Fredrik Karlström

Jag har alltid varit en sann nordist och oerhört stolt över att tillhöra en del av världen där nationsgränser finns men gränserna mellan människorna inte funnits.

Jag har varit extra stolt över den nordiska pass- och rörelsefriheten som infördes för snart 70 år sedan den 1 juli år 1954. Stolt över den nordiska familjen och det nordiska samarbete jag värnat, lovprisat och hyllat så mycket i decennier.

Men de senaste månaderna har mitt Norden förändrats. Norden har blivit kallare och den grundläggande fri och rörelsefriheten, jag tagit för given, har satts ur spel. Arbetspendling över gränsregionerna har försvårats och människor som vill träffa sina vänner på andra sidan gränsen nekas inträde och istället för en öppen gräns, möts de av en gränsbevakningsman med skottsäkerväst och pistol (inte med munskydd och handskar) som frågar efter resedokument och reseanledning.

Det är i kriser goda vänner, relationer och samarbeten prövas. Det är i kriser vänskap behövs som mest. Det är i kriser man vill känna tryggheten i och kunna lita på sin familj.

Jag är i själ och hjärta ledsen över hur vi hamnat i den här situationen där vi stängt gränsen för varandra och våra vänner och jag önskar verkligen att den här krisen kommer leda till att vi värnar den nordiska gemenskapen mer framöver. Så här får vi aldrig mer göra mot varandra igen.Att ingå i en familj betyder inte bara att man har rättigheter, det kommer även skyldigheter med det släktskapet.

Släktbanden gäller inte bara under goda tider, när det är enkelt att tycka om varandra utan även under svåra tider när kriser är ett faktum. Det är då vi behöver varandra som mest och det är då vi skall hjälpa varandra som mest.

De senaste månaderna har varit svåra för alla, men corona-pandemin är ingen landskamp. Vi borde kämpa mot viruset tillsammans, inte var och en för sig. Vi borde ha sett norden som en region och arbete för att utforma gemensamma riktlinjer och rekommendationer som gäller lika för oss alla, oavsett på vilken sida av gränsen vi befinner oss.

För 80 år sedan stred ca 10.000 svenskar på Finlands sida mot Sovjetunionen i finska vinterkriget. Många offrade sitt liv för vår frihet. De senaste månaderna har de svenskar som tillåtits kommer över den finska gränsen möts med skepticism och avkrävande en deklaration och reseanledning. Det skäms jag över och vill be om ursäkt för.Såhär beter man sig inte mot sina vänner och varandra.

Nu börjar inte bara arbetet med att bygga upp våra ekonomier och få människor i arbete igen, det fixar vi, det har vi gjort förut. Våra samhällen är i grunden stabila och vår tillit till varandra finns kvar även om den är naggad i kanten.Det viktigaste arbete vi kan göra nu, inom nordiska rådet och ministerrådet är att stärka samarbetet och intensifiera våra kontakter och skapa en känsla av samhörighet igen. Vårda och läka de sår som uppstått.Fortsättningsvis gäller några grundläggande fakta.

Det viktigaste är att håller huvudet kallt, hjärtat varmt, hålla fysisk distans, stanna hemma om vi är sjuka och hålla händerna rena.Men samtidigt som vi gör det ovanstående.

MÅSTE vi öppna upp våra gränser för varandra. Stängda gränser inom Norden kan aldrig vara rätt väg att gå. Det får inte få vara ett alternativ. Stängda gränser är som att stänga dörren för en av våra familjemedlemmar som vill komma hem, när den behöver det som mest.

Förutom att lägga fokus på detta behöver vi lägga mycket av vår kraft och energi framöver på att bygga upp förtroendet länderna emellan i allmänhet, men även förtroendet mellan människorna – länderna emellan i synnerhet.Vi måste på alla sätt motarbeta den rädsla, den ängslan och ångest som tyvärr uppkommit hos många människor, i alla våra länder, som möter en annan person ifrån ett annat nordiskt land.

Viruset ser ingen skillnad på människor eller nationalitet, det bör inte heller vi göra. Vi behöver helt enkelt sätta alla våra gemensamma krafter på att komma varandra närmare igen och inte bara ta bort de fysiska gränshinder som hindrar oss från att träffas, utbyta erfarenheter och göra affärer. Vi måste få bort de osynliga avståndet som uppstått mellan våra medborgare de senaste månaderna.

I Norden skall det inte finnas ett Vi&Dom. I Norden är vi en familj där rörelsefriheten är och skall vara grundbulten i det som håller ihop oss, tillsammans.