Fredrik Karlström

Dear ambassadors, distinguished Members of Parliament, Ladies and gentlemen. Thank you for joining us tonight to celebrate the 101:first year of the autonomy of Åland.

I am very glad to see so many of you here. My name is Fredrik Karlström and I am the minister of trade and Industri in the åland government.

As a proud representative of Åland Islands, I stand before you to share some intriguing information about our little paradise in the north of Europe.

As a minister on a small Island i am not just responsible for Trade & Industry, I am also the minister of agriculture, fisheries, turism, labour market and digitalization. So my portfolio is quite big.

I know what you might be thinking:

”A Minister from a small island coming to Brussels? Now we will only hear about complaints, concerns and injustice and why they still not have gotten their seat in the European Parliament”.

But fear not,

I have a different agenda for tonight. Instead of adding to the chorus of complaint, let me tell you about a place where happiness thrives.

Åland, is according to many sources the world’s best-kept secret when it comes to living and dwelling.

A place so magical that even our inhabitants sometimes take it for granted.

We, that calls Åland our home, we have a unique luxury. We have the freedom to complain about things that would be considered perks elsewhere.

Åland is perfectly situated between Finland and Sweden and we have taken the best from our neighbors, leaving behind the things we don’t like and created our own paradise.

Thanks to that : every year, about one thousand souls find their way to our shores, drawn by the irresistible charm of Åland and are now calling the island their home.

Most people come from Finland and Sweden, but ever since our European Union membership, we’ve become a melting pot of diversity, with a stunning blend of 100 nationalities and 70 different languages.

On Åland, we have a world record in democracy. We have a parliament, a government and 16 municipalities with all that entails.

We have almost 2900 active companies, 3 listed on the stock exchange which testifies to a business climate that encourages entrepreneurs and stimulates creativity.

The unemployment rate have been around 4 % since the middle of the 90:this and at the moment there are plenty of different jobs available in all sectors.

We have the most hours of sunshine in the Nordic, we are the most self sufficient Islands and we are among the regions that have longest life expacancy in the world. And we wear the title of the healthiest region in Finland like a badge of honor.

A life on Aland means that the Traffic congestion lasts a whopping ten minutes a day! And that’s the same time everyday around 07:45 in the morning.

Yes, a traffic jam so short that you barely have time to adjust your car radio.

So in Åland you get more time for the things that matters in life.

You might be pondering, ”What do these folks do for a living?”

Many presume our economy is solely reliant on agriculture, fishing, and tourism.

Yes, these sectors significantly contribute to our robust economy. After all, we produce 70% of Finland’s apples, 50% of all farmed fish and export an array of quality produce, such as onions, potatoes, meat, milk, and cheese. —all of impeccable quality.

Still agriculture/fischeries and tourism stands only for about 10% of our GDP. 90% comes from other things.

Shipping, Banking, insurance, hi-tech plastic industry, the public sector, service and IT are what most people are working with

But enough about statistics and accomplishments in the field of trade and industry.

Åland is much more than that.

We have our own flag, stamps, register plats and top-domain. We have 26 libraries, 19 volunteer fire departments, a rescue agency, 16 inspiring churches, our very own hospital, four media hoses, a vibrant culture life and more sport facilities than anyone could count.

But how about Education you may ask?We’ve got it covered!

With a ratio of only four students per teacher, our island is a haven of personalized learning with small classes all the way from kindergarten up to our university of applied science.

But we also just started a new tech/Coding School. With no classes, no teachers and no cost for the students.

It has become an enormous success and at the moment 65 people from the whole world is studying to become digital talents. We call the school Grit:lab. I could talk for hours about this initiative, that I am so proud over, but I won’t. But Check it out on gritlab.ax.

But let me share with you the secret ingredient that makes Åland truly special. It’s the people living there.

40% of the people living on åland are born somewhere else. And as I said about 1000 people are moving to the island each year. All bringing new ideas, talents and influences with them.

One thing that I notice happens when you live on Åland is that’s your self confidence grows, but in a good way. I think it depends on the way the society works and the way we live. Call it the joy of living or the art of not taking ourselves too seriously.

In åland, titles doesn’t mean a thing. If you are a CEO of a big company or a minister in the government you are still just you. And you are just a phone call away. And you are supposed to answer if the phone rings.

As a minister of trade an industry I often talk to young people about åland and entrepreneurship. And I have a saying that’s probably not 100% political correct but it sends a message that I think somehow explains the åland way of living and that nothing is impossible on the islands of peace.

I tell them that “Bättre att be om förlåtelse än tillåtelse,” which roughly translates to ”It’s better to ask for forgiveness than permission.”

And trust me, a lot of people from Åland take that to heart, in a good way and they gets things done.

In Åland, we dance like nobody’s watching and sing like we’re auditioning for the Eurovision Song Contest.

We rather listen to a string until it breaks instead of not playing at all or as the saying goes ”It’s better to have loved and lost than never to have loved at all.”

So, my dear friends, as I raise my glass to toast the remarkable union of nations gathered here tonight and a toast to the European Union, let us celebrate the vibrant spirit of Åland this day.

And remember, if life throws challenges your way, just channel your inner Ålander and ask yourself, ”What would the people living on the island of joy and happiness do?”

Don’t ask for permission, ask for forgiveness. Just follow your Grit and your own willfulness.

And finally if you want to live longer, healthier and happier. Welcome and move to Aland. Our doors are open, we want to grow and we need people like you to build our community even better.

Thank you, forgive me and skål!

I måndags klubbades Landskapsregeringens första tilläggsbudgeten för i år i lagtinget. En ingrediens i den budgeten är att näringsavdelningen finansierar en kampanj som har stor potential och hävstång. Den innebär en win-win-win-win situation för våra barn/äldre, kommuner, lokala producenter, livsmedelsförädlare och bilden av Åland.

Vi kommer i höst (från 1 sep till 3 november) att ge offentliga kök i våra kommunerna möjligheten att servera dryga 30.000 stycken Axgana måltider. Det här initiativet ger de offentliga kök, som önskar delta i kampanjen, möjlighet att använda sina redan budgeterade medel de övriga dagarna för att på så sätt kunna bibehålla och utöka den höga kvalité som de redan idag erbjuder samt bjuda på en måltid och mellanmål bestående av enbart åländska lokalproducerade produkter en dag i veckan under tio veckor.

