Arkiv för kategori ‘Personligt’

Jag och min rygg – match nr 2

Publicerat: september 18, 2018 i Personligt

Jag vet att det är många som undrar vad som hänt och varför jag är i Åbo. Så för er som vill veta och för mig själv att läsa när jag blir äldre så tänkte jag skriva ner några rader. Inser nu att det kan bli ett ganska långt inlägg för jag har inte så mycket annat att göra. Ligger nämligen här i mitt rum och väntar på att få åka hem, vilket sker ikväll, taxin hämtar mig klockan 19:00

Bakgrund:
För ungefär fyra år sedan fick jag ont i ryggen. Det escallerade en natt och resulterade i hemska smärtor. En smärta som jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes som eld och tandvärk inne i benet och det strålade ut i vänster fot. Foten och yttersidan av vaden domnade bort och stortån försvann helt. Idag vet jag att det var nervpaketet som går ut mellan kotorna L4-L5 i ländryggen som blev i kläm.

Eftersom jag då inte visste vad det var, förutom att något var väldigt fel. Så kämpade jag mig igenom natten och tog mig till akuten tidigt på morgonen. På akuten ansåg sköterskan i luckan att jag nog bara hade ett ryggskott så jag blev hänvisad till Hälsocentralen som skulle öppna om någon timme. Snäll som jag var satt jag mig och vänta. Oerhörda smärtor, kunde knappt gå, sitta eller stå. Fick träffa en läkare, han gjorde några tester, sa att det var lumbago och skrev ett recept på några smärtstillande mediciner och sa att jag skulle ta det lugnt i några dagar och att jag får återkomma om några veckor, om det inte blir bättre.

Det blev inte bättre. Men eftersom det bara var ett vanligt ”ryggskott” tänkte jag att jag skulle gå till en kiropraktor och se om han kunde få ”loss” det. Det skulle jag inte gjort. Kiropraktik är säkert bra om man har en hel, stark och frisk rygg. Men har man inte det, skall man inte gå dit. Lång historia kort.

Kiropraktorn tryckte, masserade och vred på mig, sådär som kiropraktorer gör  När jag sedan skulle ligga på sida och han trycker höften åt ett håll och axlarna åt ett annat kände jag att någonting hände i nacken. Tänkte i så mycket mer på det just då utan gick därifrån med ond ländrygg, bortdomnad fot och nu en konstig känsla i nacken. (Jag skyller absolut inte på kiropraktorn, min rygg var dålig, mina diskar ännu sämre, hur skulle han veta det, men jag är övertygad om att det var orsaken som triggade disken i nacken att ”kollapsa”)

Efter några veckor började jag få nervsmärtor i händerna och armarna (ni som haft nervsmärtor vet hur illa det är, ni som inte haft kan försöka föreställa er den värsta tandvärken, kombinerat med eld och kyla samt 1000 nålar från armar ut i till fingerspetsarna. Smärtan var så extrem att jag kände att jag höll på bryta ihop. Fick ”attackerna”  flera gånger i timmen och enda sättet att slippa den var att ligga på rygg.

Insåg då att jag måste göra någonting.

Jag hade hört att Erkki på Medimar var duktig på sånt här så jag bokade en tid. Han förstod direkt att det inte var bra och skickade mig på magnetröntgen till Åbo.

När jag träffade honom efteråt för att titta igenom bilderna sa han att det här var större och mer avancerat än han trodde och bad mig kontakta en speciallist. Han rekommenderade en person som hette Janek Franzén. Jag bokade en tid till honom på Neo-sjukhuset i Åbo och han konstaterade direkt att jag har flera diskbråck (bland annat ett relativt stort i ländryggen) men det som  måste åtgärdas direkt var disken i nacken. Den äventyrade ryggmärgskanalen och kunde närsomhelst orsaka stor förlamning. Skrev om den händelsen och den lite mer riskabla och avancerade operationen här>> .

Nutid:
Efter nackoperationen har jag försökt leva med den smärtan jag haft i ländryggen. Det har fungerat på något sätt. Jag har hittat nya sätt att röra mig på och inse att jag inte kan göra allt som jag gjort tidigare, men en till operation ville jag inte göra. Helt övertygad om att det bästa är att INTE skära i ryggen. Jag trodde det skulle bli bra efter några år. Bara jag stod ut.

Det höll det på bli.

Senaste månaderna har domningarna i vänstra foten förbättrats och stortån började tåla beröring. Jag har haft ont alla dagar (mer eller mindre) i snart fyra år, men lite smärta får man tåla, det finns alltid de som har det värre, dessutom har jag inte haft något ”ryggskott” som gjort mig sängliggande på över ett år.

Men för några veckor sedan kände jag att någonting konstigt var på gång. En smärta som kändes annorlunda, lite intensivare, lite mer åt höger än åt vänster.

Så i lördags natt, några timmar efter vi kommit hem ifrån Tvärtemot-kvällen på Smakbyn (som förövrigt var en succé) så gick jag och lade mig för natten. Smärtan intensifierades, ökade och ökade. Jag har de senaste åren alltid kunnat hitta ett sätt att ligga på som minskar smärtan men i lördags var det omöjligt. När klockan var 04:00 kände jag att det här är olidligt, tänkte att om jag skulle testa att gå upp och röra på mig lite, kanske det skulle bli bättre. Jag steg upp, gick ner i vardagsrummet, började gå runt och runt. Märkte efter ett tag att smärtan bara fortsatte, gick upp igen och när jag kommer upp på övervåningen känner jag hur vaden, foten, tån och nu också undersidan av foten inte bara domnar bort utan börjar pirra, sticka, brinna.

Inser direkt vad det är.

Känner igen smärtan sedan fyra år tillbaka, nu dock i högerben istället för vänster. Smärtan är hemsk, alltså riktigt hemsk. Sådär hemsk att man glömmer bort att andas.

Inser att det här inte är bra och börjar tappa lusten, orkar inte med fyra år till av smärta och nu i höger benet. Inser att det är söndag morgon och att det knappast finns så mycket hjälp att få på ÅHS, jag orkar inte strida, särskilt med tanke på hur det gick sist, eller för den delen efter Evas aktuella erfarenheter med sin rygg och hennes nio dagars sjukhusvistelse… (det får hon berätta om själv en annan gång)

Jag visst ju att det är disken mellan kotorna L4-L5 som kollapsat. Frågan är bara hur mycket. Skulle jag inte ha varit med om samma känsla i vänsterbenet tidigare så skulle jag förmodligen åkt till akuten direkt. Hur jag hade blivit bemött den här gången, vet jag inte, (förmodligen jättebra) men jag valde en annan väg. Just nu är jag glad över det.

Jag tog beslutet att skicka ett sms till Janek, alltså han som opererade in en protes i nacken på mig tidigare och som sett mina diskar inifrån. Det finns ingen kirurg eller läkare heller för den delen i världen som jag har större förtroende för än honom.

Jag väntade till klockan 08:00 (det var ju ändå söndag) innan jag skickade iväg sms:et. Fick svar 08:01 och sedan hade vi en dialog under hela dagen. Han följde utvecklingen på distans men insåg nog direkt vad som hade hänt och vad jag hade att vänta och han sa ganska tidigt ”Om kraften är helt borta i fotbladet så skall du ha operation inom 72h.”

Om en nerv skadas så upphör signaltrafiken i nervbanan. Det innebär att man inte längre har känsel i det området som nerven går till och att man inte heller kan kontrollera de muskler som nerven är uppkopplad till – alltså det uppstår en förlamning.

Det var det som hade hänt mina nerver till höger fot, eller rättare sagt höger fotblad. Risken var väldigt stor att jag skulle råka ut för en sk ”droppfot” om bråcket inte åtgärdas omgående. Inom 72 timmar….

När jag sa att jag inte hade någon kraft uppåt i stortån, utan bara lite neråt ansåg Janek att jag skulle komma över. Jag höll med. Måndagen såg sedan ut såhär;

  • Mariehamns flygfält 09:30
  • Var i Åbo klockan 11:00
  • Träffade Janek för undersökning klockan 12:00
  • Magnetröntgen klockan 12:30
  • Återbesök klockan 13:00.
    Konstaterande att det var ett stort diskbråck samt att det  även ”flutit” ut något material tillbaka in bakom kotbenet. Något som inte hade synts om man bara hade gjort en CT,
  • Beslut togs att vi försöker operera så snart som möjligt.
  • Gick till operationsavdelningen på NEO.
  • Låg på operationsbordet och sövdes ner klockan 14:00,
  • Vaknade på uppvaket klockan 17:00
  • Tillbaka på rummet klockan 18:30

Diskbråcket hade varit mycket större än vad Janek trodde. Jag kommer ihåg när jag låg lite snurrig på uppvaket att han berättade att sköterskorna höll på svimma när de såg mängderna han plockade bort…

Men tack vare det oerhört snabba förfarandet så hann aldrig nerven bli inflammerad, vilken den annars lätt blir när den blandas med de vätskor och material som utsöndras när disken går sönder. Nerven skall ligga enskilt bakom en tunn hinna.

Vid uppvaket testade Janek direkt styrkan i fotbladet och den var betydligt mycket starkare än han hade hoppats. Den var förlamad bara för några timmar sedan. Återigen, tack vare det snabba förloppet hann inte nerven förstöras. Min fot räddades.

Nu väntar en dryg månads rehabilitering. Jag får inte bära något över 5 kg, inte böja mig framåt och inte röra mig sidledes för mycket. Inte sitta stilla för länge och undvika gropar i vägen och i luften. Eftersom bråcket var ”massivt stort”  togs det ut väldigt mycket ”material” både mjukt och tyvärr även av den hårda ytan som är runt det ”mjuka” diskmaterialet, så nu finns det inte så mycket kvar av disken mellan kotorna och den disken har en oerhört viktig funktion. Utan den hamnar nerverna i kläm och enda alternativet då är steloperation med skruvar och stänger.

Tyvärr är oddsen lite emot mig, och risken för ytterligare operationer är stor pga det ovanstående, men jag är övertygad, om jag följer Janeks rekommendationer, till punkt och pricka. Så skall han inte få operera den här disken igen. Jag gjorde som han sa sist och det fungerade. Nacken är stark. Janek vet vad han snackar om. Jag skall göra allt jag kan för att han inte ska behöver skära i mig där igen.

