Arkiv för kategori ‘Personligt’

Radioreklam

Publicerat: 28 januari, 2019 i Personligt

Till den radioreklamköpare det berör:

Kort Bakgrund
Steel FM Ab driver tre kommersiella radiostationer på Åland. Vår huvudstation är Steel FM på 95,9 MHz där vi sänder dygnet runt och har programledare mellan 07.30-17.00 alla vardagar. Vi blandar en härlig mix av klassikerna från -70 -80 & 90-talet, men även de bästa hittarna från idag. Där levererar vi även varje vecka American Country Countdown, Retro-Fredag och World Chart Show.

Förutom den varierande musiken har vi mycket kontakt med lyssnarna i form av tävlingar, gratulationer, önskemusik, telefonintervjuer och ofta gäster i studion. Vi ”krossmarknadsför” oss själva mycket och är väldigt aktiva på vår sida på Facebook som följs av ca 5000 personer men även via Instagram och Snapchat. (se exempel längre ned)
Dessutom har vi även genomfört succén SteelFMhjälpen de senaste två nyåren, läs mer om det här www.steelfmhjalpen.ax

Det unika med att köpa reklam och höras hos oss är att samma reklam som sänds i Steel FM även sänds i Soft FM 107,2 MHz och i Mix Megapol Åland 101,8 MHz och går dygnet runt i alla tre kanaler med ca två till tre timmars mellanrum, totalt hörs din reklam drygt 30 gånger/dygn.

mixloga-litenMix Megapol är den största kommersiella radiokanalen i Sverige med flest lyssnare och har så varit under hela den period kanalen även funnits på Åland. Dess målgrupp är kvinnor i åldersgruppen 25-49 år. Snittlyssnaren är intresserad av resor, hälsa, träning, sociala medier och familjeliv. Enligt Mix Megapols lyssnarundersökning är lyssnaren köpstark och bor i radhus/villa.

Eftersom vi vet att största delen av Åland tar del av det svenska medieutbudet så torde en kvalificerad gissning vara att Mix Megapols lyssnarsiffror stämmer relativt bra även på Åland.

soft_fm200Soft FM är vår station med mestadels lugn musik, ännu större bredd och inte lika mycket dagsaktuella hits. Bara musik & nyheter. Ingen radiopratare. Stationen har en äldre målgrupp och spelas ofta på tandläkarstationer, massageinstitut, hotell och olika köpcentrum samt ofta i någon av ålands alla taxibilar.

Steel FMs är den kanal vi jobbar mest med, vi är övertygade om att ålänningarna vill ha en lokalproducerad radio med bra musik, mycket tävlingar och ett trevligt sällskap under arbetsdagen. Vi vill med Steel FMs dagliga direktsändningar ifrån 07:30-17:00 vara en ”kompis i etern”.

Ibland en lite jobbig kompis som utmanar och skapar debatt men oftast en kompis som man inte stör sig på. Vi vill förmedlar en positiv känsla, glädje, lyfta upp det goda, berätta lite roliga historier, ha mycket gäster och bjuda på överraskningar som vi vet uppskattas av vår målgrupp som är mellan 20-55 år.

Vi spelar liknande musik som Mix Megapol men med en större bredd och mer variation samt fler nya hits. Det gör vi eftersom vi vet att Steel FM ofta är på hela dagarna på olika arbetsplatser och i hemmen. Helt enkelt mer variation i musikmixen för att inte bli för ”tjatig”. Vi vet också när vi analyserar våra snart 5000 aktiva facebook ”gillare” att största delen är kvinnor i just den åldern.

Här nedan ser du den senaste statistiken (de senaste 28 dagarna) ifrån vårt facebook konto, notera bl.a våra ”videoklipp-visningar”. (Vi kan konstatera att väldigt många tittade på våra direktsända presskonferenser ifrån stormen och LIVE-framträdanden under SteelFMhjälpen) Bara som information kommer vi satsa mer på LIVE-streaming under år 2019. Återkommer om det.

steel_facebook_jan

Bifogar även längre ner på sidan någon ”Print Screen” på några Facebook-exempel som visar hur vi engagerar våra lyssnare, både med seriöst och mindre seriöst innehåll. Genom att kombinera innehåll och sprida/prata om det på flera olika plattformar är vi övertygade om att våra kunder får maximal exponering i flera olika plattformar.

Hur många lyssnar då på Steel FM?
Det går tyvärr inte att säga ett exakt antal. Vi vet dock efter 25 radioaktiva år att våra kunder är nöjda och kommer tillbaka.

Att våra kunderna får respons på sina reklamer och återkommer. Det är vår viktigaste måttstock och den statistik som betyder något för oss. Ingen köper längre reklam för att vara snäll, eller sponsra oss, alla vill ha resultat.

Vi vet också att när vi engagerar lyssnaren så får vi bra respons via våra tävlingar och låtönskningar. Samt att våra aktuella gäster bekräftar gång på gång att deras medverkan i programmen diskuteras och pratas om kring kaffeborden.

Som du vet kan man lyssna på Steel FM på väldigt många olika sätt, förutom via vår huvudsändare på lotsberget på 95,9 MHz och även i alla centralnät på Åland så kan man också lyssna på oss via otaliga andra digitala vägar.

Vi har flera leverantörer av LIVE-stream tjänster, vilket gör det lite svårt att kort sammanställa all statistik ifrån dem men här kommer ett försök för dig som är intresserad. Alltså hur ålänningarna (och andra runtom i världen) lyssnar/tittar online via våra appar, hemsidan, tune-in eller våra sändningar via vår WEB-TV.

Vi finns som sagt överallt digitalt men vi vet fortsättningsvis att det traditionella radiolyssnandet på Åland till största del sker via den traditionella radioapparaten på jobbet eller i bilen. Det digitala lyssnandet ökar kontinuerligt via hemsidan och apparna och utvecklingen går helt klart till att fler och fler börjar lyssna/titta digitalt. Särskilt när det är något speciellt som händer, såsom SteelFMhjälpen, stormen, direktsända presskonferenser, fotbollsmatcher etc

Här nedan har du lite statistik ifrån den senaste månaden från en av våra  Web-RADIO-appar (totalt antal ”listening sessions” – drygt 11.500 stycken) samt vilka tider vilka plattformar folk lyssnar via.

Vilka tider har vi flest lyssnare?
Det är ingen hemlighet att vi har flest aktiva lyssnare mellan 07:30-17:00 (måndag till fredag) vilket sammanfaller med när vi direktsänder. Det är inte heller någon hemlighet att det är i bilen på väg till och från jobbet samt tiden man är på jobb som vi har flest aktiva lyssnare samtidigt.

Radio är det enda medium du kan konsumera samtidigt som du gör annat. Lyssnandet under dagen är relativt konstant och sjunker efter klockan 18:00 som synes på den statistik som vi får ut ifrån våra lyssnare som lyssnar via våra iOS och Android app:ar.

Sen kan man givetvis lyssna via www.steelfm.ax samt på alla ställen där alla världens radiokanaler streamas ut, såsom Tune-in m.fl

Om man tar samma period (alltså den senaste månaden) och ser på statistiken över antalet WEB-TV-TITTARE via vår livestream och WEB-TV (som finns på www.steelfm.ax och www.livestream.com/steel) så ser det ut såhär:

Vi hade många tittare under SteelFMhjälpen och givetvis färre tittare under en ”vanlig dag”, eftersom det då är inte så mycket att ”titta på” däremot kommer vi satsa mer på fler olika LIVE-streamde sändningar (fotboll, presskonferenser och andra happenings, såsom Rockoff mm)
Totalt över 5100 timmar tittades det på SteelFM-TV senaste månaden…(!)

Här nedan ser du lite statistik ifrån var våra tittare kommer (det ser ut ungefär lika för våra app/webradio-lyssnare)

Något vi jobbat med de senaste åren är ”radio i kombination med sociala medier”. Vi engagerar många och knyter ihop dessa medier för att få extra stor spridning. Det gör vi på flera olika sätt för att väcka intresse för våra program, tävlingar och att få fler människor att börjar lyssna på oss.

Förutom att vi är väldigt aktiva på facebook så är vi också aktiva på Snapchat för att nå den yngre publiken (10-19 år) som inte har en likadan relation till traditionell radio som de som är lite äldre. Här är ett exempel på ett inlägg som vi gjorde en kombination av tävling, facebook och radioreklam på.

