Följd i färg

Publicerat: 15 februari, 2021 i Personligt

Min farfar sa alltid när jag var ung –”Det står i Ålandstidningen, så det är sant”. Förra gången jag var minister (år 2011-2015) fick jag verkligen erfara att så inte var fallet. Förra veckan skrev Ålandstidningen två negativa ledare om ett initiativ vi på näringsavdelningen tagit och idag följer de upp de ledarna med ett reportage. De toppar historien på första sidan med riktiga kvällstidningsrubriker eller sedan fortsätter de uppslaget i tidningen med ”Ministern beställde rapport av partikollega”.

Tänkte bara berätta hur saker och ting hänger ihop för den som vill veta och hur vi på avdelningen arbetat med detta.

Den här idén, initiativet och tanken bakom (arbetsnamnet) Ålands Innovations Centrum kommer ifrån den slutrapport som ”Idégrupp – A” presenterade i slutet av sommaren. I den gruppen arbetade Magnus Lundberg, Nils Lampi, Carita Weiss och Caroline Lepistö med f.d. förvaltnings & utvecklingschef Dan E. Eriksson som sekreterare. Hela rapporten hittar du här>>

När Magnus Lundberg muntligen presenterade rapporten för Landskapsregeringen berättade han bland annat om hans goda erfarenheter kring Uppsala Innovation Center (UIC) och hur framgångsrika de varit med att utveckla företagandet i Uppsala området. Han föreslog att Åland borde bredda sin innovationsstrategi och ta kontakt inte bara med UIC utan även Turku Science Park  för att undersöka möjligheterna till ett samarbete. Det här tog vi på avdelningen fasta på och skrev följande i budgeten för Landskapet Åland :

Eftersom lagtinget klubbade budgeten och sålunda ovanstående text samt att flera av lagtingsledamöterna uttryckte optimism och positivism kring detta, valde vi ifrån avdelningen givetvis att gå vidare. Trots Coronapandemin och allt extra arbete den medfört ville vi inte vänta längre än nödvändigt för att få igång arbetet. Tyvärr finns det dock inte resurser på avdelningen att genomföra allt vi önskar göra och just därför har Avdelningschefen (inte jag) möjlighet att till direktköp.

Vi ville få bollen i rullning och valde att ge Krille Mattsson i uppdrag att inte bara skriva en rapport om hur/vad vi borde göra utan konkret ta kontakt med berörda parter utanför Åland samt börja förankringsarbetet med alla relevanta parter på Åland. Det handlade om ca 20-talet intervjuer som Krille genomfört och som vi kontinuerlig fått uppföljning kring. Rapporten är en sammanställning av det arbetet, men det som står i dokumentet är bara en del av det som givit oss konkret värde att arbeta vidare från. Personligen är jag oerhört full av förväntan vad samarbetet med UIC kan komma att betyda för Åland. Vi (jag, avdelningschefen och två andra tjänstemän ifrån näringsavdelningen) har redan haft ett inledande möte med dem. Jag måste säga att det känns oerhört positivt och jag är glad över att detta framgångsrika innovationscenter vill ha med Åland att göra.

Har jag då ”beställt rapport ifrån partikollega”?
”Nej, det har jag inte”.
För det första så är Krille inte medlem i moderaterna. Han har varit det, men är det inte längre. Varför vet jag inte, jag har inte frågat. Vet bara att han inte ställde upp för moderaterna i lagtinget och att han i kommunfullmäktige i Sund ställde upp på en annan lista. Sen är det inte jag som ”bestämmer” vem näringsavdelningens chef skall köpa tjänster av, det fungerar inte så. Givetvis har vi en bra dialog, men inte ens jag kan tvinga fram något sådant..

Vem som sedan ger ”skarp kritik” förstod jag inte riktigt. Är det Ålandstidningens egen reporter Jonny Mattsson eller är det Företagarna på Ålands verksamhetsledare? Har ens den föreningens ordförande eller den styrelsen uttalat sig? Eller är den ”skarpa kritiken” det som kommenterades av Jenki Rask? Hans kommentar handlade om offentligt riskkapital och inte samarbetet med Uppsala eller Åbo…. ?

Eller är det så att Ålandstidningen försöker skapa motsättningar som inte finns? Tyvärr känns det så.

Den aktionsgrupp vi startade för snart ett år sedan (och som träffats mer än varannan vecka) bestående av alla tre branschorganisationerna, de tre bankerna och landskapsregeringen har haft ett oerhört gott samarbete sedan första början. Det har betytt mycket för Åland och jag ser fram emot vår fortsatta konstruktiva dialog.

Avslutningsvis vill jag säga att i höst avslutas Business Lab som drivits i Högskolan på Ålands regi. Det är ett mångårigt projekt som varit oerhört lyckat, konstadseffektivt och hjälpt många nya/befintliga företag framåt. Jag berättade för reportern Fredrika Fellman, när hon ringde mig både i fredags och i söndags, att jag ser stor potential i möjligheten med Uppsala Innovation Center och Turkku Sience Park och att det här kan bli en naturlig fortsättningen på Business Lab:et (Business Lab 2.0) och lyfta det till en helt ny nivå. Med hjälp av finansiering ifrån EU-fonderna.

Nu handlar det bara om att fortsätt arbetet, skapa kontakter, bygga relationer och förankra vidare med alla berörda parter. Högskolan är den mest centrala organisationen för att ta detta vidare och den här rapporten var ett av de första stegen på en lång vandring. Det här är inte en kopia på något som gjordes för 20 år sedan, det här är ett initiativ att ge åländska företagare/entreprenörer nätverk, kontakter och hjälp med innovationer, utanför Åland.

Personligen tror jag att vi alla (inklusive Ålandstidningen) skulle tjäna mer på att vara positiva, se möjligheter och inte se ”troll” eller leta efter det negativa och skapa motsättningar som inte finns. Ett positivt företagsklimat som letar efter möjligheter bygger framtidens Åland och det gör vi tillsammans.

Idag fick jag förmånen att säga några öppningsord på ett webinarium om svenska språket. Tog tillfället i akt och informerade lite om självstyrelsen. Det var ungefär det här jag sade.

God förmiddag jag heter Fredrik Karlström och är arbets- och näringsminister i Ålands Landskapsregering. När jag fick mailet om jag kunde säga några inledningsord under dagens seminarium kring rubriken – Framtidens arbetsmarknad – var behövs svenskan? Blev jag lite fundersam, för det här är en fråga vi aldrig riktigt ställer oss på Åland.

