, några diskuteras än i denna dag och några förverkligades. Här kan du läsa tidningen som skapades som slutrapport.

Notera den unga, korthåriga dåvarande ersättaren i lagtinget i mitten 🙂

Några år därefter bestod regeringen av några andra partier och då skapades (år 2007) en tankesmedja, var hemsidan förövrigt finns kvar>> som utmynnade i den här produkten och katalogen av idéer.

Men tillbaka till Team Åland, vad var det då? Kanske du tänker. Var det samma sak fast som de övriga projekten, men tio år senare? Inte riktigt men grunden var den samma. Samla kloka, engagerade människor under ett och samma tak och göra något för Åland, tillsammans.

Tanken var att LR, tillsammans med det åländska näringslivet, branschorganisationer och tredje sektorn skulle skapa möjligheter för olika projekt som gynnar företagsklimatet, tillväxten och inflyttningen i allmänhet samt modernisering, internationalisering och digitalisering i synnerhet.

I början av januari det året arrangerades enKreativ verkstaddär över 130 personer deltog under en intensiv eftermiddag i Alandica under ledning av Teo Härén. Där uppmuntrades deltagarna att tänka lite annorlunda och sedan fortsätta tanken tillsammans med andra på hemmaplan.

Den sista februari hade totalt 65 idéer med förslag på hur Åland ska utvecklas lämnats in till landskapsregeringen. Alla som lämnade in förslag kontaktades och meddelades om hur eller på vilket sätt deras tanke, idé eller förslag kom vidare i processen, eller inte.

Vissa förslag var relativt enkelt formulerade andra var oerhört genomarbetade. Vissa lämpade sig att ta vidare i Team Åland-processen och andra var rena företagsfinansierings förfrågningar. Grundtanken med Team Åland var inte att ersätta våra befintliga finansieringsinstrument och system utan ett komplement till finansiering när flera vill göra något tillsammans.

Målsättningen med utvecklingsprojekten är att de skulle stimulera entreprenörskap, utveckla och förstärka varumärket Åland så antalet besökare, inflyttare och affärspartners ökar samt stimulera innovation och digitalisering genom satsningar på kreativa sektorer. Projekt som samlar många samarbetsparter, kluster av företag och gynnar ännu fler prioriteras, dels för att det är grunden i ”teamarbetet”, dels för att dessa ofta bör ges en extra stimulans för att konkret gå från ord till handling.

Huvudfokus låg på idéerna, som i korthet beskrivs nedan, och inte på vem som är genomförare. De fokusområden vi prioriterade då och arbetades vidare med var dessa. (den här texten är tagen direkt ifrån tilläggsbudgeten år 2014)

  • Insatser för att stärka Mariehamns roll som Ålands metropol och huvudort genom centrumutveckling, utveckling av flygförbindelserna och tillgänglighet i bred bemärkelse dessutom avsätts medel för tre mindre projekt om turistisk båttrafik, en modell för hur man aktivt stöder nya och utvecklar befintliga evenemang tas fram samt utveckling av en central evenemangs- och besökskalender.
  • Insatser på landsbygden med ett starkt mat- och upplevelsekluster riktat till både boende och besökare. Utgångsförslaget involverar nästan 100 olika företag, varav merparten är små företag i närregionen.
  • Satsning på digitalisering av skärgården.
  • Dessutom föreslås en satsning gällande ”Film på Åland”. Resurser samlas för att stärka filmklustret och få fler filminspelningar till Åland.
  • Ytterligare avsätts medel för att skapa ett tydligare varumärke och en starkare ålandsbild till nytta för såväl det offentliga som kommersiella Åland. En grupp med företag och organisationer som verkar på en internationell marknad och som marknadsför sig utanför Åland inbjuds att delta med sin kompetens i arbetet.

I budgeten för år 2015 avsattes €200.000 vilket gjorde att vi direkt kunde börja planera vidare med ett genomförande, den extra €1.000.000 som tilläggsbudgeten äskade om aktiverades i samband med att lagtinget behandlat budgeten.

Nu såhär några år senare kan jag konstatera att mycket blev bra och flera konkreta saker hände och olika initiativ lever vidare, såsom filmsatsningen, arbetet med att stärka varumärket, stärka Mariehamn som centralort (här behöver vi göra mer), rekryteringsmässor och flera satsningar kring mat och landsbygd.

