Fredrik Karlström

Lyssnar just nu på Peter i Vakna med Steel där han har besök av en tant vid namn Gyrid Hagman ifrån Sunds Kulturförening som är med och arrangerar lillajulmarknaden på Jan Karlsgården imorgon. När hon berättade om alla försäljare kom jag att tänka på en grej som utspelade sig för ca 20 år sedan när jag jobbade alla lördagar på Maskinuthyrningen Klint Rent.

Eftersom jag alltid har lite svårt att inte göra flera saker samtidigt och det fanns lite tid mellan kunderna kom jag på en lysande idé, tyckte jag då.

Jag åkte till ett stort stentag i Eckerö och lastade bilen full med knytnävsstora runda stenar, tvättade av dom och tog en stenborr ifrån hyllan och monterade fast sten efter sten i en pelarborrmaskin och började borra ett hål i varje. Hålet var ungefär 35mm i diameter och borra ett sådant hål en granitsten ifrån Åland kan jag berätta att är svårt, besvärligt och komplicerat. Hålet var som du ser på bilden ämnat för att stoppa ett värmeljus i.

Efter flera månaders arbete med borrande alla stunder det inte var kunder i butiken hade jag fått ihop ca 50-60 stenar. Jag hade inte riktigt tänkt hur jag skulle sälja dom men när Lilla-Julmarknaden närmade sig fick jag för mig att jag skulle sälja min stenar där. Sagt och gjort, packade ett bord, slängde mina stenar i bilen och for iväg.

Försäljningen gick bra men jag minns att det var svinaktigt kallt men jag stod där i sju timmar tills alla mina stenar var sålda. Jag packade ihop mitt pick och pack, frös som en hund, nöjd och åkte hem för att dusch/värma upp mig för att sedan som de flesta andra lördagar tillbringa med kompisar på arken.

Kvällen drog igång. Jag kände mig nöjd, duktig och rik. Jag hade sålt sten för över 1000 mark, skröt om hur jag förädlat sten till pengar och kände mig som ”Kung i Baren”. Vaknade dock upp på söndagen och konstaterade att alla pengar var slut och jag hade ont i huvudet.

Minns att jag ifrågasatte mig själv om jag var riktigt klok som har slitit hund i månader, stått ute i sju timmar och frusit för att sedan spendera allt under några timmar. Jag vaknade på söndagen utan pengar, inga stenar och ont i huvudet…

God Lilla Jul på Dig

Varje avslut kräver sin sång. 

Idag på eftermiddagen avlägger lantråd Katrin Sjögrens nya ministär sin ministerförsäkran. För fyra år sedan var jag en av de ministrarna som gjorde det och jag kan ärligt talat säga att det är en högtidlig känsla att läsa den eden i regeringens plenisal och med det ta på sig ett stort ansvar som följer med en 24/7/365×4.

Idag på eftermiddagen blir jag befriad ifrån mitt ämbete, mitt uppdrag och mitt förvärv. Jag förlorar en del förmåner och oerhört många skyldigheter. Jag mister min fina titel, min lön och min formella politisk makt.

Idag på eftermiddagen blir jag åter en fri man som kan göra vad jag vill, när jag vill och jag behöver inte längre filtrera vad jag säger genom flera olika lager. Det ansvar som kom med den eden jag svor och som legat på mina axlar lyfts bort och jag får återgå till mitt riktiga liv.

Idag på eftermiddagen avslutar jag min högskoleutbildning och värnplikt och med det börjar en ny tid för mig och för landskapet. Friheten är mer värd än en bra lön och en fin titel. Frihet är det bästa ting.

Idag på eftermiddagen fortsätter min resa som du även kommer kunna följa här på bloggen där etapp ett är att bli fullt frisk i ryggen och hitta tillbaka till sömnen. Enligt statistiken har jag precis avklarat halva mitt liv och får jag vara frisk kommer jag hitta på mycket skoj, intressant och galet framöver.

Ett stort tack till alla jag fått förmånen att arbeta med under åren, ingen nämnd ingen glömd och jag är övertygad om att vi kommer synas, höras och ha med varandra att göra igen.

Nu kör vi.

Igår satt jag hemma i min soffa och följde budgetdebatten i lagtinget. Det fanns mycket jag skulle ha sagt om jag varit närvarande men jag har bestämt mig för att inte bli en gamma ”surgubbe” som recenserar de nu invalda politikerna och deras arbete. Även om jag vill säga att jag saknar den politiska erfarenhet, kunskap och debatteknik som bland annat Roger Jansson,  Barbro Sundback, Danne Sundman och Gunnar Jansson för att nämna några hade.

Jag kan dock inte låta bli att ta upp en sak som diskuterades igår. Nämligen visionen om 1000kor. Eftersom jag är en av upphovsmännen till den tanken/idéen känner jag att jag vill jag komma med lite bakgrundsinformation och fakta.

Jordbrukspolitik är något som engagerar. Det finns många självutnämnda experter och besserwissrar som har lösningen på de flesta frågor. Ibland kommer de som insändare, ibland som blogginlägg, ibland i vissa diskussionstrådar på socialmedier och igår i lagtinget.

På Åland står jordbruket och livsmedelsindustrin för cirka 4 procent av vår bruttonationalprodukt. Lantbruksprodukternas försäljningsvärde har ökat de senaste åren och ligger idag på ungefär 24 miljoner euro/år. De direkta stöden ifrån landskapet och staten till de cirka 500 gårdarna utgår till ca 16 miljoner euro/år och ytterligare offentliga medel satsas på rådgivning och utveckling via bland annat Hushållningssällskapet och Ålands Landsbygdscentrum.

