Arkiv för kategori ‘Personligt’

Steel FMs öppet hus

Publicerat: 19 oktober, 2019 i Personligt

Idag bjöd vi på Steel FM in alla kandidater till ett ”Öppet Hus” på Blomstringe. Alla partier hade fått en inbjudan om att komma och gå som de ville och prata om sina egna hjärtefrågor. Den enda inbokade debatten var mellan Janik & Uffe om public service.

Imorgon är det val och makten är i dina händer. Använd din demokratiska rätt (men även tycker jag skyldighet) och gå och rösta. Vet du inte på vem du skall lägga din röst så kan du kolla igenom den här fyra timmars videon med kandidater ifrån alla partier (förutom Ålands Demokrati, de kom inte)

Valfrid på er och trevlig helg.

Näringsministrar

Publicerat: 16 oktober, 2019 i Personligt

Sällan har så många tidigare och nuvarande näringsministrar ställt upp i ett lagtingsval som i år. Vad det beror på får andra spekulera i men lite roligt tycker jag det är.

Tycker även det är härligt att andra kandidater är hugade på just den posten. Gillar initiativet som Tom & Martin gått ut stenhårt med och att de tror på sig själva. Det är viktigt. (Finns det flera kandidater, som jag missat, som gått ut med samma kraftfulla påstående?)

Nu är ju inte valet på söndag vem som skall bli näringsminister utan vilka som skall representera Ålands folk i vårt lagstiftande parlament. Spännande är det och jag tror aldrig det vart så osäkert hur mandaten kommer fördelas, hur nästa regering kommer att se ut och vilka de 30 personerna är som blir invalda.

Om bara några dagar är kampanjandet över och Ålands väl och ve överlämnas i väljarnas händer. Vill du få en sista ordentlig dos av ett flertal kandidater (alla är inbjudna) så kommer de höras, synas och vara i Steel FMs nya lokaler (i Blomstringe) på lördag mellan klockan 11.00-15.00. Följ sändningen via Steel FMs alla kanaler eller vår sida på Facebook där vi planerar att LIVE-streama allt.

Slutspurt – val2019

Publicerat: 14 oktober, 2019 i Personligt

Plakat, skyltar, annonser, banderoller, insändare och korvgrillande politiker är det gott om just nu. Men tyvärr präglas även valrörelsen av en hel del personliga påhopp, avundsjuka, skadeglädje, skitsnack, aktiva missförstånd, hårda ord och smutskastning.

Det första är ett hälsosamt inslag i en demokrati, det andra är inte det inte. Jag hoppas att den här sista veckan kan fyllas mer av det första och mindre av det andra och att valrörelsen kan avslutas med en positiv och konstruktiv känsla istället för med en bitter eftersmak.

Det kommer en dag efter den 20:de oktober också.

En dag där 30 stycken personer kommer vara glada och 209 stycken kommer att vara besvikna. För de 30 som på söndag kväll har en plats i Ålands lagstiftande församling börjar en (troligtvis ganska lång) resa att forma en regering, En regering som skall stödas av minst 16 invalda parlamentariker. Tänk på det ni som eventuellt blir invalda, Det är lättare att komma överens med personer man respekterar och värdesätter än personer som man vet har spridit dynga runt sig.

Bland de 239 kandidaterna som ställer sig till förfogande finns verkligen personer med helt olika bakgrund, värdegrund och ideologi.

-”Väljarna har inte fel och ålänningarna får de politiker de förtjänar” sa alltid Gunnar Jansson. Så är det. Nu har ålänningarna 239 stycken olika kandidater att välja emellan och tillsammans avspeglar de hur ålänningen tycker, tänker, känner och är. Jag hoppas de positiva, glada, varma, kreativa, förändringsbenägna och samarbetsvilliga kandidaterna får stor majoritet av rösterna.

Jag delar långtifrån många av kandidaternas tankar, idéer, ideologi och visioner men jag uppskattar att de visar vad de står för, både med ord och med handling. Det gör det lättare för ålänningen att hitta en kandidat som de tror på och vill ge sin röst.

Om en vecka är alltså valet över och bland de 30 som då fått förtroendet skall ett regeringsunderlag förhandlas fram som stöds av en majoritet. Det kommer inte bli lätt efter en ganska hård valrörelse, åtta partier, många stora frågor som är olösta och en osäker omvärld runtomkring oss.

Fyra år har jag varit borta ifrån landskapspolitiken och på den tiden tycker jag debattklimatet blivit råare, investeringarna färre och framtidstron sämre. Bland annat det vill jag vara med och förändra.

Eftersom jag ställer upp vill jag givetvis att du röstar på mig, men om du av någon anledning inte gillar vad jag gjort eller drivit under mina år i politiken så vill jag ändå uppmana dig att gå och rösta.

Rösta på söndag (eller du hinner förtidsrösta ännu, fram till den 15:de) på någon person i ett parti du har förtroende för. Rösta på någon som har visat att de är seriösa och tar lagtingsarbetet på allvar, eller rösta på en ny kandidat som inte ställt upp (eller kommit in) förut som du vet kommer vara beredd på att arbeta hårt och långsiktigt med uppdraget att representera Ålands folk och arbeta för hela Ålands bästa, inte bara en viss region eller specifikt ämnesområde.

