Fredrik Karlström

Det har snart gått ett år sedan jag lämnade landskapspolitiken. Jag har under 13 år av mitt liv varit en del av det åländska politiska etablissemanget. Jag har sett hur systemet fungerar (och ibland inte fungerar) ifrån de flesta sidor. Jag har varit invald som ersättare i lagtinget under ett år och sen åkt ut. Jag har suttit i opposition, stöttat och stått bakom en regering ifrån lagtingsbänken och jag har fått sitta vid maktensgryta som minister. Dessa år i självstyrelsens korridorer har lärt mig mycket. Tänkte här komma med lite tankar, tips och råd till nuvarande och kanske blivande ledamöter i lagtinget vad som kan vara bra att tänka på om ni vill få något gjort.

Jag har sedan jag slutat, valt att inte berätta så mycket om hur livet bakom de stängda dörrarna ser ut och hur vårt gemensamma samhälle egentligen styrs. Järnkanslern Otto von Bismarck myntade redan på 1800-talet begreppet att ”folk mår bäst av att inte veta hur lagar och korv kommer till. Tycker vi ger honom rätt, ett tag till 😉

Däremot kan jag säga att det som händer bakom dörrarna i det åländska innersta politiska systemet inte skiljer sig så mycket ifrån det svenska eller finska.
Samma irritation och ibland frustration infinner sig i regeringspartiernas riksdagsgrupper som i de åländska lagtingsgrupperna. Alla ledamöter oavsett om de stöttar regeringsmakten eller sitter i opposition upplever som oftast en hopplöshet emot sina väljare. De skulle vilja kunna göra så mycket mer, men systemet de lever i är inte uppbyggt för snabba förändringar och framförallt, ensam gör man ingenting.

Faktum är, att få är de riksdags- och lagtingsledamöter som allena har kunnat göra så stor skillnad på fyra år. Är dock ledamotens tankar och ideer bärkraftiga, personen är sympatisk, hårt arbetande, envis och enträgen samt personen får nytt förtroende i nästa val, så kan resultat börja synas.

Det här är en sanning som ingen ny kandidat vill höra. Politik handlar om att bygga och förtjäna förtroende och det är betydligt mycket mera likt ett maratonlopp än en fem kilometers runda. Politik och förtroende har något gemensamt, de tar bägge tid att bygga.

Inom politik, varesig det är på kommunal, landskap, stat, nordisk eller europeisk nivå så handlar det inte alltid om rätt eller fel, om sunt förnuft, om naturlagar och vetenskap.
Politik görs av människor och sålunda kommer bland annat känslor, tyckande, tro, arv och vart fjärde år, ett val emellan som ändrar radikalt på förutsättningarna.
Eftersom politik görs av människor kommer alltid socialkompetens att vara en av de viktigaste ingredienserna för att få något gjort. På samma sätt som affärer inte görs mellan företag, utan mellan personer i företagen så utvecklas, byggs och genomförs politik av människor som vill vara, och ha med varandra att göra.

Så vill du få saker att hända inom politiken kommer här några tips.
För det första. Va påläst och kunnig men var framförallt glad, frikostig, snäll, ödmjuk och uthållig. Bjud på dig själv och använd humor. Var helt enkelt en person som andra vill vara med.

Går det då inte att vara kreativ, hitta på nya saker, genomföra förändringar och ta snabba beslut inom politiken? Svaret är absolut, JA, men du behöver uppfylla några kriterier för att kunna göra det.

1. Bli minister
2. Du måste veta hur en slipsten skall dras. Känna till alla grynnor, ha rätt personer vid din sida, förankra idéen i rätt läger, i rätt tid och på rätt sätt. Känna väl till de dolda maktstrukturerna (vem är det egentligen som bestämmer)
3. Du måste ha byggt upp ett politiskt förtroendekapital under några år. Inte bara mellan dina egna kollegor utan även hos dina regeringskumpaner, i motståndarlägret, i näringslivet, i samhället men framförallt hos tjänstemännen. Har du inte dem med dig, har du inte verktygen som behövs och väldigt lite kommer att hända.
4. Du måste vara beredd på att det kommer blåsa på toppen

Jag har lämnat det aktiva politikiska livet men vem vet, en dag kanske jag återvänder, förutsatt att jag ställer upp i val igen och får förtroendet. Fram tills dess kommer jag givetvis inte sluta tänka politik och inte heller sluta berätta hur jag vill förändra det åländska samhället. Inte så mycket genom att kritisera de nuvarande invaldas beslut (isåfall kritiserar jag avsaknaden av beslut) inte genom insändare, utan genom den här bloggen.

Det har jag gjort sedan min första hemsida, som jag skapade år 1999. Den sidan transformerades till den här bloggen i september 2006, alltså för över tio år sedan. Ibland har inläggen kommit ofta och ibland lite mindre sällan, men varje månad sedan starten har inlägg publicerats (inte bara inför val…). Det tänker jag fortsätta med och jag vet att vissa av mina ca 1500 inlägg har fått en enorm stor spridning och lästs av väldigt många, inte bara ålänningar, politiker, chefredaktörer och journalister.

Även om det politiska system vi har inte är fullkomligt och felfritt så finns det inget bättre. Det Åland behöver är mer förändringsbenägenhet, mindre ”nånannanism”, mindre gnäll och mer verkstad. Ingen kan göra allt, men tillsammans kan vi göra underverk på den här holmen.

Nu skall jag gå och bygga lite på mitt hus och sen baka en kladdkaka. Jag har som mål att skapa den godaste kakan i världen och det gör man endast genom ”trial and error”. Att följa andras recept är som att gå på en stig. Det leder bara till att man kommer någonstans där någon annan redan varit.

Utforska mer, testa nya saker, gör mer på ditt sätt. Alla misstag du gör, lär du dig något av och det mesta går att reda upp i efterhand. Ta ett nytt steg framåt varje dag.

Ha en skön söndag.