Trots att lantbrukets del av BNP inte är så stort, så står livsmedelsklustret indirekt för nästan tio procent av sysselsättningen. Dessutom är livsmedelsexportens värde drygt 40 procent av all export som sker ifrån Åland. Sålunda är jordbruket och livsmedelsförädlingen viktigt för jobben på Åland. De är viktiga tillsammans.

Det var alltså jag och ÅCA:s VD Johannes Snellman som lanserade visionen om ytterligare 1000kor på Åland fram till år 2020. Det gjorde vi i början av år 2012 och igår diskuterades den flitigt.

Orsaken till varför Johannes och jag började diskutera den visionen var att efterfrågan på Åländska mjölkprodukter ständigt hade ökat de senaste åren men mjölkinvägningen hade stagnerat på ca 15 miljoner liter/år de senaste tio åren. Vi visste även att cirka tio mindre gårdar de kommande åren skulle avvecklas av naturliga orsaker (de har ingen som vill ta över) och det här oroade Johannes eftersom mejeriet har kapacitet att ta emot ca 25 miljoner liter mjölk/år med nuvarande personal.

Produktionskostnaden per liter mjölk är givetvis lägre desto mer mjölk man kan förädla med samma personal och maskinpark.

Jag lyssnade på vad mjölkbranschen önskade och gjorde vad jag kunde för att underlätta för varje mjölkproducents önskan att öka antalet kor i sin besättning. Det handlade definitivt inte om att bara gynna nya stora gårdar utan alla producenter som önskade utöka sin produktion och på så sätt bli mer kostnadseffektiv uppmuntrades och fick del av investeringsstöden.

1000kor var inget skilt projekt och det var inget kostnadsmoment i landskapetsbudget, det var en vision, en tanke/idé, en riktning om vart vi skulle sikta för framtiden. Och det var en hemsida jag gjort och finansierat själv. (Visst är det fantastiskt vad en tanke eller idé kan göra om människor börjar tro, prata, tänka på och agerar därefter)

I debatten igår nämndes alltså visionen 1000kor och man ställde sig frågan om det var rätt med tanke på hur världen förändrats de senaste åren, framförallt med de sanktionerna som uppstått i Ryssland?  Hade det varit bättre istället att minska antalet kor och nöja oss med att vara självförsörjande med den mjölk vi behöver och bara ha ekologiska producenter.

Jag anser absolut inte det.

Om vi bara skulle fokusera på att producera den mjölk vi själva behöver skulle det räcka med 5-6 miljoner liter/år, alltså 500-600 kor. Det i sin tur skulle betyda ännu färre mjölkproducenter, att många anställda i mejeriet i Möckelby skulle mista jobbet och exportintäkterna till Åland skulle minska, det ville inte jag. Varje mjölkbonde innebär nya jobb åt ungefär fem personer till.

Lösningen är att göra ÅCA så driftsoptimalt som möjligt, titta på nya marknader, sälja mervärde, bygga varumärke, anpassa produktionen till vad marknaden efterfrågar, mer ekologiskt, mer smak, mer säljande historier, smartare snyggare förpackningar och fortsätta med produkt- och affärsutvecklingen.

Idag vet vi att ett flertal producenter valt att lämna ÅCA till förmån för ARLA och mejeriet i Sibbo, vi vet också att flera av de leverantörerna tillhör de som i flera år har planerat sin avveckling de kommande åren oavsett mjölkpris, konjunktur eller visionen om 1000kor. De producenterna har redan beslutat sig för att sluta och ville helt enkelt få ut så mycket som möjligt av sin produktion de sista åren de producerar och det har jag stor förståelse för.

Jag har i många år ifrågasatt andelsslaget som bolagsform i en tid när allting förändras och när gårdar inte längre övergår automatiskt i nästa generation. Andelsslagets bolagsform är inte optimal för den enskilda producenten när värdet i bolaget finns kvar när mjölkproducenten slutar.  Läs mer om det här>> om du vill.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att vi idag skickar Åländsk mjölk till Sibbo och jag anser fortfarande att framtiden i den åländska mjölkproduktionen ligger i att utveckla ÅCA. Idag är invägningen ungefär lika stor till ÅCA som innan visionen om 1000kor lanserades. Hade antalet kor inte ökat hade det varit väldigt illa för ÅCA med tanke på de avhopp som nu skett.

Jag kan konstateras att antalet mjölkande kor har ökat på Åland med ca 300 stycken (och det fortsätter öka) sedan vi lanserade visionen och vi var på god väg att nå målet om 1000 nya kor på Åland fram till år 2020 när krisen slog till.

Jag tror fortsättningsvis på åländsk mjölk. Att ha fullständig kontroll på produktionen från grässtrå och foder till slutprodukt, varumärke, förpackning, distribution och försäljningsorganisation är vägen att vandra.

Ekologisk produktion finns också på den vägen, men den förvandlingen görs inte över en natt, den omställningen tar tid. För ÅCA handlar det om att börja i en lite mindre skala (några miljoner liter/år), få några gårdar att ställa om med åkrarna, ladugårdar, foder (för att uppfylla alla krav) etc och kunna ta betalt för det mervärde som skapas genom att bygga upp varumärket/produkten.

Grundbulten i vårt LBU-program går ut på att livsmedelsproduktionen går hand i hand med förädlingsindustrin. Stöden finns för att ge jordbruket en möjlighet att verka som i sin tur ger en ”hävstång” till livsmedelsklustret som skapar exportintäkterna och sysselsättningen.

Att säga att vi bara borde ha ekologisk mjölk på Åland och att visionen om 1000kor var fel är enligt mig att inte lyssna på branschen, inte känna till hur marknaden och systemet fungerar och vara en populist.

