Mitt allmänna inlägg i budget-08

Publicerat: november 13, 2008 i Uncategorized

Talman
Jag tänkte ta tillfället i akt och hålla ett allmänt anförande om budgeten och då särskilt rikta in mig på näringspolitiken.

Landskapsregeringen utlyser 2009 till ett företagsamhetens år, det tycker jag är jätte bra, det är bra att man äntligen sätter det som finansierar hela vår offentliga sektor i fokus. Tyvärr är det är väldigt enkelt att prata om att man vill gynna företagsamheten men en annan sak att göra det i praktiken. Läser man budgeten så finns det mycket floskler och vackra ord, här kommer två exempel:
· Den övergripande målsättningen är att skapa förutsättningar för en konkurrenskraftig och stabil näringsverksamhet på Åland, tryggad sysselsättning för den åländska befolkningen och goda livsbetingelser på hela Åland inom ramen för en hållbar utveckling.
· De övergripande målsättningarna är att stärka näringslivets konkurrenskraft, öka tillväxtpotentialen och produktiviteten genom att investera i innovationer och bättre utnyttjande av humankapitalet.

Visst låter det bra, men vad betyder det i praktiken och framförallt vad skall landskapsregeringen konkret göra för att nå dit? Är lösningen mer bidrag till fler?
Det är lätt att säga vackra ord här i talarstolen eller skriva dom i ett dokument men betydligt svårare att genomföra det som står där, när jag hörde debatten mellan ledamot Roger Jansson och näringsminister igår kom jag och tänka på McCain som mitt i finanskrisen, mitt i valrörelsen säger att USAs ekonomi står på en solid bas och att det inte är så illa som det verkar just nu. Lite samma anda var det över näringsministerns sätt att resonera igår.

Visst, det är så att historien har visat oss att när världen går in i en lågkonjunktur brukar det dröja ca 6 månader innan det märks av på Åland, men att tro att vi inte kommer drabbas hårt är lite väl naivt. Globalisering har gjort att Åland inte längre är en skyddad marknad, egentligen lever de flesta företag på ett eller annat sätt av export eller konkurrerar med företag i vår närregion som försöker ta delar av marknaden. Tiden när vi kunde hugga ved åt varandra och leva gott på det är över, jag tror det kommer bli som Per Gessle sjunger i en av sina sånger, ”Det blir tuffa tider för en drömmare”
Med tanke på att det under de senaste 15 åren varit mera lönsamt att investera i aktiemarknaden på börsen än att investera i producerande företag lokalt är det närmast ett mirakel att det över huvudtaget startats några företag på Åland. Men tiderna har ändrats och dom har gjort det snabbt, börserna världen över har tappat nästan halva värdet på bara några månader, vilket i sig är en katastrof för många och kan bli kännbart för många fler. Till detta kommer att vi har levt över våra tillgångar de senaste åren och någon gång måste investeringar och ett dyrt leverne betalas, det spelar ingen roll om det är i privatekonomin eller den offentliga ekonomin. Lever man över sina tillgångar kommer det en dag när räkningen skall betalas och lånegivaren vill ha tillbaka sina pengar.

Jag tror dock att den nu kommande lågkonjunkturen kan föra något gott med sig, jag tror att den kan göra att det kan bli mer lönande för personer med kapital att satsa på lokala engagerade entreprenörer än upphaussade företag på börsen. Och det måste vi politiker uppmuntra på alla tänkbara sätt vi kan.
Jag tror att ett stålbad i världsekonomin kan göra åländska företag ännu mera konkurrenskraftiga. Jag tror att entreprenörskapen får ny näring när det inte längre går att få samma avkastning på börsen. Jag tror att ålänningen i grunden är ett av världens driftigaste folk, se bara vad som skapats här sedan förra världskriget. Visst är det åländska näringslivet, dess vidd och bredd otroligt imponerande med tanke på att vi bara är 27000 personer. Vi är inte många sett i ett större perspektiv, vi skulle alla rymmas i en och samma skyskrapa i Tokyo, Dubai eller Shanghai, vi är storleksmässigt en liten förort till en mindre stad globalt sett. Men det har aldrig hindrat ålänningens självförtroende att göra affärer och hävda sig i världen.

