Kollektiv rädsla

Publicerat: juli 13, 2017 i Personligt

Igår var en historisk dag på Wiklöf Holding Arena, en champions league match mellan IFK Mariehamn och de polska mästarna Legia Warszawa. Jag trodde IFK skulle åka på storförlust och att skillnaden på lagen skulle vara enorm. Så var det inte. Det kom några fina chanser för IFK men också några oturliga händelser som gjorde att de förlorade med 0-3, bland annat en straff och en utvisning.

Det är dock inte det jag tänkte skriva några ord om utan de som hände på sidan om matchen. Ja, det var inte så mycket som hände om man läser polisens pressmeddelande:

polis
Men innan matchen hade flera medier på Åland rapporterat med stora ord och svarta rubriker om hur hemskt det kommer bli med de polska huliganerna som skulle komma till Åland. Flertalet landskapspolitiker (som jag vet har tillgång till mycket mer information än oss vanliga medborgare) hakade på och spred länkar och oro om hur illa det kommer att bli i lilla fredliga Mariehamn.

Det resulterade i att folk gick omkring och var rädda i allmänhet och för polacker i synnerhet. Butiker stängdes, caféer och restauranger uppmanades att hålla dörrarna stängda och plocka in blommor och löst material. Grannarna till WHA intervjuades och de osade rädsla, förtvivlan och hopplöshet.

Efter att ha varit i kontakt med polisen förstärktes dock min känsla om att det här inte behöver bli så farligt som etablissemanget förutspådde. Jag blev lugn och lugnade mina anställda i centrum. Jag fick information om hur många poliser som kommer att vara på våra gator, hur väl förberedda de är och hur de ämnar hantera situationen.

Jag försökte också lugna stämningen i mitt sociala medieflöde och i SteelFM försökte vi lyfta fram det positiva i att det kommer mest vanliga supportrar ifrån Polen till Åland, att det här är en historisk händelse och en folkfest. Vi ville uppmana folk till att inte vara rädda och att allt inte behöver vara nattsvart samt att polisen har situationen under kontroll och är väl förberedda. Tyvärr hade olyckskorparna redan vunnit kampen om den kollektiva känslan och den känslan var att sprida rädsla.

Jag var så övertygad om att polisen skulle hålla ordning och reda i Mariehamn att jag åkte över dagen till Knivsta för att hälsa på vårt nya barnbarn. På väg hem 14:45 med Rosella var jag i Kapellskärs hamn tillsammans med 50-60 polska supportrar. Först blev de hänvisade till en egen fil i bilkön och där visiterades de av den svenska polisen och securitas vakter, allt gicks igenom, alla väskor/legitimation etc. Allt gick lugnt och städat till. Väl ombord på båten, skrev jag det här inlägget.
faceb.jpg

Efter det inlägget hittade jag sedan några öldrickande polacker på soldäck. Där satt jag mig ner bredvid dem och efter en stund bjöd dom på öl! Vi drack öl, lyssnade på trion på akterdäck och sjöng ”Sommaren är kort” tillsammans. Efter en stund gick en av supportrarna fram till bandet och undrade om de inte kunde spela låten ”Go West” – det gjorde de, och polackerna blev oerhört glada och sjöng en av sina hejaramsor. Se här>

Istället för att måla med de mörkaste färgerna anser jag att media på Åland och ansvariga politiker kunde ha målat en mer nyanserad bild om vad som var på gång att hända på Åland. Med fakta i åtanke kunde man på förhand också konstaterat följande:

  • Åland är en ö, gör man något dumt kommer man inte därifrån
  • IFK Mariehamn har Europas vänligaste supporterklubb Green Mean Machine, som vunnit pris för att de är snällaste supportrarna som finns och aldrig slagits med någon.
  • Huliganer vill slåss med andra huliganer och gör ofta upp det i förväg
  • Det är rätt besvärligt att resa ifrån Polen till Åland, det borgar för att det är mest hängivna supportrarna som kommer (de är oftast inte huliganer) och knappast 4000 stycken som i de länkarna som spreds,
  • Polisen hade begärt handräckning av sina finska kollegor och de var väldigt många till antalet med rätt utrustning, rätt kompetens och erfarenhet. Dessutom var de väl förberedda

Principen hoppas på det bästa, förbereda sig för det värsta är en bra princip. Då fokuserar man på det positiva men är inte naiv. Precis så som polisen gjorde. Givetvis kan man i efterhand fråga sig hur mycket det här evenemanget har kostat i samhällsresurser och om det är värt det?

Jag hör till dem som säger att en ”once in a lifetime” händelse som detta är oerhört positivt för Åland, för självkänslan på ön, för marknadsföringen det skapar runtom i Europa och för turistÅland. Poliserna som var här, hade fått lön ändå, de fick förhoppningsvis en bra bild av Åland och vi på Åland var trygga. Skulle dessa resurser sättas in varje vecka/månad är frågan om prislappen en annan. Det här var en unik händelse som polisen på Åland skötte ypperligt även om de kanske tog i lite väl mycket, men bättre det än åt andra hållet.

Tack IFK Marihamn för att ni satte Åland på kartan.

Jag hoppas att medierna på Åland och ansvariga politiker reflekterar över vilka signaler de sänder och vilken makt de har att skapa ett starkt kollektivt självförtroende på Åland eller som de lyckades med nu, skapa en stark kollektiv rädsla för det annorlunda.

Tennbröllopsdag

Publicerat: juli 7, 2017 i Personligt

För tio år sedan (kan inte fatta att det gått så många år) så gifte jag mig med Eva hemma på gården på Lugne. Jag bloggade lite om det här>>och här>> :)
Tänkte lägga upp några bilder ifrån bröllopet såhär tio år senare så jag får dom sparade på den här bloggen också. Vi har inte firat den här dagen något speciellt innan så ikväll tänkte vi slå till ordentligt och gå till Indigo.

Jag brukar säga att Eva har gjort ett kap, men såhär tio år senare får jag nog konstatera att jag har gjort det också :)

 

Bygguppdatering

Publicerat: juli 5, 2017 i Personligt

19748894_10154493374342397_6302635397349905643_nHar de senaste veckorna hållit på tillsammans med min storebror en del med utsidan av huset i Ulfsby. Det mesta på själva huskroppen är klart. Det är målat två gånger, taket falsat, stuprör/hängrännor på plats och fodren runt nästan alla fönster/dörrar är monterade.

Den senaste veckan har jag även förberett för altanerna och snedtaken. Funderade ett tag på hur jag skulle göra men bestämde tillslut att altanen skall bli i betong. Inser nu såhär mitt i projektet att även den kanske blivit lite väl stor men jag har alltid hävdat att man inte kan bygga för stora altaner. Vi får väl se när det är klart om jag haft rätt eller fel.

Allt har gått väldigt bra såhär långt men iförrgår sa ryggen ifrån. Tyvärr känns det som det inte bör kännas… senast det var såhär var i julas och då tog det sex veckor innan jag blev så bra att jag kunde börja göra något igen. Idag har jag dock inte gjort någonting, försöker vila lite, käka lite medicin och håller tummarna att jag inte passerat den där gränsen som gör att det måste bli ett längre uppehåll igen.

