1000kor – sista inlägget

Publicerat: november 18, 2015 i Politik

1000korIgår satt jag hemma i min soffa och följde budgetdebatten i lagtinget. Det fanns mycket jag skulle ha sagt om jag varit närvarande men jag har bestämt mig för att inte bli en gamma ”surgubbe” som recenserar de nu invalda politikerna och deras arbete. Även om jag vill säga att jag saknar den politiska erfarenhet, kunskap och debatteknik som bland annat Roger Jansson,  Barbro Sundback, Danne Sundman och Gunnar Jansson för att nämna några hade.

Jag kan dock inte låta bli att ta upp en sak som diskuterades igår. Nämligen visionen om 1000kor. Eftersom jag är en av upphovsmännen till den tanken/idéen känner jag att jag vill jag komma med lite bakgrundsinformation och fakta.

Jordbrukspolitik är något som engagerar. Det finns många självutnämnda experter och besserwissrar som har lösningen på de flesta frågor. Ibland kommer de som insändare, ibland som blogginlägg, ibland i vissa diskussionstrådar på socialmedier och igår i lagtinget.

På Åland står jordbruket och livsmedelsindustrin för cirka 4 procent av vår bruttonationalprodukt. Lantbruksprodukternas försäljningsvärde har ökat de senaste åren och ligger idag på ungefär 24 miljoner euro/år. De direkta stöden ifrån landskapet och staten till de cirka 500 gårdarna utgår till ca 16 miljoner euro/år och ytterligare offentliga medel satsas på rådgivning och utveckling via bland annat Hushållningssällskapet och Ålands Landsbygdscentrum.

Trots att lantbrukets del av BNP inte är så stort, så står livsmedelsklustret indirekt för nästan tio procent av sysselsättningen. Dessutom är livsmedelsexportens värde drygt 40 procent av all export som sker ifrån Åland. Sålunda är jordbruket och livsmedelsförädlingen viktigt för jobben på Åland. De är viktiga tillsammans.

Det var alltså jag och ÅCA:s VD Johannes Snellman som lanserade visionen om ytterligare 1000kor på Åland fram till år 2020. Det gjorde vi i början av år 2012 och igår diskuterades den flitigt.

Orsaken till varför Johannes och jag började diskutera den visionen var att efterfrågan på Åländska mjölkprodukter ständigt hade ökat de senaste åren men mjölkinvägningen hade stagnerat på ca 15 miljoner liter/år de senaste tio åren. Vi visste även att cirka tio mindre gårdar de kommande åren skulle avvecklas av naturliga orsaker (de har ingen som vill ta över) och det här oroade Johannes eftersom mejeriet har kapacitet att ta emot ca 25 miljoner liter mjölk/år med nuvarande personal.

Produktionskostnaden per liter mjölk är givetvis lägre desto mer mjölk man kan förädla med samma personal och maskinpark.

Jag lyssnade på vad mjölkbranschen önskade och gjorde vad jag kunde för att underlätta för varje mjölkproducents önskan att öka antalet kor i sin besättning. Det handlade definitivt inte om att bara gynna nya stora gårdar utan alla producenter som önskade utöka sin produktion och på så sätt bli mer kostnadseffektiv uppmuntrades och fick del av investeringsstöden.

1000kor var inget skilt projekt och det var inget kostnadsmoment i landskapetsbudget, det var en vision, en tanke/idé, en riktning om vart vi skulle sikta för framtiden. Och det var en hemsida jag gjort och finansierat själv. (Visst är det fantastiskt vad en tanke eller idé kan göra om människor börjar tro, prata, tänka på och agerar därefter)

I debatten igår nämndes alltså visionen 1000kor och man ställde sig frågan om det var rätt med tanke på hur världen förändrats de senaste åren, framförallt med de sanktionerna som uppstått i Ryssland?  Hade det varit bättre istället att minska antalet kor och nöja oss med att vara självförsörjande med den mjölk vi behöver och bara ha ekologiska producenter.