Just nu pågår debatten i lagtinget om nästa års budget. Jag kanske borde vara där, men det är jag inte. Jag lovade nämligen min fru och neurokirurg Janek att jag skall respektive min sjukskrivning fram tills återbesöket om dryga två veckor. Du kan läsa om operationen här>> 

Vid återbesöket får jag förhoppningsvis veta hur operationen gått och om jag kan börja jobba med kroppen i full fart igen. Men fram tills dess tänker jag ta det lugnt. För första gången i mitt liv. Det är inte första gången jag är sjukskriven men tidigare operationer och sjukskrivningar har jag negligerat och börjat jobba dagen efter. Det gör jag inte nu.

I morse låg jag och funderade på vad jag har gjort de senaste fyra åren och jag konstaterade att det är en hel del. Nästa onsdag förlorar jag dock mitt jobb, min lön och min fina titel och jag återgår till att vara en ”vanlig ålänning”. Något som känns otroligt spännande.

De senaste fyra åren har varit bland de underligaste åren i mitt liv. Tiden har gått fort, samtidigt som det ibland varit ganska långt och tungt. Facit är iallafall, låg arbetslöshet, den högsta sysselsättningen i Europa och att fler företag har startas de senaste åren än någonsin.

Vad har då jag gjort? Har jag spelat någon roll? Jag vill givetvis tro det 🙂

Här kommer en liten sammanställning i listform med några saker jag låg och tänkte på i morse som jag varit med och bidragit till.

• Curlinghallen (mycket motstånd när beslutet togs om 10% investeringsstöd ifrån LR)
• Eckerö Golf (det fanns de som ansåg att LR skulle gå in och rädda bolaget, det gjorde inte jag, nu drivs det av en entreprenör som vi stöttat)
• Hotell Savoys uppgradering
• Nybyggda Hotell Pommern
• Smartparken
• FIFAX (största landbaserade fiskodlingen i norra Europa)
• Goodtechs kontor
• ScanTubes utbyggnad
• Silverskärs Nya fiskeläger
• Smakbyn
• Grelsby Bed & Breakfast
• Haga Kungsgård/Hagbergs/Fellmans-mjölkgårdar
• Kökars bageri
• ÅCA/ÅTH/Chips – flera bygg/maskininvesteringar

Jag har dessutom medverkat till att många olika projekt körts igång, bland annat de här är jag stolt över :

• Skraknästet
• Sommarlovsentreprenörer
• Åland Business LAB
• Ungt Entreprenörskap
• Team Åland
• EnklareRegler.ax
• Tillväxtrådet
• Åland i Almedalen
• Vänavtalet med Haikou i Hainan
• Digitaliseringskurser
• Rekryteringsmässan i Holland

Sen har jag också medverkat vid många seminarier och möten där jag ;

• Föreläst om Ålands styrkor och möjligheter i Sverige, Finland och Kina
• Träffar 1000-talet ungdomar och pratat entreprenörskap
• Varit aktiv i det nordiska ministerrådet (näring-, jordbruk-, regional- och arbetsmarknad)

Vad har jag gjort mer än suttit i plenum, gruppmöten, överläggningar då?

• Förvandlat Norra Ålands Industrihus till Ålands Fastigheter Ab och med det förverkligat bageriet på Kökar, fiskfabriken i Eckerö och mjölkgården i Haga.
• Upp-finansierat Ålands Utvecklings Ab med 3 miljoner euro i offentligt riskkapital
• Förhandlat fram att Finland stod för ett års kompensationsbidrag – värde €800.000
• Jobbat för att Maxinge kom till
• Lotsat Europeiska Regional Fonden, Europeiska Social Fonden, Landsbygdsprogrammet och Europeiska Havs och Fiskerifonden samt Central Baltic Programmet i hamn fram till 2020 (största arbetet under mandat perioden, tog ca två år)
• Förändrat Skärgårdsnämnden till att bli mer effektiv och aktiv
• Privatiserat landskapets abytarservice
• Förändrat arbestmarknadslagstiftningen
• Kämpat för och lyckats bibehålla vårfågeljakten
• Varit på minst ett företagsbesök i veckan.
• Drivit opinionsfrågor såsom; grönt kort, ”enportionsregeln”, 1000kor,  digitalisering, automation och robotteknik.

Vad jobbade jag med som inte lyckades och som ej kom i mål?

• En direkt flyglinje till Tyskland
• Hotellet på Lotsberget
• Förändra TV-licensen
• Ersättning till de som drabbades av EUs drivgarnsförbud
• Förenklingar med skattegränsen

Det här var en liten sammanfattning som jag blev och fundera på i morse. Inser att jag måste gå igenom min blogg och mina anteckningar och någon dag sätta mig ner och skriva ner mer utformande om mina fyra år i landskapspolitiken.

På onsdag lämnar jag formellt över ansvaret till den nya Närings/Miljö/Hållbaretsministern Camilla Gunell, jag är övertygad om att hon kommer sköta mitt jobb ypperligt. Hon är smart, kunnig, engagerad, klipsk, erfaren och har ett stort politiskt förtroendekapital både hos företagsledare och ålänningarna. Camilla förstår vikten av att se till helheten och hon kommer bli en bra ambassadör för Åland.

Nu skall jag gå och baka en kladdkaka 🙂

Ser att Ålands Radio har en notis om att det är förändringar på gång på Klintens Plåt.

Jag köpte plåtverkstaden Klintens Plåt och Maskinuthyrningen Klint Rent av min far år 2003. Jag satte huset i Ulfsby i pant och lånade pengar av Ålandsbanken för att kunna genomföra en ”generationsväxling”. Det var en stor affär för mig men jag förstod värdet i en verksamhet som hållit på i över 30 år och som har ett inarbetat varumärke, chashflow och kunder varje dag.