19657238_10154493374337397_8772827043367060959_nJag har haft planer på att få hela altanen gjord innan 14 juli då betongstationen stänger men inser nu att så troligtvis inte blir fallet. Imorgon har jag dock bokat in betongbil och pump för att gjuta den andra sulan (av tre) och det lilla golvet (40kvm) på baksidan av huset. Och det tänker jag göra. Däremot har jag ringt in min kompis Hannu för att hjälpa till. Jag kan inte så mycket annat göra än hålla i lasern och eventuellt vibratorn imorgon men om något oförutsett händer behöver jag ha någon som vet vad som behöver göras och kan ta i och göra det.

”Hästa” och använda linjal går även det bort för min del. Hannu har varit ovärderlig vid flera tillfällen under det här bygget. Bland annat vid resningen av stommen på andra våningen och filtläggning på taket (några timmar innan snön kom). Alla borde ha en Hannu i sin vänkrets, han har varit ovärderlig och imorgon kommer han igen, fastän han egentligen inte har tid.

Håll tummarna att allt går som det skall och att ryggen slutar strula, vill ju fortsätta med altanen nu när vädret är så optimalt.

Hejhopp

Jojobantning

Publicerat: juni 27, 2017 i Personligt

imageJag är världsmästare i jojo-bantning. Det är få personer som gått upp och ner så mycket i vikt som jag under årens lopp. Här är ett diagram ifrån år 2000-2012. Tyvärr kan jag konstatera att kurvan sedan år 2012 tills idag nästan ser likadan ut som den här. Att man aldrig lär sig!

Enligt Wikipedia så är definitionen av jojobantning den här :)

Jojobantning innebär att man upprepade gånger går upp och ner i vikt till följd av bantning. Denna cykel med viktminskning och viktökning kan innefatta allt från mindre förändringar på några enstaka kilon till större förändringar av kroppsvikten. Forskning på området visar att det kan vara skadligt att jojobanta. Experter på området rekommenderar därför att personer som lider av fetma åstadkommer och bibehåller en mer hälsosam vikt, genom en god kosthållning och fysisk aktivitet.[1]

Ett problem med att snabbt förlora kroppsvikt är att det inte uteslutande är fett som förloras, vilket vore önskvärt för en framgångsrik viktminskning, utan även muskelmassa. I samband med en efterföljande snabb viktuppgång ökar främst fettmassan, om inte muskelmassan byggs upp genom fysisk aktivitet. Detta leder till en kroppssammansättning med högre andel fettmassa och lägre andel muskelmassa, vilket sannolikt resulterar i en minskad ämnesomsättning.[2]

Det har visat sig vara skadligt att jojobanta även för personer som inte är överviktiga. I en studie fann man att kvinnor som tidigare var normalviktiga löpte 3,5 gånger så hög risk att drabbas av plötslig hjärtdöd efter att ha minskat och ökat i vikt, i jämförelse med kvinnor som bibehöll sin vikt. Att upprepade gånger gå upp och ner i vikt ökade också risken för kranskärlssjukdom med 66 procent.

I morse konstaterade jag när jag satt i SteelFM:s direktsändning av ”Vakna med Steel” att det är dags att göra något åt vikten igen. Även om det blir tufft att hinna till ”beach2017” och att juli månad kanske är den värsta månaden att försöka hålla vikten i, så måste något göras.

EBD4B2BD-7288-47FB-B30D-BD4761C5F3ABDen 22 oktober förra året såg det ut såhär på vågen min hemma i Ulfsby. Något jag var jättestolt över. För en vecka sedan stod det exakt +10kg på det…  och efter midsommarhelgen har jag inte vågat (ursäkta ordvitsen) ställt mig på den igen eftersom jag har lovat mig själv att inte passera 100 kilo…

Så härmed lovar jag att om en månad, i slutet av Juli lägga upp en bild igen på hur det gått. Jag tänker inte göra så extremt stor grej av det som tidigare gånger och jag tänker inte heller göra så jätte stora förändringar i livet men jag skall försöka sluta äta godis, glass och bullar. Minska på sockret och röra mig lite mer.

De senaste månaderna har jag inmundigat alldeles för stora proportioner av det vita giftet och jag har inte heller rört mig så mycket (lätt att skylla på ryggen, men det gör jag inte, jag kunde ha promenerat).

Så, nu får det räcka, nu inleds jojobantningen igen. Vilken nummer i ordningen vet jag inte och knappast lär det vara sista gången heller men vill man vara fin får man lida pin.

Med vänliga hälsningar
#gubbeÖver40

Vad gör du nu för tiden?

Publicerat: juni 22, 2017 i Personligt
sommar_memory_blank

Var med och tävla om prylar, biljetter, handskar, presentkort, smycken och Bokashilådor på måndag.

Det är en fråga jag får nästan en gång i veckan och jag hör mig själv svamla om det ena och det andra så jag tänkte jag skulle skriva några rader och klargöra några grejer för dig som undrar.

Först vill jag återigen säga:  -NEJ, jag tar inte min lagstadgade rätt till tidigarelagd ålderspension även om jag kunde göra som andra f.d politiker gör… (Lite trött på att folk tror att jag gör det, skrev om det här>>, men uppenbarligen måste jag säga det igen eftersom gliringarna kommer med jämna och ojämna mellanrum.) Så nu var det sagt :)

Sen kan jag väl säga att jag bygger hus på halvtid. Började för ett år sedan och bygger ett hus i Ulfsby, varför kanske du undrar? Du bor ju redan i ett. Den frågan svarade jag på i det här inlägget>>. Målet är att flytta in till jul, eller nästa jul. Det handlar om hur ekonomin ser ut (tanken är att det inte skall kosta mer än ett vanligt hus på ca 150 kvm trots att det inte riktigt är vanligt. Det går eftersom jag gör det mesta själv, med lite hjälp av min bror. Tidsplanen justeras efter hur ryggen håller ihop, hur vädret/humöret samt lusten att bygga håller i sig och några andra faktorer. Just nu håller jag på slutför utsidan, har dock hela insidan kvar så det återstår väl ca 1000 timmar innan det är klart.

Jag är också tekniskt ansvarig samt ansvarig utgivare på Steel FM, café-byggare på Bagel Bee. vice ordförande i Jomala fullmäktige, styrelseordförande i Långnäshamn Ab samt innehar några andra förtroendeuppdrag. Dessutom säljer jag världens bästa handskar Klint Glove>> via fem återförsäljare på Åland. (bor du utanför Åland och är intresserad att börja sälja världens bästa handskar, hör av dig).

Jag har även satt igång och säljer/- tillverkar KlintKomposten>> men eftersom mina maskiner inte är optimerade för massproduktion är det än så länge i ganska liten skala och mest som en service för personer som verkligen vill ha en :)

I sommar kommer jag också sommarjobba som radiopratare eftersom den ordinarie personalen skall ha semester, jag börjar redan på måndag morgon. Lyssna gärna via SteelFM>> eller via appen (som finns där appar finns). På måndag drar jag även igång ett SommarMemory, där du har chansen att vinna biljetter till Jill Johnson konsert i Eckerö (2stycken), ett Guldviva smycke (Blomman), Klint Glove handskar (tre par i valfri storlek), presentkort ifrån BagelBee (på 50 euro) eller ett Bokashi-startset ifrån Rosenblads (värde 99 euro). Hur tävlingen går till? Lyssna på måndag morgon så får du veta, alla prylar skall dock ut innan veckan är över.

