Fredrik Karlström

För ca tio år sedan tog jag kontakt med en bloggare på Ålandstidningens bloggsida som kallade sig Boutros. Han skrev fantastiska inlägg som jag gillade skarpt. Humoristiska, varma, härliga, annorlunda inlägg om vardagliga händelser och skeenden i livet. Jag tänkte direkt som matadorerna i ”Ferdinand” att -”Honom skall vi ha”.

Jag skickade ett mail och frågade om han skulle ha lust att börja sända radio hos oss på Steel FM. Det hade han.

Nu tio år senare kan vi konstatera att den resan idag tagit slut. Idag var nämligen Boutros sista dag på Steel FM. Han avslutade dagen med flaggan i topp med både en innehållsrik morgon- och eftermiddagssändning. Peter är en fantastisk kille. Han började med att sända några timmar per vecka (med sitt yngsta barn i bärsele vid mixerbordet), till några timmar per dag, för att de senaste åren varit heltidsanställd hos oss på radion.

Vi har gjort mycket roligt, galet och konstigt tillsammans. Jag kommer sakna honom mycket. Peter har varit en klippa som aldrig sagt nej till vilka konstiga, udda eller underliga påhitt vi än hittat på. Alltifrån ”politiskt öppethus” till att övernatta/sända radio 64 timmar nonstop ifrån torgscenen under SteelFMhjälpen.

Nu väljer Peter att gå vidare i livet och börja arbeta mer med kroppen och händerna igen. Jag förstår honom mycket väl. Radiopratare är ett annorlunda yrke. Det är inte många som klarar av det. Det är ännu färre som klarar av att göra det så bra som Peter gjort, under så lång tid.

Att hålla i en direktsändning med gäster, tävlingar, önskelåtar och innehåll samtidigt som man skall sköta all teknik (samt, även ibland sköta kontoret när resten av gänget gått hem) kräver mer än man kan tro. Har man aldrig gjort det, har man ingen aning.

Radioprataryrket är krävande, samtidigt som det är oerhört givande. Det är även lite som ett gift eller ett beroende. Svårt att leva med, men även svårt att leva utan.

Så Peter, jag vet att du vet, men jag vill säga det ändå.

-”Även om du stänger en dörr till Steel FM just nu, så är dörren aldrig låst. Du är alltid välkommen hem igen, Det är bara att säga till så lovar jag att vi hittar på nya upptåg igen”. 

För er som undrar hur vardagen skall fungera nu, när Peters trygga röst inte längre kommer höras i ”Vakna med Steel” på morgonen. Till er kan jag säga,

-”Var inte oroliga”. Solen går upp imorgon igen. Då tillsammans med André. Nästa vecka hör ni mig varje morgon ifrån 07:30 och veckan därpå så kommer två nya, pigga, driftiga, härliga tjejer till oss på Steel FM och tar över.

När en dörr stängs så öppnas oftast ett fönster. En förändring leder inte alltid till en förbättring, men en förbättring inleds alltid av en förändring.

Det är egentligen oerhört vackert att vi med det här kommer byta ut en ”vit medelålders man” mot två nya, yngre tjejer. Det om något är i Peters anda och något som jag vet Peter uppskattar mycket. Alltså, ge plats åt tjejer, framom gubbar, Så den gamla sanningen gäller än,

Inget ont, som inte för något gott med sig.

Sköt om dig nu Peter, jag säger inte adjö eller hej då, jag säger på återhörande 🙂