Avslutningsvis vill jag säga

-”Tack Janek för att du engagerar dig på riktigt och ditt skickliga hantverk. Tack Alandiabolagen för att jag fick köpa en försäkring för ganska många år sedan som gäller än idag och varsågod skattebetalare, det här kostade inte er något och förhoppningsvis gick resurserna som jag skulle upptagit på ÅHS till någon som behövde det lika mycket som jag.

Tror, ber och hoppas att jag slipper gå en tredje match med den här ryggen nu.

Nu kommer taxin

Gladaste gänget vinner

Publicerat: september 3, 2018 i Personligt

Jag är helt övertygad om att den som har roligast vinner. Både vad gäller livet i allmänhet och näringslivet i synnerhet. Har man roligt på jobbet så blir livet så mycket härligare att leva och resultatet följer därefter.

Skratt, glädje, värme och humor är några oerhört viktiga ingredienser om man vill lyckas med det man företar sig. En atmosfär där alla tillåts göra fel, där skrattet bubblar i takt med champagnen och där ”trial and error” uppmuntras är viktiga beståndsdelar i hur man skapar en arbetsplats (eller omgivning) med attraktionskraft och där folk trivs.

Hur gör man det då?  Det sker inte över en natt och det går inte att köpa för pengar. Det kräver ett äkta engagemang, ifrån alla. Det kräver att man ställer upp för varandra (i vått och torrt) och att alla drar åt samma håll, att företagskulturen står för att alla är lika mycket värda och att alla bidrar till helheten. Det är också oerhört viktigt att tillåta att det är högt till tak och brett mellan väggarna men att ödmjukheten och respekten finns för varandra.

Det blir nämligen inte som det blir. Det blir som vi gör det. Allt börjar med vår egen inställning. Det vi säger och tänker, så blir det. Svårare än så är det inte.


Därför är jag oerhört glad att idag ha fått ge Amira Boughdiri nyckeln till SteelFM (familjen). Jag är helt övertygad om att vi på Steel kommer hitta på oerhört mycket roligt tillsammans med Amira, att skrattet kommer smitta av sig och att den äkta glädjen vi står för kommer genomsyra allt vi gör.

Tack för att ni lyssnar på oss och ett extra stort tack till alla annonsörer.
Tillsammans gör vi skillnad.

Nu kör vi vidare, med full fart. Häng med!

Å-lands problem

Publicerat: augusti 22, 2018 i Personligt

Chj8FJHWUAEWFrEDet är ingen hemlighet att jag är en riktig ”flytta till Åland” förespråkare. Det finns många ställen i världen som erbjuder besökare mer upplevelser, glamour, och exotiska ställen men det finns inget ställe i världen som det är bättre att leva och bo på.

Jag har skrivit otaliga inlägg om alla fördelar och hur perfekt allting är på den här ön. Givetvis finns det saker som kan förbättras, saker som inte fungerar optimalt och områden som kan utvecklas.

Snälla Ålänning, alltså du som bor här (oavsett var du kommer ifrån), ta till dig av dessa funderingar, led förändringsarbetet genom att föregå med gott exempel och sprid budskapet så är du med och gör en perfekt plats ännu bättre. Komplettera gärna listan om du tänker på något utvecklingsområde som jag missat :)

1. Håll till vänster
– när du kör ut ifrån Rosella. Kör rakt fram i det vänstra körfältet, gör inte ”blixtlås” manövern bara för att alla andra bilister visar hänsyn och gör det. Det finns två utfarter ifrån området, använd bägge. Kör fram till den vänstra grinden även om den är stängd. Den kommer öppnas om du kör fram.

2. Acceptera turordningsregeln
När du står i kassakön på Kantarellen (eller någon annan matbutik) och en ny kassa öppnas, gå inte direkt dit. Knacka personen framför dig på axeln och säg ”varsågod, du har väntat längre än mig”

3. Återuppringningsklausulen
Om samtalet bryts, så ringer den tillbaka som ringde upp

4. Rondelletikett
Om du kommer in i en tom rondell med en bilförare bakom dig, bromsa inte utan släpp gasen och rulla igenom. Det är ingen stop-plikt där

5. Fråga inte ”Vems flicka/pojke är du?”
Det är inte okej och inte roligt

6.  Nästa vecka
Nästa torsdag är alltid MINST en vecka ifrån idag.
Det är inte den här veckan om du hör det på en måndag

7. Blinka
Även om alla vet vart du ska, blinka innan du tänker svänga i en korsning

Syrligt men inte bittert

Publicerat: augusti 20, 2018 i Personligt

För ganska exakt ett år sedan gratulerade jag i det här>> inlägget Ålands Radio & TV till sin senaste nyrekrytering. Den gången hade de rekryterade Fredrik ”Frippe” Granlund, som före sin anställning där hade fått inskolning, nästan två års erfarenhet av radioyrket och byggt upp en lyssnarbas hos oss på SteelFM. Det är inte första gången den kommersiella radion varit plantskola för public service radion och uppenbarligen inte heller den sista….

Tom, Camilla, Owe, Tony, Sara, Alfons, Mikael, och Frippe är bara några av personerna jag kommer att tänka på som börjat sin radiokarriär i privatradion men som sedan lämnat den för att fortsätta arbeta åt det landskapsägda och skattefinansierade radiobolaget istället.

Det är ingen hemlighet att lönerna och förmånerna i landskapets tjänst är högre än i den privata sektorn och att det uppenbarligen finns en stark attraktions och dragningskraft kring värmen runt den grytan.

Jag måste väl erkänna att det ibland kan kännas lite tröstlöst att förutom vara med och finansiera public service radion via mina licensavgifterna och inbetalda skatter även stå för en hel del kostnader vad gäller inskolning och utbildning av deras personal….

Häromdegen såg jag på personalsidan på Ålands Radio & TV att de rekryterat en 25:e medarbetare, även denna gång en person som jobbat på SteelFM till och från i cirka tio års tid. Varav de senaste åren på heltid. Jag får väl säga grattis till Ålands Radio & TV (igen) och till Peter Boutros Grönholm. Jag skrev ett inlägg (här>>) om Peters tid på SteelFM efter att han hade bestämt sig för att sluta som radiopratare.

Min farmor sa alltid. -”Var å en gör som en själv vill”. Så är det. Det gäller Peter, Ålands Radio och även oss på SteelFM och jag får väl ta det som en komplimang att vi år efter år levererar duktiga radiopratare till Ålands Radio.

Det som dock kanske stör mig mer är den organisationens brist på entreprenörskap, nyskapande och innovationsförmåga. Några exempel. Startar vi ”Fråga Doktorn” ringer dom upp ”vår” doktor och frågar om han kan svara på lite frågor i deras radio, kör vi igång ”Klasskampen” för högstadieelever kontrar de med ”Kunskaskuppen” för mellanstadieelever. 

När vi börjar med en DJ Mix på fredagar kallat ”Retro Fredag” kommer de på att de samma tid skall köra en mix av olika Dj:s…. När vi presenterar vår nya musik på stationen i samarbete med #mågottfabriken startar de ett program som heter ”Veckans nya låtar”. När vi kört ”Eftermiddagspasset”, kör de nu :
Skärmavbild 2018-09-20 kl. 19.15.49.png
Ser nu att deras kommande satsning blir ”Fredagspanelen” alltså en exakt kopia av det program som kördes i SteelFM, på fredagar, med Frippe….

Skärmavbild 2018-09-20 kl. 19.18.38

(tänkte jag kunde hjälpa dem med lite deltagare, klicka här>> så kan du läsa mer)

Ingenting är nytt under solen men någongång vore det ju klädsamt om public service radion på Åland skulle skapa något nytt.

Om man år efter år inte lyckas med det tycker jag man skall satsa mer på det som är grunden i deras verksamhet. Att bevaka, förmedla, belysa och granska det som sker på Åland. Typ den debatt om Turism som var förra veckan och som jag såg att Runa-Lisa Janson förundrade sig över att de inte var på.
Svaret var att de hade personalbrist, trots en budget på över 2 miljoner euro… och över 25 personer på lönelistan. (du kan läsa insändaren och svaret ifrån redaktionschefen och den ansvariga utgivaren här>>)

Jag vet att det inte är någon som bryr sig om vad jag tycker och tänker i de här frågorna.  Men det vore dock skoj om ledningen där någongång hade visat den kommersiella radion något intresse, underlättat för oss att höras över hela Åland eller om de kunde se oss som en tillgång istället för att bara se oss som en konkurrent eller ”plantskola” där de kan skörda något de inte har varit med och sått. Men efter snart 25 år i den här branschen har jag dock tappa hoppet om den saken.

-”Nej jag är inte bitter”.  Det går bättre för SteelFM nu än på länge. Ärligt så har det varit några tuffa år men i början av det här året vände det. Så vi fortsätter kämpa. Vi tror att ålänningen vill ha en lokal kommersiell radiostation som komplement till de privatägda tidningarna och det landskapsägda radiohuset. Någon som vågar tänka lite annorlunda, göra lite annorlunda och vara lite annorlunda.

SteelFM har blivit en del av Åland, kanske för att det är gratis att lyssna på, eller för att det ger många människor en trevligt sällskap under dygnets alla timmar. Eller så har vi ett existensberättigande för att vi förmedlar glädje, samhörighet, tävlingar och mängder av musik på tre olika kanaler (SteelFM 95.9MHz, Soft FM 107.2MHz, & Mix Megapol 101.8MHz). Förutom allt detta så skapar vi även ett antal årsarbetsplatser och bidrar till samhället med skatteinkomster men framförallt är vi stolta över att vi med och gör skillnad, på riktigt. Det genom att vi bland annat driver flera olika insamlingskampanjer per år.

Nu drar vi för elfte året igång Rosa/Blå-bandet insamlingen som de senaste tio åren (tack vare generösa åländska företag och föreningar) givit över 72.000 euro till Ålands Cancerförening  och om några månader kör vi igång www.Steelfmhjälpen.ax igen.

SteelFMhjälpen som blev en fullkomligt magiska succé och något utöver det vanliga. Ett projekt vi genomförde vid förra nyårsskiftet, på bara några fåtal personer med nästintill ingen budget och obefintlig tidsram.

SteelFMhjälpen blev en samlande kraft som visade ålänningarnas ärliga vilja att vara med och hjälpa och göra skillnad för andra. Förra året drog insamlingen in nästan 70.000 euro till Rädda Barnens Barnfond på Åland. I december är det dags igen. Mer information kommer inom kort.

