Fredrik Karlström

Trots att det finns oerhört många ord i svenskan, räcker dom inte alltid till, men jag vill trots det skriva några rader om min kompis.

Det var en sommardag för snart 20 år sedan då jag fick mitt första telefonsamtal av en kille som på den tiden kallades för MC-Danne. Det var en väldigt energisk kille som ringde för han tyckte att jag skulle ställa upp i den höstens lagtingsval.

Det var vårat första samtal. Därefter har vi fortsatt prata, om inte alla dagar, så alla veckor sedan dess. De senaste åren förflyttade vi samtalen mer och mer till messenger, eftersom de ofta pågick väldigt sent på kvällarna eller nätterna. Samtalen handlade mycket om åländsk politik, om Åland i allmänhet samt världen i stort, alla våra otaliga projekt och allt däremellan. 

Vi tänkte väldigt lika i det mesta, vi älskade förändring, entreprenörskap, kreativitet, digitaliseringen, frihet, internet, innovationer, robotar, automation, drönare och såg alla möjligheter den nya tekniken skulle medföra både för oss själva och för samhället.

Vi började vår gemensamma politiska resa tillsammans i Mariehamns stadsfullmäktige efter valet år 1999 och trots att vi skrev motioner efter motioner, argumenterade för våra visioner och försökte få till en förändring så lyckades vi två unga ”glopar” inte förändra så mycket. Det var väldigt frustrerande för oss bägge och troligtvis var det också en avgörande orsak till varför Danne valde att flytta till Lemland och jag till Jomala. Vi ville vara med och förändra på riktigt, inte bara förvalta.

Danne var som en storebror för mig när det kom till politiken. Han var alltid påläst, insatt, kunnig, han hade visioner, tankar och han vågade stå upp för de även när det blåste. Han hade en ovanlig egenskap att kunna prata i bilder och otaliga är de gånger vi skrattat så vi gråtit av hans sätt att uttrycka sig. Humorn var en viktig ingrediens i hans vardag.

När han år 2000, 26 år ung, blev Ålands genom tiderna yngsta minister blev jag ersättare i lagtinget och fick då förmånen att jobba tillsammans med honom för att göra vårt Åland ännu bättre. Han gjorde mer på ett år än många andra ministrar gjort under flera mandatperioder och han skapade inte bara rubriker, han skapade framförallt verkstad.

Tyvärr föll den regeringen efter bara ett drygt år och det blev några år i opposition istället. Där fortsatte dock viljan att förändra och Danne är nog den åländska politiker, genom tiderna, som kommit med flest initiativ och som fått andra politiker att börja tänka på ett annat sätt. Han var ofta tio år före sin tid, vilket man kan se på alla de initiativ han låg bakom, både innanför och utanför politikens väggar. Söker man på Danne Sundman på lagtingets hemsida kommer över 200 formella motioner, spörsmål och hemställningar fram. Gör det.

Danne hade en förmåga att tänka strategiskt, se sammanhang som andra inte såg och hans hjärta slog alltid några extra slag när det kommer till det svenska språket och självstyrelsen. Han var en riktig politisk entreprenör som lyckades förnya sig själv, sina tankar kontinuerligt och som inte stod på samma ställe och stampade som så många andra. Han letade hela tiden efter nya svar och lösningar på alla olika problem och utmaningar som uppstod.

-”Skall man få något gjort skall man fråga någon som har mycket att göra”, brukade vi ofta säga till varandra och så frågade vi varandra om hjälp, igen.

Under min tid som minister var Danne den person som ”krigade” hårdast vid min sida. Han försvarade mig i vått och torrt, på sociala medier, insändarplats och från talarstolen. Han kom med hjälp, idéer, tankar och förslag på hur vi kunde ta oss ur kluriga situationer, tillsammans. Han fanns alltid bara ett sms, samtal eller facebookmeddelande bort, ställde alltid upp och vågade stå stolt bredvid när det blåste som mest.

Optimisten Danne hade under sitt liv mer än sin beskärda del av utmaningar, motgångar, kamper och uppförsbackar. Han besegrade de alla, förutom den här sista striden, även om han gav även den en rejäl match. Ett sätt för honom att orka, inte bryta ihop utan fortsätta kämpa var att han såg alla prövningar han ställdes inför som ”bara” ett nytt projekt.

-”Nu börjar det här projektet” sa han och tog sig an den utmaningen som vilket projekt som helst. Han såg alltid det positiva framom det negativa och han var ständigt i rörelse, framåt. På så sätt kom han alltid ut på andra sidan som vinnare, med humöret på topp och med nya lärdomar och med full kraft och energi. 

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt vad Danne gjort politiskt, om alla föreningar, organisationer och företag han var aktiv i eller om alla initiativ han låg bakom (direkt och indirekt) och hur mycket han arbetat i det tysta. Inser dock att det bara skulle bli en liten bråkdel av allt han höll på med. så det får jag försöka göra någon annan gång. För trots att hans liv alltid gick lite över hastighetsbegränsningen så var det inte hans jobb eller karriär som var det viktigast, det var något annat.

Viktigast för Danne var hans fru Ann och hans tre barn. Han ville, och han var alltid närvarande. Han var pappaledig ifrån lagtingspolitiken när det var omodernt, han beslöt sig för att sluta dricka alkohol och alltid kunna vara ”körbar” om han behövdes för barnen. Han engagerade sig i ishockeyn, ridningen och uppmuntrade barnen till att bli entreprenörer.

Danne lämnar ett enormt tomrum efter sig. Tyvärr blev det inte som vi hade tänkt och planerat, den här gången. Vi pratade ofta om, och såg fram emot, att vi skulle sitta tillsammans på Oasen om cirka 40 år och ljuga för varandra om allt bra och dåligt vi gjort under livet. 

Men nu blir det inte så. Livet är inte rättvist. Danne hade så mycket kvar han ville göra och så mycket mer att ge men samtidigt var han oerhört tacksam över allt han hade fått vara med om.

Jag tänker ofta på det Danne sa i sitt sommarprat i somras. 
-”Fyll tiden med liv, inte livet med tid och ta inte livet föregivet”.
(har du inte lyssnat på hans sommarprat så kan du göra det här>>)

Så nu får vi som är kvar, ta fasta på det, sluta gnälla över småsaker, var tacksam över vad vi har, att vi är vid liv och att vi bor på en av världens bästa platser på jorden, som Danne varit med och skapat.

Så gör som Danne, engagera dig, gör något av ditt liv, förvänta dig inte att någon annan alltid ska göra jobbet åt dig, gör skillnad, ta plats, var snäll, ställ upp för andra, fokusera på rätt saker och skapa rubriker. Säg mer JA än NEJ men ta fasta på och prioritera det Danne ansåg vara det viktigaste.
Nämligen familjen.

Danne, tack för allt.
Du hade rätt, en dag ska vi alla dö men alla andra dagar ska vi leva.