Fredrik Karlström

Herr talman,
Jag vill börja med att varna för att jag kommer överstiga den rekommenderade taltiden i det här ärendet och orsaken till det är att jag har väntat sedan 2005 på näringsutskottets behandling av min motion.

Först vill jag börja mitt anförande med att läsa högt vad som idag står i Ålands lagsamling, Landskapslagen om resandeavgift. Så att alla här i salen är medvetna om den lag vi redan har idag.

1kap 1§. Så står det såhär :
Idkare av regelbunden passagerartrafik med fartyg mellan hamn utom och hamn inom landskapet Åland är skyldig att till landskapet såsom näringsskatt erlägga resandeavgift enligt vad i denna lag stadgas.

3 kap 6§ står
I stöd av denna lag uppburna medel skall på sätt [landstinget] i samband med antagande av [enskild] årsstat närmare besluter användas i huvudsak för miljövård och för främjande av turism eller för beviljande av landskapsbidrag åt kommun för sådana ändamål.

Enligt lag är alltså alla passagerarfartyg idag skyldig att om vi så önskar erlägga en resandeavgift och medlen kan och bör gynna miljön eller turismen på Åland.

Den här lagen skrevs 1974 och fanns långt före vårt EU-inträde och lagens syfte är i stort samma som min motion. Lagen har dock inte använts de sista 35 åren och orsaken till det är att den är relativt omodern i vissa paragrafer och borde reviderats och det är precis det jag har föreslagit.

Jag föreslår att landskapsregeringen ska ges i uppgift att komma med en framställning till Lagtignet om ändring av den här lagen. Det är inte första gången jag motionerar om detta, jag gjorde det redan i mars 2005 men den gången vågade eller ville inte näringsutskottet behandla frågan utan den förföll vid valet och jag var tvungen att lämna in den igen 2007.

Jag har också förstått att den här motionen har orsakat mycket huvudbry i nuvarande och tidigare regeringar sedan 2005 och att man helst av allt hade önskat att lagtinget inte skulle behandla den alls. Det finns till och med ledamöter i dagens lagting som har bett mig att ta tillbaka motionen pga av den just är så känslig.

När man läser näringsutskottets betänkande förstår man att det finns andra krafter som styr än de vanliga politiska förmågorna. För läser man den befintliga lagen, min motion och utskottets betänkande så har man svårt att få ett grepp över hur utskottet resonerar, det verkar nästan som om någon annan utomstående person än medlemmarna i utskottet skulle ha formulerat betänkandet.

Men till sak. Lagen från 1974 är föråldrad och motionen har ett klart och tydligt syfte däremot så har utskottets betänkande ingenting med varesig lagen eller motionen att göra utan är mer en lovsång och hyllningssång till rederierna.

Utskottet har inte behandlat de frågor jag ställde i mitt anförande när jag presenterade motionen eller ens försökt titta på vilka möjligheter som lagen ger, åtminstone om man läser betänkandet. Utskottet skriver kort ” En ytterligare pålaga i form av en ny resandeavgift kunde i detta läge upplevas som en bestraffning och till och med påverka turtätheten till och från Åland”

På vilket sätt skulle en avgift på €0,50/passagerare påverka turtätheten till och från Åland? Vad grundar man det påståendet på? Varför indirekt hotar utskottet med turindragningar, har man erfarit det under hörandet?

Jag vill innan jag går in i detalj i motionens syfte påpeka en självklarhet när det kommer till demokrati, politik och sättet vi finansierar det vi kallar vår välfärd. Vi är alla i demokratins namn med och betalar det majoriteten av våra politiker anser att vi skall sköta gemensamt och jag anser att ett lagstiftande parlament skall ha den rättigheten, men vi skall även ha rätt att diskutera olika sorters finansieringssystem.

Alla förvärvsinkomsttagare, studerande, pensionärer eller ensamstående betalar skatt. Alla företag på Åland, stora som små betalar sociala avgifter för sina anställda, moms, acciser och skatt på eventuella vinster. Alla är vi med och finansierar våra vägar, skolor, omsorg och sjukvård alla utom egentligen en näring. En näring som jag är den första att hålla med om att är oerhört viktig för Åland och som jag mycket väl förstår betydelsen av.

Det är en näring som samhället skapat förutsättningar för långt utöver vad man har skapat för andra näringar. Verksamhetsförutsättningar som gjort det möjligt att de senaste 30 åren generera betydande vinster samtidigt som man även skapat fantastiskt många arbetsplatser. Men på samma gång som politikerna och självstyrelsen på Åland har skapat dessa förutsättningar för rederinäringen så har det försvårat och fördyrat för andra företagare att bedriv sin näring. Det finns alltid två sidor på ett mynt.