Satsningen på att digitalisera skärgården finns det mer att önska kring och mycket av det ovanstående är områden som kontinuerligt behöver arbetas med.

Efter alla dessa projekt här även Bärkraft.ax kommit till. Där det satsats väldigt mycket, under flera år, på att transformera samhället på ett hållbart sätt så att alla som lever och bor på Åland skall kunna blomstra. Den senaste statusrapporten kom ut i veckan och du kan läsa/ta del av den här>>

I somras utsåg även landskapsregeringen tre olika arbetsgrupper som fick ett och samma uppdrag, nämligen att komma med förslag på hur Åland skall ta sig ur de befintliga kriser vi befinner oss i. Här kan du läsa deras rapporter. Många kloka, innovativa och konstruktiva förslag presenterades. här>> kan du se presentationen ifrån grupperna. Eller läsa rapporterna här>>.

Varför skriver jag då det här inlägget just nu? Borde vi sammanfatta allt det ovanstående under ett Wheelit 2021 process och knyta ihop de senaste 20 årens konstruktiva idéer eller räcker det med det ovanstående? Går det ens att göra i dessa Corona-tider? Kan vi träffas och vara kreativa tillsammans? Jag tror det men på ett nytt sätt.

Därför kommer landskapsregeringen anordna ett ”hybrid”-seminarium första veckan i mars med fokus på turism. Var står vi, hur ser satsningen ut för sommaren 2021, vad behöver vi tänka om, tänka nytt och vad kan vi göra mer eller annorlunda.

Häng med och kom med kloka åsikter, tankar, idéer och förslag. Jag lovar göra vad jag kan för att få med konstruktiva förslag in i tilläggsbudgeten i mars. Mer information inom kort.

Min svärmor Carin

Publicerat: 31 januari, 2021 i Personligt

Det här är min svärmor Carin Gyllander. En krutgumma som före Covid-19s intåg i Sverige älskade att resa. Senaste året har hon bland annat bestigit Machu Picchu, tillbringat tre veckor på en flodbåt i Indonesien och besökt sköldpaddorna på Galapagos. Efter senaste resan till Indonesien har hon dock suttit ensam och isolerad i en lägenhet i Malmö. Covid-19 har gjort att varken Eva eller Carins son Varg, som bor i Stockholm, har kunnat besöka henne, så som de önskat. Jag har inte träffat henne sedan julafton för 13 månader sedan.

Att sitta ensam i en lägenhet när man är över 80 år gammal med vänner i samma ålder, som inte heller vill, vågar eller kan träffas är inget liv, värdigt en människa som hela sitt liv tagit hand om andra. Först fostrade Carin sina tre barn, mestadels ensam, eftersom pappa Sven var kapten på ett lastfartyg som gick på långfart. Han var ibland borta uppemot 18 månader åt gången.

När sedan första sonen Pär, vid 17 års ålder var med om en trafikolycka och blev totalförlamad förändrades livet över en natt. Pär satt sedan över 20 år, okontaktbar, i rullstol innan han dog, med allt vad det betyder för en mor. Efter Pärs bortgång tog det inte länge innan hennes man Sven fick sin femte stroke och livet därefter inte heller blev riktigt som Carin hade tänkt sig. Sven gick bort för sju år sedan och sedan dess har Carin levt ensam i centrala Malmö.

De senaste åren har Carin dock levt som en riktig äventyrare och besökt många av världens alla hörn. Fram till mars förra året. Därefter förändrades livet igen. Men nu har Carin efter elva månaders isolering påbörjat en ny resa. En resa som hon inte kunde tänka sig för ett år sedan. Carin har nämligen flyttat till Åland.

På Åland kommer hon förutom att ha nära till sin dotter Eva och närmare till sin son Varg även få möjlighet att träffa sina barnbarn och barnbarnsbarns samt följa deras uppväxt. För Carin har flytten till Åland gjort att hon åter börjar se fram emot livet. Ett nytt äventyr som inte kommer ta slut på förhoppningsvis många, många år.

När livet ger dig citroner skall man som Carin koka saft av de citronerna och göra det bästa av den situation. Carin brukar säga. -”Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå”

Skulle Covid-19 pandemin inte lamslagit världen är jag övertygad om att Carin hade fortsatt ta världen med storm. Nu blir det inte så, nu får hon ta äventyret till Åland och njuta av ålderns höst på en av de bästa platserna på jorden.