Förändring är alltid bra. Vi på SteelFM är taggade för hösten och har en massa nya upptåg på gång. Tack för att du lyssnar på mig, Andre, Micke och vårt nyförvärv Amira Boughdiri. Vi är så otroligt glada att hon hittat till oss.

Så avslutningsvis ett stort tack till dig som lyssnar på oss men även till alla de företag på Åland som marknadsför sig via våra tre kanaler. Genom att du gör det är du med och gör skillnad. Tillsammans gör vi ett bra Åland ännu bättre, mer unikt och ett roligare ställe att leva och bo på. Jag vill även passa på och påminna om att lokalproducerad kommersiell radio inte är en självklarhet.

Det börjar bli något unikt, det finns inte på många ställen längre i världen. Det är snart bara ett fåtal stora mediabolag och public service radion kvar. Jag tror radiomarknaden skulle bli tråkigare utan oss.

Nu skall jag som konvalecent (ifrån soffan i Ulfsby) hitta på några tekniska lösningar så att vi kan sända ifrån Haga Kungsgård och Skördefesten som vi lovat, även om jag själv som nyopererad halvtidstekniker inte just nu kan bära, koppla eller fixa något på plats. Övertygad om att vi kommer hitta en lösning.

Det blir inte alltid som man tänkt men det kan bli jättebra ändå.
Trevlig kväll

Morötter och elände.

Publicerat: augusti 15, 2018 i Personligt

André kom tillbaka på jobb ifrån sin första semester (någonsin) i måndags. Han insåg då att hans forna glansdagar som vältränad atlet, ”sixpack” på magen och goda kondition hade spolats bort under sommaren. En händelse som flera av oss andra också insett. alltså inte att han blivit en tjockis utan att vi andra också förändrats under den varmaste sommar i mannaminne. Jag är inget undantag.

Trots att jag arbetat relativt hårt med kroppen hela sommaren så har jag tyvärr även ätit och druckit alldeles för mycket, alldeles för ofta. Godis, chips, glass, läsk, pommesfrittes och öl/vin har fyllt kroppen helt i onödan i allt för stora mängder. För mig har det resulterat i att jag får en extra ”gubb-bilring” runt magen. Det kanske inte syns så mycket när jag har kläderna på mig (intalar jag mig), men i kalsonger eller utan tröja är det ingen vacker syn. ”Kaggen” stör mig också helt i onödan, jag kan ju bättre. Jag ställde mig på vågen i måndags morse och den visade 99 kilo.

Jag har ju lovat mig själv att inte passera 100kg igen så när André i måndags drog igång ”100 dagar utan onyttigheter” https://m.facebook.com/groups/853192091545486

tänkte jag att jag skulle hänga på, på ett hörn. Jag kommer inte vara dragare, ledare eller frontfigur utan jag kommer vara med på mitt eget sätt, den här gången.

Du som läst den här bloggen de senaste tolv åren, vet att jag är förmodligen är åländskmästare i jojo-bantning och har pendlat mellan 116-89 kilo, flera gånger.

Hur kommer jag göra den här gången då? Kanske du undrar. Jo, jag tänker minska på onyttigheterna, inte frossa som jag gjort i somras, kanske börja använda motionscykeln igen och allmänt inte äta vitt socker i veckorna. Jag har redan kickstartat och det här är tredje dagen utan socker och dåliga kolhydrater. (Av gammal erfarenhet och vana vet jag att det är första veckan som är värst, då är suget som störst men varje dag som går gör att man inte vill förstöra de dagar man klarat)

Jag kommer dock inte skippa allt onyttigt utan inse att jag är 45 år gammal, att livet är för kort för att ha ångest över min kropp och inte tillåtas njuta ibland (njuta för mig idag är, cirka en dag i veckan, i medeltal…).

Kom inte och säg att jag ska sluta banta och ändra livsstil istället. Jag gillar min livsstil och den funkar för mig. Det är inte roligt men det är nödvändigt. Jag rekommenderar inte min metod åt någon annan men för mig är det det enda som fungerar. Jag håller mig till mitt säkra kort. Pina, elände och avhållsamhet ibland, onyttigheter däremellan.

Så tack André att du håller i ledarflaggan den här gången, jag lovar inte locka dig i frestelse och när jag gör det kommer jag erbjuda dig ett nyttigare, bättre alternativ än vad jag brukar göra. För roligt måste du fortfarande ha. Glädje är en otroligt viktig del i att komma i form (och vara vacker) till Beach 2019.

Avslutningsvis kan jag berätta att jag imorse åkte till Sverige och just nu sitter jag i cafeét på Rosella. Jag kan säga att jag har frestats hela dagen av en massa kolhydrater, först i frukostbuffén och Taxfrenn, sedan av alla McDonalds, Max och Pizza-restauranger jag passerat, frestelsen fortsatte även i alla byggbutiker jag visiterat (alla har godis/glass/socker/och elände vid kassan) men jag har stått emot. Det enda jag köpte var en Trocadero Zero och en påse ekologiska morötter (!).
Håll tummarna för mig nu att jag inte faller dit

100+ bilder ifrån bygget

Publicerat: augusti 9, 2018 i Personligt

Igår hade vi ibruktagningssyn i huset som jag arbetat med (halvtid, ca 2000 timmar) de senaste dryga två åren och inatt har vi sovit i huset för första gången. Känns lite overkligt.

När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att det varit mycket jobb. Jättemycket jobb. Betydligt mycket mer än jag trodde när jag började. Återigen kan jag konstatera att skulle man komma ihåg hur mycket arbete det är med olika byggprojekt man drar igång, skulle man aldrig göra det. Men jag tror det är en mänsklig egenhet att glömma bort de tråkiga, jobbiga, negativa och förstärka de positiva, roliga och härliga stunderna i allt man gör. Tack var den egenheten tror jag att man sätter igång nya projekt, gång på gång.

Ett sådant här hus går dock inte att göra helt ensam. Jag har haft ovärderlig hjälp av min storebror Johan de senaste två åren. Vi jobbar väldigt bra ihop, vi är otroligt olika men kompletterar varandra väldigt bra. Jag går på, har inte respekt för att vissa saker kan vara svåra och kräva utbildning/erfarenhet, skjuter på problemen tills när de inte går att undvika och väljer hela tiden en väg för att få bygget att gå framåt medans min bror är den lugnare av oss, har mer tålamod, är realist, perfektionist och han är den som får gå efter och reda upp när det gått lite för fort fram för mig.

Det finns även några andra personer som jag vill skicka ett stort tack till och som ställt upp under de här åren. Först min far som varit ansvarig byggnadsingenjör för bygget och även varit den som tillverkat fönsterbänkarna/fodren runt alla dörrar/fönster samt det häftiga massiva matsalsbordet i åländsk björk. Sen Hannu Aavanen som alltid ställt upp när det varit kris och kritiska situationer och kommit med 15 minuters varsel när det behövts som mest men framförallt min fru Eva, som skött om all markservice runt omkring. Hon har städat, fixat, hämtat och grejat samt det senaste halvåret har hon serverat lunch, åt alla byggjobbare, alla dagar 11:30 på Lugne. Dessutom har hon själv flyttat hela huset, låda för låda, så igår när vi formellt flyttade in var det bara tandborstarna som måste installeras.

Därtill finns några företagare på Åland som är helt unika och som jag är så glad att få ha att göra med och som jag helt garanterat kommer att ha att göra med flera gånger. Utan inbördes ordning så vill jag bara nämna Kenneth på Karlssons gräv, Steffan på Ålands Betonghus, Cosmin på Klingbergs Plåtslageri, Jouni som fixat all VVS, Roger på Harrys El, den helt fantastiskt härliga Alvar Korpi och Petski som är en mästare på kakling.

Här nedan hittar du några bilder ifrån de senaste två åren (tyvärr inte riktigt i kronologisk ordning, men ändå). Vill du läsa lite mer om bygget så kan du göra det här:
Juni 2016 – December 2016 – Juli 2017 – 

Till alla er som jag bjudit till inflyttningsfesten, ni vet vem ni är. Den kommer att hållas, men först om ett år när allt är klart med pool, altan, vedeldad bastu och trädgård.
Ni är dock alla välkomna över när ni vill, vi lever och bor från och med nu på Lugnestigen 20 i Jomala.

Välkomna

jfbk_j11_3.jpgIgårkväll, precis när hälften av Ålands befolkning skulle börja firandet av Anders Wiklöfs födelsedag i Miramarparken uppstod en markbrand i Grönbacka, Jomala. Rökpelaren syntes över halva Åland och alla som bevittnade den insåg att det här kan vara riktigt, riktigt illa. 

Själv satt jag (för andra gången den här sommaren) på min motorcykel och jag måste erkänna att jag åkte mot röken. När jag kom fram hade redan några frivilliga brandkårister inlett släcknings/räddnings-arbetet, vägen var avstängd och de ville inte ha hjälp av en shortsklädd motorcyklist som mig, så jag åkte därifrån.

Påväg hem mötte jag flertalet brandbilar ifrån olika delar av Åland, alla fulla med personer, mundering och vilja att göra en insats. 

Som politiker i Jomala (och tidigare i Landskapsregeringen) har jag alltid sagt och stått för en enkel åsikt:
 -”Om den frivilliga brandkåren vill ha eller behöver en ny bil, ny utrustning eller lite extra pengar. Så är det vår skyldighet att ordna det”.

Igår, när sommaren stod i sin vackraste prakt, alla ålänningar var bjudna på en fantastisk gratis konsert i Mariehamn, Rockoff pågick som bäst, vattnet var fantastiskt att bada i, stugorna/båtarna var som mest attraktiva och de flesta hade semester. Då ställer ca 50 stycken FBK:are upp ifrån hela Åland, lämnar allt de gjorde för stunden, och begav sig till Jomala för att bekämpa en markbrand som kunde slutat i katastrof.

