Fredrik Karlström

Den här gången som målsägande, alltså jag var kallad dit med hot om 500euros vite om jag inte skulle närvara. Jag skulle vittna om hur en gubbe missbrukat ett förtroende (ärendet är sekretessbelagt så jag får väl inte säga så mycket mer om det). Jag infann mig i tid men den åklagade behagade inte dyka upp. Så nu är ett nytt datum bokat i rätten i april och där skall jag infinna mig igen, jag sätter dock en slant på att den anklagade inte dyker upp då heller…

Domaren frågade om jag hade anspråk på ersättning för förlorade arbetsinkomst.
Jag svarade -"Absolut".
Hon frågade om jag inte kunde jobba in det ikväll?
Jag svarade -"Nej det kan jag inte".
Hon frågade hur mycket jag begär.
Jag svarade -"50euro".
Hon svarade att om jag begär så mycket måste jag vara beredd att skriva en utredning som visar på att jag förlorar så mycket…
Jag svarade -"Absolut, det kan jag om det begärs".
Hon kontrade med att säga att domstolen har skyldighet att se till finska statens utgifter och hålla de utgifterna så låga som möjligt.
Då svarade jag -"Finska staten förlorar mer på att jag inte är på jobb och kan betala skatt :O)
Hon svarade -"Ja, så kan man också se det"

Däremot så börjar jag bli lite orolig över vårt rättssystem när man märker hur det fungerar i praktiken. De gånger jag har haft med det att göra så har skurkarna kommit lindrit undan och de laglydiga och de som erkänner brott drabbas… men det här skall jag återkomma till en annan gång.