Fredrik Karlström

Det finns några frågor jag återkommande får när jag träffar vänner, bekanta och andra. De är de här frågorna :
Hur är det med ryggen? Hur är det med sömnen? Är huset klart? Blir det någon SteelFMhjälpen i år? När flyttar ni radion?
Svaret på dessa frågor kommer i ett annat blogginlägg men i det här inlägget kommer svaret på den fråga jag fått flest gånger, sista året.

Tänker du ställa upp i valet i höst?
Jag har stört mig lite på mig själv att jag inte kunnat svara JA eller NEJ på den frågan direkt. Jag brukar inte vela. Jag brukar ha snabba svar på det mesta, jag brukar bara köra på och följa magkänslan. Tror mitt ”velande” har att göra med att jag blivit lite äldre, visare och förståndigare 🙂

Så, vad är svaret?
Korta svaret är JA.

Jag har funderat mycket på det här valet och min eventuella roll i det. Här kommer ett lite längre resonemang på just den frågan.

• 

Jag har år 1999, 2003, 2007 & 2011 ställt upp i de åländska kommunal och lagtingsvalen och faktiskt blivit invald varje gång. Det är alltså 20 år (!) sedan jag kandiderade och drev en valkampanj för första gången. Förra valet (år 2015) valde jag att inte ställa upp i lagtingsvalet utan stiga åt sidan och ge plats åt någon annan. Jag tyckte jag hade gjort mitt för ett tag.

Det gjorde jag av flera orsaker. För det första tror jag att det är bra för politiker att stiga ut ur den politiska bubbla som råder i självstyrelsegården och ut i den ”verkliga verkligheten”. Jag tror inte det är optimalt med heltidspolitiker på livstid. Bättre då att ta en paus och komma tillbaka, om väljarna vill det.

En paus ifrån det politiska är bra för personen i fråga, för demokratin och för samhället. Min grundfilosofi är att förändring alltid är bra. En förändring innebär inte per automatik alltid en förbättring, men en förbättring inleds alltid av en förändring.

Dessutom måste jag erkänna att jag hade ”abstinens” över att få göra/skapa något konkret med händerna. Något som jag själv kunde styra över ifrån den minsta lilla detalj till det absolut största. Så jag valde att hoppa av det politiska ”ekorrhjulet” och istället bege mig ut i det mindre trygga, mindre ekonomiskt fördelaktiga och satsa allt på att bygga ett hus åt mig och Eva, samt starta upp SteelFMhjälpen och gå tillbaka till mina företag som jag lämnade fyra år tidigare.

Så varför ställer du upp igen?
För det första så anser jag mig ha något att tillföra och trots min ”ringa ålder” har jag en hel del erfarenhet. Både ifrån det politiska livet men även livet i allmänhet och livet som företagare i synnerhet.

Min grund som företagare, entreprenör, optimist, äventyrare, humorist, förändringsförespråkare, glädjespridare samt att jag gillar att träffa både nya och gamla människor tror jag är bra egenskaper om man skall representera Ålands folk och bygga ett bra samhälle, ännu bättre.
Jag tror jag kan tillföra lagtinget något.

Efter mina år i landskapsborgen har jag kommit till insikt att ett samhälle varken kan eller bör skötas som ett företag, utan mer som en familj. (Skrev om det här>>)

Jag inser att allt inte är svart eller vitt och att de flesta frågor har fler än en sida samt de personer som kommer med enkla svar på komplexa problem, oftast inte har helt rätt. Däremot inte sagt att man kan effektivera mycke, sluta med vissa saker, optimera system och rutiner samt fokusera på det som bygger värde på sikt. På samma sätt som man måste göra i alla företag och aldrig glömma vem man jobbar för. Kunden i företaget, medmänniskan i samhället.

Jag vet idag också att ingen kan göra något ensam när det kommer till att driva/utveckla ett samhälle. Skall något göras på Åland, skall det göras gemensamt. Att få partikollegor, tjänstemän, andra partimedlemmar, opinionsbildare, näringsliv och medborgarna med på tåget, är A&O.

Tack vare mina tidigare år i lagtinget och i regeringen har jag lärt mig hur en ”slipstenen skall dras” för att optimera chanserna att få det resultat jag önskar. Sen är politik det omöjligas konst och samma naturlagar som gäller i verkliga livet, behöver inte alltid gälla när det kommer till politik, men det är en annan historia.

Jag ställer även upp för att jag tycker att det behövs både erfarenhet och nytt blod i lagtinget (kanske jag låter lite högmodig när jag säger att jag står för bådeock, men jag tycker jag gör det).

Politik är en förtroendebransch. För att få något gjort inom politiken måste du ha ett politiskt förtroendekapital bakom dig. Det får man inte genom insändare i tidningen, inte genom låga påhopp på andra politiker, inte genom att misskreditera andra, inte genom att hela tiden berätta vad andra gör fel och inte genom att alltid säga NEJ, till allt.

Politiskt förtroendekapital kan man inte kräva eller köpa. Det får man genom att man förtjänar det. Hur förtjänar man det? Genom att bygga relationer, vara saklig, ärlig, transparent, öppen, glad, påläst, välkomnande och generös. Men framförallt måste man inse att det tar tid att bygga upp. Det tar år och det kräver ett engagemang. Ett äkta engagemang.

Jag ställer även upp för jag anser att ett självstyrt örike behöver ha förtroendevalda som är bra på värdskap, bra på att öppna dörrar, bra på att representera Åland, bra på att skaffa nya ålandsvänner, bra på att ”sälja in Åland”, bra på att ta plats, bra på att sammanföra människor med varandra och framförallt bra på samarbeta med andra. Där tror jag att jag kan bidra.

Vad Åland behöver nu är personer i lagtinget och i regeringen som kan ta ansvar för helheten, inte en region, något särintresse eller några enskilda sakfrågor. Det finns bra kandidater i de flesta partierna, men det finns också sämre. Rösta inte på ”ensakspolitiker” och kandidater som hellre letar fel, brister eller konflikter hos andra än samarbete, de kommer inte få mycket uträttat i lagtinget.

Eftersom jag tagit beslut att ställ upp, hoppas jag givetvis att du väljer att lägga din röst på mig. Jag kommer vara den jag är, med mina fel och brister, med mitt glada humör, med min envisa arbetsvilja och jag kommer använda mina kontakter, mitt sätt att vara för att göra mitt bästa för helheten.

För några år sedan var det jag som näringsminister som bestämde, nu är det du. Jag är beredd fyra år till, om du vill.