Förutom de enorma värden (både ekonomiska och emotionella) som sparades med att branden inte tilläts spridas till husen i närheten, eller mer än ca tre hektar skog, så finns det ett enormt värde i den frivilliga brandkåren. Ett värde som inte ens går att värdera i pengar. Bara för att nämna några:

  • Ungdomar som inte hittat sin plats i olika idrottsföreningar hittar en meningsfull sysselsättning
  • personer umgås, utbildas och utför samhällsinsatser över generationsgränser
  • skulle de åländska kommunerna ha 50 anställda brandmän på heltid och treskift, skulle det troligtvis ”bara” ha kommit en handfull brandmän till branden, resten hade varit lediga eller så hade utrustningen varit på ”fel” ställe. 
  • ”kamratuppfostran” på ett positivt sätt
  • alla, oavsett ålder eller kön är välkomna med, allas insats värderas högt

Precis nu när jag skriver det här läser jag att en ny markbrand uppstått i Lemland. Hoppas allt slutar så lyckligt som det gjorde igår i Grönbacka och att alla frivilliga har kraft och ork att kämpa igen. 

Jag vill återigen säga :
-”Alla ni frivilliga brandkårister, ni är guld värda, eller egentligen är ni värda mycket mer än det. I Jomala vet ni att ni får vad ni vill ha och behöver, jag uppmanar alla andra kommunpolitiker som någonsin tvekat på att satsa mer på sin frivilliga brandkår att tänka om. Värna din lokala frivilliga brandkår. Deras insatser är ovärderliga, på så många olika nivåer”  

Mediepolitik.

Publicerat: juni 21, 2018 i Personligt

ladda nedIgår presenterade kommittén med uppgift att utforma ett förslag till nytt mediepolitiskt program sitt arbete. Som du säkert vet har jag haft åsikter om mediepolitiken på Åland i över 20 års tid. Dock kan jag konstatera att jag inte lyckats förändra den något under dessa två decennier. Varken som aktiv politiker eller vanlig radiot.

Den här gången fick jag iallafall möjligheten att tillsammans med ett tjugotal andra svara på två frågor som kommittén ställde.

Nu skall jag använda midsommaren för att läsa kommittents arbete, vad de kommit fram till och hur de anser att mediesituationen på åland kan förbättras. Kanske de har något förslag på hur en åländsk kommersiell radiokanal kan få höras över hela Åland… skall verkligen bli spännande.

Är lokalproducerat bara viktigt när det kommer till jordbruk eller försöker man en gång för alla skapa förutsättningar så att lokalproducerad radio ges framtidsförutsättning.

-Nej! Jag är inte ute efter bidrag, jag är ute efter att en åländsk lokalproducerad radiostation kunde ges samma möjligheter att höras över Åland, på samma sätt som exempelvis Radio Suomi

Nedan kan du läsa mitt svar till Jan-Ole Lönnblad.
Trevlig midsommar

Till : Jan-Ole Lönnblad och ”Kommittén med uppgift att utforma ett förslag till Mediepolitiskt program”

Från : Fredrik Karlström, ansvarig utgivare, Steel FM Ab

Datum : 31 januari 2018

Ärende : Svar på frågor

Här följer mina svar på de två frågor ni ställde. Dessutom lite ytterligare kommentarer, tankar, frågor och funderingar om media i allmänhet och public service i synnerhet. För att sammanfatta skrivelsen i några rader så handlar den bland annat om det här:

tänka funktion istället för institution.
– mångfald berikar – uppmuntra aktörer som skapar lokalproducerat innehåll
– möjliggör att hela Åland kan ta del av allt lokalproducerat innehåll
– öppna upp för fler aktörer att producera public service exempelvis genom att avsätta en del av licensmedlen i en fond där privata aktörer kan ansöka om medel för att genomföra olika projekt, oberoende vilken plattform de vill sprida produktionen på.
– införa principen Creativ Commons (CC) genomgående och generellt hos public service organet för största möjliga spridning av det vi gemensamt finansierat.

Svar på era frågor:

  • Hur uppfattar du/ni mediesituationen på Åland idag utifrån din/er verksamhet?

    Få samhällen i världen har ett större utbud per capita än det som Åland har idag. Ålänningarna kan ta del av allt public service utbud som kommer ifrån Sverige (SVT/SR/UR) och likaledes allt som kommer ifrån Finland (YLE). Till detta tillkommer det två på orten utkommande tidningar, en lokalt producerad kommersiell radiostation och en public service organisation som levererar lokalt innehåll både via radio & tv samt publicerar sitt alster på internet

Till detta kan ålänningen se/höra det mesta som produceras i resten av världen via internet. Detta samtidigt som upphovsrättsfrågorna och Ålands speciella status komplicerar och hindrar flertalet digitala play-lösningar.

Mediamarknaden i allmänhet har aldrig varit under så stark förändring som nu. Mycket har hänt sedan de första radiosändningarna startade för snart 100 år sedan och tidningshusen kände sig hotade över att nyheter nu kunde spridas direkt och med hjälp av elektricitet.

De senaste 20 åren har dock internets möjligheter revolutionerat marknaden ännu mer och idag står ”internet” för allt större del av medborgarnas totala mediekonsumtion.

Digitaliseringen och globaliseringen har givetvis påverkat de lokala kommersiella aktörerna som lever på att producera lokalt innehåll till en lokal marknad.

Förutom de övriga lokala kommersiella aktörerna har nu de privata åländska bolagen att konkurrera med stora internationella företag, nya sociala medier och marknadsföringsplattformar som knappt hade sett dagens ljus för bara tio år sedan.

Nya tjänster som Facebook, Instagram, Snapchat, Netflix, Youtube, Spotify mfl. är alla med och tar en del av de potentiella lokala företagskunderna och deras marknadsföringsbudgetar. Kakan har inte blivit större, däremot har aktörerna som slåss om kakan blivit fler.

Eftersom utbudet är så stort och marknaden relativt liten blir konkurrensen om finansieringen hårdare för varje år som går.

  • Hur tror/önskar du/ni att situationen ser ut om 5 år?

Dagstidningarna:
Jag hoppas att verksamhetsförutsättningarna fortfarande skall finnas för två på orten utkommande tidningar och att utbudet kan fortsätta vara så brett som det är idag. Det gynnar demokratin och berikar Åland. Dock är det absolut ingen självklarhet och tidningarnas framtid handlar till stor del om hur ägarna (speciellt en stor huvudägare) accepterar det resultat som produceras, både på resultaträkningen och kvaliteten i tidningen.

Kommersiella radion:
Jag hoppas också att efterfrågan och verksamhetsförutsättningarna skall finnas för den kommersiella radion. Den kommersiella radion har funnits på Åland sedan år 1993 och fyller enligt mig en viktig funktion att förmedla sammanhållning, samhällsinformation (via reklam/diskussioner/debatter) musik, underhållning och nyheter. Att den skall finnas kvar om fem år är inte heller någon självklarhet.

Trenden för Steel FM Ab:s omsättning har tyvärr varit sjunkande sedan år 2011 och trots flertalet olika satsningar och kostnadsinbesparingar har det finansiella resultatet inte återhämtat sig.

För att vi skall ha ett existensberättigande i framtiden behöver vi givetvis fortsätta vara relevanta, erbjuda ett innehåll som en så stor del som möjligt av ålänningarna vill ta del av och att vi lyckas göra det med de begränsade resurser vi har.

Eftersom vi lever på 100 procent lokala reklamintäkter har vi inte möjligheten att nischa oss på smala lyssnargrupper eller smala intressen, vi måste måla med breda penslar och vara relevanta för den breda åländska massan.

För att vi skall överleva måste vi fortsätta attrahera tillräckligt många ålänningar som väljer att lyssna på oss framom Spotify, poddar eller någon av de 100.000-tals webradiostationer som finns att ta del av idag. (Givetvis skulle vår strävan underlättas om vi hade möjligheten att höras över hela Åland). Vi måste helt enkelt se till att vara så attraktiva hos lyssnaren så att våra annonsörer fortsättningsvis får respons på de reklamer de köper och med det återkommer.

Steel FM Ab sänder som bekant även Soft FM på 107,2 MHz och vidaresänder Mix Megapol på 101,8 MHz. Det kostar inget för lyssnaren att ta del av vårt utbud och reklamköparen som köper reklamtid i Steel FM erhåller reklamplatser i Soft FM och Mix Megapol för samma pris.

Public Service Radio/TV:
Jag är av den åsikten att det är berikande för ett lokalsamhälle att det finns ett public service utbud och att det har ett stort värde att de kan göra det som det inte finns kommersiella krafter att genomföra.

Däremot anser jag att det skulle behöva föras en diskussion om vad ”public service på Åland är och skall vara i framtiden”. Inte utgående ifrån arbetsplatserna på Ålandsvägen, inte heller i jämförelse med vad andra public service organisationer gör utan vad som bör produceras och finansieras gemensamt för alla ålänningars bästa.
Kortfattat och principiellt anser jag att man borde Tänka funktion istället för institution.

Här följer några frågor/tankar/funderingar som jag önskar att den parlamentariska mediegruppen kunde diskutera:

  • Borde inte åländsk public service i första hand skapa ett innehåll som baserar sig på lokala nyheter, kultur, utbildning och fakta. Gällande nyheterna anser jag man borde fokusera på att granska makten (inte bara den politiska utan även den ekonomiska makten samt de dolda maktstrukturer som finns i det åländska samhället) och göra djupdykningar, förklara och belysa olika ärenden och händelser mer i detalj. Det dagliga rapporterandet om allmänna företeelser täcker de båda lokaltidningarna väldigt väl.Dessutom anser jag att mer resurser borde läggas på att göra program som är fördjupande och som inte är lönsamma eller kommersiellt gångbara. Public service organet borde göra det som ingen annan gör, vara det organ som är lite smalare och lite vassare.

     

  • Jag anser även att man borde öppna upp för fler aktörer att producera public service. En del av licensmedlen kunde vara i en fond där privata aktörer kan ansöka om medel för att genomföra olika projekt, oberoende vilken plattform de vill sprida det på.
    (tidning/tv/web/radio). Givetvis måste krav på objektivitet, etiska/publicistiska krav ställas (kanske ett uppdrag för programnämnden att avgöra?)
  • Är det berättigat att de begränsade public service medlen användas till sådant som redan görs av andra?
  • Är det viktigt att försöka tillfredsställa alla åldersgrupper i en och samma kanal i en tid där medieutbudet aldrig varit större och mer går mot on-demand tjänster.