Dessutom har jag lite uppdrag som hemsidesproducent, drönar-flygfotograferare och även kört några föreläsningar om entreprenörskap och politiskt ledarskap. Är du intresserad av något av det, hör av dig :)

Så ett kort svar på en enkel fråga är alltså att det är lite det ena och det andra. Och nej, jag längtar inte tillbaka till mitt tidigare jobb, lön och fina titel (iallafall inte ännu).

”Frihet är det bästa ting” men som du säkert vet så kostar det en del att leva, så har du förslag på uppdrag eller jobb åt mig så är jag idel öra och har en hel del tid över för annat, man hinner med ganska mycket, om man inte sover för länge :)

Glad midsommar på dig.

Midsommarmusik

Publicerat: juni 21, 2017 i Personligt

Eftersom jag alltid försöker se det positiva i det som sker så konstaterar jag att det idag är det den längsta dagen på året (inte att vi börjar gå emot mörkare tider som vissa andra). Det betyder också att midsommar står inför dörren. Eva och jag har firat midsommar på samma sätt i ganska många år nu. Vi gör det med två goda vänner ifrån Norrköping.

IMG_1753

Några bilder ifrån tidigare midsomrar

Midsommar ser ut ungefär såhär.

Kenneth och Pamela anländer till Ulfsby på torsdag kväll/eftermiddag och så käkar vi alltid en god middag tillverkad av Eva, därefter pratar vi strunt, badar bastu, äter rester och så repeterar vi det nästa dag. Förutom att det tillkommer champagnefrukost och en god midsommarlunch. Helt enkelt en perfekt helg. Oavsett väder.

Men nu var det inte det jag tänkte skriva ett kort inlägg om utan om midsommarmusiken. De senaste elva åren har jag lagt musiken som snurrar dygnet runt på Steel FM (och Soft FM). Det är ganska många låtar det som placerats ut (ca 7500 stycken per station och månad).

Nu till midsommar tänkte jag göra en spellista med mycket eller mest sommarmusik. Vilken låt tycker du jag inte får missa eller vilken låt vill du absolut inte höra? Kommentera här, på min facebooksida eller skicka ett mail.

Här kommer en lista på några av de låtar som annars kommer snurra under midsommardygnet.

sommar

En trevlig midsommar på dig och så hörs vi nästa vecka i ”Vakna med Steel” då skall jag nämligen vikariera André, som vikarier Boutros.
Hejhopp

Jag och min Bokashi

Publicerat: maj 17, 2017 i Personligt

I vintras började jag (lite på sidan om allt annat) vidareutveckla Klint Komposten. Har skrivit lite om det här>> och här>>. Något jag också gjorde var att ta till mig av den trend som varit ”inne” ett tag när det kommer till matsvinn, komposterande och hållbarhet. Jag köpte nämligen ett Bokashi-startpaket och har under några månader hållit på med det.

Bokashi kanske du tänker, vad tusan är det?

IMG_0939

Bokashi är ett enkelt sätt att återvinna matavfall och omvandla det till jord och gödning. Inte i första hand genom traditionell kompostering utan genom fermentering med hjälp av mikroorganismer. Processen omvandlar allt vanligt organiskt matavfall som grönsaker, skal, kött och kaffesump snabbt och luktfritt till jordförbättring som nästan direkt kan användas i rabatten och kökslandet. Bokashin ger jorden nytt liv och medverkar till frodigare växtlighet. Kolet binds i jorden istället för att bli koldioxid och näringsämnena finns kvar.

Det enda som behövs är en lufttät Bokashi-hink under köksbänken och en påse Bokashiströ. Med den så slipper du otrevliga slaskpåsar och du behöver inte heller dagligen springa fram och tillbaks till din utekompost för att tömma komposthinken din.

Jag har i mitt tidigare liv sålt en hel del komposter och pratat mig varm för Klint Komposten på otaliga mässor. Om hur bra, effektiv och skadedjurs säker den är men om jag skall vara ärlig har jag själv varit en rätt dålig komposterare.

Orsaken är att Klint Komposten alltid har stått lite för långt bort, det har varit för mycket snö, det har regnat eller varit för dåligt väder (eller så har jag haft någon annan dålig ursäkt, för varför jag misskött den). Det har resulterat otaliga gånger att vår lilla komposthink har svämmat över i skåpet under diskhon. Det i sig har sedan resulterat i ”dålig stämning” hemma och komposten har blivit ett irritationsmoment. Eva anser att det är mitt ansvar, jag håller med, men jag har skött det väldigt dåligt, under väldigt många år.

Efter att jag börjat använda mitt Bokashi set (två hinkar och en påse strö) har hela min inställning och ”jobbet” med kompostering förändrats. Jag följer en grupp på Facebook som heter Bokashifrämjandet med väldigt många aktiva användare och ser att jag kanske inte är riktigt den genomsnittliga bokashifantasten men jag har hittat min väg, på mitt sätt.

Jag använder hinkarna mest för att det är så oerhört praktiskt, lättanvänt och ”sunk”/luktfritt”. Den där lilla hinken för komposterbart avfall under diskhon, den används fortfarande,  men eftersom det enda jag behöver göra är att öppna locket på Bokashi-hinken, hälla i dagens samlade matavfall, trycka till det med medföljande plasthandtag och sprinkla över lite strö så tar det mindre än femton sekunder per gång.

Komposthinken i skåpet blir aldrig full, börjar aldrig bli ”äcklig” och luktar aldrig illa. Jag tömmer den lilla komposthinken i min ena Bokashi låda tills den är full, vilket för oss tar ca två-tre veckor. Under denna tid öppnar jag kranen i hinken och släpper ut lakvattnet (som produceras under processen) några gånger med tre/fyra/fem dagars mellanrum. Beror lite på vad som hamnat i hinken, mycket grönsaker – mer lakvatten, mer bröd – mindre (typ). Detta lakvatten är oerhört fullt av näringsämnen och mikroorganismer och de flesta som håller på med bokashi blandar ut det med vattnet (typ 1/100) för att vattna sina blommor och planteringar med det.

Ärligt talat så gör inte jag det. Jag häller ut det i avloppet och vet att mikroorganismerna trivs bra där, äter/löser up fett och förbättrar ”klimatet” i rören och septiktanken.

När den första bokashihinken är full får den stå två-tre veckor och efterjäsa/fermeteras (eller under den tid det tar att fylla den andra hinken). När sedan den andra hinken är full tar jag ut hinken till min Klint Kompost, häller i den och blandar i lite träpellets.

Jo, du läste rätt. Helt vanliga träpellets. Jag har en teori om att kvävet i maten och kolet i träet är en optimal blandning för att alltihopa enkelt och utan arbete ifrån min sida skall bli jord. Såhär har jag gjort nu sedan mars och jag kan tycka att det är helt optimalt, iallafall för mig och min Klint Kompost.

Klint Komposten har inte luktat illa en enda gång, fuktigheten är perfekt (som en urkramad tvättsvamp) temperaturen stiger varje gång jag fyller på med bokashi (till ca 40grader) och komposteringsprocesen tar över utomhus efter att fermenteringen pågått i den lufttäta bokashihinken inomhus. Jag rör om i Klint Komposten kanske en gång per vecka (ibland mindre, ibland mer) men annars gör jag ingenting och lever gott och tryggt med vetskapen att jag inte lockar till mig råttor, sorkar eller möss eftersom KlintKomposten är skadedjurssäker.