Jag köpte verksamheten ungefär samtidigt som jag ställde upp i lagtingsvalet.

Jag vet att folk ibland funderar om det går att kombinera företagande och politik på Åland. Jag anser det, iallafall om man sitter i lagtinget, eftersom lagtingsarbetet alltid varit upplagt och följer jordbrukssäsongen… Så tycker man om att jobba betydligt mycket mer än 40 timmar/vecka, vilket jag alltid gjort, så går det bra att kombinera. (Däremot går det inte att kombinera om du sitter i regeringen.)

Jag trivdes oerhört bra med det livet som företagare och lagtingsledamot. Jag jobbade med att utveckla företaget, började med biluthyrning, sälja klickgolv, aluminiumstegar, handskar, fyrverkerier mm.

Visst var det så att det fanns kunder som slutade handla hos mig eftersom jag satt i lagtinget och drev enligt dem ”fel frågor/fel politik” men det kompenserade jag med att börja sälja andra saker. Utveckla och förändra utbudet. Omsättningen var relativt konstant och vi gjorde ett acceptabelt resultat fram till slutet på 2011 då jag blev minister.

Som du kanske vet så hade jag planerat att sluta med politik år 2011 för att fokusera allt på företagen men jag blev övertalad av ställa upp en gång till. Valet gick väldigt bra och jag fick femte mest röster av alla de dryga 250 kandidater som ställde upp. Det valresultatet var tydligt. Skulle jag få chansen att vara med i en regering efter nästan åtta år i opposition, måste jag ta den.

Det var ett mycket medvetet val jag gjorde då. Jag visste vad det skulle innebära, jag visste att jag inte längre skulle kunna hålla på med mina företag under tiden som minister, jag skulle måsta sluta med det jag gillade mest i världen och det har givetvis fått konsekvenser.

Företag, framgångar och kondition är en färskvara och något som hela tiden måste underhållas, utvecklas och arbetas med. Gör man inte det förändras världen runtomkring och resultatet följer därefter.

Nu är det nästan fyra år sedan jag var aktiv i Klintens Plåt/Klint Rent och kan konstatera att utvecklas man inte, brinner för det man gör så halkar man efter.

Jag har jobbat i plåtverkstaden sedan jag var tolv år gammal, alla sommar/höst/jullov och fram till år 2011 alla sommarmånader när gubbarna I bolaget skulle ha semester.

Men allt har sin tid, mina fyra år utanför plåt/byggmaskin-världen har gjort att både jag och bolaget halkat efter och jag inser att jag och min rygg inte längre är den som skall börja om. Jag skall göra något annat för jag älskar förändringar.

Jag vet att det finns personer och företag på Åland som ha större förutsättningar, är hungrigare och har viljan att driva det här bolagets verksamhet vidare och bättre.

Vi får se om vi kommer till ett avslut innan årets slut, hur som helst så kommer inte Klintens Plåt och maskinuthyrningen Klint Rent att vara kvar på Blomstingevägen efter nyår.

Förhandlingar pågår med några intressenter och vi får se var det slutar.

Idag är första gången sedan år 1999 som jag inte är med på det högtidliga öppnandet av det nya lagtingsåret. I valet för några veckor veckor sedan förändrades lagtinget ganska mycket.

Många personer med enorm kapacitet, arbetsmoral och samlad kunskap, fick smaka på väljarnas hårda dom och fick inte förnyat förtroende, fastän de älskade sitt jobb, hade mer att ge och ville ingenting annat, än att få fortsätta.

Men livet och världen är inte rättvis. Det gäller för oss att göra det bästa av alla situationer vi hamnar i. Inte vara långsinta, bittra, eller skylla på någon annan. Inte klaga, gnälla, utan uppmuntra varandra, älska förändring, ta ansvar när vi får möjligheten och vara tacksamma för att vi bor och lever på ett av de bästa, tryggaste och mest fantastiska ställen på jorden.

Jag höll ett tal för några mjölkproducenter i fredags (du kan se det här>>) och mycket av det jag sa går att applicera på flera personer, flera branscher/organisationer och företag. En del av Innehållet går även att applicera eller rikta mot det nya lagtinget. Här är en förkortad/nerklippt version av talet i text.

Det här är dock inget jobb som bara en  producent, en organisation, ett andelslag, en konsult, någon politiker eller landskapsregeringen kan åstadkomma eller göra ensamt, det måste göras gemensamt.

Jag uppmanar er att ta avstamp i den här strategin och ta makten över den förändringsprocess som behöver göras. Börja fokusera mer på det som är positivt, på möjligheterna och lyft fram styrkorna.

Överallt.

Börja med att lyfta upp varandra istället för att tynga ner varandra, fira varje positiv nyhet som kommer, stor eller liten.

Men ni behöver inte alltid uppfinna hjulet på nytt. Se hur andra har gjort, följ med trenderna och anpassa er produktion till den efterfrågan. Det finns så många framgångsrika koncept och idéer när det kommer till mjölkproduktion och förädling i världen som går att utveckla ytterligare, eller ålandifiera som jag ibland kallar det.

Det är dock ingen annan som kommer göra det här arbetet åt er. Det måste ni göra tillsammans. Skippa jantelagen och nånannanismen. Gläds om det går bra för dina mjölkbröder och systrar, hjälp varandra om någon har det lite extra tufft, ställ upp för varandra, det är tillsammans ni är starka. Inse att någon annan inte kommer att lösa den här krisen, ni måste göra det, som kollegor i branschen.

