Niklas Lampi skriver återigen en ledare i samma stil som otaliga gånger tidigare. ”Retorik utan markkontakt” är rubriken med underrubriken ”1000 nya kor? I själva verket förs de nu till slakt”
Han bygger sin ledare utgående ifrån att paret på bilden, som var med i en artikel dagen innan, uppges föra sina 26 mjölkkor till slakt pågrund av den nu bedrivna jordbrukspolitiken. Faktum är att de omstrukturerar sin verksamhet till att fortsätta med djur men med en annan inriktning. En omstrukturering som Niklas Lampi vet ha pågått i flera decennier.
Vi hade som mest över 2000 mjölkgårdar på Åland och tittar vi i ÅSUB:s statistiska årsbok så ser vi att trenden varit den samma under en lång tid, antalet mjölkgårdar har halverats ungefär vart tionde år och antalet kor på Åland har minskat.
Den trenden höll i sig likartat fram till 2011 när visionen om 1000 kor presenterades. Då började en förändring ske, antalet kor började öka och mängden invägd mjölk till ÅCA att stiga. Att antalet mjölkproducerande gårdar skulle fortsätta minska det visste vi redan då, det är något ÅCA och landskapsregeringen har vetat länge. Det har inget med nuvarande jordbrukspolitik, landskapsregering eller minister att göra.
Vissa gårdar är helt enkelt för små för att vara långsiktigt lönsamma för att försörja en hel familj, andra har ingen som vill ta över och några väljer helt enkelt att strukturera om sin verksamhet till en inriktning med mer lönsamhet utgående ifrån sina förutsättningar.
Per-Ole Mattsson, som Niklas Lampi hänvisar till, är en fantastisk man som jobbar och sliter mer än de flesta på Åland, men trots det får han inte lönsamhet i sina 26 mjölkande kor. Det har delvis med den rådande mjölksituationen i världen att göra, de stängda gränserna mot Ryssland och att ÅCA har tvingats sänka priset på den inköpta mjölken ifrån sina åländska delägares gårdar.
Alla som driver ett företag under en period när lönsamheten är sämre måste ställa sig några frågor och agera efter de svar man finner är bäst för en själv. Hur blir min verksamhet långsiktigt lönsam? Kan jag fortsätta med nuvarande inriktning? Hur länge kan jag göra det innan jag måste utöka, förändra eller investera mig ur den här situationen? Eller skall jag anpassa min verksamheten till något annat?
I Per-Oles fall väljer han uppenbarligen att strukturera om sin verksamhet och anpassa sig till förändringen, han har insett att han inte kommer att få lönsamhet och fortsätta företaget med 26 mjölkande kor och samtidigt är han inte beredd att investera i en ny ladugård och besättning. Däremot vet han att när antalet mjölkkor ökar, såsom det gör nu, så ökar även antalet tjurkalvar och dikor. Han ser att någon kommer att måsta ta hand om dessa djur och här ser Per-Ole en möjlighet, denna någon kan vara han. Bönder som Per-Ole behövs.
Denna omstrukturering betyder inte att hans produktiva mjölkkor, som Niklas Lampi skriver, går till slakt. Det finns andra producenter som gärna köper dessa av Per-Ole och de korna kan i sitt nya hem fortsätta producera mjölk till ÅCA.
Åland behöver 1000 kor till. Den visionen är enligt VD Johannes Snellman på ÅCA en ”överlevnadsfråga för mejeriet”. Lyckas vi tillsammans med den satsningen kommer mejeriet att finnas kvar, gör vi det inte finns anledning till oro.
Jag är mycket väl medveten om att en ledarsida är en plats där tidningens politiska frågor uttrycks. Att ålandstidningen sedan dess grundare tills dags dato har sina rötterna i centerrörelsen är inget nytt. Men ibland önskar jag som läsare en mer nyanserad ledarskribent som skulle försöka se verkligheten utifrån flera synvinklar.
Tyvärr inser jag gång på gång när jag läser det Niklas Lampi skriver, att så inte är fallet. När man citerar sig själ med osanningar som exempelvis i den här ledaren: ”Branschen har varnat för att den förda politiken kan leda till ungefär det som nu hänt: färre snarare än fler kor” är det inte bara fel, eftersom faktum är att antalet kor ökat de senaste åren med ca 250 stycken, det är även att misskreditera hela det åländska livsmedelsklustret.
Jag vet inte varifrån Niklas Lampis drivkraft kommer att med alla medel försöka se det negativa i det som görs för jordbruket på Åland men uppenbarligen tar han alla tillfällen i akt för att svartmåla mig och den förda politiken. Jag hoppas att hans drivkraft är jakten på stora svarta kvällstidningsrubriker för om det är något annat är det nästa otäckt.
Tyvärr skapar hans onyanserade ledare inte bara oro, ett sämre debattklimat och gödslar till onödiga konflikter, de skapar även motsättningar i onödan, motsättningar som inte skulle behöva finnas på Åland. När han dessutom ibland bygger sina ledare, inte bara på osanningar och spekulationer utan även genom att ändra i rubriker och innehåll i Ålandstidningens journalisters artiklar (jo, Niklas, jag vet att du gör det) är det inte bara kontraproduktivt för vår gemensamma framtidstro på Åland, det är något verkligen osunt.
Det är chefredaktörer som Niklas Lampi, som gör att jag anser att public service på Åland är viktig, det måste finnas politiskt oberoende journalister och publicister man kan lita på, som med Ålands bästa för ögonen försöker förmedla en så rättvis, riktig och sanningsenlig bild som möjligt. Ur flera synvinkar.
Mitt förtroende för Niklas Lampi är efter de senaste två åren totalt förbrukat och jag vet att med det här inlägget så kommer givetvis inte ledarna om mig och vad jag gör att minska eller vinklas mindre men jag har iallafall försökt förklarat hur jag ser på hans sätt att driva Ålandstidningens politiska linje och att det tyvärr inte längre är som min farfar sa när han levde ”Det står i Ålandstidningen, så det är sant”. Idag är det tyvärr något annat.
Jag vet att politiker skall hålla sig för goda att recensera eller utrycka åsikter om den tredje statsmakten och hur journalister bedriver sitt jobb, men en ledarskribent har ett stort ansvar och inflytande i hur ett samhällsklimat utvecklas. Som Ålandstidnigen själv rapporterat så tillhör Niklas Lampi de tio mäktigaste personerna på Åland, med den makten kommer även ett stort ansvar. Använd den konstruktivt, Niklas.
Det är klart att det finns en marknad för livdjur på Åland.
Problemet är att om alla mjölkbönder med ca 20 mjölk kor vill sadla om,så behövs snarare 3000 och inte 1000 mjölk kor på Åland.
Men tyvärr så kommer detta aldrig att hända,vill man öka den lokala livsmedel hanteringen går det inte att marknadsföra den på andra inhemska marknader till ett märkvärt billigare pris.
Det gör att Patriotismen upphör och att man handlar billigare likvärdiga utländska produkter.
MVH Oskar Granlid
GillaGilla
tyvärr fredrik finns de ingen marknad för livdjur på åland,vem köper in fler kor när man går back på dom man redan har
GillaGilla