Det är givetvis inte så jätteenkelt att organisera, administrerar och flytta en person ifrån Malmö till Åland mitt under en pandemi eller julhelg. Men ibland måste man bara hitta sätt att lösa utmaningarna och konstatera att familjen är viktigare än jobbet.

Eva och Varg har gjort ett hästjobb med allt vad det innebär att flytta sin mor till ett nytt land. Jag är helt övertygad om att Carin kommer trivas här. Jag anser också att vi som är yngre och friskare, har en skyldighet att ta hand om våra äldre som inte har det lika bra. Det handlar om respekt, tacksamhet och ödmjukhet. Det handlar om medmänsklighet och värdighet. Det handlar om viktiga familjeangelägenheter.

Ps.
Jo, Carin har varit i karantän sedan hon kom hit. Hon anlände i lördags för en vecka sedan och har sedan dess suttit, exemplariskt, sju dygn i sin nya lägenhet.

Det går inte att göra det ogjort

Publicerat: 29 januari, 2021 i Personligt

I onsdags var spörsmålet om ”Förtroendet för efterlevnaden av regeringens Covid-rekommendationer ” upp för diskussion i lagtinget. Det handlade till största delen om mig och min resa till Sverige över Julhelgen. Jag lyssnade noga på vad oppositionen sade och hade mycket jag ville säga.

Jag hade tänkt begära ordet efter att alla sagt sitt för att avsluta debatten med att säga några ord men sedan önskade spörsmålets undertecknare att ärendet skulle bordläggas. Så nu kommer det upp till diskussion igen på måndag.

Jag är väl medveten om att det ställs högre krav på mig än på andra, med tanke på min position i regeringen och i det åländska samhället. Givetvis förväntas det mer av mig och att jag skall föregå med gott exempel. Det måste vara en självklarhet att jag skall leva upp till alla de rekommendationer som vi kollektivt i regeringen stipulerar. Det borde jag gjort. Jag gjorde fel och det ber jag om ursäkt för.

Även om jag säkerställde och vidtog alla försiktighetsåtgärder före, under och på min resa för att inte utsätta mig själv eller någon annan för en större smittorisk än om jag varit kvar på Åland eller i Finland, så spelar inte det någon roll. Jag gjorde fel.

Jag kommer inte göra det igen och jag önskar att jag kunde göra det ogjort. Det kan jag inte, det enda jag kan göra är att be om ursäkt och säga förlåt.

Svåra men viktiga val

Publicerat: 12 januari, 2021 i Personligt

I morgondagens Nya Åland skriver Michael Hancock om att jag firat julafton i Knivsta. Han hade fått ett tips om det och ringde och frågade om jag anser att det är okej för mig att inte respekterat de sju dagarnas frivilliga rekommenderade karantäns bestämmelserna, som landskapsregeringen och jag själv har antagit.

Det är en berättigad fråga. 

faksimil Nya Åland

Orsaken till varför jag inte kunde vara alla sju dagar i den frivilliga karantänen var för att SteelFMhjälpen skulle genomföras den 30-31 december och jag gjorde bedömningen att det tyvärr inte skulle gå att genomföra det utan mig på plats. 

Hade jag då inget annat val? Givetvis kunde jag ha valt att inte följa med min fru till Vickeby, en liten by långt ute i skogen utanför Knivsta, där hennes dotter, man och deras två småbarn bor. De personer vi kallar vår familj. Men jag valde att följa med och fira julen där, i stillhet.

Jag försökte göra det bästa av situationen genom att både före, under och efter att jag kommit hem, vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att inte utsätta mig eller någon annan för smitta.

Jag ansåg mig dock inte kunna avstå ifrån att närvara i det viktiga välgörenhetsevenemang som SteelFM ordnade och som jag vet gör så stor skillnad för så många. Orsaken är att det är jag som varit huvudprojektledare för det evenemanget de senaste tre åren och det är så mycket av tekniken, tanken och produktionen som sitter i mitt huvud. Saker jag lärt mig genom åren för att driva ett projektet som det här i mål.

Givetvis borde jag som offentlig person föregå med gott exempel och efterleva samt följa alla de  rekommendationer som landskapsregeringen ger ut. Men ibland så kommer livet emellan och man tvingas välja mellan två svåra eller omöjliga alternativ. Ibland blir det fel, hur man än gör.