Jag är övertygad om att sålänge som vanligt kranvatten går att sälja i flaska och kostar mera än mjölk, så är INTE svaret på lönsamhetsproblematiken, mer bidrag och stöd.

Svaret är ökad produktförädling, varumärkes byggande, pålitliga närproducerade livsmedel av hög kvalité med snygga förpackningar som berättar en historia som inte finns någon annan stans. Det handlar om att börja ta betalt för det mervärdet ni byggt upp under 100 år.

Potentialen i mjölkproduktionen på Åland är enorm om ni börjar dra åt samma håll. Börjar tro på er själva, era produkter, var stolta och glada, prata gott om det som görs. Överallt.

Det du säger har betydelse, som du tänker och säger, så blir det!

Bli en glädjespridare och jag lovar att framgången kommer.

Men kom ihåg, framgång och kondition är en färskvara, man måste hela tiden arbeta hårt och kämpa för att behålla dem.

Som du säkert vet så gillar jag förändring. Om människor, företag, organisationer eller samhällen inte förändras stannar utvecklingen. Därför ställde inte jag heller upp i valet till lagtinget den här gången. Nu har någon annan fått min plats och personligen ser jag fram emot den förändring som kommer ske i mitt liv.

Så jag önskar alla ledamöter lycka till. Ta det ärofyllda uppdraget på fullaste allvar, gör ditt bästa och jobba hårt. Gör det med entusiasm, seriositet och ihärdighet. Ta väl hand om mitt älskade Åland, fortsätt arbete för öppenhet, inflyttning, företagsamhet, frihet och mer glädje.

Idag borde jag vara på två tillställningar samtidigt. Klockan 12:00 är det högtidlig avslutning av lagtingsåren 2011-2015 med gudstjänst, plenum, kaffe och tårta. Samtidigt som det sker håller vi ett seminarium om mjölkstrategin som jag varit med och tagit fram i Sjöfartsmuseets auditorium.

Det är inte första gången jag är dubbelbokad och borde vara på två ställen samtidigt. Det är dock första gången jag löste det på ett sådant sätt att jag inte kommer gå på något och skyller på min neurokirurg samt min fru. Jag är helt enkelt på ett tredje ställe, nämligen hemma.

Men eftersom jag gärna hade varit på båda tillställingarna och även förväntats säga något på det ena så har jag gjort en liten film och skickar en hälsning härifrån. Den här ovanstående filmen kommer alltså spelas upp på seminariet om mjölken. Inser varje gång jag gör något sådant här att det är betydligt enklare att göra hälsningen LIVE och direkt på plats än filma in den hemma på en tagning. Hur som helst här är den.
Trevlig helg

Idag, den 21 oktober 2015 anländer Marty McFly till framtiden i ”Tillbaka till framtiden II”. Det var en filmtriologi som har betytt mycket för många av oss som är födda på 70-talet. Jag är övertygad om att den filmserien skapade en kollektiv framtidsbild och framtidstro om att ingenting är omöjligt och allt går att göra. De uppfinningar som beskrevs då, finns många idag och fler är på gång. Läs mer om det här>>

Jag har pratat lite om det här på några seminarier och jag har också en liten tes om att förutom Tillbaka till Framtiden filmerna, StarTrek, Demolitionman och några andra framtidsfilmer, så fanns det ETT speciellt barnprogram med en kvinna som visade ännu tidigare att vi kommer leva i en tid när allting kan ifrågasättas och allt är möjligt. Det var Hedvig och hennes fantastiska apparat som gjorde att hon kunde prata med och se sin syster ifrån en vagn i skogen. Den fick mig att drömma stort om framtiden.

Vilka är framtidsfilmerna som uppmuntrar till kreativitet och innovation nu? Jag saknar dem lite. De filmer som görs om framtiden nu handlar mer om zombies, naturkatastrofer, epidemier, elände och bekymmer, eller har jag fel? Kom gärna med tips och förslag på bra framtidsfilmer som kollektivt kan lyfta en ny generation. Jag är nämligen helt övertygad om att det man pratar om, det man drömmer om tillsammans, kan förverkligas.

Ingeting är längre omöjligt

Nu har det gått några dagar sedan valresultat blev offentligt. Det blev inte som jag hade tippat även om jag inte var så långt borta. Är det ett rättvist resultat? Nej jag tycker inte det när det kommer till vårt eget resultat.

Är det ett rätt resultat? Ja, väljarna kan inte ha fel även om jag kan bli besviken på dem. Ålänningarna får de politiker de förtjänar och jag är glad att min förhoppning om att över 70 procent röstdeltagande infann sig.

Jag tänker inte vara bitter utan acceptera att det är det här resultatet de åländska folket har röstat fram att representera sig själv. Jag har nu lämnat landskapspolitiken och jag gissar att jag inte kommer få förfrågan att fortsätta som näringsminster i Katrins regering 🙂

Jag som suttit både i opposition, stött en regering i lagtinget och även tillbringat fyra år i regeringen vet hur spelet fungerar, hur man genomför reformer och får förslag att gå igenom och vilken makt eller ibland brist på makt som finns för våra folkvalda i vårt demokratiska system.

Det finns några universella fakta när det kommer till politik. Ensam gör man inget men tillsammans kan man göra stor skillnad även om det ibland kan ta tid.

En annan ingrediens som behövs för att nå resultat är att personerna som deltar i det politiska bygget behöver ha ett politiskt förtroendekapital. Det går inte att köpa, det infinner sig inte per automatik bara för att man får en av de 30 platser i lagtinget. Det går inte att stressa fram. Det är något som förtjänas när man genom många års hårt arbete, genom att man visar att det man säger, håller. Det man driver, det står man för och att allt skall vara byggt på kunnande, fakta och inte tyckande. Det behövs ofta starkt argumenterande men även lyssnade. Skall jag ge ett tips till de nya kandidaterna i lagtinget är att förtroende förtjänas, men det tipset gäller även för de som suttit med förut.

