Häromdagen fick jag en enkel fråga på frågestunden ifrån Simon Påvals om strömmingens status, kvoter och trålare. Hade jag fått frågan lite på förhand hade jag kunnat sätta mig ner och formulera ett fylligare svar. Det svaret hade ungefär låtit/sett ut såhär 🙂
Först vill jag börja med att säga att jag också bekymrad över situationen för strömmingen i Östersjön även om det börjar komma signaler om att den mår lite bättre (se länkar längst ner). Strömmingen är en hörnsten i havsekologin och grunden för övriga fiskarters livskraftighet.
Jag tänkte kort försöka förklara lite hur beslutsgången går till, alltså vem som beslutar om vad och vem som kan göra något åt de utmaningar vi har tillsammans. Tyvärr är våra åländska möjligheter att påverka den gemensamma fiskeripolitiken i Europa inte särskilt stora. Vi kan prata med våra finska kollegor, vilket vi gör och har en bra dialog med, men när det kommer till förhandling i Europa är det Finland som sköter det och resultatet går inte alltid ”vår” väg.
Kortfattat går det till såhär. Fiskekvoterna för Östersjön fastställs av Ministerrådet på föredragning av EU-kommissionen. Till sin hjälp att nå en hållbar nivå gällande alla kvoterade arter har kommissionen det vetenskapliga rådgivningsorganet ICES som är en mellanstatlig organisation som består av över 6000 forskare ifrån över 700 havsinstitut. De ger förslag på kvoter för de reglerade arterna för olika områden i Östersjön. Vissa arter är gemensamma för hela havet, tex vassbuk, där en kvot ges gemensamt för alla områden. Torsken i sig är uppdelad i två bestånd, västra och östra, där västra i princip är danska sunden och östra resten av Östersjön och strömmingen/sillen uppdelat i flera.
I praktiken brukar ICES ge förslag på kvoter som kommissionen sedan tar rakt av och föreslår vidare till ministerrådet. Ministerrådet gör dock sedan lite som dom vill i sista ändan men brukar hålla sig inom det intervall som ICES förespråkar. I år beslutade man att följa det undre värdet av forskningsrådets rekommendationer för strömmingen i Bottenhavet och minskar kvoten med 28 % (Finland stödde detta) men i centrala Östersjön lade sig rådet i övre kant av rekommendationerna och höjde kvoten med 32 %.
Det är i rådet politiken kommer in i bilden, det är där förhandlingar genomförs stater emellan och det är där besluten fattas. Faktum är att rådet har hållit sig inom de vetenskapliga intervallen som ICES föreslagits. Men på grund av bland annat strömmingens utmaningar och kondition har ett PM lagts till beslutet där kommissionen, Finland, Sverige och Litauen uttrycker sin oror. Kommissionen kommer därför att uppmana ICES att genomföra närmare vetenskapliga analyser om ålders och storleksfördelningen av strömming i egentliga Östersjön och Bottniska viken och orsakerna till minskningen av stor strömming samt identifiera åtgärder för att komma tillrätta med problemet..
Från Ålands del brukar vi påtala vikten av förutsägbarhet vad gäller möjligheterna till fiske men i övrigt brukar vi inte ha andra åsikter utan vi accepterar ICES:s råd. Vi har alltid ansett att strömmingen är en resurs som kan tillvaratas inom de gränser som vetenskapen medger. Tyvärr ser dagens konsumenter inte strömmingens värde som mat på tallriken på samma sätt som gjordes förr.
Personligen har jag alltid haft lite svårt med att vi fiskar upp strömming för utfodring av pälsdjursnäringen men tack och lov har det minskat. I dag används en betydande del av den trålfiskade strömmingen som fiskas i den fortsatta livsmedelskedjan och förädlas till fiskmjöl i Finland för att därefter användas i den inhemska produktionen av odlad fisk. En produkt som jag själv och merparten av finländarna anser som nödvändig och hälsosam samt bidrar till landets självförsörjningsgrad. Det måste dock göras inom ett långsiktigt hållbart nyttjande av den naturresursen.
Det här är ingen enkel ekvation. Ska vi kräva att de kvoter andra fiskar på, inom ramen för de vetenskapliga råd och godkända kvoter som finns, skall minskas eller helt tas bort, medan vi själva agerar för att öka vårt fiske på arter som regleras hårt? Jag tänker då främst på lax och nu det (enligt mig) väldigt positiva forsknings fisket på torsk som vi utför.
Svenskarna vill (åtminstone en del av dem) förbjuda fisket innanför 12 sjömilsgränsen men den åtgärden medför inte per automatik att strömmingen i sig kommer att må bättre. Signaler ifrån Finland gör gällande att det skett någon form av förändring i östersjön som gör att strömmingen inte hittar den föda den behöver och sålunda är både liten och mager. Kan det bero på att individerna är för många? Det är även den här frågan som aktualiserats i det PM jag nämnde ovan och som kommissionen nu ber ICES att forska vidare med.
Om man ser till de åländska kvoterna från år 2017, då vi fick oss tilldelade egna andelar av Finlands kvoter, fram till år 2023 års fastställda kvoter kan man notera att de sammanlagda pelagiska kvoterna minskat med 50 %. Från dryga 14 miljoner kilo då, till lite på 7 miljoner kilo nu. Det vi borde sträva efter är att kvoterna i de olika fångstområdena skulle vara mera konstanta. Det har vi fört fram till ministeriet och de har haft samma åsikter som oss och även fört fram det till EU.
Personligen är jag kanske inte den största förespråkaren av det storskaliga industrifisket i östersjön med det är en nödvändig del av den moderna livsmedelskedjan. Ifrån Åländskt håll har vi påpekat att fisken borde fiskas mer långsiktigt hållbart, tas tillvara, och ätas lokalt. Först och främst av människor i den region den fiskas och i andra hand gå vidare som foder till fiskodlingen.
Den här diskussionen kommer fortsätta, men för att få till en förändring är det på EU-nivå den ändringen måste ske. Den gemensamma fiskeripolitiken är komplicerad och det finns inga enkla svar men ur ett åländskt perspektiv är det att föredra det småskaliga kustfisket. Det om något påverkar inte Östersjöns naturresurser på ett ohållbart sett.
Fiskeribyrån har kontinuerlig dialog med sina kollegor och i slutet av december har de haft ett första möte med LUKE (Naturresursinstituet) och JSM (Jord och Skogsbruksministeriet) angående strömmingens välmående. Från ministeriets sida står man i beråd att begära in en forskningsplan av LUKE, inriktad på strömmingens tillväxt och kondition och enligt de diskussioner som förts har vi möjligheter att vara med i det kommande projektet och ha möjlighet till så väl synpunkter i planeringsstadiet och kunna bidra med material.
Slutligen, även om det har sett utmanande ut för strömmingen i Bottenhavet finns det information och indikationer om att det går åt rätt håll:
https://svenska.yle.fi/a/7-10026174
https://www.luke.fi/sv/uppf%C3%B6ljningar/fiskenaringens-datainsamling/i-bottenhavet-har-strommingarnas-tillstand-forbattrats-nagot-fran-det-svaga-fjolaret-mangden-stor-stromming-fortfarande-lag
Fredrik Karlström 