Jag gjorde dock det bästa jag kunde av den här situation och vidtog alla tänkbara försiktighetsåtgärder. Jag höll mig isolerad på båten, träffade bara ett fåtal människor i Sverige, som alla var friska och symptomfria. Höll fysisk distans, använde munskydd, spritade händerna ofta och höll mig avskilt de dryga fyra, nästan fem dygnen innan SteelFMhjälpen började.

Eftersom jag inte hade några symtom utan kände mig frisk som en nötkärna, åkte jag inte heller och testade mig för Covid-19 till ÅHS.

Väl under direktsändningen i det 1200kvm stora utrymmet i Blomstringes lokaler gjorde jag vad jag kunde för att hålla distans ifrån gäster och artister. Jag spritade händerna kontinuerligt och höll mig mestadels bakom kameror och datorer. 

Avslutningsvis vill jag säga att Åland är en gränsregion. Många ålänningar har familjer på bägge sidor av gränsen. Jag tillhör en sådan familj. Jag anser även att resor för att träffa familjemedlemmar inte är en nöjesresa utan en nödvändig resa. Ibland befinner man sig i situationer i livet som inte alltid är svarta eller vita. Ibland blir beslut man tar i konflikt med det ena eller andra. 

För mig var det här ett sådant tillfälle. Då gäller det att göra det bästa av den situationen, ta ansvar och stå för det man gjort och göra annorlunda en annan gång.

SteelFMhjälpen 2020 – kalendern

Publicerat: 8 december, 2020 i Personligt

För fjärde gången i rad kommer SteelFMhjälpen arrangeras. Den ställs inte in – den ställs om.

I år är jag inte inblandad i förberedelserna som jag varit de senaste tre åren (på grund av mitt nuvarande jobb). Utan den här gången fixar mina härliga före detta kollegor på Steel FM allt. Jag har dock lovat komma med under direktsändningen, som pågår dygnet runt, med start klockan 12:00 den 30:de till klockan 12:00 den 31:a december.

De senaste tre åren har SteelFMhjälpen samlat in över €200.000 (!) till välgörande ändamål på Åland. Det viktiga för mig när jag drog igång konceptet år 2017 var att varje euro som skänks ifrån privatpersoner, föreningar och företagare, skall OAVKORTAT gå till det ändamål vi samlar medel till. Det gäller även i år och jag är oerhört stolt över att gänget på Steel FM har valt att syftet med årets insamling är att normalisera och sätta fokus på psykisk ohälsa. Årets förening dit alla pengar går är Klubbhuset Pelaren (Ålands Fountainhouse r.f) ingenting av de insamlade medlen går i administration eller kringkostnader.

Läs mer om alla olika initiativ, inbetalningar, auktioner och artister som är med och bidrar till ett av Ålands mest kärleksfulla och viktiga event på www.steelfmhjälpen.ax . Känner du att det här är viktigt, var med och gör skillnad du också! Ta kontakt med gänget på Steel.

Ett initiativ som de underbara personerna Elise, Andre, Jacob och Elvira på SteelFM gjorde var att tillverka en kalender som de säljer för minst €15.

Bilderna i kalendern berörde mig när jag bläddrade igenom den och jag är övertygad om att dom kommer beröra dig också. Vill du ha eller ge bort en kalender som berör mycket. Hör av dig.

(Det finns bara 100 stycken som är numrerade och jag har bara några kvar på mitt kontor.)

Bastubygget – slutet

Publicerat: 22 november, 2020 i Personligt

Det senaste nio månaderna har livet bestått mestadels av ”Corona-bekämpning”.
Tankarna, livet och dygnet har mer eller mindre snurrat kring hur landskapsregeringen kan stöda näringslivet, permitterade, arbetslösa, sommarjobbare eller hur framtiden kommer se ut. Detta samtidigt som frustrationen kring de stängda gränserna har gjort att mitt hår blivit grått.

För att orka med allt elände, har jag valt att istället för att gå på gym, sjunga i kör, jaga, fiska eller gå i skogen. Att bygga en bastu. Jag började på långfredagen i april och har under helgerna sedan dess, skruvat, burit, sågat, slitit och fixat. Idag plockade jag bort alla maskiner. Nu är det (nästan) klart.
Här kan du se nio månader på 45 minuter, om du vill.
Trevlig söndagskväll