Det blir inte alltid som man tänkt

Publicerat: 26 mars, 2019 i Personligt

Har funderat länge på hur jag skall formulera det här inlägget. Vilken ton jag skall hålla, vilken inriktning jag skall ta och vad jag verkligen vill ha sagt. 

De senaste månaderna har känslorna pendlat mellan att vara arga, besvikna, lite bittra och nu kanske mest ledsna. Gissar att det är ett ganska vanliga känslospektrum när man hamnar i ett tillstånd som man inte försatt sig själv i och där utomståendes beslut påverkar den verklighet och vardag man befinner sig i. Många har gått igenom liknande faser, vid flera olika tillfällen i livet. Det kan handla om att man blir av med jobbet, blir orättvist behandlad eller när det kommer till att man måste ta ett beslut om att skiljas.

Skilsmässor är aldrig roliga, särskilt eftersom det oftast innebär att en part blir mer drabbad än den andra. Den ena parten anser sig kanske orättvist behandlad och tycker det drabbar just den oförskyllt mycket samtidigt som man anser att man har rätten på sin sida. När det sedan även ofta handlar om en hel del pengar gör ju inte saken bättre eller enklare. Känslan som ofta infinner sig, förutom att man känner sig sviken och bedragen, är en känsla av hopplöshet och frustration samt därtill att man kan ha svårt att ta till sig hur den andra parten känner, tänker eller resonerar. 

Nej, Eva och jag skall inte skiljas. 

Det här inlägget handlar om affärer och att företag på Åland inte är immuna emot den hårda verkligheten företagare och entreprenörer över hela världen ständigt lever i och ibland måste genomleva. Ibland tar andra beslut som påverkar en själv, ens verklighet och det finns inget man kan göra åt det. Så är det i det här fallet. 

Det här inlägget handlar om att det på söndag är den sista dagen Bagel Bee Coffee Bar håller öppet i Maxinge. Att stänga den verksamheten är givetvis inget som vi önskat eller vill göra men ibland måste man vidta åtgärder som går emot känslorna och inse när det inte fungerar längre, slänga in handduken och gå vidare. Rädda det som räddas kan och fokusera på det man kan göra något åt. 

Jag brukar alltid säga att det är oerhört enkelt att starta företag på Åland och i Finland. Det är det. Det svåra är att få företaget att överleva de första fem åren, och därefter. De första åren i Maxinge gjorde vi ganska stora förluster men vi såg att vi gjorde något rätt, vi erbjöd något som inte fanns på Åland och för varje månad som gick kunde vi konstatera att den månaden var bättre än motsvarande månad året innan, som var bättre är året före det och så fortsatte det från april år 2013 till december år 2018.

Den långsamma men ändå positiva utvecklingen gjorde att vi höll ut och fortsatte. Trots att resultatet inte var någon höjdare. Men vi kände en stolthet i att skapa arbetsplatser, utveckla ett eget koncept och vi tyckte våra anställda gjorde ett superbra jobb. Vi hade ett gäng unga människor som ställde upp för varandra, hade nästan ingen sjukfrånvaro och ett gäng som gav energi och som vi var stolta över.

Vi kände att fortsätter vi några år till på det här sättet så kommer Bagel Bee Maxinge bli ett företag som kanske generera lite vinst och vi kan använda de medlen för att utveckla företaget ännu mer. Kanske öppna fler ställen någon annanstans.  År 2018 var trenden bruten och det första året som vi kunde visa svarta siffror. Nu kunde vi även börja betala av på förlusterna ifrån de första fem verksamhetsåren. Tyvärr varade inte den glädjen så länge. Vi hamnade på grund av orsaker som vi inte kunde påverka tillbaka på ruta ett när beslut togs att ett ytterligare café skulle öppnade under samma tak.

Vi förstod direkt vad det skulle innebära när vi fick höra nyheten. Den tyvärr lite för lilla ”kakan” av fikagäster skulle nu delas på tre ställen, istället för de tidigare två. Vi insåg direkt att det är väldigt få personer som fikar två gånger under ett besök till ett och samma köpcentrum.

Nu har några månader gått sedan nyheten om ytterligare konkurrens tillkommit och vi kan konstatera att våra farhågor besannades. Vår omsättningen är tyvärr för låg för att kunna hålla den höga standard vi vill hålla. Vi är givetvis ledsna att det gått såhär och konstaterar att ibland sker saker som man inte har kontroll över och att det ibland inträffar händelser som andra förorsakat som påverkar vår verklighet mer än vad vi hade önskat. 

Vi kunde välja att vara bittra över den kapitalförstörelse denna satsning varit för oss, gräma oss över all den arbetstid, kraft och engagemang vi lagt ner under åren, sätta fokus på att det här är ett nederlag, vara ledsna, sura och bittra. Det väljer vi dock inte att vara. Det är inte vår stil.

