Fredrik Karlström

Igår var jag med i ett turismseminarium som Visit Åland och Landskapsregeringen arrangerade tillsammans. Presentationer hölls av bland annat analysföretaget Kairos Future som visade sin senaste undersökning Travel Trend Report, Norstat som presenterade finländarnas syn på Åland som destination och tankar kring hemestrande för år 2022 samt Demoskop som sammanfattade vår svenska målgrupps kännedom om Åland i jämförelse med andra destinationer runt Östersjön. Intressanta inlägg som visar att vi gör mycket rätt, har potential men även utmaningar framöver

Här är hela seminariet och mitt avslutande inlägg där jag summerar seminariet med lite tankar/reflektioner/kommentarer samt berättar om de nya stödprinciperna för evenemangsbidrag som jag tog tidigare under morgonen.

I korthet är det nedanstående som gäller för evenemangs/eventbidrag men du kan läsa mer om stödet här>> på regeringens hemsida.

Syftet med evenemangsstödet är att främja satsningar på nya evenemang under ett uppbyggnads- eller utvecklingsskede, som har en positiv effekt för besöksnäringen och som bidrar till ökat antal övernattningar och inresande till Åland utanför den absoluta högsäsongen, dvs utanför julimånad.

Stödnivån för ett evenemangsbidrag kan uppgå till 40 % av de godkända stödberättigande kostnaderna. Stöd kan erhållas i maximalt tre år för återkommande evenemang. Bidrag som understiger 5.000 euro beviljas inte.

Kriterier som ligger till grund för bedömning av ansökan och evenemanget är media exponering och marknadsföring av Åland, den totala budgeten i förhållande till evenemangets storlek och förväntat antal deltagare och/eller publik, antal inresande och övernattningar samt samarbete mellan flera aktörer. Evenemang som innebär samarbete mellan flera aktörer prioriteras.

Jag skrev ett första blogginlägg om försäljning för några dagar sedan. (Du hittar det här>>) Tänkte jag skulle fortsätta i den banan och skriva ner lite fler tankar/tips kring det ämnet. Börjar med ett klassiskt talesätt, som jag tror på även om den börjar bli gammal, men jag vet med egen erfarenhet att fungerar.

Det handlar om Electrolux gamla affärsskola. 100 knack – 10 snack – 1 tack.

Alltså om du knackar på hundra dörrar får du demonstrera dammsugaren för 10 personer och av dessa 10 personer så köper statistisk 1 kund. Alltså: ut och knacka dörr. Öka frekvensen så ökar du också försäljningen.

Jag är övertygad om för att bli en bra försäljare och komma till många avslut krävs att du gör din hemläxa (vilket jag skrev om i förra inlägget) men det kräver också att du ”knackar på många dörrar”, ringer många samtal eller står många timmar på ett mässgolv.

Det här är en stor utmaning för många. Många ger upp innan de gjort de där 100 knacken. Jag brukar berätta min historia, för unga företagare, om när jag åkte på min första ”affärsresa” för att sälja komposter till Sverige. I korthet går den såhär.

Jag hade bestämde mig för att åka till Stockholm/Uppsala och knacka på hos tio stycken potentiella kompostförsäljare och erbjuda dom den fantastiska Klint Komposten (😀) som vi tillverkade då.

Jag hade sålt den på flera mässor på Åland, gjort min hemläxa och ansåg mig vara en riktigt bra kompostförsäljare. Nu skulle jag erövra Sverige.

Sagt och gjort, jag stoppade en kompost i bilen och for iväg. Hade inte så bra koll på vart jag skulle och jag hade inte ringt och bokat tid till någon innan, utan jag tänkte att jag stannar till på varje trädgårdsbutik och järnhandel jag passerar.

Jag hade bestämt mig att jag skall knacka på hos tio olika företag innan jag åker hem igen.

Jag kör av Ålandsfärjan och börjar min resa in mot Stockholm. Första stället jag hittar är Plantagen (eller tror det hette Weibulls då) som är på högra sidan nedanför Naturhistoriska Museet. Jag stannar bilen, stiger in, glad i hågen och begär att få prata med någon inköpsansvarig.

Ärligt talat tyckte nog personalen där att jag var lite underlig men jag fick prata med en kille iallfall. Jag visade min kompost, körde min presentation och tyckte allt gick jättebra.

Tyvärr så var han inte riktigt intresserad och ansåg att de modeller de redan hade var tillräckligt. Jag tyckte det var lite konstigt men accepterade att jag inte skulle komma till något avslut på mitt första ställe. Tackade för tiden jag fick med honom och lämnade mina kontaktuppgifter och begav mig vidare.

Såhär gick det sedan på flera ställen. -Nej tack. -Nej Tack. -Nej Tack. Efter fem stycken -Nej Tack kände jag mig lite nere och beslutade att inte fortsätta mer den dagen utan ta nya tag imorgon.

Jag hade även lärt mig genom min tid som flygfotoförsäljare, att kommer man inte till avslut en dag, då kan det vara bra att ta en break och fortsätta nästa dag. Det var inte bara en gång det inträffade att fick man sälja till första huset eller andra huset man knackade på, så fick man ofta sälja till flera.

