Fredrik Karlström

Idag är det den sista dagen i den första månaden på det ”nygamla” jobbet. Jag är, som de flesta säkert vet, tillbaka efter ett fyra års uppehåll på ”brottsplatsen” och tänkte skriva några ord om vad jag gör och vart jag är på väg.

Den senaste månaden har bestått i, och varit precis fullspäckad med möten, information, kriser, intervjuer, företagsbesök, plenum och överläggningar. Därtill har jag träffat mängder med personer som av olika anledningar har utmaningar och problem som de önskar prata med näringsministern om.

Vissa saker kan jag hjälpa till med men långt ifrån allt löser sig med ett möte eller ett telefonsamtal till näringsministern. Tyvärr.
Systemet vi lever i, och har byggt upp fungerar inte riktigt så. På både gott och ont.

Jag får dagligen frågor som rör allt mellan himmel och jord och det handlar inte bara om näringspolitik, det handlar om hur sjukhuset behandlar patienter, hur myndigheter tolkar socialvårdslagar, om tunnlar, broar, färjor och allt där emellan. (nej det finns ingen assisten/sekreterare/medhjälpare som jag kan hänvisa till som kan avlasta lite).
Bara så du skall få en liten inblick så kommer här är en liten bild på hur kalendern sett ut sista månaden (långtifrån allt finns dock med på den här bilden). Jag håller med, det här är inte hållbart på sikt, särskilt när man inte kommer hem förrän runt 22:00 på kvällarna… Men som jag brukar säga till Eva, -”Det blir snart bättre” 🙂

Så vad tycker jag då om att vara tillbaka? Hur känns det? Frågar många.
Det korta svaret är -”Superbra, intressant, många utmaningar och fantastiska möjligheter”. Det lite längre svaret är att det inte finns något riktigt enkelt svar på den frågan. Till en början kan jag väl säga att jag känner mig oerhört mycket tryggare i min roll nu än för åtta år sedan. Jag känner ett oerhört stort och starkt stöd ifrån väljarna, avdelningen och även ifrån en stor del av näringslivet.

Startsträckan att komma igång har varit väldigt kort, om det ens varit någon (som exempel fick jag frågan om att komma på både Ålands Näringsliv, Visit Åland och ÅPF:s höstmöte för att berätta om näringspolitiken redan under regeringsförhandlingarna och innan jag blivit utsedd till minister).

Jag känner dock generellt att jag har ett relativt bra grepp över de frågor som är aktuella inom de områdena jag är ansvarig för, eftersom jag även var det under år 2011-2015. Givetvis finns det oerhört mycket jag behöver läsa på, uppdatera mig om och gräva djupare i, precis som det skall vara. Problemet har bara varit att jag inte riktigt vet när under dygnets få timmar jag skall hitta den tiden.

Däremot kan jag konstatera att mina förra fyra år på den här posten är till oerhörd stor hjälp och nytta. Den investering i tid, kraft och engagemang som jag gjorde då, känner jag nu att jag kan skörda mer frukter ur. Jag känner också att jag inte behöver bevisa något, utan jag är den jag är och gör det jag gör. Helt enkelt försöker jag göra det bästa jag kan och accepterar idag att jag inte kan göra mer än det.

Men det skall du veta att något motsvarande jobb som det jag har nu, finns nog inte. Någonstans. Förväntningarna är enorma, verktygen begränsade och tiden (även om man börjar väldigt tidigt på morgonen och slutar väldigt sent) räcker inte riktigt till.

Området jag ansvar över är sort. Egentligen kanske lite för stort och ärligt talat väldigt komplicerat. Det finns inga enkla svar på alla komplexa problem som dagligen behöver lösas. Det finns kanske en anledning varför man delar upp mina områden på tre/fyra ministrar och ännu fler assistenter/sekreterare samt olika departement i våra nordiska grannländer.

-”Nej”. Jag tycker inte att min post behöver delas upp på fler personer men ärligt talat blir man ibland lite splittrad när man skall prata arbetsmarknad, torskfiskestopp, turismutmaningar, skattegränsen och EU-domstolens vårfågeljaktbeslut på en och samma förmiddag. Därtill förväntas man ha kloka svar och åsikter också inom alla andra områden, inte bara mina egna. Så lite förståelse ibland om man ibland inte har alla svar 100% korrekt hoppas jag att ni har.

Ovanstående är en liten del i en så kallad vardag men låter man bli att svara på de ca 100 inkomna mailen per dag eller skjuter upp att svara på nästan lika många telefonsamtal och ”messenger-frågor”, delta på överläggningar eller prioriterar bort krismöten om Hybridfärjor eller det nya finansiella systemet, så anser jag att man missköter sitt jobb. Så det är inget alternativ.

Därtill tillkommer, kommunrundor, lagtingsplenum och utskottsförhör som man inte bara förväntas delta i, utan har obligatorisk närvaro på och som bör prioriteras. Jo, just jo. Höll på glömma alla enskilda föredragningar ifrån tjänstemännen där svar till HFD blandas med avtal med Visit Åland, arbetsmarknadspolitiska riktlinjer eller köp av ny båt, som lagtinget beslutat om, för att fiskerikontrollen skall kunna utföras.

Min nya vardag är helt enkelt en ganska komplex tillvaro med vad allt det innebär. Tur att jag gillar att hålla många bollar i luften och är van med att prioritera vilka bränder som är mest akuta att släcka för att få livet och vardagen att fungera. 🙂

Men visst skulle det vara behövligt, nödvändigt och önskvärt med lite tid för eftertanke, djupare studier inom komplicerade områden, kunna hålla längre strategiska diskussioner och få tid att formulera visioner om vart vi skall och vart vi är på väg. Eller kanske bara en praktikant som kunde hjälpa till med det mest basala som att ta fram lite underlag inför olika möten, tal eller tillställningar man förväntas närvara på.

Ovanstående är en enkel beskrivning av en enkel åländsk näringsministers vardag under en vanlig januari månad. Till detta skall tilläggas att det som jag självförvållat lagt till min portfölj och som ärligt talat egentligen är en lika stor fråga som allt det ovanstående, tillsammans. Är den digitala utvecklingen i förvaltningen och våra underlydande myndigheter.

Här finns ett hästjobb att göra och jag kommer återkomma till det inom kort. Det är trots allt där jag lagt mest tid och tankekraft under mina tidiga morgon/natttimmar den senaste månaden.

Ovanstående får väl ses som en lång förklaring och ett politikersvar på en kort fråga om hur det känns att vara tillbaka. Det korta svaret är:

-”Det känns bra och väldigt inspirerande, många utmaningar, mycket att göra och ärligt talat anser jag själv, att jag är rätt person på den här posten just nu. Vet inte vem som skulle kunna göra det bättre.
(säger jag självgod som jag är) 🙂

Nu skall jag strax hoppa i bilen och köra ut till Landsbygdscentrum för att träffa alla organisationer som sitter där 08:00-10:00 för att därefter ha en träff med företagare i samma hus mellan 10:00-12:00. (därefter avlöser möten varandra hela dagen). Hoppas vi ses, om inte nu, inom kort.
Godmorgon