På Åland funderar vi nog mer på den första ansatsen av rubriken. Alltså – Framtidens arbetsmarknad. Särskilt nu under brinnande Corona-pandemi, speciellt när vår basnäring, sjöfarten kämpar för sin överlevnad och i synnerhet med tanke på hur digitaliseringen, automatiseringen, robotisering, den artificiella intelligens och maskinläran förändrar och påverkar allt just nu. Vilka arbeten/yrken kommer försvinna/upphöra, vilka nya arbeten kommer uppstå och hur skall vi relatera oss till det?

Men det var inte den första ansatsen jag förväntas säga några ord om, utan den andra. ”var behövs svenskan”

På Åland ställer vi oss inte den frågan så ofta. Orsak till det, är nog att frågan är lite kryptisk i en åländsk kontext och har ett litet defensivt uttryck, eller är kanske mer relevant ur ett utpräglat minoritetsperspektiv. På Åland är inte frågan om svenskan behövs på arbetsmarknaden. Det är en nämligen en självklarhet att det är så.  

Jag vet att de flesta av er redan vet det här men jag tänkte kort sammanfatta utgångspunkterna till varför det är så:

  • För snart 100 år sedan fastställdes Ålands statstillhörighet av Nationernas Förbunds beslut, närmare bestämt den 24 juni 1921. Några dagar senare antogs den så kallade Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, där länderna gemensamt förband sig att garantera förpliktelserna, att Ålands befolknings skall ha rätt till deras svenska språk, kultur och lokala sedvänjor. Därtill har vi vår självstyrelselag som reglerar bland annat svenska språket på Åland. Där stipuleras det klart och tydligt att Åland är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska.
  • Enligt självstyrelselagen ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter i landskapet avfattas på svenska.
  • Och ytterligare enligt samma lag gäller att bestämmelser om den språkkunskap som krävs för statsanställda i landskapet utfärdas med landskapsregeringens samtycke genom förordning av statsrådet.

Hela lösningen kring Ålandsfrågan på 1920 talet, som internationellt binder Finland, utgår från att man ska kunna leva och bo samt arbeta både inom offentlig och privat verksamhet samt erhålla offentlig service, utan kunskaper i finska. Avsikten är att man även i praktiken ska kunna leva ett normalt liv, i livets alla skeden, på svenska på Åland. Brister detta så brister fundamenten för Ålandslösningen från 1920 talet.

Så ur ett åländskt perspektiv så är svaret på frågan i rubriken. Var behövs svenskan, enkel. Det är överallt!

Ur ett finländskperspektiv, och det faktum att Finlands grundlag säger att Finland är två språkigt, så skulle man givetvis önska detsamma. Att man i praktiken ska kunna leva ett normalt liv i livets alla skeden, på svenska, i Finland. Vi är dock alla väl medvetna om att så inte är fallet och vi både förstår och vet att andelen svensktalande i Finland minskar och har så gjort i decennier och med det minskar tyvärr även den möjligheten ytterligare och förståelsen för svenska språket likaså.

Nu till seminariets fråga. Svenskans roll i en framtida arbetsmarknad. Jag tror ur ett arbetsmarknadsperspektiv att svenskan är en styrka att kunna och en konkurrensfördel om man vill leva, arbeta och bo någonstans i Norden.

Vår nordiska arbetsmarknad är så mycket större än Finlands och även om svenskan inte alltid är ett krav för att kunna arbeta i en internationell miljö så underlättar det oerhört mycket de sociala aspekterna och är nyckeln till att få ett socialt sammanhang, vänner och hitta sin plats på en ny ort i Norden.

Den nordiska arbetsmarknaden kräver många gånger kunskaper i flera språk men det är helt klart att svenska, eller åtminstone skandinaviska är en konkurrensfördel på den nordiska arbetsmarknaden.

Det ska bli intressant och höra era synpunkter, tankar och funderingar under dagen. För jag tror vi har lite olika utgångspunkter, olika förutsättningar men samtidigt delar vi samma farhågor. Om inte vi slår vakt om svenskan, vem kommer då göra det?

Till sist tänkte jag avsluta mitt inlägg med att citera Finlands President Paasikivi som för ca 70 år sedan sa : 

”Se till att tillräckligt med svenska undervisas i finsks språkiga skolor! Om du slutar lära dig svenska kan det ersättas med ett annat främmande språk – och jag försäkrar dig att det inte är spanska!”

Wheelit 2021?

Publicerat: 1 februari, 2021 i Personligt

För ganska exakt ett år sedan, innan Covid-19 pandemin, började jag skriva det här nedanstående inlägget och har haft det sparat som ett utkast sedan dess. Av förekommen anledning har det inte riktigt varit läge att tänka i dessa banor de senaste 11 månaderna, utan mest fokus har varit på den akuta krisen och parera alla tänkbara och otänkbara scenarier som uppstått i spåren under, efter och i Covid-19.

Men det kommer en dag efter den här pandemin, alla kriser har hitintills i världshistorien tagit slut och gått över. Det är jag övertygad om att den här kommer göra också. När den dagen kommer, är det ingen som riktigt vet, men jag tror det är viktigt att redan nu börja planera, fundera och agera utifrån att den dagen dyker upp och att vi åtminstone får en sommar som är bättre än den förra.

Det som skiljer den här krisen ifrån exempelvis början av 90-talet är att den inte slagit på precis alla fronter. Flera branscher går bra, vissa tillockmed bättre än motsvarande period förra året emedan andra kämpar för att överleva.

Det enda vi med säkerhet vet är att den vardag vi varit vana vid de senaste decennierna kommer se annorlunda ut de kommande åren. Jag är dock övertygad att de som kan och vill anpassa sig, tänker nytt, ställer om och ser nya möjligheter kan hitta nya vägar att utvecklas och med det bli vinnare om några år.

På Åland har vi några styrkor som väldigt få andra. Vi har byggt ett tryggt samhälle där skolorna, sjukvård, äldrevård och infrastruktur fungerar bra. Polisen utreder och löser de flesta brott som anmäls, det är nära till allt och alla och vi befinner oss mitt emellan två dynamiska storstadsområden. Vi har haft en stor inflyttning de senaste 40 åren och ingenting tyder på att den inflyttningen minskar. Snarare tvärtom, fler och fler får upp ögonen för Åland och många är på väg att flytta hit. Närturismen har alla förutsättningar att explodera de kommande åren. Här har Åland en ypperlig möjlighet. Det är oerhört positivt.

