Arkiv för kategori ‘Personligt’

Sökes – ”Klint Glove Ambassadörer”

Publicerat: september 17, 2017 i Personligt

IMG_0791Det är väl kanske ingen hemlighet att jag är en riktigt inbiten ”handsk-nörd”. Jag har i många år letat över hela norra hemisfären efter de absolut bästa, mest optimala, starkaste, slittåligaste, mångsidigaste och säkraste arbetshandskarna i världen.

För snart tio år sedan hittade jag en tillverkare i Syd Korea, som enligt mig (och många med mig) tillverkar världens bästa handskar. Tillsammans med tillverkaren har vi tagit fram en modell som jag kallar Klint Glove.

Det senaste decenniet har jag sålt långt över 5000 exemplar och bara det senaste halvåret (sedan nystarten på Ålandsmässan i Alandica) har det sålts mer än 1000 par hos de fem återförsäljare som finns på Åland. Kunderna är oerhört nöjda och jag träffar ofta på personer i olika yrkeskattegorier som lovprisar handskarna.

Det är allt från byggarbetare, hovslagare, glasmästare, plåtslagare till betongarbetare, trädgårdsmästare, fiskare och vanliga hemmafixare.

Klint Glove har några fantastiska egenskaper. Det först är att de är av högsta skärskyddsklass (här>> kan du läsa mer om det) sen är de oerhört slitstarka (det går att knappt att få hål i dem, men om du kämpar, sliter och nöter med grus, betong eller armeringsjärn, ja, då kan du få hål i dem, vanligt normalt arbete sliter dock inte ut dem).

Inte nog med att de har dessa två egenskaper, de är även sömlösa, andas, har bra grepp och går att tvätta. Hur kommer det sig då att de är så fantastiska, kanske du undrar?

Hemligheten är materialet de är tillverkade av. Det formella namnet på fibern som Klint Glove är tillverkad av är Ultra-high-molecular-weight-polyethylene, eller UHMWPE vilket är den korrekta förkortningen. Fibern är 15 gånger starkare än stål och används för att tillverka höftledsinplantat, fallskärmslinor, skottsäkra västar och mycket annat som verkligen måste hålla. UHMWPE är betydligt starkare än kevlar (som är cirka tio gånger starkare än stål), fibern brukar även kallas DYNEMA (även om det är ett registrerat varumärke, inte själva fibern i sig)

Finns det då inga nackdelar med handsken? Kan den verkligen vara så bra?

Jo den har några nackdelar, det första är att den är kall att använda på vintern, särskilt i minusgrader och om de blir våta. Därför håller vi nu på utvecklar en nordisk variant som skall klara våra breddgrader. Jag hoppas kunna ha en version att erbjuda till kommande vinter. Den andra nackdelen är att de inte går så bra att använda med skärmarna på smarttelefonerna. Men det skall även det i framtiden lösas.

Så varför skriver jag det här inlägget?

KlintgloveEn orsak är att jag funderar på att börja exportera dessa fantastiska handskar till Sverige, Finland och övriga norden. Om man tänker på att det sålts över 1000 par handskar det senaste halvåret på Åland med en befolkning beståenda av 29000 hårt arbetande människor, då borde det gå att sälja även på andra ställen. 

Så ett mål den här hösten är att hitta några samarbetspartners och öka försäljningen utanför Åland. Jag vet att det finns väldigt många nöjda kunder på Åland som har många års erfarenhet av användandet och jag tycker att resten av norden borde erbjudas samma sak.

Jag brukar få höra att jag låter som en frikyrkopastor när jag pratar om handskarnas förträfflighet och att det låter för bra för att vara sant. Problemet är givetvis att när jag pratar om handskarna, blir åhöraren generellt lite skeptisk. För det första säljer jag dom och för det andra har jag varit politiker :)

Så det här inlägget är helt enkelt en förfrågan om det finns någon/några villiga personer därute  som är lika passionerade som jag är över Klint Gloves egenskaper och är villiga att dela med sig med några ord, bilder och skriva en recension av handsken som jag kan använda i olika sammanhang. Man kan säga att jag söker lite ”Klint Glove ambassadörer”?

Vad förväntar jag mig då av en ”Klint Glove ambassadör” 

  • Att de har lång erfarenhet av att använda handskarna
  • Att de säger ärligt vad man tycker om handskarna och kan stå för det
  • Att de är både män och kvinnor ifrån olika yrkeskattegorier
  • Att de skriver och står för ett kort citat (gärna med en bild)

Vad kan jag då erbjuda en ”Klint Glove ambassadör”:

  • Förutom att hjälp mig så får man vara med och frälsa fler :) och med det medverka till att färre handskador uppstår
  • Dessutom får varje utvald ”ambassadör” en bunt demo-ex att dela ut till vänner/kollegor/bekanta (samt givetvis använda själva)
  • ”Krossmarknadsföring” – alltså du/din verksamhet kommer kunna medverka i de reklamutskick/sociala medier/ hemsidor/ radio och bloggar som Klint Glove gör.

Är det här något du kunde tänka dig hjälpa mig med?

Om så, skriv några rader, berätta om dig själv, din verksamhet samt din erfarenhet av handskarna. Skicka gärna med en bild på dig själv (gärna där du använder handskarna) och ett kort citat. 

(Om jag använder din recension i officiella sammanhang utfaller mitt erbjudande, kan givetvis inte lova att alla 5000 användare där ute får plats i ”ambassadörs-programmet)

Intresserad, villig? Om så, skicka mig ett mail på fredrik@steelfm.net

 

Nej, jag är inte bitter.

Publicerat: september 13, 2017 i Personligt

pexels-photo-270288Skrev ett långt blogginlägg idag om public service, TV-licensen, ”oberoende journalister” som public service utredare, mediaskatt och om de flertalet mediapolitiska programmen som utarbetats under åren, men som inte lett till någon förändring.

Dessutom skrev jag om den kommersiella radions snart 25-åriga verksamhet på Åland och dess roll som plantskola vad gäller både radiopratare och idéer till Ålands Radio & TV samt lite över min frustration gällande motviljan, att trots vi bedrivit ett radiobolag (utan bidrag) som skapat många arbetsplatser (och betalat mycket skatter) under två decennier ännu inte fått möjlighet att höras över hela Åland, till skillnad då ifrån exempelvis Radio Suomi som går ut med full effekt, på finska, ifrån Smedsböle.

Men efter att jag läste igenom det inlägget så insåg jag att det var väldigt kritiskt, hårt, kanske lite bittert och en aning surt.

Så jag raderade det.

Ingen beslutsfattare lyssnar ändå på vad jag säger, i den här frågan, för oavsett om jag suttit i lagtinget, i regeringen eller som nu är helt utanför det politiska etablissemanget så anser alla att jag pratar i egen sak. Till skillnad då ifrån invalda bönder som pratar jordbruksstöd, sjuksköterskor som pratar ÅHS-löner eller turistföretagare som pratar emot fiskevårdsavgifterna….

Så jag fortsätter betala min TV-licens (som till ca 95 % går till produktion av Ålands Radio), fortsätter irritera mig på att regeringen kommer införa en skild media-skatt och fortsätter jobba tillsammans med alla mina anställda så att ålänningarna även i framtiden skall kunna lyssna på Steel FM som den fristående radio som den är, fristående både ifrån den åländska politiska och ekonomiska makten.

Avslutningsvis vill jag bara konstatera att samtidigt som det inte kostar lyssnaren något att ta del av vårt utbud (Steel FM, Soft FM & Mix Megapol Åland) så kan alla vi som kallar Steel FM, jobbet, vara stolta över att vi tillsammans med våra kunder gör stor skillnad. Inte bara med att vi levererar 26.280 timmar musik, nyheter, intervjuer & underhållning per år, dessutom har vi två årliga viktiga insamlingar, vars medel går till att göra livet bättre, för många på Åland.

