Jag har fört fram en hel del lagar den sista tiden, arbetsmarknadslagstiftning, fiskerikontroll, stöd för hållbart skogsbruk, avbytarlagstiftning och nu idag klubbade vi i regeringen ett kompromissförslag om sänkning av promillegränsen i trafiken.
Kompromiss kanske du undrar? Jo, det är vad det är och det är egentligen på mitt förslag som kompromissen nu går till lagtinget. Jag har under min tid i politiken varit en förespråkare om att bibehålla 0,5 promille som gräns och ansett att vi borde sätta polisens begränsade resurser på att åtgärda de verkliga problemen, alltså de som återkommande kör grovt rattfulla.
Jag har dock föreslagit det här kompromissförslaget efter att jag fått bekräftat att förslaget har stöd hos en bred majoritet i lagtinget. Kompromissförslaget går ut på att gränsen för grovt rattfylleri sänks från 1,2 till 0,8 promille samt att promillegränsen för rattfylleri sänks till 0,2, men straffet för att blåsa mellan 0,2-0,49 promille är en ordningsbot på €200, inte dagsböter och körförbudstid som det är över 0,5 promille.
Alltså blåser du 0,25 promille i en av polisens kontroller, skrivs en ordningsbot ut på samma sätt som om du kör 65km/h på östra utfarten och givetvis bör du inte köra vidare innan promillehalten sjunkit under 0,2 (annars kan polisen ta dig igen och gör du det får du körförbud).
En sänkning rakt av till 0,2 promille skulle innebära förutom att resurser skulle tas i anspråk ifrån polisen, akutmottagningen för blodprovstagning och domstolsväsendet även medföra att samhället skuldbelägger, frihetsberövar och straffbelägger personer som inte är det stora problemet i trafiken.
Ur ett självstyrelsepolitiskt synsätt är även det här förslaget intressant eftersom det visar att vi har behörighet på det här området och kan skilja oss från både Sverige och Finland. Vi kan använda vår behörighet och visa vägen, vara realistiska och pragmatiska. Vi kan visa att alkohol och bilkörning inte hör ihop, samtidigt som du skall kunna dricka en Stallhagen på en lunch eller middag ute på landsbygden utan att riskera att bli stämplad som rattfyllerist om du väljer att köra hem efter någon timme.
Jag i princip emot moralisk lagstiftning men det här är en kompromiss som annars skulle ha resulterat i det svenska systemet och jag är övertygad om att stränga förbud inte är det bästa sättet att ändra attityder, utan insikt, reflektion och information är ännu viktigare.
Nu går lagen till lagtinget och debatten fortsätter.
Fredrik Karlström 