Rösta på en kandidat som är bra på värdskap, bra på att öppna dörrar, bra på att representera Åland, som är givmild, öppen, ödmjuk och framförallt bra på samarbeta med andra. Rösta på en glad, trevlig person som ser andra människor men som också andra människor vill tillbringa sin tid med. Rösta på en person som tillhör ett parti där värdegrunden och ideologin stämmer överens med din. Rösta på en person som kan ändra sig när den har fel, men som också kan stå stadigt när det blåser och inte svänger kappan efter vinden.

I politiken görs inte mycket ensamt, det görs gemensamt.

Rösta på en glädjespridare, inte en på dyngspridare.

Ålands Näringslivs valdebatt

Publicerat: 9 oktober, 2019 i Personligt

Man lär så länge man lever. Idag höll Ålands Näringsliv sin valdebatt i våra nya lokaler i Blomstringe. Det mesta gick hysat, förutom ett missöde med att första delen av debatten inte gick ut LIVE som det var tänkt. Orsaken till det var att sändningen på Facebook var kategoriserad att gå ut över Åland… (fråga mig inte varför den då inte syntes förutom för administratörerna på Ålands Näringsliv)

Sen inser jag att jag måste köpa några nya dyrare mickar, köpte en idag på världens bästa MUSIC SHOP som funkade perfekt med de andra fem jag hade krockade i frekvenserna med andra trådlösa signaler som uppstår i en byggnad när många människor träffas . Problemet är att de jag skulle vilja kostar ca €700/styck och just nu har det varit lite för mycket utgifter för mitt LIVE-stream projekt (tycker Eva :))

Hur som, bägge delarna ligger nu ute på Ålands Näringslivs Facebooksida.
Här är länken till del 1

Och här kommer del 2

Nu tar jag kväll, imorgon är en annan dag 🙂

e-röstning på Åland

Publicerat: 9 oktober, 2019 i Personligt

Alltså jag brukar inte bli arg och irriterad men det här är inte okej.
I förra regeringen och regeringsprogrammet (alltså år 2011) som jag stod bakom, skrev vi in att e-röstning skall genomföras.

Tyvärr gick det inte till valet år 2015 fastän vi avsatte både ekonomiska och personella resurser för att förverkliga detta (vilket gjorde mig frustrerad) men idag får jag höra att det tidigast blir till valet år 2023. Om det blir…? Idag avbryter man alltså e-röstningen lite drygt en vecka innan valdagen och med det ger man inte heller praktiska möjligheter för ålänningar i exil att rösta genom brev.

Det här är inte okej på ett endaste vis. Otaliga arbetsgruppsmöten, tjänsteresor och flera tjänstemän har ”jobbat” heltid med den här frågan de senaste sex-åtta åren… och resultatet är det här?

1492 stycken ålänningar drabbas nu av detta. Nej, brevröstningen är inte längre något alternativ med tanke på hur systemet är uppbyggt. Brevröster skall passera posten tre gånger innan de kan registreras…

Så vad göra nu?
För det första kan vi konstatera att det här är ett totalt misslyckande men för att försöka dämpa den demokratiska skadan som nu skett borde centralvalnämnden och Landskapsregeringen nu omedelbart ordna några mobila förtidsröstställen i exempelvis Åbo, Helsingfors, Stockholm och Uppsala (åtminstone på två ställen).

Men med tanke på att det tagit åtta år att komma till dagens beslut lär det inte hända.

Jag skäms över detta.

Tillväxt och företagsklimat

Publicerat: 2 oktober, 2019 i Personligt

Ökad inflyttning, framtidstro och världens bästa företagsklimat får fart på den ekonomiska tillväxten.  Det handlar inte om mer bidrag till fler företag.

Världens bästa företagsklimat skapas genom att vi fortsätter sköta vissa saker gemensamt och göra det bättre än på andra ställen. Såsom skola, vård, omsorg och infrastruktur men även genom att vi vågar sluta med saker som andra kan sköta bättre (privatisera mera).

Insatserna ifrån samhällets sida måste vara att uppmuntra företag till ökad förädling, ökad produktion, ökade investeringar och ökad försäljning samt motarbeta varje form av byråkratisering och krångel.

Det som på sikt skapar tillväxt och pengar till välfärd är ökad produktivitet, att man kan producera mer med de resurser som finns.

Ekonomin är cyklisk och därför är anpassningsbara system inte bara en viktig förutsättning för att möta såväl hög- som lågkonjunkturer utan även en konkurrensfördel.

På Åland har vi möjligheten att anpassa vårt samhällssystem snabbare än omkringliggande regioner och det kan vi göra tack vare att avstånden är korta mellan myndigheter, politiker, arbetstagare och näringsliv. Låt oss använda den styrkan och möjligheten mer och oftare.

Välstånd skapas inte genom politiska ingrepp utan genom att människor har möjlighet att bygga upp företag, ackumulera kapital, investera, anställa och arbeta. Det finns INTE en enstaka åtgärd som kommer att skapa ett företagsklimat i världsklass på Åland, det gäller för oss alla, regering, opposition, kommunpolitiker, myndigheter, tredje sektorn och näringsliv att skapa det klimatet tillsammans.

