Fredrik Karlström

Idag fick jag förmånen att säga några öppningsord på ett webinarium om svenska språket. Tog tillfället i akt och informerade lite om självstyrelsen. Det var ungefär det här jag sade.

God förmiddag jag heter Fredrik Karlström och är arbets- och näringsminister i Ålands Landskapsregering. När jag fick mailet om jag kunde säga några inledningsord under dagens seminarium kring rubriken – Framtidens arbetsmarknad – var behövs svenskan? Blev jag lite fundersam, för det här är en fråga vi aldrig riktigt ställer oss på Åland.

På Åland funderar vi nog mer på den första ansatsen av rubriken. Alltså – Framtidens arbetsmarknad. Särskilt nu under brinnande Corona-pandemi, speciellt när vår basnäring, sjöfarten kämpar för sin överlevnad och i synnerhet med tanke på hur digitaliseringen, automatiseringen, robotisering, den artificiella intelligens och maskinläran förändrar och påverkar allt just nu. Vilka arbeten/yrken kommer försvinna/upphöra, vilka nya arbeten kommer uppstå och hur skall vi relatera oss till det?

Men det var inte den första ansatsen jag förväntas säga några ord om, utan den andra. ”var behövs svenskan”

På Åland ställer vi oss inte den frågan så ofta. Orsak till det, är nog att frågan är lite kryptisk i en åländsk kontext och har ett litet defensivt uttryck, eller är kanske mer relevant ur ett utpräglat minoritetsperspektiv. På Åland är inte frågan om svenskan behövs på arbetsmarknaden. Det är en nämligen en självklarhet att det är så.  

Jag vet att de flesta av er redan vet det här men jag tänkte kort sammanfatta utgångspunkterna till varför det är så:

• För snart 100 år sedan fastställdes Ålands statstillhörighet av Nationernas Förbunds beslut, närmare bestämt den 24 juni 1921. Några dagar senare antogs den så kallade Ålandsöverenskommelsen mellan Finland och Sverige, där länderna gemensamt förband sig att garantera förpliktelserna, att Ålands befolknings skall ha rätt till deras svenska språk, kultur och lokala sedvänjor. Därtill har vi vår självstyrelselag som reglerar bland annat svenska språket på Åland. Där stipuleras det klart och tydligt att Åland är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska.

• Enligt självstyrelselagen ska skrivelser och andra handlingar som utväxlas mellan landskapsmyndigheterna och statens myndigheter i landskapet avfattas på svenska.

• Och ytterligare enligt samma lag gäller att bestämmelser om den språkkunskap som krävs för statsanställda i landskapet utfärdas med landskapsregeringens samtycke genom förordning av statsrådet.

Hela lösningen kring Ålandsfrågan på 1920 talet, som internationellt binder Finland, utgår från att man ska kunna leva och bo samt arbeta både inom offentlig och privat verksamhet samt erhålla offentlig service, utan kunskaper i finska. Avsikten är att man även i praktiken ska kunna leva ett normalt liv, i livets alla skeden, på svenska på Åland. Brister detta så brister fundamenten för Ålandslösningen från 1920 talet.

Så ur ett åländskt perspektiv så är svaret på frågan i rubriken. Var behövs svenskan, enkel. Det är överallt!

Ur ett finländskperspektiv, och det faktum att Finlands grundlag säger att Finland är två språkigt, så skulle man givetvis önska detsamma. Att man i praktiken ska kunna leva ett normalt liv i livets alla skeden, på svenska, i Finland. Vi är dock alla väl medvetna om att så inte är fallet och vi både förstår och vet att andelen svensktalande i Finland minskar och har så gjort i decennier och med det minskar tyvärr även den möjligheten ytterligare och förståelsen för svenska språket likaså.

Nu till seminariets fråga. Svenskans roll i en framtida arbetsmarknad. Jag tror ur ett arbetsmarknadsperspektiv att svenskan är en styrka att kunna och en konkurrensfördel om man vill leva, arbeta och bo någonstans i Norden.

Vår nordiska arbetsmarknad är så mycket större än Finlands och även om svenskan inte alltid är ett krav för att kunna arbeta i en internationell miljö så underlättar det oerhört mycket de sociala aspekterna och är nyckeln till att få ett socialt sammanhang, vänner och hitta sin plats på en ny ort i Norden.

Den nordiska arbetsmarknaden kräver många gånger kunskaper i flera språk men det är helt klart att svenska, eller åtminstone skandinaviska är en konkurrensfördel på den nordiska arbetsmarknaden.

Det ska bli intressant och höra era synpunkter, tankar och funderingar under dagen. För jag tror vi har lite olika utgångspunkter, olika förutsättningar men samtidigt delar vi samma farhågor. Om inte vi slår vakt om svenskan, vem kommer då göra det?

Till sist tänkte jag avsluta mitt inlägg med att citera Finlands President Paasikivi som för ca 70 år sedan sa : 

”Se till att tillräckligt med svenska undervisas i finsks språkiga skolor! Om du slutar lära dig svenska kan det ersättas med ett annat främmande språk – och jag försäkrar dig att det inte är spanska!”