Fredrik Karlström

Jag försökte, man jag kan inte låta bli.  Måste bara skriva några rader om det föreslagna väldigt socialistiska förslaget att införa en extra landskapsskatt, eller en ”mediaavgift av skattenatur” som regeringen föreslås.

Det är ingen hemlighet att jag ansett att TV-licensen är ett hopplöst gammalmodigt sätt att finansiera en del av det som våra folkvalda politiker anser att vi skall finansiera gemensamt, såsom public service utbudet på Åland.

Att avskaffa TV-licensen är något jag har jobbat för ända sedan jag ställde upp i lagtingsvalet år 1999. Nu snart 20 år senare kommer ett förslag, som jag tycker är nästan ännu värre.

I det gamla systemet fanns det ett mått av valfrihet, man kunde även om det inte vara så många som gjorde det, välja att inte vara med och betala för den mediaproduktion som skapades av Ålands Radio & Tv, genom att helt sonika välja bort TV-apparaten.

Det kan man inte längre, nu skall alla (inklusive företag) betala, bortsett dock ifrån vissa traditionellt socialdemokratiska väljargrupper. Grattis Socialdemokraterna och Camilla Gunell att ni får igenom er politik. 

-”Nej, jag är inte emot public service”, jag anser bara att man borde ha definierat vad public service på Åland är och skall vara, innan man tvingar folk och företag att betala för det eller slår fast ett nytt finansieringssystem som skall gälla i ett decennium. Jag kunde skriva hur mycket som helst om det här men ärligt talat har jag tröttnat och givit upp (skrev lite om min uppgivenhet här>>) men orsaken varför jag är emot den här landskapsskatten är i korthet på grund av dessa orsaker:

• För det första borde politikerna bestämma vad det är man vill ha ut av Ålands Radio & Tv. Vad skall public service radion göra? Mer sportbevakning, fler grattulationsprogram, mer musikprogram eller borde kanske mer resurser sättas på att granska makten, producera mer nyhets/kulturprogram och mer icke kommersiellt innehåll? Det borde man göra först och slå fast det i ett mediapolitiskt program.
• För det andra. Genom att införa en ny landskapsskatt (tillägnad public service bolaget Ålands Radio & Tv) visar lagstiftaren tydligt att samhällsfinansierad media är viktigare att prioritera än allt annat som vi demokratiskt har valt att vi bör sköta gemensamt. Vård, skola, omsorg eller infrastruktur, det är inte lika viktigt. Blir det sämre tider framöver tvingas politiker dra ner på just dessa områden för att klara av den gemensamma finansieringen av vårt samhälle. Pengarna till Ålands Radio & Tv rörs dock inte, där skickas räkningen ut via skattesedeln som vanligt, oavsett om det finns lyssnare eller inte.
• Genom att införa en mediaskatt, före man definierat vad ‘public service på Åland’ är och skall vara i framtiden, så cementerar och bekräftar man att dagens (och de senaste 20 årens liknande innehåll, är vad man vill ha, senast man gjorde en lyssnarundersökning var Nokia störst i världen och iPhone fanns inte…)
• Systemet med ”avgift av skattenatur” kostar att hantera. Skattebyrån tar betalt för att administrerar denna skilda skatt.
• Nu skall även företag vara med och betala för något de inte konsumerar.
• Borde inte alla vara med och bidra enligt sin förmåga, för något som våra demokratiskt valda politiker beslutat att vi skall sköta gemensamt?

Hur skulle man då gjort?

Jag har haft flera förslag på lösning under åren.

Det första och mest logiska är att den mediaproduktion som politikerna bestämt att skall finnas (och ansvarar över), även bör finansieras via landskapets budget. På så sätt blir det demokratiskt förankrat, alla är med och betalar samt politikerna får ta det yttersta ansvaret över att bolaget ges finansiella resurser att bedriva just den verksamheten som de vill ha. (Att tvinga folk och företag betala specifikt för något de inte använder och samtidigt låta vissa grupper slippa vara med och finansiera det, det rimmar illa i mina öron. Eller ett annat ord är socialidemokratiskt)

För att säkerställa det som journalister anser oerhört viktigt, alltså ”armlängds avstånd” kunde man fastslå det årliga beloppet i budgeten att gälla i fem år. Då ges verksamheten relativt långsiktiga förutsättningar (i en föränderlig värld) samtidigt som sittande regering/lagting inte kan ändra finansieringen ifall de skulle bli ”granskade” för hårt (något jag förövrigt anser att inte görs). Varje budget/belopp-ändring skulle sålunda gå över ett demokratiskt val och partierna kunde redogöra inför valet hur de ser på public service uppdraget.

Det andra alternativet som jag också föreslagit och som också hade varit bättre än ”avgift av skattenatur” är att man skulle använt sig av en liten del av de PAF-medlen som varje år delas ut till allmännyttig verksamhet på Åland. Idag är det många ålänningar som inte är aktiva i någon förening eller får del av de pengarna, men skulle man finansiera upphovsrättskostnaderna för SVT/YLE/TV4 och public servicen på Åland, hade alla fått ta del av det någon gång, mer eller mindre under året.

Kontentan av dessa två ovanstående förslag är att public service likställs med allt annat vi bör sköta gemensamt, men den skulle inte få en egen gräddfil i lagstiftningen som prioriterar det högre än exempelvis sjukvården.

Genom mina två förslag skulle alla medborgare vara med och betala, istället för som det föreslås nu, att vissa grupper slipper helt undan, samtidigt som andra grupper/hushåll får betala mer än idag.

Dessutom skulle köpkraften på Åland öka med ca 2 miljoner euro/år om man gått inför något av mina förslag. Valfriheten hade ökat, människor hade fått bestämma själva hur deras surt förvärvade pengar skall användas istället för att politikerna i landskapsborgen gör det.

Men jag förstår att det är enklast ur ett politiskt perspektiv att göra såhär. Med det här förslaget blir det ingen förändring inom landskapsförvaltningen (man tvingas inte prioritera mellan exempelvis media/sjukvård), man blir mer lik Finland och man behöver inte specificera vad public service skall vara.

Ålands Radio & Tv blir nöjda, de kan fortsätta som tidigare och notan för allt skickas till skattebetalarna (behövs sedan mer pengar så är det ju bara att sätta in progressivitet i lagen…).

Att man sedan anställt en ”oberoende utredare” som skall komma med en slutrapport om public service i november, dagarna innan han inleder en fast tjänst på just det bolaget han skall granska, gör ju inte saken bättre men tyvärr förvånar det mig inte längre.

Grattis till alla er som tycker förslaget är bra. Er valfriheten minskade ytterligare och ni har just fått en ny skatt. Åland tog ytterligare ett steg mot vänster.

Kom dock ihåg att ca 90% av pengarna går till produktionen av Ålands Radio på 91,3 MHz och bara ca 10% av beloppet används för att kunna ta del av SVT/SR och YLE:s utbud. Jo just ja. Den kommersiella svenska kanalen TV4 ingår också i dom 10 procenten.

Hade det inte varit bättre att politikerna även skulle ta ansvar över finansieringen istället för att skicka notan till dig?

Det rycker iallafall jag.