Så jag har äntligen hittat min väg till att ta  ansvar över vårt matavfall. Nu produceras fin, luktfri, näringsrik jord på Lugne och vem vet, en dag kanske det även står några planteringslådor ute på gården och jag planterar mina egna grönsaker ifrån min egen jord.

Är du intresserad av att skaffa dig ett Bokashi-set kan jag berätta att det finns startkit att köpa på Rosenblads Trädgårdsbutik vid Västra Utfarten, just nu har dom även introduktionspris på set:en, 99 euro för två hinkar, strö och tillbehör (normalpris 110 euro).

Jag tycker själv att Bokashimetoden är det mest optimala sättet att ta hand om vårt matavfall på, skulle jag ha en stuga eller husvagnen skulle jag inte tveka en sekund, nu har jag inte det, så jag använder metoden hemma och kombinerar det med traditionell kompostering i min Klint Kompost.

Jag är nu en del av lösningen istället för problemen, bli det du med :)

Försäljnings/företagstips del 3

Publicerat: maj 16, 2017 i Personligt

Här kommer några av mina tips, tankar och funderingar gällande företag och försäljning, som punktform. Ingen prioritetsordning. Ta till dig av det du gillar, kommentera gärna om du gör det, har egna tips eller tycker jag har fel :)

  • Älska att jobba – räkna inte timmar
  • Ha fokus på att sälja – inget säljer sig själv
  • Var inte rädd för att ta betalt, priset är inte alltid avgörande
  • Funkar det inte direkt – det gör det nästan aldrig, allt tar längre tid än du tror – fortsätt, ge inte upp. 
  • Följ din magkänsla – den har nästan aldrig fel – magen tänker snabbare än huvudet
  • Utbildning är nödvändigt men inte tillräckligt
  • Dörrknackning är världens bästa säljskola, borde vara obligatoriskt ämne i alla handelsskolor
  • Minimera antalet onödiga möten, jobba istället – make shit happens 
  • Investera i en riktigt bra kaffemaskin, alltså en riktigt bra.
  • Var nyfiken & gilla förändringar – bara döda fiskar följer strömmen
  • Leta samarbeten – tillsammans är man starkare & har roligare
  • Affärsplaner är bra men ”att vilja & göra” är bättre – gör många misstag, ofta.
  • Det är bättre att göra fel än att inte göra något alls
  • Stig upp tidigt på morgonen, innan andra vaknat får du mycket gjort
  • Skippa jantelagen – du kan mer än du tror, du kan göra vad du vill, skomakare bli INTE vid din läst
  • Jobba smart – anställ personer som är bättre än dig  på det du tycker är tråkigt
  • Se till att ha bra kontakt med din bankman/bygg förtroende under lång tid
  • Var envis – ”10.000 timmars regeln” fungerar
  • Chansa & ta risker – hoppa på tåg som passerar
  • Fira framgångar – ha alltid en flaska champagne på kylning, eller två.
  • Ha mycket kalas, se till att ha roligt, var glad & positiv
  • Starta företaget om idén, produkten eller tjänsten är något du verkligen älskar, har passion för och skulle köpa själv.
  • Har du en ”exit strategi” innan du börjat? Ha inte det. Sälj bolaget när du tappat passionen och vill göra något annat.
  • Kom ihåg att försäljning är svaret på alla frågor. Ha klart för dig hur ditt företag kommer tjäna pengar och hur du verkligen kommer att sälja dina produkter
  • Anställ personer som du tror kommer trivas både med dig och ditt företag
  • Känn väl till dina konkurrenter och var bättre än dem
  • Var inte rädd. Testa och förändra.
  • Ställ tre kontrollfrågor till dig själv innan du tar ett avgörande beslut,
    ~ är det olagligt?
    ~ kommer någon att dö?
    ~ kommer min partner/äkta hälft lämna mig?
    Är svaret, -”JA”. Gör något annat. Är svaret -”NEJ”, kör på, även om det inte blir bra så lär du dig något på vägen.
  • Ställ frågor, var nyfiken. Lägg inte för mycket tid på affärsplaner som uppskattar och försöker förutspå hur det kommer gå. Lägg tiden på ”att göra” istället
  • Var snäll, generös, ihärdig och annorlunda. Den som ger han får.
  • Framgång föder framgång

Nej, det är inte bara en hund

Publicerat: maj 11, 2017 i Personligt

Jag har en kompis som jag tycker jätte mycket om. Hon gillar mig också men det finns två personer som hon gillar mer. Det är helt okej. 

Jag har funnit mig i att vara nummer tre. När min kompis och jag är ensamma tillsammans är vi bästa vänner. Min kompis vill upp i min famn oavsett om det är vid kontoret på jobbet, vid frukostbordet eller hemma i soffan. När det är hon och jag ensamma, så är det vi. 

Är Eva i närheten är jag nummer två. Jag är nog fortfarande bra, men Eva är lite bättre. Det är helt okej. Åker Eva iväg på något ärende så är jag åter igen guld värd. Det är vårt förhållande, som funkar på vårt vis. Det är helt okej.

Jag och min kompis vi gillar båda två och åka bil, sparka boll och vi gillar godis. Vi gillar god mat och vi brukar dela broderligt. Katter gillar vi inte. Vi t.om tycker riktigt illa om dom. Men min kompis och jag delar även en annan kärlek, nämligen Ebba. Ebba är och har alltid varit min kompis nummer ett. Eva är bra, jag är helt okej men Ebba är allt.

Jag kommer snart mista en kompis och kär vän, men Ebba mister en kärlek som aldrig svikit, alltid längtat efter henne och alltid blivit super glad när hon sett henne. 

Pixi har tröstat Ebba när hon varit ledsen, hon har varit någon för Ebba att längta hem till, någon att prata med, som alltid förstått, någon som krävt mycket men givit mångfalt tillbaka. Ebba mister inte en hund, hon mister sitt allt. Jag förstår henne, hunden är människans bästa vän och Pixi har varit vår.

Ebba, tomrummet kommer inte fyllas med annat. Det kommer alltid finnas kvar men det kommer förändras. Även om det inte känns så just nu så kommer tiden läka alla sår, men alla sår lämnar ärr. Låt ärren påminna dig om alla härliga stunder ni haft, om allt roligt ni gjort och alla katter ni jagat.

Nej, det är inte bara en hund. Pixi är en del av vår familj. Det tar ont. Det är jobbigt. Det är riktigt skit, orrätvist och så sorgligt.

Ebba, jag tänker så på dig, jag längtar tills jag får krama om dig imorgon och jag älskar dig.

Försäljningstips – del 2

Publicerat: maj 8, 2017 i Politik

Jag skrev ett första blogginlägg om försäljning för några dagar sedan. (Du hittar det här>>) Tänkte jag skulle fortsätta i den banan och skriva ner lite fler tankar/tips kring det ämnet. Börjar med ett klassiskt talesätt, som jag tror på även om den börjar bli gammal, men jag vet med egen erfarenhet att fungerar.

Det handlar om Electrolux gamla affärsskola. 100 knack – 10 snack – 1 tack.