Här kommer några andra exempel på när vi nått långt med olika seriösa och mindre seriösa inlägg via vår sida på Facebook.

Avslutningsvis.
Den kommersiella radion har funnits på Åland i över 25 år. De senaste sju åren har vi haft lite utmaningar med sämre resultat. Vi testade några år med att satsa på journalister och mer ”seriöst” innehåll men tyvärr visade den satsningen att reklamkunderna minskade, kostnaderna ökade och att ålänningarna inte ville ha en radio som var för ”tung”  (det finns redan en licensfinansierad sådan…)

Vi insåg att ålänningarna vill ha en kompis som underhåller, är lokal, spelar bra musik, har mycket tävlingar, får en på bra humör och kan vara på timme efter timme i bilen, på jobbet eller i hemmet.

Efter att vi gick tillbaka till våra rötter och erbjuder lyssnarna just det, så har varje månads omsättning ökat jämfört med året innan (år 2017) och fler och fler kunder har kommit tillbaka och nya tillkommer kontinuerligt. Det har resulterat i att vi för år 2018 kommer kunna presentera ett av de bättre resultaten för Steel FM på länge och det ger oss kraft att fortsätta, utvecklas och hitta på nya saker som gör Åland lite roligare.

Personligen tycker jag att alla företag borde testa radioreklam en period. Då får varje företag svaren, svart på vitt, att radioreklam fungerar. Då får man också se hur kostnadseffektiv, snabb och välfungerande radioreklam på Åland är.
Anlita oss under år 2019 och låt oss  visa hur bra vi och radion är.

Radioreklam fungerar på ett helt annat sätt än tidningsreklam, du kan lätt bläddra förbi en annons som inte intresserar dig men du kan omöjligt stänga öronen och inte lyssna på en reklam som kommer återkommande, gång på gång, dag efter dag.

Sparhallen – vi gör Åland billigare

Upprepning är hemligheten till varför våra kunder får respons. Det, samt att de höras i tre olika kanaler som alla har lite olika målgrupper.

Sen det faktum att vi har samma dagspriser för alla kunder är något vi har varit stolta över och jobbat efter sedan vi startat. Vi har svårt att förstå hur våra lokaltidningar kan ha olika pris för samma storlek av annons beroende på vem kunden är…

Slutligen vill jag säga tack till dig som köpt radioreklam de senaste 25 åren. Vi på Steel FM Ab kommer fortsätta göra allt vi kan, och lite till, för att du fortsättningsvis vill lägga en del av din marknadsföringsbudget hos oss och att du skall få resultat på dina satsade euron.

Har du några tankar, funderingar eller frågor kan du alltid kontakta mig eller någon annan av oss på http://www.SteelFM.ax

Med vänliga hälsningar

Fredrik

Flyga långt – bra eller dåligt?

Publicerat: 23 januari, 2019 i Personligt

Tänkte skriva ett kort inlägg om att flyga på semester och jag kan direkt säga att det inte kommer vara politiskt korrekt. För det handlar om varför det är bra att flyga långt bort. Som du säkert vet och hört många gånger ifrån miljöorganisationer, politiker och ”förståsigpåare” så är det väldigt inne just nu att i klimatförändringens namn bojkotta, skambelägga och skylla förändringen på de som väljer att flyga.

De som väljer att göra det skall ha dåligt samvete och speciellt om de väljer att flyga långt bort och ännu värre om man gör det för att åka en stund på semester.

Jag hör inte till dem. Jag anser att turism ”långt bort i stan” är bra. Det är bra för oss individer som lever och bor i den bästa delen i världen att få se hur andra har det. Det är bra för att öka förståelsen för andra kulturer och människor men framförallt är det också ett av de bästa sätten enskilda personer kan vara med och fördela välfärd på! För mig är det en viktig ingrediens i debatten om att flyga eller inte göra det.

Vi kom just hem ifrån Vietnam, ett land som håller på tar sig upp ifrån fattigdom, de har en lång väg kvar att vandra och det finns många utmaningar för dem. Särskilt med tanke på att de har ett kommunistiskt statsskick. Åker du dit, ser du ganska snabbt att just det systemet inte fungerar men det kan jag skriva om en annan gång.

När jag åker iväg så försöker jag spendera mina pengar på lokala restauranger, hos små entreprenörer och jag prutar ganska sällan på taxiresor eller andra upplevelser. Jag anser att jag har en skyldighet att köpa varor, mat, fisk och tjänster ifrån de lokala småföretagen. Det förändrar deras vardag och skulle jag inte göra det, eller inte vara där, skulle det vara sämre för dem.

Så till dig som har dåligt samvete över att du flyger, jag tycker inte du skall ha det, inte om du som jag försöker köpa så mycket som möjligt av de lokala småföretagen. På det sättet är du med och konkret fördelar välfärd ifrån oss som har det bra, till andra som inte har det lika bra.

Sen blir flygen mer och mer miljövänliga, bränslet håller på utvecklas och förbrukningen/passagerare och kilometer betydligt mycket mindre än hur det var bara för några år sedan. Så åk ut och se världen, res till fattigare länder, prata med andra människor och sprid dina pengar.

Det gör världen lite bättre, dig lite gladare och livet lite roligare och sluta ha dåligt samvete.

Lite statistik

Publicerat: 6 januari, 2019 i Personligt

i morgon klockan 15:00 håller vi en presskonferens på SteelFMs kontor på Ålandsvägen 17 där vi formellt lämnar över pengarna och ansvaret till Folkhälsan på Åland för att ta hand om våra ”ensamma och ekonomiskt utsatta äldre på Åland”.

Jag kommer återkomma till och skriva mer om just äldrefonden och följa upp hur pengarna fördelas under året men just nu håller jag på på tittar lite på lyssnar/tittar-statistiken ifrån våra sändning ifrån torget på.

Via radion på 95,9 MHz går det tyvärr inte att se hur många som lyssnade på men vi vet med över 20 års verksamhet att den snurrar på många arbetsplatser, i bilar och är som sällskap lite här och där. Förutom radion på 95,9 MHz så kunde man följa sändningarna via Smedsbölesändaren och en såkallade ”extra Kanalen”, via Ålcoms Central & IPTV-nät samt via MCA alla centralnät över Åland. Tyvärr går det inte heller där att mäta hur många som tog del av våra sändningar, även om vi vet att det var oerhört många med tanke på all den respons vi fick, ifrån hela Åland.

Det som däremot går att mäta och följa är vår LIVE-stream som vi körde på http://www.steelfm.ax och http://www.steelfmhjalpen.ax och besöksantalet till steelfmhjalpen.ax. Dessutom så direktsände och bandade vi alla framträdanden via Facebook LIVE så att man även skulle kunna titta på dem direkt efteråt.

Här kommer lite statistik över det vi vet. Den här första bilden är antalet besök till http://www.steelfmhjalpen.ax under december månad. Som du ser var det ganska konstant på ca 500/dag fram tills vi började vår maraton sändning den 28 december, därefter började det hända en hel del. Totalt över 27.000 visningar under december.

Nedanstående är antalet tittare på vår WEB-TV-Livestream unde 26 december fram till 1 januari. Alltså över 7000 unika tittare som tillbringade nästa en halvtimme i medeltal eller totalt nästan 2800 timmar tittandes på oss via telefonen, plattan eller datorn.

Slutligen kommer här en siffra som jag tycker är nästan magisk. 82,200 videovisningar från den 28 december till den 3 januari på våra LIVE-framträdanden via Facebook. Vill du se alla framträdanden igen så hittar du alla här>>

Nedanstående är en bild varifrån vi hade tittare/lyssnare under den 84 timmar långa direktsändningen. Man kan väl nästan säga att hela världen var med oss 🙂

Avslutningsvis vill jag tack alla som deltagit i insamlingen på ett eller annat sätt. Alla artister, konstnärer, företag, föreningar, politiker, kommuner och privatpersoner som gjorde detta möjligt.

Jag tror sammanhållningen i ett samhälle stärks och att det behövs ett evenemang som SteelFMhjälpen minst en gång per år där vi kan lyfta fram åländska talanger inom konst och musik samtidigt som vi gör skillnad och sätter fokus på någon grupp som inte har det lika bra som de flesta av oss.

Tillsammans gör vi skillnad och tänk att vi gjorde det i år igen.