Ett viktig spelare för världens bästa företagsklimat och ökad tillväxt är alla våra tjänstemän. Det är oerhört viktigt att de i grunden är tillväxtvänlig, serviceinriktade och inser att tillväxt är en förutsättning för vår fortsatta välfärd. Tillväxt inom en mängd olika områden, såsom:
Befolkningen, ekonomin, företagen, bostads och våningshusen men framförallt tillväxt gällande de privata företagen. Utan företag och anställda har vi inte resurser att fördela till det jag beskrev tidigare som vi skall sköta gemensamt.

Ytterligare en viktig åtgärd för att skapa ett företagsklimat i världsklass är att politiker, tjänstemän och näringsliv träffas oftare, både informellt och formellt. Kommunikation och dialog är även det en av nycklarna till ökad tillväxt.

Beslutsfattare bör även bli tydligare och bättre på att motivera de politiska beslut de tar och framförallt inte ta nya beslut som hindrar eller begränsar företags mentala och fysiska utveckling.

Jag avslutar det här inlägget där jag började, låt oss alla jobba för att den positiva inflyttningstrenden fortsätter. Uppmuntra dina vänner och bekanta utanför Åland att flytta hit, alla är välkomna, både återflyttande och blivande ålänningar. Vi behöver bli fler ålänningar med olika bakgrunder, erfarenheter och kompetenser.

Seminarium på Blomstringe

Publicerat: 25 september, 2019 i Personligt

Idag har det första seminariet hållits i våra nya lokaler på Blomstringevägen 12. Helt i linje, anda och stil med allt annat vi gör. Agilt.

Magnus Sandberg undrade för någon vecka sedan om det skulle vara möjligt för Ålands Kommunförbund att hålla ett seminarium om ”Kommunernas Framtid” i våra lokaler. Jag svarade direkt som jag oftast gör -”JA”. För att sedan börja fundera på hur vi skulle lösa det praktiska.

För att göra det lite mer komplicerat så erbjöd vi även kaffe/bulle ifrån Bagel Bee samt LIVE-streaming på Kommunförbundets Facebook-sida. Hur det skulle gå till och om det skulle fungera visste vi inte. Nu vet vi.

Genom att bara köra igång och erbjuda Magnus ett helt komplett produktpaket så fick vi direkt vetskap om vad som behöver förbättras och anpassas. Bla.
– TV:n behöver komma upp lite
– Husnummer på byggnaden måste fixas
– Ramp över tröskeln för rullstolar
– Garderober/klädhängare måste införskaffas
Det här var saker jag inte hade tänkt på tidigare. Hur det gick?
Toppen. På Kommunförbundets Facebook sida kan du se seminariet i efterhand.

Del 1 ->> https://www.facebook.com/kommunforbundet/videos/688536478319652/

Del 2 ->> https://www.facebook.com/kommunforbundet/videos/524901981417290/

Fler investeringar och mer tillväxt

Publicerat: 14 september, 2019 i Personligt

Under mina år som näringsminister gjordes otroligt många och flera stora investeringar i det åländska näringslivet.

Väldigt många satsningar gjordes i jordbruket men även på många andra områden i vårt samhälle lyste optimismen och framtidstron starkt. Bara för att nämna några projekt som genomfördes och förverkligades 2011-2015

Curlinghallen, Smakbyn, Fifax, Klobben, Hotell Pommern, Stalldalen, Kökarbröd, Smartpark, Goodtechs kontor, renoveringen av Savoy, (dessutom bör nämnas några stora investeringar utan bidrag ifrån landskapet – Viking Grace, Eckerös Finlandia, Paf:s huvudkontor, Maxinge) mm mm

Dags igen för ett nytt Tillväxtråd på Åland.

Jag gillar inte bidrag till företag men det finns några bidrag jag kan försvara. Det är bland annat när det handlar om investeringsstöd för ökad tillväxt.

Vi vet alla att det kostar mer att göra en investering på vårt insulära läge mitt i Östersjön än vad motsvarande satsning skulle kosta både öster och väster om oss. Därför är det motiverat med ett investeringsstöd på uppemot men inte överstigande 20% till exportföretag. Investeringar skapar förutom möjligheter till ökade inkomster och tillväxt även oerhörda kringeffekter och årsarbetsplatser för många på Åland under tiden de genomförs.

Vad Åland behöver mer av är fler investeringar och ökad tillväxt. Men något kanske ännu viktigare är ökad optimism och framtidstro. Det senare behövs för att det första skall kunna förverkligas.

Hur skapar man då framtidstro i näringslivet?

För det första behövs politiker som inser att tillväxt är en förutsättning för vår fortsatta välfärd. Tillväxt inom en mängd olika områden, såsom. Befolkningen, ekonomin, företagen, bostads och våningshusen men framförallt tillvöxt gällande de privata arbetsplatserna.

Investeringsstöd är ett verktyg, men politikers uppmuntran, delaktighet, dialog och förståelse för företagens/entreprenörernas vardag och verklighet betyder också mycket.

Helt enkelt gäller det för våra folkvalda att ”kratta manegen” alltså göra allt i sin makt för att underlätta, uppmuntra, förenkla och möjliggöra för företag och entreprenörer att växa och med det utveckla Åland,

Jag hoppas få ditt förtroende i höstens val för att bland annat få jobba vidare med att öka investeringarna på Åland, för mer tillväxt igen.

Förhandsrösta från den 5 oktober eller på valdagen den 20:de.