IMG_1306Alltså om du knackar på hundra dörrar får du demonstrera dammsugaren för 10 personer och av dessa 10 personer så köper statistisk 1 kund. Alltså: ut och knacka dörr. Öka frekvensen så ökar du också försäljningen.

Jag är övertygad om för att bli en bra försäljare och komma till många avslut krävs att du gör din hemläxa (vilket jag skrev om i förra inlägget) men det kräver också att du ”knackar på många dörrar”, ringer många samtal eller står många timmar på ett mässgolv.

Det här är en stor utmaning för många. Många ger upp innan de gjort de där 100 knacken. Jag brukar berätta min historia, för unga företagare, om när jag åkte på min första ”affärsresa” för att sälja komposter till Sverige. I korthet går den såhär.

Jag hade bestämde mig för att åka till Stockholm/Uppsala och knacka på hos tio stycken potentiella kompostförsäljare och erbjuda dom den fantastiska Klint Komposten (😀) som vi tillverkade då.

Jag hade sålt den på flera mässor på Åland, gjort min hemläxa och ansåg mig vara en riktigt bra kompostförsäljare. Nu skulle jag erövra Sverige.

Sagt och gjort, jag stoppade en kompost i bilen och for iväg. Hade inte så bra koll på vart jag skulle och jag hade inte ringt och bokat tid till någon innan, utan jag tänkte att jag stannar till på varje trädgårdsbutik och järnhandel jag passerar.

Jag hade bestämt mig att jag skall knacka på hos tio olika företag innan jag åker hem igen.

Jag kör av Ålandsfärjan och börjar min resa in mot Stockholm. Första stället jag hittar är Plantagen (eller tror det hette Weibulls då) som är på högra sidan nedanför Naturhistoriska Museet. Jag stannar bilen, stiger in, glad i hågen och begär att få prata med någon inköpsansvarig.

Ärligt talat tyckte nog personalen där att jag var lite underlig men jag fick prata med en kille iallfall. Jag visade min kompost, körde min presentation och tyckte allt gick jättebra.

Tyvärr så var han inte riktigt intresserad och ansåg att de modeller de redan hade var tillräckligt. Jag tyckte det var lite konstigt men accepterade att jag inte skulle komma till något avslut på mitt första ställe. Tackade för tiden jag fick med honom och lämnade mina kontaktuppgifter och begav mig vidare.

Såhär gick det sedan på flera ställen. -Nej tack. -Nej Tack. -Nej Tack. Efter fem stycken -Nej Tack kände jag mig lite nere och beslutade att inte fortsätta mer den dagen utan ta nya tag imorgon.

Jag hade även lärt mig genom min tid som flygfotoförsäljare, att kommer man inte till avslut en dag, då kan det vara bra att ta en break och fortsätta nästa dag. Det var inte bara en gång det inträffade att fick man sälja till första huset eller andra huset man knackade på, så fick man ofta sälja till flera.

Det i sig är ett väldigt intressant fenomen, försäljningen handlar alltså också oerhört mycket om vilka signaler du skickar eller utstrålar. Ditt kroppsspråk, din självkänsla och ditt självförtroende spelar roll. Men det kan vi ta mer om en annan gång. (Ett typiskt exempel på att framgång födde framgång)

Så följande dag tog jag nya tag. Glad i hågen började jag fortsätta knacka på trädgårdsbutik efter trädgårdsbutik. Men tyvärr samma svar. INGEN ville köpa mina komposter. Min självkänsla fick sig en törn.

Jag började dra mig sakta hemåt. Stannade i Norrtälje och funderade på om jag skulle ta Viking eller Eckerö Linjen. Tittade igenom mina anteckningar, gick igenom alla ställen och personer jag kontaktat och såg att jag ”bara” hade varit till nio ställen. Mer eller mindre uppgiven bestämde jag mig ändå att hitta ett ställe till. Jag hade ju sagt att jag skulle till tio företag.

Sagt och gjort. Bestämde mig för att ta Eckerö Linjen hem och började köra genom Norrtälje. På högra sidan strax innan man kommer ut på Grisslehamns vägen visste jag att det låg en järnaffär. Roslagsjärn med Färg.

Jag bestämde att den får bli mitt tionde och sista besök. Även om jag nog visste hur det skulle gå… Sagt och gjort. På med ett leende, gick in, bad att få prata med någon som har ansvar över trädgårdsavdelningen och träffade Roine Ohlsson.

Vi klickade direkt. Jag körde min presentation, han var intresserad, tyckte det såg bra ut och han tog beslut där och då på stående fot och beställde tio stycken.

Jag minns att jag blev helt uppfylld av glädje, och stolthelt. Alla andras nej var som bortblåsta. Vi hade ju inte ens tio komposter gjorda Klintens Plåt. Bara hem och börja tillverka :)

Det blev början på en lång affärsrelation och flera hundratals komposter levererades under åren. En annan intressant aspekt av den där försäljningsresan var att tre andra av de nio som tackade nej, tog kontakt under det följande året och vill börja köpa komposterna. Jag hade uppenbarligen gjort ett bra intryck och de kom ihåg mig.

Så även om det känns tufft, hopplöst och jobbigt att knacka på alla dessa dörrar, gör det ändå, du vet aldrig när den där avgörande kunden som förgyller hela din dag kommer.

Inser nu att det här inlägget blev lite långt så jag tar och avslutar här. Återkommer nästa vecka med del 3 av ”Frilles Försäljningstips”

God morgon. Nu ut på taket

Försäljningstips – del 1

Publicerat: maj 8, 2017 i Personligt

Book your Spring Break Getaway before March 1, 2021 (1)Jag har sålt en hel del i mitt liv. Allt ifrån kakor, komposter, teleskopstegar, handskar, radio/tidningsreklam, sushi, flygfoton till flertalet stora flygplan och fastigheter. Jag har även sålt mig själv och mina idéer som politiker under några år. Jag är långt ifrån en toppensäljare (så som min fru är) men jag har lärt mig en del under åren.

Jag tänkte skriva några blogginlägg framöver om vikten av att fokusera på försäljning. Fokus på försäljning är oftast svaret på alla frågor när du har utmaningar med ditt företag. Jag tänkte komma med några konkreta tips på hur jag har gjort och resonerat såhär långt i mitt liv.

Tänkte att det skulle hjälpa mig själv lite att sätta mina tankar på pränt och med det kanske du kan ta till dig något också och med det tillsammans öka vår försäljning lite mer eller åtminstone fokusera lite mer på försäljning än vad vi gör.

Konsten att sälja är något som kan förfinas hur långt som helst och man kan alltid bli en bättre säljare. Generellt finns det dock några grundläggande fakta som gäller oavsett om du säljer dammsugare via dörrknackning eller fastigheter, bilar, försäkringar, tjänster eller nåt annat.

Det första du måste göra för att bli en bra säljare är att göra din hemläxa. Vad är det du säljer? Varför säljer du det? På vilket sätt förbättrar det köparens liv/vardag? Är du stolt över din produkt/tjänst? Skulle du köpa den själv?  När du har svaren på de frågorna är det viktigaste du kan göra efter det -> Lyssna på dina kunder.

