Fredrik Karlström

Landskapsregeringen utlyste 2009 till företagsamhetens år, det var ett väldigt bra initiativ. Jag sa dock i budgetdebatten för ett år sedan att det är väldigt enkelt att prata om att man vill arbeta för näringslivets förutsättningar men det är en helt annan sak att göra det i praktiken. Nu när 2009 lider mot sitt slut kan vi tyvärr konstatera att det inte vart så mycket av regeringens satsning på företagsamhetens år 2009 :

I budgeten för, 2009 kunde man läsa följande :
"Den övergripande målsättningen är att skapa förutsättningar för
en konkurrenskraftig och stabil näringsverksamhet på Åland, tryggad sysselsättning för den åländska befolkningen och goda livsbetingelser på hela Åland inom ramen för en hållbar utveckling."
samt
"De övergripande målsättningarna är att stärka näringslivets konkurrenskraft, öka
tillväxtpotentialen och produktiviteten genom att investera i innovationer och
bättre utnyttjande av humankapitalet."

Visst låter det bra, vackra ord men vad betyder det i praktiken?
Stärka näringslivets konkurrenskraft?

Är det att subventionera utomåländska företags marknadsföring via postens marknadsföringsavtal i de lokala tidningarna? Öka tillväxtpotentialen och produktiviteten genom att investera i innovationer och bättre utnyttjande av humankapitalet, är det att flytta medel från näringslivsorganisationerna till det egna ÅTC?

Återigen det är lätt att säga att man bedriver näringslivspolitik, skriva ner det i ett dokument men uppenbarligen är det svårare att genomföra.

Jag tror inte näringspolitik handlar om mer bidrag till fler företag utan vad som behövs är en riktig strukturförvandling som förändrar näringspolitiken i grunden, gamla strukturer måste rivas, och politiker måste inse att tiderna har förändrats, globaliseringen är ett faktum och nytt tänkande måste in i regeringsbyggnaden! Näringspolitiken på Åland måste sluta handla om att till största del fördela bidrag.

En politik för företagande krävs för att stimulera tillväxt, men en politik för företagande är också en politik för frihet. Fritt företagande ger möjlighet för enskilda att få utlopp för skaparlust, viljan att prova något nytt och viljan att våga ta risker. Jag har sagt det så många gånger förut men grunden i företagandet / entreprenörskapet är den enskilda personens vilja att förverkliga sig själv och sin idé och förhoppningsvis kunna leva gott på det.

LR skall inte genom konstgjord andning understöda företag eller idéer som inte entreprenören helhjärtat tror på själv och satsar sitt eget kapital på.
Det finns många exempel på hur politiker vill agera näringsliv & entreprenörer, hur politiker vill vara riskkapitalister, många vill hitta det som man kan lyfta upp i nästa valrörelse och säga se vad jag gjort.

Tyvärr leder det nästan alltid till ett enormt slöseri med skattemedel. Det finns otaliga exempel på allt från intetsäganda projekt till oförsvaliga byggnader. Skal jag nämna något så kan man titta på projektet NIM (interaktiva medier) ett projekt som tjänstemän/projektanställda och politiker genomförde utan någon som helst förankring i verkligheten, ett projekt som kostade skattebetalarna ca 600.000 euro, ett projekt som jag anser byggdes, startades och drevs på fel grund. NIM är ett exempel där man försöker hitta på saker tackvare eller pågrund av att det finns en stöd pengar att söka.

Jag vet flera andra exempel där stödsystemet och möjligheten till stöd varit viktigare för företagaren än själva företagsiden. En näringslivspolitik som uppmuntrar till att söka bidrag är inte en sund näringslivspolitik. Bidragen bidrar också allt för ofta till en osund konkurrens mellan bolag och näringar, varför skall en verkstad/lagerbyggnad som byggs av ett företag verksam inom jorbruksnäringen finansieras till 40% samtidigt som en verkstadsbyggnad av ett privatbolag får stå för hela kostnaden själv.

Sen att jordbruksföretaget kan sälja sin byggnad efter några år, behålla alla pengar, ansöka om nytt bidrag för att bygga en ny byggnad och även då få 40% i stöd för det. Förutom att det snedvrider konkurrensen bidrar det även till att byggkostnaderna stiger, eftersom byggföretagen vet att 40% finansieras av skattebetalarna medför det i sin tur att väldigt få privata företag har haft råd att expandera och bygga de senaste åren.