Varför skriver jag då det här inlägget? För sex år sedan drev jag igenom ett projekt som vi kallade TeamÅland. Det var ett initiativ till en kraftsamling för tillväxt och inflyttning som den landskapsregering som jag satt i då och lanserade under hösten 2014.

Som det mesta annat så var det inget nytt under solen utan liknande projekt har utförts flera gånger de senaste 20 åren.

Det första och största av dem alla var Wheelit som genomfördes år 2000. Det var ett projekt där mer eller mindre hela Åland (representanter ifrån privata näringslivet, offentliga & tredje sektorn) samlades under några dagar för att inspireras, mötas och studera hur man gör på andra ställen med ett klart mål om att få fram några konkreta projekt att förverkliga. Många idéer var långt före sin tid, några diskuteras än i denna dag och några förverkligades. Här kan du läsa tidningen som skapades som slutrapport.

Notera den unga, korthåriga dåvarande ersättaren i lagtinget i mitten 🙂

Några år därefter bestod regeringen av några andra partier och då skapades (år 2007) en tankesmedja, var hemsidan förövrigt finns kvar>> som utmynnade i den här produkten och katalogen av idéer.

Men tillbaka till Team Åland, vad var det då? Kanske du tänker. Var det samma sak fast som de övriga projekten, men tio år senare? Inte riktigt men grunden var den samma. Samla kloka, engagerade människor under ett och samma tak och göra något för Åland, tillsammans.

Tanken var att LR, tillsammans med det åländska näringslivet, branschorganisationer och tredje sektorn skulle skapa möjligheter för olika projekt som gynnar företagsklimatet, tillväxten och inflyttningen i allmänhet samt modernisering, internationalisering och digitalisering i synnerhet.

I början av januari det året arrangerades enKreativ verkstaddär över 130 personer deltog under en intensiv eftermiddag i Alandica under ledning av Teo Härén. Där uppmuntrades deltagarna att tänka lite annorlunda och sedan fortsätta tanken tillsammans med andra på hemmaplan.

Den sista februari hade totalt 65 idéer med förslag på hur Åland ska utvecklas lämnats in till landskapsregeringen. Alla som lämnade in förslag kontaktades och meddelades om hur eller på vilket sätt deras tanke, idé eller förslag kom vidare i processen, eller inte.

Vissa förslag var relativt enkelt formulerade andra var oerhört genomarbetade. Vissa lämpade sig att ta vidare i Team Åland-processen och andra var rena företagsfinansierings förfrågningar. Grundtanken med Team Åland var inte att ersätta våra befintliga finansieringsinstrument och system utan ett komplement till finansiering när flera vill göra något tillsammans.

Målsättningen med utvecklingsprojekten är att de skulle stimulera entreprenörskap, utveckla och förstärka varumärket Åland så antalet besökare, inflyttare och affärspartners ökar samt stimulera innovation och digitalisering genom satsningar på kreativa sektorer. Projekt som samlar många samarbetsparter, kluster av företag och gynnar ännu fler prioriteras, dels för att det är grunden i ”teamarbetet”, dels för att dessa ofta bör ges en extra stimulans för att konkret gå från ord till handling.

Huvudfokus låg på idéerna, som i korthet beskrivs nedan, och inte på vem som är genomförare. De fokusområden vi prioriterade då och arbetades vidare med var dessa. (den här texten är tagen direkt ifrån tilläggsbudgeten år 2014)

  • Insatser för att stärka Mariehamns roll som Ålands metropol och huvudort genom centrumutveckling, utveckling av flygförbindelserna och tillgänglighet i bred bemärkelse dessutom avsätts medel för tre mindre projekt om turistisk båttrafik, en modell för hur man aktivt stöder nya och utvecklar befintliga evenemang tas fram samt utveckling av en central evenemangs- och besökskalender.
  • Insatser på landsbygden med ett starkt mat- och upplevelsekluster riktat till både boende och besökare. Utgångsförslaget involverar nästan 100 olika företag, varav merparten är små företag i närregionen.
  • Satsning på digitalisering av skärgården.
  • Dessutom föreslås en satsning gällande ”Film på Åland”. Resurser samlas för att stärka filmklustret och få fler filminspelningar till Åland.
  • Ytterligare avsätts medel för att skapa ett tydligare varumärke och en starkare ålandsbild till nytta för såväl det offentliga som kommersiella Åland. En grupp med företag och organisationer som verkar på en internationell marknad och som marknadsför sig utanför Åland inbjuds att delta med sin kompetens i arbetet.

I budgeten för år 2015 avsattes €200.000 vilket gjorde att vi direkt kunde börja planera vidare med ett genomförande, den extra €1.000.000 som tilläggsbudgeten äskade om aktiverades i samband med att lagtinget behandlat budgeten.

Nu såhär några år senare kan jag konstatera att mycket blev bra och flera konkreta saker hände och olika initiativ lever vidare, såsom filmsatsningen, arbetet med att stärka varumärket, stärka Mariehamn som centralort (här behöver vi göra mer), rekryteringsmässor och flera satsningar kring mat och landsbygd.

Satsningen på att digitalisera skärgården finns det mer att önska kring och mycket av det ovanstående är områden som kontinuerligt behöver arbetas med.

Efter alla dessa projekt här även Bärkraft.ax kommit till. Där det satsats väldigt mycket, under flera år, på att transformera samhället på ett hållbart sätt så att alla som lever och bor på Åland skall kunna blomstra. Den senaste statusrapporten kom ut i veckan och du kan läsa/ta del av den här>>

I somras utsåg även landskapsregeringen tre olika arbetsgrupper som fick ett och samma uppdrag, nämligen att komma med förslag på hur Åland skall ta sig ur de befintliga kriser vi befinner oss i. Här kan du läsa deras rapporter. Många kloka, innovativa och konstruktiva förslag presenterades. här>> kan du se presentationen ifrån grupperna. Eller läsa rapporterna här>>.

Varför skriver jag då det här inlägget just nu? Borde vi sammanfatta allt det ovanstående under ett Wheelit 2021 process och knyta ihop de senaste 20 årens konstruktiva idéer eller räcker det med det ovanstående? Går det ens att göra i dessa Corona-tider? Kan vi träffas och vara kreativa tillsammans? Jag tror det men på ett nytt sätt.