Jag vill hävda att det här initiativet är en win-win i flera led och ett sätt att stärka våra kommuner, barn, äldre, livsmedelsproducenter och förädlingsindustrin genom en riktad insats till kommunerna ifrån Landskapsregeringen. Att vi samtidigt höjer Ålands attraktionskraft och medvetenheten om förträffligheten av åländska produkter gör ju inte saken sämre.

I korthet går det ut på att kommuner/kommunförbund nu under juni månad ansöker om hur många ”axgan-måltider” de ämnar servera under kampanjtiden 1 sep till 3 november. LR kommer stå för kostnaderna upptill ca 6,50€/måltid/mellanmål/dag för de tio veckorna. Totala beloppet vi har att fördela är €200.000 och utfallet beror givetvis på hur många som väljer att vara med.

Det här är ett exempel på att allt inte behöver gå i ”långbänk” i offentlig sektor. Från idé/tanke till handling var sträckan inte lång. Klubban föll i lagtinget i måndags och idag är stödprinciperna klara, kommunerna vidtalade, livsmedelsleverantörer/förädlare informerade och stödansökan ligger ute.

Jag hoppas på ett aktivt deltagande, många #-taggar om #axganSkolmat och #sättÅlandPåTallriken i höst. Målsättningen är även att initiativet leder till ett fortsatt intresse och fokus för lokala livsmedel i hela samhället, en allmänt ökad efterfrågan av lokalt producerade livsmedel och därmed också skapa incitament för nya satsningar och investeringar som leder till bibehållen eller ökad sysselsättning i sektorn.

Därtill ämnar vi lansera en axgandag första fredagen i november. En dag där vi önskar fira och uppmuntrar offentliga kök, restauranger och privatpersoner till att konsumera axganska produkter. Mer om det lite längre fram. Nu kör vi.

På fredag morgon tänkte jag hålla i en diskussion om den nya förordningen, vilka villkor som gäller, den nya gröna strukturen och mycket där till. Bertel Storsved, Leila Lindström och Sölve Högman berättar om hur allt hänger ihop och hur stöden är tänkta att fungera och vad de de förväntas leda till. Samtalet sker på Jordbruksbyråns Facebooksida, min facebooksida eller här. Har du frågor under sändningen kan de ställas i kommentatorsfälten.

Skattegränsrådgivare

Tidigare i veckan tog jag ett beslut om att bevilja Ålands Näringsliv ett bidrag på 50.000 euro så att de kan anställa en skattegränsrådgivare med inriktning på att bistå företag som bedriver handel över skattegränsen. Förutom att i praktiken hjälpa företag som har utmaningar, bekymmer eller svårigheter med skattegränsen kommer personen arbeta med följande:

• Informera om hur en förtullning praktiskt görs
• Hålla i workshops som är kostnadsfria för deltagarna
• Vara tillgänglig för rådgivning kring förtullningsförfarandet
• Hålla en tät kontakt och samarbete med Tullen

Skattegränsrådgivaren kommer även ha ett kontorsrum i Ålands Näringslivs lokaler och vara tillgänglig för alla (både företag och privatpersoner) samt hålla sig uppdaterad om ändringar i regelverk och rutiner.

Orsaken till varför Landskapsregeringen finansierar något som Tullen (staten) egentligen har ansvaret över är att administrationen i samband med handel över skattegränsen har förändrats i grunden de senaste åren och är fortfarande föremål för revideringar och ändringar. I landskapets budget för år 2023 upptogs ett anslag för ett tillfälligt skattegränsstöd för att underlätta för företag som bedriver handel över skattegränsen (både import/export) och det är det vi nu verkställer. Det här verktyget är inte en lösning på att få skattegränsen osynlig utan snarare ett hjälpmedel för företagare som stöter på hinder och behöver någon att diskutera lösningar med på just sina utmaningar.

Sommarpraktikanter 2023

I tisdags tog jag även ett beslut som jag vet kommer göra skillnad. Det handlar om att vi återigen möjliggör via Ålands Näringsliv att ca 100 stycken ungdomar som är födda år 2005, 2006 & 2007 kan erhålla en ”jobbsedel” likt de senaste tre somrarna.

Sommarpraktikantplatserna uppkom första gången sommaren 2020 när pandemin hade lamslagit vår ö och osäkerheten om ungdomar skulle erhålla sommarjobb var enorm. Det året möjlig gjorde vi att drygt 400 ungdomar (upp till 25år) fick möjligheten till en meningsfull sysselsättning och många sitt första sommarjobb. De följande två åren förfinade vi projektet, smalnade av åldersgrupperna och minskade antalet platser. Även om arbetsmarknaden förbättrats för varje år sedan pandemin började lever vi fortsättningsvis i en osäker tid med höga kostnader, inflation och krig i Europa. Sålunda ansåg körs projektet ett år till, men vi smalnar av det ytterligare och riktar det i första hand åt ungdomar under 18 år.

Syftet med projektet är att skapa sommarjobb (gärna det första) åt ungdomar som annars skulle stå utan sysselsättning i sommaren. Projektet ger företag incitament att anställa unga personer som annars under rådande osäkra ekonomiska läge inte skulle få den viktig arbetslivserfarenheten som det första sommarjobbet erbjuder.

Jobbsedeln är lite lägre i år. Tidigare har den varit på €1000 som företaget erhållit mot redovisning om att man betalat motsvarande lön till sommarpraktikanten. I år erhåller företaget 500€ men man förbinder sig fortsättningsvis att erbjuda arbete så att ungdomen erhåller minst 1000€. Förhoppningsvis, likt tidigare år, får ungdomen arbeta längre och även återkomma till samma arbetsplats under andra lov och kommande somrar.

Projektet öppnas nästa vecka och mer information kommer på Ålands Näringslivs hemsida. Håll koll där.

För sju år sedan fick jag en spontan idé och genomförde den direkt. Resultatet blev den här filmen>>. En tagning, dåligt ljus, förberedelserna obefintliga och en beklämmande produktionen. Filmen blev en sju minuter lång monolog om fördelarna med att flytta till och bo på Åland.

Filmen har setts över 10.000 gånger och under de senaste åren har otaliga personer tagit kontakt med mig och velat ha mer information om Åland. Kände att det var dags att göra en ny, så här kommer en dryg 15 minuter lång propaganda film om varför Åland är världens bästa plats att leva och bo på. Vill du ha mer information hittar du mycket på www.alandliving.ax

Välkommen hem – På Åland gör vi allt möjigt –

Som du kan se på min stegräknare nedan så blev det inte mycket rörelse utan mest stillasittande på möten under pandemiåren 2020 & 2021. Avsaknaden av steg resulterade samtidigt att vikten sakta började stiga i takt med åldern. Så när det helt plötsligt stod 106 kg på vågen i februari 2022 insåg jag att jag måste göra något radikalt åt det, igen.