Patientrepresentant på Tyks

Publicerat: 8 september, 2019 i Personligt

Som du säkert märkt så är det valtider på Åland just nu. Många kandidater startar bloggar, podd:ar och kampanjsidor på Facebook och många är det som proklamerar vad de vill jobba för och vad det skall satsas på om de blir invalda.

Jag har i likhet med de senaste valen jag ställt upp i, inte tänkt ge några specifika vallöften utan hoppas att du kommer rösta på mig för att du vet vad jag står för, du har följt mig under mina 20 år i politiken, läst några av mina snart 1600 blogginlägg ifrån år 2006 och känner till min grundinställning till hur jag anser att Åland bör skötas. Alltså mer som en familj än som ett företag.

Jag tänkte fortsätta skriva om tankar och funderingar här på frille.com och komma med förslag på hur vi kunde göra ett bra Åland ännu bättre, utan att det skall behöva kosta mer än idag, bara genom att göra saker lite annorlunda.

Olika förslag som nästa regering, oavsett vem som sitter där kan ta till sig och genomföra. Det första förslaget blir inom hälsa och sjukvårdsområdet och baserar sig på egna erfarenheter och handlar om vikten av vård på svenska, när man behöver det som mest.

För ett drygt år sedan åkte Eva akut med ambulanshelikoptern till Åbo. Det gjorde hon efter att ha legat inlagd på ÅHS i fyra dygn för att ”vänta och se” om hennes smärtor i ryggen/benen skulle minska och det skulle bli bättre.

Det blev det inte. Jag kan återkommer till det i ett annat inlägg, hur en optimering av systemen, rutiner och processer skulle minska patienters lidande, sänka kostnaderna för företagen och spara pengar och resurser för ÅHS om man istället för att ”vänta och se” tog aktiva beslut lite tidigare. (Skrev om hur det inte bör gå till här>> för något år sedan.) 

Lång historia kort.
Eva åkte alltså akut med helikopter till Tyks i Åbo en fredag klockan 10:00, hon blev inkörd på akuten och läggs i en korridor att vänta. Ingen säger något, ingen berättar något och hon har enorma smärtor från ryggen ner i höger ben. En nervsmärta ifrån helvetet, ni som vet, vet. Du som aldrig haft nervsmärtor, var glad för det. 

På akuten tas en MR och sedan blir hon liggande kvar där i en korridor i sju timmar, utan någon som helst kommunikation eller information ifrån någon. Till slut körs hon upp på kirurgiska avdelningen men eftersom det då hade blivit fredag kväll hade de radiologer som är specialister på att läsa komplicerade MR-bilder tagit helg och åkt hem.

Kvar fanns endast en jour för planerade operationer och de var alla stressade, ingen kunde svenska och tyvärr visades ingen omsorg eller förståelse för Evas tillstånd, överhuvudtaget. Smärtan Eva led av var olidlig men ovissheten om vad det eventuellt var som orsakade smärtan var kanske ännu värre. Eva hade förstått att de hade sett något på MR:en som inte var bra, kanske någon svårartad cancer?

De som var kvar på avdelningen kunde inte förklara det på svenska utan bara säga att hon måste vänta. När man sjuk, svag, orolig, ensam och med enorma smärtor så är ovissheten om vad som väntar inte roligt.  

(Jag skulle kunna fylla flera A4 sidor om missförstånd med Google translate, sköterskor som försöker förklara för Eva på knagglig svenska/engelska/långsam finska och läkare som försöker gör det samma, men jag tror du förstår).

Fredagen gick utan svar, lördagens första rond likaså och efter att vi fortfarande inte visste någonting på lördag eftermiddag, förutom att det var allvarligt, så kände jag att jag måste göra något. 

Jag använda mina kontakter och ringde en person jag känner lite högre upp i hierarkin på TYKS som gick in och tittade på Evas journal. Personen i fråga kunde förklara på svenska varför inget hände, vad som hade synts på bilderna, varför de avvaktade och varför inget skulle ske förrän tidigast på måndag morgon efter första ronden, när en av Finlands kunnigaste radiologer skulle komma på jobb och göra en bedömning.

Genom att vi fick veta detta på lördagseftermiddagen blev Eva lugnare och kunde fokusera enbart på att hantera smärtan och de krampattacker hon fick bekämpa. Vetskapen och informationen vi fick ifrån min bekanta gjorde att ovissheten kunde förträngas och fokus läggas på att bekämpa helvetetssmärtorna. Nu visste vi iallafall lite mer.

På måndagen när vardagen infann sig och ronden hade varit fick vi svar att det går att operera och det skall göras så snart som möjligt. Den elaka cancerform man först befarade var inte cancer utan en cysta. Från den befriande informationen fram till operation tog det sen ytterligare ca 30 timmar, men det är förståeligt, andra fall prioriterades. Vad som hände efter operationen, då Eva skulle flygas hem är en annan mycket kostsam/irriterande och påfrestande historia.

Pga av ett språkligt missförstånd där ena sköterskan på TYKS hade uppfattat det som om helikoptern skulle komma kl 17:30 (istället för 15:30) så blev resultatet att helikoptern landade på Åbo flygfält 15:20 och väntade på Eva, som aldrig kom. Eva hade transporten ifrån TYKS bokad till klockan 16:00…. så helikoptern som kom för att hämta henne, tvingades återvända tom till Åland för ett annat uppdrag, samtidigt som Eva åkte till flygfältet för att inse att ingen helikopter var där…
Sålunda transport tillbaka till TYKS och vänta, oförståendes om vad som hänt. Ingen kunde riktigt förklara men till slut (efter att jag varit i kontakt med transportkoordinatorn på ÅHS, ett antal gånger) tog beslöts att helikoptern åter skulle köra till Åbo senare på kvällen för att hämta hem henne.