Vad vi på Åland behöver mer av är människor som är villiga att satsa sitt liv på sina idéer och sina företag.

Det gäller för oss politiker att ta tillvara varje unik individ och ge dem möjligheten att förverkliga sina drömmar, där är utmaningen! Inte konstgjort gulla med nybildade företagare i en konstgjord tillväxtmiljö, i fina lokaler med aircondition, kaffemaskin och städning. De flesta framgångsrika företagen i världen och på Åland har uppkommit ur källare, garage eller billiga lokaler. Där entreprenörens vilja att skapa något varit viktigare än kontorets utrustning och design. Där arbetstiden inte uppgått till 36.5 timme per vecka utan många gåner överstigit 80 timmar. Där byggs grunden i sunda företag med tillväxtpotential.

Med denna syn på företagande och tillväxt som vi har, följer också att politikers uppgift aldrig kan vara att peka ut branscher eller företag som viktigare än andra. All erfarenhet visar att en politik som försöker hitta ”vinnare” bland branscher eller företag i allmänhet hittar förlorare, och med detta slösar med skattebetalarnas pengar. Återigen se på NIM som ett praktexempel på hur fel det blir när politiker/tjänstemän försöker vara entreprenörer.

Om politiker tror att det är de som driver tillväxten, så kommer satsningar på fel saker att göras, oberoende av vilka politiker som sitter vid makten vid aktuellt tillfälle. Villkoren för företagen måste vara minst lika goda på Åland som i andra länder, det mantrat upprepar vi ofta. Men är det så?

Det är bara att konstatera att exempelvis fraktkostnaderna för våra företag är betydligt högre än för motsvarande företag i Finland eller Sverige. De flesta företag exempelvis i Sverige får sina varor levererade till sin butik eller fabrik inkluderat i priset. För Åländska företag fås produkterna oftast fritt till Stockholm, sen måste de fraktas över hit. Till ofta en relativt hög kostnad.

Jag kan inte låta bli att nämna ett personligt exempel, jag beställde en pall med miljöteknik ifrån Shanghai till ett av mina företag, transportkostnaden för den pallen på ca 200kg kostade 60 dollar att få till Helsingfors, alltså Shanghai-Helsingfors, 60dollar, för att sen få den pallen från Helsingfors till Åland kostade det 340euro.
En stor orsak till att det kostar så pass mycket är hanteringen kring skattegränsen. Det är ofrånkomligt att mina konkurrenter i Helsingfors har ett bättre utgångsläge att sälja vidare samma produkter eftersom de inte står utanför tullunionen de behöver inte räkna på en ytterligare fraktkostnad på 340euro/pall som i det här fallet.

Förutom att fraktkostnaderna mycket pågrund av skattegränsen är betydligt högre för Åländska företag så är byrokratin och pappershantering runt skattegränsen oerhört tid och kostnadsdryg för småföretagare. Förutom det så brottas företag på Åland även mot en liten närmarknad, generellt högre löner och att den senaste trenden är att företag på Åland skall konkurrera förutom mot Stormarknader i Stockholm, Norrtälje och Uppsala nu också skall konkurrera mot företag som får sin marknadsföring på Åland subventionerad ifrån det gemensamma affärsverket Posten.

Jag ifrågasätter eller fördömer absolut inte om Ålänningar väljer att köpa sina produkter ifrån företag som till största del existerar på nätet eller utanför Åland, det är fritt upp till var och en att spendera sina egna pengar på vad eller var de önskar.
Konsument makten är stor och ett ypperligt sätt att visa sitt missnöje eller också för den delen sitt nöje på. Men att det samhällsägda affärsverket posten börjar subventionera utomåländska företags marknadsföring på Åland anser inte jag vara näringslivspolitiskt korrekt.

Posten kan och bör givetvis marknadsföra sina transporttjänster men när fokus i marknadsföringen läggs på specifika företag som säljer biltillbehör, datorer eller digitalkameror anser jag man valt fel väg. Om det inte är fel, var går i såfall gränsen? Är nästa steg att Posten inleder samarbete med en bilförsäljare i Sverige och uppmanar ålänningarna att köpa sin nya bil därifrån, Posten kan frakta hem den och sköta all skattegränshantering, är det postens kärnuppgift?