Utan vi sträcker på oss, vi är stolta över att vi gjort något bra, vi har försökt, vi gjorde något och vi har fått förmånen att haft 15-talet (mestadels unga) fantastiska anställda som vi fått vara med och skola upp till att bli Ålands bästa baristor och härliga människor.

Vi har lärt oss mycket på den här resan och nu kan vi sätta mer fokus på att vidareutveckla Bagel Bee Coffee Bars konceptet i Mariehamn.

Till skillnad ifrån jordbruket så finns inget ”skördeskade-system” att ansöka pengar ifrån i det vanliga näringslivet. När olyckliga händelser inträffar och beslut tas som man själv inte rår på, står man som företagare ensam om ansvaret. Då handlar det om att göra det bästa av situationen, hjälpa personalen vidare, ta förlusten, kavla upp ärmarna, inte gråta över spilld mjölk utan ta tjuren vid hornen och köra vidare, men på ett annat sätt, på ett sätt man känner glädje, entusiasm och framtidstro i.  

I en företagares verklighet finns inga garantier för att allt alltid skall gå bra, fastän man gjort allt rätt och satsat stort och jobbat hårt. Det finns ingen annan som kan ta över ansvaret, ingen annan man kan vända sig till och
man kan inte vända sig till landskapet och begära kompensation för att det inte gått som man planerat. Utan det gäller att anpassa sig till att konkurrensen är stenhård och att kunden alltid har rätt. 

Vi lämnar nu Maxinge men fokuserar vidare på våra övriga verksamheter. Vi hoppas att  Mariehamn snart ges möjlighet att växa, blomstra och öka sin attraktionskraft igen. Vi tror på vårt koncept, men det krävs en viss omsättning för att få det att fungera. Vi vill fortsätta leverera det bästa kaffet på ön.

Vi lämnar nu Maxinge med lite sorg, men vi är övertygade om att såren kommer läkas och när det stängs en dörr så öppnas alltid ett fönster. Lycka till ni som är kvar i Maxinge och är du intresserad av att driva ett café, en glassbar eller något annat, strax utanför Claes Ohlsson, Lekia, Alko och Phunee Oriental i norra entrén. Ta kontakt med Dan-Johan Dahlblom, vårt engagemang slutar här. 

Vi har under sex år upparbetat en efterfrågan och vi är övertygade om att någon annan med ny energi, vilja och lite ”jäklaranamma” kan få en bra brödföda på ett område med potential. Speciellt om man är villig att jobba på plats en hel del själv. Det som krävs är samma driv och glöd som vi hade för sex år sedan, en glöd som tyvärr nu slocknat för vårt engagemang i Maxinge men som jag är övertygad om att någon annan kan hitta en annan väg framåt via.

Maxinge gör Åland bättre, även om det inte blev så bra för oss. 

kommentarer
  1. […] Det blir inte alltid som man tänkt […]

    Gilla

  2. Anonym skriver:

    Det är synd och skam att det slutar så här. Vi har kompletterat varandra på ett sunt sätt i sex år men förutsättningarna och spelreglerna har förändrats. Jag önskar er all lycka och framgång och är övertygad om att ni går ut ur huset med huvudet högt och ryggen rak. Katja, Koppargrytan

    Gillad av 1 person

  3. Jonas skriver:

    Förstår er helt och hållet,
    Men ge inte för mycket energi på skördeskadorna.
    När du va med o styrde så satsades det rejält med bidrag på mjölkens posterboy. Ibland med samma spelregler som andra hade och ibland egna.
    Ska berätta en historia ur mitt arbetar liv som jordbrukare, mitt i intensivaste perioden på våren blev jag påkörd i en motorcykeltävling där det konstaterades ett benbrott i foten som krävde gips i 4 veckor.
    Ingen kunde rädda mig där, gips 4 veckor betyder inget djurskötande dvs slakt eller djurplågeri.
    Inget föll mig på läppen, så kom hem och kapade upp en hög läderkänga kapade till lite flatjärn och hade 4 slangklämmor modell grövre hemma.
    Krängde läserkängan på foten, placerade 4 flatjärn runt kängan och spände fast med slangklämmor.
    Värkte som fan men fick jobbet gjort och benet tipp topp idag.
    Blir inte som man alltid tänkt, men tror lite på att man skapar sitt eget öde.

    Gilla

  4. Anonym skriver:

    Ibland kan ens farhågor besannas… tänkte också direkt att nu slår de undan benen för er genom att ta dit ett cafe till… Jag gissade också tidigt att en viss centerchef skulle sluta… 😦

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s