 

  • Jag anser att det åländska samhället och ålänningarna skulle berikas ytterligare om fler fick ta del av och sprida det som vi gemensamt finansierar. Principen Creativ Commons (CC) borde användas genomgående och generellt hos public service organet. Oavsett om det är tidningarna, den kommersiella radion eller någon annan som vill använda/sprida det som produceras av public service organet, borde de få göra det.
    (Det finns givetvis mycket att diskutera kring detta så att inte materialet användas av aktörer med tvivelaktiga syften såsom motsvarighet till Fria Tider, Avpixlat etc.)
  • Hur mycket program köper Ålands Radio/Tv program av andra? Är det ett självändamål att det mesta skall produceras av egen personal?
  • Vad är viktigast ur en public service synvinkel? Att så många som möjligt tar del av ett enkelt/underhållande utbud (musikprogram/tävlingar/skval) eller att det man producerar är ett seriöst och genomarbetat utbud som håller hög klass?

Övriga saker som kunde diskuteras:

  1. Anser kommittén att det är konkurrensneutralt (och rätt) att TV-licensen/medieskatten finansierar en kommersiell Tv-kanals upphovsrätts och distributionskostnader?
    TV4 konkurrerar trots allt med de andra privata aktörerna om lokala företags marknadsföringsbudgetar (Claes Ohlsson, HM, Mio, Elgiganten etc)
  2. Är Ålands Radio & TV fri från och oberoende av den politiska makten? Politiker väljer styrelse, politiker reglerar avgiftens storlek?
  3. Om Public service hade uppfunnits idag? Hade man använt de begränsade resurserna till att finansiera ett offentligt ägt radio/tv hus eller hade man gjort på något annat sätt? Genom avtal med privata?
  4. Är det public service eller obligatorisk service nu när det blir en avgift av skattenatur? (den lilla frivilliga aspekten som fanns tidigare att inte vara med och finansiera public service via innehav av TV-mottagare föreslås att tas bort)
  5. 5G eller 6G – vad kommer det ge för möjligheter.

 

Avslutningsvis

Lokalproducerat är vackra ord som ofta lyfts upp i den politiska debatten men ur ett kommersiellt radioperspektiv beklagar jag det totala ointresset ifrån det offentliga Ålands sida att medverka till och möjliggöra att lokalproducerat innehåll skall kunna höras på hela Åland av alla ålänningar. Tyvärr har inte någon ansträngning vidtagits, under de senaste 20 åren, trots otaliga påstötningar. Det är ett faktum att landskapet äger en sändningsstation med tillhörande mast och möjligheten har funnits om bara viljan att lösa det hade funnits.

Jag beklagar även att processen om separationen mellan programinnehåll och distribution som förra regeringen önskade genomföra, vilket kunde ha medfört ett mer transparent användande av våra gemensamma resurser, stoppades. Förövrigt är Åland det enda området i västvärlden där programinnehåll och distribution sker i samma bolag, ägt av det offentliga.

Jag är övertygad om att mångfald berikar, även inom området lokala producerande medier. Ett kommersiellt radiobolag som följer med sin tid, tänker ofta på ett lite annorlunda sätt och är flexiblare än en organisation som följer ett strikt mediepolitiskaprogram, styrdokument och en politisk styrelse. Små lokala aktörer kan skapa ett värde som public service organet uppenbarligen inte skapat, trots sina resurser (såsom SteelFM-hjälpen, Klasskampen, Fråga Doktorn etc).

Alla ålänningar är olika och det finns ett stort värde i att alla kan välja själva vad de vill ta del av. Sålunda finns det ett stort värde för det offentliga Åland att hjälpa de privata aktörerna att höras och synas i hela landskapet. Att uppmuntra, sporra, hjälpa och möjliggöra deras ansträngningar skulle berika Åland som helhet.

Ur ett rekryteringsperspektiv för public service radion finns det även en stor fördel med den lokala kommersiella radion. Det har visat sig att många är de journalister och programledare som börjat sin bana hos den privata aktören för att sedan söka sig vidare till en tryggare arbetsgivare med högre löner.

 

 

Med vänliga hälsningar

 

 

 

Fredrik Karlström

 

Bilaga 1: Mitt anförande i Ålands Lagting ifrån år 2011, som handlar om arbetet med det nuvarande mediepolitiska programmet
https://frille.com/2011/09/19/mitt-mediapolitiska-anforande/

 

Bilaga 1

 

Jag vill börja det här anförandet med att säga något som kanske kommer att förvåna flera av er men jag måste säga att jag är väldigt besviken på det här mediapolitiska meddelandet.

Med tanke på hur länge vi i lagtinget har blivit lovade en ny/reviderad politisk vilja över vårt gemensamma mediautbud så är denna slutprodukten rent ut sagt ledsam läsning.

I budgeten för 2008 alltså den vi behandlade i december 2007 kan man läsa följande ifrån nuvarande regeringen:
”ett nytt etermediepolitiskt program för Åland framtas . Programmet utarbetas av en oberoende sakkunnig under ledning av en parlamentarisk referensgrupp. Revideringen motiveras av den starka utveckling som sker inom etermedieområdet.”

Finansutskottet i lagtinget tyckte det här var bra och skrev
”Utskottet förordar ett brett mandat för den sakkunnige utredaren och referensgruppen att se över alla de frågor som har anknytning till Ålands Radio och TV Ab:s verksamhet och finansiering. Utskottet understryker vikten av att en oberoende utredare utses som saknar kopplingar till de politiska grupperna i landskapet”.

Det blev beslutet i lagtinget i slutet av 2007. Vad hände och vad gjorde man sen, efterföljde regeringen lagtingets beslutet?

Nä, det gjorde man inte.

Man tillsatte en grupp bestående endast av representanter för regeringen samt VD:n för Ålands Radio/TV. Den arbetsgruppen vet jag inte vad gjorde eller vad de fundera på men av någon anledning så hände ingenting. Det tog några år innan regeringen insåg att så var fallet så man tillsatte en ny grupp bestående av bara representanter ifrån regeringspartiet.

Man gjorde inte som finansutskottet sa ”ett brett mandat för den sakkunnige utredaren och referensgruppen ” Den här andra av regeringen politisk tillsatta arbetsgruppen jobbade sedan uppenbarligen parallellt med regeringen utan att de pratade med varandra. Samtidigt som gruppen jobbade med det här meddelandet så satte regeringen lagberedningsresurser på den nya radio/tv-lagen utan att prata med arbetsgruppen. Bara det säger en hel del av hur regeringen hanterat detta ärende.

Varför tog det en sådan tid, varför gjorde man inte som lagtinget bestämde i december 2007? Varför kom man med en ny radio/tv-lag innan man presenterade ett etermediapolitiskt program? Det här är några av frågorna som jag har men det kommer flera.

Jag tänkte ta fasta på några textstycken i detta program och berätta mina synpunkter på dessa.
Såhär skriver regeringen :

I varje utvecklat och civiliserat samhälle finns ett public serviceutbud.
Det kan stämma, det är dock väldigt få länder i världen där public service existerar i enlighet med det här meddelandet och på det sätt som det fungerar på Åland. Exempelvis har inget euorpeiskt land sammankopplat distribution av utbudet med produktion av innehåll. Det avskaffades för årtionden sedan i hela Europa. Idag är det mestadels bara kommunistiska diktaturer och regimer som statligt styr dessa två områden i samma bolag, Libyen var väl det senaste exemplet.
De senaste dagarnas tumult visar återigen hur tokigt det kan bli när produktion och distubution är i samma bolag.

I alla europeiska länder har man insett att ett produktionsbolag som också antas distribuera andra bolags sändningar INTE kan utveckla distributionen på ett opartiskt sätt utan gynnar den egna produktionen i första hand. Eller särbehandlar något bolag framom ett annat i andra hand. Det har vi sett på Åland i decennier. Vad gör landskapsregeringen åt det? Ingenting. Varför är Åland ett U-land när det kommer till digitaliseringen, varför finns det inga visioner i det här meddelandet?

Sen måste man vara så ärlig och säga att det nog finns en hel del civiliserade och utvecklade samhällen i världen som inte har ett public service utbud enligt det sättet vi har det på Åland.

I programmet kan man också läsa följande :
Landskapsägda Ålands Radio och TV Ab har en central roll för samhörigheten i landskapet Åland, för dess kulturliv, för demokratin och samhällsdebatten.

Faktum är att Ålandsradios lyssnares största lyssnargrupp är mellan 65-79år näst största grupp är mellan 50-64år men i alla andra åldersgrupper är den kommersiella radion större. Det här enligt den opartiska lyssnarundersökning som Ålands Radio och de kommersiella bolagen beställde och finansierade gemensamt. Väldigt liten del av ålänningarna som är under 50år tar del av ”den samhörigheten” som Ålands radio producerar trots att de har hållit på i snart 20 år i Åländsk regi. Jag anser också att man måste få fråga, är allt Ålands radio gör public service och är den för alla, varför har inte regeringen titta på detta, vad vill man egentligen?

Varför har inte arbetsgruppen tittat på det? Är det för att i den första arbetsgruppen så var bolagets VD en medlem i den gruppen som skulle vara parlamentariskt tillsatt och i den andra arbetsgruppen så var en pensionerad journalist för samma bolag en medlem?

Det tråkiga eller mest anmärkningsvärda är dock att regeringen inte gör något åt att så många ålänningar utesluts att delta i den samhörigheten som den kommersiella lokala radion tillhandahåller och enbart ensidigt får tillgång till den samhällsfinansierad radion. Särskilt tråkigt är det för den lyssnargrupp som är under 50 år gammal som uppenbarligen och bevisligen väljer att lyssna på något annat än just vad samhällsradion levererar.

Varför är inte ålänningarna ute i skärgården värda ett liknande utbud som Ålänningar boende på fasta åland har? Varför prioriteras exempelvis RadioSuomi framom lokala bolag?

Det finns möjligheter att hitta lösningar bara viljan skulle finnas. Gäller bara att regeringen inser att distribution och produktion inte hör ihop och att det finns ett inbyggt problem i att det sköts av samma aktör.

Det står även i det här programmet:
Till vissa delar är föreliggande program likt programmet från 2002, men det här programmet behandlar medierna på ett bredare sätt än föregångaren.

Det som det här meddelandet har gemensamt med det förra från 2002 är att man fortsättningsvis nonchalerar de lokala kommersiella etermedierna i landskapet totalt. Arbetsgruppen som jobbade med detta program tog sig inte ens tid att intervjua/prata med de lokala radiobolag som finns och har funnits sedan 1993 i landskapet. Jag ifrågasatte och påpekade detta flera gånger till ministern och så till slut efter att programmet var klart skrivet så fick den kommersiella radion tillsammans med Ålands mångkulturella förening, Mariehamns pensionärsförening, och Norra Ålands pensionärer r.f.,  ge ett yttrande på innehållet, ett yttrande som givetvis inte lett till någon förändring i innehållet.