Det är ofrånkomligt att det företag på Åland som skördar de största fördelarna ekonomiskt med skattegränsen medverkar till att slå undan benen på lokala småföretagare som har betydligt dyrare omkostnader jämfört med omkringliggande företag pga av just denna skattegräns.

Jag anser att så länge som samhället är huvudägare till ett affärsverk så kan och bör ägarna påverka bolagets inriktning, särskilt som när man har en politisk tillsatt styrelse. Skall samhället bedriva näringsverksamhet iform av affärsverk bör samhället göra det med en helhetssyn för vad som är bäst för samhället i stort, inte bara göra det som driver upp omsättningen i affärsverket.

De privata transportbolagen på Åland har motsvarande tjänster som Posten och transporterar dagligen produkter som Ålänningar köper utanför Åland. Återigen absolut inget fel i det, men att de privata bolagen skulle prioritera vissa företag framom andra och marknadsföra specifika företagsprodukter känns väldigt främmande. De inser var gränserna går, till skillnad ifrån postens ledning.

Det Åländska företagsklimatet skulle kunna vara betydligt mycket bättre än vad det är idag men för det krävs en ny politik för företag och företagande, en politik som istället för ständigt nya pålagor och krav på företagarna ger stabila politiska förutsättningar och successiva förbättringar av företagsklimatet. En politik som inte bara går ut på bidrag i alla tänkbara former utan en politik som handlar om hur vi skapar förutsättningar istället för bara hur vi fördelar beloppet i klumpsumman.

Rubriken på detta spörsmål är den osynliga näringspolitiken, istället för att bara kritisera att det ingenting görs inom sjöfart, IT-media-teknologisektorn, att man inte har en politik för generationsväxlingen, att man inte fokuserar på bristen av kompetent arbetskraft osv så tänkte jag komma med några konkreta förslag på åtgärder på hur en aktiv näringslivspolitik kan och bör bedrivas :
Istället för en bidragspolitik borde resurserna omfördelas och områdena omprioriteras :
LR borde jobba med att

: tillhandahålla nödvändig borgen så att företagaren ifråga kan få lån i någon av bankerna på Åland. Landskapsbidrag och landskapslån utan att företagaren behöver ta personligt ansvar är inte ett sunt sätt att bedriva näringspolitik. Eventuellt kunde räntestöd beviljas till företag som bevisligen har det svårt ekonomiskt men som kan visa en plan på att satsningen som gör troligtvis kommer bära frukt.
Vi obundna menar också att kommunal & landskapets verksamhet i ökad utsträckning måste konkurrensutsättas, att landskapet roll i större utsträckning blir en beställar / kontrollfunktion.

: Entreprenörskap i skolan borde genomsyra alla linjer på gymnasiet men även i grundskolan borde företagsamhet, affärsegenskaper, innovatörer och uppfinnare stimuleras. En specifik säljutbildning borde även integreras inom alla områden i skolan

LR måste arbeta med att förenkla lagstiftningen och de administrativa förfarandena, när gjorde man det enklare för företagare senast? LR borde arbeta för att alla förslag som innebär ökade kostnader för företagen måste finansieras med en motsvarande sänkning på något annat område.

Arbeta för en snabbare handläggning ifrån näringsbyrån samt förenklade processer från ÅMHM , Miljölagstiftningen uppfattas ofta som betungande, kostsam och tidskrävande och riskerar på så sätt att stjälpa snarare än att hjälpa småföretagen i deras miljöarbete.

Arbeta för förmånligare lärlingsavtal för företagaren (hjälper att hålla ungdomsarbetslösheten nere) Tillgången på kompetent arbetskraft kan förbättras genom en fortsatt och utökad satsning på lärlingsutbildning av hög kvalitet med utgångspunkt inte bara ur elevens synvinkel utan även företagens

Fokusera stödinsatserna till de som inte bara skapar jobb åt sig själv utan de som skapa arbete åt andra!

Arbeta hårdare på förenklandet av import och export av varor & tjänster, helt enkelt lindra effekterna av skattegränsen.

I de fall där inte behörigheten finns i landskapet för att bedriva en aktiv näringspolitik bör resurserna sättas på att överta de behörigheterna. Som vi vet så skiljer sig det Åländska näringslivet sig totalt ifrån det Finska,

Men för att vara konkret kommer här några punkter gällande det :
: Arbeta för att överta arbetsmarknadslagstiftningen, dagens lagstiftning kväver småföretagare och skrämmer dem från att anställa.

