Fredrik Karlström

Idag svarade jag på Torsten Sundbloms fråga om Lodjur och fårnäring>>. Så här svarade jag.

Jag värnar precis som ledamot Torsten Sundblom om varje arbetsplats i skärgården. Jag brukar tillochmed säga att en arbetsplats i skärgården är viktigare än en arbetsplats på fasta Åland.

Fårnäringen är precis som Sundblom påpekar något som passar ypperligt i våra skärgårdsförhållanden och jag skulle gärna se ett projekt kring 1000får.ax och fler får utplacerade på våra skärgårdsöar.
Däremot tror jag inte att det största hotet för en utökad fårnäring är den ökade lodjurspopulationen i skärgården. Vad som behövs för att den näringen skall lyckas och fungera är att det finns personer som vill syssla med fårskötsel, som kommer åt lämpliga markområden samt hittar sin nisch i marknaden och kan leverera en högklassig produkt till det lokala slakteriet.

Jag är helt övertygad om att de system vi har fyller kravet för vad samhället bör och kan ställa upp med för en företagare/fårägare som blir utsatt av ett lodjur. Som exempel kan jag passa på och berätta vad vi gör och vilka åtgärder vi har på kommande :
• Vi jobbar med ett utbildningsprogram för besiktningspersonal för att kunna bedömma skadorna som lodjuret förorsakar
• Vi kan och har betala ut ersättning för uppkomna skador utförda av lodjur, vilket jag anser vi har skyldighet till så länge vi har lodjuret fridlyst och ingen förvaltningsplan
• Vi jobbar även med att inom kort ta fram principer och riktlinjer så att vi kan bevilja tillstånd till skyddsjakt då det uppkommer vissa ”problemlodjur” som specialiserat sig på att angripa husdjur.
Jag vill också passa på ur ett lo/fårnäringsperspektiv berätta att enligt den senaste uppskattningen i Sverige (vintern 2010/2011) så finns det där mellan 1400 och 1900 lodjur.

Antalet får som under 2012 dödas av lodjur i hela Sverige var 99 stycken, sätter vi det i relation till fårnäringen och skador lodjuren åstadkommer här på Åland inser vi att lodjuret inte är ett ”fårnäringspolitiskt hinder”.

En lodjursstam behöver därför inte automatiskt utgöra ett hot mot fårnäringen.
Ofta är det en viss individ som börjar se får som ett lättfångat byte och då kan problem uppstå. För den enskilda fårägaren kan detta förstås vara kännbart men då har vi som sagt verktyg för att åtgärda det enskilda problemet och det finns medel upptaget i miljöbyråns budget att ersätta de skadorna.

Jag vill ändå när jag har möjlighet berätta att miljöbyrån och jaktenheten har börjat skissa på en förvaltningsplan för lodjuret. Åland har goda förutsättningar att hysa en population även om jag är helt övertygad om att De åländska lodjuren är en del av den finska populationen som förövrigt idag klassas som livskraftig.

På Åland finns det tillräckligt stora skogsområden och gott om föda i form av rådjur och dessutom har inte lodjuren några andra naturliga fiender här.

Tendensen på andra ställen har varit att lodjurets antal ökar snabbt sålänge det finns gott om bytesdjur, på Åland är lodjurets favoritmål rådjur, men allt hänger ihop, när antalet lodjur når en kritisk nivå så får rådjursstammen problem
• när rådjursstammen minskar får lodjuren brist på föda och väljer att angripa andra djur mer frekvent, när sedan den födan minskar leder det till att antalet lodjur minska på grund av brist på föda
• resultatet blir att rådjurstammen bli en bråkdel av idag och lodjuret stanna på en lägre nivå

Den här utvecklingen har skett på andra områden där man satt in förvaltningsåtgärder för sent. Utan ordnad förvaltning finns också risk för att illegal jakt uppstår och jag tycker det är bättre att ta tillvara skinnet än att gräva ner eller sänka det.

Så avslutningsvis vill jag säga
En förutsättning för att ha lodjur på Åland är att vi har en livskraftig rådjursstam men lodjuret får inte äventyra den stammen

Landskapsregeringen kommer nu utvärdera läget utgående från senaste vinterns inventering och målet är att i första hand skapa en beredskap för sådana situationer där lodjur orsakar problem och sedan även arbeta fram en förvaltningsplan.

För jag är övertygad om att bästa sättet att ha en biologisk mångfald på Åland är att vi förvaltar vår viltresurs på absolut bästa tänka bara sätt och bästa tänkbara sätt att fortsättningsvis ha lodjur på Åland är att vi har kontroll på hur de skall förvaltas och värnar o våra rådjur.