Jag fick då för mig att jag skulle gå 1 miljon steg på 100 dagar (10.000/dag i medeltal) och gå ner 100 gram/dag (10kg) i vikt under samma tid (läs om det här>>), sagt och gjort. I mars 2022 började jag och 100 dagar senare hade jag nått målen och utmaningen. Bestämde mig samtidigt att försöka hålla igång promenaderna och bibehålla formen, så jag fortsatte att gå ut och gå resten av det året.

Det här året har jag tänkt att jag skall gå minst 10.000 steg/dag i medeltal, alltså minst 3.65 miljoner steg under 2023. Januari missade jag det målet lite, det på grund av några dagars influensa där jag låg helt däckad, men sedan dess har jag kämpat på för att ta tillbaka det tappet och i helgen kom jag i kapp målsättningen. Så hitintills i år har jag nu över 10.000steg/dag i medeltal, utmaningen blir nu att fortsätta nio månader till.

Jag nämnde mina planer till Lantrådet i Januari, hon blev inspirerad och hakade på och helt plötsligt hade vi en utmaning som började med att vi ”tävlade” om vem som skulle få flest steg den månaden. När Januari var över hade Lantrådet fler steg än mig och då ändrade jag tävlingsreglerna så att utmaningen skulle bli två delad. Den första delen är vem som har flest steg/månad under året och den andra delen är vem av oss som har flest steg totalt när året är slut.

Jag kan säga att Lantrådet leder. Hon vann januari och februari. Jag tog dock ”hem” marsmånad (tack vare eller på grund av att Veronica i sin tur drabbades av några dagar influensa) så ställningen just nu är 2-1 till henne.

Öppet brev till alla surgubbar, negativister, gnällspikar och dyngspridare.

Jag vill börja detta öppna brev med att påpeka att Åland är en av de mest fantastiska platserna i världen att leva och bo på. Vi har fantastisk natur, ett rikt kulturliv, låg arbetslöshet, hög sysselsättning, 2900 aktiva företag och låg kriminalitet.

Åland är ett tryggt, säkert och välfungerande samhälle med stark välfärd och hög livskvalité. Bra skolor, korta avstånd och stor inflyttning. Och ärligt talat när det kommer till ekonomin så har vi i landskapet en stark balansräkning.

Det finns egendomar bara i landskapsregeringens regi för över 500 miljoner euro, allt är betalt, det finns dessutom 60-70 miljoner på kontot och vi är skuldfria. Vi har just genomgått några tuffa år av pandemi och krig men vi står fortfarande starka.

Trots det här så finns det ett flertal av er som inte kan sluta klaga. Ni gnäller om allt och allting, oavsett hur bra vi har det är. Oftast är det något jag kalla schablongnäll för det är sällan konkreta saker utan mest svepande ord om att tillväxten är för dålig, BNP-utvecklingen för långsam, stora budgetunderskott eller att byråkraterna är för många.

Ni målar en bild av ett samhälle som är på fallrepet och att slutet är nära. En sådan inställning skapar ingenting annat än en negativ stämning och atmosfär som inte leder till något positivt. Varför inte fokusera på fördelarna med att bo, leva och verka på Åland. Framgång föder framgång och det blir som man säger.

Jag vill uppmana er alla att ändra er inställning. Istället för att ständigt klaga och gå ner i träsket och sörja, varför inte fokusera på allt det positivt som Åland har att erbjuda? Ni bor på en ö som är ett av de mest framgångsrika samhällena i hela Norden, som erbjuder en livskvalité som få i världen är förunnat och ni borde vara stolta över det.

Jag förstår och håller med om att det finns saker som kan förbättras ytterligare men att konstant klaga i allmänna termer, sprida missnöje, negativism och schablongnälla kommer inte att hjälpa eller göra ett bra Åland ännu bättre.

Istället för att klaga, ta tag i problemen och var en del i att hitta lösningarna.

Gå ut i solen, njut av våren och var tacksam över var du lever.

Tillsammans kan vi göra Åland ännu bättre.

Trevlig helg.

Förra veckan skrevs ett samverkansavtal mellan Ålands Landskapsregering och Heart Aerospace om att vi tillsammans skall arbeta för att Åland skall bli den första destination som deras el/hybriddrivna flygplan ES-30 skall trafikera på. Nedan finns en film ifrån presskonferensen ifall du är intresserad och några ”faksimil” ifrån lokaltidningarna. Jag inledde pressinformationen med att prata om bakgrund/nuläge/framtiden vad gäller flygtrafiken till och från Åland. En historia som är både lång och krokig.

Jag berättade även att Landskapsregeringen har inlett förhandlingar med kommunikationsministeriet om att införa trafikplikt på linjen Mariehamn-Helsingfors. Diskussionerna vi för är konstruktiva och i en positiva anda och vi har en plan för framtiden. På myndighets/tjänstemannasidan är vi överens. Nu avvaktar vi bara det finska valet och den nya regeringen för att ta frågan vidare – flygtrafiken MHQ-HEL är en av punkterna som kommer tas upp i regeringsförhandlingarna.

En välfungerande, stabil, tillförlitlig flygtrafiken är livsviktig för Åland. Livsviktig för våra exporterande industriföretag, för våra tech-bolag, för alla nya distansarbetare, konsulter och experter som vi behöver. För pendlare som valt att leva och bo på Åland men jobbar någon annanstans, för våra sjömän som jobbar över hela världen och flygtrafiken är även livsviktig för oss ålänningar som någon gång blir sjuka och behöver vård i Åbo.

För att Åland skall förbli en attraktiv region med inflyttning, framtidstro och nya företag är flygtrafiken livsnödvändig. Lika självklart som att Åland, som den ö mitt emellan två expansiva regioner, alltid kommer behöva flygtrafik. Lika säkert är det att flygtrafiken i framtiden skall drivas med grön energi.  Därom finns inga tvivel.

Därför är jag extra glad att resan mot bättre, grönare, tystare flygförbindelser började förra veckan. Med det avtal som vi undertecknande sätter vi Åland på kartan, visar att vi menar allvar, är beredda att lägga resurser på och medverka till att Åland är den första region som inleder fossilfri flygtrafik till gagn för hela vår ö. Vi vill även med det vara ett föredöme för resten av världen. Åland är en framtidsregion med framtidstro.

