Fredrik Karlström

Svar på Jessy Eckermans fråga>>

Tack för frågan. Jag kan börja med att förvarna att mitt svar kommer bli ganska långt, för jag tänkte ta tillfället i akt och förklara hur den nya CAP-strategiplanen fungerar, är uppbyggd och framtagen samt berätta att den på inget sätt hotar ekoodlingen i framtiden på Åland. Utan tvärtom, den riktar in sig på att ge bättre verksamhetsförutsättningar och stimulerar till en mer marknadsanpassad ekologisk produktion.

Stödet för ekologisk odling ingår som en åtgärd i den gemensamma CAP-strategiplanen som från och med 2023 innehåller i princip alla insatser som är riktade till lantbruket i Finland och på Åland.

Tidigare ingick stödet i landsbygdsutvecklingsprogrammet som genomfördes helt och hållet i landskapets regi. Dessa åtgärder som tidigare ingick i LBU-programmet och nu i CAP-strategiprogrammet har under snart två decennier utarbetas i en speciell ordning i enlighet med EU:s regelverk.

Systemet eller modellen för skapandet av planen kallas för interventionslogik eller som man kanske mer i dagligt tal kan beskriva som att det man gör, skall hänga i hop med mål, och den generella strategin, i en röd tråd.

Som grund för arbetet utarbetas en omvärldsbeskrivning samt en behovsanalys som görs med utgångspunkt i en SWOT-analys. Dessa dokument tas fram i nära samarbete med de som är berörda av programmet, alltså de så kallade ”partnerskapet”. Det görs genom flera omgångar av höranden.

Framtagandet görs också med grund i utvärderingar som genomförts under tidigare programperioder i enlighet med det utvärderingssystem som fastställts för programmen. Utgående från de behov som kartlagts utarbetas sedan åtgärder som skall stöda EU:s gemensamma målsättningar och de lokala målsättningarna som landskapsregeringen satt upp.

Hela systemet granskas sedan av oberoende utvärderare som gör en förhandsutvärdering, samt av kommissionens personal som utgående från regelverket och EU:s målsättningar noga undersöker strategierna och åtgärderna som föreslås i programmet.

Utarbetandet av strategin och åtgärderna står därmed på en mycket stabil grund som ytterligare kompletteras av ett utvärderingssystem som används under programgenomförande för att mäta samt öka effektiviteten i genomförande av CAP-planen.

När det gäller den ekologiska odlingen så har den en lång tradition på Åland. Under tiden för den ekologiska produktionens utveckling har landskapsregeringen aktivt stimulerat odlingen med olika typer av arealstöd, med djurstöd (faktiskt flera år före Finland), gratis certifiering (något som fortsättningsvis är avgiftsfritt på Åland men som kostar i Finland), vi har haft specifika rådgivningsinsatser, förhöjda investeringsstöd och under en period bjöds också landskapets jordbruksegendomar ut till arrende endast för ekologisk produktion.

Utöver det så har olika initiativ tagits i form av flertalet arbetsgrupper med målsättningen att på olika sätt utveckla och förbättra den ekologiska produktionen. Dessa arbetsgrupper har verkat i olika konstellationer men alla kopplade till näringen och de faktiska ekologiska producenterna.

Utvecklingen av den ekologiska produktionen har varit god ur ett arealperspektiv. Som mest har nästan en tredjedel av den odlade arealen varit i ekologisk produktion på Åland vilket är en andel som är väldigt högt om man jämför med hur det ser ut runt omkring i Europa.

Däremot, och det här är viktigt, ur ett produktionsperspektiv har utvecklingen dock inte varit lika framgångsrik. De ekologiska produkternas andel av lantbrukets omsättning har bara varit dryga 3% de senaste åren.

Med ökade kostnader, inflation och en tuffare situation på marknaden samt ÅCA:s beslut att sluta med produktionen av ekologiska produkter så innebär det tyvärr en ytterligare minskning av intäkterna för den ekologiska produktionen.

Det har därför funnits ett starkt behov av att utveckla marknadsinriktningen av den ekologiska produktionen och därmed höja intäkterna från den producerade ekologiska arealen, dvs intäkter från sålda produkter.

Inriktningen på den åländska ekologiska produktionen har traditionellt varit vallbaserad. I certifieringen hos odlarna återkommer diskussionen mellan kontrollanterna och odlarna om behovet av bryta och förnya långliggande vallar. Orsaken till den höga andelen av improduktiva vallar i den åländska ekologiska produktionen är förmodligen beroende på att en del av den åländska ekologiska produktionen inte har ett produktionsmål utan det primära målet är maximerande av stödinkomsten för gården.