Varför har arbetsgruppen inte kallat den kommersiella radion till diskussion/ och låta dem framföra förslag och idéer hur etermediapolitiken kunde utvecklas för hela Ålands bästa.
Det kalla regeringen att behandlar medierna på ett bredare sätt än föregångaren…. jo just jo.

Jag vet att många här i salen och säkert ute i landskapet anser att jag pratar i egen sak när jag pratar om mediapolitiken på Åland.

Media och många ålänningar har fått för sig att om jag skulle lyckas med att få majoriteten i lagtinget att gå med på att finansiera Ålands Radio/TV på något annat sätt än genom TV-licens så skulle det gynna mig personligt eller mitt företag.
Det anser inte jag att jag gör..

Ålands Radio/TV hör inte till den kommersiella radions konkurrenter. De spelar inte ens i samma division. Den kommersiella radions konkurrenter är Ålandstidningen, NyaÅland, Åland24 (som förövrigt senaste åren fått bidrag ifrån landskapet för att utveckla sin media-plattform, ett konkret exempel på regeringens mediapolitik, man gynnar vissa bolag framom andra). Kommersiella radions konkurrenter är alla gratis tidningar, banderoller, utomhus skyltar, hemsidor, portaler och direktutskick.
Ålands Radio har i uppgift att skapa radio och TV i allmänhetens tjänst och den kommersiella radions uppgift är att få folk att lyssna på den så att annonsörerna får valuta för sina annonspengar.

Eftersom Ålands Radio inte behöver kämpa ekonomiskt för sin överlevnad kan man inte jämföra deras verklighet med den kommersiellas.

Det är bara bolaget Ålands Radio TV och Ålands landskapsregeringen som ser den kommersiella radion som en konkurrent istället för ett komplement.

Det enda den lokala kommersiella radion på Åland har begärt är att få möjligheterna och förutsättningarna att höras överallt på hela Åland. De vill inte ha bidrag, de vill inte bli en börda för skatte eller licens betalarna. De vill helt enkelt bara kunna erbjuda hela Åland ett större utbud så att lyssnare själv kan välja vad han eller hon vill lyssna på.

De vill öka samhörigheten i landskapet, bidra till dess kulturliv, medverka för ökad demokrati och delta i samhällsdebatten på ett sätt så att oavsett om du befinner dig i centrala Mariehamn, på fasta åland eller ute på någon av våra 6000 öar så skall ålänningen ha möjligheten att lyssna på det han/hon själv väljer.

Idag prioriterar regeringen finskspråkiga Radio Suomi framom att ge Ålänningarna lika möjlighet att ta del av kostnadsfri lokal kommersiell radio på svenska. Det för mig är en konstig prioritering! På enspråkigt svenska, så kallade företags vänliga Åland Det är en konkret mediapolitisk fråga som inte ens tas upp i det här meddelandet.

Det är frågor som de här som de kommersiella bolagen gärna skulle pratat med arbetsgruppen om.

Istället skriver arbetsgruppen och landskapsregeringe såhär om Ålands radio och TV.

– Minskar den dagliga sändningstiden kan detta leda till att lyssnarna byter kanal permanent,
– Den viktigaste prioriteringen inom åländsk mediepolitik är dock ett tryggande och utvecklande av public servicebolaget Ålands radio och TV Ab

Varför skall politikerna styra det, låt folk lyssna på vad de vill, varför inte skapa förutsättningar för ett större utbud. Tiderna är över då alla i familjen sitter framför radion och lyssnar på en radiokanal tillsammans. Jag förstår med det här programmet att regeringen och ledning på Ålands radio gärna skulle ha det så men tiderna har förändrats.

Varför inte se på andra alternativ, vad är det som säger att Ålands Radio/TV är det absolut bästa Ålänningarna kan få för pengarna? Varför har man inte i detta meddelande iallfall tittat på olika alternativ som man gjort exempelvis i Danmark? Bara som ett exempel, I Danmark har man privatiserat publicservice radions hjärta. Motsvarigheten till svenska P1. I Danmark är idag D2 är idag privatägt men drivs enligt public service principerna upphandlat av regeringen enligt konstens alla regler.

Varför inte se om det finns möjligheter till samarbete mellan de bolag som har koncession för att bedriva rundradiosändningar eller kanske till och med tvinga de kommersiella bolagen att marknadsföra publicservice radions programutbud. Som kompensation kunde de ges rätt att höras överallt på Åland

Men för att gå tillbaka till meddelandet

När det kommer till finansieringen säger arbetsgruppen såhär.
-Landskapsregeringen och Ålands radio och TV Ab har tillsammans med upphovsrättsorganisationerna Kopiosto r.f. och Teosto r.f. ingått avtal med Sveriges TV 1 och TV 2, Utbildningsradion, TV 24 och Barnkanalen samt Sveriges TV 4 om vidaresändning av programmen.

Vad betyder det här? Varför står Ålands Radio för upphovsrättskostnaderna för åtminstone dessa två kommersiella kanaler? TV4 och TV24 (som jag förmodar är Åland24, regeringen menar eller är det SVT24 för jag känner inte till vad TV24 är). Tror lagtinget att SVT skulle stå för TV4 eller TV3s upphovsrättskostnader i Sverige? Nej, skulle inte tror det.

Varför skall dessa företags upphovsrättskostnader betalas av skatte/Licens-betalarna, vore det inte isåfall lika logiskt eller snarare ologiskt att Ålands Radio även skulle stå för den kommersiella radions upphovsrättskostnader också….? Jasså inte…

Sen till finansieringen av public service avgiften, landskapsregeringen skriver såhär:
Tanken är att samtliga hushåll ska betala denna årliga avgift som ska användas till att:  trygga public serviceverksamheten,   täcka vissa investeringar i teknisk apparatur,  täcka upphovsrättsliga kostnader.

Varför vill regeringen fortsätt med ett system som medför ett otroligt byråkratiskt kontroll system. Varför skicka ut 50.000 talet fakturor, administrera ett komplicerat register, anställa kontrollanter samt öppna för att folk försöker hitta sätt att låta bli och betala? Hur har man tänkt att det skall fungera för små företag som inte har någon TV utan bara en dator på jobbet, ännu fler utgifter och pålagor för företagen utan att de får något för den avgiften eller skall företagen inte räknas in?

För det första så är Tv-tittande något väldigt personligt och individuellt. Varför skall det då faktureras per hushåll/företag? Varför skall en ensamstående pensionär, ensamförsörjare, studerande eller en persons som bor själv betala dubbelt mer än mig och min fru som tjänar bra. Är det rätt?

Om politikernas målsättning är att alla som använder sig av radio/tv/media/public service skall vara med och finansiera detta så finns det väl ingen anledning att gå som katten runt het gröt och komponera en massa svårförståeliga, komplicerade, byråkratiska system för att få alla att vara med och betala. Ta det via budgeten, fastställ en procentsats så är alla med och betalar de vi politiker beslutat att vi skall sköta gemensamt. Använd de pengar som idag går till postens administration, kontrollanternas löner och indrivningsbolagens kassor till att skapa en utbud som ålänningarna accepterar och vill ha.

Slutligen måste jag bara konstatera att det här meddelandet inte flyttar media Åland in i 2010-talet utan att det fortsättningsvis i stort sett är som det var i början av 1990-talet. Vi har egen behörighet i radio/TV frågor men vi gör absolut ingenting av det. Det tycker jag är tragiskt, vi kunde vara en förgångsnation som hittar vägar, skapar nya möjligheter för mediebolag att börja eller flytta sin verksamhet hit. Tyvärr gör inte detta meddelande något i den saken utan Åland fortsätter att vara en dålig kopia på något som kunde vara så mycket mer.

 

Min kompis Boutros

Publicerat: maj 31, 2018 i Personligt

För ca tio år sedan tog jag kontakt med en bloggare på Ålandstidningens bloggsida som kallade sig Boutros. Han skrev fantastiska inlägg som jag gillade skarpt. Humoristiska, varma, härliga, annorlunda inlägg om vardagliga händelser och skeenden i livet. Jag tänkte direkt som matadorerna i ”Ferdinand” att -”Honom skall vi ha”.

26512910_2114625305218015_2035993115_o

Jag skickade ett mail och frågade om han skulle ha lust att börja sända radio hos oss på Steel FM. Det hade han.

Nu tio år senare kan vi konstatera att den resan idag tagit slut. Idag var nämligen Boutros sista dag på Steel FM. Han avslutade dagen med flaggan i topp med både en innehållsrik morgon- och eftermiddagssändning. Peter är en fantastisk kille. Han började med att sända några timmar per vecka (med sitt yngsta barn i bärsele vid mixerbordet), till några timmar per dag, för att de senaste åren varit heltidsanställd hos oss på radion.

Vi har gjort mycket roligt, galet och konstigt tillsammans. Jag kommer sakna honom mycket. Peter har varit en klippa som aldrig sagt nej till vilka konstiga, udda eller underliga påhitt vi än hittat på. Alltifrån ”politiskt öppethus” till att övernatta/sända radio 64 timmar nonstop ifrån torgscenen under SteelFMhjälpen.

Nu väljer Peter att gå vidare i livet och börja arbeta mer med kroppen och händerna igen. Jag förstår honom mycket väl. Radiopratare är ett annorlunda yrke. Det är inte många som klarar av det. Det är ännu färre som klarar av att göra det så bra som Peter gjort, under så lång tid.

Att hålla i en direktsändning med gäster, tävlingar, önskelåtar och innehåll samtidigt som man skall sköta all teknik (samt, även ibland sköta kontoret när resten av gänget gått hem) kräver mer än man kan tro. Har man aldrig gjort det, har man ingen aning.

Radioprataryrket är krävande, samtidigt som det är oerhört givande. Det är även lite som ett gift eller ett beroende. Svårt att leva med, men även svårt att leva utan.

Så Peter, jag vet att du vet, men jag vill säga det ändå.

-”Även om du stänger en dörr till Steel FM just nu, så är dörren aldrig låst. Du är alltid välkommen hem igen, Det är bara att säga till så lovar jag att vi hittar på nya upptåg igen”. 