-”Företagare, är du inte redan med, ring och boka en hälsning, i STEEL FM:s Rosa/Blå bandet-insamling”

Så istället för att vara en dyngspridare, så väljer jag att vara en glädjespridare och säger

–”Nej, jag är inte bitter. Grattis Ålands Radio, till rekryteringen av Frippe”

 

Några tankar och tips till ÅHS

Publicerat: september 7, 2017 i Personligt

Får börja med att varna för att det här kanske blir ett ganska långt inlägg och att det absolut inte är kritik riktad mot någon enskild person utan snarare en hyllning till alla inom vården som orkar arbetar i ett lite konstigt system med lite stela processer.

Bakgrund:
I början av juli fick jag lite strul med mitt mitt vänstra öra. Efter några veckor inser jag att örat bara blev sämre och sämre så när jag till slut inte hörde något på det längre och det värkte/tryckte/irriterade ganska mycket beslöt jag mig för att besöka hälsocentralen på ÅHS.

Helgen gick och på måndag morgon den 17:de juli klockan 08:00 begav jag mig till sjukhuset. Jag har inte varit dit så många gånger så ärligt talat visste jag inte riktigt hur det fungerade men tillslut tog jag en kölapp och satte mig ner. Det här var mitt i turistsäsongen så det tog en stund innan jag kom fram till luckan och givetvis några timmar till innan jag fick komma in och träffa någon sköterska. Helt rimligt och förståeligt, säkert många som har massa olika problem.

Den första sjuksköterskan som inspekterade mitt öra sa följande. -”Oj, det här har jag aldrig sett tidigare, jag måste hämta en sköterska med lite mer erfarenhet”

Sagt och gjort, jag väntade en stund och så kom en annan sjuksköterska in. Hon sa. -”Oj, det här har jag aldrig sett tidigare, det här måste nog en läkare titta på”

Klart att jag blev lite fundersam och tyckte att jag kanske borde ha uppsökt hjälp någon vecka tidigare när symptomen började uppenbara sig, istället för att bara avvakta och hoppas att det skall gå över, så som jag gjort.

Hur som, jag fick sitta och vänta en stund innan en läkare kom. Det var en ganska nyutexaminerad läkare som tog fram sina instrument och gjorde sin undersökning. Läkaren sa. -”Oj, det här har jag aldrig sett tidigare, vi måste nog be någon med lite mer erfarenhet än mig titta på det här”

Efter en liten stund kommer en äldre läkare in och gör samma procedur som de tre tidigare personerna gjort. Han sa inte så mycket men efter en stund sög han örat rent och skrev ut ett recept på droppar som skulle lösa problemet inom sju till tio dagar, annars skulle jag komma tillbaka.

Jag betalade mina €30 euro och åkte till apoteket.

Framme på apoteket ber jag efter mina receptbelagda örondroppar och får beskedet att dom tyvärr är slut och finns inte på något annat apotek på Åland heller. Faktum är att de är slut i fabriken också och ingen vet när de kommer produceras mera. Tyvärr fanns det inget motsvarande heller av något annat märke.

Grr, typiskt tänker jag, men det kan väl säkert hända även om det var första gången jag var med om det. Apotekaren var snäll och ringde upp Hälsocentralen och får efter en stund tag på den första läkaren, som i sin tur, letar upp den andra läkaren och efter ett tags väntande får jag ett nytt e-recept och några andra droppar utskrivna.

Droppar som inte riktigt är vad den andra läkaren tror att jag skall ha, men de skall nog funka, får jag till svars. Om inte så har ju läkaren sagt att jag skall komma tillbaka om en vecka, tio dagar.

Jag köper mina droppar, åker på jobb och konstaterar att klockan är närmare 14:00. Halva dagen har gått åt, men det är ju trots allt mitt i turistsäsongen och uppenbarligen var jag inte ensam att ha problem. Kunde vara värre, bara det blir bra nu så är det ju okej. Jag börjar ta mina droppar och inser dock efter några dagar att de inte gör vad de ska, men fortsätter, läkaren sa sju-tio dagar.

Inser till slut att dropparna jag fått inte hjälper, inte mot de problem jag har iallafall. Kanske mot något annat, så jag åker in till hälsocentralen igen. Tar en ny nummerlapp, sitter någon timme i kö. En ny sköterska kontrollerar mig och konstaterar att en läkare borde titta på det här igen.

Ytterligare en ny läkare (inte någon av de andra två) gör sin undersökning, skriver ut nya droppar och säger att nu kommer det nog att bli bra om jag använder dom sju till tio dagar några gånger per dag. Meddelar att det ibland kan bli såhär att det strular lite med att hitta rätt medicin. Jag tackar för mig, betalar ytterligare €30 euro och åker till apoteket och köper nya droppar.

Tio dagar senare är det fortfarande lika illa. Jag åker tillbaka på en tisdag, Börjar väl ärligt talat tröttna lite. Kommer till Hälsocentralen, tar en ny kölapp, får träffa en ny sjuksköterska som spolar ur örat och säger att jag borde prata med den första läkaren igen. ”-Det här ser ju verkligen inte bra ut.” Den läkaren är dock inte på plats och jag får en telefontid till på fredag morgon den veckan, när hon ska ringa upp

Dagarna går och den första läkaren ringer mig på fredagen såsom utlovat och konstaterar att det här inte är så bra och att jag måste få en remiss till öron samt att man borde ta ett prov för att få reda på vad det är.

-”Tyvärr är det ju fredag idag” säger läkaren och på fredagar tar vi inte de proven. Så jag uppmanas komma in på måndag. Däremot så skickas remissen samma dag, meddelade läkaren, dock med tillägget och beskedet att det kan ta ganska länge innan jag får träffa någon, för att de har mycket att göra, på öronavdelningen.

Jag åker in igen på måndagen, sköterskorna känner igen mig den här gången, behöver inte ta en nummerlapp utan de ber mig sitta och vänta, som vanligt super trevliga men nu är jag alltså inne i slutet av augusti, snart två månader med öronstrul.

Jag får träffa en ny sköterska, lika fantastisk som de andra som tar ett prov med en liten tops, tog ca fyra sekunder, sen rengjorde hon örat (som ett riktigt proffs, otroligt skönt att få ut mycket av allt som tryckte på). Hon meddelar att det tyvärr tar minst tio dagar att få provsvaret men att jag borde ringa till öronavdelningen imorgon under deras telefontid och försöka komma in lite fortare med tanke på att jag fått en remiss. Hon tyckte att jag borde berätta att jag har haft det besvärligt under en ganska lång tid och verkligen skulle behöva hjälp. I datorn/journalen ser hon tydligen att ingen läst remissen där än.

Får också rådet att fortsätta med de andra dropparna (inte de första) samt att en läkare kommer ringa när provsvaret kommit om cirka 10-14 dagar.

img_2578I tisdags, alltså i början av september så ringde, den tredje läkaren. Läkaren meddelade att jag genast skall sluta använda de där receptbelagda dropparna och istället använda ett receptfritt läkemedel som finna på apoteket. Droppar som innehåller mycket alkohol och torkar ut örat och är för att ”behandla akuta milda inflammationer i hörselgången”.

Han meddelade också att ingen ännu tittat på remissen och att de har mycket att göra uppe på avdelningen. Han tyckte dock att jag borde komma in till hälsocentralen för att suga ut/rengöra örat, några gånger. Tyvärr var jag på sommarens enda semestervecka i Portugal, när han ringde…

Här är jag alltså nu dryga två månader senare, mängder av arbetstimmar sittande improduktiv i kö, ont i örat och jag uppmanas ringa och tjata mig före i kö till sjukhuset.

Jag tycker väl kanske att det här inte riktigt är ett optimalt sätt att hantera våra gemensamma resurser på varken mina och sjukvårdens. Jag vill inte klaga och gnälla och jag vet att många har det mycket värre. Det här är bara ett ont, strulande öra, jag har ju som tur är två.

Insåg dock i tisdags, efter läkarens samtal att det är lika bra att jag försöker reda upp det här själv istället. Jag köpte några örondroppar på apoteket i Portugal, bad om sådana som innehöll mycket alkohol (de hade bara en receptfri sort, så jag tog den).

Tänker som så, att kan man som läkare testa flertalet receptbelagda preparat på en patient utan att ta något prov och efter att provsvaret kommit, rekommendera att jag skall köpa något receptfritt preparat, kan jag säkert använda det som säljs på hyllan i Portugal.