Det i sig är ett väldigt intressant fenomen, försäljningen handlar alltså också oerhört mycket om vilka signaler du skickar eller utstrålar. Ditt kroppsspråk, din självkänsla och ditt självförtroende spelar roll. Men det kan vi ta mer om en annan gång. (Ett typiskt exempel på att framgång födde framgång)

Så följande dag tog jag nya tag. Glad i hågen började jag fortsätta knacka på trädgårdsbutik efter trädgårdsbutik. Men tyvärr samma svar. INGEN ville köpa mina komposter. Min självkänsla fick sig en törn.

Jag började dra mig sakta hemåt. Stannade i Norrtälje och funderade på om jag skulle ta Viking eller Eckerö Linjen. Tittade igenom mina anteckningar, gick igenom alla ställen och personer jag kontaktat och såg att jag ”bara” hade varit till nio ställen. Mer eller mindre uppgiven bestämde jag mig ändå att hitta ett ställe till. Jag hade ju sagt att jag skulle till tio företag.

Sagt och gjort. Bestämde mig för att ta Eckerö Linjen hem och började köra genom Norrtälje. På högra sidan strax innan man kommer ut på Grisslehamns vägen visste jag att det låg en järnaffär. Roslagsjärn med Färg.

Jag bestämde att den får bli mitt tionde och sista besök. Även om jag nog visste hur det skulle gå… Sagt och gjort. På med ett leende, gick in, bad att få prata med någon som har ansvar över trädgårdsavdelningen och träffade Roine Ohlsson.

Vi klickade direkt. Jag körde min presentation, han var intresserad, tyckte det såg bra ut och han tog beslut där och då på stående fot och beställde tio stycken.

Jag minns att jag blev helt uppfylld av glädje, och stolthelt. Alla andras nej var som bortblåsta. Vi hade ju inte ens tio komposter gjorda Klintens Plåt. Bara hem och börja tillverka 🙂

Det blev början på en lång affärsrelation och flera hundratals komposter levererades under åren. En annan intressant aspekt av den där försäljningsresan var att tre andra av de nio som tackade nej, tog kontakt under det följande året och vill börja köpa komposterna. Jag hade uppenbarligen gjort ett bra intryck och de kom ihåg mig.

Så även om det känns tufft, hopplöst och jobbigt att knacka på alla dessa dörrar, gör det ändå, du vet aldrig när den där avgörande kunden som förgyller hela din dag kommer.

Inser nu att det här inlägget blev lite långt så jag tar och avslutar här. Återkommer nästa vecka med del 3 av ”Frilles Försäljningstips”

God morgon. Nu ut på taket

De senaste veckorna har jag fått förmånen att vara vikarie i Steel FM:s 100%Frippe och idag fick jag höra att jag får jag möjligheten ta över Mickes dagspass några timmar eftersom han ligger helt däckad i flunsa. (Jag finns i din radio mellan 11-14)

Det var en hel del år sedan jag pratade radio senast (förutom de senaste veckornas inhopp). Prata radio är ett hantverk som tar tid att lära men som allting annat så går det att träna sig till att bli bättre. (Läs mina tankar kring 10000 timmar här>>)

Även om mycket man lär sig är som med cykling, att det sitter kvar i ryggen någonstans, så blir man alltid lite ringrostig vid längre uppehåll och det tar en stund innan man är inne i det igen.

Jag har tidigare under åren skrivit ner några regler/tankar/tips och funderingar om vad som gäller för en person som skall vara programledare i Steel FM.  Viss av riktlinjer är fruktansvärt viktiga att följa medan andra är lite mer diffusa. Men som med alla andra regler finns det givetvis undantag. Vilka de är och när man kan hänvisa till de undantagen, går generellt inte att säga, det tränas in i märgen på en radiopratare och kommer med erfarenhet och många timmar i direktsändning.

Den första och viktigaste regeln/budordet som dock aldrig någonsin får brytas är att det inte är tillåtet att dricka kaffe, läsk, vatten eller andra vätskor bredvid mixerbordet. De andra riktlinjerna är det jag kallar ”Fredriks radiopratarguide”.

Tänkte jag skulle läsa igenom dom en gång för att se vad jag bör och inte bör göra under nästa sändning. Som du vet så är repetition – kunskapens moder.