Därför kommer landskapsregeringen anordna ett ”hybrid”-seminarium första veckan i mars med fokus på turism. Var står vi, hur ser satsningen ut för sommaren 2021, vad behöver vi tänka om, tänka nytt och vad kan vi göra mer eller annorlunda.

Häng med och kom med kloka åsikter, tankar, idéer och förslag. Jag lovar göra vad jag kan för att få med konstruktiva förslag in i tilläggsbudgeten i mars. Mer information inom kort.

Min svärmor Carin

Publicerat: 31 januari, 2021 i Personligt

Det här är min svärmor Carin Gyllander. En krutgumma som före Covid-19s intåg i Sverige älskade att resa. Senaste året har hon bland annat bestigit Machu Picchu, tillbringat tre veckor på en flodbåt i Indonesien och besökt sköldpaddorna på Galapagos. Efter senaste resan till Indonesien har hon dock suttit ensam och isolerad i en lägenhet i Malmö. Covid-19 har gjort att varken Eva eller Carins son Varg, som bor i Stockholm, har kunnat besöka henne, så som de önskat. Jag har inte träffat henne sedan julafton för 13 månader sedan.

Att sitta ensam i en lägenhet när man är över 80 år gammal med vänner i samma ålder, som inte heller vill, vågar eller kan träffas är inget liv, värdigt en människa som hela sitt liv tagit hand om andra. Först fostrade Carin sina tre barn, mestadels ensam, eftersom pappa Sven var kapten på ett lastfartyg som gick på långfart. Han var ibland borta uppemot 18 månader åt gången.

När sedan första sonen Pär, vid 17 års ålder var med om en trafikolycka och blev totalförlamad förändrades livet över en natt. Pär satt sedan över 20 år, okontaktbar, i rullstol innan han dog, med allt vad det betyder för en mor. Efter Pärs bortgång tog det inte länge innan hennes man Sven fick sin femte stroke och livet därefter inte heller blev riktigt som Carin hade tänkt sig. Sven gick bort för sju år sedan och sedan dess har Carin levt ensam i centrala Malmö.

De senaste åren har Carin dock levt som en riktig äventyrare och besökt många av världens alla hörn. Fram till mars förra året. Därefter förändrades livet igen. Men nu har Carin efter elva månaders isolering påbörjat en ny resa. En resa som hon inte kunde tänka sig för ett år sedan. Carin har nämligen flyttat till Åland.

På Åland kommer hon förutom att ha nära till sin dotter Eva och närmare till sin son Varg även få möjlighet att träffa sina barnbarn och barnbarnsbarns samt följa deras uppväxt. För Carin har flytten till Åland gjort att hon åter börjar se fram emot livet. Ett nytt äventyr som inte kommer ta slut på förhoppningsvis många, många år.

När livet ger dig citroner skall man som Carin koka saft av de citronerna och göra det bästa av den situation. Carin brukar säga. -”Det blir inte alltid som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå”

Skulle Covid-19 pandemin inte lamslagit världen är jag övertygad om att Carin hade fortsatt ta världen med storm. Nu blir det inte så, nu får hon ta äventyret till Åland och njuta av ålderns höst på en av de bästa platserna på jorden.

Det är givetvis inte så jätteenkelt att organisera, administrerar och flytta en person ifrån Malmö till Åland mitt under en pandemi eller julhelg. Men ibland måste man bara hitta sätt att lösa utmaningarna och konstatera att familjen är viktigare än jobbet.

Eva och Varg har gjort ett hästjobb med allt vad det innebär att flytta sin mor till ett nytt land. Jag är helt övertygad om att Carin kommer trivas här. Jag anser också att vi som är yngre och friskare, har en skyldighet att ta hand om våra äldre som inte har det lika bra. Det handlar om respekt, tacksamhet och ödmjukhet. Det handlar om medmänsklighet och värdighet. Det handlar om viktiga familjeangelägenheter.

Ps.
Jo, Carin har varit i karantän sedan hon kom hit. Hon anlände i lördags för en vecka sedan och har sedan dess suttit, exemplariskt, sju dygn i sin nya lägenhet.

Det går inte att göra det ogjort

Publicerat: 29 januari, 2021 i Personligt

I onsdags var spörsmålet om ”Förtroendet för efterlevnaden av regeringens Covid-rekommendationer ” upp för diskussion i lagtinget. Det handlade till största delen om mig och min resa till Sverige över Julhelgen. Jag lyssnade noga på vad oppositionen sade och hade mycket jag ville säga.

Jag hade tänkt begära ordet efter att alla sagt sitt för att avsluta debatten med att säga några ord men sedan önskade spörsmålets undertecknare att ärendet skulle bordläggas. Så nu kommer det upp till diskussion igen på måndag.

Jag är väl medveten om att det ställs högre krav på mig än på andra, med tanke på min position i regeringen och i det åländska samhället. Givetvis förväntas det mer av mig och att jag skall föregå med gott exempel. Det måste vara en självklarhet att jag skall leva upp till alla de rekommendationer som vi kollektivt i regeringen stipulerar. Det borde jag gjort. Jag gjorde fel och det ber jag om ursäkt för.

Även om jag säkerställde och vidtog alla försiktighetsåtgärder före, under och på min resa för att inte utsätta mig själv eller någon annan för en större smittorisk än om jag varit kvar på Åland eller i Finland, så spelar inte det någon roll. Jag gjorde fel.

Jag kommer inte göra det igen och jag önskar att jag kunde göra det ogjort. Det kan jag inte, det enda jag kan göra är att be om ursäkt och säga förlåt.

Svåra men viktiga val

Publicerat: 12 januari, 2021 i Personligt

I morgondagens Nya Åland skriver Michael Hancock om att jag firat julafton i Knivsta. Han hade fått ett tips om det och ringde och frågade om jag anser att det är okej för mig att inte respekterat de sju dagarnas frivilliga rekommenderade karantäns bestämmelserna, som landskapsregeringen och jag själv har antagit.

Det är en berättigad fråga. 

faksimil Nya Åland

Orsaken till varför jag inte kunde vara alla sju dagar i den frivilliga karantänen var för att SteelFMhjälpen skulle genomföras den 30-31 december och jag gjorde bedömningen att det tyvärr inte skulle gå att genomföra det utan mig på plats. 

Hade jag då inget annat val? Givetvis kunde jag ha valt att inte följa med min fru till Vickeby, en liten by långt ute i skogen utanför Knivsta, där hennes dotter, man och deras två småbarn bor. De personer vi kallar vår familj. Men jag valde att följa med och fira julen där, i stillhet.