Landskapsregeringens målsättning under den här perioden är att höja produktiviteten inom den ekologiska produktionen. Under föregående period gjordes försök med att reglera vallodlingen men systemet skapade onödig byråkrati samt begränsade marknaden för avsättningen av vallen.

De miljöersättningar som betalas i CAP-planen baseras på en kalkyl. I kalkylen beräknas åtgärdernas utgifter i form av kostnader och inkomstbortfall. När det gäller ekologisk produktion så har under tidigare perioder en medelkalkyl använts för odlingsgrödor. Det betyder att kostnader och inkomstbortfall för ekologisk vall är betydligt mindre än vad kostnader och inkomstbortfall för exempelvis ekologisk spannmål.

Kalkylen för spannmål har så att säga subventionerat stödet för den ekologiska vallen. Vid utarbetande av CAP-planen 2023-2027 fattades beslutet att inte längre subventionera vallen utan målsättningen var att stimulera en mer marknadsanpassad ekologisk produktion.

Så istället flyttades medel över till det ekologiska djurstödet och stödnivån för produktion av ekologiskt kött som är den förväntade slutprodukten av huvuddelen av den ekologiska vallen.

Samtidigt togs alla restriktioner bort när det gäller vall-användningen och odlarna har nu i stället möjlighet att avsätta den ekologiska vall som inte används för egen del till den som betalar bäst oavsett om mottagande gård är ekologisk eller konventionell.

Ytterligare togs restriktionen bort om att minst halva gården skall vara ekologisk, för att göra det enklare för gårdar att inleda en övergång till ekologisk produktion. Den generella målsättningen från landskapsregeringens sida med den nya CAP-planen, men också med stödet till ekologisk produktion, har varit att förenkla och minska byråkratin vilket de nya reglerna definitivt bidragit till.

I debatten kring minskningen av vallstödet lämnades förslag om att bibehålla stödnivån men att i stället reglera odlarens växtföljd. Det är viktigt att komma ihåg att alla åtgärder och villkor måste kontrolleras och beredningen bedömde att sådana villkor ökar byråkratin, ökar antalet kontroller på gården samt minskar odlarens egna möjligheter till flexibilitet i odlingen som påverkas av många faktorer som väder, tillgång till utsäde, djurantal och annat som kan förändras på gårdsnivå från år till år.

Mottagandet av den här ändringen har varit generellt positiv hos de producerande ekologiska gårdarna. Mottagandet har varit mer negativt hos de producenter där produktionen av produkter är låg eller t.o.m inte förekommer alls.

Landskapsregeringen vet att vallen är ett viktigt element i växtföljden för en ekologisk gård och den är också viktig i ett miljömässigt perspektiv både gällande klimatet som en kolsänka och för vattenkvaliteten som upptagare av näringsämnen.

Avgörande för båda dessa ändamål är att det behöver vara en vall som är produktiv och av god kvalitet som har en god tillväxt och som förnyas regelbundet. Detta har inte varit fallet för en betydande del av den ekologiska vallen i tidigare system.

Effekterna av ändringen kommer att utvärderas noggrannare längre in i programperioden men med utgångspunkt i de siffror som vi har tillgängliga nu så ser vi inga dramatiska effekter. Antalet ekologiska odlare har minskat från 88 som söker stöd till 77 vilket är procentuellt ungefär i paritet med minskningen av antalet ansökningar om arealstöd i stort.

Vi kan också konstatera att det, än så länge, slutar fler ekologiska lantbrukare i Finland än vad det gör på Åland. Lantbruket har under många år karaktäriserats av en process av strukturutveckling och en stadig minskning av producenter. Vid periodbyte är det alltid en något större minskning eftersom det är ett bra tillfälle att sluta när avtalsperioder upphör.

Gällande arealen så har ekologisk produktionen minskat med ca 500 ha från 3 139 till 2621 vilket inte heller kan anses som dramatiska siffror i jämförelse med hur det ser ut i omvärlden och hur marknaden för ekologiska produkter ser ut just nu.

Avslutningsvis så vill jag säga att den bedömningen LR gjort hittils är att vi med det nya programmet kommer erhåller liknande miljönytta som i det tidigare för en lägre samhällskostnad samtidigt som vi minskat byråkratin och eventuellt bidragit till att frigöra en del odlingsmark för en ökad livsmedelsproduktion vilket är viktigt i en tid då försörjningsberedskapen åter aktualiserats som en av jordbrukets viktigaste uppdrag.