Kontentan av denna historia är att kommunikationsmissar kostar, information på svenska är oerhört viktig när man hamnar akut till Åbo och är sjuk, svag, ensam och orolig.

Landskapet Åland har en massa ombudsmän och specialmedarbetare inom alla tänkbara och otänkbara områden. Anställda som säkert gör ett väldigt bra jobb, men ärligt, skulle vi inte kunna minska på någon av dessa och istället införa en patientrepresentant eller ombudsmannen som skulle har till uppgift att vara länken mellan patienten och vårdapparaten i ÅBO.

En personen som skulle vara anställd av ÅHS med fullständig behörighet att röra sig fritt på TYKS och kunna vara kittet mellan de finskspråkiga sjukskötarna, läkarna och den åländska patienten.

Personen skulle kunna vara med på ronderna för att översätta och förklara för patienten som just då och där kanske är i sitt livs svagaste tillstånd. Vara den som står på och vid patientens sida. Alla har inte en anhörig som känner någon, som kan strida för en eller som kan finska.
En sådan patientombudsman skulle lindra oron, minska missförstånden och kunna säkerställa och koordinera att helikoptern alltid används optimalt. En inbesparad flygning, bekostar den personens månadslön.

Avslutningsvis vill jag säga att vården på svenska fungerar hyfsat bra på TYKS när det kommer till planerad vård. Då anstränger de sig för att ha svenskspråkig personal, de får nämligen extra betalt av ÅHS för just det. Men när det kommer till akutfall är det naturligtvis och förståeligt att det är svårare för dem att kunna erbjuda den extra tjänsten och det är här en svenskspråkig patientrepresentant skulle göra stor skillnad.


Vlogg – 12 år senare

Publicerat: 7 september, 2019 i Personligt

För 12 år sedan, alltså till valet år 2007 gjorde jag något jag kallade ”Propaganda-TV”. Jag postade några väldigt enkla videor på Youtube (du hittar de 27 filmerna i en spellista här>>) där jag pratade om allt mellan himmel och jord. (mycket Ålands Radio blev det).

Tänkte jag skulle göra något liknande den här gången. (Dock inte prata så mycket om Ålands Radio, har skrivit spaltkilometer om det här på bloggen de senaste 20 åren och tyvärr har jag inte fått till någon förändring…)

Så igår lade jag upp den första av förhoppningsvis många filmer fram till valet. Vill du se 10 minuter ifrån min fredagseftermiddag (klockan 14.00-20.00) så hittar du det här.

Lovar att filmerna kommer innehålla tankar ifrån vardagen, bilder ifrån livet och en del politik. Varför, kanske du undrar?

Så att du som inte känner mig eller vet vad jag står för eller gjort de senaste 20 åren skall få en inblick i mitt liv, mina tankar, mitt sätt att vara och vad jag är för en person.

Prenumerera gärna på min sida så missar du inget 🙂
Nu kör vi

Några frågor och några svar

Publicerat: 2 september, 2019 i Personligt

Igår meddelade jag att jag ställer upp i både lagtings- och kommunalvalet den 20 oktober, läs inlägget här>>. Jag skrev också att förutom frågan om jag tänker ställa upp i höstens val så är det några andra frågor jag ofta får. Här är de, samt svaren.

  1. Hur är det med ryggen?
    Ärligt talat så är det väl inte så jättebra. Jag har mer eller mindre ont hela tiden och ibland är det riktigt illa. Jag kan tyvärr inte göra allt jag vill längre och det jag kan göra måste jag göra på ett annat sätt än tidigare, ofta på ett lite jobbigare, mer tidskrävande och besvärligare sätt. Men jag hävdar ändå att det kunde vara mycket sämre och jag är glad över det jag kan göra, finns många som har det mycket värre.
  2. Hur är det med sömnen?
    Ja, tyvärr är det lite samma svar där. Inte så jättebra. Men jag får det att fungera och konstaterar att jag har bättre och sämre nätter och jag är oerhört glad och tacksam över de bättre. Insett efter dryga 40 år med lite sömn (och väldigt lite de senaste 20 åren) att jag hör till de som får klara av livet med lite mindre återhämtning.

    Har skrivit ett långt blogginlägg om sömnlösheten som kommer någon gång i framtiden. Har några grejer till jag skall pröva inan jag publicerar det (även om jag tycker jag prövat allt de senaste 30 åren). 
  3. Är huset klart?
    Skulle vilja säga -”Ja”. För huset är klart till 99%, altanen till 85% men bastubyggnaden har jag bara gjort grunden till så där återstår en hel del. Men jag har ju bara hållit på i tre år, så till nästa sommar borde jag ha fått allt gjort.
  4. Blir det någon SteelFMhjälpen i år?
    Japp, oavsett vad som händer i höst/vinter så vet jag var jag kommer tillbringa 85 timmar i sträck innan nyår, inlåst i en glasbur på torget för den goda sakens skull. Och för att det är oerhört häftigt att få se vad Åland och ålänningarna kan göra när vi drar åt samma håll för att hjälpa de av oss som inte har det lika bra som de flesta. Mer information om detta kommer i slutet av oktober.
  5. När flyttar ni radion?
    Vi räknar med att sända ifrån våra nya lokaler ovanför Maxinge den 16 september. Blomstringe som vi kallar vårt nya hem, har redan flera andra hyresgäster på gång, men fler får plats. Det kommer bli ett häftigt ställe. Hör av dig om du känner att du eller ditt företag behöver en förändring och vill tillbringa dagarna i ett hus fullt av kreativitet.