Örat var verkligen dåligt i mitten av den här veckan så jag (med mycket hjälp av Eva) satt igång å spola, rensa, fixa, dona, greja och trixa samt droppade de Portugisiska alkoholdroppar i örat. Jag tycker dock att det börjar bli lite bättre. Även om jag har lite jobb kvar innan det är bra, tur att jag har en fru som jobbat på öron/näsa/hals och kan assistera mig.

Min lekmanna lärdom/bedömning/upplevelse/slutsats efter att varit till Hälsocentralen med mitt strulande öra är den här:

För det första, sjuksköterskorna är super trevliga, varma, goda och har ett fantastiskt kundbemötande.

Däremot kan jag inte låta bli att ställa mig några frågor:
– Varför tar man inte det enkla öronprovet direkt det första man gör när två sjuksköterskor och en läkare sagt samma sak -”Oj, det här har jag aldrig sett förut” särskilt när man vet att det tar tio dagar att få svaret?
– Varför gjorde man det sen inte vid det andra återbesöket, efter att den första receptbelagda kuren inte fungerade?
– Varför skall man vänta nästan en vecka på en telefontid till en läkare, för att få remiss till öron, efter att man tidigare träffat två (egentligen tre) läkare?
– Varför tog man inte provet den tredje gången jag var in (på tisdagen nästan två månader efter att strulet började) utan då bara fick reda på att jag skulle få en telefontid till en läkare på fredag.
– Varför skall patienten ringa och tjatat under telefontiden på ÅHS/öronavdelningens sköterskor om att man behöver hjälp (komma snabbare till speciallist)? Har inte de annat att göra?
– Hur många timmar har jag använt sjuksköterskor & läkares tid som kunde ha gått till att vårda någon annan eftersom man inte gjorde, enligt mitt tycke, vad man borde gjort från början, ta ett prov, istället för testa sig fram med olika receptbelagda mediciner och flertalet återbesök?
– Men det som kanske stör mig mest är om det verkligen ska vara så att jag eller andra patienter skall ringa och tjata, be, skrika, gnälla på sköterskor på olika avdelningar under deras telefontid så att jag/patienten får komma snabbare till en avdelning?

Borde det inte vara läkaren/sjukskötarna eller skrivningarna i min journal som skall avgör det? De som skall prioritera mig eller någon annan, utefter vem som har störst behov, lider mest?

Nej, jag ringde inte till öronavdelningen för att försöka komma tidigare in i systemet och jag kommer inte göra det heller. Jag tycker inte att jag, bara för att jag kan, har en fin titel i bagaget, kan argumentera för min sak och har en blogg som ganska många läser, skall prioriteras och eventuellt ta någon annans plats i kön, bara för att jag kan.

Så min slutsats är följande.

Även om jag absolut inte har någon medicinsk kunskap eller erfarenhet så tycker jag bara att det borde vara bättre att sätta in rätt resurser ifrån början, kanske ta ett prov extra någon gång, särskilt om det är ett enkelt, relativt billigt prov för att försöka hitta orsaken till problemet, istället för att gissa/testa och dra ut veckor/månader i onödan. Tester med olika mediciner som kanske göra saken värre…

Jag är övertygad om att det i slutändan skulle bli billigare, effektivare och framförallt betydligt mindre plågsamt och besvärligt för patienten. Tid skulle även sparas på flera fronter, inte bara patientens utan även sköterskorna/läkarna/apotekarnas vilket i sin tur skulle leda till att fler personer kunde få hjälp, köerna skulle kortas och det skulle springas mindre på hälsocentralen.

Tyvärr fick jag ju höra en hel del, av andra patienter de timmar jag satt i kön i väntsalen om deras upplevelser. Alla hyllade sköterskorna men flera var lite kritiska till systemet. Tänkte skriva om några exempel men inser att jag inte skall göra det. Jag hoppas bara att jag är ett av få undantag och att alla andra som har problem inte behöver genomgå samma, enligt mig ineffektiva process.

Jag klarar av det och har andra större problem med min kropp att fightas med, men alla kanske inte orkar med samma sak.

Jag vet att vi har en toppen sjukvård på Åland och att personerna som jobbar inom den gör ett fantastiskt jobb (särskilt om patienten har akuta/stora/svåra/allvarliga problem, då sätts alla resurser in och inget krut sparas) men de gånger, problemen inte är så stora (men fortfarande jobbiga att leva med), tycker jag systemet/processerna kunde göras lite annorlunda.

Nu tänker jag fortsätta behandla mig själv, inte ta mer resurser än jag absolut behöver ifrån hälsocentralen, hoppas på att det snart blir bättre och om inte, förhoppningsvis få träffa en specialist inom några veckor/månader. Nu är jag hemma och har köpt det receptfria preparatet, börjat använda det och håller tummarna.

Om sedan ÅHS prioriterar andra patienter och att andra som har större problem än mig kommer före i kön, accepterar jag absolut att jag får vänta. Men jag hoppas bara inte det tar onödigt länge på grund av systemfel och ineffektiva processer.

Fifax

Publicerat: augusti 31, 2017 i Personligt

Ett av de projekt som jag som näringsminister ägnade mycket tid åt och jobbade hårt för att skulle förverklgas var förverkligandet av den landbaserade fiskodlingen i Eckerö. Du kan läsa mer om fifax här>>https://frille.com/2014/10/23/fifax-landbaserad-fiskodling-pa-aland/

Det var många turer i många olika frågor. Förutom arbetet med att ändra vårt fiskeriprogram, förvandla och igångsätta Norra Ålands Industrihus (läs mer om det här >>https://frille.com/2012/06/26/norra-alands-industrihus/)samt arbetet med Ålands Utvecklings AB:s nya strategi att återigen bli en aktiv part i utvecklingen av företag på Åland så var det även en hel del möten med otaliga människor, företag och myndigheter. 

Speciellt ett möte kommer jag aldrig att glömma, ett avgörande möte med några åländska investerare på GE-villan (men vad som hände och vilka som var närvarande återkommer jag till i mina memoarer)

Orsakerna varför jag jobbade så mycket med just det här projektet var flera. Först för att grundprincipen var så rätt, att producera mat åt en växande befolkning i världen på ett miljömässigt och hållbart sätt. Men även för att  :

– Produktionen skulle skapa ca 15-20 nya årsarbetsplatser i Eckerö plus fler positiva kringeffekter som förädling, transport etc

– Det skulle kunna bli ett positivt exempel för den traditionella fiskodlingen att ta efter (istället för att direkt jobba för ett förbud som många ville)

– Fastighetsbygget och dess storlek skulle skapa jobb åt många inom byggsektorn under en lång tid, i en tid med ökande arbetslöshet. 

– Den nya tekniken i sig med vattenrening och övriga processer kunde även den bli en åländsk kompetens som skulle kunna gå på export. Ett innovationsprojekt på riktigt

– Framtidstron som ett projekt i den här storleken generera skapar ringar på vattnet så att fler vågar satsa på annat

– Fifax var majoritetsägt av ålänningar och åländska bolag men merparten av pengarna kom utifrån. 

Många var de olyckskorpar som visste bäst och stod bak i stugorna med mängder av åsikter om den här satsningen.

Jag har fått ta en del skit under åren för att jag medverkade till att bidragen till bolaget/bygget var så stora. Men hade vi inte använt vårt av EU delfinansierade fiskeriprogram till det här, hade pengarna gått iväg till andra små projekt som säkert hade varit bra i sig men inte resulterat i någon större ”hävstång” eller förändring mot hur det varit de senaste 20 åren. Det här var något nytt och något som kunde bli stort. Hade vi inte använt fiskerifonden hade bygget och projektet inte blivit på Åland utan i Finland. 

Visst. Det var en djärv satsning av de investerare som gick in med sina egna pengar och de tog en stor risk. Visst det har funnits många stora och små problem och det finns säkert saker som kunde gjorts annorlunda. 

Jag sa tidigt att det här är den nya Chipsen. Chipsen såldes till Norge och efter det ökade investeringarna i fabriken i Saltvik och omsättningen likaså. 