Ps. min radiopratarguide lämpar sig inte för tryck eftersom visa punkter kräver en hel del förklaring, annars kan lätt missförstånd uppstå, sålunda kommer den inte heller här i sin helhet, utan bara några exempel. Däremot kan jag komma och föreläsa för dig någon gång om de andra punkterna om du vill 🙂

• Var påläst, allmänbildad och insatt. Känn till vad som händer på Åland, politiskt, kulturellt och vad folk pratar om vid ”kaffeborden”.
  Men låtsas inte, om du är falsk och du ger sken av att ha koll, fastän du inte har det så kommer lyssnaren att uppmärksamma det direkt och du åker dit.
• Engagera lyssnarna på flera plan
• Håll ett bra ”flyt” i sändningen, använd intro/outro i musiken. Det du säger bör vara underhållande och relevant, mycket tävlingar, önskelåtar och gratulationer.
• Du är inte i radion för dig själv och ditt ego, utan för lyssnarna. Tänka dig att lyssnaren befinner sig på jobb, i bilen, i Maxinge/Sittkoffs, i tandläkarstolen eller hemma. Var en kompis i etern.
• Ha kontroll över ditt humör och stressnivå. Lyssnaren vill 99 gånger av 100 inte veta om att du stridit med sambon, att du mår dåligt, att du är stressad över pengar, kärlek eller familjen. Lämna dina privata problem, ångest och stress utanför studiodörren
• Le när du prata.
• —
• —

Det finns 15 punkter till i min lista, kanske jag återkommer någon gång till dem.

Det här blir 2016 års sista blogginlägg. 

Många anser att det här året varit ett skitår. Utan att rangordna några händelser så kan jag ju nämna att självstyrelsen har haft uppförsbacke gentemot Finland, Storbritannien beslutade sig för att lämna EU, flyktingkrisen är inte löst, inte kriget i Syrien heller och Trump valdes till västvärldens mäktigaste ledare. 

Det här tänkte inte jag skriva något om utan istället fokusera på det positiva, både stort och smått.

Vi som lever och bor på Åland lever i ett självstyrelstyrt örike som haft kontinuerlig inflyttning i över 40 års tid. Vi har haft en arbetslöshetsgrad på under 4 procent i över 20 år, den högsta sysselsättningen i Europa, nästintill skuldfri offentlig ekonomi, egen administration av EU-programmen, ett näringsliv som består av över 2500 stycken aktiva företag som gjort stora investeringar de senaste åren. 

Vi äger alla ett spelbolag som fördelar ca 20 miljoner euro per år till allmännyttan och oss själva, vi har världsrekord i närdemokrati, närhet till allt och alla, små klasser & bra skolor, toppresultat i PISA, mängder av restauranger, shoppingmöjligheter, stort utbud av sport & fritidsaktiviteter, ett starkt levande och aktivt kulturliv, ren miljö, 10 minuter till jobbet, vi lever länge, har mest soltimmar i Norden och färre sjukskrivningsdagar än omkringliggande områden. 

Vi lever på en attraktiv ö i ett internationellt samhälle med 90 nationaliteter och 50 språk, vi har relativt låg brottslighet, över 8000 färjanlöp/år, flygförbindelser till Stockholm, Helsingfors & Åbo, två tidningshus, flera radiostationer, ett Casino, två badhus och vi har IFK som är Finska mästare i fotboll.

Få ställen i världen kan erbjuda det Åland erbjuder och här bor vi. Vi har det otroligt bra men glömmer det ibland, tar det förgivet och gnäller på småsaker. 

Jag hoppas fler börjar se glaset halvfullt istället för halvtomt. Uppskatta det vi har och lyfter upp det positiva. Livet blir så mycket roligare och bättre då. 

Allt kan inte lösas av politiker, vi har alla ett eget ansvar över våra liv. Jag hoppas att vi tillsammans år 2017 börjar tänka mer positivt och var&en gör vad vi kan för att ta bort de negativa tankar och influenser som annars lätt frodas runt omkring oss. Gör vi det, ökar attraktionen runt Åland och det i sig kommer medför förbättringar.

Låt oss göra 2017 till ett positivt år. Det blir inte som det blir, det blir som vi gör det. Allt börjar med din och min inställning och vad vi säger. 

Det du säger, tänker du, och så blir det. 

Svårare än så är det inte. Skippa jantelagen och nånannanismen. Sluta gnälla i onödan, var tacksam att vi lever på en av de bästa platser i världen och låt oss börja hjälpa varandra mera. Be om hjälp när du behöver, men erbjud dig också hjälpa när du kan. 

Gott Nytt År på dig, må du få vara glad, lycklig och frisk. 

För ett drygt ett år sedan så var det val på Åland och jag följde det ifrån läktaren. Jag valde att stiga av mitt i den politiska karriären, ett val jag inte ångrat, ännu. 

Gick igenom min telefons anteckningar och hittade den här listan som jag av någon anledning sparat. Det är en lista på personliga ”valslogans”. Alltså typ som Trumps, ”Make America Great Again”. 

Så här kommer några kraftiga slagord  av åländska kandidater som satsade sina egna pengar för att komma in i lagtinget. (vissa av kandidaterna kom in, andra inte)

Åländska valslogans

• Mer motor i samhället
• Enklare politik
• Mindre hemlösa 
• Stoppa ogenomtänkta riskfyllda satsningar
• Öppen kommunikation i politiken
• Gratis bajspåsar
• Man skall tjäna in pengarna innan man förstör dom
• Politik skall vara neutralt
• Ett enklare Åland
• Realistiskt tänkande
• En riktig centerpartist – jag ger inte bort lantrådsposten
• Nu får det banne mig vara nog
• För många landkrabbor i lagtinget

Micke Aaltonen som till vardags håller i Dagspasset på Steel FM sticker ikväll iväg till Finland för ett par dagar. Eftersom ryggen min bråkar lite och jag tvingats till en ofrivillig paus ifrån byggarbetet, tänkte jag att jag skulle vikariera honom och sända lite julradio istället när han är borta.