SteelFMhjälpen 2018

Publicerat: 1 januari, 2019 i Personligt

Skall försöka sätta några ord på de senaste fyra dygnen. Det är inte enkelt. Särskilt när både kroppen och knoppen känns som den blivit överkörd av ett ånglok, både fysiskt, mentalt och känslomässigt.

Det är så många människor, företag och föreningar som bidragit med så mycket för att SteelFMhjälpen återigen blev en succé och ett exempel på hur vi på lilla Åland kan göra saker som stora nationer inte klarar av och att allt är möjligt om vi gör det tillsammans.

SteelFMhjälpen i år har engagerat så många människor, ifrån alla åldrar, som osjälviskt bidragit med pengar, tid och engagemang för att hjälpa oss hjälpa ensamma och ekonomiskt utsatta äldre på Åland. Ingen nämnd, ingen glömd, men ni vet vem ni är.

Vi lever i ett av de bästa samhällen i världen och det är lätt att intala sig själv att alla har det bra. Det är väldigt lätt att blunda och förtränga att så inte är fallet. Därför behövs ibland en ”kyrkstöt” som belyser, sätter fokus på samt lyfter upp frågor och exempel som berör dessa utsatta grupper. Det är nyttigt för oss andra som har det bra att vi skakas om och blir berörda. Med den vetskapen kan vi förändrar oss själva och vår inställning. Vi som har det bra, har en skyldighet att hjälpa de som inte har det lika bra.

Tillsammans har vi gjort skillnad, igen. En skillnad som kommer förbättra livssituationen för många av våra mest utsatta äldre på Åland. Den grupp i vårt samhälle som skapat grunden till all den välfärd vi andra lever i.

Manifestationen som hölls i lördags var väldigt talande och exemplen många på att det finns oerhört mycket kvar för oss alla att göra, både privat men även som samhälle, för att förbättra tillvaron för de som inte har lika många år kvar som förhoppningsvis de allra flesta av oss.

”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”. SteelFMhjälpen är ett exempel på att man med små resurser, stort engagemang, äkthet och kärlek kan göra skillnad. SteelFMhjälpen har också blivit en plattform där lokala artister, musiker och konstnärer mixas ihop med kreativa företagare, entreprenörer, politiker och tredje sektorn. Där viljan att göra något gott övervinner de mörkare krafter som vill något annat. SteelFMhjälpen är ett skyltfönster över det bästa Åland har att visa upp, på den mest centrala plats vi har.

Gott Nytt År och ett stort innerligt tack till er alla som varit en del av detta. Till er som av olika anledningar inte hittills deltagit i insamlingen vill jag säga: -”Det är inte försent. Insamlingen sammanställs på måndag den 7 januari. Gå till vår kampanjsida, ge ett bidrag, stort eller litet, varje euro räknas, gör skillnad och du blir en del av att göra Åland lite bättre.”

Ett nytt år kunde inte inledas bättre. Idag blir det soffan, burana, återhämtning och vila. Imorgon fortsätter arbetet med att sammanställa, plocka ner, flytta, städa, koppla upp och bland annat skapa en ny auktion (med fantastiska objekt som inte hanns ta med eller inkommit väldigt sent). De kommer gå ”under klubban” klockan 12:00 den 7 januari och strax därefter kommer vi redovisa det slutliga resultatet över hur mycket pengar som inkommit till Äldrefonden.

En fond som förhoppningsvis är början till en lång fortsättning för att förbättra livssituationen för de mest ensamma och ekonomiskt utsatta äldre vi har på Åland. En fond där pengarna skall gå oavkortat till just de äldre, administrationskostnaderna skall finansieras på annat sätt än med bidragen som kommer till den.

Återigen. Tack alla som engagerat er. Vi hörs imorgon.

Nu fortsätter livet

Publicerat: 16 december, 2018 i Personligt

Igår var vi många som sade farväl och skickade iväg Danne Sundman på sin sista resa. Idag fortsätter livet för oss andra. Alla vi som kände Danne vet att han levt sitt liv till fullo och haft mer än sin beskärda del av både sorger och bedrövelser. Men han har också fått leva ett liv mer fyllt av äventyr, händelser, upplevelser och kärlek än många andra får vara med om under ett helt långt liv. Det var han oerhört tacksam över.

Danne kommer att vara saknad av många och hans tomrum kommer bli svårt att fylla men livet går vidare, och det är precis det Danne vill att vi skall göra. Gå vidare, framåt.

När vi tänker på honom vill han att vi skall tänka på alla roliga, glada minnen vi haft tillsammans, alla dråpliga händelser, alla finurliga upptåg och allt han var med och skapade. Han vill att vi skall fortsätta se det positiva i livet, vara tacksamma över vad vi har och att vi bor på en av de bästa platser i världen. Livet är inte rättvist men det är motgångarna som gör oss starka och som gör att vi förstår värdet i det vi har.
Är det bara solsken, blir det öken.

Alla har vi våra berg att bestiga och våra ryggsäckar att bära men låt oss ta oss an våra utmaningar som Danne gjorde. Som ett projekt. Börja där vi står, försök inta en positiv inställning och hitta vår egen ”kämpa-anda”, ge inte upp, utan ta ett steg framåt, leta efter en ny väg, begär hjälp och hjälp andra. Var ödmjuk och snäll och fyll tiden med liv inte livet med tid.

Tack Danne för allt. Nu kör jag vidare, med full fart, snabba svängar och lovar fortsätta försöka vara lika finurlig, humoristisk och vara en lika stor glädjespridare som du var. Vet att du står bakom och hejar på!

Vi summerar allt sen nästa gång vi ses. Jag tar med cigarrer och en pipa.

Min kompis Danne

Publicerat: 26 november, 2018 i Personligt

Trots att det finns oerhört många ord i svenskan, räcker dom inte alltid till, men jag vill trots det skriva några rader om min kompis.

Det var en sommardag för snart 20 år sedan då jag fick mitt första telefonsamtal av en kille som på den tiden kallades för MC-Danne. Det var en väldigt energisk kille som ringde för han tyckte att jag skulle ställa upp i den höstens lagtingsval.

Det var vårat första samtal. Därefter har vi fortsatt prata, om inte alla dagar, så alla veckor sedan dess. De senaste åren förflyttade vi samtalen mer och mer till messenger, eftersom de ofta pågick väldigt sent på kvällarna eller nätterna. Samtalen handlade mycket om åländsk politik, om Åland i allmänhet samt världen i stort, alla våra otaliga projekt och allt däremellan. 

Vi tänkte väldigt lika i det mesta, vi älskade förändring, entreprenörskap, kreativitet, digitaliseringen, frihet, internet, innovationer, robotar, automation, drönare och såg alla möjligheter den nya tekniken skulle medföra både för oss själva och för samhället.

Vi började vår gemensamma politiska resa tillsammans i Mariehamns stadsfullmäktige efter valet år 1999 och trots att vi skrev motioner efter motioner, argumenterade för våra visioner och försökte få till en förändring så lyckades vi två unga ”glopar” inte förändra så mycket. Det var väldigt frustrerande för oss bägge och troligtvis var det också en avgörande orsak till varför Danne valde att flytta till Lemland och jag till Jomala. Vi ville vara med och förändra på riktigt, inte bara förvalta.

Danne var som en storebror för mig när det kom till politiken. Han var alltid påläst, insatt, kunnig, han hade visioner, tankar och han vågade stå upp för de även när det blåste. Han hade en ovanlig egenskap att kunna prata i bilder och otaliga är de gånger vi skrattat så vi gråtit av hans sätt att uttrycka sig. Humorn var en viktig ingrediens i hans vardag.

När han år 2000, 26 år ung, blev Ålands genom tiderna yngsta minister blev jag ersättare i lagtinget och fick då förmånen att jobba tillsammans med honom för att göra vårt Åland ännu bättre. Han gjorde mer på ett år än många andra ministrar gjort under flera mandatperioder och han skapade inte bara rubriker, han skapade framförallt verkstad.

Tyvärr föll den regeringen efter bara ett drygt år och det blev några år i opposition istället. Där fortsatte dock viljan att förändra och Danne är nog den åländska politiker, genom tiderna, som kommit med flest initiativ och som fått andra politiker att börja tänka på ett annat sätt. Han var ofta tio år före sin tid, vilket man kan se på alla de initiativ han låg bakom, både innanför och utanför politikens väggar. Söker man på Danne Sundman på lagtingets hemsida kommer över 200 formella motioner, spörsmål och hemställningar fram. Gör det.

