100 gram/dag i 100 dagar

Publicerat: januari 18, 2018 i Personligt

IMG_3637I måndags drog jag igång igen. Jo, igen.
Jag vet inte för hur mångte gången i livet. Sedan jag var typ 20 år gammal har jag gått upp och ner i vikt som en jo-jo. Som mest vägde jag drygt 116 kilo och som minst 89 kilo.

I måndags vägde jag 104,5kg, trots att jag lovat mig själv att inte gå över 100 kilos gränsen på vågen igen. Varför gör jag så? Varför ändrar jag bara inte livsstil, äter hälsosammare och tränar regelbundet? Varför klarar jag inte av att hålla mitt eget löfte till mig själv?

Svaret är egentligen ganska enkelt. För jag trivs med mitt liv.
-”Nej, jag gillar inte att vara tjock” och -”Ja”, jag gillar när jag är i form”.
Men tiden däremellan är både rolig, eländig, fantastisk och jobbig. Så som livet är för de flesta. Är det bara solsken blir det öken, är det bara grått, regnigt och kallt utvecklas man inte heller. Variationen i livet, gör livet värt att leva. Iallafall för mig.

Jag gillar mat. Jag gillar godis. Jag gillar glass. Jag gillar egentligen allt som är onyttigt. Men allt gott har ett slut, ibland kommer jag till insikt att nu räcker det. Det var i söndags. Efter en några dagars resa till Riga med goda vänner, mat och dryck insåg jag att nu måste jag ändra livsstil igen, inte bara på grund av den resan förstås utan det senaste årets totala leverne.

Senaste året har jag gått ifrån 90 kg till 104kg. Jo, jag vägde 89.9 kilo i oktober år 2016…. Jag vet att fortsätter jag leva nu, som jag gjort senaste året, kommer jag passera 120 kg innan det här året är slut. Det vill jag verkligen inte. Har förövrigt lämnat alla kläder jag hade när jag vägde så mycket till Emmaus.

IMG_3636Så nu är det dags igen. Den 15:de januari till 10:de april tänker jag skippa glass, godis, bullar och socker. Minska på kolhydrater, äta mindre, nyttigare och röra mig mer. Givetvis kommer jag ”synda” lite nu och då. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ att göra det ibland, fastän man överlag håller på komma i form.

De här första två veckorna kommer jag dock vara hård mot mig själv (nästa gång det är lite ”synd” är nästa helg då SteelFM har fest tillsammans med reklamrösterna på Sjösäkerhetscentrum:et med efterföljande baluns på Park). Hittills har det gått okej. Jo, det är tråkigt, suget efter sött, chips, pizza, kebab och friterat är stort, men de åländska morötterna är ett bra substitut. Käkar ett kilo per kväll :)

Tänker inte skriva så ofta hur det går, för jag vet att flera börjar tröttna på mitt sätt, men lite nu och då kommer en uppdatering här på bloggen. Mest för att jag, genom att göra det ”offentligt”, sätter press på mig själv men också för att jag vet att jag kommer gå tillbaka till den här bloggen när jag sitter på ”De Gamlas Hem” och läsa om mitt liv. Jag kommer säkert fundera över varför jag gjorde som jag gjorde. Förutsatt att jag får förmånen att komma dit.

Bara 96 dagar kvar :)

 

kommentarer
  1. pad skriver:

    P.S. ´Anonym´ = pad D.S.

    Gilla

  2. Anonym skriver:

    Skriv Du på bara !
    I varje fall har Du en intresserad läsare i mej ;)

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s