Skattegränsen utgör grunden för att rederinäringen här uppe i Östersjön genererar betydande avkastning, men samtidigt som den gör det, är samma skattegräns ett hinder som inte bara skapar kostnader för Åländska företag, det hämmar även utvecklingen för många. Vilket ÅSUB:s utredning för ett tag sedan klart visade. Åländska företag hör till de sämsta att anpassa sig till den öppna fria marknaden i Europa. Orsaken är inte att åländska företag är sämre än andra på att göra affärer utanför sin lokalmarknad, nej orsaken är klart och tydligt skattegränsen och de höga frakt- och transport kostnaderna.

Det jag konstant har hävdat de senaste åren är att det åländska skatteundantaget är Ålands och inte rederiernas som trafikerar på Åland. Varje år passerar dryga 10-12 miljoner passagerare de åländska hamnar och de passagerarna kan tack vare det Åländska skatteundantag inhandla taxfree-varor till betydligt lägre priser än i land och rederierna kan tack vare det tjäna ordentligt per passagerare.

Absolut inget fel i det, tvärtom. Jag gillar när företag tjänar pengar och jag inser mycket väl hur stor betydelse rederinäringen är för Åland.

Jag förespråkar inte i min motion att skattgränsen skall tas bort, det jag vill är att det åländska samhället fortsättningsvis skall ha bra skolor, bra äldreomsorg, bra vägar och bra sjukvård. Det har vi bara om samhället fortsätter utvecklas och det har vi bara om vi alla är med och finansierar de kostnaderna, oavsett vilken bransch vi valt att driva vår näringsverksamhet i.

Taxfree-undantaget möjliggör att en näring inte behöver betala moms, de behöver inte erlägga acciser och de får dessutom tillbaka de socialavgifterna de betalar för sina anställda. Att sedan fler och fler fartyg flaggat ut och fler och fler anställda inte har sin hemvist på Åland gör tyvärr inte saken bättre.

Det här är något jag accepterar och inser är en realitet pga de konstlade subventioner som finns i Europa men är det rätt att en näring ges alla möjligheter och resurser utan något som helst motkrav eller skyldighet att vara med och finansiera det vi alla andra är med och betalar? Är det för mycket begärt att rederierna skulle ta ett litet samhällsansvar och ge något tillbaka till samhället som givit dem dessa förutsättningar?

Frågan måste få ställas.

Jag anser att vi alla företag eller privatpersoner bör dra vårt strå till stacken för att den välfärd vi skapat tillsammans fortsättningsvis skall finnas i framtiden. Det jag föreslår i min motion skulle bidra till att Ålands attraktionskraft verkligen skulle öka och med det skapa nya arbetsplatser och intäkter.

Jag måste säga att jag har svårt att förstå är varför det är så känsligt att säga att vi borde revidera landskapslagen om resande avgift ifrån 1974.

Varför vill eller vågar man inte prata om detta verktyg särskilt med tanke på att passageraravgiften accepteras och betalas av ALLA rederier när de angör alla andra hamnarna runt om oss, Helsingfors/Åbo/Kapellskär/Stockholm & Tallin?

Alla andra hamnar tar ut avgifter både för på&avstigande resenärer . I Stockholm är avgiften 2-3€/pass i Helsingfors är avgiften 1,77€/pass och i Tallin 1,56€/pass det är bara i Åbo som det är lite billigare nämligen 0,60€/pass.

Jag har hävdat att en avgift på 0,50€/passagerare inte skulle göra att färjorna upphör med att vika in till Åland. Inte så länge skatteundantaget finns iallafall.

Dessutom skulle en sådan avgift inte heller snedvrida konkurrensen mellan rederierna eftersom alla rederier oavsett flagga skulle vara tvungna att uppbära denna avgift av sina passagerare.

Jag menar inte att landskapet skall bygga en nöjespark, casino eller driva någon högklassig mässkonferensanläggning för pengarna. Det är upp till rederierna och näringslivet själva att förverkliga och se till att skapa efterfrågan av upplevelser och tjänster så att antalet passagerare inte minskar ombord och ökar iland.

Pengarna skall absolut inte bli en intäkt i landskapets budget som används för att låta bli att effektivisera förvaltningen utan de skall användas i enlighet med intentionerna i 1974 års lag. Och gynna turismen.

Jag sa för sex år sedan att Åland skulle med detta verktyg inom tio år kunna bli Nordens turistattraktion nummer ett. Turismstrategier i all ära men vad som behövs är pengar för att skapa det, den moderna människan vill ha.

Det är ännu inte för sent, att göra Åland till det stället i Norden dit människor åker för upplevelsernas skull, alltifrån nöjen och kultur i form av teater och konserter till att Åland kunde vara en mötesplats där stora internationella idrottshändelser, mässor, motorevenemang, konferenser och andra publik intensiva arrangemang utspelas.