Jag försökte göra det bästa av situationen genom att både före, under och efter att jag kommit hem, vidta alla tänkbara försiktighetsåtgärder för att inte utsätta mig eller någon annan för smitta.

Jag ansåg mig dock inte kunna avstå ifrån att närvara i det viktiga välgörenhetsevenemang som SteelFM ordnade och som jag vet gör så stor skillnad för så många. Orsaken är att det är jag som varit huvudprojektledare för det evenemanget de senaste tre åren och det är så mycket av tekniken, tanken och produktionen som sitter i mitt huvud. Saker jag lärt mig genom åren för att driva ett projektet som det här i mål.

Givetvis borde jag som offentlig person föregå med gott exempel och efterleva samt följa alla de  rekommendationer som landskapsregeringen ger ut. Men ibland så kommer livet emellan och man tvingas välja mellan två svåra eller omöjliga alternativ. Ibland blir det fel, hur man än gör.

Jag gjorde dock det bästa jag kunde av den här situation och vidtog alla tänkbara försiktighetsåtgärder. Jag höll mig isolerad på båten, träffade bara ett fåtal människor i Sverige, som alla var friska och symptomfria. Höll fysisk distans, använde munskydd, spritade händerna ofta och höll mig avskilt de dryga fyra, nästan fem dygnen innan SteelFMhjälpen började.

Eftersom jag inte hade några symtom utan kände mig frisk som en nötkärna, åkte jag inte heller och testade mig för Covid-19 till ÅHS.

Väl under direktsändningen i det 1200kvm stora utrymmet i Blomstringes lokaler gjorde jag vad jag kunde för att hålla distans ifrån gäster och artister. Jag spritade händerna kontinuerligt och höll mig mestadels bakom kameror och datorer. 

Avslutningsvis vill jag säga att Åland är en gränsregion. Många ålänningar har familjer på bägge sidor av gränsen. Jag tillhör en sådan familj. Jag anser även att resor för att träffa familjemedlemmar inte är en nöjesresa utan en nödvändig resa. Ibland befinner man sig i situationer i livet som inte alltid är svarta eller vita. Ibland blir beslut man tar i konflikt med det ena eller andra. 

För mig var det här ett sådant tillfälle. Då gäller det att göra det bästa av den situationen, ta ansvar och stå för det man gjort och göra annorlunda en annan gång.

SteelFMhjälpen 2020 – kalendern

Publicerat: 8 december, 2020 i Personligt

För fjärde gången i rad kommer SteelFMhjälpen arrangeras. Den ställs inte in – den ställs om.

I år är jag inte inblandad i förberedelserna som jag varit de senaste tre åren (på grund av mitt nuvarande jobb). Utan den här gången fixar mina härliga före detta kollegor på Steel FM allt. Jag har dock lovat komma med under direktsändningen, som pågår dygnet runt, med start klockan 12:00 den 30:de till klockan 12:00 den 31:a december.

De senaste tre åren har SteelFMhjälpen samlat in över €200.000 (!) till välgörande ändamål på Åland. Det viktiga för mig när jag drog igång konceptet år 2017 var att varje euro som skänks ifrån privatpersoner, föreningar och företagare, skall OAVKORTAT gå till det ändamål vi samlar medel till. Det gäller även i år och jag är oerhört stolt över att gänget på Steel FM har valt att syftet med årets insamling är att normalisera och sätta fokus på psykisk ohälsa. Årets förening dit alla pengar går är Klubbhuset Pelaren (Ålands Fountainhouse r.f) ingenting av de insamlade medlen går i administration eller kringkostnader.

Läs mer om alla olika initiativ, inbetalningar, auktioner och artister som är med och bidrar till ett av Ålands mest kärleksfulla och viktiga event på www.steelfmhjälpen.ax . Känner du att det här är viktigt, var med och gör skillnad du också! Ta kontakt med gänget på Steel.

Ett initiativ som de underbara personerna Elise, Andre, Jacob och Elvira på SteelFM gjorde var att tillverka en kalender som de säljer för minst €15.

Bilderna i kalendern berörde mig när jag bläddrade igenom den och jag är övertygad om att dom kommer beröra dig också. Vill du ha eller ge bort en kalender som berör mycket. Hör av dig.

(Det finns bara 100 stycken som är numrerade och jag har bara några kvar på mitt kontor.)

Bastubygget – slutet

Publicerat: 22 november, 2020 i Personligt

Det senaste nio månaderna har livet bestått mestadels av ”Corona-bekämpning”.
Tankarna, livet och dygnet har mer eller mindre snurrat kring hur landskapsregeringen kan stöda näringslivet, permitterade, arbetslösa, sommarjobbare eller hur framtiden kommer se ut. Detta samtidigt som frustrationen kring de stängda gränserna har gjort att mitt hår blivit grått.

För att orka med allt elände, har jag valt att istället för att gå på gym, sjunga i kör, jaga, fiska eller gå i skogen. Att bygga en bastu. Jag började på långfredagen i april och har under helgerna sedan dess, skruvat, burit, sågat, slitit och fixat. Idag plockade jag bort alla maskiner. Nu är det (nästan) klart.
Här kan du se nio månader på 45 minuter, om du vill.
Trevlig söndagskväll

Budgetanförande nr.1

Publicerat: 10 november, 2020 i Personligt

Att hålla sig till sju minuter är inte min starkaste sida. Måste sluta skriva mina anföranden och köra mer på ”gehör” men det här försökte jag säga.

Talman,
Eftersom tiden är begränsad har jag valt att dela upp mitt anförande i två delar. Det här första är ett allmänt politiskt anförande som tar avstamp i den exceptionella tid vi lever i och det andra, är en presentation över näringsavdelningens budgetförslag.

Trots att jag varit involverad i den åländska politiken, från och till, under två decennier har de senaste nio månaderna inte liknat någon utmaning som Åland stått inför, som nu.

Den senaste tiden har den politiska ledningen, näringslivet, människor och självstyrelsen satts på prov, som aldrig tidigare.

Undantagstillstånd, beredskapslagar, stängda gränser och näringsförbud är åtgärder som vi förknippar med krig och katastrofer, oftast i länder ganska långt bort ifrån oss här i Norden.

Kriser kommer och går och de senaste 30 åren har de kommit med ungefär 10 års mellanrum, de senaste åren har dock tendensen varit att de kommer lite oftare.