Det är över fem år sedan jag sände radio senast, räknar dock med (och håller tummarna) att det är som att cykla, så jag gör ett försök. Bra julmusik, tävlingar och önskelåtar får bli basen, kryddat med lite julhälsningar.

Har du som jag, missat eller glömt att skicka julkort i år, igen? Hör av dig till mig så levererar jag hälsningen åt dig. Vill du kan du givetvis ringa in direkt till studion på 16300 och hälsa själv eller så skickar du ett mail till mig så kan jag ringa upp (eller läsa upp, om du så vill) en önskan om god jul ifrån dig.

Maila mig på fredrik@steelfm.ax eller hör av dig via Messenger, alternativt via Steel FMs gästbok eller Facebooksida.

Så om du vill, så hörs vi på onsdag och torsdag mellan klockan 10:00-15:00 i radiokanalen SteelFM på 95,9 Mhz över Åland, i Ålcoms IP-Tv nät eller över hela världen via SteelFM appen, som du hittar där du hittar appar.

Hejhopp och GodJul

Jag har tvingats till ett litet uppehåll i mina byggplaner, det är nämligen några diskar i ryggen som gått i strejk och vägrar vara mig till lags.

Det är duktigt irriterande, särskilt när vädret är så fint som det är just nu, men jag har insett att de är tuffare än mig och att de bestämmer över min kropp och inte jag. Så just nu kan jag inte så mycket annat göra än avvakta, ta det lugnt och försöka få inflammationen kring diskarna att lägga sig.  (läs mer om det här>> eller här>> )

Så istället för att bygga, tänkte jag jobba på radion ett tag med saker som jag försummat (kanske jag även kommer att sända lite radio, vilket jag inte gjort på över fem år… lyssna extra noga på onsdag/torsdag). Tänkte dessutom skriva några blogginlägg med tankar, råd, funderingar och tips kring hur det är att bygga ett hus. Ta till dig av vad du vill, strunta i det du inte gillar.

För det första, att bygga ett hus kräver en hel del arbete. Inte bara fysiskt utan även mentalt. Först till det fysiska. Det finns några sätt att få ett hus byggt. Ett är att du gör allt (eller det mesta själv) och ett annat att du anlitar någon att göra det åt dig.

Oavsett hur du väljer att göra i det första momentet så kommer det krävas en hel del av dig. Givetvis mycket mer fysiskt om du väljer att göra så mycket av jobbet själv men mängden mentalt arbete bör inte underskattas oavsett vilket alternativ du väljer.

Gällande det fysiska arbetet så kan jag direkt informera dig att det är mycket mera arbete än du uppskattar. Hur mycket mer? Betydligt mycket mer. Varje bit skall mätas, kapas, bäras, skruvs/spikas och många bitar blir det.

Gör du även jobbet själv måste du fundera på tusentals olika små detaljer och vara beredd på att ta en massa olika beslut hela tiden om höjder, bredder, detaljlösningar och hur de beslut du tar kommer att påverka framtida arbetsuppgifter som måste lösas och göras.

Personligen har jag jättesvårt med att först planera allt i detalj för att sedan börja arbeta utefter den planen eller ritningen. För mig är projektet levande från första stund till sista och jag funderar, planerar, ändrar, kommer på nya tankar och utför samtidigt. Kan direkt säga att det inte ett är ett optimalt system. Gör inte så om du kan undvika det.

Mitt kanske okonventionella sätt att bygga innebär i praktiken att jag har ändrat väldigt mycket ifrån den första ritningen till hur det ser ut idag, och jag vet att mycket kommer ändras ännu innan det är klart. Det innebär också mycket extra jobb.

Att bygga ett hus är lite som att spela schack. Alla drag du gör kommer att få konsekvenser längre fram och ju tidigare du kan förutspå nästa moment/drag, desto större chans att du kommer vinna med minsta möjliga arbete.

Ett ”feldrag” i byggprocessen kan leda till många timmars extra arbete, däremot så går det mesta att reda upp (till skillnad ifrån schack, där ett misstag/feldrag kan kosta dig livet) så var inte rädd för att välja/besluta fel.

Att bygga ett hus är också ett ordentligt träningspass. Bygger du därtill ett lite onödigt stort hus blir det fler metrar att gå, högre ställningar att klättra och fler knäböj att göra. Men med det kommer också tillfredsställelsen av att komma i form, utveckla muskler, få bättre kondition, kunna äta allt vad du vill och fortfarande gå ner i vikt.

Avslutningsvis några ord om det mentala. För det första.