Åland skulle kunna bli en konkurrent till storstäderna runtom i Norden när det gäller att anordna evenemang, fast på ett annorlunda sätt, ett åländskt sätt. Och vi måste våga vara annorlunda och vi måste börja använda oss av de instrument som vi har. Landskapslagen om resandeavgift är ett instrument.

Tyvärr verkar det som att majoriteten i lagtinget fortsättningsvis anser att det är skattebetalarna på Åland som skall finansiera KK-hus, badanläggningar, & konstgräsplaner och att det är rederiernas uppgift att hålla passagerarna ombord.

Jag anser att projekt som dessa kunde ha finansierats via passageraravgiften och att fler investeringar iland skapar större efterfrågan på passagerare ombord.

Passageraravgift behöver inte vara stor, eftersom antalet passagerare är så pass många och vi politiker tillsammans med rederierna skall jobba för, och ta ansvar över att den mängden inte skall minska.

Jag säger det igen, pengarna ifrån passageraravgiften skall absolut inte ingå i landskapets stora budget utan vara helt fristående; fonden kunde skötas exempelvis av rederierna, näringslivet och landskapet gemensamt. Ett krav som dock måste finnas för att pengarna skall få röras är att de skall placeras på Åland och investeras i anläggningar eller projekt som skapar ökande turismströmmar hit.

Jag har svårt att förstå varför egentligen något rederi som trafikerar åländska hamnar skulle se negativt på ett sådant här förslag. Det handlar om att investera för framtiden, inte bara för turismnäringen iland utan lika mycket för de kommande passagerarna ombord.

Och för varje passagerare som betalar en avgift betalar konkurrenternas passagerare lika mycket och investeringarna iland ökar. Det i sin tur medför ett ökat intresse för Åland och på sikt fler passagerare. Det skulle sedan mest gynna de rederier som använder Åland som bas och destination och inte bara som hållplats!

I motionen står det att man eventuellt inte skulle uppbära en avgift av personer som övernattar på Åland. Jag inser nu att det skulle krävas för mycket administration att särskilja på dessa passagerare så passageraravgiften bör gälla alla som åker. Varför har inte utskottet alls tittat på det?

Vem vet hur framtiden ser ut, men inte är det otänkbart att flera rederier funderar på att börja färdas via Åland. Senaste år har funderingar funnits med trafik ifrån Gävle. Vem vet kanske någon börjar trafikera ifrån Lettland och Litauen till Sverige och väljer tack vare skatteundantaget att gå via Åland.

När eller om det inträffar borde ett sådant här system redan vara igång. Detta system kommer sedan gynna rederier som vill transportera människor till Åland och de rederier som bara är ute efter att använda vårt skatteundantag får betala lite för det. Inte mer än rätt anser jag!

Skulle systemet införts 2005 när jag skrev motionen första gången skulle fonden för turismens utveckling idag innehållit över 25 miljoner euro. Pengar som jag kan garantera att hade spelat en roll för utbudet av attraktioner på Åland och dess attraktionskraft.

Jag gissar även att arbetsgruppen som nyligen genomfört turismstrategin säkert skulle ha haft många intressanta ideér, förslag och projekt som kunde förverkligas om det bara funnits medel.

Jag har blivit anklagad både ifrån politiker och chefredaktörer att jag med den här motionen driver en politik som liknar de kommunistiska ländernas system med planekonomi. Och frågan har ställts om jag skulle acceptera en avgift på Sushilådor eller radioreklamer? Vill jag ha pålagor på min verksamhet för att sedan ge de pengarna till andra näringar?

Det argumentet har jag svårt att förstå eftersom jag betalar just den avgiften varje dag för att få bedriva mina näringar. På varje Sushibox jag säljer måste Sushibussens passagerare erlägga €1,25 till staten. För varje radioreklam vi sänder, för varje plåtbleck vi tillverkar, för varje kvadratmeter jag hyr ut går direkt över 20% av intäkterna till staten.

En stat som sedan använder dessa pengar till välfärd men även till att bygga nya fartyg som skall trafikera Åland och använda sig av vårt skatteundantaget.

Det kan jag acceptera, men jag har svårt att acceptera att 50cent per passagerare skulle hota rederinäringen så till den milda grad att de skulle dra undan benen, på rederierna, att skärgården skulle avfolkas och att turtätheten skulle minska.
Som så många har sagt i replikskiftena idag.

Det finns något som heter Corporate Social Responsibility CSR som på svenska kan översättas till ”Företagens samhällsansvar”, jag är övertygad om att företag som tar ett samhällssansvar och ger tillbaka lite till det samhälle som skapat förutsättningarna kommer tjäna på det. Går det bra för Åland, går det också bra för företaget och de kan på så sätt tjäna mer pengar.