Fredrik Karlström

I torsdags publicerade jag det här inlägget på Facebook.

Det inlägget resulterade i att du just nu läser den här bloggen. Förslagen som det gick att rösta på var dessa :

Inser nu att jag inte alls hade dessa tre utkast skrivna, jag hade bara de första två samt ett som handlade om sömnbrist. Det här om en fjantig ”uppfinningen” fanns bara som en tanke någonstans. Hur det blev ett alternativ att rösta på vet jag ärligt talat inte. Jag trodde kanske att mina försäljningstips skulle locka mer och att jag skulle få renskriva det inlägget. Men nu blev det inte så.

Så håll till godo och på allmän begäran så kommer här en blogg om : En ny innovation/uppfinning, dock ganska fjantig, men värdefull… 

Först lite bakgrund. De senaste 17 åren har jag badat väldigt mycket vedeldad bastu. En orsak förutom att det är väldigt skönt och bra för min rygg är att jag haft mycket byggrester över ifrån alla olika byggen jag gjort.

Badar man mycket bastu (och särskilt när antalet timmar per gång är många) behövs mycket ved och efter en stund blir det mycket glöd av den veden. Det i sin tur leder ofta till att det bli svårt att få in mer virke och resultatet är att kol/ved/virke ”trillar” ut ur spisen vid påfyllning och ligger och pyr utanför spisen. Irriterande.

Du som badar mycket vedeldad bastu vet säkert vad jag pratar om. Förutom brandrisken medföljer det ofta brännmärken på fingrar och händer när man försöker trycka in mer än vad som får plats. Slutligen tar man fram vattenskopan och använder den som ett verktyg, vilket den inte är ämnad för. Vad som då skulle behövas är en hederlig gammal eldgaffel, men en sådan vill man inte ha i bastun. Den skulle medföra att ytterligare risker för brännskador ökar och järn passar inte så bra ihop med vatten, bastu och bad.

Så istället behövs något annat.

En dag, för ca ett år sedan så hamnade en trasig, sliten, stickig och lite för lång 45x45mm regel i bastuveden. Den fick inte rum i spisen pga längden men blev helt plötsligt ett ypperlig redskap för att åstadkomma det min vattenskopa eller en eldgaffel annars gör.

Furubiten förvandlades ifrån en enkel värdelös träbit till en bastupinne på mindre än ett ögonblick. Alltså ett redskap som man rör om med i bastuspisen, trycker till det som håller på brinna och ”kompakterar” allt som är där inne för att få rum med mera ved.

Insåg ganska snart att den här ”uppfinningen” egentligen är något som alla vedeldande bastubadare behöver och att den skulle vara den perfekta presenten att ge till den som har allt.

Skall dock min fantastiska uppfinning komma ut och lyckas på marknaden måste den utvecklas en hel del ifrån ovanstående bild. Den måste göras mycket mer exklusiv, av ett ädlare träslag som luktar gott när det brinner (för det kommer den att göra), dessutom måste den svarvas till perfektion med rätt grepp, rätt dimension, rätt spets etc.

För att produkten skall slå stort behövs även ett snyggt varumärke skapas, en historia berättas och jag borde hitta någon kändis som börjar använda den och publicerar bilder på den i sina sociala medier. Jag inser att jag måste ta några läckra profisionella bilder på sköna, lyckliga bastubadande människor som hyllar bastupinnen samt gärna få några rekommendationer av ”Äntligen Hemma” eller Ernst Kirchsteiger.

Bastupinnen måste även ha ett lädersnöre i handtaget så den kan hänga snyggt bredvid spisen och sist och slutligen måste den kosta mycket pengar. Alltså vara onödigt dyr. En lyxprodukt helt enkelt.

Bastpinnen är alltså en pryl man aldrig skulle köpa till sig själv, men som man skulle bli oerhört glad över att få. Ett exklusiv, designat redskap som jag vet att skulle medverka till att förhöja bastubadarupplevelsen för alla som äger en vedeldad bastu.

Min nuvarande bastupinne är ful, stickig och gjord av furu. Den är en riktigt ”ful ankunge” när det kommer till bastupinnar. Men den har fyllt sin funktionen otaliga gånger, faktiskt varje gång jag badat har jag varit glad över att den står där, redo att göra det otacksamma arbete den blev skapt för. Alla bastubadare borde ha en egen bastupinne.

Jag berättade om min ”uppfinning” på radion för några veckor sedan och alla där skrattade, hånade och förlöjligade min ide.

Alla, förutom Boutros. Han förstod vad jag menade. Som den riktiga vän han är, gav han mig även prototypmaterialet (en gammal en på ca 2meter, se bild nedan) som jag så snart lite extra tid hittas, kommer kapa i tre delar, svarva till, olja in och göra mina tre första exemplar av.

Tre prototyper, för att inleda testfasen. En till mig själv, en till min vän Boutros (för att han alltid stöttar mig i alla mina projekt) och en som jag kommer lotta ut till en av er som orkat läsa det här inlägget såhär långt (eller så kommer jag enväldigt bestämma att ge till den som motiverar bäst varför han eller hon skall få en). Så skriv en kommentar här nedan så är du med i utlottningen 🙂

Är det här allvarligt menat eller skrivet med glimten i ögat? Kanske du undrar. Det lämnar jag till dig att avgöra såhär på Valborgsmässoafton. Men jag kan berätta att jag har redan registrerat http://www.bastupinne.com och en dag kanske du kommer gå in på den sidan och köpa en present till någon du tycker väldigt mycket om.

Kom dock ihåg att jag varnat dig. Bastupinnen kommer att vara så dyr att den inte är värd vad den kostar samtidigt som den är mycket mer värdefull än sitt pris. Du skulle aldrig köpa den åt dig själv men produkten har ett fantastiskt värde som gåva och jag kan garantera att den skulle uppskattas av alla som älskar att bada vedeldad bastu.

Bastupinne – Ett snyggt tillverkat, förpackat och designat basturedskap av ädelträ som på samma sätt som sin ägare, kommer åldras med stil och värdighet samt vara helt unik och inte leva för evigt.

Besök www.bastupinne.com och följa resan hur en restprodukt ifrån skogen blir en exklusiv lyxprodukt som alla vill ha.

Glad valborg och första maj

🙂