Fifax ägande verkar nu gå till Kina, det ser jag inga som helst problem med snarare tvärtom. Nu får investerarna förhoppningsvis tillbaka sina pengar (och mer därtill) och kan satsa pengarna på något annat, i något nytt. 

Fabriken är fastgjuten i urberget i Eckerö och ingen köper en sådan verksamhet för att lägga ner den särskilt när världen är full av människor som behöver mat och äta mer fisk. 

Jag hoppas och tror att den här affären bara är början på något ännu större. Något som om det inte hade gjorts när det gjordes skulle ha gått Åland förbi. Nu kan vi förhoppningsvis fortsätta vara en stormakt när det kommer till odlad fisk även i framtiden. 

Grattis till alla er som vågade investera, grattis till kineserna som köpte och grattis Åland. 

Kollektiv rädsla

Publicerat: juli 13, 2017 i Personligt

Igår var en historisk dag på Wiklöf Holding Arena, en champions league match mellan IFK Mariehamn och de polska mästarna Legia Warszawa. Jag trodde IFK skulle åka på storförlust och att skillnaden på lagen skulle vara enorm. Så var det inte. Det kom några fina chanser för IFK men också några oturliga händelser som gjorde att de förlorade med 0-3, bland annat en straff och en utvisning.

Det är dock inte det jag tänkte skriva några ord om utan de som hände på sidan om matchen. Ja, det var inte så mycket som hände om man läser polisens pressmeddelande:

polis
Men innan matchen hade flera medier på Åland rapporterat med stora ord och svarta rubriker om hur hemskt det kommer bli med de polska huliganerna som skulle komma till Åland. Flertalet landskapspolitiker (som jag vet har tillgång till mycket mer information än oss vanliga medborgare) hakade på och spred länkar och oro om hur illa det kommer att bli i lilla fredliga Mariehamn.

Det resulterade i att folk gick omkring och var rädda i allmänhet och för polacker i synnerhet. Butiker stängdes, caféer och restauranger uppmanades att hålla dörrarna stängda och plocka in blommor och löst material. Grannarna till WHA intervjuades och de osade rädsla, förtvivlan och hopplöshet.

Efter att ha varit i kontakt med polisen förstärktes dock min känsla om att det här inte behöver bli så farligt som etablissemanget förutspådde. Jag blev lugn och lugnade mina anställda i centrum. Jag fick information om hur många poliser som kommer att vara på våra gator, hur väl förberedda de är och hur de ämnar hantera situationen.

Jag försökte också lugna stämningen i mitt sociala medieflöde och i SteelFM försökte vi lyfta fram det positiva i att det kommer mest vanliga supportrar ifrån Polen till Åland, att det här är en historisk händelse och en folkfest. Vi ville uppmana folk till att inte vara rädda och att allt inte behöver vara nattsvart samt att polisen har situationen under kontroll och är väl förberedda. Tyvärr hade olyckskorparna redan vunnit kampen om den kollektiva känslan och den känslan var att sprida rädsla.

Jag var så övertygad om att polisen skulle hålla ordning och reda i Mariehamn att jag åkte över dagen till Knivsta för att hälsa på vårt nya barnbarn. På väg hem 14:45 med Rosella var jag i Kapellskärs hamn tillsammans med 50-60 polska supportrar. Först blev de hänvisade till en egen fil i bilkön och där visiterades de av den svenska polisen och securitas vakter, allt gicks igenom, alla väskor/legitimation etc. Allt gick lugnt och städat till. Väl ombord på båten, skrev jag det här inlägget.
faceb.jpg

Efter det inlägget hittade jag sedan några öldrickande polacker på soldäck. Där satt jag mig ner bredvid dem och efter en stund bjöd dom på öl! Vi drack öl, lyssnade på trion på akterdäck och sjöng ”Sommaren är kort” tillsammans. Efter en stund gick en av supportrarna fram till bandet och undrade om de inte kunde spela låten ”Go West” – det gjorde de, och polackerna blev oerhört glada och sjöng en av sina hejaramsor. Se här>

Istället för att måla med de mörkaste färgerna anser jag att media på Åland och ansvariga politiker kunde ha målat en mer nyanserad bild om vad som var på gång att hända på Åland. Med fakta i åtanke kunde man på förhand också konstaterat följande:

  • Åland är en ö, gör man något dumt kommer man inte därifrån
  • IFK Mariehamn har Europas vänligaste supporterklubb Green Mean Machine, som vunnit pris för att de är snällaste supportrarna som finns och aldrig slagits med någon.
  • Huliganer vill slåss med andra huliganer och gör ofta upp det i förväg
  • Det är rätt besvärligt att resa ifrån Polen till Åland, det borgar för att det är mest hängivna supportrarna som kommer (de är oftast inte huliganer) och knappast 4000 stycken som i de länkarna som spreds,
  • Polisen hade begärt handräckning av sina finska kollegor och de var väldigt många till antalet med rätt utrustning, rätt kompetens och erfarenhet. Dessutom var de väl förberedda

Principen hoppas på det bästa, förbereda sig för det värsta är en bra princip. Då fokuserar man på det positiva men är inte naiv. Precis så som polisen gjorde. Givetvis kan man i efterhand fråga sig hur mycket det här evenemanget har kostat i samhällsresurser och om det är värt det?

Jag hör till dem som säger att en ”once in a lifetime” händelse som detta är oerhört positivt för Åland, för självkänslan på ön, för marknadsföringen det skapar runtom i Europa och för turistÅland. Poliserna som var här, hade fått lön ändå, de fick förhoppningsvis en bra bild av Åland och vi på Åland var trygga. Skulle dessa resurser sättas in varje vecka/månad är frågan om prislappen en annan. Det här var en unik händelse som polisen på Åland skötte ypperligt även om de kanske tog i lite väl mycket, men bättre det än åt andra hållet.

Tack IFK Marihamn för att ni satte Åland på kartan.

Jag hoppas att medierna på Åland och ansvariga politiker reflekterar över vilka signaler de sänder och vilken makt de har att skapa ett starkt kollektivt självförtroende på Åland eller som de lyckades med nu, skapa en stark kollektiv rädsla för det annorlunda.

Tennbröllopsdag

Publicerat: juli 7, 2017 i Personligt

För tio år sedan (kan inte fatta att det gått så många år) så gifte jag mig med Eva hemma på gården på Lugne. Jag bloggade lite om det här>>och här>> :)
Tänkte lägga upp några bilder ifrån bröllopet såhär tio år senare så jag får dom sparade på den här bloggen också. Vi har inte firat den här dagen något speciellt innan så ikväll tänkte vi slå till ordentligt och gå till Indigo.

Jag brukar säga att Eva har gjort ett kap, men såhär tio år senare får jag nog konstatera att jag har gjort det också :)

 

Bygguppdatering

Publicerat: juli 5, 2017 i Personligt

19748894_10154493374342397_6302635397349905643_nHar de senaste veckorna hållit på tillsammans med min storebror en del med utsidan av huset i Ulfsby. Det mesta på själva huskroppen är klart. Det är målat två gånger, taket falsat, stuprör/hängrännor på plats och fodren runt nästan alla fönster/dörrar är monterade.

Den senaste veckan har jag även förberett för altanerna och snedtaken. Funderade ett tag på hur jag skulle göra men bestämde tillslut att altanen skall bli i betong. Inser nu såhär mitt i projektet att även den kanske blivit lite väl stor men jag har alltid hävdat att man inte kan bygga för stora altaner. Vi får väl se när det är klart om jag haft rätt eller fel.

Allt har gått väldigt bra såhär långt men iförrgår sa ryggen ifrån. Tyvärr känns det som det inte bör kännas… senast det var såhär var i julas och då tog det sex veckor innan jag blev så bra att jag kunde börja göra något igen. Idag har jag dock inte gjort någonting, försöker vila lite, käka lite medicin och håller tummarna att jag inte passerat den där gränsen som gör att det måste bli ett längre uppehåll igen.

19657238_10154493374337397_8772827043367060959_nJag har haft planer på att få hela altanen gjord innan 14 juli då betongstationen stänger men inser nu att så troligtvis inte blir fallet. Imorgon har jag dock bokat in betongbil och pump för att gjuta den andra sulan (av tre) och det lilla golvet (40kvm) på baksidan av huset. Och det tänker jag göra. Däremot har jag ringt in min kompis Hannu för att hjälpa till. Jag kan inte så mycket annat göra än hålla i lasern och eventuellt vibratorn imorgon men om något oförutsett händer behöver jag ha någon som vet vad som behöver göras och kan ta i och göra det.