Har du någon annan fråga du funderar på är det bara att skicka ett meddelande på messenger eller ställ frågan här på bloggen.

Några frågor och ett svar

Publicerat: 31 augusti, 2019 i Personligt

Det finns några frågor jag återkommande får när jag träffar vänner, bekanta och andra. De är de här frågorna :
Hur är det med ryggen? Hur är det med sömnen? Är huset klart? Blir det någon SteelFMhjälpen i år? När flyttar ni radion?
Svaret på dessa frågor kommer i ett annat blogginlägg men i det här inlägget kommer svaret på den fråga jag fått flest gånger, sista året.

Tänker du ställa upp i valet i höst?
Jag har stört mig lite på mig själv att jag inte kunnat svara JA eller NEJ på den frågan direkt. Jag brukar inte vela. Jag brukar ha snabba svar på det mesta, jag brukar bara köra på och följa magkänslan. Tror mitt ”velande” har att göra med att jag blivit lite äldre, visare och förståndigare 🙂

Så, vad är svaret?
Korta svaret är JA.

Jag har funderat mycket på det här valet och min eventuella roll i det. Här kommer ett lite längre resonemang på just den frågan.

Jag har år 1999, 2003, 2007 & 2011 ställt upp i de åländska kommunal och lagtingsvalen och faktiskt blivit invald varje gång. Det är alltså 20 år (!) sedan jag kandiderade och drev en valkampanj för första gången. Förra valet (år 2015) valde jag att inte ställa upp i lagtingsvalet utan stiga åt sidan och ge plats åt någon annan. Jag tyckte jag hade gjort mitt för ett tag.

Det gjorde jag av flera orsaker. För det första tror jag att det är bra för politiker att stiga ut ur den politiska bubbla som råder i självstyrelsegården och ut i den ”verkliga verkligheten”. Jag tror inte det är optimalt med heltidspolitiker på livstid. Bättre då att ta en paus och komma tillbaka, om väljarna vill det.

En paus ifrån det politiska är bra för personen i fråga, för demokratin och för samhället. Min grundfilosofi är att förändring alltid är bra. En förändring innebär inte per automatik alltid en förbättring, men en förbättring inleds alltid av en förändring.

Dessutom måste jag erkänna att jag hade ”abstinens” över att få göra/skapa något konkret med händerna. Något som jag själv kunde styra över ifrån den minsta lilla detalj till det absolut största. Så jag valde att hoppa av det politiska ”ekorrhjulet” och istället bege mig ut i det mindre trygga, mindre ekonomiskt fördelaktiga och satsa allt på att bygga ett hus åt mig och Eva, samt starta upp SteelFMhjälpen och gå tillbaka till mina företag som jag lämnade fyra år tidigare.

Så varför ställer du upp igen?
För det första så anser jag mig ha något att tillföra och trots min ”ringa ålder” har jag en hel del erfarenhet. Både ifrån det politiska livet men även livet i allmänhet och livet som företagare i synnerhet.

Min grund som företagare, entreprenör, optimist, äventyrare, humorist, förändringsförespråkare, glädjespridare samt att jag gillar att träffa både nya och gamla människor tror jag är bra egenskaper om man skall representera Ålands folk och bygga ett bra samhälle, ännu bättre.
Jag tror jag kan tillföra lagtinget något.

Efter mina år i landskapsborgen har jag kommit till insikt att ett samhälle varken kan eller bör skötas som ett företag, utan mer som en familj. (Skrev om det här>>)

Jag inser att allt inte är svart eller vitt och att de flesta frågor har fler än en sida samt de personer som kommer med enkla svar på komplexa problem, oftast inte har helt rätt. Däremot inte sagt att man kan effektivera mycke, sluta med vissa saker, optimera system och rutiner samt fokusera på det som bygger värde på sikt. På samma sätt som man måste göra i alla företag och aldrig glömma vem man jobbar för. Kunden i företaget, medmänniskan i samhället.

Jag vet idag också att ingen kan göra något ensam när det kommer till att driva/utveckla ett samhälle. Skall något göras på Åland, skall det göras gemensamt. Att få partikollegor, tjänstemän, andra partimedlemmar, opinionsbildare, näringsliv och medborgarna med på tåget, är A&O.

Tack vare mina tidigare år i lagtinget och i regeringen har jag lärt mig hur en ”slipstenen skall dras” för att optimera chanserna att få det resultat jag önskar. Sen är politik det omöjligas konst och samma naturlagar som gäller i verkliga livet, behöver inte alltid gälla när det kommer till politik, men det är en annan historia.

Jag ställer även upp för att jag tycker att det behövs både erfarenhet och nytt blod i lagtinget (kanske jag låter lite högmodig när jag säger att jag står för bådeock, men jag tycker jag gör det).