Nu önskar jag regeringsbildaren Katrin Sjögren lycka till och hoppas hon hittar en stark bas som kan leda Åland de kommande fyra åren, det kommer inte bli en lätt uppgift och det kommer krävas ett starkt ledarskap.

Katrin, ta väl hand om mitt älskade Åland, fortsätt arbete för öppenhet, inflyttning, företagsamhet, frihet och mer glädje. Du fixar det här, för jag vet att du har alla ovanstående egenskaper och du har även hjärtat på rätt ställe.

Det här är det sista inlägget som jag kommer skriva på den här bloggen innan rösturnorna stänger klockan 20:00 imorgonkväll. Det är det sista försöket för mig att få dig som inte förhandsröstat, att engagera dig och rösta. Imorgon avgörs vem som skall styra över de nästa 500 miljoner euro som vi årligen använder för att sköta om det vi behöver göra gemensamt.

I lagtingsvalet är det över 250 stycken kandidater som vill göra ett bra Åland ännu bättre och i det kommunala valet är det över 550 personer som vill göra detsamma. Gunnar Jansson sa att -”Ålänningarna får de politiker de förtjäna”. Imorgon är det upp till bevis, gör din plikt och använd din rättighet.

Gå och rösta och ta med dig en kompis som annars inte brukar göra det, visa att val är viktigt. Jag hoppas att vi tillsammans kommer över 70 procents delaktighet (jo, jag tycker också det är lågt) och att det blir ett valresultat som ger regeringsbildaren ett kraftigt mandat att forma en regering som kan ge Åland det starka ledarskap som behövs.

Det kommer att krävas ett hårt arbete och ett bra lag för att ta tag i de gemensamma utmaningarna vi har, i en tid när allt förändras snabbare än någonsin. Ta inte frisk luft och demokrati för givet. Ta ditt ansvar, rösta.

Valfrid.

Vallöften 1999

På söndag är det val och över 250 kandidater söker ditt förtroende till att få en av de 30 platser som finns i vårt parlament. Jag är säker på att de flesta kandidater som ställer upp, gör det med ett gott uppsåt och med en vilja att göra ett bra Åland bättre.

Det här valet är dock lite annorlunda, på flera sätt. Utgången av hur det kommer att gå är betydligt mycket mer oviss än de senaste valen jag deltagit i.

Vilka kandidater kommer in? Vilka partier ökar sina mandat, vilka partier minskar? Kommer Åländsk Demokrati att ta ett mandat eller kommer de personer som tänkt rösta på ”toivoniterna” istället välja den andra falangen och rösta på det partiet som gått till val med en slogan om ”restriktiv flyktingpolitik”.

Eller kommer den högtidliga känslan som brukar infinna sig när man väl står där i valbåset, göra att de personerna tänker en gång till och väljer en kandidat ifrån något av de mer etablerade partierna som står för frihet och öppenhet? Jag hoppas det!

Hur kommer mandatfördelningen att bli och hur kommer basen i nästa regering att se ut? Vem blir Lantråd? Allt det här avgörs på söndag kväll och makten ligger just nu i dina händer. Du har bara en röst vart fjärde år, använd den klokt.

Så vad handlar lagtingsvalet om, egentligen? Är lagtingsvalet en tävling i att visa sig duktig och driftig några veckor innan val, med företags- skol- och ÅHS besök? Är det en popularitetstävling där den som lovar mest, kommer kunna göra mest? Är det en kamp om vem som har den bästa ”giveaways”, största banderollerna eller flest annonser i radio, TV eller tidningarna?

Kommer de personer som synts, hörts och kampanjat mest per automatik in? Är det till slut bara en fråga om vem som har störst släkt, flest vänner på Facebook eller störst nätverk? Svaret på alla de frågorna är, NEJ. (även om det alltid i varje val finns undantag och just sådana saker kan avgöra, jag var ett sådant, år 1999.)

Första gången jag ställde upp var jag 26 år gammal, utan politisk erfarenhet men med en vilja av stål och en övertygelse att jag kunde komma in i lagtinget om jag försökte. Jag gjorde som så många andra av dessa 250 kandidater, lovade mer än jag kunde hålla, grillade korv, stod vid vägkanten och vinkade, pratade på torgmöten, gnällde på regeringen, skickade personliga brev till potentiella väljare, annonserade och visade med all önskvärd tydlighet att jag ville in.

Jag var till och med så övertygad om att jag skulle komma in så när jag behövde ett lite lån på Ålandsbanken minns jag att jag använde det som argument när de frågade vad jag hade för säkerhet. Jag svarade, -”Jag ställer ju upp i lagtingsvalet i höst, då kommer jag att få en fast lön i fyra år och kunna betala tillbaka lånet”. Minns att fru Dahlén tittade på mig och skakade på huvudet…Såhär i efterhand kan jag väl tycka att jag var lite väl naiv, men samtidigt lite charmig. (jag fick dock inget lån)

Jag har sett och hört liknande tendenser hos flera kandidater i det här valet (att man tror att man kommer in) och jag hoppas för deras skull att de inte blir för besvikna ifall de inte blir som de hoppas. Jag tror det kommer bli tuffare än någonsin att ta ett av de 30 mandaten, varenda röst kan vara avgörande om kandidaten kommer in eller inte.

Det jag dock vill ha sagt med det här inlägget är att politik är att långsiktigt bygga förtroende och det tar tid. Det man inte gjort de senaste fyra åren är för sent att börja göra några veckor innan val. Min politiska resa och mitt politiska förtroendekapital har sett ut såhär.