Idag höll samordningsgruppen för den nya turismstrategin ett öppet, välbesökt seminarium. Jag höll några välkomstord och sen fick vi trender, statistik och undersökningar presenterade för oss. Följt av två workshops. Kan konstatera att det finns ett stort sug efter att träffas och prata om turismutveckling. Vi tar det med oss i det fortsatta arbetet.

Ungefär det här hade jag tänkt säga, men sa nog något annat 🙂

Välkomna till detta seminarium om Ålands kommande turismstrategi.

Vi i samordningsgruppen för turism är väldigt glada över att så många har visat intresse för den här dagen och vi vill verkligen ha er input för det fortsatta arbetet. Det här tillfället är en unik möjlighet för oss alla, oavsett varifrån vi kommer att påverka hur Åland kommer att marknadsföras och utvecklas som turistdestination under de kommande åren.

Vi kommer under dagen att få ta del av viktig information, statistik och trender men det viktiga är samtalen, input:en och diskussionerna som kommer att ske mellan alla oss som är här idag. Samtal, ideer och förslag om vad som behöver göras för att Åland ska fortsätta att vara en attraktiv hållbar destination för boende, besökare och företag.

Turism är en viktig del av Ålands DNA men för att vara relevanta och aktuella måste vi alltid anpassa oss efter förändrade trender och önskemål från våra gäster. Därför är det extra viktigt att vi kan träffas såsom idag för att ta del av nulägesanalysen och marknadsundersökningarna som kommer att ge oss en värdefull inblick i vad våra potentiella besökare tänker om Åland.

De senaste tre åren har varit en tuff tid för oss alla men speciellt för er inom turism branschen. Ni har kämpat er igenom två år av pandemi och när vi inte trodde att det kunde bli värre, så invaderar Ryssland sitt grannland Ukraina och nu ett år efter, lever vi fortfarande med krig i Europa med stigande inflationen, svenska kronans minskande värde och ökade kostnader på det mesta.

Men vi är fortfarande stående, vi har inte gett upp och vi är långt ifrån utslagna. Vi är Ålänningar, och vi har varit med om tuffa tider förut. Som gammal pilot brukar jag ofta tänka att det är i motvind flygplan lyfter.

Som samhälle, står vi fortfarande starkt med hög attraktionskraft, låg arbetslöshet, stor inflyttning och mängder med driftiga, företagsamma och påhittiga entreprenörer och individer.

Och tittar vi kort på turismstatistiken så visar den enorm variation de senaste åren men positiva siffror. Summerar man statistiken kan man i fem ord sammanfatta det såhär:
Fler övernattningar – betydligt färre kryssningsresenärer.

Antalet övernattningar förra året uppgick till 447 000, vilket är en ökning med ungefär 100.000 från 2021 och det högsta antalet sedan början av 2010-talet och den trenden håller i sig. De första två månaderna det här året ser även de bättre ut än på många år.

Vi har så mycket att vara stolta över, och en av våra största styrkor : är vår närhet och korta avstånd till varandra. Politiker, företagare, representanter från myndigheter, kommuner och alla ni andra, vi är alla en del av samma gemenskap och vi vill alla samma sak – att Åland skall utvecklas. Låt oss använda oss av den styrkan.

Turismen på Åland är mer än bara en industri, den är ett skyltfönster för inflyttning. Turismen gör det roligt för oss alla att leva&bo här. Vi behöver er input för att kunna utveckla Åland och fortsätta locka fler besökare till vår ö, besökare som alla är potentiella inflyttare. Vi behöver dra åt samma håll.

Hittils i världshistorien har alla kriser gått över och bättre tider har kommit. Jag är övertygad om att 2023 kommer bli ett riktigt bra år, men det kommer inte gratis. Det krävs hårt jobb av oss alla.

Nu lämnar jag över till Lotta Berner-Sjölund som kommer berätta lite mer om bakgrund/syfte/mål med arbetet med turismstrategin

Ålands Framtid och Anders Eriksson skrev häromdagen en insändare om Moderaternas ”oförmåga till näringsfrämjande åtgärder” och ifrågasätter vad partiet åstadkommit i regeringsställning under de senaste åren.

Jag tänkte kort sammanställa något av vad Moderaterna gjort när det kommer till främjande av näringarna på Åland men inser att listan blir lång eftersom näringspolitik inte bara handlar om det som sker på näringsavdelningen, utan näringspolitik handlar om så mycket mer. Välfungerande infrastruktur, vård, omsorg, utbildning, trygghet, säkerhet, inflyttning och framtidstro är bara några ingredienser som är viktiga för att förutsättningar skall finnas för att bedriva näringsverksamhet.

Om jag dock fokuserar på det som ligger direkt under mitt ansvarsområde kan jag konstatera att den största insatsen gjordes under pandemin där skapandet av ”Aktionsgruppen” utgjorde grunden för hur vi snabbt kunde arbeta fram en mängd konkreta åtgärder och förslag som sedan hjälpte många företag och deras anställda. Totalt satsade vi ca 20 miljoner euro med målsättningen att inget företag skulle gå i konkurs på grund av pandemin, vi lyckades. Därutöver har tid, kraft, resurser och engagemang de senaste åren lagts på bland annat:

• Säkerställa att totalt 96 miljoner euro (!) skall kanaliseras till det Åländska Näringslivet via de EU-fonder/program vi hanterar (år 2021-2027). Program vars huvudsakliga syfte är att fokusera på att förbättra tillväxten och konkurrenskraften hos våra små och medelstora företag i alla branscher.
• Ökade medel till destinationsmarknadsföringen vilket medfört att turismen, trots de sämsta förutsättningarna sedan andra världskriget, ökat antal övernattningar flera år i rad.
• Startande av kodarutbildningen Grit:Lab, kanske den viktigaste satsningen för IT-bolagen på Åland på decennier
• Införande av sommarpraktikplatser, som medfört att ca 900 ungdomar haft sommarjobb under tider av stor oro
• Tillförsäkra att finska statens stöd till näringslivet även gick att söka på Åland under pandemin

Utöver det kan nämnas. Införande av evenemangsbidrag för företag, €300.000 satsning på City Mariehamn, ökat antal högskolepraktikplatser, affärstidslagens upphörande, regelrådets träffar, forskningsprojektet kring torsken, discgolfs-satsningen, arbetet med den havsbaserade vindkraften, säkerställt verksamhetsförutsättningar till butiker i gles/skärgård, införande av stöd för energieffektiviseringar, Business Lab, ökat fokus på Ålands attraktionskraft/inflyttning och mycket mer därtill.