Danne hade en förmåga att tänka strategiskt, se sammanhang som andra inte såg och hans hjärta slog alltid några extra slag när det kommer till det svenska språket och självstyrelsen. Han var en riktig politisk entreprenör som lyckades förnya sig själv, sina tankar kontinuerligt och som inte stod på samma ställe och stampade som så många andra. Han letade hela tiden efter nya svar och lösningar på alla olika problem och utmaningar som uppstod.

-”Skall man få något gjort skall man fråga någon som har mycket att göra”, brukade vi ofta säga till varandra och så frågade vi varandra om hjälp, igen.

Under min tid som minister var Danne den person som ”krigade” hårdast vid min sida. Han försvarade mig i vått och torrt, på sociala medier, insändarplats och från talarstolen. Han kom med hjälp, idéer, tankar och förslag på hur vi kunde ta oss ur kluriga situationer, tillsammans. Han fanns alltid bara ett sms, samtal eller facebookmeddelande bort, ställde alltid upp och vågade stå stolt bredvid när det blåste som mest.

Optimisten Danne hade under sitt liv mer än sin beskärda del av utmaningar, motgångar, kamper och uppförsbackar. Han besegrade de alla, förutom den här sista striden, även om han gav även den en rejäl match. Ett sätt för honom att orka, inte bryta ihop utan fortsätta kämpa var att han såg alla prövningar han ställdes inför som ”bara” ett nytt projekt.

-”Nu börjar det här projektet” sa han och tog sig an den utmaningen som vilket projekt som helst. Han såg alltid det positiva framom det negativa och han var ständigt i rörelse, framåt. På så sätt kom han alltid ut på andra sidan som vinnare, med humöret på topp och med nya lärdomar och med full kraft och energi. 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vad Danne gjort politiskt, om alla föreningar, organisationer och företag han var aktiv i eller om alla initiativ han låg bakom (direkt och indirekt) och hur mycket han arbetat i det tysta. Inser dock att det bara skulle bli en liten bråkdel av allt han höll på med. så det får jag försöka göra någon annan gång. För trots att hans liv alltid gick lite över hastighetsbegränsningen så var det inte hans jobb eller karriär som var det viktigast, det var något annat.

Viktigast för Danne var hans fru Ann och hans tre barn. Han ville, och han var alltid närvarande. Han var pappaledig ifrån lagtingspolitiken när det var omodernt, han beslöt sig för att sluta dricka alkohol och alltid kunna vara ”körbar” om han behövdes för barnen. Han engagerade sig i ishockeyn, ridningen och uppmuntrade barnen till att bli entreprenörer.

Danne lämnar ett enormt tomrum efter sig. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt och planerat, den här gången. Vi pratade ofta om, och såg fram emot, att vi skulle sitta tillsammans på Oasen om cirka 40 år och ljuga för varandra om allt bra och dåligt vi gjort under livet. 

Men nu blir det inte så. Livet är inte rättvist. Danne hade så mycket kvar han ville göra och så mycket mer att ge men samtidigt var han oerhört tacksam över allt han hade fått vara med om.

Jag tänker ofta på det Danne sa i sitt sommarprat i somras. 
-”Fyll tiden med liv, inte livet med tid och ta inte livet föregivet”.
(har du inte lyssnat på hans sommarprat så kan du göra det här>>)

Så nu får vi som är kvar, ta fasta på det, sluta gnälla över småsaker, var tacksam över vad vi har, att vi är vid liv och att vi bor på en av världens bästa platser på jorden, som Danne varit med och skapat.

Så gör som Danne, engagera dig, gör något av ditt liv, förvänta dig inte att någon annan alltid ska göra jobbet åt dig, gör skillnad, ta plats, var snäll, ställ upp för andra, fokusera på rätt saker och skapa rubriker. Säg mer JA än NEJ men ta fasta på och prioritera det Danne ansåg vara det viktigaste.
Nämligen familjen.

Danne, tack för allt.
Du hade rätt, en dag ska vi alla dö men alla andra dagar ska vi leva. 

Morgonsnack

Publicerat: 21 november, 2018 i Personligt, Podcast

Det var ett tag sedan jag testade lägga upp en ”ljudpodd” på frille.com så här kommer ett test.  Vill bara kolla att det fungerar som det skall och att ”avsnittet” kommer upp på bland annat itunes 🙂

vikingI det här inslaget pratar André och jag om min senaste ”frillebakelse” som jag bakat åt Viking Line Åland. Samt lite om vad som är på gång i SteelFMhjälpen.

 

Resetips – St. Petersburg

Publicerat: 5 november, 2018 i Personligt

IMG_1075

Vi var till St. Petersburg för en dryg vecka sedan och jag tänkte komma med några resetips till dig som gärna skulle åka dit. Jag tänkte inte skriva så mycket om allt som finns att se och göra där, för det finns det så många andra som gjort. Tripadvisor är ett bra ställe att börja. Utan jag tänkte komma med lite konkreta tips för dig som bor på Åland och vill ta dig dit på ett smidigt, billigt och optimalt sätt.

St. Petersburg är en stad som är oerhört nära, men ändå väldigt långt borta.

Det första du måste se till att ha ordnat innan du ens tänker på att ta dig dit är ett turistvisum. Det gör du antingen via en resebyrå (kostnad ca €100,-) eller så gör du som jag, ansöker om det direkt via konsulatet, det kostar €35,-
Men innan du åker till konsulatet, måste du ha lite dokument med dig.

  1. Du måste först ha bokat ett hotell och få det hotellet att ”bjuda in dig” till Ryssland.
    Vi bodde på www.goldtriangle.ru/en. Det var ett väldigt prisvärt, centralt och bra hotell som jag absolut kan rekommendera.  När du bokat ett rum där kan du gå vidare och ”ansöka” om att de bjuder in dig. Det går väldigt smidigt och enkelt via deras hemsida. (Du behöver den inbjudan och referens/bokningsnummer för att kunna ansöka om ett visum)
  2. Du måste även ha ett intyg på en reseförsäkring som gäller i Ryssland ifrån ditt försäkringsbolag. Bara att begära så skriver dom ut ett.
  3. Du måste ha två godkända fotografier på dig själv, gärna i färg och inte alltför gamla. Dom skall inte limmas på ansökan (även om det står så) utan lämnas med separat till konsuln.
  4. Givetvis måste passet ditt vara i skick och ha minst sex månaders giltighetstid kvar
  5. Du måste fylla i en VISA ansökan (elektroniskt) via den ryska ambassadens hemsida i Helsingfors, länken är inte direkt lätt att hitta eftersom sidan bara finns på ryska och finska (däremot finns själva ansökningsformuläret på engelska).
    Du hittar länken här>>  OBS. Väldigt viktigt att du väljer ”konsulatet i Mariehamn” i fältet på typ sista sidan. Och printar ut ett exemplar i 100% och skriver under.

När du har alla dessa papper kan du åka till konsulatet mellan 10:00-12:00 måndag till fredag men jag skulle rekommendera att du ringer på förhand och pratar med konsul Mikhail Grigorievich Teeth.

Han är en väldigt trevlig man och pratar bra svenska (eller norska om man skall vara ärlig). Telefonnumret dit kan vara lite svårt att hitta och på flera ställen på nätet finns bara ett nummer som går till en Fax (bl.a på Visit Ålands hemsida…)

Numret du skall ringa och är 018-19 524. Jag har även konsulns mobilnummer ifall du behöver det (men eftersom jag inte vet om han vill lämna ut det så får du höra av dig till mig personligen om du behöver det)

När du sen lämnat in alla (rätt ifyllda)  dokument får du ett bankgiro av konsuln och så måste du åka till banken och betala €35,-/ansökan och köra tillbaka och lämna ett kvitto över betalningen i hans postlåda. Sen om allt går bra har du ett visum efter ca 10 dagar.

