Fredrik Karlström

Om en liten stund röstar vi…
Det här var vad jag sa idag:

Jag anser att de fyra krav vi hade på att säga JA till Lissabonfördraget inte var förhandlingsbart. Speciellt inte platsen i EU-parlamentet. Vi i lagtinget var tidigare alla eniga i att dessa fyra inflytelsefrågor måste lösas innan vi säger JA. Jag anser fortfarande det. Vi begär inte för mycket, vi kräver inte mer än vad som är vår rätt. Inget annat lagstiftande parlament i EU skulle acceptera detta demokratiunderskott, ge ifrån sig självbestämmande utan att kunna vara med och påverka och besluta?

Centerns sista minuten förslag om att Sverige skall ta ansvar över vårt 15 åriga demokratiska underskott i EU och ge oss en av sina Europaparlaments platser anser jag vara på gränsen till fräckt, särskilt om man inte förankrat och diskuterat detta med representanter ifrån Sveriges regering.

Det finns flera problemet med ett sådant utspel, ett är att trovärdigheten för åländska politiker minskar radialt nästa gång vi behöver Sveriges hjälp och hänvisar till deras ansvar som garantstat för Ålandslösningen, då kommer detta vara till last och ge oss ett dåligt förhandlingsläge för Åländska politiker. Det andra alvarliga problemet med ett utspel som detta är att det förvillar allmänheten på Åland.

Hur skall en vanlig medborgare på Åland veta vad som gäller och vem som bär ansvaret över att detta demokratiunderskott fortsättningsvis kommer att gälla om de ansvariga politikerna på Åland gör utspel som dessa.
Att Finlands regering försöker få Ålänningarna att tro att det är Brysseletablisemanget som skall säkerställa Ålands plats i EU hör till spelet regler men när centern på Åland försöker missleda Ålänningarna att tro att det är Sveriges ansvar, när det i själva verket är regeringen på Åland som bär det största ansvaret, tycker jag är allvarligt.

Vi har krävt vår rätt enda sedan inträdet 1995, vi krävde vår rätt i amsterdamfördraget, vi krävde vår rätt i Nicefördraget. Vi gav oss gällande ändringenn av självstyrelselagen gällande borttagande av ordet förklaring, vi gav oss gällande EU-böterna, vi gav oss gällande snuset, om vi gång efter gång ger oss så kommer vi aldrig att nå målet, vi hade en chans denna gång, en chans som denna tror jag tyvärr aldrig kommer tillbaka.

Finland begår ett fördragsbrott nästa vecka om vi inte säger JA, det om något är en förhandlingsposition,
Det är inte vi som satt Finland i den positionen, det har dom gjort själva med att för det första inte medverkat till att hitta en lösning under de senaste 15 åren
och för det andra genom att president Halonen nonchalerat Ålands folkrättsliga status och inte meddelat EU att det i Finland finns två lagstiftande parlament varav det ena ännu inte godkänt denna maktöverföring.

Finland har två parlament som utövar lagstiftnigsmakt över finska medborgare, båda parlamentet har frivilligt delegerat bort största delen av sina befogenheter till Bryssel, det ena av Finlands två parlament har erhållit kompensation för denna förlust med att de får vara med och påverka utgången av de beslut de delegerat, det andra får bara finna sig i besluten som tas hur mycket dom besluten än påverkar den lokala befolkningen.
Kom inte och säg sedan att vi lever i en demokrati på lika villkor som andra finska medborgare, vi har givit bort makten att bestämma över oss själva, vår natur och våra vatten, men vi har inte blivit kompenserade på samma sätt som våra medborager på andra sidan sskiftet. Det självstyrelsens grundare kämpade för och som skapat Åland och ålänningarna håller bit för bit att bli ett minne blott.

Eu-etablisemanget kommer inte på många decennier ställa till det så för sig själva som de gjort med Lissabonfördraget, att genomföra detta fördrag tog nästan tio år och det höll på ödelägga hela EU:s existens.

Att säga att vi fortsättningsvis skall kämpa för att rätta till detta missförhållande och samtidigt inte använda denna förhandlingsposition vi haft nu är att vilseleda Ålands folk.

Att hävda att antalet mandat i parlamentet skall komma till omförhandling med nästa utökning är kanske trolig, men inte för att utöka antalet för de befintliga länderna.

Vi är en del av Finland och enligt Finlands grundlag har inte Finlands riksdag makt över de områden som självstyrelselagen stipulerar att tillhör Ålands folk.

Hur länge skall en medborgare på Åland fortsättningsvis leva under detta demokratiunderskott, detta är en intern angelägenhet mellan Åland och Finland.

Väljer Finlands regering att inte göra något åt detta missförhållande anser jag att vi måste med alla medel sträta emot, vi måste tvinga Finland tillbaka till förhandlingsbordet och kräva det åländskafolkets demokrati tillbaka.

Finland begår ett fördragsbrott nästa vecka, det är vårt trumfkort. Det kan vi använda idag, vill ni inte säga nej till fördraget, säg ingenting. Detta är en angelägenhet mellan Åland och Finland, tillsammans kan vi säga JA den dagen demokratin återkommer tillbaka till Ålands folk.