År 1999 då jag lovade en massa saker (se visitkortet ovan) fick jag 97 röster, men efter att jag åkt ut ur lagtinget och ställde upp igen år 2003 insåg jag att personliga vallöften inte fungerar i ett demokratiskt parlamentariskt system. Man måste ha flera med sig för att få igenom något, oftast en majoritet av alla som deltar i jobbet, ingen kan egentligen göra något ensam i lagtinget eller regeringen. Allt i politiken handlar om samarbete, bygga långsiktigt förtroende och skapa relationer.

Så år 2003 gick jag till val på en ”Rak Höger” det resulterade i att jag fick 135 stycken röster, jag fortsatte år 2007 med samma inriktning, inget löfte men en rak linje, det resulterade i 225 stycken röster och år 2011 samma sak > 375 stycken röster.

Vad är det då jag gjort? Jo under den här tiden har jag skrivit över 1500 blogginlägg om vad jag tycker och tänker, besökt 100-talet företag, träffat 1000-talet gymnasieelever och skrivit mängder med motioner och insändare. Jag har jobbat mellan valen och jag har med handling visat för mina kollegor i marmorborgen och väljare på Åland att jag inte är en ”ensakspolitiker”.

Så rösta på söndag på någon person i ett parti du har förtroende för, någon som har visat att de är seriösa och tar lagtingsarbetet på allvar, eller på en ny kandidat som du vet kommer vara beredd på att arbeta hårt och långsiktigt med det här uppdraget. Rösta på en kandidat som är bra på värdskap, bra på att öppna dörrar, bra på att representera Åland och framförallt bra på samarbeta med andra.Rösta på en glad, trevlig person som vill vara med och ser andra människor men som också andra människor vill tillbringa sin tid med. I politiken görs inte mycket ensamt, det görs gemensamt.

Vad Åland behöver nu är personer i lagtinget och i regeringen som ser Åland som den familj det är och kan ta ansvar för helheten. Det finns bra kandidater i de flesta partierna, men det finns också dåliga. På söndag är makten i dina händer, använd den makten och gör det genomtänkt. Gå och rösta och tänk på vem i den åländska familjen du i slutändan vill att ska ta de avgörande besluten för vår gemensamma framtid.

I min roll som näringsminister har jag under åren fått många förfrågningar om att komma och prata på olika tillställningar, seminarier och kick-offer. Oftast har det handlat om att jag ska prata om Åland och det åländska näringslivet men ibland också om entreprenörskap, företagande och försäljning. Oavsett vad det har kommit för förfrågningar har jag haft som princip de senaste fyra åren att alltid tacka JA, oberoende vad det har handlat om för sammanhang.

Det har varit alltifrån stora evenemang via det nordiska ministerrådet med över 500 personer i publiken till mindre event där prinsar och gamla statsråd varit åhörare. Jag har pratat för journalister, studeranden, nystartade företagare men även för politiker och tjänstemän i norden och i Kina. Ibland har det gått jättebra och jag har känt att jag är grym på just det här, att ingen skulle göra det bättre, och ibland har det gått fullständigt åt skogen och jag har varit en total katastrof.

Jag minns speciellt en gång när jag skulle vara en av ”huvudtalarna” på ett seminarium på Hanaholmen utanför Helsingfors som det Nordiska Skärgårdssamarbetet arrangerat och hette ”Just här är det möjligt”.

Det var en måndag och jag hade inte riktigt haft tid att förbereda mitt anförande tillräckligt men jag hade planerat att göra det under helgen…. Tyvärr fungerade inte min planering. Det var nämligen den helgen som ett av mina diskbråck ”exploderade”. Det inträffade på lördagsnatten och jag var tvungen att åka till akuten för att få tag i smärtmedicin för att överhuvudtaget kunna röra mig. Söndagen var en pina, jag var snurrig av medicinerna och jag bävade inför måndagen men jag hade ju lovat komma, flygbiljetterna var beställda och jag var ju en av huvudtalarna.….

Kan konstatera såhär i efterhand att mitt framträdande gick åt skogen och jag skäms för min prestation än idag, det var inget bra föredrag jag höll och det var ingen bra dag jag hade 🙂

Jag tycker det är intressant hur något som är så lika i grunden, alltså att föreläsa och prata för människor, kan gå så olika. Ett föredrag som görs i ett sammanhang kan vara en succé samtidigt som samma föredrag i nästa stund kan vara ett fullständigt fiasko.

Givetvis är det mycket som spelar in hur resultatet blir. Ibland kan det handla om hur man har haft det hemma, på jobbet eller hur man sovit den sista tiden. Ibland beror det på vilken förväntning och inställningen är hos åhörarna och Ibland kan det bero på smärtstillande droger 🙂

Det finns dock inga ursäkter som är acceptabla, men det finns sätt att minska på skillnaderna. Desto mer du förbereder, övar och sen praktiserar dina framträdanden, desto bättre blir dom, iallafall blir skillnaden mellan dåliga och mindre bra dagar, mindre.

Så mitt tips till dig som får mitt jobb, eller till dig som skall prata inför publik. Var dig själv, försök inte kopiera någon annan, träna på ditt framträdande hemma och gör det flera dagar eller veckor innan själv uppträdandet.

Ibland kommer saker och ting att hända, ibland kommer livet emellan och kom ihåg att det inte finns några ursäkter som är acceptabla om du levererar ett dåligt resultat, när du står på en scen.

För exakt en vecka sedan låg jag nedsövd i en operationssal i Åbo, jag sövdes ner runt klockan 08:30 och vaknade upp vid 12:30 tiden (alltså precis en vecka sedan när jag publicerar detta). Operationen jag genomgått hade gått bra och jag har sedan dess faktiskt inte gjort så tusans mycket, på strikta order av neurokirurgen Janek Franzén.