Nu kan resten av resan fortsätta. Mitt tips är att du gör såhär:

  1. Boka ett bord på Park Restaurang och Bar till klockan 20:00 samma kväll som färjan går och beställ in en Rysk Kryddoxe för att komma i rätt stämning. Boka här>>
  2. Boka Viking Line till Helsingfors. Avgår 23:30 samma kväll som du bokat bord på Park 🙂 Boka här>>
  3. Boka tågbiljetter här>>  (det är inte värt att betala extra för 1:a klass, så boka 2:a klass. Det finns även en restaurangvagn som är riktigt trevlig och deras carbonara är helt ok.
  4. Ta taxi till hamnterminalen ifrån Park ca 22:45 och stig ombord på färjan
  5. Gör vad du vill på båten och gå sedan och lägg dig
  6. Ät en god frukost.
  7. Stig av båten i tid och ta taxi eller spårvagn till centralstationen
  8. Gå direkt till tåget, du hittar det troligtvis på perrong två, leta upp din sittplats och slå dig ner.
  9. 3 timmar och 27 minuter senare är du i St. Petersburg, Tull och gränskontroll sköts på tåget och är väldigt smidigt.
  10. Kom ihåg och boka transfer ifrån tågstationen via hotellet. Det är absolut värt det, då står en kille och väntar på dig (vi fick åka en väldigt fin Merca AMG)
    Ge gärna killen 100 rubel eller så i dricks
  11. Checka in, och ta på dig bra skor och gå direkt till Eremitaget så får du en bra bild om vilken häftig stad du befinner dig i.

Nu är du i en stad med oerhört mycket historia, fantastiska byggnader, skulpturer och magi. Ät på Restaurang Tsar en kväll (kolla in deras toaletter (!) när du är där, du har garanterat aldrig sett något liknande…) och besök Mariinsky teatern och gå på balett.
Det är värt det.

Trevlig resa.

Finland säger alltid -”NEJ”

Publicerat: 19 oktober, 2018 i Personligt

13620815_1427999953884199_3006378482778720317_nFör mig blev det ingen större överraskning att det inte blev någon ny självstyrelselag, eller EU-plats eller att Finland kontinuerligt motarbetar PAFs möjligheter att verka i landet. Eller att staten oftast tolkar näringsstöden, fiskekvoter eller andra förhandlingsbara överenskommelser till sin fördel.

I stort sett varje gång de senaste decennierna när Åland frågat Finland något, utöver det som är stipulerad eller baserat på Självstyrelselagen, så har svaret alltid varit, -”Nej”
Det spelar inge större roll vilka argument som fört fram, på vilket sätt det gjorts eller vem som gjort det. Svaret ifrån Finland är -”Nej”

Det är egentligen inget konstigt i det. Barn blir ofta som sina föräldrar när de blir äldre.

För precis på samma sätt som Finland behandlar Åland, behandlade Ryssland oftast frågorna som kom ifrån storfurstendömet Finland, före år 1917. Med ett -”Nej”

Jag tror att orsaken egentligen är ganska enkel. Ur en finländsk politikers perspektiv så blir kontentan med att säga -”JA” till en fråga ifrån Åland, att landet förlorar något.

De anser att landet förlorar pengar, makt eller inflytande samtidigt som ur ett politiskt personligt perspektiv så gör de sina egna väljare (sin valkrets) besvikna om de ”ger” Åland vad de vill ha. ”Åland som redan har det så bra”. Så har det ur ett politiskt och historiskt perspektiv i stort sett alltid varit.

Skulle Finland ensamt fått bestämma om Ålands Självstyrelse, så hade den aldrig kommit till. Svaret hade varit -”Nej”. (Den finns dock , tack vare en kompromiss, som ingen ville ha, som Nationernas Förbund låg bakom.)

När det kommer till den ”nya” självstyrelselagen som det förhandlats om mellan Åland och Finland i över tio års tid. Så trodde jag när arbetet inleddes att svaret på alla förbättringar och förändringar till Ålands fördel kommer att vara  -”Nej” ifrån Finland.

Med det i beaktande, hävdade jag (internt) under min tid som minister att det inte riktigt är försvarbart att lägga ner såhär oerhört mycket kraft, tid och pengar som vi gjorde på den eventuella reformen. Samtidigt så förstod jag att vi inte bara kunde ge upp utan måste försöka och driva på utvecklingen. För Finland kommer inte göra det. Det ligger i sakens natur, och att vi ålänningar bara skulle ge upp, är inget alternativ. Det gäller givetvis att försöka, på alla möjliga sätt och gå hela vägen in i kaklet.

Men i ärlighetens namn, skulle vi veta vilka oerhörda resurser som lagts ner på den nya självstyrelselagen, skulle vi nog alla bli mörkrädda. Flertalet riktigt stora arbetsgrupper under de senaste tio åren, heltidsanställda tjänstemän som inte jobbat med något annat, resor, möten och utredningar i mängder. Slutnotan för processen såhär långt är det ingen som har koll på och jag tror inte heller att någon riktigt vill ta reda på det…

Sedan gällande -”Nej” till EU-platsen så anser jag att även det svaret var givet och helt naturligt ur ett finskt politiskt perspektiv.

Jag förstår hur de finska politikerna resonerar även om jag anser att de har fel. Men felet gjordes tyvärr när platsen inte skrevs in i avtalet när Åland gick med i EU. Då var vi nog så förblindade över framgångarna med Taxfree undantaget och bevarandet av närings/jord och hembygdsrätten att  vi tänkte att vi löser den frågan och vårfågeljakten senare…. Nu vet vi svaret och det är givetvis otroligt lätt att vara efterklok.

Den enda gång EU-platsen riktigt skulle ha kunnat kommit upp till förhandlingsbordet, var när lagtinget behandlade Lissabon-fördraget. Jo, jag vet det hade kanske varit lite extremt och kanske en dumdristig väg att säga -”Nej” , men då hade vi iallafall något att förhandla om. Att bara begära och hoppas att Finland skall ge oss en EU-plats vet vi nu svaret på. Det blir -”Nej”

Så vad skall man göra då ifrån landskapets sida? Skall man bara byta ihop och ge upp?

Nej, givetvis inte. Men personligen tycker jag man skall lägga mer resurser på det man själv kan påverka och förändra.

  1. Börja använda den självstyrelselag vi har, alltså innanför de befintliga ramar som redan finns. Det finns en ”B-lista” i självstyrelselagen som säger vilka behörighet vi kan ta över, om vi vill. Inget av de områdena har man jobbat på ifrån åländskt håll, på 20 år…. (orsaken är nog för att de flesta ändå vill att det ska vara lika som i Finland…)
  2. Skapa, underhåll och vårda de personliga relationerna ni har till ministrar (och riksdagsledamöter) i Finland. I människans natur ligger det att när en vän frågar en annan vän om en tjänst, brukar svaret bli -”JA”

Jag är övertygad om att politik görs av människor och människor som har relationer med varandra, hjälper varandra, förstår varandra och försöker hitta vägar framåt.

Ett exempel. När jag var näringsminister blev jag personligt bekant med Jordbruksministern i Finland.  Vi byggde på vår relation varje gång vi träffades och blev mer och mer vänner för varje gång. Det resulterade sen i när vi förhandlade om det så kallade ”kompensationsbidraget” för jordbrukare, alltså om vem som skulle betala våra jordbrukare (Finland eller Åland) så gick det tyvärr som det oftast går i förhandlingar mellan Åland och Finland. Ministern var på vår sida men finansministeriet och Finland säger -”Nej”.

Dock, tack vare de goda relationerna som vi hade byggt upp, stod ministern för sitt ord och gjorde vad han kunde, det resulterade i att Finland betalade Ålands del ifrån Jordbruksministeriets budget, det året, runt €700.000,- (till både de åländska och finska tjänstemännens stora förundran). Så det lönar sig att bygga relationer.

Så avslutningsvis får jag väl säga som Mark Levengoods farmor
-”Landskapsregeringen, nu är det bara att bryta ihop och gå vidare, men följ Petter Stordalens filosofi. Sälj de jordgubbar ni har, de är de enda ni kan sälja. Alltså jobba med de frågor ni har behörighet på, kopiera inte allt ifrån Finland utan tänk själv vad som är bäst för Åland. Det blåser på toppen men ålänningar har alltid respekterat de som jobbat med och emot vinden.”

Trevlig helg

Tio fördelar med att bo på landet

Publicerat: 10 oktober, 2018 i Personligt

valkommen_till_alandFunderar du på att flytta till Åland? Sluta fundera på det, ta ditt pick&pack och kom hit. På Åland kan du skapa en fantastisk framtid för dig och din familj. Ni behövs här och ni hittar inget bättre ställe för era barn att växa upp.

