Nya jaktlagen, statsstöd och en film

Publicerat: 1 september, 2022 i Personligt

Igår presenterade jag den uppdaterade lagstiftningen om jakt på Åland i lagtinget samt svarade på en fråga ifrån Camilla Gunell om statsstöd och skärgårdstrafik. Jag gjorde även en liten film om dagen, den såg ut såhär och nedanför hittar du mina inlägg i lagtingssalen.

Jaktlagen

Äntligen är det dags för en uppdaterad lagstiftning gällande jakten på Åland. Förslaget som legat på lagtingets bord sedan före sommaren är inte en totalrevision av lagen utan ett antal ändringar för att modernisera lagen samt att uppnå en bättre överensstämmelse med rådande förhållanden.

Jag vill dock passa på och skicka iväg ett tort tack och en eloge till jaktenheten och framförallt vår eminenta jaktförvaltare för det arbete som lagts ner på den här ändringen. Jag är oerhört glad för att ha tjänstemän på byrån som är så oerhört kompetenta, engagerade, kunniga och intresserade av dessa frågor. Det är en förmån att få jobba med sådana tjänstemän.

Jag tänkte i korthet beskriva några av de föreslagna ändringarna och sedan lämna över detta lagförslag i sin helhet till lagtinget och utskottet att behandla. I den åländska jaktlagen finns bestämmelser som i detalj reglerar hur och på vilka villkor jakt får utövas på Åland. I den här ändringen har inte alla paragrafer öppnats utan de som berörs är bland annat följande:

Paragraf 5. Här föreskrivs att den som har hemort i Finland har rätt att bedriva bland annat säl- och sjöfågeljakt på allmänna vattenområden, på de så kallade allmänningarna. Dagens ordalydelse samt avsaknaden av reglering om jaktgäster ger sken av att det inte är tillåtet för jägare med hemort i exempelvis Sverige att följa med ut på jakt på dessa områden. Med denna ändring klargör vi nu att det är möjligt

Paragraf 19 handlar om de jaktfria helgdagar som idag gäller. Förslaget i lagen är att paragrafen upphävs i sin helhet på grund av att den bedöms vara otidsenlig. Och det är nu dags att förändra så att det står mer i klang med tiden vi lever i. 

Enligt paragraf 26 kan LR på anhållan av markägare besluta att inrätta fågelskyddsområde för skydd av sjöfåglar. Enligt bestämmelsens nuvarande ordalydelse åtföljs ett sådant beslut automatiskt av ett vitesbelagt landstigningsförbud under tiden 15 mars – 31 juli. Det här var även ett önskemål ifrån det medborgarinitiativ kallat ”skydda sjöfågelstammen” som inlämnades den 24 juni 2020 och som behandlades och godkändes i lagtinget året efter.

Därtill införs några förändringar om fångstredskap, och fångstsätt samt bestämmelser som berör användandet av enhandsskjutvapen, mörkersikte och motordrivna fordon.

Därtill görs en liten teknisk ändring om jaktvårdsavgifterna och utskick av inbetalningskort med beaktande av att vi har och håller på digitaliserar mera på jaktförvaltningen och med det på sikt kommer minska arbetet gällande administrationen.

Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt och enligt LR finner vi det sannorligt att de föreslagna ändringarna kommer att bidra till att både minska predationstrycket på sjöfågelstammen och förkorta lidandet för skadat vilt.

Skärgårdstrafik och statsstöd

Ledamot Gunells frågan innehåller två delar.

  1. I hur hög grad bedömer LR att man idag indirekt subventionerar fiskodlingsnäringen genom landskapsfinansierade transporter OCH
  2. Är i så fall detta förenligt med EU:s statsstödsregeler

Som svar på den första delen blir landskapsregeringens upplysning:
Landskapsregeringen bedriver och finansierar många olika verksamheter. En av dessa är att skapa förutsättningar så att varor, fordon och människor skall kunna transporteras till och från olika delar av vårt landskap samt att företag skall ha möjlighet att importera och exportera produkter till och från ön.

På fasta Åland gör vi det genom att vi bygger vägar, broar, bankar och underhåller dessa. LR tar inte betalt av någon entreprenör eller privatperson för att de använder våra gemensamma vägar och framförallt är det inte beroende på hur mycket eller lite någon entreprenör gör det. En lastbilstransport till Geta som avgår dagligen till eller från Mariehamn och sålunda använder (sliter på) vår infrastruktur betalar inte mer än den entreprenör som bara åker motsvarande sträcka någon gång per. Det betyder inte att vi subventionerar den som använder vägen mer.

Det handlar om infrastruktur, skapandet av förutsättningar och en del av att täcka det grundläggande behovet som finns för att möjliggöra näringsverksamhet, företagande och transporter inom/utanför landskapet.

Under decennier har en politisk överenskommelse funnits om att betrakta och likställa farlederna och skärgårdsfärjor som trafikerar dessa vatten med våra landskapsvägar.

Turlistor och turtätheter är en komplicerad helhet där väldigt många olika behov och aspekter vägs in. Ingen enskild aktör bestämmer när/hur/vart våra färjor avgår eller angör. Utan det görs av landskapsregeringen utgående ifrån en helhetsbedömning som är uppbyggd tillsammans med skärgårdsbefolkningen FÖR skärgårdsbefolkningen och FÖR skärgårdsföretagens behov.

Så svaret på den första delen av frågan är :
LR subventionerar inte fiskodlingsnäringen genom landskapsfinansierade transporter mer än annan näringsverksamhet i skärgården. Och sålunda blir svaret på den andra delen av frågan:
att våra offentliga turlistor och avgångar som var och en har rätt/möjlighet att boka/använda inte har något med EUs statsstödsregler att göra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s