Fru talman,
När jag tillträdde som näringsminister i Ålands Landskapsregering 2011 var jag välmedveten om att jag skulle komma att ta väldigt många beslut i många olika frågor. Jag trodde dock inte att det här förslaget som ligger på lagtingets bord idag skulle vara ett av dem och att mitt namn skulle stå som föredragande minister.
Något jag också trodde 2011 var att när man tar ett beslut så blir någon arg och någon glad, så är det oftast inte. Jag har lärt under mina snart fyra år att de flesta blir arga, så även i det här fallet. Den vetskapen får dock inte hindra en minister att ta beslut och lägga fram förslag.
Det är ingen hemlighet att förslaget framför er idag, är en kompromiss och att det är jag som föreslagit den här kompromissen i landskapsregeringen. Det är också därför jag är föredragande minister eftersom jag är första ersättare för infrastrukturministern.
Jag har föreslagit den här kompromissen fast jag personligen, sedan jag började i lagtinget 1999 argumenterat för att vi INTE skall sänka promillegränsen från 0.5 till 0.2 promille utan vi borde sätta in mer resurser där vi verkligen har problem, alltså på att förhindra de som kör grovt rattfulla.
Jag har tillochmed lämnat in en motion om att vi borde ta bilen av de som återkommande kör grovt rattfulla. Tyvärr har jag dock inte fått majoriteten med mig bakom den tanken, ännu.
Den av landskapsregeringen tillsatta arbetsgrupp som skulle ta fram ett förslag till nytt handlingsprogram mot risk- och missbruk föreslog det inte heller, så den frågan får jag jobba vidare på.
Det här lagförslaget består av några komponenter.
Den första är att vi sänker gränsen för grovt rattfylleri till 0,8promille ifrån dagens 1,2 promille och den andra stora förändringen är den åtgärden som engagerat många i olika medier senaste veckan. Nämligen att vi sänker gränsen för rattfylleri till 0,2 promille, men vi gör det genom att använda oss av den självstyrelse vi har och skapar en egen åländsk modell därefter.
Vi gör inte som i Sverige och vi fortsätter inte som i Finland.
Förslaget är som ni vet att den som ertappas bakom ratten med en promillehalt mellan 0,20 och 0,49 i utandningsluften kommer att tilldelas en ordningsbot, inte dagsböter. Personen blir inte heller av med körkortet och får körförbud men bör naturligtvis inte heller köra vidare innan promillehalten har sjunkit under 0,2.
Förslaget innebär också att ”en gång är ingen gång, men två gånger är en vana”.
Alltså vi sätter inte igång polisens, vårdens och rättsväsendets resurser på de som för första gången åker fast i en av polisens kontroller förutsatt att den personen inte blåser över 0,5 promille som idag.
Däremot om det rör sig om ett återfall inom ett år ska polismyndigheten omhänderta körkortet, ge dagsböter och bestämma en körförbudstid som, beroende på olika omständigheter, som till exempel alkoholhalt, trafiksituation och tidigare rattfylleribrott kan vara upp till sex månader.
Förslaget betyder alltså att vi INTE rakt av sätter in det väldigt kraftiga straffet direkt för de som blåser 0,20-0,49 utan det kvarstår att gälla vid 0,5 promille och uppåt. Vi visar med det här förslaget att alkohol och bilkörning inte hänger ihop men vi är samtidigt pragmatiska, realistiska och välmedvetna om att det tar tid att ändra attityder och vi vill inte skuldbelägga, frihetsberöva och straffbelägga personer som blåser under 0,5 promille på ett sätt som vi idag gör, för de som blåser över det.
Det här förslaget innebär också att polisens, vårdens och rättsväsendets resurser inte behöver sättas igång med full kraft vid ett väldigt lågt positivt blåsprov, vilket det skulle göra om vi gick direkt på det system som används i Sverige.
Och det är det som är alternativet till den här kompromissen. Jag vet nämligen att det INTE finns en majoritet för att bibehålla 0,5promille i det här lagtinget, så min kompromiss är ett steg i rätt riktning men drabbar inte de som inte är de största problemen på ett sådant sätt som vi vill bestraffa de som kör med höga halter alkohol i blodet.
Jag vill hellre se det här kompromissförslaget gå igenom än alternativet, som jag vet är en bokstavstolkning av 0,2 promille som i Sverige.
Med den här korta redogörelsen lämnar jag över lagförslaget till lagtinget.
Fredrik Karlström 