Fredrik Karlström

Läser i Nya Åland idag att arvodeskommissionen i lagtinget väljer att höja arvodet för de som kommer bli invalda i lagtinget i höst. Personligen anser jag att man börjar i fel ände, det finns bra mycket annat som borde åtgärdas och förändras vad gäller lagtings/regeringsarbetet före man höjer lönen. Här kommer tre exempel.

1. Börja med att minska antalet ledamöter till 20-21 stycken.
   Det skulle betyda en inbesparing på ca €800.000/år med den nu föreslagna ersättning. Det skulle också göra platserna attraktivare i lagtingssalen, statusen som lagtingsledamot skulle höjas och de som skulle bli invalda skulle ha ett större folkligt förankrande/förtroende. (Idag sitter flera ledamöter med långt under 100 personliga röster och lagstiftar om hur vi andra skall leva).
   
2. Sluta använda bondepraktikan som arbetskalender.
   När det inte finns ärenden i plenum eller utskott för ledamöter att behandla, då anser jag att de skall sätta sig ner och fundera på hur självstyrelsen och Åland kunde utvecklas, hur attraktionskraften kan ökas, hur Ålandsbilden kan förstärkas och hur Åland kan bli en ännu bättre plats att leva och bo på.
   
   Ledamöterna borde passa på och anordna seminarier, informera sina väljare om vad det är som görs, leta kunskap, besök andra områden och bjud in mängder med gäster utifrån. Göra minst ett företagsbesök i veckan och håll sig ajour med hur verkligheten och utvecklingen ser ut och sker utanför lagtingsbyggnaden.
   
   Det borde helt enkelt ställas lite krav och se till att alla verkligen gör sitt allra bästa för Åland, varför inte förslagsvis ca 40 timmar i veckan?
   
3. Låt ministrarna anställa en personlig rådgivare/assistent/politisk sekreterare
   Idag sysslar ministrarna med allt mellan himmel och jord. De skapar bl.a Powerpoint-presentationer, skriver pressmeddelanden, gräver efter information i ÅSUBs statistikbok, sitter i otaliga arbetsgrupper/kommittéer/möten och svarar på både enkla och svåra frågor (skriftligen och via telefon) som inte alltid har med uppdraget att göra och de förväntas vara tillgängliga dygnet runt.
   
   Har riksdagsmannen en eller flera assistent/er, borde ministrarna definitivt ha en också.
   
   Så mitt förslag är, genomför ovanstående, sen kan lönen höjas, om det finns något utrymme kvar.