”Hästa” och använda linjal går även det bort för min del. Hannu har varit ovärderlig vid flera tillfällen under det här bygget. Bland annat vid resningen av stommen på andra våningen och filtläggning på taket (några timmar innan snön kom). Alla borde ha en Hannu i sin vänkrets, han har varit ovärderlig och imorgon kommer han igen, fastän han egentligen inte har tid.

Håll tummarna att allt går som det skall och att ryggen slutar strula, vill ju fortsätta med altanen nu när vädret är så optimalt.

Hejhopp

Jojobantning

Publicerat: juni 27, 2017 i Personligt

imageJag är världsmästare i jojo-bantning. Det är få personer som gått upp och ner så mycket i vikt som jag under årens lopp. Här är ett diagram ifrån år 2000-2012. Tyvärr kan jag konstatera att kurvan sedan år 2012 tills idag nästan ser likadan ut som den här. Att man aldrig lär sig!

Enligt Wikipedia så är definitionen av jojobantning den här :)

Jojobantning innebär att man upprepade gånger går upp och ner i vikt till följd av bantning. Denna cykel med viktminskning och viktökning kan innefatta allt från mindre förändringar på några enstaka kilon till större förändringar av kroppsvikten. Forskning på området visar att det kan vara skadligt att jojobanta. Experter på området rekommenderar därför att personer som lider av fetma åstadkommer och bibehåller en mer hälsosam vikt, genom en god kosthållning och fysisk aktivitet.[1]

Ett problem med att snabbt förlora kroppsvikt är att det inte uteslutande är fett som förloras, vilket vore önskvärt för en framgångsrik viktminskning, utan även muskelmassa. I samband med en efterföljande snabb viktuppgång ökar främst fettmassan, om inte muskelmassan byggs upp genom fysisk aktivitet. Detta leder till en kroppssammansättning med högre andel fettmassa och lägre andel muskelmassa, vilket sannolikt resulterar i en minskad ämnesomsättning.[2]

Det har visat sig vara skadligt att jojobanta även för personer som inte är överviktiga. I en studie fann man att kvinnor som tidigare var normalviktiga löpte 3,5 gånger så hög risk att drabbas av plötslig hjärtdöd efter att ha minskat och ökat i vikt, i jämförelse med kvinnor som bibehöll sin vikt. Att upprepade gånger gå upp och ner i vikt ökade också risken för kranskärlssjukdom med 66 procent.

I morse konstaterade jag när jag satt i SteelFM:s direktsändning av ”Vakna med Steel” att det är dags att göra något åt vikten igen. Även om det blir tufft att hinna till ”beach2017” och att juli månad kanske är den värsta månaden att försöka hålla vikten i, så måste något göras.

EBD4B2BD-7288-47FB-B30D-BD4761C5F3ABDen 22 oktober förra året såg det ut såhär på vågen min hemma i Ulfsby. Något jag var jättestolt över. För en vecka sedan stod det exakt +10kg på det…  och efter midsommarhelgen har jag inte vågat (ursäkta ordvitsen) ställt mig på den igen eftersom jag har lovat mig själv att inte passera 100 kilo…

Så härmed lovar jag att om en månad, i slutet av Juli lägga upp en bild igen på hur det gått. Jag tänker inte göra så extremt stor grej av det som tidigare gånger och jag tänker inte heller göra så jätte stora förändringar i livet men jag skall försöka sluta äta godis, glass och bullar. Minska på sockret och röra mig lite mer.

De senaste månaderna har jag inmundigat alldeles för stora proportioner av det vita giftet och jag har inte heller rört mig så mycket (lätt att skylla på ryggen, men det gör jag inte, jag kunde ha promenerat).

Så, nu får det räcka, nu inleds jojobantningen igen. Vilken nummer i ordningen vet jag inte och knappast lär det vara sista gången heller men vill man vara fin får man lida pin.

Med vänliga hälsningar
#gubbeÖver40

Vad gör du nu för tiden?

Publicerat: juni 22, 2017 i Personligt
sommar_memory_blank

Var med och tävla om prylar, biljetter, handskar, presentkort, smycken och Bokashilådor på måndag.

Det är en fråga jag får nästan en gång i veckan och jag hör mig själv svamla om det ena och det andra så jag tänkte jag skulle skriva några rader och klargöra några grejer för dig som undrar.

Först vill jag återigen säga:  -NEJ, jag tar inte min lagstadgade rätt till tidigarelagd ålderspension även om jag kunde göra som andra f.d politiker gör… (Lite trött på att folk tror att jag gör det, skrev om det här>>, men uppenbarligen måste jag säga det igen eftersom gliringarna kommer med jämna och ojämna mellanrum.) Så nu var det sagt :)

Sen kan jag väl säga att jag bygger hus på halvtid. Började för ett år sedan och bygger ett hus i Ulfsby, varför kanske du undrar? Du bor ju redan i ett. Den frågan svarade jag på i det här inlägget>>. Målet är att flytta in till jul, eller nästa jul. Det handlar om hur ekonomin ser ut (tanken är att det inte skall kosta mer än ett vanligt hus på ca 150 kvm trots att det inte riktigt är vanligt. Det går eftersom jag gör det mesta själv, med lite hjälp av min bror. Tidsplanen justeras efter hur ryggen håller ihop, hur vädret/humöret samt lusten att bygga håller i sig och några andra faktorer. Just nu håller jag på slutför utsidan, har dock hela insidan kvar så det återstår väl ca 1000 timmar innan det är klart.

Jag är också tekniskt ansvarig samt ansvarig utgivare på Steel FM, café-byggare på Bagel Bee. vice ordförande i Jomala fullmäktige, styrelseordförande i Långnäshamn Ab samt innehar några andra förtroendeuppdrag. Dessutom säljer jag världens bästa handskar Klint Glove>> via fem återförsäljare på Åland. (bor du utanför Åland och är intresserad att börja sälja världens bästa handskar, hör av dig).

Jag har även satt igång och säljer/- tillverkar KlintKomposten>> men eftersom mina maskiner inte är optimerade för massproduktion är det än så länge i ganska liten skala och mest som en service för personer som verkligen vill ha en :)

I sommar kommer jag också sommarjobba som radiopratare eftersom den ordinarie personalen skall ha semester, jag börjar redan på måndag morgon. Lyssna gärna via SteelFM>> eller via appen (som finns där appar finns). På måndag drar jag även igång ett SommarMemory, där du har chansen att vinna biljetter till Jill Johnson konsert i Eckerö (2stycken), ett Guldviva smycke (Blomman), Klint Glove handskar (tre par i valfri storlek), presentkort ifrån BagelBee (på 50 euro) eller ett Bokashi-startset ifrån Rosenblads (värde 99 euro). Hur tävlingen går till? Lyssna på måndag morgon så får du veta, alla prylar skall dock ut innan veckan är över.

Dessutom har jag lite uppdrag som hemsidesproducent, drönar-flygfotograferare och även kört några föreläsningar om entreprenörskap och politiskt ledarskap. Är du intresserad av något av det, hör av dig :)

Så ett kort svar på en enkel fråga är alltså att det är lite det ena och det andra. Och nej, jag längtar inte tillbaka till mitt tidigare jobb, lön och fina titel (iallafall inte ännu).

”Frihet är det bästa ting” men som du säkert vet så kostar det en del att leva, så har du förslag på uppdrag eller jobb åt mig så är jag idel öra och har en hel del tid över för annat, man hinner med ganska mycket, om man inte sover för länge :)

Glad midsommar på dig.

Midsommarmusik

Publicerat: juni 21, 2017 i Personligt

Eftersom jag alltid försöker se det positiva i det som sker så konstaterar jag att det idag är det den längsta dagen på året (inte att vi börjar gå emot mörkare tider som vissa andra). Det betyder också att midsommar står inför dörren. Eva och jag har firat midsommar på samma sätt i ganska många år nu. Vi gör det med två goda vänner ifrån Norrköping.