Det som är viktigt nu är att ta tillvara den kapaciteten igen. Det görs inte genom att ge mer bidrag till fler företag utan en riktig strukturförändring som förändrar näringspolitiken i grunden måste till, gamla strukturer måste ses över och göras om och nytt tänkande måste in! Då krävs bland annat ökad behörighet, flera instrument i självstyrelseverktygslådan. Och det är där LR bör sätta in sina resurser.

Grunden i företagandet/entreprenörskapet är den enskilda personens vilja att förverkliga sig själv och sin idé. Viljan att ta risker är det utmärkande för entreprenören. Att våga, blir hos entreprenören det självklara, det som driver utvecklingen framåt.
Oftast handlar risktagandet om mycket mer än att ”bara” riskera en del av sina sparade medel. Det vet alla småföretagare som med varje rationell kalkyl egentligen skulle göra allt annat än att pantsätta hus och hem för att köpa en ny maskin att ställa på produktionsgolvet, men entreprenören gör det ändå.
En politik för företagande krävs för att stimulera tillväxt, men en politik för företagande är också en politik för frihet. Fritt företagande ger möjlighet för enskilda att få utlopp för skaparlust, viljan att prova något nytt och viljan att våga ta risker. Tillväxt kan därför på många sätt beskrivas som högst personlig eller som resultatet av varje människas vilja att förbättra sitt eget liv.
Vad vi på Åland behöver mer av är människor som är villiga att satsa sitt liv på sina idéer och sina företag. Just nu finns för få människor som känner att Åland är ett tryggt, säkert, företagsvänligt ställe att starta sitt företag på, förhoppningsvis så kommer landskapsregeringens satsning på företagsamhetens år vara en del i den förändringsprocessen, men då skall det till mer handling och mindre snack. Jag vill att Åland skall vara det ställe i norden, Europa eller varför inte världen där det verkligen lönar sig att arbeta, där förutsättningarna inte är lika bra som övriga världen, utan bättre. Idag är det inte så, företag har flyttat härifrån och flera företagare funderar på att göra det bla med tanke på skattegränsen, fraktkostnaderna, den lilla närmarknaden och löneläget.

Entreprenörskap är inte något man utbildar sig till, entreprenörskapen uppstår ur individens vilja att förbättra sin egen ekonomiska situation och när den möjligheten finns, då skapas nya företag och med de nya arbetsplatser. Det gäller för oss politiker att ge varje unik individ möjligheten att förverkliga sina företagsdrömmar, däri ligger utmaningen!

Med den syn på företagande och tillväxt som jag har, följer också att politikens uppgift aldrig kan vara att peka ut branscher eller företag som viktigare än andra. Sanningen är att vi politiker inte har en aning om var framtidens jobb och tillväxt kommer att finnas. Vem hade för bara några år sedan kunnat ana att ringsignaler till mobiltelefoner skulle bli en marknad som omsätta miljarder euro i Västeuropa?
All erfarenhet visar att en politik som försöker hitta ”vinnare” bland branscher eller företag i allmänhet hittar förlorare, och med det, slösar med skattebetalarnas pengar.
Om politiker tror att det är dom som driver tillväxten kommer satsningar på fel saker att göras, oberoende av vilka politiker som sitter vid makten vid aktuellt tillfälle.
Ett gott företagsklimat i allmänhet och ett mycket gott små- och nyföretagarklimat i synnerhet är nödvändigt för att vi fortsättningsvis skall ha tillväxt på Åland. Utan ett växande näringsliv med företag som vågar nyanställa, expandera och investera stannar inte bara tillväxten upp, den minskar.