När du bestämt dig för att börja bygga och satt igång (och du sedan efter några veckor inser att du underskattat mängden arbete) så är det bara att köra på vidare. Har man satt sig i båten, ror man den i land. Min tröst till dig är då att man glömmer väldigt fort hur mycket jobb det är och när man tittar tillbaka på det man redan gjort, så var det mycket arbetet men ändå inte så farligt.

Det kan kännas oöverkomligt just när du står inför ett delprojekt, men sätt igång bara, börja med den första biten och efter några timmar/dagar så kommer du se en stor förändring. Tänk inte heller på hur mycket jobb nästa moment är utan slutför det du börjat. Gör helt enkelt som när du skall äta en elefant. Ta en bit i taget och börja tugga.

Sen finns givetvis några universella sanningar. Såsom att inte arbeta emot naturen, regnar/blåser och snöar det (för mycket). Gör något annat. Vissa saker går också betydligt fortare, än dubbelt snabbare, om ni är två, än om du är ensam, ta hjälp eller anlita någon. Hyr in kranbilar, betongpumpar, skyliftar etc när det behövs, snåla inte på det. Bra verktyg ÄR halva jobbet!

Passa även på att fira när det gått bra, var stolt över det du gjort och kom ihåg att frågar du tio experter om råd kommer du få tio olika svar. Alla kommer inte vara rätt, men alla kommer inte heller vara fel.

När du bygger ett hus själv, inser du också hur enkelt det skulle kunna vara att fuska lite här och där, att ta genvägar, men du inser samtidigt att det är som att kissa i sängen.

Så gör jobbet ordentligt, gör det inte sen och passa samtidigt på att njuta av att du skapar något. Förutom ett hus så bygger du även ett långsiktigt värde, något som kommer stå kvar när du är borta och du lär dig oerhört mycket på vägen.

Nästa byggblogg-inlägg kommer handla bland annat om vikten av bra material, arbetskläder & verktyg (och vilka det är).

Malcom Gladwell har skrivit en bok som heter Outliers i vilken han hävdar att man genom 10.000 timmars ihärdigt arbete kan bli expert, mästare eller virtuos inom ett område. Jag tror mycket på den teorin.

Hans hypotes är att det inte krävs medfödd talang eller genetiska fördelar för att bli expert utan genom hårt arbete, idogt tränande och lägga ner 10.000 timmar på något, vad det än är, så kan du bli riktigt bra på det, kanske t.om bäst i världen.

En viktig ingrediens i dessa 10000-timmar är dock att man inte bara ”gör” timmarna utan att man verkligen anstränger sig och aktivt försöker bli bättre hela tiden.

Hur länge tar det då?

10000-timmar är längre än man kan tro men samtidigt går det att göra det ganska snabbt  om du inte gör något annat. Gör du något åtta timmar per dag, fem dagar i veckan, 52 veckor i året så klarar du av det på under fem år (kom dock ihåg det jag skrev ett stycke upp, det handlar om att inte bara ”sitta” av timmarna utan aktivt och kontinuerligt försöka bli bättre på det du gör, hela tiden). Ökar du upp antalet timmar och kör alla dagar i veckan går det fortare. Jag har gjort några 10000-timmars pass i mitt liv och jag hoppas jag får möjligheten att leva länge än så att jag hinner göra några till.

Det första 10000-timmars passet gjorde jag nog när jag utbildade mig till helikopter och flygplanspilot i USA, då var det bara det som gällde, dygnets alla timmar, årets alla dagar i ca två år. Det andra var när jag kom hem och blev stationschef på Radio Väst (samma där, levde för och gjorde inget annat än att driva en kommersiell radio) det tredje var när jag gav allt jag hade för att få Skärgårdsflyg att överleva och det senast var mina år som näringsminister. Har jag då blivit bäst i världen på något av det? Nä, det kan jag väl inte säga, men jag vågar nog säga att jag kan en hel del och att det är få som slår mig på fingrarna när det kommer till dessa områden.

Men för att på riktigt leva som jag lär (jag har hållit många föredrag för unga företagare och entreprenörer om vikten av uthållighet, envishet och att inte ge upp) så har jag, som du kanske vet, dragit igång ett nytt 10000h-projekt. Det började för ett år sedan och skiljer sig mycket ifrån de tidigare passen jag genomfört. Framförallt för att det är betydligt mycket mer avgränsat (insnöat) och det kommer hålla på betydligt längre i antal år.

#10000kladdkakor utgår ifrån Gladwells teori med ett stort undantag, jag har ingen brådska med att komma i mål. Tanken är att jag ska leva tills jag blir minst 95 år och fram tills dess försöka baka 3-4 kladdkakor i veckan. Det är nämligen det som krävs för att jag skall lyckas komma i mål med att göra alla 10000 stycken innan jag dör.

Jag tror så pass mycket på hans teori att jag redan nu (efter att ha bakat ca 150 stycken) vågar säga att jag kommer skapa världens godaste kladdkaka, men det kommer ta några decennier innan jag är där. Fördelen med att dra ut 52 år på det här projektet är att jag förhoppningsvis hinner göra några andra 10000-timmars projekt till under tiden.