IMG_1753

Några bilder ifrån tidigare midsomrar

Midsommar ser ut ungefär såhär.

Kenneth och Pamela anländer till Ulfsby på torsdag kväll/eftermiddag och så käkar vi alltid en god middag tillverkad av Eva, därefter pratar vi strunt, badar bastu, äter rester och så repeterar vi det nästa dag. Förutom att det tillkommer champagnefrukost och en god midsommarlunch. Helt enkelt en perfekt helg. Oavsett väder.

Men nu var det inte det jag tänkte skriva ett kort inlägg om utan om midsommarmusiken. De senaste elva åren har jag lagt musiken som snurrar dygnet runt på Steel FM (och Soft FM). Det är ganska många låtar det som placerats ut (ca 7500 stycken per station och månad).

Nu till midsommar tänkte jag göra en spellista med mycket eller mest sommarmusik. Vilken låt tycker du jag inte får missa eller vilken låt vill du absolut inte höra? Kommentera här, på min facebooksida eller skicka ett mail.

Här kommer en lista på några av de låtar som annars kommer snurra under midsommardygnet.

sommar

En trevlig midsommar på dig och så hörs vi nästa vecka i ”Vakna med Steel” då skall jag nämligen vikariera André, som vikarier Boutros.
Hejhopp

Jag och min Bokashi

Publicerat: maj 17, 2017 i Personligt

I vintras började jag (lite på sidan om allt annat) vidareutveckla Klint Komposten. Har skrivit lite om det här>> och här>>. Något jag också gjorde var att ta till mig av den trend som varit ”inne” ett tag när det kommer till matsvinn, komposterande och hållbarhet. Jag köpte nämligen ett Bokashi-startpaket och har under några månader hållit på med det.

Bokashi kanske du tänker, vad tusan är det?

IMG_0939

Bokashi är ett enkelt sätt att återvinna matavfall och omvandla det till jord och gödning. Inte i första hand genom traditionell kompostering utan genom fermentering med hjälp av mikroorganismer. Processen omvandlar allt vanligt organiskt matavfall som grönsaker, skal, kött och kaffesump snabbt och luktfritt till jordförbättring som nästan direkt kan användas i rabatten och kökslandet. Bokashin ger jorden nytt liv och medverkar till frodigare växtlighet. Kolet binds i jorden istället för att bli koldioxid och näringsämnena finns kvar.

Det enda som behövs är en lufttät Bokashi-hink under köksbänken och en påse Bokashiströ. Med den så slipper du otrevliga slaskpåsar och du behöver inte heller dagligen springa fram och tillbaks till din utekompost för att tömma komposthinken din.

Jag har i mitt tidigare liv sålt en hel del komposter och pratat mig varm för Klint Komposten på otaliga mässor. Om hur bra, effektiv och skadedjurs säker den är men om jag skall vara ärlig har jag själv varit en rätt dålig komposterare.

Orsaken är att Klint Komposten alltid har stått lite för långt bort, det har varit för mycket snö, det har regnat eller varit för dåligt väder (eller så har jag haft någon annan dålig ursäkt, för varför jag misskött den). Det har resulterat otaliga gånger att vår lilla komposthink har svämmat över i skåpet under diskhon. Det i sig har sedan resulterat i ”dålig stämning” hemma och komposten har blivit ett irritationsmoment. Eva anser att det är mitt ansvar, jag håller med, men jag har skött det väldigt dåligt, under väldigt många år.

Efter att jag börjat använda mitt Bokashi set (två hinkar och en påse strö) har hela min inställning och ”jobbet” med kompostering förändrats. Jag följer en grupp på Facebook som heter Bokashifrämjandet med väldigt många aktiva användare och ser att jag kanske inte är riktigt den genomsnittliga bokashifantasten men jag har hittat min väg, på mitt sätt.

Jag använder hinkarna mest för att det är så oerhört praktiskt, lättanvänt och ”sunk”/luktfritt”. Den där lilla hinken för komposterbart avfall under diskhon, den används fortfarande,  men eftersom det enda jag behöver göra är att öppna locket på Bokashi-hinken, hälla i dagens samlade matavfall, trycka till det med medföljande plasthandtag och sprinkla över lite strö så tar det mindre än femton sekunder per gång.

Komposthinken i skåpet blir aldrig full, börjar aldrig bli ”äcklig” och luktar aldrig illa. Jag tömmer den lilla komposthinken i min ena Bokashi låda tills den är full, vilket för oss tar ca två-tre veckor. Under denna tid öppnar jag kranen i hinken och släpper ut lakvattnet (som produceras under processen) några gånger med tre/fyra/fem dagars mellanrum. Beror lite på vad som hamnat i hinken, mycket grönsaker – mer lakvatten, mer bröd – mindre (typ). Detta lakvatten är oerhört fullt av näringsämnen och mikroorganismer och de flesta som håller på med bokashi blandar ut det med vattnet (typ 1/100) för att vattna sina blommor och planteringar med det.

Ärligt talat så gör inte jag det. Jag häller ut det i avloppet och vet att mikroorganismerna trivs bra där, äter/löser up fett och förbättrar ”klimatet” i rören och septiktanken.

När den första bokashihinken är full får den stå två-tre veckor och efterjäsa/fermeteras (eller under den tid det tar att fylla den andra hinken). När sedan den andra hinken är full tar jag ut hinken till min Klint Kompost, häller i den och blandar i lite träpellets.

Jo, du läste rätt. Helt vanliga träpellets. Jag har en teori om att kvävet i maten och kolet i träet är en optimal blandning för att alltihopa enkelt och utan arbete ifrån min sida skall bli jord. Såhär har jag gjort nu sedan mars och jag kan tycka att det är helt optimalt, iallafall för mig och min Klint Kompost.

Klint Komposten har inte luktat illa en enda gång, fuktigheten är perfekt (som en urkramad tvättsvamp) temperaturen stiger varje gång jag fyller på med bokashi (till ca 40grader) och komposteringsprocesen tar över utomhus efter att fermenteringen pågått i den lufttäta bokashihinken inomhus. Jag rör om i Klint Komposten kanske en gång per vecka (ibland mindre, ibland mer) men annars gör jag ingenting och lever gott och tryggt med vetskapen att jag inte lockar till mig råttor, sorkar eller möss eftersom KlintKomposten är skadedjurssäker.

Så jag har äntligen hittat min väg till att ta  ansvar över vårt matavfall. Nu produceras fin, luktfri, näringsrik jord på Lugne och vem vet, en dag kanske det även står några planteringslådor ute på gården och jag planterar mina egna grönsaker ifrån min egen jord.

Är du intresserad av att skaffa dig ett Bokashi-set kan jag berätta att det finns startkit att köpa på Rosenblads Trädgårdsbutik vid Västra Utfarten, just nu har dom även introduktionspris på set:en, 99 euro för två hinkar, strö och tillbehör (normalpris 110 euro).

Jag tycker själv att Bokashimetoden är det mest optimala sättet att ta hand om vårt matavfall på, skulle jag ha en stuga eller husvagnen skulle jag inte tveka en sekund, nu har jag inte det, så jag använder metoden hemma och kombinerar det med traditionell kompostering i min Klint Kompost.