Jag ”predikar” ofta om att fler borde ta steget och fortsätta sitt liv på den här ön. Åland har haft kontinuerlig inflyttning och en växande befolkning i över 40 år. Orsaken till det är att det inte finns  något ställe i världen som det är bättre att leva och bo på.

Jag gjorde en enkel film för några år sedan som förklarar mer om fördelarna med att bo här. Du hittar filmen här>>  Se den, och sen tar du ett allvarligt snack med din partner.

När ni sedan tagit beslutet att flytta hit så kanske ni funderar var på Åland ni ska bo. Själv bor jag i framtidskommunen Jomala, jag kommer snart med ett inlägg här på bloggen om varför det är den bästa kommunen att bo i, men generellt skulle jag säga att ni skall bo på landsbygden. Varför kanske du undrar?

Här kommer tio fördelar med att bo på landet 🙂

  1. Du kan bada vedeldad bastu, naken
  2. Du kan installera högtalare på utsidan av huset
  3. Du kan skjuta lerduvor ifrån altanen
  4. Du kan fälla ett träd på gården om du behöver ved eller trädet skymmer solen
  5. Du kan undvika ”trafikstockningen i rondellen” om du startar tio minuter tidigare eller tio minuter senare
  6. När du tar en promenad för att motionera, stannar fyra bilar dig på vägen och frågar om du vill ha skjuts hem
  7. Du kan spara på ”blinkersen” eftersom alla ändå vet vart du ska
  8. Om du ringer till fel person, hänvisar personen dig till rätt nummer
  9. Du kan gå ut och pinka ifrån altanen
  10. Ingen kommer och sopar ut julen

Här>> hittar du mer information om hur du går till väga för att flytta hit.

Välkommen hem. 🙂

#SteelFMhjälpen2018

Publicerat: 9 oktober, 2018 i Personligt

img_3572För ungefär ett år sedan startade vi planeringen med att genomföra Steel FM:s största satsning någonsin. Nämligen insamlingskampanjen SteelFMhjälpen.

SteelFMhjälpen är en åländsk variant av Musikhjälpen som i sin tur är en svensk variant av den nederländska radiostationen 3FM:s ursprungsprogram ”Serious Request”.

Det var egentligen ett ganska omöjligt uppdrag att från ingenting skapa en insamlingskampanj som skulle börja några veckor senare och avslutas vid nyår med en, 64 timmar lång, nonstop direktsändning ifrån en glasbur på torget i Mariehamn.

För ett år sedan fanns ingenting på plats, varken teknik, glasbur, programinnehåll, sovarrangemang, sponsorer, gäster…  Allt som fanns var en tanke och en vilja att göra något annorlunda, något större, något som skulle betyda mycket för någon annan.

Evenemanget blev en fullkomligt magisk succé där hela Åland ställde upp och engagerade sig för någon annan än sig själv. Både i och utanför buren. Artister, musiker, konstnärer, gäster, privatpersoner, unga som gamla. Små som stora företag, fullmäktigeledamöter och organisationer. Många var de som ville vara med att hjälpa oss hjälpa och bidra med vad just de kunde erbjuda. Det handlade inte bara om pengar utan också om tid, varor, tjänster och engagemang.

Förra året gick de insamlade medlen till Rädda Barnen på Ålands Barnfond. Du kan läsa ordförande Petra Brunilas tackbrev till alla bidragsgivare här>>, 

Vi hade ett högt uppsatt mål, nämligen att samla in €30.000 till fonden (det i sig var dubbelt mer per capita än Musikhjälpen lyckats med i Sverige). Målet fullkomligt krossades när redovisningen sammanställdes, slutsumman närmade sig otroliga €70.000 och pengar fortsatte strömma in långt efter att sändningen slutade.

Snart är det dags igen.

Tankearbetet har pågått till och från hela året och nu har det praktiska arbetet börjat. Än finns det en hel del saker som är öppna och väldigt mycket kvar som skall göras. Det viktigaste är dock att grundprinciperna för insamlingen, fortfarande gäller.

  1. Pengarna som samlas in skall oavkortat gå till ändamålet för insamlingen. (administrationskostnaderna hos mottagaren eller våra kostnader för att genomföra evenemanget måste finansiera på annat sätt)
  2. Pengarna skall stanna och hjälpa människor på Åland
  3. Det skall finnas ett verkligt behov och de insamlade medlen skall göra faktisk skillnad
  4. Föreningen eller organisationen som tar emot pengarna måste visa ett äkta, ärligt och riktigt engagemang samt verkligen kunna och vilja, hjälpa oss hjälpa.

SteelFM-hj+ñlpen-storJag är övertygad om att vi tillsammans kommer att göra stor skillnad i slutet av det här året. Nu vet alla på Åland vad SteelFMhjälpen är samt vilken kraft det finns i en lång direktsändning som hörs/syns dygnen runt i radio, på webben och i TV.

I år kommer vi göra allt, lite mer. Det vi gjorde bra förra året siktar vi på att göra ännu bättre och jag hoppas och tror att det fantastiska engagemang som ålänningarna visade förra året, kommer överträffas det här året.

Mer information om #SteelFMhjälpen2018, vart pengarna går, vad målet är, vem som sitter i glasburen, vad som kommer hända…. kommer inom kort.

Vet du redan nu att du vill vara med och hjälpa oss hjälpa?
Hör av dig till oss på SteelFM.

Tillsammans gör vi skillnad.

 

Hur bevisar man sin oskuld?

Publicerat: 28 september, 2018 i Personligt

Igår kväll började jag titta på det direktsända utskottsförhöret i den amerikanska senaten som hölls med Brett Michael Kavanaugh och Dr. Christine Blasey Ford som anklagade honom för sexuella trakasserier år 1982.

Efter några timmar kunde jag konstatera följande:

  • Det var två oerhört trovärdiga vittnen
  • Utskottsförhöret är ingen rättegång utan snarare en sliskig folkdomstol och mediacirkus. Det som ligger bakom är ett politiskt räv- och rackarskådesspel på absolut högsta nivå som göder de sämsta sidorna av människans nyfikenhet och skadeglädje. En verklig såpopera som utspelar sig direkt för hela världen och visar att verkligheten överträffar dikten.
  • Det är några personer och deras familjer, ifrån båda sidor, som just nu får lida enormt av följderna av en händelse som utspelade sig för 36 år sedan.
  • Jag är glad att jag inte bor i det där landet längre

Jag kan inte avgöra på basen av vittnesmålen vad som hände på den där festen. För 36 år sedan. Jag är övertygad om att Dr. Ford upplevt det hon berättade att hade hänt men samtidigt har jag svårt att inte tro på Kavanaugh när han säger att han inte ens var i den staden när det inträffade. Han hade även väldigt detaljerade dagboks/kalender anteckningar ifrån den tiden som bekräftade hans berättelse. 

Hur som så blev jag igår (och idag) att tänka tillbaka på en händelse som inträffade för några år sedan. En händelse som visar hur svårt det är att bevisa sin oskuld.

Händelsen inträffade när jag var näringsminister i Ålands Landskapsregering och tillsammans med min fru och bästa barndomskompis besökte ett av stadens etablissemang. 

Jag märker att det vid bordet bredvid sitter en kille som tittar lite extra på mig. Jag ser att också hur han pratar om mig med sina kompisar och sen helt plötsligt så reser han sig upp och kommer fram till vårt bord. Det i sig var inget ovanligt, det hände nästan varje gång vi var ute, att folk ville prata om det ena och det andra.

Killen var väl inte helt nykter men inte heller jättefull. Jag kände honom inte och kan inte ens säga att jag sett honom tidigare men jag hälsade givetvis artigt, som jag alltid gör.

Han säger sen något som jag blev helt ställd av, jag tappade hakan och trodde att han skojade.

Det gjorde han inte. 

Han säger att jag är en riktig skitstövel och att sådana som jag alltid kommer undan med vad vi än gör och han föraktade mig oerhört för att jag nu var minister. Det han sen säger är så konstigt så jag tror det måste vara en dold kamera gömd någonstans. För det här är händer inte….

Han var oerhört arg, upprörd och frustrerad. Alltså riktigt förbannad, nästan så han skakade.  Han sa att jag har förstört hans liv. Att han inte kan låta bli att tänka på vad jag utsatt honom för.