Gällande skattegränsen och arbetet med den har mycket tid lagts ner för att vara där vi är idag med möjligheten till periodförtullning och 2-stegsförfarande. Vägen kvar för att göra den ”osynlig” är lång och tyvärr hör makten över att göra förenklingar inte till landskapets behörighet utan den finns hos skatte/tullförvaltningen och finansministeriet. Däremot fortsätter arbetet oförtrutet ifrån vår sida att ytterligare föreslå förenklingar och argumentera för att landet Finland vinner på att handeln till/från Åland underlättas. Medel för ”ett tillfälligt skattegränsstöd för att underlätta för företag som bedriver handel över skattegränsen” har även upptagits i budgeten för år 2023.

Avslutningsvis vill jag säga. Trots att vi de senaste tre åren genomlidit en pandemi och för tillfället har krig i Europa så ser vi idag fler byggkranar i Mariehamn än någonsin tidigare. Många av våra 2800 företag går bra, inflyttningen är stor, övernattningarna ökar, arbetslösheten låg och när exempelvis ett bolag som Orkla beslutar sig för en fusion av sina två bolag i Finland så valdes Åland att bli orten för att förlägga sitt huvudkontor på.

Det finns inte en enstaka åtgärd som skapar ett företagsklimat i världsklass. Det gäller för oss alla, regering, opposition, kommunpolitiker och myndigheter att hela tiden tänka på vem det är som skapar resurserna som vi politiker fördelar och göra allt vi kan, i stort och smått, för att underlätta för de företag och entreprenörer som vill utveckla, investera och anställa.

Välstånd skapas inte genom politiska strategidokument även om Anders Eriksson återkommande hänvisar till att det är det som näringslivet behöver och att lösningen på Ålands utmaningar är att landskapspolitiker tar fram ett näringspolitiskt program som skall gälla flera mandatperioder.

Välstånd skapas inte så, det skapas genom hårt arbete av alla.

Såg att Michael Hancock förfärades i en ledare i Nya Åland över att jag testat ny teknik i ett anförande i lagtingsalen.

”Att en folkvald politiker håller AI-författade tal ger en dålig smak i munnen. Hur ska han sedan kunna uppmana skolungdomarna att inte fuska på uppsatserna?”

Nya Ålands Ledare 22 februari 2023

Jag har älskat ny teknik i hela mitt liv. Exemplen är otaliga, från den första VIC20 jag tidigt kom i kontakt med vid tio års ålder till därefter otaliga livsomvälvande tekniskainnovationer, de senaste 40 åren.

När Microsofts rättstavningsprogram kom tog jag mod till mig och började skriva insändare, brev och bloggar för första gången. Jag var/är otroligt dålig på rättstavning men med MS Words hjälp fick jag självförtroende att ändra på det. Med teknikens hjälp blev jag bättre. Jo, jag använder mig också ofta av synonym-hjälpen som finns där för att hitta ord som passar bättre i text än andra.

När miniräknaren fick användas i skolan började jag förstå och bli intresserad av matematik. När internet och bland annat ljudkomprimeringenstekniken blev tillgänglig för alla, förändrades jag och radiobranschen över en natt.

När digitalkameran kom kunde mer tid läggas på fotografering och mindre tid i mörkerrummet. Med den nya tekniken kunde direktsändningar med ljud/bild göras av vem som helst, varifrån som helst. Inte bara av Public service organisationer och stora mediehus.

Ny teknik om det används rätt förändrar nuvarande arbetssätt och man kan få ut mycket mer av varje arbetad timme. Ai är just det. En ny teknik och ett nytt arbetsredskap som kommer kunna hjälpa många i olika branscher att få ut mer av dem själva, sitt företag eller organisation.

Normalt när jag skall presentera en teknisk lag (utan desto mer politik) i lagtinget, klipper/klistrar jag stycken ur lagen och skriver om vissa ord (i World) så det blir mer talspråk över det. Jag googlar också ofta efter något citat eller händelse som är aktuell i det specifika ärendet. Det brukar ta en timme eller så.

Den här gången valde jag att be chatGPT att göra det åt mig. Visst finns det mer att önska över resultatet men förvånansvärt bra blev det.

Kanske ungefär lika bra som om jag hade klippt/klistrat själv eller haft en praktikant/sekreterare att göra jobbet åt mig istället. Något vi inte har på Åland.

Michael, om det är så beklämmande att använda chatGPT på det sättet jag gjorde, är det då lika fel att använda en Ai genererad Powerpoint, att generera olika bilder utifrån en beskrivning, att be Ai:n skapa en ljudslinga anpassad för ett föredrag eller få hjälpa med att korrekturläsa eller för den delen skriva en kod i phyton? Den kan nämligen det också.

Eller är det bara textgeneratorn som är ”helig” och inte bör användas av en politiker, eller skolelev för den delen? Nationalencyklopedin, blyertspennan och pappret har sett sina bästa dagar.

Jag tror i ärlighetens namn att du Michael inte är en sådan bakåtsträvare och ”surgubbe” som du låter som i den här ledaren. Tekniken är här, den kommer inte försvinna. Så anamma den. Låt den jobba för dig. Det här är lika stort som när internet kom, eller iPhone. Det här teknikskiftet kommer förändra enormt mycket de kommande åren, om inte allt.

Med mer användande av Ai, fler applikationer och fler som vågar börja prova tror jag att många gamla arbetssätt kommer börja göras på nya sätt. Att vi med Ai teknikens hjälp kan få ut ett oerhört större mervärde, ur väldigt mycket. Ett mervärde som likt grävmaskinen när den kom, förändrade allt och ”tog” jobben ifrån tio gubbar med spade, men ändå visade sig det att den skapa mer tillväxt, fler jobb, färre onda ryggar och ett bättre liv för alla.

Var inte rädd för den nya tekniken Michael, börja använda den i ditt jobb. Andra journalister kommer göra. För inte skriver du väl du heller den här ledaren på en skrivmaskin och ber en sättare lägga in enskilda blytyper till fulla texter för att sen föra ditt alster till ett tryckeri? Eller är alla andra sätt att fuska?