Jag är nu en del av lösningen istället för problemen, bli det du med :)

Försäljnings/företagstips del 3

Publicerat: maj 16, 2017 i Personligt

Här kommer några av mina tips, tankar och funderingar gällande företag och försäljning, som punktform. Ingen prioritetsordning. Ta till dig av det du gillar, kommentera gärna om du gör det, har egna tips eller tycker jag har fel :)

  • Älska att jobba – räkna inte timmar
  • Ha fokus på att sälja – inget säljer sig själv
  • Var inte rädd för att ta betalt, priset är inte alltid avgörande
  • Funkar det inte direkt – det gör det nästan aldrig, allt tar längre tid än du tror – fortsätt, ge inte upp. 
  • Följ din magkänsla – den har nästan aldrig fel – magen tänker snabbare än huvudet
  • Utbildning är nödvändigt men inte tillräckligt
  • Dörrknackning är världens bästa säljskola, borde vara obligatoriskt ämne i alla handelsskolor
  • Minimera antalet onödiga möten, jobba istället – make shit happens 
  • Investera i en riktigt bra kaffemaskin, alltså en riktigt bra.
  • Var nyfiken & gilla förändringar – bara döda fiskar följer strömmen
  • Leta samarbeten – tillsammans är man starkare & har roligare
  • Affärsplaner är bra men ”att vilja & göra” är bättre – gör många misstag, ofta.
  • Det är bättre att göra fel än att inte göra något alls
  • Stig upp tidigt på morgonen, innan andra vaknat får du mycket gjort
  • Skippa jantelagen – du kan mer än du tror, du kan göra vad du vill, skomakare bli INTE vid din läst
  • Jobba smart – anställ personer som är bättre än dig  på det du tycker är tråkigt
  • Se till att ha bra kontakt med din bankman/bygg förtroende under lång tid
  • Var envis – ”10.000 timmars regeln” fungerar
  • Chansa & ta risker – hoppa på tåg som passerar
  • Fira framgångar – ha alltid en flaska champagne på kylning, eller två.
  • Ha mycket kalas, se till att ha roligt, var glad & positiv
  • Starta företaget om idén, produkten eller tjänsten är något du verkligen älskar, har passion för och skulle köpa själv.
  • Har du en ”exit strategi” innan du börjat? Ha inte det. Sälj bolaget när du tappat passionen och vill göra något annat.
  • Kom ihåg att försäljning är svaret på alla frågor. Ha klart för dig hur ditt företag kommer tjäna pengar och hur du verkligen kommer att sälja dina produkter
  • Anställ personer som du tror kommer trivas både med dig och ditt företag
  • Känn väl till dina konkurrenter och var bättre än dem
  • Var inte rädd. Testa och förändra.
  • Ställ tre kontrollfrågor till dig själv innan du tar ett avgörande beslut,
    ~ är det olagligt?
    ~ kommer någon att dö?
    ~ kommer min partner/äkta hälft lämna mig?
    Är svaret, -”JA”. Gör något annat. Är svaret -”NEJ”, kör på, även om det inte blir bra så lär du dig något på vägen.
  • Ställ frågor, var nyfiken. Lägg inte för mycket tid på affärsplaner som uppskattar och försöker förutspå hur det kommer gå. Lägg tiden på ”att göra” istället
  • Var snäll, generös, ihärdig och annorlunda. Den som ger han får.
  • Framgång föder framgång

Nej, det är inte bara en hund

Publicerat: maj 11, 2017 i Personligt

Jag har en kompis som jag tycker jätte mycket om. Hon gillar mig också men det finns två personer som hon gillar mer. Det är helt okej. 

Jag har funnit mig i att vara nummer tre. När min kompis och jag är ensamma tillsammans är vi bästa vänner. Min kompis vill upp i min famn oavsett om det är vid kontoret på jobbet, vid frukostbordet eller hemma i soffan. När det är hon och jag ensamma, så är det vi. 

Är Eva i närheten är jag nummer två. Jag är nog fortfarande bra, men Eva är lite bättre. Det är helt okej. Åker Eva iväg på något ärende så är jag åter igen guld värd. Det är vårt förhållande, som funkar på vårt vis. Det är helt okej.

Jag och min kompis vi gillar båda två och åka bil, sparka boll och vi gillar godis. Vi gillar god mat och vi brukar dela broderligt. Katter gillar vi inte. Vi t.om tycker riktigt illa om dom. Men min kompis och jag delar även en annan kärlek, nämligen Ebba. Ebba är och har alltid varit min kompis nummer ett. Eva är bra, jag är helt okej men Ebba är allt.

Jag kommer snart mista en kompis och kär vän, men Ebba mister en kärlek som aldrig svikit, alltid längtat efter henne och alltid blivit super glad när hon sett henne. 

Pixi har tröstat Ebba när hon varit ledsen, hon har varit någon för Ebba att längta hem till, någon att prata med, som alltid förstått, någon som krävt mycket men givit mångfalt tillbaka. Ebba mister inte en hund, hon mister sitt allt. Jag förstår henne, hunden är människans bästa vän och Pixi har varit vår.

Ebba, tomrummet kommer inte fyllas med annat. Det kommer alltid finnas kvar men det kommer förändras. Även om det inte känns så just nu så kommer tiden läka alla sår, men alla sår lämnar ärr. Låt ärren påminna dig om alla härliga stunder ni haft, om allt roligt ni gjort och alla katter ni jagat.

Nej, det är inte bara en hund. Pixi är en del av vår familj. Det tar ont. Det är jobbigt. Det är riktigt skit, orrätvist och så sorgligt.

Ebba, jag tänker så på dig, jag längtar tills jag får krama om dig imorgon och jag älskar dig.

Försäljningstips – del 1

Publicerat: maj 8, 2017 i Personligt

Book your Spring Break Getaway before March 1, 2021 (1)Jag har sålt en hel del i mitt liv. Allt ifrån kakor, komposter, teleskopstegar, handskar, radio/tidningsreklam, sushi, flygfoton till flertalet stora flygplan och fastigheter. Jag har även sålt mig själv och mina idéer som politiker under några år. Jag är långt ifrån en toppensäljare (så som min fru är) men jag har lärt mig en del under åren.

Jag tänkte skriva några blogginlägg framöver om vikten av att fokusera på försäljning. Fokus på försäljning är oftast svaret på alla frågor när du har utmaningar med ditt företag. Jag tänkte komma med några konkreta tips på hur jag har gjort och resonerat såhär långt i mitt liv.

Tänkte att det skulle hjälpa mig själv lite att sätta mina tankar på pränt och med det kanske du kan ta till dig något också och med det tillsammans öka vår försäljning lite mer eller åtminstone fokusera lite mer på försäljning än vad vi gör.

Konsten att sälja är något som kan förfinas hur långt som helst och man kan alltid bli en bättre säljare. Generellt finns det dock några grundläggande fakta som gäller oavsett om du säljer dammsugare via dörrknackning eller fastigheter, bilar, försäkringar, tjänster eller nåt annat.

Det första du måste göra för att bli en bra säljare är att göra din hemläxa. Vad är det du säljer? Varför säljer du det? På vilket sätt förbättrar det köparens liv/vardag? Är du stolt över din produkt/tjänst? Skulle du köpa den själv?  När du har svaren på de frågorna är det viktigaste du kan göra efter det -> Lyssna på dina kunder.

Det är genom att lyssna som du får förståelse för och lär känna dina kunder. Som säljare är du inte bara någon som skall kränga grejer. Du skall fånga upp kundens problem eller behov och sen berätta hur din tjänst eller produkt kan hjälpa just dem. Som säljare är du egentligen både en terapeut, psykolog och konsult i en och samma person.

Det räcker dock inte bara med att lyssna du måste också höra vad kunden säger. Att göra affärer handlar om relationer och relationer måste vårdas. Så lär känna dina kunder, på riktigt. Se till att du har en bra uppfattning om vilka dina kunder är, vilka är deras kunder? Vad är det dom säljer eller är din produkt/tjänst en slutprodukt som inte skall säljas vidare? Ditt mål är att få dina kunder att känna sig viktig. Det görs genom att visa att du har koll, är intresserad och att du bryr dig på riktigt om din kund. Ring inte bara för att sälja, ring ibland för att fråga hur det är.

När jag brukar ”lära upp” nya radiopratare så spelar jag ofta in deras sändningar, utan att de vet om det, för att sedan lyssna på dem tillsammans. Det finns inget bättre sätt att bli en bättre radiopratare på än att kritiskt lyssna på sig själv. Höra sina egna fel och brister och jobba på att minimera dom. Det samma gäller säljsamtal.

Spela in dina säljsamtal ibland. Lyssna igenom dom för att upptäcka vilka argument du har som är bra och vilka tabbar du gör. Notera vad du gör som är bra och vad du bör förbättra. Sedan handlar det om att träna och träna. Viktigt är förstås att dina samtal inte låter inövade och statiska. Träna helt enkelt in dina starkaste säljargument så att de sitter och att du låter trovärdig och menar det du säger, på riktigt.

