Fredrik Karlström

Runar Karlsson skrev en insändare förra veckan som du hittar här>> om mer ärlighet i jordbruksdebatten. Mitt svar kommer här.

Även om jag tycker det känns lite bakfram att diskutera med en regeringspartners företrädare via insändare så kommer här ett svar på inlägget om ärlighet i jordbruksdebatten.
Först vill jag säga att jag inte anser det är rätt att likställa grundläggande samhällsfunktioner såsom vård, omsorg, skola och infrastruktur mot stöd till det privata näringslivet. Men eftersom jämförelsen nu är gjord låt oss titta lite närmare på ärligheten du gav uttryck för.

Du skrev att studiestödet ökat från 6,4 till 6,9 miljoner (+7,8%) mellan 2009 till 2011 men du ”glömde” skriva att t.ex. antalet beviljade studiepenningar (=studeranden) ökat från 2528 till 2941 (+16,3%) under samma tid.

Orsaken till att skärgårdstrafikens omfång och drift svällt över alla bredder kan du fråga tidigare trafikministrar om men nuvarande regering har genomfört en stor reform och minskat antalet körtimmar med ca 3000 stycken. Gällande ÅHS så sitter du själv med i styrelsen och borde därför veta varför ramarna där inte hålls.

Förslaget till nytt LBU-program och reformen av avbytarsystemet är inte en tjänstemannaprodukt utan jag ansvarar för dessa men hela regeringen som du stöder har lagt ramarna i omställningsbudgeten, lagtinget har sedan antagit dem och jag förverkligar bara det som getts mig i uppdrag.

När det gäller stödet till jordbruket är en rättvisare och ärligare bild att försöka se till vad som totalt går ur de åländska skattebetalarnas fickor. Åländska skattebetalare står givetvis också för sin beskärda del av det stöd som utgår ifrån statsbudgeten och det som kommer i form av EU-medel.
Tittar man i ÅSUB’s statistiska årsbok över totalstödet till jordbruket framstår med all önskvärd tydlighet att dina siffror (6+1 miljon per år) inte är riktigt hela ärligheten, utan det är ca 17 miljoner.

Naturligtvis kan man med lite god vilja hävda din ståndpunkt och ”glömma bort” allt som inte går direkt över landskapets budget men då bör du inte glömma bort de ca 3 miljoner som går utöver LBU-programmet såsom investeringsstöd, landsbygdscentret, avbytare, försöksstation, rådgivning och bidrag till skogsägare vilket du gjorde. Vill du vara riktigt ärlig bör du också lägga till de administrationskostnader landskapet har för att hantera jordbruksrelaterade frågor och kanske jämföra dem med administrationskostnaderna för övrigt näringsliv.

Ingen, allra minst jag har propagerat för en avskaffning av jordbruket, tvärtom, jag vill göra allt i min makt för att det ska kunna utvecklas och blomstra för att på så sätt kunna ge jordbrukarna högre inkomster och det åländska livsmedelsklustret mer av de fina råvaror som produceras.

År 2009 jobbade det 587 personer inom jord-, skogs-, och fiskebruk. I livsmedelsindustrin jobbade det 287 totalt alltså 874 personer. Eftersom fiskeindustrin inte har med denna diskussion att göra kan dessa dras bort. Visserligen ger livsmedelsindustrin kringeffekter även i andra branscher men på vilka grunder hävdar du att nettoeffekten av det nu föreliggande förslaget ens skulle kunna komma i närheten av 1500 förlorade arbetsplatser, ärligt talat alltså?

Jag vet väldigt många jordbrukare som önskar arrendera mera mark och utöka sin verksamhet, problemet är att det inte finns tillgängligt eftersom vi har haft ett för attraktivt stödsystem.

Förslaget till det nya LBU-programmet har en klar och tydlig inriktning på livsmedelsproduktion och konkurrenskraft där vi ökar på LFA-stödet med ca 25% och prioriterar produktiva investeringarna, miljöstödet är inte ett inkomststöd utan en ersättning för utförda miljöåtgärder.

Det finns ingen given rätt för någon att bedriva sin affärsverksamhet som man alltid gjort bara för att man själv vill och förvänta sig att landskapet skall stå för kostnaderna.
Vi kan göra mycket men vi kan inte göra allt.