När det sen kommer till valet så kan du vara lugn. Varken jag eller någon Ai robot kommer att gå att rösta på. Som du vet, tillåter inte vårt valsystem det och jag ställer inte upp.

På Åland finns det mycket av allt men något vi ärligt inte behöver mer av är flera politiska partier.

Nya Åland skrev häromdagen att det går ”rykten” om ett nytt Företagarparti planeras. För ett år sedan var det ett ”Landsbygdparti” som var på tapeten, vad är nästa partirykte? Skärgårdspartiet, Sjukvårdspartiet, Basinkomstpartiet, Pensionärspartiet eller Mariehamns Partiet?

Redan idag finns det åtta partier i Ålands Lagting, är man inte nöjd med sättet det åländska samhället utvecklats så är det bästa sättet att gå med i något av de befintliga partierna och förändra inriktningen därifrån. Att starta ett nytt parti, vilket givetvis är möjligt, är dock väldigt omständligt och byråkratiskt och inget jag rekommenderar.

Ett till ”ensaksparti” förändrar tyvärr ingenting. I politiken görs inte mycket ensamt, det görs gemensamt. Vill man få något gjort, gör man det tillsammans med andra. Det handlar om kompromisser, skapa allianser, säkerställa majoriteter och långsiktigt visa att man vill det bästa för hela Åland. Inom alla områden.

Allt hänger ihop. Tror man att det går att fokusera bara på ett område, oavsett om det är sjukvård, näringsliv, skärgård eller stad förändras varken sakområdet eller Åland.

Som exempel så handlar näringspolitik också om att skapa ett tryggt samhälle, med bra sjukvård, skolor, omsorg och infrastruktur. Allt hänger ihop.

På Åland har vi en del personer som har lite för enkelt att, som jag brukar säga, ”schablongnälla” alltså säga saker som tillväxten är för dålig, byråkratin är för stor, reglerna för krångliga eller kommunerna för många. De efterfrågar strukturella reformer men har oftast svårt att säga hur eller vad konkret som borde göras, eller själv medverka för en förändring.

I höst är det val. Du som inte är nöjd med hur Åland utvecklats, du som vet vad som borde göras, eller du som är en ”schablongnällare”, ställ upp, engagera dig. Men för din egen och Ålands skull. Ställ upp i ett befintligt parti, starta inte ett nytt ensaksparti. De har vi tillräckligt av.

Trevlig helg.

Häromdagen fick jag en enkel fråga på frågestunden ifrån Simon Påvals om strömmingens status, kvoter och trålare. Hade jag fått frågan lite på förhand hade jag kunnat sätta mig ner och formulera ett fylligare svar. Det svaret hade ungefär låtit/sett ut såhär 🙂

Först vill jag börja med att säga att jag också bekymrad över situationen för strömmingen i Östersjön även om det börjar komma signaler om att den mår lite bättre (se länkar längst ner). Strömmingen är en hörnsten i havsekologin och grunden för övriga fiskarters livskraftighet.

Jag tänkte kort försöka förklara lite hur beslutsgången går till, alltså vem som beslutar om vad och vem som kan göra något åt de utmaningar vi har tillsammans. Tyvärr är våra åländska möjligheter att påverka den gemensamma fiskeripolitiken i Europa inte särskilt stora. Vi kan prata med våra finska kollegor, vilket vi gör och har en bra dialog med, men när det kommer till förhandling i Europa är det Finland som sköter det och resultatet går inte alltid ”vår” väg.

Kortfattat går det till såhär. Fiskekvoterna för Östersjön fastställs av Ministerrådet på föredragning av EU-kommissionen. Till sin hjälp att nå en hållbar nivå gällande alla kvoterade arter har kommissionen det vetenskapliga rådgivningsorganet ICES som är en mellanstatlig organisation som består av över 6000 forskare ifrån över 700 havsinstitut. De ger förslag på kvoter för de reglerade arterna för olika områden i Östersjön. Vissa arter är gemensamma för hela havet, tex vassbuk, där en kvot ges gemensamt för alla områden. Torsken i sig är uppdelad i två bestånd, västra och östra, där västra i princip är danska sunden och östra resten av Östersjön och strömmingen/sillen uppdelat i flera.

I praktiken brukar ICES ge förslag på kvoter som kommissionen sedan tar rakt av och föreslår vidare till ministerrådet. Ministerrådet gör dock sedan lite som dom vill i sista ändan men brukar hålla sig inom det intervall som ICES förespråkar. I år beslutade man att följa det undre värdet av forskningsrådets rekommendationer för strömmingen i Bottenhavet och minskar kvoten med 28 % (Finland stödde detta) men i centrala Östersjön lade sig rådet i övre kant av rekommendationerna och höjde kvoten med 32 %.

Det är i rådet politiken kommer in i bilden, det är där förhandlingar genomförs stater emellan och det är där besluten fattas. Faktum är att rådet har hållit sig inom de vetenskapliga intervallen som ICES föreslagits. Men på grund av bland annat strömmingens utmaningar och kondition har ett PM lagts till beslutet där kommissionen, Finland, Sverige och Litauen uttrycker sin oror. Kommissionen kommer därför att uppmana ICES att genomföra närmare vetenskapliga analyser om ålders och storleksfördelningen av strömming i egentliga Östersjön och Bottniska viken och orsakerna till minskningen av stor strömming samt identifiera åtgärder för att komma tillrätta med problemet..

Från Ålands del brukar vi påtala vikten av förutsägbarhet vad gäller möjligheterna till fiske men i övrigt brukar vi inte ha andra åsikter utan vi accepterar ICES:s råd. Vi har alltid ansett att strömmingen är en resurs som kan tillvaratas inom de gränser som vetenskapen medger. Tyvärr ser dagens konsumenter inte strömmingens värde som mat på tallriken på samma sätt som gjordes förr.

Personligen har jag alltid haft lite svårt med att vi fiskar upp strömming för utfodring av pälsdjursnäringen men tack och lov har det minskat. I dag används en betydande del av den trålfiskade strömmingen som fiskas i den fortsatta livsmedelskedjan och förädlas till fiskmjöl i Finland för att därefter användas i den inhemska produktionen av odlad fisk. En produkt som jag själv och merparten av finländarna anser som nödvändig och hälsosam samt bidrar till landets självförsörjningsgrad. Det måste dock göras inom ett långsiktigt hållbart nyttjande av den naturresursen.