Reflektera över, fundera på och skriv upp de vanligaste frågorna och egenskaperna hos din vara/tjänst som du tror kunden skulle kunna kritisera eller ha funderingar kring. Tänk igenom dina argument och pränta in ödmjuka svar som lyfter din produkt. Jag tror på att en säljare (eller människa för den delen) skall vara ”Humble and Kind” som Tim McGraw sjunger. ( https://www.youtube.com/watch?v=awzNHuGqoMc ).

Kräng dock inte till varje pris. Det går att sälja vad som helst en gång till en kund men det är inte långsiktigt hållbart. Vårda dina kundrelationer, då kommer du på sikt sälja flera gånger till den kunden. Det är långsiktigt hållbarare och lönsammare att behålla en nöjd kund än hela tiden jaga efter nya. Särskilt på en liten ort som Åland.

Var expert på dina produkter. Oavsett om du erbjuder varor eller tjänster ska du kunna dem utan och innan. Du skall kunna svaren på alla frågor om någon så väcker dig mitt i natten. Ta reda på allt som finns att veta och se till att vara beredd med svaren. Studera även vad konkurrenterna erbjuder och vad som skiljer er åt.

Dina kunder har redan listat ut att du vill sälja. För att övertyga dem att köpa det du vill sälja behöver du prata från hjärtat, var ärlig, uppriktig och medmänsklig. Det är helt okey att svara -“Nej tyvärr så har vi inte den funktionen, men däremot …”

I nästa inlägg (som jag inte vet när kommer) tänkte jag skriva om följande :)

  • 100 knack- 10 snack & 1 tack
  • Hur tänkte du nu?
  • Att ett nej inte är ett nej, förrän efter 12:de gången :)

 

En fjantig uppfinning, eller?

Publicerat: april 30, 2017 i Personligt

I torsdags publicerade jag det här inlägget på Facebook.
Skärmavbild 2017-04-30 kl. 12.20.23
Det inlägget resulterade i att du just nu läser den här bloggen. Förslagen som det gick att rösta på var dessa :

Skärmavbild 2017-04-30 kl. 12.20.37

Inser nu att jag inte alls hade dessa tre utkast skrivna, jag hade bara de första två samt ett som handlade om sömnbrist. Det här om en fjantig ”uppfinningen” fanns bara som en tanke någonstans. Hur det blev ett alternativ att rösta på vet jag ärligt talat inte. Jag trodde kanske att mina försäljningstips skulle locka mer och att jag skulle få renskriva det inlägget. Men nu blev det inte så.

Så håll till godo och på allmän begäran så kommer här en blogg om : En ny innovation/uppfinning, dock ganska fjantig, men värdefull… 

Först lite bakgrund. De senaste 17 åren har jag badat väldigt mycket vedeldad bastu. En orsak förutom att det är väldigt skönt och bra för min rygg är att jag haft mycket byggrester över ifrån alla olika byggen jag gjort.

Badar man mycket bastu (och särskilt när antalet timmar per gång är många) behövs mycket ved och efter en stund blir det mycket glöd av den veden. Det i sin tur leder ofta till att det bli svårt att få in mer virke och resultatet är att kol/ved/virke ”trillar” ut ur spisen vid påfyllning och ligger och pyr utanför spisen. Irriterande.

Du som badar mycket vedeldad bastu vet säkert vad jag pratar om. Förutom brandrisken medföljer det ofta brännmärken på fingrar och händer när man försöker trycka in mer än vad som får plats. Slutligen tar man fram vattenskopan och använder den som ett verktyg, vilket den inte är ämnad för. Vad som då skulle behövas är en hederlig gammal eldgaffel, men en sådan vill man inte ha i bastun. Den skulle medföra att ytterligare risker för brännskador ökar och järn passar inte så bra ihop med vatten, bastu och bad.

Så istället behövs något annat.

En dag, för ca ett år sedan så hamnade en trasig, sliten, stickig och lite för lång 45x45mm regel i bastuveden. Den fick inte rum i spisen pga längden men blev helt plötsligt ett ypperlig redskap för att åstadkomma det min vattenskopa eller en eldgaffel annars gör.

18216125_10154313729867397_610863770_o

Furubiten förvandlades ifrån en enkel värdelös träbit till en bastupinne på mindre än ett ögonblick. Alltså ett redskap som man rör om med i bastuspisen, trycker till det som håller på brinna och ”kompakterar” allt som är där inne för att få rum med mera ved.

Insåg ganska snart att den här ”uppfinningen” egentligen är något som alla vedeldande bastubadare behöver och att den skulle vara den perfekta presenten att ge till den som har allt.

Skall dock min fantastiska uppfinning komma ut och lyckas på marknaden måste den utvecklas en hel del ifrån ovanstående bild. Den måste göras mycket mer exklusiv, av ett ädlare träslag som luktar gott när det brinner (för det kommer den att göra), dessutom måste den svarvas till perfektion med rätt grepp, rätt dimension, rätt spets etc.

För att produkten skall slå stort behövs även ett snyggt varumärke skapas, en historia berättas och jag borde hitta någon kändis som börjar använda den och publicerar bilder på den i sina sociala medier. Jag inser att jag måste ta några läckra profisionella bilder på sköna, lyckliga bastubadande människor som hyllar bastupinnen samt gärna få några rekommendationer av ”Äntligen Hemma” eller Ernst Kirchsteiger.

Bastupinnen måste även ha ett lädersnöre i handtaget så den kan hänga snyggt bredvid spisen och sist och slutligen måste den kosta mycket pengar. Alltså vara onödigt dyr. En lyxprodukt helt enkelt.

Bastpinnen är alltså en pryl man aldrig skulle köpa till sig själv, men som man skulle bli oerhört glad över att få. Ett exklusiv, designat redskap som jag vet att skulle medverka till att förhöja bastubadarupplevelsen för alla som äger en vedeldad bastu.

Min nuvarande bastupinne är ful, stickig och gjord av furu. Den är en riktigt ”ful ankunge” när det kommer till bastupinnar. Men den har fyllt sin funktionen otaliga gånger, faktiskt varje gång jag badat har jag varit glad över att den står där, redo att göra det otacksamma arbete den blev skapt för. Alla bastubadare borde ha en egen bastupinne.

Jag berättade om min ”uppfinning” på radion för några veckor sedan och alla där skrattade, hånade och förlöjligade min ide.

Alla, förutom Boutros. Han förstod vad jag menade. Som den riktiga vän han är, gav han mig även prototypmaterialet (en gammal en på ca 2meter, se bild nedan) som jag så snart lite extra tid hittas, kommer kapa i tre delar, svarva till, olja in och göra mina tre första exemplar av.18209901_10154313729857397_13910511_o

Tre prototyper, för att inleda testfasen. En till mig själv, en till min vän Boutros (för att han alltid stöttar mig i alla mina projekt) och en som jag kommer lotta ut till en av er som orkat läsa det här inlägget såhär långt (eller så kommer jag enväldigt bestämma att ge till den som motiverar bäst varför han eller hon skall få en). Så skriv en kommentar här nedan så är du med i utlottningen :)

Är det här allvarligt menat eller skrivet med glimten i ögat? Kanske du undrar. Det lämnar jag till dig att avgöra såhär på Valborgsmässoafton. Men jag kan berätta att jag har redan registrerat http://www.bastupinne.com och en dag kanske du kommer gå in på den sidan och köpa en present till någon du tycker väldigt mycket om.

Kom dock ihåg att jag varnat dig. Bastupinnen kommer att vara så dyr att den inte är värd vad den kostar samtidigt som den är mycket mer värdefull än sitt pris. Du skulle aldrig köpa den åt dig själv men produkten har ett fantastiskt värde som gåva och jag kan garantera att den skulle uppskattas av alla som älskar att bada vedeldad bastu.

Bastupinne – Ett snyggt tillverkat, förpackat och designat basturedskap av ädelträ som på samma sätt som sin ägare, kommer åldras med stil och värdighet samt vara helt unik och inte leva för evigt.

Besök www.bastupinne.com och följa resan hur en restprodukt ifrån skogen blir en exklusiv lyxprodukt som alla vill ha.

Glad valborg och första maj

:)