Det är genom att lyssna som du får förståelse för och lär känna dina kunder. Som säljare är du inte bara någon som skall kränga grejer. Du skall fånga upp kundens problem eller behov och sen berätta hur din tjänst eller produkt kan hjälpa just dem. Som säljare är du egentligen både en terapeut, psykolog och konsult i en och samma person.

Det räcker dock inte bara med att lyssna du måste också höra vad kunden säger. Att göra affärer handlar om relationer och relationer måste vårdas. Så lär känna dina kunder, på riktigt. Se till att du har en bra uppfattning om vilka dina kunder är, vilka är deras kunder? Vad är det dom säljer eller är din produkt/tjänst en slutprodukt som inte skall säljas vidare? Ditt mål är att få dina kunder att känna sig viktig. Det görs genom att visa att du har koll, är intresserad och att du bryr dig på riktigt om din kund. Ring inte bara för att sälja, ring ibland för att fråga hur det är.

När jag brukar ”lära upp” nya radiopratare så spelar jag ofta in deras sändningar, utan att de vet om det, för att sedan lyssna på dem tillsammans. Det finns inget bättre sätt att bli en bättre radiopratare på än att kritiskt lyssna på sig själv. Höra sina egna fel och brister och jobba på att minimera dom. Det samma gäller säljsamtal.

Spela in dina säljsamtal ibland. Lyssna igenom dom för att upptäcka vilka argument du har som är bra och vilka tabbar du gör. Notera vad du gör som är bra och vad du bör förbättra. Sedan handlar det om att träna och träna. Viktigt är förstås att dina samtal inte låter inövade och statiska. Träna helt enkelt in dina starkaste säljargument så att de sitter och att du låter trovärdig och menar det du säger, på riktigt.

Reflektera över, fundera på och skriv upp de vanligaste frågorna och egenskaperna hos din vara/tjänst som du tror kunden skulle kunna kritisera eller ha funderingar kring. Tänk igenom dina argument och pränta in ödmjuka svar som lyfter din produkt. Jag tror på att en säljare (eller människa för den delen) skall vara ”Humble and Kind” som Tim McGraw sjunger. ( https://www.youtube.com/watch?v=awzNHuGqoMc ).

Kräng dock inte till varje pris. Det går att sälja vad som helst en gång till en kund men det är inte långsiktigt hållbart. Vårda dina kundrelationer, då kommer du på sikt sälja flera gånger till den kunden. Det är långsiktigt hållbarare och lönsammare att behålla en nöjd kund än hela tiden jaga efter nya. Särskilt på en liten ort som Åland.

Var expert på dina produkter. Oavsett om du erbjuder varor eller tjänster ska du kunna dem utan och innan. Du skall kunna svaren på alla frågor om någon så väcker dig mitt i natten. Ta reda på allt som finns att veta och se till att vara beredd med svaren. Studera även vad konkurrenterna erbjuder och vad som skiljer er åt.

Dina kunder har redan listat ut att du vill sälja. För att övertyga dem att köpa det du vill sälja behöver du prata från hjärtat, var ärlig, uppriktig och medmänsklig. Det är helt okey att svara -“Nej tyvärr så har vi inte den funktionen, men däremot …”

I nästa inlägg (som jag inte vet när kommer) tänkte jag skriva om följande :)

  • 100 knack- 10 snack & 1 tack
  • Hur tänkte du nu?
  • Att ett nej inte är ett nej, förrän efter 12:de gången :)

 

En fjantig uppfinning, eller?

Publicerat: april 30, 2017 i Personligt

I torsdags publicerade jag det här inlägget på Facebook.
Skärmavbild 2017-04-30 kl. 12.20.23
Det inlägget resulterade i att du just nu läser den här bloggen. Förslagen som det gick att rösta på var dessa :

Skärmavbild 2017-04-30 kl. 12.20.37

Inser nu att jag inte alls hade dessa tre utkast skrivna, jag hade bara de första två samt ett som handlade om sömnbrist. Det här om en fjantig ”uppfinningen” fanns bara som en tanke någonstans. Hur det blev ett alternativ att rösta på vet jag ärligt talat inte. Jag trodde kanske att mina försäljningstips skulle locka mer och att jag skulle få renskriva det inlägget. Men nu blev det inte så.

Så håll till godo och på allmän begäran så kommer här en blogg om : En ny innovation/uppfinning, dock ganska fjantig, men värdefull… 

Först lite bakgrund. De senaste 17 åren har jag badat väldigt mycket vedeldad bastu. En orsak förutom att det är väldigt skönt och bra för min rygg är att jag haft mycket byggrester över ifrån alla olika byggen jag gjort.

Badar man mycket bastu (och särskilt när antalet timmar per gång är många) behövs mycket ved och efter en stund blir det mycket glöd av den veden. Det i sin tur leder ofta till att det bli svårt att få in mer virke och resultatet är att kol/ved/virke ”trillar” ut ur spisen vid påfyllning och ligger och pyr utanför spisen. Irriterande.

Du som badar mycket vedeldad bastu vet säkert vad jag pratar om. Förutom brandrisken medföljer det ofta brännmärken på fingrar och händer när man försöker trycka in mer än vad som får plats. Slutligen tar man fram vattenskopan och använder den som ett verktyg, vilket den inte är ämnad för. Vad som då skulle behövas är en hederlig gammal eldgaffel, men en sådan vill man inte ha i bastun. Den skulle medföra att ytterligare risker för brännskador ökar och järn passar inte så bra ihop med vatten, bastu och bad.

Så istället behövs något annat.

En dag, för ca ett år sedan så hamnade en trasig, sliten, stickig och lite för lång 45x45mm regel i bastuveden. Den fick inte rum i spisen pga längden men blev helt plötsligt ett ypperlig redskap för att åstadkomma det min vattenskopa eller en eldgaffel annars gör.

18216125_10154313729867397_610863770_o

Furubiten förvandlades ifrån en enkel värdelös träbit till en bastupinne på mindre än ett ögonblick. Alltså ett redskap som man rör om med i bastuspisen, trycker till det som håller på brinna och ”kompakterar” allt som är där inne för att få rum med mera ved.

Insåg ganska snart att den här ”uppfinningen” egentligen är något som alla vedeldande bastubadare behöver och att den skulle vara den perfekta presenten att ge till den som har allt.

Skall dock min fantastiska uppfinning komma ut och lyckas på marknaden måste den utvecklas en hel del ifrån ovanstående bild. Den måste göras mycket mer exklusiv, av ett ädlare träslag som luktar gott när det brinner (för det kommer den att göra), dessutom måste den svarvas till perfektion med rätt grepp, rätt dimension, rätt spets etc.

För att produkten skall slå stort behövs även ett snyggt varumärke skapas, en historia berättas och jag borde hitta någon kändis som börjar använda den och publicerar bilder på den i sina sociala medier. Jag inser att jag måste ta några läckra profisionella bilder på sköna, lyckliga bastubadande människor som hyllar bastupinnen samt gärna få några rekommendationer av ”Äntligen Hemma” eller Ernst Kirchsteiger.

Bastupinnen måste även ha ett lädersnöre i handtaget så den kan hänga snyggt bredvid spisen och sist och slutligen måste den kosta mycket pengar. Alltså vara onödigt dyr. En lyxprodukt helt enkelt.