Jag anser absolut inte det.

Om vi bara skulle fokusera på att producera den mjölk vi själva behöver skulle det räcka med 5-6 miljoner liter/år, alltså 500-600 kor. Det i sin tur skulle betyda ännu färre mjölkproducenter, att många anställda i mejeriet i Möckelby skulle mista jobbet och exportintäkterna till Åland skulle minska, det ville inte jag. Varje mjölkbonde innebär nya jobb åt ungefär fem personer till.

Lösningen är att göra ÅCA så driftsoptimalt som möjligt, titta på nya marknader, sälja mervärde, bygga varumärke, anpassa produktionen till vad marknaden efterfrågar, mer ekologiskt, mer smak, mer säljande historier, smartare snyggare förpackningar och fortsätta med produkt- och affärsutvecklingen.

Idag vet vi att ett flertal producenter valt att lämna ÅCA till förmån för ARLA och mejeriet i Sibbo, vi vet också att flera av de leverantörerna tillhör de som i flera år har planerat sin avveckling de kommande åren oavsett mjölkpris, konjunktur eller visionen om 1000kor. De producenterna har redan beslutat sig för att sluta och ville helt enkelt få ut så mycket som möjligt av sin produktion de sista åren de producerar och det har jag stor förståelse för.

Jag har i många år ifrågasatt andelsslaget som bolagsform i en tid när allting förändras och när gårdar inte längre övergår automatiskt i nästa generation. Andelsslagets bolagsform är inte optimal för den enskilda producenten när värdet i bolaget finns kvar när mjölkproducenten slutar.  Läs mer om det här>> om du vill.

Jag tycker det är väldigt tråkigt att vi idag skickar Åländsk mjölk till Sibbo och jag anser fortfarande att framtiden i den åländska mjölkproduktionen ligger i att utveckla ÅCA. Idag är invägningen ungefär lika stor till ÅCA som innan visionen om 1000kor lanserades. Hade antalet kor inte ökat hade det varit väldigt illa för ÅCA med tanke på de avhopp som nu skett.

Jag kan konstateras att antalet mjölkande kor har ökat på Åland med ca 300 stycken (och det fortsätter öka) sedan vi lanserade visionen och vi var på god väg att nå målet om 1000 nya kor på Åland fram till år 2020 när krisen slog till.

Jag tror fortsättningsvis på åländsk mjölk. Att ha fullständig kontroll på produktionen från grässtrå och foder till slutprodukt, varumärke, förpackning, distribution och försäljningsorganisation är vägen att vandra.

Ekologisk produktion finns också på den vägen, men den förvandlingen görs inte över en natt, den omställningen tar tid. För ÅCA handlar det om att börja i en lite mindre skala (några miljoner liter/år), få några gårdar att ställa om med åkrarna, ladugårdar, foder (för att uppfylla alla krav) etc och kunna ta betalt för det mervärde som skapas genom att bygga upp varumärket/produkten.

Grundbulten i vårt LBU-program går ut på att livsmedelsproduktionen går hand i hand med förädlingsindustrin. Stöden finns för att ge jordbruket en möjlighet att verka som i sin tur ger en ”hävstång” till livsmedelsklustret som skapar exportintäkterna och sysselsättningen.

Att säga att vi bara borde ha ekologisk mjölk på Åland och att visionen om 1000kor var fel är enligt mig att inte lyssna på branschen, inte känna till hur marknaden och systemet fungerar och vara en populist.

kommentarer
  1. jan eriksson skriver:

    Hade inte den här visionen om tusen kor påbörjats hade mjölkproducenterna inte behövt börja leverera till arla Åca skulle ha koncentrerat sig på sin hemma marknad och anpassat kostymen efter dessa förutsättningar och inte drabbats av storhets vansinne,samt sökt samarbete med en större partner på den finländska marknaden mvh Jan Eriksson

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s