Fredrik Karlström

I dagens ledare i Ålandstidningen tar Annika Kullman i från tårna för att misskreditera mig i allmänhet och försvara Ålandstidningens heder i synnerhet. Allt baserat på ett litet inlägg på sociala medier.
Här är lite bakgrund.

Efter några veckors skriverier i framförallt Nya Åland (men även Ålandstidningen) och ett 7-avsnitt långt granskande reportage i Ålands Radio om den så kallade ”ÅMHM-härvan”. Skriver Lagtingsledamot Jessy Eckerman så här en kväll efter klockan 22:00 i slutet av april på sin Facebook sida:

När jag skrev mitt inlägg visste jag inte vilken tidning hon läst eller vilket reportage hon hänvisar till som gör henne så berörd. Men jag svarade såhär.

Jag menade givetvis inte att ALLT som står i tidningen är falskt utan bara att allt som står där inte alltid är sant. (mitt inlägg var inte heller generellt riktat mot Ålandstidningen, när min farfar uttalade detta citat, fanns bara en tidning på Åland).

Jag har haft min beskärda del av ”duster” med lokalmedia under åren. Jag anser mig kanske inte alltid ha blivit korrekt behandlad eller citerad alla gånger men det är en av (bak)sidorna med att vara minister och f.d. radioman. I ärlighetens namn får jag även skylla mig själv för vissa av de gångerna. Jag pratar oftast lite för mycket och för snabbt när jag blir intervjuad, måste lära mig hålla mig kort.

Generellt är jag mäkta imponerad över arbetet som utförs i de fyra mediehusen på Åland. Bara att vi har ett sådant stort utbud skall vi vara oerhört stolta, tacksamma och glada över. Det är världsunikt och det utgör även grunden för att demokratin inte är hotat på den här ön. Jag anser även att demokratin eller trovärdigheten hos dessa mediehus, inte heller kan rubbas eller hotas av att en enskild ministers skickar ett kort meddelande på Facebook till en lagtingsledamot. Bägge är starkare än det.

-”Det stod i Ålandstidningen, så det är sant”. Sa min farfar. För att ge ett exempel på att det inte alltid är så, så kommer ett exempel ifrån de senaste veckorna där både innehållet och ”vinklingen” inte är helt överensstämmande med sanningen och verkligheten. Det här reportaget, som blev en löpsedel, första sida och uppslag är ett ganska bra exempel. I det reportaget står det att jag både köpt och beställt en rapport av en partikollega.

Skrev om det här>> . Men i korthet. Jag varken köpte, beställde eller anlitade Krille och han hade lämnat partiet för flera år sedan. Rapporten var nyheten, men ”köpt av partikollega” var det som slogs upp och blev SCOOPET.

Jo, det kom en liten rättelse i en tidning någon dag senare, gällande Krille. Men de stora svarta rubrikerna står kvar. På löpet, första sidan och i minnet hos en del människor som läser det. De tror säkert att Krille fortfarande är moderat och att ministern har makt att köpa vad han vill, av vem han vill.

Så är inte fallet. Jag har ”makt” över mitt representationskonto på ca €1500 per/år, men där tar det slut. Jag varken kan eller får köpa något för skattebetalarnas pengar. Allt som köps till eller av förvaltningen görs av en tjänsteman eller bereds av en tjänsteman. Det här var ett exempel.

Jag står för det jag säger. Även det jag sa till redaktionschef Sandra Widing efter att hon kontaktade mig, via mail, i den här frågan förra veckan. (se bild nedan)

Jag tycker att Ålandstidningen är det mediehus på Åland som är det mest balanserade och tolkar/vinklar innehållet minst och gör minst fel. Mitt förtroende för Ålandstidningen är fortfarande starkt, likt det är för de flesta ålänningar, enligt den utredning som Kullman hänvisar till.

Men det betyder inte att ALLT, alltid är rätt och det förväntar jag mig inte heller. Jag vet hur tufft det är att fylla tidningen med innehåll varje dag.

Jag tål granskning, står för vad jag gör och vad jag säger. Ibland blir det fel och då får man ta konsekvenserna av det eller be om ursäkt. Efter Sandras mail, insåg jag att mitt inlägg kunde missförstås/övertolkas och bad om ursäkt för det, till henne. Eftersom det var hennes artikel Jessy Eckerman hade läst och blivit bedrövad över.

Som synes, så accepterade Sandar den ursäkten. Men tydligen räcker inte det för dagens ledarskribent Kullman och chefredaktören Dahlen. De anser att det här ”klavertrampet” är en så viktig principfråga så det befogar att man tar till det kraftfullaste vapen en tidning har för att bilda opinion. En helsidesledare.

På ledarplats insinueras det att jag vill ”så ett frö av tvivel” och underminera. Det tolkas det ena och det andra med bland annat referenser till Trump och allt avslutas med demokratikortet. Det här utgående ifrån ett meddelande på Facebook. Det är enligt min åsikt att dra lite för stora slutsatser av en händelse taget ur sitt sammanhang. Att sedan även krydda ledarens i slutet med min ”sverigeresa” för att verkligen sätta dit mig. Det tycker jag är lite magstarkt.

Men det är det här som är det fina med yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati. Ibland tycker vi olika. Vi väljer alla vad vi gör, säger och skriver. Och så får det vara. Alternativet är hemskt.

Det är bra att Ålandstidningen gör fel ibland. För gör man aldrig fel, så gör man inte heller mycket.

Kanske ledaren och mitt inlägg kan öka intresset för *källkritik och fakta. Att vi inte bara blint tror på allt vi läser och hör, oavsett om det kommer ifrån public service, privata dagstidningar, alternativa eller sociala medier. Att vi inte dra förhastade slutsatser av uttalanden tagna ur sitt sammanhang utan tänker till vad syftet, motivet och uppsåtet är. Från alla håll. Då har det kommit något bra utav dessa två inlägg, om inte så känns det här som vi håller på skjuter mygg med kanon.

*Källkritik är kritisk granskning av källmaterial och bedömning av trovärdigheten av påståenden som ges i en informationskälla.