Han påstod att jag helt oprovocerat för några år sedan hade hoppat på honom, slagit honom och misshandlat honom riktigt ordentligt. Enligt honom hade jag slagit honom så hårt att han hade trillat omkull och då hade jag bara fortsatt att slå och tillockmed sparka honom i huvudet.

Jag fattade ingenting. 

Är det något dåligt skämt ifrån Åland24, har dom börjat med dolda kameran?

Vad är det här? Jag har aldrig slagit någon. Jag har varit i en brottningsmatch med en kille när jag gick i femman, inga slag utfördes och det var över på några minuter, det var inget mer med det. Vad är det här, vad pratar han om?

Jag försökte förklara att han måste missta sig, jag har aldrig gjort något sådant. Han hävdade motsatsen. Han berättade att han sedan dess varje gång han sett mig i tidningen eller hört mig på radion blivit frustrerad, arg och förbannad. Han berättade att han under de senaste åren pratat med alla sina kompisar om vilken skitstövel jag är och hur mycket han hatade mig.

Jag fattade ingenting. 

Jag har aldrig slagit någon, någonsin. Jag tillochmed slutade boxas efter min första boxningsmatch för det kändes så fel att slå på en annan människa.

Vad jag än sa och hur jag än försökte förklara för honom att det inte var jag så var han helt övertygad om att jag ljög. Han ansåg att det var jag som hade gjort detta mot honom. 

Han blev mer och mer upprörd och det slutade med att vakterna kom och bad honom lämna lokalen. Jag fortsatte prata med hans kompis som bekräftade att killen pratat om mig och den påstådda händelsen under flera år. 

Jag vet än i denna dag inte vem den här killen är. Läser du det här hoppas jag du har det bra och att du hittat svaret på vad som hände dig. För jag säger det igen. 

Det var inte jag, men jag tänker på dig. 

Jag och min rygg – match nr 2

Publicerat: 18 september, 2018 i Personligt

Jag vet att det är många som undrar vad som hänt och varför jag är i Åbo. Så för er som vill veta och för mig själv att läsa när jag blir äldre så tänkte jag skriva ner några rader. Inser nu att det kan bli ett ganska långt inlägg för jag har inte så mycket annat att göra. Ligger nämligen här i mitt rum och väntar på att få åka hem, vilket sker ikväll, taxin hämtar mig klockan 19:00

Bakgrund:
För ungefär fyra år sedan fick jag ont i ryggen. Det escallerade en natt och resulterade i hemska smärtor. En smärta som jag aldrig tidigare upplevt. Det kändes som eld och tandvärk inne i benet och det strålade ut i vänster fot. Foten och yttersidan av vaden domnade bort och stortån försvann helt. Idag vet jag att det var nervpaketet som går ut mellan kotorna L4-L5 i ländryggen som blev i kläm.

Eftersom jag då inte visste vad det var, förutom att något var väldigt fel. Så kämpade jag mig igenom natten och tog mig till akuten tidigt på morgonen. På akuten ansåg sköterskan i luckan att jag nog bara hade ett ryggskott så jag blev hänvisad till Hälsocentralen som skulle öppna om någon timme. Snäll som jag var satt jag mig och vänta. Oerhörda smärtor, kunde knappt gå, sitta eller stå. Fick träffa en läkare, han gjorde några tester, sa att det var lumbago och skrev ett recept på några smärtstillande mediciner och sa att jag skulle ta det lugnt i några dagar och att jag får återkomma om några veckor, om det inte blir bättre.

Det blev inte bättre. Men eftersom det bara var ett vanligt ”ryggskott” tänkte jag att jag skulle gå till en kiropraktor och se om han kunde få ”loss” det. Det skulle jag inte gjort. Kiropraktik är säkert bra om man har en hel, stark och frisk rygg. Men har man inte det, skall man inte gå dit. Lång historia kort.

Kiropraktorn tryckte, masserade och vred på mig, sådär som kiropraktorer gör  När jag sedan skulle ligga på sida och han trycker höften åt ett håll och axlarna åt ett annat kände jag att någonting hände i nacken. Tänkte i så mycket mer på det just då utan gick därifrån med ond ländrygg, bortdomnad fot och nu en konstig känsla i nacken. (Jag skyller absolut inte på kiropraktorn, min rygg var dålig, mina diskar ännu sämre, hur skulle han veta det, men jag är övertygad om att det var orsaken som triggade disken i nacken att ”kollapsa”)

Efter några veckor började jag få nervsmärtor i händerna och armarna (ni som haft nervsmärtor vet hur illa det är, ni som inte haft kan försöka föreställa er den värsta tandvärken, kombinerat med eld och kyla samt 1000 nålar från armar ut i till fingerspetsarna. Smärtan var så extrem att jag kände att jag höll på bryta ihop. Fick ”attackerna”  flera gånger i timmen och enda sättet att slippa den var att ligga på rygg.

Insåg då att jag måste göra någonting.

Jag hade hört att Erkki på Medimar var duktig på sånt här så jag bokade en tid. Han förstod direkt att det inte var bra och skickade mig på magnetröntgen till Åbo.

När jag träffade honom efteråt för att titta igenom bilderna sa han att det här var större och mer avancerat än han trodde och bad mig kontakta en speciallist. Han rekommenderade en person som hette Janek Franzén. Jag bokade en tid till honom på Neo-sjukhuset i Åbo och han konstaterade direkt att jag har flera diskbråck (bland annat ett relativt stort i ländryggen) men det som  måste åtgärdas direkt var disken i nacken. Den äventyrade ryggmärgskanalen och kunde närsomhelst orsaka stor förlamning. Skrev om den händelsen och den lite mer riskabla och avancerade operationen här>> .

Nutid:
Efter nackoperationen har jag försökt leva med den smärtan jag haft i ländryggen. Det har fungerat på något sätt. Jag har hittat nya sätt att röra mig på och inse att jag inte kan göra allt som jag gjort tidigare, men en till operation ville jag inte göra. Helt övertygad om att det bästa är att INTE skära i ryggen. Jag trodde det skulle bli bra efter några år. Bara jag stod ut.

Det höll det på bli.

Senaste månaderna har domningarna i vänstra foten förbättrats och stortån började tåla beröring. Jag har haft ont alla dagar (mer eller mindre) i snart fyra år, men lite smärta får man tåla, det finns alltid de som har det värre, dessutom har jag inte haft något ”ryggskott” som gjort mig sängliggande på över ett år.

Men för några veckor sedan kände jag att någonting konstigt var på gång. En smärta som kändes annorlunda, lite intensivare, lite mer åt höger än åt vänster.

Så i lördags natt, några timmar efter vi kommit hem ifrån Tvärtemot-kvällen på Smakbyn (som förövrigt var en succé) så gick jag och lade mig för natten. Smärtan intensifierades, ökade och ökade. Jag har de senaste åren alltid kunnat hitta ett sätt att ligga på som minskar smärtan men i lördags var det omöjligt. När klockan var 04:00 kände jag att det här är olidligt, tänkte att om jag skulle testa att gå upp och röra på mig lite, kanske det skulle bli bättre. Jag steg upp, gick ner i vardagsrummet, började gå runt och runt. Märkte efter ett tag att smärtan bara fortsatte, gick upp igen och när jag kommer upp på övervåningen känner jag hur vaden, foten, tån och nu också undersidan av foten inte bara domnar bort utan börjar pirra, sticka, brinna.

Inser direkt vad det är.

Känner igen smärtan sedan fyra år tillbaka, nu dock i högerben istället för vänster. Smärtan är hemsk, alltså riktigt hemsk. Sådär hemsk att man glömmer bort att andas.

Inser att det här inte är bra och börjar tappa lusten, orkar inte med fyra år till av smärta och nu i höger benet. Inser att det är söndag morgon och att det knappast finns så mycket hjälp att få på ÅHS, jag orkar inte strida, särskilt med tanke på hur det gick sist, eller för den delen efter Evas aktuella erfarenheter med sin rygg och hennes nio dagars sjukhusvistelse… (det får hon berätta om själv en annan gång)

Jag visst ju att det är disken mellan kotorna L4-L5 som kollapsat. Frågan är bara hur mycket. Skulle jag inte ha varit med om samma känsla i vänsterbenet tidigare så skulle jag förmodligen åkt till akuten direkt. Hur jag hade blivit bemött den här gången, vet jag inte, (förmodligen jättebra) men jag valde en annan väg. Just nu är jag glad över det.