Ett av dem är att ”bygga hus” i 10000-timmar. Efter att jag är klar med det hus jag bygger nu så har jag nog några tusen timmar kvar innan jag är i mål, trots att jag hållit på byggt/renoverat hus i över 15 år.

Däremot är jag dock inte säker på om jag kommer bli expert inom det området, trots alla mina timmar. För frågar jag tio personer som byggt i över 10.000-timmar om råd, så får jag ofta tio olika svar på hur saker och ting skall göras. Jag har dock insett att det inte bara finns endast ett sätt som är rätt, man kan åstadkomma samma sak på många olika sätt, däremot finns det några sätt som är fel, alltså ungefär som i övriga livet.

Det handlar till slut om att lära sig av sina misstag, lyssna på andra men hela tiden ha en tanke på varför du gör som du gör, blir det fel så vet du iallafall varför, och kan göra något åt det. När det kommer till hus så tror jag att ingenting kan bli så fel att det inte går att göra om och göra rätt. Det är av felen och misstagen vi lär oss.

Vilka är dina kommande 10000-timmars projekt?

Jag har hållit en stolthet i att den här bloggen har varit levande ända sedan den såg dagens ljus år 2006 (då jag transformerade min hemsida, som startades inför valet år 1999, till det moderna verktyget ”en blogg”). Min definition av ”levande” är att det skall komma minst ett inlägg i månaden (även om jag anser att det är för sällan). Oftast har jag skrivit många fler, totalt närmar sig inläggen 1500 stycken. Jag har skrivit om högt och lågt, personligt, ibland privat och en hel del politik. Insåg igår att skall jag hålla min egen definition så måste jag skriva ett inlägg idag. Så här kommer en liten uppdatering av de senaste veckorna.

Kortfattat kan man säga att största delen av mitt liv har gått åt att bygga på mitt hus. Av någon konstig anledning fick jag väldigt lite gjort i somras när det var bra väder men i början av oktober fick jag för mig att sätta igång, på riktigt. Sagt och gjort, beställde några 1000-tals meter virke, två pallar utegips, hinkvis med skruv och satte igång. Nu när vi snart går in i december står faktiskt en huskropp där ladan min stod tidigare. Ytterväggarna är uppe, likaså limträbalkar, stålpelare och råsponten på taket är spikat samt filten är på. Nu väntar jag på lite fönster/dörrar och jag har som mål att spika upp en del av panelen innan de kommer. Följ gärna mig och bygget på instagram 😉

Huset blev nog lite onödigt stort (och högt) och det är mycket mer jobb än man kan tro. Men har man satt igång ett projekt är det bara se till att slutföra det. Hela grejen med att bygga hus är att det är mycket mera jobb än man tror och skulle man veta (eller komma ihåg) hur mycket det är skulle man aldrig börja.

Hemligheten att orka, när man väl dragit igång, är att ta en bit i taget, inte fokusera på att lösa alla problem innan man kommer till dem och dela upp projektet i många små bitar, gör en sak i taget, gör det klart och gå vidare. Egentligen är det väldigt agilt att bygga ett hus själv. Det handlar om att visualisera hur det kommer bli, börja där man är, fokusera, avgränsa, prioritera och skapa ett värde så tidigt som möjligt. Det är lite som att driva ett företag och vara entreprenör. Det är ett hårt jobb, många timmars slit och ibland händer det ingenting på några veckor men sen helt plötsligt när du gjort grundarbetet bra, så kan du resa väggarna på en förmiddag och se resultatet av ditt arbete.

Men det har inte bara varit husbygge, däremellan har jag också varit på mitt jobb, Steel FM, deltagit i ett seminarium på Finska Ambassaden i Stockholm, gjort en Pecha Kucha presentation på Alandica, bakat ett antal kladdkakor och skött mina politiska uppdrag efter bästa förmåga.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag sticker till Stockholm imorgon för att vara med i Sveriges Radio P2 och ett program som heter Ilta Päivä. Det är en ”talkshow” som riktar sig till finskspråkiga personer i Sverige. Skall bli lite intressant och se vad det blir av det, programmet skall handla om mig och jag har meddelat att jag inte kan prata finska :). Klockan 12:50  (svensktid) har jag lovat infinna mig i radiohuset på Gärdet. Lyssna gärna, alltså strax före 14:00 (åländsk tid) imorgon så får vi höra hur det går.

Nu skall det inte ta så länge till nästa uppdatering, det lovar jag.
Har redan några utkast skrivna i telefonen 😉

Det har snart gått ett år sedan jag lämnade landskapspolitiken. Jag har under 13 år av mitt liv varit en del av det åländska politiska etablissemanget. Jag har sett hur systemet fungerar (och ibland inte fungerar) ifrån de flesta sidor. Jag har varit invald som ersättare i lagtinget under ett år och sen åkt ut. Jag har suttit i opposition, stöttat och stått bakom en regering ifrån lagtingsbänken och jag har fått sitta vid maktensgryta som minister. Dessa år i självstyrelsens korridorer har lärt mig mycket. Tänkte här komma med lite tankar, tips och råd till nuvarande och kanske blivande ledamöter i lagtinget vad som kan vara bra att tänka på om ni vill få något gjort.