Det här är ingen enkel ekvation. Ska vi kräva att de kvoter andra fiskar på, inom ramen för de vetenskapliga råd och godkända kvoter som finns, skall minskas eller helt tas bort, medan vi själva agerar för att öka vårt fiske på arter som regleras hårt? Jag tänker då främst på lax och nu det (enligt mig) väldigt positiva forsknings fisket på torsk som vi utför.

Svenskarna vill (åtminstone en del av dem) förbjuda fisket innanför 12 sjömilsgränsen men den åtgärden medför inte per automatik att strömmingen i sig kommer att må bättre. Signaler ifrån Finland gör gällande att det skett någon form av förändring i östersjön som gör att strömmingen inte hittar den föda den behöver och sålunda är både liten och mager. Kan det bero på att individerna är för många? Det är även den här frågan som aktualiserats i det PM jag nämnde ovan och som kommissionen nu ber ICES att forska vidare med.

Om man ser till de åländska kvoterna från år 2017, då vi fick oss tilldelade egna andelar av Finlands kvoter, fram till år 2023 års fastställda kvoter kan man notera att de sammanlagda pelagiska kvoterna minskat med 50 %. Från dryga 14 miljoner kilo då, till lite på 7 miljoner kilo nu. Det vi borde sträva efter är att kvoterna i de olika fångstområdena skulle vara mera konstanta. Det har vi fört fram till ministeriet och de har haft samma åsikter som oss och även fört fram det till EU.

Personligen är jag kanske inte den största förespråkaren av det storskaliga industrifisket i östersjön med det är en nödvändig del av den moderna livsmedelskedjan. Ifrån Åländskt håll har vi påpekat att fisken borde fiskas mer långsiktigt hållbart, tas tillvara, och ätas lokalt. Först och främst av människor i den region den fiskas och i andra hand gå vidare som foder till fiskodlingen.

Den här diskussionen kommer fortsätta, men för att få till en förändring är det på EU-nivå den ändringen måste ske. Den gemensamma fiskeripolitiken är komplicerad och det finns inga enkla svar men ur ett åländskt perspektiv är det att föredra det småskaliga kustfisket. Det om något påverkar inte Östersjöns naturresurser på ett ohållbart sett.

Fiskeribyrån har kontinuerlig dialog med sina kollegor och i slutet av december har de haft ett första möte med LUKE (Naturresursinstituet) och JSM (Jord och Skogsbruksministeriet) angående strömmingens välmående. Från ministeriets sida står man i beråd att begära in en forskningsplan av LUKE, inriktad på strömmingens tillväxt och kondition och enligt de diskussioner som förts har vi möjligheter att vara med i det kommande projektet och ha möjlighet till så väl synpunkter i planeringsstadiet och kunna bidra med material.

Slutligen, även om det har sett utmanande ut för strömmingen i Bottenhavet finns det information och indikationer om att det går åt rätt håll:
https://svenska.yle.fi/a/7-10026174
https://www.luke.fi/sv/uppf%C3%B6ljningar/fiskenaringens-datainsamling/i-bottenhavet-har-strommingarnas-tillstand-forbattrats-nagot-fran-det-svaga-fjolaret-mangden-stor-stromming-fortfarande-lag

En återkommande händelse i Lagtinget är den så kallade ”Frågestunden”. Det är ett tillfälle som i princip går ut på att lagtingsledamöterna i oppositionen förbereder sig på en eller flera frågor till den ministern de önskar ställa en fråga.

Ministern får nästan aldrig på förhand veta vad frågan skall handla om, så det kan vara allt mellan himmel och jord. Särskilt om man som jag har ett ganska stort/brett ansvarsområde som spänner ifrån arbetsmarknad, digitalisering, jakt, fiske, lantbruk och allmänt näringsliv till turism, skog och allt däremellan.

Personligen kan jag säga att jag aldrig varit riktigt förtjust i just dessa frågestunder. Min hjärna fungerar inte riktigt på det sättet. Jag är mer ”en sak åt gången” person och kan behöva lite tid för att samla all tillgänglig information om olika områden/ämnen samt ges lite tid att paketera de formuleringar jag önskar. Men nu får man inte alltid som man vill och får finna sig i att verkligheten är som den är.

Igår var det just en sådan frågestund i lagtinget. Jag fick fem (!) frågor direkt efter varandra av fem olika ledamöter. Dryga 30 minuter pågick utfrågningen. Ingen av ledamöterna hade på förhand berättat vad man skulle fråga mig om (vilket jag tror skulle förbättra svaret oerhört, om det var svaret man var intresserad av). De hade alla sina frågor nedskrivna så det hade givetvis bara varit att skicka iväg frågan en liten stund innan, via mail, så hade svaret kunnat bli betydligt bättre. Nu fick jag försöka plocka fram all information ”ur hatten” någonstans i hjärnbalken, om just det området, där och då. Ingen bra utgångspunkt för en konstruktiv dialog. Särskilt när man har bihålorna fulla av en veckas gammal influensa 🙂
Frågorna jag fick igår handlade om

1. följderna av att Rosella slutar gå Kapellskär-Mariehamn(Camilla Gunell)
2. landskapsregeringens långsiktiga strategier gällande utsläppen för transportsektorn (Simon Holmström)
3. Strömmingens situation i Östersjön och de stora trålare som fiskar i Bottenhavet (Simon Påvalls)
4. Gallringsstöd till skogsbruket (Anders Eriksson)
5. Jämställd näringspolitik (Pernilla Söderlund)

Stephan Toivonen inlägg både i lokalmedia och i lagtinget har de senaste åren kretsat mycket kring flyktingar/invandring, klimatskepticism och vaccinmotstånd. Men den senaste tiden har det mesta handlat om hans motstånd mot den havsbaserade vindkraften. Med källor så som ”norrmän på Youtube hävdar” och allmän skrämselpropaganda om allt från döda kor, infraljud, demens och microplaster försöker han göra allt han kan för att återigen få tillräckligt med röster för att få en plats i lagtinget i höst.

Hans parti snubblade, med några få rösters marginal till godo, över mållinjen år 2019 och fick ett mandat i lagtinget. Hur det går i valet i höst vet vi om dryga nio månader men jag kan konstatera att valkampanjen är i gång och Stephan har hittat sin nisch som han kommer gå till val på. Det har han givetvis sin fulla rätt att göra men jag hoppas ålänningarna röstar på partier/personer som har en vision, vilja och driv att utveckla Åland.