Bastpinnen är alltså en pryl man aldrig skulle köpa till sig själv, men som man skulle bli oerhört glad över att få. Ett exklusiv, designat redskap som jag vet att skulle medverka till att förhöja bastubadarupplevelsen för alla som äger en vedeldad bastu.

Min nuvarande bastupinne är ful, stickig och gjord av furu. Den är en riktigt ”ful ankunge” när det kommer till bastupinnar. Men den har fyllt sin funktionen otaliga gånger, faktiskt varje gång jag badat har jag varit glad över att den står där, redo att göra det otacksamma arbete den blev skapt för. Alla bastubadare borde ha en egen bastupinne.

Jag berättade om min ”uppfinning” på radion för några veckor sedan och alla där skrattade, hånade och förlöjligade min ide.

Alla, förutom Boutros. Han förstod vad jag menade. Som den riktiga vän han är, gav han mig även prototypmaterialet (en gammal en på ca 2meter, se bild nedan) som jag så snart lite extra tid hittas, kommer kapa i tre delar, svarva till, olja in och göra mina tre första exemplar av.18209901_10154313729857397_13910511_o

Tre prototyper, för att inleda testfasen. En till mig själv, en till min vän Boutros (för att han alltid stöttar mig i alla mina projekt) och en som jag kommer lotta ut till en av er som orkat läsa det här inlägget såhär långt (eller så kommer jag enväldigt bestämma att ge till den som motiverar bäst varför han eller hon skall få en). Så skriv en kommentar här nedan så är du med i utlottningen :)

Är det här allvarligt menat eller skrivet med glimten i ögat? Kanske du undrar. Det lämnar jag till dig att avgöra såhär på Valborgsmässoafton. Men jag kan berätta att jag har redan registrerat http://www.bastupinne.com och en dag kanske du kommer gå in på den sidan och köpa en present till någon du tycker väldigt mycket om.

Kom dock ihåg att jag varnat dig. Bastupinnen kommer att vara så dyr att den inte är värd vad den kostar samtidigt som den är mycket mer värdefull än sitt pris. Du skulle aldrig köpa den åt dig själv men produkten har ett fantastiskt värde som gåva och jag kan garantera att den skulle uppskattas av alla som älskar att bada vedeldad bastu.

Bastupinne – Ett snyggt tillverkat, förpackat och designat basturedskap av ädelträ som på samma sätt som sin ägare, kommer åldras med stil och värdighet samt vara helt unik och inte leva för evigt.

Besök www.bastupinne.com och följa resan hur en restprodukt ifrån skogen blir en exklusiv lyxprodukt som alla vill ha.

Glad valborg och första maj

:)

Samlingshuset i Jomala

Publicerat: mars 15, 2017 i Personligt

 Fakta och bakgrund

Ett enigt fullmäktige har konstaterat bland annat följande :

– att ett stort behov finns att göra något åt Vikingaåsens låg/mellanstadieskola gällande den undermåliga gymnastiksalen ifrån 70-talet, det faktum att vi har haft elever gått i tillfälliga baracker/moduler  i snart tio år, att barn äter skolmat i korridoren, att lärarna inte har vettiga arbetsrum (inga fönster i lärarrummet), att trafiklösningen är långt ifrån optimal, mm mm

– att jomala växer och fortsättningsvis har ambitioner att göra det, sålunda ökar behovet av fler dagisplatser 

– att en arbetsgrupp med representanter ifrån alla partier arbetat fram en första rapport med förslag på åtgärder som skulle lösa ovanstående problemen genom en satsning i kommunens kärna och absoluta centrum till en kostnad på ca 6,5 miljoner euro

– att ett enigt fullmäktige i juni förra året (17 av 17 ledamöter) gav klartecken att gå vidare med projektet dock med tillägget att kostnaderna måste ner och hålla sig kring fem miljoner.

– att arbetsgruppen har jobbat sedan dess tillsammans med alla tjänstemän, arkitekt Tiina Holmberg och prioriterat bort vissa saker ifrån det ursprungliga förslaget, hittat många smarta, kostnadseffektiva lösningar och kontinuerligt informerat fullmäktigegrupperna under resans gång

-att Jomala är den kommun i Finland som har bäst dragningskraft, är mest livskraftig, har störst inflyttning och lägsta skatteöret i Finland. 
– att det varit så i många år och vi vill att den trenden skall fortsätta

– att vi de senaste 10-15 åren har sparat, lappat, klistrat, fixat och trixat och  tackvare det har ca 12-13 miljoner euro på kontot samt att vi år  2016 beräknar göra ytterligare ett stort överskott (samtidigt som det finns elever som börjat och gått ut Vikingaåsen utan att aldrig gått i skolan utan i barackerna/modulerna utanför)

Eftersom fullmäktige ansvarar för hela kommunen och dess strategiska utveckling för framtiden är det här beslutet också väldigt viktigt ur följande synvinklar.

– kraften i att visa en handlingskraftig politisk enighet och våga ta beslut, tror vi, skapar en framtidstro som ökar kommunens attraktivitet och dragningskraft och med det att nya Jomalabor flyttar in. (Alternativet tror vi inte på)

– området kring kommunens centrum (Prestgårdenby, Kyrkby, Möckelby etc) består till stor del av fastigheter ifrån -70,-80 & 90-talet, med många äldre som snart kan tänka sig sälja sina villor och flytta till något mindre. Med en satsning kring detta område ökar attraktiviteten för barnfamiljer att flytta dit och med det värdet hos alla de som bidragit till kommunens välfärd under många decennier

– Den här satsningen är förutom ovanstående också en satsning på idrotten och motionen.  En fullstor hall kostar ca 100.000 euro mer att bygga än en mindre gymnastiksal. Orsaken till det är att alla våtutrymmen (omklädningsrum) måste finnas ändå och att idrottshallar är standardiserade paket medan gymnastiksalar måste specialbeställas, sålunda kan den nya hallen användas och utnyttjas även på kvällar för övriga Jomalabor (och andra) som inte har barn på dagis eller skola

– ytterligare så är samlingshuset även en satsning på kulturen (skolbiblioteket) som fått stå tillbaka och vars resurser dragits ner de senaste 15 åren. 

Avslutningsvis kan jag hålla med om att vi ifrån fullmäktige kunde ha varit mer transparenta och informerat mera gentemot Jomalaborna under resans gång men samtidigt kan jag tycka att det är just det här vi har val för vart fjärde år. 

Vi väljer representanter som skall se till helheten, sätta sig in i frågor och ta dom här besluten. Det här handlar om kärnan i vad en kommun skall göra. Skapa bra förutsättningar för våra barn och unga samt se till att kommunen sköts ekonomiskt förnuftigt samtidigt som vi skapar framtidstro och ökar attraktionskraften ytterligare så att fler flyttar in. 

Anser man att vi i fullmäktige resonerar fel, inte satt oss in i frågan (trots flera hundratalet arbetstimmar), sköter kommunen dåligt, så är det bara att rösta på någon annan i nästa val, eller ställa upp själv. 

Att bordlägga ärendet i det här skedet för att efterfråga andra alternativ av medborgarna och börja om från början, det hade varit oansvarigt och resulterat i bortkastad arbetstid, resurser, engagemang och göra som många andra kommuner gör, utreda, förhala och stå stilla.