Företagsklimatet behöver en politik som inte bara går ut på bidrag i alla tänkbara former utan en politik som handlar om hur vi skapar förutsättningar istället för hur vi fördelar beloppet i klumpsumman. Jag tänker bland annat på alla de stora bidrag de senaste åren som delats ut till riskkapitalbolag, på alla de bidrag för utredningar, bidrag till bolag som blir att konkurera med existerande företag, Jag tänker på alla skattepengar som blivit bortkastade på alla dessa projekt som LR dragit igång bara för att det funnits delfinansiering ifrån EU. Jag vill dock poängtera att det inte är företagarens fel som söker bidrag, det har han eller hon fullt rätt att göra, felet ligger hos politikerna som skapat ett sådant system.

Ett avgörande problem är att vi inte har behörighet i de frågor som verkligen har någon betydelse för företagen, såsom skattesystemet eller arbetsmarknadslagstiftninen. De arbetsmarknadslagar som gäller i Finland gäller även här fastän näringslivet skiljer sig stort. I Finland finns den stora metall och skogsindustrin, de stora teknikföretagen och här på Åland består den största delen av näringslivet av små och riktigt små företag.
Arbetsmarknadslagarna kväver många småföretagare och skrämmer dem från att anställa. Jag kan inte låta bli att nämna som exempel arbetsgivarens sjuklöneansvar. Som arbetsgivare måste man inte bara ta ställning till om den man anställer kan förväntas göra ett bra jobb, utan också om risken är stor att de eller dens barn blir sjuka. Att som arbetsgivare tvingas betala betydande belopp för anställda som är sjukskrivna även för sjukskrivningar till följd av skador orsakade på fritiden eller till och med efter skönhetsoperationer känns inte rättvist.

Personligen skulle jag vilja ha andra regler för små företag än vad som gäller idag.
När en av samhällets läkare sjukskriver en person i ett privatföretag med färre än fem anställda anser jag att det inte skall behöva vara företagaren eller bolaget som skall tvingas betala upp till nio dagars sjukfrånvaro och lön med allt vad det innebär. Där kunde samhället gå in med stöd, stöd som inte snedvrider konkuransen utan blir ett stöd till den sjukskrivne. Det är stöd av den här sorten som jag tycker vi borde diskutera och ha på Åland.

Välstånd skapas inte genom politiska ingrepp utan genom att människor har möjlighet att bygga upp företag, ackumulera kapital, investera och arbeta. Det finns inte en enstaka åtgärd såsom golfbanor, simhallar eller KK-hus som kommer att återge Åländska företagare tron på vårt landskap som ett företagsvänligt område, och få dem att våga investera mer och anställa fler, utan politiken måste basera sig på vad som är bra för företagen. Det som är bra för företagen blir också på sikt bra för Åland.
Som jag sa tidigare, företagande handlar om att ta risker. För att en företagare ska våga ta den risk det innebär att starta ett företag, och kanske lämna en trygg anställning bakom sig, måste också företagaren tillförsäkras en rimlig avkastning om risktagandet blir framgångsrikt. Jag är helt övertygad om att ska vi klara framtidens utmaningar måste det helt enkelt inte bara löna sig att arbeta det måste löna sig att våga ta risker också.
Vad LR kunde göra om man vill stimulera entreprenörer och långsiktigt medverka till att skapa sunda, tillväxt potentiella företag kunde vara att tillhandahålla nödvändig borgen så att företagaren ifråga kan få lån i någon av bankerna på Åland. Landskapsbidrag och lån utan att företagaren behöver ta personligt ansvar är inte ett sunt sätt att bedriva näringspolitik.

Man kanske kunde tänka sig räntestöd till företag som bevisligen har det svårt just nu men som kan visa en plan på att satsningen dom gör troligtvis kommer bära frukt.