Det började med Laman i början av 90-talet, IT-bubblan på 00-talet, finanskrisen -08 och därefter flyktingkrisen 2015, följt av klimatkrisen och nu pandemin covid-19 år 2020.

Det som dock alla kriser hittills i världshistorien har gemensamt, är att de har gått över. Det kommer även den här krisen göra. Garanterat. Däremot kommer vår vardag inte se likadan ut som tidigare.

Och det är det politiska budskap jag vill förmedla. Trots att jag kan räkna upp otaliga siffror och fakta över hur hårt den här pandemin har drabbat Åland, så väljer jag att försöka vara optimist och fokusera på det positiva.

Jag tror nämligen att vi har en strålande framtid framför oss, om vi väljer att ta vara på den tid vi lever i nu, att vi INTE ställer in – utan vi ställer om.  Att vi inte bryter ihop utan kavlar upp ärmarna. Det absolut viktigaste vi kan göra för att få vårt landskap att blomstra igen är att tro på framtiden. Jag har under hela mitt liv levt med övertygelsen om att det man tror på, och det man uttalar, så blir det. Saker och framtiden blir inte bara som det blir, det blir vad vi gör den till.

Jag har i otaliga sammanhang, under de senaste 20 åren, lyft upp de fördelar, framgångsfaktorer och styrkor som Åland har. De har inte förändrats.

VI har fortfarande ett samhälle som är välfungerande, bra skolor, bra vård, bra omsorg om våra äldre, en effektiv polis, ett kultur/sport-utbud som stora städer avundas, otaliga högklassiga restauranger, bra infrastruktur, driftiga entreprenörer, en fantastisk tredje sektor och vi har ett samhälle där tilliten till varandra är stor. Det fortsätter vi också ha under 2021 med den här budgeten.

Detta samtidigt som vi inser att vi måste ställa om, vi kan inte göra som vi alltid gjort och det kommer den här krisen både tvinga oss till, eller som jag väljer att se det, ge oss möjlighet att göra.

En av de största framgångsfaktorerna på Åland är den kontinuerlig inflyttningen och befolkningsökningen vi haft de senaste 45 åren. Trots den nu pågående pandemin, är jag verkligen glad över att den trenden inte på något sätt verkar avtar, utan tvärtom. Allt tyder på att fler och fler får upp ögonen för vårt fantastiska örike och fler och fler vill flytta hit. Jag vill att Åland är och skall förbli väldens bästa plats att leva och bo på. 

I den här budgeten finns mycket bra som siktar mot framtiden på både kort och lång sikt, jag kommer återkomma till det.

Just nu, i den här exceptionella tid vi lever i finns det två sätt att ta sig an framtiden. Det ena är att dra ner på allt till ett minimum, gå i ide och vänta på att tiden skall bli bättre.

Den andra vägen, som landskapsregeringen föreslår är att ta tillvara den här tiden fram till nästa sommar och göra något extra under de kommande mörka vintermånaderna och förbereda, anpassa, tro och satsa för de kommande åren. Ställa om, ladda om, leta nya marknader, nya kunder och använda tiden till vår fördel.

Det finns flera trender i spåren av Coronapandemin som talar till Ålands fördel.
Den ena är närturismen, när gränserna öppnas och människor kan och vill börja resa igen är jag helt övertygad om att det uppdämda behovet av att uppleva saker igen. Det kommer gynna Åland, vi är nära, men långt borta på en och samma gång.

En annan trend för Åland är distansarbete som många nu ser, och sett, att är en möjligt. Jag är övertygad om att vi kommer se fler deltisboenden på Åland. Människor som lever och jobbar på flera ställen, men mycket på distans.

Här ser jag fram emot den parlamentariska arbetsgrupps rapport som just nu ser över närings och jordförvärvsrätten och att de regelverken kommer moderniseras. Världen förändras nu, Åland kommer behöva förändras med den.

En annan fyrbåk som vi har att navigera oss mot är det projekt som vi alla skall vara extra stolta över. Nämligen Åland100. Det är ett stort projekt som har till syfte att fira vårt 100-åriga självstyrelse.

När man kommer ut ur en pandemi, som lamslagit stora delar är världen och slagit hårt mot Åland, då behöver man fira. Och det ordentligt. Och håll med om att det inte finns ett bättre tillfälle att fira det, samtidigt som Ålands självstyrelse fyller 100 år.

Jag vill dock inte att vi bara skall fira de 100 goda år vi haft, eller att vi är på väg ut ur covid-19 krisen, utan jag vill att vi med Åland100 skall titta framåt, anpassa oss efter den nya verklighet vi lever i och använda den snabbrörlighet vi har, inte ställa in utan ställa om.

Åland100 kommer pågå två somrar. Det är något att se fram emot, anpassa sig och sin verksamhet till och för mig är det just nu det starka ljuset i den här mörka tunneln vi befinner oss i. Åland100 är en fyrbåk som vi skall använda oss av och hjälpa lotsa oss fram till vårt nya hem och vår nya framtid.

Det är ett tillfälle där vi kommer kunna ta plats på alla möjliga och omöjliga sätt. Berätta att vi finns och visa att vi är ett dynamiskt samhälle som klarar tuffa utmaningar. Visa att när det stormar och blåser som mest, då hissar vi segel.

Jag vill att Åland skall förknippas med framtidstro, frihet och ett örike där alla kan uppfylla sina drömmar. Vi är alla olika och våra drömmar skiljer sig åt, vissa vill starta företag, andra hitta ett bra jobb, någon vill bygga ett hus, några vill flytta hit för sina barns och våra skolors skull och andra för att de får möjligheten till hemskolning.

Oavsett vad människors drömmar är, vill jag att Åland skall vara det ställe i världen där de drömmarna kan uppfyllas. Närheten till allt och alla, minimal byråkrati, enkla tillståndsprocesser och fortfarande ett välfungerande samhälle där vi tar hand om varandra, där Åland ses som en familj framom ett företag, det är vår styrka och det är det vi skall bygga vidare på.

Det kan vi skapa om vi väljer att göra det. Receptet för att lyckas är att vi måste göra det tillsammans. Fokusera på det positiva och arbeta emot det negativa, jantelag och nånannism.

Talman, jag kommer återkomma med ett anförande som mer i detalj berättar hur ramverket för näringspolitiken kommer se ut år 2021. Jag kallar det ramverk för det viktiga för mig är att vi i landskapsregeringen och näringsavdelningen kan fortsätta anpassa oss efter hur världen och Åland förändras på samma sätt som vi gjort de senaste nio månaderna.