För er som undrar hur vardagen skall fungera nu, när Peters trygga röst inte längre kommer höras i ”Vakna med Steel” på morgonen. Till er kan jag säga,

-”Var inte oroliga”. Solen går upp imorgon igen. Då tillsammans med André. Nästa vecka hör ni mig varje morgon ifrån 07:30 och veckan därpå så kommer två nya, pigga, driftiga, härliga tjejer till oss på Steel FM och tar över.

När en dörr stängs så öppnas oftast ett fönster. En förändring leder inte alltid till en förbättring, men en förbättring inleds alltid av en förändring.

Det är egentligen oerhört vackert att vi med det här kommer byta ut en ”vit medelålders man” mot två nya, yngre tjejer. Det om något är i Peters anda och något som jag vet Peter uppskattar mycket. Alltså, ge plats åt tjejer, framom gubbar, Så den gamla sanningen gäller än,

Inget ont, som inte för något gott med sig.

Sköt om dig nu Peter, jag säger inte adjö eller hej då, jag säger på återhörande :)

Här kommer en kort slutrapport ifrån mitt senaste 100-dagars projekt. Sammanfattningsvis kan man säga att det gått ganska bra med försöket att gå ner 100 gram per dag i 100 dagar. Resultatet blev 94gram/dag. Påsken och New York ställde till det lite.

Istället för att skriva om det, lägger jag upp den här bilden. Du kan läsa mer om liknande projekt jag genomfört om du är intresserad lite längre bak här på bloggen. Same same, but diffrent

Men inte kan jag ju bara sluta ha projekt som inkluderar min kropp och välbefinnande så för ca tre veckor sedan körde jag och PeterSteelFM igång ytterligare en utmaning.

Tillsammans med MediYoga terapeut Daniel Flöjt har vi förbundit oss att en gång i veckan köra ett MediYoga pass LIVE i radion/facebook under tio veckors tid. Dessutom skall vi träna hemma en kvart varje dag (det har väl gått sådär, men tre-fyra gånger per vecka har vi fått till det hittils)

Tanken med MediYogan är att jag skall hitta ett sätt att få ryggen och sömnen att fungera och att Peters hållning/smidighet i kroppen skall bli bättre.

MediYoga kanske du undrar, vad är det? Lyssna på SteelFm varje måndag morgon klockan 08:00 så får du lära dig mera. Vill du testa själv, i din ensamhet, att lära dig andas rätt samt göra enkla övningar så kan du lyssna på dessa tre poddar som gjorts såhär långt.

http://www.steelfm.ax/podcast/mediyoga-kvarten-yogan/

http://www.steelfm.ax/podcast/mediyoga-kvarten-del-2/

http://www.steelfm.ax/podcast/mediyoga-kvarten-del-3/

Du hittar även videofilmer på när Peter och jag gör vårt bästa om du går till SteelFMs facebooksida, som du hittar https://www.facebook.com/steelfm/

Nästa pass är på tisdag  klockan 08:00 (eftersom jag är påväg till Spanien nu och fira svärmor på hennes 80-års dag)

Kommer skriva mer om MediYogan om några veckor,

Utedusch i -17 grader Celsius

Publicerat: mars 5, 2018 i Personligt

IMG_3901
Jag skrev ett ganska långt inlägg om min bastu för någon månad sedan, du hittar det inlägget här>>.  En väldigt viktig bit i min bastuupplevelse är möjligheten till att kunna duscha. Utomhus. Året om.

Jag har den senaste tiden fått några frågor om min utedusch och om den fortfarande fungerar, trots att det varit kallar än på länge. Svaret på den frågan är. -”Japp, den fungerar ypperligt”.

Det finns dock några saker man måste göra för att den skall fungera klanderfritt. Efter varje användning måste man följa några väl utprövade knep för att säkerställa att den är redo nästa gång man önskar använda den.

Det första när man badat klart är att man måste öppna kranen, ta bort duschmunstycket  och sedan stänga av blandaren (som är i pannrummet). Därefter måste slangen kopplas bort ifrån blandaren och tömmas med självfall i golvbrunnen.

Det räcker dock icke längre (funkade de första åren) men jag har märkt att någonstans i slangen som går ifrån pannrummet till den gamla bagarstugan har en liten böj uppstått under årens lopp. Den lilla böjen förorsakar en liten vattensamling och när det blir under -3 grader ute fryser slangen. Händer det, är det slut duschat fram tills slangen tinar, vilket har irriterat mig väldigt mycket de gånger det hänt.

För att undvika detta ilandsproblem har jag hittat på ett lite okonventionellt sätt att hålla isen borta. Jag ger min utedusch en liten hutt ryssvodka efter varje användning. Efter att jag börjat med det har jag kunnat bada obehindrat fastän temperaturen de senaste veckorna gått ner till nästan -20 grader.

Kan sålunda konstatera att vodkan värmer mig mer på utsidan än den gör på insidan och att den gör betydligt mycket bättre för mitt välbefinnande när den är i slangen till min utedusch än vad den gör i min strupe.

Uppdatering 1 av 3 (30 dagar)

Publicerat: februari 14, 2018 i Personligt

Imorgon har det gått 30 dagar sedan jag beslöt mig (igen) för att gå ner 10 kg i vikt och försöka komma i lite bättre form. Lovade när jag drog igång det här projektet i mitten av januari att jag inte skulle tjata så mycket om det den här gången. Så jag tänkte att jag gör tre uppdateringar på mitt 100-dagars projekt. Här är uppdatering 1 av 3.

CA68E8DB-6576-4F21-97CF-92C556E4CE58Så hur har det gått, hittills?

Det har gått bra. Riktigt, riktigt bra. Nästan lite för bra. Jag har inte tränat en enda gång utan bara slutat äta godis/onyttigheter (nästan), minskat på portionerna till lunch och försökt att äta så nyttigt som möjligt till middag (mycket näringsrika/rena råvaror, lite kolhydrater, och mycket fisk). Eftersom Eva är så grym på att laga god, nyttig och hälsosam mat är det inte alls svårt om jag skall vara ärlig. Lite jobbigt sötsug de första tio dagarna men annars inte så farligt.

Jag har dessutom under dessa 30 dagar varit på en firmafest, två afterwork, ett 30-års kalas, hållit i en tre rätters bjudmiddag och ätit några luncher ute. Inte en enda gång under dessa tillfällen har jag ”hållit tillbaka” utan njut av vad som bjudits, fullt ut. Däremot har jag däremellan skött mig bra. En typisk ”karlströms 5-2 diet” (njuta två dagar, vara återhållsam fem)

Är dock väl medveten om att det är nu, det svåra börjar. Att fortsätta gå ner några kilo till samtidigt som jag behöver bygga lite muskler för att slimma kroppen. Bestämde i januari att jag skall vara snygg till ”Beach 2018”. Det verkar kunna gå, ja iallafall så gott som det går med det utseende och kropp jag har :)

Ett problemet jag har är att ryggen ställer till det lite för mig. Jag kan inte springa, inte jobba så mycket som jag vill och den tvingar mig att ligga ganska många timmar på soffan. (Tur att Netflix, HBO-nordic och Amazons Prime Vide finns, har sett allt)

253D02BA-4271-4734-809C-CF6BD5945ACC

Sen har det visat sig att en annan bra metod för mig att gå ner i vikt är att baka #10000kladdkakor (även om jag börjar inse att de egentligen inte är kladdkakor längre, utan annorlunda chokladkakor med olika twist:ar). Har väl gjort ca 30 stycken senaste månad. Ingen har jag ätit själv (förutom lite smakprover för ”konstens” skull) utan alla har givits bort (-Nej ÅMHM, jag har inte sålt dem på Bagel Bee).

Så nu är det bara att köra drygt 70 dagar till och så får vi se hur det har gått i slutet av Mars när nästa uppdatering kommer. Vi går mot ljusare tider, fytusan vad härligt det är.

Hejhopp och sköt om dig

Mobb – ett uttryck som förföljer

Publicerat: januari 23, 2018 i Personligt

Läser Ledaren i dagens Nya Åland och ser att Harriet Tuominen tar upp mitt olyckliga utryck som jag skrev på min frus Facebooksida för över fyra år sedan. Ett uttryck som sedan fick ett eget liv och förföljde mig i otaliga ledare både i Nya Åland,  Ålandstidningen och SLC. Ett uttryck som flera personer tog väldigt illa vid sig av.

Ett uttryck som jag offentligt har bett om ursäkt för, det var inte så jag menade. Jag var ordentligt ur balans, (hade just ”överlevt” halvmaran på Brändö) och hade haft några tuffa månader med arga bönder runtomkring mig. Ibland skriver man och säger man saker som man önskar skulle vara ogjorda. Men det är en del av livet det med, man lär sig så länge man lever och jag tycker det är bättre med politiker som säger lite för mycket än lite för lite. Förutsatt att man även kan säga ursäkta och förlåt om man trampar i klaveret.

Jag har väl egentligen inte pratat/tänkt så mycket på den här händelsen sedan dess men ärligt talat så var det en ganska jobbig tid. Jag har som livsfilosofi att förtränga det negativa och tänka på det positiva, men nu när så mycket vatten passerat under broarna, kan jag väl försöka förklara lite mer, var det gick snett och varför jag sa som jag sa.

IMG_3695När jag skrev ”mobben gick loss på torget” under en status som min fru hade lagt upp på Facebook hade jag inte svenska akademiens ordlista framför mig, utan skrev något i hast, frustration och kanske lite hopplöshet.

Jag hade ringt Henry på Producentförbundet ca en vecka innan demonstrationen skulle hållas och frågade om jag inte kunde få komma över och förklara och diskutera innehållet i vårt LBU-program, men de ville inte träffa mig då. De ville ha sin demonstration och de ville ha rubriker. Jag meddelade också att jag kommer vara i Finland på ett Skärgårdsseminarium den dagen demonstrationen skulle hållas, så här efteråt inser jag att jag borde varit hemma, meddelat förhinder till de ca 150 personerna jag skulle berätta om Åland för och tålmodigt och milt tagit emot budskapet ifrån demonstranterna.

När jag skrev uttrycket menade jag inte det ledarskribenterna gång på gång upprepade, jag menade typ ”en  stor folksamling som gemensamt skriker/ropar en uppmaning som mottagaren kanske tycker är lite obehaglig”. Trots allt så ropades orden ”Avgå Karlström, avgå Karlström” under den fredliga demonstrationen utanför lagtinget (det hörde jag själv via telefon så budskapet gick fram).

