Jag tänkte först inte kommentera Hållbart Initiativs (Hi) märkliga avhopp mitt i budgetförhandlingarna desto mera, men känner att jag inte kan låta bli. De hoppar inte av p.ga att förhandlingarna strandat, att de inte fått genomslag för sina äskanden eller att något förslag går rakt emot deras kärnvärden. Utan de avgår för att klimatlagen inte fått en exakt tidpunkt för när den kan ligga på lagtingets bord, nästa år…
Jag kan direkt säga att jag har haft ett väldigt gott samarbete med Alfons under de tre senaste åren. Tack vare Alfons sätt att vara och arbeta har jag många gånger fått återta mina inledande farhågor om att Hi skulle medföra stora problem i regeringssamarbetet, att de är för oerfarna, har för lite politisk erfarenhet, att de är populistiska och är de skulle vara ett ”ensaksparti”.
Visst har vi haft olika åsikter om en hel del frågor och jag har flera gånger varit frustrerad över sättet Alfons valt att driva vissa av sina ansvarsområden på. Jag erkänner att jag är lite otålig och ibland tvingats till att ”sparka upp dörrar” för att utvecklingen avstannat eller projekt inte fortskridit så som jag önskar.
Det är inte heller någon hemlighet att jag ansett att stora frågor, som legat på hans bord, framskridit för långsamt. Som exempel, de havsbaserad vindkraftsprojekten, fiskodlingens möjlighet till utveckling eller att Högskolan inte utvecklats som önskat. Därtill finns flera frågor av mindre karaktär som ”virtuella stängsel” eller ”vindmöllan i Vårdö” som irriterat mig ordentligt.
Trots det ovanstående så har Alfons personlighet gjort att jag sett att det finns en genuin vilja i honom att göra gott, vara med och utveckla Åland samt att han varit en stark, positiv kraft i regeringen. Därför kommer jag sakna honom, men efter att jag fick läsa (!?!) om deras avhopp i tisdag kvällens Nya Åland så kommer jag inte sakna Hi som parti i regeringen.
Det kan inte komma som någon överraskning för Alfons eller Hi att de lagförslag och projekt som legat på hans bord nu kommer drivas på med en annan intensitet, på ett annat sätt och att resultatet av förslagen kommer att se annorlunda ut än om Alfons och Hi hade varit med.
Det är helt självklart och 100 procent säkert att bland annat avfallslagen, vattenlagen, djurskyddslagen, naturvårdslagen, plan&bygglagen och klimatlagen (lagar som är viktiga för Hi) nu lämnas i händerna på oss som är kvar i regeringen. Det fixar vi, det är jag inte det minsta orolig över.
Men det som förvånar mig storligen är att Hi som parti efter tre år i regeringen inte förstår vilka möjligheter de sumpar genom att avgå. De borde förstått att möjligheten att påverka innehållet i dessa ovanstående lagar görs innanför regeringsväggarna.
Men det ju val om ett år på söndag…
Hi kommer dock snart märka i sin nya roll som ett av de minsta partierna i lagtinget att vill man få genomslag av sin politik och kunna påverka, så görs det i regeringen. För verkligheten är den att ett litet parti i opposition sällan får gehör eller kan påverka så mycket, om ens något (tro mig jag har varit där). Särskilt när man lämnat ett halvfärdigt arbete i affekt, mitt under en budgetprocess.
Att Hi nu valt att lämna regeringen är givetvis helt upp till dem men ansvarsfullt är det inte, bevis på regeringsdugligt är det inte och jag kan tycka att det är ett svek inte bara mot kollegorna i regeringen utan även ett svek mot sina väljare.
Hi:s väljare får nu ställa sig frågan om Hi verkligen är ett regeringsdugligt parti? Är Hi ett parti som andra partier kan lita på och vill samarbeta med i framtiden? Styrs Hi av personer med en agenda om vad som är bäst för Åland eller vad som är bäst för partiet?
Är en röst på Hi en röst för förändring? Eller blir en röst på Hi mer som ett stort politiskt plakat, en tom tunna som skramlar mycket eller en röst för att bilda opinion? Jag ansåg fram tills avhoppet det första men inser nu att det är det senare. Förtroende tar år att bygga upp men det går på ett ögonblick att rasera. Det konststycket lyckades Hi göra i tisdags kväll.
Jag anser att beslutet partiet tog inte var något annat än ett ohållbart initiativ och ett praktexempel på att ”skjuta sig själv i foten”. Jag anser att man skall gör det bästa man kan i den situation man befinner sig och ”sätter man sig i en båt, så ror man den i land” man ger inte upp, sviker förtroende och kastar bort det arbetet man skapat.
Politik gör man tillsammans, förändring skapar man gemensamt och resultat sker genom kompromisser. Politik bygger på förtroende och verkstaden där arbetet utförs är i regeringen.
Den läxan kommer förhoppningsvis Hi att lära sig nu.
Fredrik Karlström 