Jag har sedan jag slutat, valt att inte berätta så mycket om hur livet bakom de stängda dörrarna ser ut och hur vårt gemensamma samhälle egentligen styrs. Järnkanslern Otto von Bismarck myntade redan på 1800-talet begreppet att ”folk mår bäst av att inte veta hur lagar och korv kommer till. Tycker vi ger honom rätt, ett tag till 😉

Däremot kan jag säga att det som händer bakom dörrarna i det åländska innersta politiska systemet inte skiljer sig så mycket ifrån det svenska eller finska.
Samma irritation och ibland frustration infinner sig i regeringspartiernas riksdagsgrupper som i de åländska lagtingsgrupperna. Alla ledamöter oavsett om de stöttar regeringsmakten eller sitter i opposition upplever som oftast en hopplöshet emot sina väljare. De skulle vilja kunna göra så mycket mer, men systemet de lever i är inte uppbyggt för snabba förändringar och framförallt, ensam gör man ingenting.

Faktum är, att få är de riksdags- och lagtingsledamöter som allena har kunnat göra så stor skillnad på fyra år. Är dock ledamotens tankar och ideer bärkraftiga, personen är sympatisk, hårt arbetande, envis och enträgen samt personen får nytt förtroende i nästa val, så kan resultat börja synas.

Det här är en sanning som ingen ny kandidat vill höra. Politik handlar om att bygga och förtjäna förtroende och det är betydligt mycket mera likt ett maratonlopp än en fem kilometers runda. Politik och förtroende har något gemensamt, de tar bägge tid att bygga.

Inom politik, varesig det är på kommunal, landskap, stat, nordisk eller europeisk nivå så handlar det inte alltid om rätt eller fel, om sunt förnuft, om naturlagar och vetenskap.
Politik görs av människor och sålunda kommer bland annat känslor, tyckande, tro, arv och vart fjärde år, ett val emellan som ändrar radikalt på förutsättningarna.
Eftersom politik görs av människor kommer alltid socialkompetens att vara en av de viktigaste ingredienserna för att få något gjort. På samma sätt som affärer inte görs mellan företag, utan mellan personer i företagen så utvecklas, byggs och genomförs politik av människor som vill vara, och ha med varandra att göra.

Så vill du få saker att hända inom politiken kommer här några tips.
För det första. Va påläst och kunnig men var framförallt glad, frikostig, snäll, ödmjuk och uthållig. Bjud på dig själv och använd humor. Var helt enkelt en person som andra vill vara med.

Går det då inte att vara kreativ, hitta på nya saker, genomföra förändringar och ta snabba beslut inom politiken? Svaret är absolut, JA, men du behöver uppfylla några kriterier för att kunna göra det.

1. Bli minister
2. Du måste veta hur en slipsten skall dras. Känna till alla grynnor, ha rätt personer vid din sida, förankra idéen i rätt läger, i rätt tid och på rätt sätt. Känna väl till de dolda maktstrukturerna (vem är det egentligen som bestämmer)
3. Du måste ha byggt upp ett politiskt förtroendekapital under några år. Inte bara mellan dina egna kollegor utan även hos dina regeringskumpaner, i motståndarlägret, i näringslivet, i samhället men framförallt hos tjänstemännen. Har du inte dem med dig, har du inte verktygen som behövs och väldigt lite kommer att hända.
4. Du måste vara beredd på att det kommer blåsa på toppen

Jag har lämnat det aktiva politikiska livet men vem vet, en dag kanske jag återvänder, förutsatt att jag ställer upp i val igen och får förtroendet. Fram tills dess kommer jag givetvis inte sluta tänka politik och inte heller sluta berätta hur jag vill förändra det åländska samhället. Inte så mycket genom att kritisera de nuvarande invaldas beslut (isåfall kritiserar jag avsaknaden av beslut) inte genom insändare, utan genom den här bloggen.

Det har jag gjort sedan min första hemsida, som jag skapade år 1999. Den sidan transformerades till den här bloggen i september 2006, alltså för över tio år sedan. Ibland har inläggen kommit ofta och ibland lite mindre sällan, men varje månad sedan starten har inlägg publicerats (inte bara inför val…). Det tänker jag fortsätta med och jag vet att vissa av mina ca 1500 inlägg har fått en enorm stor spridning och lästs av väldigt många, inte bara ålänningar, politiker, chefredaktörer och journalister.

Även om det politiska system vi har inte är fullkomligt och felfritt så finns det inget bättre. Det Åland behöver är mer förändringsbenägenhet, mindre ”nånannanism”, mindre gnäll och mer verkstad. Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra underverk på den här holmen.

Nu skall jag gå och bygga lite på mitt hus och sen baka en kladdkaka. Jag har som mål att skapa den godaste kakan i världen och det gör man endast genom ”trial and error”. Att följa andras recept är som att gå på en stig. Det leder bara till att man kommer någonstans där någon annan redan varit.