För jag vill hävda att landskapsregeringen har visat att vi har beredskap att handla snabbt utefter hur situationen förändras. För landskapsregeringen har det varit viktigare att visa handlingskraft, ledarskap och ta ansvar i en svår situation än att utreda, avvakta och vänta. Det kommer vi fortsätta med och den här budgeten är ett exempel på det. 

Landskapsregeringen och förvaltningen har visat prov på och att vi har varit oerhört agila under det senaste året. Vi lever trots allt just nu i ett ”undantagstillstånd från det normala” med en gränsstängning som förhindrar och försvårar människor att göra affärer, träffas och utvecklas. Det får inte vara vårt normaltillstånd. Det normala måste vara att gränserna är öppna och att vi bekämpar viruset, inte människorna.

Flera idag har talat om den fantastiska artisten, demokraten Bruce Springsteen om jag skall välja två låttitlar som jag vill förknippa den här budgeten och Åland med så är det :

Land of hope and dreams eller låten The promised Land

Rapport, Aktuellt och Agenda

Publicerat: 30 oktober, 2020 i Personligt

Förra söndagen var jag med i Rapport, Aktuellt och Agenda under en och samma kväll. Lite kortare i de första två och ett lite längre inslag i det senaste. Jag måste säga att det inslaget har inte bara fått väldigt stort genomslag på Åland, utan framförallt i Sverige. Däremot har det varit ganska tyst ifrån den finska sidan…

Det längre reportaget kan du se här>> och det kortare inslaget här>>.

Frivillig karantän och jobba hemifrån

Publicerat: 23 oktober, 2020 i Personligt

En fredag för tre veckor sedan var jag till Sverige och träffade min svenska kollega och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Eftersom det var en arbetsresa gäller inte de rekommenderade karantänsbestämmelserna som THL har utfärdat vid resa utomlands. Alltså kunde jag gå på jobb följande måndag. Det gjorde jag.

Jag hade under min vistelse i Sverige vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder, hållit distans, tvättat händerna ofta och inte rört mig mer än nödvändigt bland allmänheten. Jag mådde bra och har så gjort sedan dess. (Jag höll även extra distans till alla på jobbet och var extra noga med att tvätta händer, den följande veckan)

Förra fredagen var jag återigen till Sverige och hjälpte min frus dotter Ebba med att bygga ett kök. Eftersom det var en ”privat resa” finns det då rekommendationer som säger att att jag skall vara i självkarantän i 10 dagar när jag kommit hem. Detta fastän jag bara tillbringat min tid i Sverige i en gammal lägenhet i Stockholm och inte träffat en människa förutom Ebba och Eva.

Är det logiskt?

Samtidigt som om jag hade åkt till Vasa förra helgen, där incidensen var en av de högsta i världen, så skulle inget karantänkrav ha gällt när jag kom tillbaka till Åland.

Är det logiskt? Nej, jag tycker inte det.

Viruset bryr sig inte om eller känner någon skillnad på vart du varit. Jag anser att vi måste, var och en, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag, följa hygienrekommendationerna och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Livet kan inte stanna upp medans vi bekämpar viruset, livet måste fortsätta och vi måste klara av att hantera flera kriser samtidigt. Inte stänga våra gränser, innföra en massa ologiska rekommendationer och tro att isolering hjälper, varken på kort- eller lång sikt.

Håller du fysisk distans, tvättar händer, inte petar dig i näsan och gör allt du kan för att följa de basala grundläggande rekommendationerna, som att stanna hemma om du känner dig krasslig, så är det lika säkert i Stockholm, som i Vasa som i Mariehamn.

Varför har då Finlands regering valt att begränsa människors frihet att röra sig fritt i norden (eller Schengen för den delen), placera ut gränsbevakningsmän vid gränsen som ifrågasätter vad varje person som vill komma in till Finland har för anledning att resa in i landet och med det skickar signaler om ökad nationalism. Är det logiskt? Är det rätt? Nej, jag tycker inte det.

En stängd gräns innebär så otroligt mycket mer än att turister inte får komma över för att golfa/fiska och vänner inte får träffas. Det innebär också att vi skapar en känsla av Vi&Dom. Det skapar oro, rädsla, ångest och minskar på tilliten mellan oss som bor på varsin sida om gränsen. Det är oerhört skadligt och har drabbat Åland enormt mycket.

Murar, stängsel och gränshinder är något jag förknippar med Trump och Orban. Inget jag vill att skall associeras med Finland eller Norden. Jag anser att vi behöver vara bättre än så.

Effekterna av reserestriktionerna har förutom att de gjort många ålännigar arbetslösa även fått den psykiska ohälsan att öka och BNP att falla. Slutnotan eller alla konsekvenser av den här pandemin har vi inte sett ännu och vi kommer få leva med effekterna under många år.

Som tur är, så är vi som bor på Åland gjorda av segt virke, vi fixar det här. Vi hissar segel när det blåser och är redo att kicka igång, anpassa oss till det nya normala så fort vi får lite långsiktigare verksamhetsförutsättningar.

Reserestriktionerna är det enskilt viktigaste hindret för en återhämtning av den åländska ekonomin. Öppna gränsen Finland!

Nu har jag jobbat hemifrån en vecka (första distansjobbet för mig sedan pandemin drog igång i mars, jag har faktiskt inte jobbat hemifrån en dag förrän i måndags) och inte lämnat Ulfsby en endaste gång sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige.

Jag har den senaste veckan suttit på 30 talet olika möten, skrivit allmänna motiveringar till budgeten och deltagit på alla föredragningar, överläggningar och budgetbehandlingar, på distans, från tidig morgon till sen kväll. Det har handlat om allt emellan den nya jaktförordningen till växtskydd och digitalisering.

Det har fungerat väldigt bra, jag har tillockmed varit mer effektiv i delar av mitt arbete än vad jag kanske är när jag sitter på kontoret i Självstyrelsegården, där flödet av människor via mitt rum är konstant och det är alltid någon som vill prata om något.

Jobba på distans fungerar, även för mig, en vecka nu och då. Men jag är mer kreativ tillsammans med andra, samtidigt som jag är mer fokuserad när jag jobbar hemifrån. Så en kombination av bägge är det optimala.