Politik är en förtroendebransch. För att få något gjort inom politiken måste du ha ett politiskt förtroendekapital bakom dig. Det får man inte genom insändare i tidningen, inte genom låga påhopp på andra politiker, inte genom att misskreditera andra, inte genom att hela tiden berätta vad andra gör fel och inte genom att alltid säga NEJ, till allt.

Politiskt förtroendekapital kan man inte kräva eller köpa. Det får man genom att man förtjänar det. Hur förtjänar man det? Genom att bygga relationer, vara saklig, ärlig, transparent, öppen, glad, påläst, välkomnande och generös. Men framförallt måste man inse att det tar tid att bygga upp. Det tar år och det kräver ett engagemang. Ett äkta engagemang.

Jag ställer även upp för jag anser att ett självstyrt örike behöver ha förtroendevalda som är bra på värdskap, bra på att öppna dörrar, bra på att representera Åland, bra på att skaffa nya ålandsvänner, bra på att ”sälja in Åland”, bra på att ta plats, bra på att sammanföra människor med varandra och framförallt bra på samarbeta med andra. Där tror jag att jag kan bidra.

Vad Åland behöver nu är personer i lagtinget och i regeringen som kan ta ansvar för helheten, inte en region, något särintresse eller några enskilda sakfrågor. Det finns bra kandidater i de flesta partierna, men det finns också sämre. Rösta inte på ”ensakspolitiker” och kandidater som hellre letar fel, brister eller konflikter hos andra än samarbete, de kommer inte få mycket uträttat i lagtinget.

Eftersom jag tagit beslut att ställ upp, hoppas jag givetvis att du väljer att lägga din röst på mig. Jag kommer vara den jag är, med mina fel och brister, med mitt glada humör, med min envisa arbetsvilja och jag kommer använda mina kontakter, mitt sätt att vara för att göra mitt bästa för helheten.

För några år sedan var det jag som näringsminister som bestämde, nu är det du. Jag är beredd fyra år till, om du vill.

Flytt, förändring och framtiden

Publicerat: 29 juli, 2019 i Personligt

Jag har alltid gillat förändringar. När jag var liten och vardagen rullade på och inget speciellt var på gång att hända i livet så möblerade jag ofta om i rummet. Jag är helt övertygad om att varje förändring är en möjlighet till förbättring men definitivt vet jag att det inte kommer någon förbättring om man inte börjar med att göra en förändring.

Innan jag träffade Eva gick mitt liv i två års cykler. Då gjorde jag något helt nytt nästan vart annat år. Efter att jag träffat Eva har förändringscykelns längd ökat och nu är det ca. vart fjärde år som jag ”förnyar” mig själv eller min omgivning på något sätt.

Oftast så är det inte långt mellan tanke och handling utan jag inser att när min förändringscykel närmar sig sitt slut så kommer jag på mig själv att sätta igång något projekt som kanske varken har någon början, slut, huvud eller fötter. Planering, budgetering, ritningar och annat som kunde vara bra att göra innan jag drar igång, det reder jag upp längs vägen. Så har det alltid varit och så kommer det förmodligen att fortsätta.

Det senaste projekten, de senaste åren, efter att jag slutade som näringsminister har varit SteelFMhjälpen och husbygget i Ulfsby. Två projekt jag är väldigt stolt över. Hade jag inte slutat med politiken hade inte dessa två projekt blivit av. Det ena har förbättrat livet för många barn och äldre på Åland, det andra har förbättrat livet för Eva och mig.

Nästa stora projekten som inleds den här veckan blir att flytta SteelFM, igen. Jag vet dock inte för hur mångte gången jag har plockat upp, plockat ner, monterat ihop, monterat fast, installerat system, datorer och kopplat kilometer med kablar under de senaste 20 åren.

Visst är det mycket jobb, visst kan det vara lite komplicerat och visst vet man vad man har men inte vad man får. Men en flytt är på något sätt det ultimata ”starta på nytt/förnya sig själv” projekt man kan göra. En flytt är förutom ett utomordentligt bra tillfälle att städa, slänga och reda upp i alla grejer man har även möjligheten att förnya sin teknik, sitt sätt att tänka och sättet man gör det man gör på.

SteelFM kommer alltså flytta ifrån våra fantastiska lokaler på Ålandsvägen 17 till lokalen som är ovanför Maxinge, granne med Elvaruhuset och platsen där PAF hade sitt tillfälliga kontor under 15 månader när de byggde nytt.

Tanken med flytten är att vi ska skapa en kreativ och modern ”småföretagarby” på ett av de mest centrala områden vi har på Åland. Det unika i fastigheten är de ca 600 kvm stora gemensamma ytorna där man kan hänga, hålla möten, köra en utställning, delta i ett seminarium, ordna mingel, afterwork, företagsfrukostar eller föreläsningar i.

Lokalen är unik för Åland och målsättningen är att det skall bli en av de mest  innovativa, trevliga arbetsplatser och en mötesplats där idéer utbyts, olika erfarenheter delas, företag korspollineras och att nya affärsmöjligheter skapas.

Huset kunde kallas mycket och vi har inte bestämt namnet på det än, Drivhus, Växthus, Hjärnkontor, Kontorshotell eller Företagsby. Vi använder dock arbetsnamnet ”Framtiden”.  

Är du intresserad av att hyra ett eller flera rum på några kvadrat eller vill du och ditt företag ha ett eget kontorslandskap på några hundra kvadrat? Just nu är allt möjligt.