Idag slår han rallarsvingar i tidningen bland annat mot Ålandsbanken, Wiklöf, media och mot mig. Jag brukar inte svara på insändare men jag tänkte skriva några korta kommentarer med tanke på rubriken. 1000 kor, Fifax och vindkraften.

1000kor var ett projekt som utgick ifrån ÅCA:s behov och önskan av flera kor och mera mjölk på Åland. https://svenska.yle.fi/a/7-733864 Det var alltså näringens eget önskemål om mera fokus och strategisk satsning på unga mjölkproducenter, större gårdar och mer mjölk som var drivkraften och utgångspunkten. Detta för att täcka det då stora behovet av åländska mejeriprodukter som marknaden utanför Åland efterfrågade.

Det här var för tio år sedan, alltså år 2012/13 strax före Rysslands annektering av Krim år 2014. En annektering som i sin tur sedan resulterade i kraftiga sanktioner ifrån väst som direkt påverkade vårt lantbruk enormt. Jag kan konstatera att mjölknäringen har haft det kämpigt sedan dess men om inte satsningarna som gjordes de följande åren hade gjorts, är jag inte övertygad om att vår mjölkproduktion och ÅCA hade överlevt till idag. Så 1000kor-projektet var en vision, en inriktning och satsning på framtiden, önskad av branschen själv. Jag tog emot stafettpinnen och gjorde vad jag kunde. Här>> skrev jag lite om 1000kor-projektet år 2015.

Fifax är även det ett projekt som jag som näringsminister stöttat på olika sätt under åren och jag hoppas fortfarande att det kommer att bli en lyckad investering för alla de aktieägare som trott på projektet. Det här>> skrev jag i ett inlägg år 2014 om satsningen som det åländska näringslivet och flera entreprenörer låg bakom. När det kommer till ”skattemedel” som Toivonen pekar på i det projektet handlar de pengarna till största delen av finansiering ifrån Europeiska Havs och fiskerifonden (pengar som alltså EU var med och delfinansierade). Faktum är att i förhållande till det privata investerade kapitalet i Fifax är de offentliga medlen i projektet betydligt lägre än i de flesta andra investeringsprojekt landskapet är medfinansierare av.

Det man måste komma ihåg i det här fallet är att utan privata entreprenörer, riskkapitalister och personer med mod, vilja och framtidstro hade inte ca 25 personer haft jobb de senaste åren, då hade inte bygg/el/ventilationsföretag haft full sysselsättning under flera år och alla kringeffekterna kring bolaget hade inte uppstått. Fifax är inget projekt jag hittat på eller drivit på skattebetalarna bekostnad, utan ett projekt LR stöttat, likt så många andra investeringar vi gjort under åren. Fifax är ett modigt projekt som jag hoppas kommer lyckas. Bygget kostade ca 20 miljoner och totalt har det investerats ca 60 miljoner euro av mestadels privata investerares kapital. Bolaget har även börsnoterats (något som inte hör till vardagen på Åland) och även om kursen just nu är låg i förhållande till introduktionspriset är inte inte det något unikt för Fifax, utan precis så en marknad och börs fungerar.

Så till vindkraften. Jo jag är en förespråkare och tror att möjligheterna med den havsbaserade vindkraften kan bli ett nytt ben för Åland att stå på. En satsning som skapar jobb, investeringar, nya industrier och kan skapa förutsättningar för att vi även i framtiden skall kunna ha bra sjukvård, skolor, vägar, offentlig service och kommunikationer. Vi kan inte ta förgivet att vår höga standard på Åland kommer fortsätta av sig självt utan att vi gör något.

Ålands välstånd har byggts på hårt arbete, investeringar och företagsamhet. Allt började med vindkraft och segelfartygen för dryga 100 år sedan. Ur den utvecklades bank och försäkringsbranschen på Åland, därefter tog rederiverksamheten fart på 50/60-talet och på 70-talet föddes den industri vi ser idag. För dryga 20 år sedan lyckades några av våra IT-företag skapa grunden till det IT-kluster vi ser idag, men var är nästa framtidsnäring och utvecklingsfas för Åland? Var är nästa stora potential? För mig är det den havsbaserade vindkraften. Jag har svårt att se något som ens kommer i närheten.

Givetvis finns det många frågor ännu som behöver besvaras och helt självklart skall effekterna av satsningarna komma alla ålänningar till godo. För mig är ”affärsmodellen” alltså hur Åland tjänar pengar på detta helt avgörande. Det är våra gemensamma vattenområden det handlar om men det är även vårt gemensamma välfärdssamhälle som vi måste värna, utveckla, hantera och framförallt finansiera!

Vi ser redan idag effekterna med att två bolag har etablerat sig här med ökade övernattningar, nya arbetsplatser och internationella investeringar som följd. Det sista är något vi annars inte är bortskämda med på Åland. Förhoppningsvis är dessa två bolag bara början. Jag tror att om vi sköter våra kort rätt så lägger vi nu grunden för på de kommande 100 årens välstånd. Men det sker inte av sig självt och välståndet, vår offentliga service och det goda samhälle vi lever i är inget självspelande piano som vi kan ta för givet. Att bibehålla den service, omsorg, vård och skola vi är vana med kräver investeringar, nya innovationer, nya idéer och att nya/fler människor flyttar till vår ö. Och det kräver nya pengar utifrån.

Just nu är det här vår möjlighet i historien att säkerställa både grön omställning men framförallt en ekonomi på Åland som gör att vi kan fortsätta vara ett levande attraktivt samhälle med framtidstro och god service. Verkligheten stannar inte upp, antingen är vi med, eller så står vi på sidan om och ser möjligheterna passera. Men att bara fortsätta och tro att allt, alltid kommer vara som det varit, fungerar inte längre.

Det välstånd vi är vana med, är inte en självklarhet. Idag fick vi i landskapsregeringen en rapport presenterad av professor Edvard Johansson om äldre, behovet av vård och ekonomi. Vi vet att vi alla blir äldre och lever längre, men vi vet också att någon/eller något måste betala för det. Vem skall stå för de ökade kostnaderna för ÅHS, omsorgen i kommunen och våra pensioner? Jag tror vindkraften är ett av svaren på den stora frågan. Hur tänkte du Stephan finansiera demokratin, självstyrelsen, välfärden och det vi behöver finansiera gemensamt i framtiden? Vi kan inte alla få vår lön ifrån skattebetalarna och bosätta oss i Portugal.