Nu är klockan 17:30 och jag tänker stänga fast dator och ta fredag.
Trevlig helg

Samtal om nya lagen

Publicerat: 21 oktober, 2020 i Personligt

Ett samtal om lagen om temporärt tilläggsstöd till arbetsgivare inom näringslivet och till arbetslösa för start av företagsverksamhet, tillsammans med Avdelningschef Linnea Johansson, Myndighetschef Tomas Lundberg, Ålands Näringslivs VD Anders Ekström och undertecknad.

Tisdag 27 oktober kl. 08:00 direkt ifrån mitt kontor. Samtalet kan följas på min Facebook-sida, min Youtube-kanal, min Linkedin sida och här på bloggen. Har du någon fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet i det socialamediet du väljer att följa sändningen.

Välkommen med på tisdag

Sjöfarten och Åland

Publicerat: 8 oktober, 2020 i Personligt

Välkommen med på ett frukostsamtal med Anders Ekström – VD Ålands Näringsliv, Katarina Fellman – Direktör ÅSUB och Björn Blomqvist – VD Rederiaktiebolaget Eckerö om den aktuella situationen för sjöfarten och Åland.
Tisdag 13 oktober klockan 08:00

Åland och Corona

Publicerat: 2 oktober, 2020 i Personligt

Jag blev intervjuad av Mikael Sjövall på nyhetsbyrån SPTnyheter häromdagen. Om du har konto på HBL kan du läsa reportaget här>>

faksimil Hufudstadsbaldet

Nej, jag sa inte att vi kräver att få ta del av Business Finlands stöd utan att det var det enda stöd vi inte fått ta del av. Däremot anser jag att våra företag har rätt att få vår beskärda del av just det stödet. Det var en ganska lång intervju men inte så mycket kom med, man får sällan med allt det man vill ha sagt, så jag tänkte skriva några ord till.

  • Finska regeringens hattande fram och tillbaka skapar oro och ger inte människor och företag de verksamhetsförutsättningar de behöver.
  • Ologiska begränsningar, tvivelaktiga rekommendationer samt presskonferenser på finska skapar mer oro än gott och är inte sättet en pandemi eller land skall skötas på.
  • Verksamhetsförutsättningarna får inte ändras diametralt från en vecka till en annan, utan konsekvensbedömningar.
  • Stängda gränser innebär att det nordiska samarbetet skadas och djupa sår uppstår nationerna emellan. Men ännu värre är att människors förtroende, tillit och respekt mot varandra, beroende på vilken sida om gränsen man kommer, påverkas av detta.
  • Gränsbevakningens resurser borde användas på viktigare saker än att stoppa golfare eller fisketurister.
  • Pandemin känner inga gränser och är ingen landskamp
  • Nationsgränser är ett trubbigt verktyg för att hindra smittspridning. Insatser och fokus borde vara på de regioner eller kluster där det är hög incidens. Testa, spåra och informera mera!
  • Norden borde ha agerat tillsammans istället för var och en för sig.
  • Den aktuella principen om 25/100.000 innebär strikt sett att länder som är duktiga att testa kan bestraffas med hårdare begränsningar än de som testar mindre….

Åland är en gränsregion och ålänningen är ett resande folk.
Förutom att vi gör mycket affärer både öster och västerut, så har ålänningen byggt upp sitt liv de senaste 70 åren på att gränsen i norden är öppen. Våra liv är alla olika och består av barn som har föräldrar på vardera sida om gränsen, ungdomar som studerar på många orter, vänner ifrån grannlandet som vill komma på besök, husdjur som behöver specialistvård, säljare som behöver åka och träffa kunder, evenemang som måste kunna hållas och mycket annat.

På Åland känns det som vi det senaste halvåret hamnat i ett ”ingemansland”. Information levereras ifrån finska regeringen/myndigheter ibland på finska, ibland inte alls, ibland via presskonferenser men generellt kan jag konstatera att knappt någon hänsyn tas till den självstyrelse vi snart har haft i 100 år och som är lika stark som grundlagen i Finland. Återigen, land skall med lag byggas, inte med presskonferenser. Exemplen är otaliga och någon gång skall jag sammanfatta de senaste halvåret.

Jag förstod och accepterade finska regeringens agerande i den inledande fasen av pandemin när ingen visste vad vi stod inför och vilka konsekvenser viruset skulle medföra.

Men när de sedan efter sex månader, efter undantagstillståndet infördes, meddelar att gränsen äntligen skall öppnas, för att därefter några dagar senare ge kontraorder och skickar ut gränsbevakningen igen för att fråga efter resedokumentation och reseanledning. Då började jag tappade tron på att landets ledning förstår vad de gör mot landet i allmänhet och sitt enda självstyrande landskap i synnerhet.

Eftersom flera regioner i Finland har högre incidens än många andra regioner i Sverige är inte gränsstängning med mängder av undantag lösningen. Lösningen är fortfarande att undvika onödiga resor, tvätta händerna, hålla avstånd och inte röra sig i samhället om man är sjuk.

Vi måste, var och en för sig, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Staten klarar uppenbarligen inte av det och de långsiktiga konsekvenserna med att fortsätta på detta sätt kommer få oerhörda konsekvenser.

Pandemin är viktig att bekämpa och göra allt vi kan för att hålla i schack. Däremot kan inte hela samhället stanna upp under tiden vi gör det. De ekonomiska effekterna, psykiska ohälsan och den arbetslöshet vi redan sett kommer påverka majoriteten av befolkningen betydligt mer än viruset framöver. Vi måste få hjulen att börja rulla ordentligt igen. Vi måste bekämpa alla dessa utmaningar samtidigt, inte en i taget. Ett samhälle kan inte sättas på paus eller skötas som en glasskiosk.

Första och viktigaste steget är att öppna gränserna och ge människor och företag verksamhetsförutsättningar och friheten att leva sina liv utefter det nya normala. Sätt in begränsningar där det behövs och är befogat, inte generellt överallt.

Samtal om Åland & EU

Publicerat: 19 september, 2020 i Personligt

På onsdag den 23 september klockan 11:00 kan du hänga på när jag pratar med Nils Torvalds och Jessica Polfjärd, direkt ifrån mitt kontor i Självstyrelsegården. Du kan antingen se det här på bloggen, på YouTube eller på Facebook. Två stycken EU-parlamentariker, den ena ifrån Finland och den andra ifrån Sverige i samtal med en enkel näringsminister på Åland.

Ett samtal om EU, återhämtningsfonden, miljö, framtid, Corona och Åland