Jag har personligen varit engagerad i fyra valrörelser sedan år 1999 och vart fjärde år sedan dess försökt få en av de trettio platserna i lagtinget. Den här gången har jag valt att avstå, sitta på bänken och delta ifrån sidolinjen.
Jag kommer givetvis att rösta, fortsätta delta i debatten och försöka få fler att rösta och kanske tänka som jag. Val är nämligen viktigt. Den här valrörelsen skiljer sig dock en del mot de fyra tidigare jag deltagit i.
Ytligheten, enkla svar på komplicerade frågor, bilder ifrån företags- och skolbesök, korvgrillning, ballonger, jippon, banderoller, nystartade bloggar och ökad aktivitet på sociala medier är gemensamt.
Men i år ligger en doft av unkenhet över det åländska politiska klimatet. En unkenheten som sprider sig mellan oss som valt att kalla Åland sitt hem, oavsett varifrån vi kommer. En unkenhet som bygger på rädsla, okunskap, brist på förtroende och lite brist på medmänsklighet. En unkenhet som inte representerar det Åland jag är stolt över.
Valslogans som : ”en restrektiv flyktningpolitik” / ”flyktingförläggning – Nej tack” / ”nej till flyktingar ifrån högriskländer” syns och hörs i mediabruset. Jag förstår oron som många människor på Åland känner med tanke på den enorma mängd människor som är på flykt ifrån krigets fasor. De bilder som förmedlas ifrån nyhetssändningarna visar att det är exeptionella tider, men att stänga våra gränser, inte hjälpa medmänniskor i nöd, inte ta vår del av ansvaret är inte rätt väg att gå.
Åland är inte Sverige, vi kan göra rätt från början, vi behöver bli fler och vi kan göra en insats utifrån våra resurser och möjligheter.
Det är en demokratisk rätt personerna bakom dessa budskap har valt att gå till val på, men med samma demokratiska rätt behöver inte jag tycka om det. Om du som jag önskar att dessa krafter inte skall få inflytande i Ålands lagting eller i våra kommuner så finns det en sak för dig och mig att göra.
Rösta på någon person i ett parti som representerar en annan inställning. Desto högre valdeltagande desto fler röster krävs för att få en av de 30 stolarna. År 2011 var valdeltagandet 66,9 procent, sämsta deltagandet sedan 1991, jag hoppas på ett betydligt högre deltagande på söndag.
-”Ålänningarna får de politiker de förtjänar” sa Gunnar Jansson en gång. Det demokratiska system vi har är inte perfekt men det finns inget system som är bättre. Så gör din plikt, gå och rösta och rösta på en person och ett parti som tar ansvar över helheten och inte bara representerar sig själv och sitt särintresse. Rösta på en person som saknar denna unkenhet.
Vill du göra ännu mer, ta med en kompis som annars inte brukar delta i val och berätta att dåliga politiker väljs in i lagtinget av bra människor som inte röstar.
Hej Fredrik!
Hoppas allt väl med dig. Jag håller helt och hållet med dig om ytligheten, jippon, nystartade bloggar m.m. På tal om enkla svar, så har jag förundrats över att nästan ingen debatt har förts över den ekonomiska politiken. Jag är inte ute efter någon politiker utan skulle vilja ha svar på hur vi skall klara vår välfärd och andra utmaningar den kommande perioden. Eftersom jag är krasslig så har jag suttit hemma och räknat, studerat landskapsregeringens kommande åtaganden m.m. Hur jag än vrider och vänder så kommer jag till att vi har ett strukturellt underskott om 25-30 miljoner. Genom att låta bli reinvesteringar, nyinvesteringar, inte sätta EU-programmen finansiellt framtunga, lämna jämställda löner, ta lite till ur PAF:s kassa, mm så kan man kanske hålla underskotten nere en par år till. Men det är bara som att pissa i byxorna, först värmer det och sen blir det kallt. Jag tycker det borde vara alla partiers ansvar att redogöra för hur man skall klara nästa periods största utmaning. Lite besviken är jag att moderaterna inte satt agendan i denna fråga under senaste period.
Krya på dig!
ps Jag kanske tittar in i veckan om det är ok.
GillaGilla