Åland och Corona

Publicerat: 2 oktober, 2020 i Personligt

Jag blev intervjuad av Mikael Sjövall på nyhetsbyrån SPTnyheter häromdagen. Om du har konto på HBL kan du läsa reportaget här>>

faksimil Hufudstadsbaldet

Nej, jag sa inte att vi kräver att få ta del av Business Finlands stöd utan att det var det enda stöd vi inte fått ta del av. Däremot anser jag att våra företag har rätt att få vår beskärda del av just det stödet. Det var en ganska lång intervju men inte så mycket kom med, man får sällan med allt det man vill ha sagt, så jag tänkte skriva några ord till.

  • Finska regeringens hattande fram och tillbaka skapar oro och ger inte människor och företag de verksamhetsförutsättningar de behöver.
  • Ologiska begränsningar, tvivelaktiga rekommendationer samt presskonferenser på finska skapar mer oro än gott och är inte sättet en pandemi eller land skall skötas på.
  • Verksamhetsförutsättningarna får inte ändras diametralt från en vecka till en annan, utan konsekvensbedömningar.
  • Stängda gränser innebär att det nordiska samarbetet skadas och djupa sår uppstår nationerna emellan. Men ännu värre är att människors förtroende, tillit och respekt mot varandra, beroende på vilken sida om gränsen man kommer, påverkas av detta.
  • Gränsbevakningens resurser borde användas på viktigare saker än att stoppa golfare eller fisketurister.
  • Pandemin känner inga gränser och är ingen landskamp
  • Nationsgränser är ett trubbigt verktyg för att hindra smittspridning. Insatser och fokus borde vara på de regioner eller kluster där det är hög incidens. Testa, spåra och informera mera!
  • Norden borde ha agerat tillsammans istället för var och en för sig.
  • Den aktuella principen om 25/100.000 innebär strikt sett att länder som är duktiga att testa kan bestraffas med hårdare begränsningar än de som testar mindre….

Åland är en gränsregion och ålänningen är ett resande folk.
Förutom att vi gör mycket affärer både öster och västerut, så har ålänningen byggt upp sitt liv de senaste 70 åren på att gränsen i norden är öppen. Våra liv är alla olika och består av barn som har föräldrar på vardera sida om gränsen, ungdomar som studerar på många orter, vänner ifrån grannlandet som vill komma på besök, husdjur som behöver specialistvård, säljare som behöver åka och träffa kunder, evenemang som måste kunna hållas och mycket annat.

På Åland känns det som vi det senaste halvåret hamnat i ett ”ingemansland”. Information levereras ifrån finska regeringen/myndigheter ibland på finska, ibland inte alls, ibland via presskonferenser men generellt kan jag konstatera att knappt någon hänsyn tas till den självstyrelse vi snart har haft i 100 år och som är lika stark som grundlagen i Finland. Återigen, land skall med lag byggas, inte med presskonferenser. Exemplen är otaliga och någon gång skall jag sammanfatta de senaste halvåret.

Jag förstod och accepterade finska regeringens agerande i den inledande fasen av pandemin när ingen visste vad vi stod inför och vilka konsekvenser viruset skulle medföra.

Men när de sedan efter sex månader, efter undantagstillståndet infördes, meddelar att gränsen äntligen skall öppnas, för att därefter några dagar senare ge kontraorder och skickar ut gränsbevakningen igen för att fråga efter resedokumentation och reseanledning. Då började jag tappade tron på att landets ledning förstår vad de gör mot landet i allmänhet och sitt enda självstyrande landskap i synnerhet.

Eftersom flera regioner i Finland har högre incidens än många andra regioner i Sverige är inte gränsstängning med mängder av undantag lösningen. Lösningen är fortfarande att undvika onödiga resor, tvätta händerna, hålla avstånd och inte röra sig i samhället om man är sjuk.

Vi måste, var och en för sig, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Staten klarar uppenbarligen inte av det och de långsiktiga konsekvenserna med att fortsätta på detta sätt kommer få oerhörda konsekvenser.

Pandemin är viktig att bekämpa och göra allt vi kan för att hålla i schack. Däremot kan inte hela samhället stanna upp under tiden vi gör det. De ekonomiska effekterna, psykiska ohälsan och den arbetslöshet vi redan sett kommer påverka majoriteten av befolkningen betydligt mer än viruset framöver. Vi måste få hjulen att börja rulla ordentligt igen. Vi måste bekämpa alla dessa utmaningar samtidigt, inte en i taget. Ett samhälle kan inte sättas på paus eller skötas som en glasskiosk.

Första och viktigaste steget är att öppna gränserna och ge människor och företag verksamhetsförutsättningar och friheten att leva sina liv utefter det nya normala. Sätt in begränsningar där det behövs och är befogat, inte generellt överallt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s