Nu tar Jomala ytterligare ett steg till att fortsättningsvis vara framtidskommunen med framtidstro, tillväxt, självkänsla och drivkraft. Jag är stolt att vara en del i den här kommunen och vad vi tillsammans har åstadkommit de senaste 15 åren. 

(Är du intresserad av hur vi resonerat, vill ta del av allt material och få ställa frågor kommer ett informationsmöte hållas där arbetsgruppens ordförande Dennis Jansson och arkitekt Tiina Holmberg kommer delta och jag kan garantera att de kan svara på alla frågor.)

Produktutvecklingsstöd

Publicerat: februari 8, 2017 i Personligt

img_0263Ofta får man höra av nuvarande och tidigare politiker att det är viktigt att det finns entreprenörer, innovatörer, småföretagare och uppfinnare i ett levande/dynamiskt samhälle. Visst är det så, men hur uppmuntrar man fler att göra/bli/vara det?

Skulle ett sätt vara att Ålands Landskapsregering återinförde produktutvecklingsbidraget som förra näringsministern var med och tog bort?

-Nej, är mitt svar på det.

Jag är fortfarande övertygad om att bidrag ifrån samhället inte är vägen att gå för att skapa livskraftiga företag på Åland som skapar arbetsplatser och tillväxt. Offentliga bidrag leder oftast in företagaren på en byråkratisk väg som tar tid/kraft /resurser ifrån företagandet och det kostar väldigt mycket att administrera.

Att ge bidrag/stöd till företag handlar om hur offentliga medel skall fördelas och då måste det finnas ett regelverk i botten som gäller lika för alla.

Eftersom det är tjänstemän och politiker som skriver regelverket blir det även ofta ganska generella skrivningar och med det även svårtolkat/otympligt för både entreprenörer och tjänstemän. Vad är en innovation, vad är en produktutveckling, när är en uppfinning värd att satsas på, hur mycket skattemedel är den värd, hur länge kommer utvecklingen att ta?

Hur ofta, de senaste decennierna, har bidrag beviljats till någon som är bra på att skriva en affärsplan, till företag/organisationer som vet hur man fyller alla kriterier i regelverket men sedan några år efter att projektet är slutredovisat, inte skapat så mycket av värde? Svaret är tyvärr ganska ofta… Hur skall en/några tjänstemän på Åland kunna bedöma allt ifrån databasprogrammering till kompostprocesser? När skall tjänstemannen säga nej, hur mycket tid/resurser skall läggas på administration och uppföljning?

Jag har erfarenhet av att ha verkat på båda sidor av det beslutande organet. Jag har varit företagare på heltid, blivit minister på heltid och återgått till det första. Eftersom jag vet hur svårt det är att tjäna pengar, tänkte jag ofta på det varje gång jag beviljade ett bidrag (något jag tycker alla politiker har skyldighet att göra, när de spenderar våra gemensamma resurser). Jag brukade tänka på hur länge och mycket jag själv och mina anställda fick jobba för att betala motsvarande summa i skatt. Varje euro jag fördelade hade någon annan arbetat hårt för, och betalat in i skatt.

Så nej, jag är inte irriterad, bitter eller ångrar att jag tog bort produktutvecklingsstödet nu när jag står på kvällarna och bygger/utvecklar/testar Klintkomposten2.0. Det är precis så produkt/affärsutveckling skall göras. Entreprenören/innovatören skall fundera/testa/utveckla kontinuerligt, hela tiden (inte 8 timmar/dag i några månader, finansierat av skattebetalarna).

Min idés succé (eller flopp) handlar inte bara om produktutveckling utan om så mycket annat, bland annat om hur jag marknadsför och sköter försäljningen av den. Produktutveckling är något som skall ske hela tiden, gärna i samarbete med kunderna som skall använda produkterna.

Därför anser jag att det är betydligt bättre att vi använder våra begränsade gemensamma resurser så som det görs idag. Insatser som sprids till så många som möjligt och inte enbart till de som lyckas fylla, eller anpassa sig till kriterierna i stödprinciperna.

Ålands Näringsliv driver några otroligt positiva projekt där väldigt många får del av kunskap, inspiration, nätverk och utveckling. (läs mer om dom här>> ) Bra jobbat Ålands Näringsliv, fortsätt den inslagna vägen.

Nu skall jag fortsätta arbeta och med det förhoppningsvis även göra lite affärer, så att jag även i framtiden kan vara med och skapa arbetsplatser, tillväxt och betala in mera skatt.

Avslutningsvis kan jag bara uppmuntra Landskapsregeringen att fortsätta jobba för att Åland fortsättningsvis skall ha ett av världens bästa företagsklimat. Det handlar inte om bidrag. Det handlar om skola, vård, omsorg, vägar, ordning & reda, ökad inflyttning, förenklingar och kontinuerligt minskad byråkrati.

Hör av er om ni vill ha ett bollplank :)

Här kommer en liten bygguppdatering

Publicerat: januari 21, 2017 i Personligt

Veckan före jul passerade jag en gräns för vad min rygg klarade av vilket i sin tur resulterade i att det inte hänt så mycket på bygget under den senaste tiden. Under år 2016 passerade jag den gränsen två gånger, en gång i februari när jag skulle skruva in 100 kvm golvspånskivor (det är ett jobb som jag inte längre kan göra) och som sagt, strax före jul. Vad som riktigt hände och varför vet jag inte. Fredagen jobbade jag hela dagen och allt gick superbra men sen på lördagen kände jag att nåt inte var som det skulle. 

Jag hade fått låna en skylift som skulle tillbaka på måndagen och jag ville bara ha ett litet jobb klart. Det borde jag inte ha gjort, jag borde ha lyssnat på kroppen och inte jobbat vidare den dagen. Men det gjorde jag inte. Lördagen var inte rolig men jag bet i och gjorde det klart. Det resulterade i dryga tre veckors pina, värk och elände.

Jag börjar lära mig var gränsen går nu. Vad jag och min rygg klarar av. Planen är att jag inte skall behöva operation, hålla ryggen i schack, inte passera den där gränsen (så många gånger) men ändå kunna göra vad jag vill. Det går inte att göra som jag alltid gjort förr, det mesta måste göras lite annorlunda. Men det mesta går.

Hursomhelst. I tisdags kom jag igång lite igen, jag tog vid där jag slutade före jul och fortsatte. Den östra väggen skulle bli veckans projekt. Några tusen meter obehandlad lärk och brun grundmålad furu skulle skruvas upp. Jo, jag vet, spikpistol är ett vanligare alternativ men tidigare när jag gjorde de andra väggarna var det lite för kallt så min kompressor fungerade inte, så det blev att skruva. Inser att enda stället jag använt spik på det här bygget är råsponten på taket, annars är allt skruvat. 

Det är mycket jobb med alla detaljer. Allt från råttskydd uppe och nere, plåtbleck och spikläkt men ärligt talat så blir jag mest irriterad när virket jag använder är i så dålig kvalité att varje bräda måste mätas, kapas, plockas, svängas och flyttas tre/fyra gånger extra för att få ihop allt (men det är en annan historia). 

Det blir många gånger fram och tillbaka samt upp och ner på ställningen. Men tar man en bit i taget, kommer man en bit framåt och målet att det skall bli klart, närmar sig. Kort sagt, här ser du ett träningspass som pågick under fyra dagar, totalt 25 timmar. 

 Nu är det bara resten kvar.