En av de absolut viktigaste punkterna som LR borde jobba på är att utöka självstyrelsen inom de områden som har med företagandet att göra så att vi kan driva en aktivare näringspolitik ifrån den här salen, alltså överta beskattningen och de andra instrument som krävs. LR borde utse 2009 inte bara till företagsamhetens år utan också till självstyrelseutvecklingens år. De går nämligen hand i hand.
Skulle vi ha egen behörighet på skatterna kunde man ge småföretagare rätt till uppskov med vinstbeskattningen under några år om de expanderar och anställer nya medarbetare. Vi kunde då också underlätta för privatpersoner att investera i riskfyllda projekt genom att införa ett särskilt riskkapitalavdrag. Det är frågor som dessa vi borde diskutera i Ålands Lagting, inte bara fördela den klumpsumma vi får ifrån Finland.

LR vill göra det enklare 2009 att starta företag, särskilt för kvinnor, det är ett bra initiativ men jag har lite synpunkter på detta, som jag inledde mitt anförande så tror jag att företag startas om det lönar sig för företagaren att göra det. Oavsett om man är kvinna eller man. Det är inte svårt att starta ett företag idag, inte alls. Vem som helst kan göra det, det svåra är att leva de första fem åren på det företaget.

Jag skulle om jag var minister i landskapsregeringen sätta in ett större fokus på de befintliga enpersonsföretagen & de småföretagen vi har och sätta resurserna på att få dom att anställa en person till. Att skapa arbete åt sig själv som enmansföretagare är inte så jätte svårt idag, men att ta steget från enmansföretag till att anställa någon, det är ett sjumilakkliv. Så fort som du anställer en person till ditt bolag, måste företagaren sluta med allt eventuellt svart jobbande eftersom man då har löner, semesterersättningar, socialavgifter, pekkanendagar och sjukskrivningskostnader att betala.
Det är där man borde sätta in samhällets resurser om man vill stöda företagsamheten, inte i första hand få folk att sluta jobba på ett företag och starta egna (ibland konkurerande företag) utan se till att det lönar sig för enmansföretagen & småföretagen att anställa fler människor, det är då tillväxten kommer, stöd dom som inte bara skapar jobb åt sig själv utan som skapa arbete åt andra!

Även om vi inte har behörigheten ännu över de instrument som vi behöver för en aktiv näringspolitik vill jag åtminstone stanna kvar vi dessa tankar och funderingar och tro att jag som parlamentsledamot har något att säga till om. Även om den reella makten över det som betyder något för småföretagarna inte finns i detta hus utan den makten är i stort i helsingfors och i bryssel så bör vi diskutera dessa viktiga frågor, endag kommer kanske dagen när vi åländskapolitiker står på oss och övertar de områden som verkligen betyder något för vårt samhälle. Även om det inte hänt mycket på den fronten de sista 20 åren så kan vi inte ännu ge upp.

Jag förespråkar att skatten på arbete bör sänkas och skatterna på vinster som investeras in i företaget bör avskaffas på samma sätt som i Estland. Det är inte klokt att företag som försöker växa skall betala skatt på den vinst de gör, givetvis skall skatt betalas på vinsten om den delas ut till företagaren eller aktieägarna, men att betala skatt på sin vinst för att sedan måsta gå till banken för att begära lån för att expandera är inte sunt, klokt eller företagsvänligt, det är sjukt! Skatten är en maktfråga. Ju högre skatt, desto mer makt har politikerna över våra liv, vårt företagande och desto mindre makt har vi själva. Det skulle jag vilja förändra, men det är jag det.

Jag skulle vilja jobba för att arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare, så att det blir lättare att driva företag och anställa personal. Jag tror att trygga jobb bara finns i företag som går bra. Trygga arbetsplatser kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mer drar sig också någon för att anställa.

Ett bra åländskt företagsklimat kräver även en mängd andra förändringar förutom sänkta och slopade skatter samt förändrade arbetsmarknadslagar, krävs en utbyggd och säker infrastruktur, förenklandet av import och export genom införandet av ett VAT-system, god utbildning, ett tryggt och säkert samhälle. Men framförallt behövs ett företagsklimat som gör att individer kan förbättra sin personliga ekonomi genom hårt arbete.
Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s