Jag har även planerat att jag inte tänker lämna Lugne i Ulfsby förrän på söndag kväll. Valvakan på Åland kan man nämligen inte missa. Det är den tillställning vart fjärde år som inte liknar någon annan. Så mycket känslor i luften, så mycket förväntning, glädje och sorg som utspelas under några timmar går inte att hitta någon annanstans. Stämningen går att skära i med kniv. Den kan jag bara inte missa. Jag lovar dock ta det lugnt och jag hoppas ingen fäller krokben, dunkar mig i ryggen eller börjar slåss med mig under kvällen 🙂

Ifall du undrar vad jag genomgått för operation kan du läsa om det här>>.

Dagarna i konvalescensens tecken har gått bra och jag förstår inte riktigt vart dagarna har tagit vägen. Har försökt komma upp i arbetsrummet men varje gång jag kommit in där har lusten att göra något försvunnit och jag har hittat annat som är mer intressant på internet eller radion.

Jag känner att det går åt rätt håll även om nacken är öm, stel och såret stramar lite. Det som förvånar mig mest, samtidigt som det faktiskt skrämmer mig mest, är att smärtan i armen är borta, domningarna är kvar med nervsmärtan är borta!

Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter och är rädd för att det bara är tillfälligt och att smärtan snart dyker upp igen, en känsla som förvånat mig lite. Jag brukar inte tänka negativt utan alltid försöka tänka positivt. Varför tusan tänker jag så nu? Skärpning! Klart att smärtan inte kommer tillbaka, jag ser ju på röntgenbilderna att orsaken till det onda är åtgärdat, nu handlar det bara om att ge kotorna tid att växa ihop.

De övriga diskbråcken hoppas jag kommer bli lite bättre av att kroppen defacto får chans att vila nu, än har jag väl inte märkt så stort skillnad, men tills nacken är i skick och jag skall på återbesök hoppas jag det skett förbättringar.

Armen eller snarare handen och fingrarna är som sagt fortfarande bortdomnade och jag vet att det kommer ta lite tid innan nerverna läkt (processen tar tydligen 1mm/dygn) men igår kom jag på att jag förmodligen borde träna handen och fingrarna lite. Jag kom också på ett väldigt bra sätt. Jag berättade åt Eva att jag måste köpa mig ett Guitar Hero och koppla upp det i vardagsrummet…. Hon såg väldigt skeptisk ut 🙂

Kanske jag tar den vanliga gitarren istället och spelar på den när hon är på jobb. Jag har ju sagt att jag skall bli rockstjärna när jag blir stor.

Kanske dags att börja träna nu då. Ska bara…

Jag har personligen varit engagerad i fyra valrörelser sedan år 1999 och vart fjärde år sedan dess försökt få en av de trettio platserna i lagtinget. Den här gången har jag valt att avstå, sitta på bänken och delta ifrån sidolinjen.

Jag kommer givetvis att rösta, fortsätta delta i debatten och försöka få fler att rösta och kanske tänka som jag. Val är nämligen viktigt. Den här valrörelsen skiljer sig dock en del mot de fyra tidigare jag deltagit i.

Ytligheten, enkla svar på komplicerade frågor, bilder ifrån företags- och skolbesök, korvgrillning, ballonger, jippon, banderoller, nystartade bloggar och ökad aktivitet på sociala medier är gemensamt.

Men i år ligger en doft av unkenhet över det åländska politiska klimatet. En unkenheten som sprider sig mellan oss som valt att kalla Åland sitt hem, oavsett varifrån vi kommer. En unkenhet som bygger på rädsla, okunskap, brist på förtroende och lite brist på medmänsklighet. En unkenhet som inte representerar det Åland jag är stolt över.

Valslogans som : 
”en restrektiv flyktningpolitik” / ”flyktingförläggning – Nej tack” /  ”nej till flyktingar ifrån högriskländer” syns och hörs i mediabruset. Jag förstår oron som många människor på Åland känner med tanke på den enorma mängd människor som är på flykt ifrån krigets fasor. De bilder som förmedlas ifrån nyhetssändningarna visar att det är exeptionella tider, men att stänga våra gränser, inte hjälpa medmänniskor i nöd, inte ta vår del av ansvaret är inte rätt väg att gå.

Åland är inte Sverige, vi kan göra rätt från början, vi behöver bli fler och vi kan göra en insats utifrån våra resurser och möjligheter.

Det är en demokratisk rätt personerna bakom dessa budskap har valt att gå till val på, men med samma demokratiska rätt behöver inte jag tycka om det. Om du som jag önskar att dessa krafter inte skall få inflytande i Ålands lagting eller i våra kommuner så finns det en sak för dig och mig att göra.

Rösta på någon person i ett parti som representerar en annan inställning. Desto högre valdeltagande desto fler röster krävs för att få en av de 30 stolarna. År 2011 var valdeltagandet 66,9 procent, sämsta deltagandet sedan 1991, jag hoppas på ett betydligt högre deltagande på söndag.

-”Ålänningarna får de politiker de förtjänar” sa Gunnar Jansson en gång. Det demokratiska system vi har är inte perfekt men det finns inget system som är bättre. Så gör din plikt, gå och rösta och rösta på en person och ett parti som tar ansvar över helheten och inte bara representerar sig själv och sitt särintresse. Rösta på en person som saknar denna unkenhet.

Vill du göra ännu mer, ta med en kompis som annars inte brukar delta i val och berätta att dåliga politiker väljs in i lagtinget av bra människor som inte röstar.