Jag tog beslutet att skicka ett sms till Janek, alltså han som opererade in en protes i nacken på mig tidigare och som sett mina diskar inifrån. Det finns ingen kirurg eller läkare heller för den delen i världen som jag har större förtroende för än honom.

Jag väntade till klockan 08:00 (det var ju ändå söndag) innan jag skickade iväg sms:et. Fick svar 08:01 och sedan hade vi en dialog under hela dagen. Han följde utvecklingen på distans men insåg nog direkt vad som hade hänt och vad jag hade att vänta och han sa ganska tidigt ”Om kraften är helt borta i fotbladet så skall du ha operation inom 72h.”

Om en nerv skadas så upphör signaltrafiken i nervbanan. Det innebär att man inte längre har känsel i det området som nerven går till och att man inte heller kan kontrollera de muskler som nerven är uppkopplad till – alltså det uppstår en förlamning.

Det var det som hade hänt mina nerver till höger fot, eller rättare sagt höger fotblad. Risken var väldigt stor att jag skulle råka ut för en sk ”droppfot” om bråcket inte åtgärdas omgående. Inom 72 timmar….

När jag sa att jag inte hade någon kraft uppåt i stortån, utan bara lite neråt ansåg Janek att jag skulle komma över. Jag höll med. Måndagen såg sedan ut såhär;

  • Mariehamns flygfält 09:30
  • Var i Åbo klockan 11:00
  • Träffade Janek för undersökning klockan 12:00
  • Magnetröntgen klockan 12:30
  • Återbesök klockan 13:00.
    Konstaterande att det var ett stort diskbråck samt att det  även ”flutit” ut något material tillbaka in bakom kotbenet. Något som inte hade synts om man bara hade gjort en CT,
  • Beslut togs att vi försöker operera så snart som möjligt.
  • Gick till operationsavdelningen på NEO.
  • Låg på operationsbordet och sövdes ner klockan 14:00,
  • Vaknade på uppvaket klockan 17:00
  • Tillbaka på rummet klockan 18:30

Diskbråcket hade varit mycket större än vad Janek trodde. Jag kommer ihåg när jag låg lite snurrig på uppvaket att han berättade att sköterskorna höll på svimma när de såg mängderna han plockade bort…

Men tack vare det oerhört snabba förfarandet så hann aldrig nerven bli inflammerad, vilken den annars lätt blir när den blandas med de vätskor och material som utsöndras när disken går sönder. Nerven skall ligga enskilt bakom en tunn hinna.

Vid uppvaket testade Janek direkt styrkan i fotbladet och den var betydligt mycket starkare än han hade hoppats. Den var förlamad bara för några timmar sedan. Återigen, tack vare det snabba förloppet hann inte nerven förstöras. Min fot räddades.

Nu väntar en dryg månads rehabilitering. Jag får inte bära något över 5 kg, inte böja mig framåt och inte röra mig sidledes för mycket. Inte sitta stilla för länge och undvika gropar i vägen och i luften. Eftersom bråcket var ”massivt stort”  togs det ut väldigt mycket ”material” både mjukt och tyvärr även av den hårda ytan som är runt det ”mjuka” diskmaterialet, så nu finns det inte så mycket kvar av disken mellan kotorna och den disken har en oerhört viktig funktion. Utan den hamnar nerverna i kläm och enda alternativet då är steloperation med skruvar och stänger.

Tyvärr är oddsen lite emot mig, och risken för ytterligare operationer är stor pga det ovanstående, men jag är övertygad, om jag följer Janeks rekommendationer, till punkt och pricka. Så skall han inte få operera den här disken igen. Jag gjorde som han sa sist och det fungerade. Nacken är stark. Janek vet vad han snackar om. Jag skall göra allt jag kan för att han inte ska behöver skära i mig där igen.

Avslutningsvis vill jag säga

-”Tack Janek för att du engagerar dig på riktigt och ditt skickliga hantverk. Tack Alandiabolagen för att jag fick köpa en försäkring för ganska många år sedan som gäller än idag och varsågod skattebetalare, det här kostade inte er något och förhoppningsvis gick resurserna som jag skulle upptagit på ÅHS till någon som behövde det lika mycket som jag.

Tror, ber och hoppas att jag slipper gå en tredje match med den här ryggen nu.

Nu kommer taxin

Gladaste gänget vinner

Publicerat: 3 september, 2018 i Personligt

Jag är helt övertygad om att den som har roligast vinner. Både vad gäller livet i allmänhet och näringslivet i synnerhet. Har man roligt på jobbet så blir livet så mycket härligare att leva och resultatet följer därefter.

Skratt, glädje, värme och humor är några oerhört viktiga ingredienser om man vill lyckas med det man företar sig. En atmosfär där alla tillåts göra fel, där skrattet bubblar i takt med champagnen och där ”trial and error” uppmuntras är viktiga beståndsdelar i hur man skapar en arbetsplats (eller omgivning) med attraktionskraft och där folk trivs.

Hur gör man det då?  Det sker inte över en natt och det går inte att köpa för pengar. Det kräver ett äkta engagemang, ifrån alla. Det kräver att man ställer upp för varandra (i vått och torrt) och att alla drar åt samma håll, att företagskulturen står för att alla är lika mycket värda och att alla bidrar till helheten. Det är också oerhört viktigt att tillåta att det är högt till tak och brett mellan väggarna men att ödmjukheten och respekten finns för varandra.

Det blir nämligen inte som det blir. Det blir som vi gör det. Allt börjar med vår egen inställning. Det vi säger och tänker, så blir det. Svårare än så är det inte.


Därför är jag oerhört glad att idag ha fått ge Amira Boughdiri nyckeln till SteelFM (familjen). Jag är helt övertygad om att vi på Steel kommer hitta på oerhört mycket roligt tillsammans med Amira, att skrattet kommer smitta av sig och att den äkta glädjen vi står för kommer genomsyra allt vi gör.

Tack för att ni lyssnar på oss och ett extra stort tack till alla annonsörer.
Tillsammans gör vi skillnad.

Nu kör vi vidare, med full fart. Häng med!

Å-lands problem

Publicerat: 22 augusti, 2018 i Personligt

Chj8FJHWUAEWFrEDet är ingen hemlighet att jag är en riktig ”flytta till Åland” förespråkare. Det finns många ställen i världen som erbjuder besökare mer upplevelser, glamour, och exotiska ställen men det finns inget ställe i världen som det är bättre att leva och bo på.

Jag har skrivit otaliga inlägg om alla fördelar och hur perfekt allting är på den här ön. Givetvis finns det saker som kan förbättras, saker som inte fungerar optimalt och områden som kan utvecklas.

Snälla Ålänning, alltså du som bor här (oavsett var du kommer ifrån), ta till dig av dessa funderingar, led förändringsarbetet genom att föregå med gott exempel och sprid budskapet så är du med och gör en perfekt plats ännu bättre. Komplettera gärna listan om du tänker på något utvecklingsområde som jag missat 🙂

1. Håll till vänster
– när du kör ut ifrån Rosella. Kör rakt fram i det vänstra körfältet, gör inte ”blixtlås” manövern bara för att alla andra bilister visar hänsyn och gör det. Det finns två utfarter ifrån området, använd bägge. Kör fram till den vänstra grinden även om den är stängd. Den kommer öppnas om du kör fram.

2. Acceptera turordningsregeln
När du står i kassakön på Kantarellen (eller någon annan matbutik) och en ny kassa öppnas, gå inte direkt dit. Knacka personen framför dig på axeln och säg ”varsågod, du har väntat längre än mig”

3. Återuppringningsklausulen
Om samtalet bryts, så ringer den tillbaka som ringde upp

4. Rondelletikett
Om du kommer in i en tom rondell med en bilförare bakom dig, bromsa inte utan släpp gasen och rulla igenom. Det är ingen stop-plikt där

5. Fråga inte ”Vems flicka/pojke är du?”
Det är inte okej och inte roligt

6.  Nästa vecka
Nästa torsdag är alltid MINST en vecka ifrån idag.
Det är inte den här veckan om du hör det på en måndag

7. Blinka
Även om alla vet vart du ska, blinka innan du tänker svänga i en korsning