Det kanske inte var så hårda ord, så här i efterhand, men just då, när man kämpar med alla krafter att hålla huvudet över ytan känns vissa ord hårdare än andra. Det kändes ärligt talat ganska orättvist. Det var regeringens politik med en ram fastslagen av lagtinget jag arbetade efter.

Tiden runt ”mitt olyckliga uttryck” hade kantats av många hårda ord, ifrån många olika håll. Jag hade själv sagt ogenomtänkta repliker i affekt och självförsvar, vilket givetvis var dumt. Som politiker i allmänhet och minister i synnerhet får man finna sig i att debatten kan vara ganska hård och även vinklad, många som mer eller mindre aktivt försöker missförstå vad man säger, det man gör och det som händer. Det hör liksom till spelets regler.

Det jag dock märkte under just den tiden (kring när demonstrationerna hölls) var att det fanns en hel del indirekta påtryckningsmedel på Åland som jag inte riktigt gillade. Gissar att jag inte är den enda politiker som blir ”drabbad” av dessa men frågan är hur många av de andra som orkar stå emot….  Bara för att nämna några exempel (jag har förträngt de flesta)

  • berusade personer som ringer anonymt och härjar mitt i nätterna eller anonyma samtal till min fru som varnar och säger att det bara kommer att bli värre, vänta bara…
  • flera personer varnade mig för att springa ensam på morgnarna,
  • en person som liknade mig, hörde av sig och sa att han blivit uppmanad att klippa håret för annars kunde han i misstag åka på stryk när han var ute på landet.
  • det värsta jag hörde var när en vän till mig blivit uppmanad att sova med ett öga öppet eftersom han var nära förknippad med mig och delade mina åsikter. Den personen flyttade sedan härifrån.
  • träffade dagligen personer som sa att de stödde mig och tyckte jag gjorde ett bra jobb, men de vågade inte säga det högt, för då riskerar dom att bli ”utkastade” ur jaktlaget, få mindre taxi-körningar eller färre besök till sin restaurang.
  • en person som brukade krama om mig en gång per vecka när vi sågs, berättade att hon blivit uppmanad att sluta med det, vilket hon gjorde.

Jag märkte tidigt i min politiska karriär att plåtförsäljningen minskade på mitt företag Klintens Plåt pga mina åsikter i lagtingssalen. Det eskalerade när jag blev minister, omsättningen halverades på några år. (kommer ihåg en person som vägrade betala hyra för verktyg han hyrt en månad, eftersom han inte fått ut sina pengar i stöd, något han ansåg att han hade rätt till och han ansåg att det var mitt fel)

Vi lever i en fri värld där kunden har makt att bestämma av vem eller var han/hon vill handla, det är bra, så måste det vara. Den fria marknaden är hård men alternativet är värre. Däremot ansåg jag inte det vara okej när vanliga butiker i Mariehamn fick påstötningar om att de skall sluta marknadsföra sig i SteelFM eftersom det är ”Karlströms radio”, där tyckte jag det hade gått för långt. Men vad kunde jag göra? Jag hade satt mig i båten, det var bara att ro den i land, reda upp konsekvenser efteråt, försöka överleva.

Jag har alltid ansett att det är viktigt att man måste kunna vara företagare/entreprenör och ändå ställa upp i val. En företagare vet hur svårt det är att tjäna pengar och med den insikten är jag övertygad om att man handhar våra gemensamma resurser på ett annat sätt än om man i hela sitt liva varit anställd av det offentliga.

Idag vet jag dock bättre och jag förstår varför det inte är så många företagare som ställer upp i val  längre. Särskilt om det är en person som vill göra förändringar, för gör man det måste man vara beredd att ta de konsekvenserna och vara beredd på de indirekta påtryckningar som kommer. Påtryckningar som även kan ske genom indirekta ”ekonomiska sanktioner”. Frågan man måste ställa, är det värt det?

Jag vägrade dock att ge upp just då, jag gjorde det efter mandatperioden var slut. Jag ställde som du vet inte upp för omval. Det var för mycket negativt i kulisserna. Jag fick mycket skit ifrån en vissa ledarskribent men även andra dolda krafter cirkulerade som jag kände att jag inte hade lust att slåss mot längre. Jag ansåg helt enkelt att livet är för kort för att strida. Det är inte riktigt min grej.

Mina fyra år som minister resulterade i (förutom att den lilla sömn jag hade fått tidigare, försvann) att jag fick lägga ner Plåtverkstaden efter 40 års verksamhet på Åland. Jag kan även konstatera att resultatet och omsättningen på SteelFM ännu inte återhämtat sig sedan jag år 2011 började som minister.

-”Nej”, jag ångrar inte att jag ställde upp och tog mitt ansvar, jag fick trots allt femte mest röster av alla i valet år 2011. Skulle jag göra det igen? -”Bra fråga”…

Jag lärde mig mycket och jag anser själv att jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade. Mycket blev bra. Många nya investeringar kom till och än idag kan jag se resultatet av vissa beslut jag tog, jag svängde skutan några grader även om fyra år är för lite. Det är val om två år igen, tiden går fort. Vi får väl se vem som ställer upp då.

Kom ihåg att vi får de politiker vi förtjänar och kom ihåg vad Kelly Clarksson sjunger,

What doesn’t kill you make you stronger.

 

100 gram/dag i 100 dagar

Publicerat: januari 18, 2018 i Personligt

IMG_3637I måndags drog jag igång igen. Jo, igen.
Jag vet inte för hur mångte gången i livet. Sedan jag var typ 20 år gammal har jag gått upp och ner i vikt som en jo-jo. Som mest vägde jag drygt 116 kilo och som minst 89 kilo.

I måndags vägde jag 104,5kg, trots att jag lovat mig själv att inte gå över 100 kilos gränsen på vågen igen. Varför gör jag så? Varför ändrar jag bara inte livsstil, äter hälsosammare och tränar regelbundet? Varför klarar jag inte av att hålla mitt eget löfte till mig själv?

Svaret är egentligen ganska enkelt. För jag trivs med mitt liv.
-”Nej, jag gillar inte att vara tjock” och -”Ja”, jag gillar när jag är i form”.
Men tiden däremellan är både rolig, eländig, fantastisk och jobbig. Så som livet är för de flesta. Är det bara solsken blir det öken, är det bara grått, regnigt och kallt utvecklas man inte heller. Variationen i livet, gör livet värt att leva. Iallafall för mig.

Jag gillar mat. Jag gillar godis. Jag gillar glass. Jag gillar egentligen allt som är onyttigt. Men allt gott har ett slut, ibland kommer jag till insikt att nu räcker det. Det var i söndags. Efter en några dagars resa till Riga med goda vänner, mat och dryck insåg jag att nu måste jag ändra livsstil igen, inte bara på grund av den resan förstås utan det senaste årets totala leverne.

Senaste året har jag gått ifrån 90 kg till 104kg. Jo, jag vägde 89.9 kilo i oktober år 2016…. Jag vet att fortsätter jag leva nu, som jag gjort senaste året, kommer jag passera 120 kg innan det här året är slut. Det vill jag verkligen inte. Har förövrigt lämnat alla kläder jag hade när jag vägde så mycket till Emmaus.

IMG_3636Så nu är det dags igen. Den 15:de januari till 10:de april tänker jag skippa glass, godis, bullar och socker. Minska på kolhydrater, äta mindre, nyttigare och röra mig mer. Givetvis kommer jag ”synda” lite nu och då. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ att göra det ibland, fastän man överlag håller på komma i form.

De här första två veckorna kommer jag dock vara hård mot mig själv (nästa gång det är lite ”synd” är nästa helg då SteelFM har fest tillsammans med reklamrösterna på Sjösäkerhetscentrum:et med efterföljande baluns på Park). Hittills har det gått okej. Jo, det är tråkigt, suget efter sött, chips, pizza, kebab och friterat är stort, men de åländska morötterna är ett bra substitut. Käkar ett kilo per kväll :)

Tänker inte skriva så ofta hur det går, för jag vet att flera börjar tröttna på mitt sätt, men lite nu och då kommer en uppdatering här på bloggen. Mest för att jag, genom att göra det ”offentligt”, sätter press på mig själv men också för att jag vet att jag kommer gå tillbaka till den här bloggen när jag sitter på ”De Gamlas Hem” och läsa om mitt liv. Jag kommer säkert fundera över varför jag gjorde som jag gjorde. Förutsatt att jag får förmånen att komma dit.

Bara 96 dagar kvar :)

 

Principer för SteelFMhjälpen

Publicerat: januari 8, 2018 i Personligt

IMG_3572
Det är nog ingen på Åland som missat att vi körde en insamlingskampanj till förmån för Rädda Barnens Barnfond under december. Crescendot var den 64 timmar långa direktsändning ifrån vår tillfälliga studio på torget som besöktes av ca 30 gäster och lika många artister/musiker. Läs mer om SteelFMhjälpen här>>

Såhär en vecka efter evenemanget så har flera redan hört av sig om vi inte skulle kunna hjälpa dem nästa gång. (Jag har förövrigt redan bokade torget i Mariehamn 27/12/18 till 02/01/19). Givetvis vill vi hjälpa så många som möjligt men det finns några grundprinciper som vi har utarbetat för att vi skall lägga ner ca tre månaders heltidsjobb på detta. Här kommer de principerna:

  1. Alla pengar som samlas in skall gå oavkortat till ändamålet för insamlingen (administrationskostnader måste föreningen kunna finansiera på annat sätt, inte heller vi tar del av insamlade medel)
  2. Pengarna skall i första hand stanna på Åland och hjälpa på hemmaplan (förutsatt att inget exceptionellt har hänt i världen och behöver vår insats)
  3. Det skall finnas ett verkligt behov och att de pengar vi samlar in gör en faktisk skillnad
  4. Att föreningen/organisationen som får ta del av pengarna visar ett äkta/ärligt/riktigt engagemang och hjälper oss hjälpa.

Jag är övertygad om att vi tillsammans kan göra lika stor skillnad i slutet av det här året som vid slutet av förra. Nu vet alla vad SteelFMhjälpen är samt vilken kraft det finns i en lång direktsändning. Dessutom har vi mycket mer tid att förbereda allt den här gången. Vi kan göra allt vi gjorde bra, lite bättre och engagera ännu fler människor, företag, föreningar.

Hör gärna av dig med ris & ros, tankar & funderingar och börja fundera redan nu om du vill vara med och göra skillnad.