Fredrik Karlström

Konstaterar att det har varit mycket politik på bloggen i de senaste årens inlägg. Så nu tänkte jag beskriva något annat eller är det här också politik eller bara dumhet ifrån min sida?

Hursomhelst, för drygt tio år sedan uppsökte jag ÅHS för att se om de kunde hjälpa mig att åtgärda ett problem som ställde till mycket elände och smärta. Problemet var att bägge mina händer domnar bort så fort jag håller armarna i 90 graders vinkel. Det spelar ingen roll om jag sitter och äter, skriver, bygger, kör motorcykel eller sover. Så snart mina underarmar är i 90 grader i vinkel med mina överarmar eller högre upp än mina armbågar, domnar händerna bort. Symtomen är tyvärr inte bara bortdomningar utan det tar även riktigt ont efter en stund och smärtan stiger upp i armarna.

Doktorn jag besökte för dryga tio år sedan misstänkte karpaltunnelsyndrom men ville skicka mig till Åbo för ett speciallistutlåtande. Väl i ÅBO kopplade de in en massa elektroder på mig och om jag fattade det rätt mätte nervsignalerna på något sätt. Resultatet var att karpaltunnelsyndrom blev konstaterat och då trots min unga ålder måste det opereras.

Jag fick en remiss till operation och även efter ett tag en operationstid. Tyvärr inträffade sjuksköterskestrejken (inte den senaste utan den förra) precis innan jag skulle opereras och det resulterade i att operatörskordinatorn tog kontakt och sa att de återkommer med en tid efter strejken.

Veckorna gick och månaderna med det, ingen hörde av sig och efter ett halvt år så kunde jag konstaterade att symtomen lindrades när jag gick upp i vikt. De försvann inte men jag lärde mig leva ganska bra med problem och konstaterade att kroppen anpassar sig till smärta.

Tyvärr har dock symptomen förstärkts de senaste fyra åren, i samma takt som jag gått ner från 116kg till 99kg och i början av det här året insåg jag att jag måste göra något. Jag har ont konstant och det börjar sprida sig till axeln och in i ryggen (eller om det beror på det konstaterade diskbråcket och att de två felen sammanstrålar för att göra min vardag ännu jobbigare:) )

Sagt och gjort, jag tog kontakt med företagshälsovården, förklarade att jag redan fått en diagnos och jag vet vad felet är och vad som behöver göras. Givetvis räckte det inte med att jag visste vad felet var eftersom det gått dryga tio år och den remissen jag hade, hade passerat sin bäst före datum. Så jag skickades på ultraljud där det konstaterades igen att det är karpaltunnelsyndrom jag hade och att det behöver opereras.

Jag har de senaste månaderna gått och väntat på en operationstid men inte hört något. Eftersom sommaren börjar närma sig och jag skulle vilja ha det gjort innan det, bad jag min fantastiska fru att kolla upp var i systemet jag ligger. (jo jag vet, jag borde göra det själv)

Kan nu konstatera att det gått troll i mina karpaltunnlar igen, min remiss var skickad ifrån företagsläkaren den 11 februari men har tydligen förkommit på vägen för på kirurgen visste man ingenting. Tacksam är jag dock att min fru ringde och att jag igår fick besked om att få träffa kirurgen för planering av operation på tisdag nästa vecka.

Så fortsättning följer men nu ser jag iallfall ett ljus i mina karpaltunnlar 🙂