Steel FM flyttar dit i slutet av september och flera andra kreativa företag och entreprenörer har redan visat intresse.  Är det här något för dig?  Vill du kalla Blomstringevägen 12 i Jomala för jobbet? Behöver du också en förändring? Hör av dig.

Här är en film som jag gjorde för några år sedan.

Välkommen till Framtiden 🙂

I går eftermiddag träffade jag en man i butiken som var väldigt upprörd över en sak jag hade sagt i radion i måndags.

Jag har funderat en hel del på hur han uppfattade det jag sagt och inser att jag var onödig, uttryckte mig lite väl hårt och att jag bör tänka mig lite för innan jag öppnar mun. Särskilt när jag är i radion. Sagt är sagt och det går inte att få det ogjort men det är inte för sent att be om ursäkt.

Det handlade om att jag berättade om hur jag byggt min altan. Allt med åländskt impregnerat virke och jag var tyvärr lite sur, arg, bitter över att jag haft svårt att få tag i åländskt virke som uppfyllde min standard, både vad gäller mängd, längd och kvalité. Samt att jag tyckte det var konstigt och tråkigt att byggvaruhandlarna tvingas till att importera virke ifrån Sverige och Finland för att mötta efterfrågan av virke som behövs på Åland, särskilt efter stormen Alfrida.

Så på grund av att virket var ojämnt (skall vara 145mm brett, var mellan 140-150mm), var fullt av svarta hål/lösa kvistar, krokigt, vint och omöjligt att få tag på rätt längder (för att undvika spill). Så resulterade det i att det tog oerhört på krafterna att ”vålda/bönda” brädorna på plats med kofot, hammare och styrka samt sortera bort det allra värsta. Det i sig resulterade i mängder med spillvirke samt att det tog flera dagar längre än planerat att få allt på plats. Men det värsta för mig (förutom att det stör mig att slutresultatet efter så många timmar inte är perfekt) är att ryggen min fick utstå för mycket påfrestningar, vilket resulterat att jag fortfarande nu en vecka efteråt knappt kan göra någonting. (det tar lite på humöret)

Så det är kanske en förklaring till varför jag ondgjorde mig över det åländska virket, jag som annars talar mig varm för allt åländskt. Det ursäktar dock inte att jag var onödigt raljerande och jag vill be om ursäkt för det. Jag kommer fortsätta bygga med åländskt virke, jag kommer tänka mig lite för vad jag säger och jag hoppas de åländska skogsindustrierna inte exporterar bort allt prima åländskt virke utan även lämnar lite kvar på ön så att bygghandlarna inte importerar virke hit, som växer här.

Sen avslutningsvis så uppskattar jag att ni lyssnar och även säger till när jag, Ande eller någon annan går över gränsen.

Trevlig sommar.

Lagtingsarvoden

Publicerat: 20 maj, 2019 i Personligt

Läser i Nya Åland idag att arvodeskommissionen i lagtinget väljer att höja arvodet för de som kommer bli invalda i lagtinget i höst. Personligen anser jag att man börjar i fel ände, det finns bra mycket annat som borde åtgärdas och förändras vad gäller lagtings/regeringsarbetet före man höjer lönen. Här kommer tre exempel.

  1. Börja med att minska antalet ledamöter till 20-21 stycken.
    Det skulle betyda en inbesparing på ca €800.000/år med den nu föreslagna ersättning. Det skulle också göra platserna attraktivare i lagtingssalen, statusen som lagtingsledamot skulle höjas och de som skulle bli invalda skulle ha ett större folkligt förankrande/förtroende. (Idag sitter flera ledamöter med långt under 100 personliga röster och lagstiftar om hur vi andra skall leva).
  2. Sluta använda bondepraktikan som arbetskalender.
    När det inte finns ärenden i plenum eller utskott för ledamöter att behandla, då anser jag att de skall sätta sig ner och fundera på hur självstyrelsen och Åland kunde utvecklas, hur attraktionskraften kan ökas, hur Ålandsbilden kan förstärkas och hur Åland kan bli en ännu bättre plats att leva och bo på.

    Ledamöterna borde passa på och anordna seminarier, informera sina väljare om vad det är som görs, leta kunskap, besök andra områden och bjud in mängder med gäster utifrån. Göra minst ett företagsbesök i veckan och håll sig ajour med hur verkligheten och utvecklingen ser ut och sker utanför lagtingsbyggnaden.

    Det borde helt enkelt ställas lite krav och se till att alla verkligen gör sitt allra bästa för Åland, varför inte förslagsvis ca 40 timmar i veckan?
  3. Låt ministrarna anställa en personlig rådgivare/assistent/politisk sekreterare
    Idag sysslar ministrarna med allt mellan himmel och jord. De skapar bl.a Powerpoint-presentationer, skriver pressmeddelanden, gräver efter information i ÅSUBs statistikbok, sitter i otaliga arbetsgrupper/kommittéer/möten och svarar på både enkla och svåra frågor (skriftligen och via telefon) som inte alltid har med uppdraget att göra och de förväntas vara tillgängliga dygnet runt.

    Har riksdagsmannen en eller flera assistent/er, borde ministrarna definitivt ha en också.

    Så mitt förslag är, genomför ovanstående, sen kan lönen höjas, om det finns något utrymme kvar.