Utforska mer, testa nya saker, gör mer på ditt sätt. Alla misstag du gör, lär du dig något av och det mesta går att reda upp i efterhand. Ta ett nytt steg framåt varje dag.

Ha en skön söndag.

För lite drygt ett år sedan gjorde jag det här videoklippet. Jag hade fått en lunch inställd och hade 30 minuter över till nästa möte. Jag fick en ide, ställde upp telefonen på en stol på bordet. Hittade några passande bilder och körde spontant.

Ett klipp, oredigerat.

Igår kom en kille fram till mig och tackade för filmen. Han sa att det bland annat  var den filmen som gjorde att han och hans partner tog beslutet att flytta till Åland. Det häftiga är att jag vet att det finns flera som blivit påverkade av just den här filmen och att den varit en viktig del i att ta steget och flytta hit. Jag frågade hur han trivdes och hans leende sa mer än tusen ord.

Filmen lever ännu och jag blir lite nu och då kontaktad av personer som sett den och vill veta mera om Åland, senast för en dryg månad sedan var det en man som ringde och ville ha mer information och kontakter till potentiella arbetsgivare.

Han ville verkligen flytta hit men den enda ”relationen” han hade med en verklig person var filuren i den här videon. Han tog dock upp telefonen sin och ringde. Givetvis hjälpte jag honom med vad jag kunde. Åland behöver mer inflyttning och vi kan alla hjälpa till på vårt sätt.

Så jag uppmanar dig att helt enkelt gör mer och fundera mindre. På ditt sätt. Åland och världen behöver mer glädje, spontanitet och frimodighet.

Som du kanske vet så håller jag på bygger lite på gården hemma i Ulfsby. Många har undrat om jag är riktigt klok och om det verkligen är nödvändigt att bygga ett nytt hus när vi bor där, i ett redan. Jag lovade tidigare i ett inlägg att jag skulle redovisa för hur jag tänker. Här kommer en kort redogörelse, döm själv sedan om jag är klok eller inte 🙂

I fastighetsbeskattningen står det att huset på Lugne är ifrån 1890-någongång. Jag vet att min farfar renoverade huset runt 1960 och jag själv totalrenoverade det under flera år runt år 2000. Alltså med 40-års mellanrum.

Eva börjar tycka att det är dags att renovera igen, det tycker inte jag, men inser att det kommer behöva göras om fem-tio år. Det i sin tur kommer innebära att jag tvingas renovera det ytterligare en gång innan jag dör (vilket jag inte hoppas blir inom 50 år). Vet du hur jobbigt det är att renovera hus ifrån 1890 samtidigt som man bor i det? Det vet jag.

Sålunda har jag istället tänkt att jag bygger ett nytt hus, jag bygger det så gediget jag bara kan och räknar med att det skall hålla i 50 år utan renovering. Vad ska vi då göra med det gamla huset kanske du undrar? Jo, jag funderar på att hyra ut det på typ AirBnB eller något liknande. Då kan jag fixa upp ett rum åt gången, bygga om kontoren till dubbelrum och på så sätt kan tio personer övernatta där. Det är även på det sättet jag tänkt finansiera nybygget.

Det finns ingen tidsplan på nybygget utan när ryggen håller, lusten finns och jag har råd kommer jag bygga lite. Kanske inflyttning nästa sommar, eller nästa jul eller sommaren därpå.

Jag vill såhär i början av projektet skicka iväg några tack till företag som jag hittills anlitat och som jag bara har gott att säga om. Först till David Björlin på Gitech.ax som visualiserat hela projektet och på så sätt inspirerat mig att komma vidare samt för hjälpen med ritningar och att märka ut hörn och höjder. Sen ett stort tack till Stefan Mansen på Ålands Betonghus för otroligt kvalitetsjobb i betongsockeln (även om jag överdimensionerat grunden så att det kunde byggas en stor industribyggnad på den) även ett stort tack till Kenneth på Karlssons Gräv för ett effektivt och snyggt grävarbete. Sist men absolut inte minst vill jag skicka ett stort tack till Kaj Rösgren på Klingbergs som alltid svarar på alla mina dumma frågor och som hittills sett till att golvvärmeslingorna är på rätt ställe.

Det här är bara början men om allt går som det skall så kommer slutresultatet förhoppningsvis se ut något såhär när jag är klart.

Från och med idag finns Klint Glove att köpa på Byggvaruhuset. Klint Glov är handskarna som överraskar, förvånar och imponerar på alla som använder dom. Plåtslagare, glasmästare, betongarbetare, byggare, guldsmeder och hovslagare är bara några av alla nöjda kunder. Gör som jag och så många andra, använd världens bästa handskar nästa gång du skall göra någonting med händerna.

Framför allt är Klint Glov skärsäkra och certifierade enligt den högsta skärskyddsnivån (nivå 5) men de uppnår förutom det även den högsta nivån gällande slitstyrka.

Åk till Byggis och skaffa dig ett par Klint Glovs, de kommer skydda dina händer en låg tid framöver och du kommer inte vilja arbeta med några andra handskar efter du testat de här.