Som exempel kan jag nämna arbetsgivares sjuklöneansvar, som avsevärt motverkar en småföretagares vilja att anställa flera. Som arbetsgivare måste man inte bara ta ställning till om den man anställer kan förväntas göra ett bra jobb, utan också bedöma om risken är stor att de blir sjuka. Eller om personen ifråga kanske har småbarn som ofta behöver vård hemma. Att som arbetsgivare tvingas betala betydande belopp för anställda som är sjukskrivna även för sjukskrivningar till följd av skador orsakade på fritiden eller till och med efter skönhetsoperationer är inte hållbart.

Personligen skulle vi obundna vilja ha andra regler för små företag med få anställda, när en av samhällets läkare sjukskriver en person i ett privatföretag med några anställda anser vi att det inte skall vara företagaren eller bolaget som skall tvingas betala upp till nio dagars sjukfrånvaro och lön med allt vad det innebär. Där kunde samhället gå in med stöd, stöd som inte snedvrider konkurrensen utan blir ett stöd till den sjukskrivne. Det är stöd av den här sorten som jag tycker vi borde diskutera och ha på Åland.

Arbetsmarknadslagarna måste bli flexiblare och anpassas till våra 2000 småföretagare så att det blir lättare att driva företag och anställa personal. Trygga jobb finns bara i företag som går bra. Trygga arbetsplatser kan aldrig lagstiftas fram. Ju krångligare det är att knyta till sig och skilja sig från medarbetare desto mer drar sig också någon för att anställa.

Arbeta hårdare på att överta skatteinstrumentet. Skatten på arbete bör sänkas och skatterna på vinster som investeras in i företaget bör avskaffas. Det skall vara lönt att arbeta mer och man skall ha råd att arbeta mindre.

LR vill prioritera kvinnligt företagande, hur skall en kvinnligföretagare som blir gravid försörja sig?Idag får inte kvinnor jobba när dom är mammalediga –

I sverige har Staten, kommunerna och landstingen förbjudits att bedriva verksamhet av kommersiell karaktär som snedvrider förutsättningarna för en effektiv konkurrens. Näringsutskottet i Sveriges riksdag har sagt ja till regeringens förslag och menar att det är ett grundläggande problem att offentliga aktörer i dag bedriver säljverksamhet som konkurrerar med näringslivet. För att komma till rätta med problemen anser utskottet precis som regeringen att det krävs en ny lagstiftning på området, en möjlighet till domstolsprövning när det uppstår konflikter.. Det är en aktiv näringspolitik det.

Ett bra åländskt företagsklimat kräver även en mängd andra förändringar förutom sänkta och slopade skatter, vilket förövrigt ett bibehållande av det allmänna avdraget är ett exempel på hur man kan bedriva näringslivspolitik även utan skattebehörighet.

Min inställning är att det inte är LR :ens uppgift att förse företag med riskkapital. På Åland har vi en i huvudsak väl fungerande finansmarknad, och erfarenheten runtom i världen visar att det brukar bli dyrt för skattebetalarna när staten försöker agera riskkapitalist.
Samhällets främsta roll är att skapa stabila och goda förutsättningar för kapitalbildning och lagstifta så att en väl fungerande finans- och riskkapitalmarknad finns.

Ett annat viktigt instrument som en ansvarig ministrar kan arbeta näringspolitiskt med är helt enkelt att finnas tillgänglig, lyssna efter behoven ifrån företagen och arbeta för att hitta lösningar på de behoven, helt enkelt skapa ett förtroende och en känsla av att näringslivet och politikerna arbetar åt samma håll.

Det görs inte genom att bara lyssna på företagen utan även konkret komma med förslag på förändringar på de problem som företagen upplever.

Att bedriva en aktiv näringspolitik handlar många gånger om förtroende, tillit och respekt. För att jämföra med något konkret, försvarsministern i Sverige är kanske inte har den person med starkaste utstrålningen i Sveriges regering men när man försöker sälja JAS till Brasilien då följer försvarsministern med på försäljningsresan. Han hjälper företaget bygga upp ett förtroendekapital jämtemot sina kunder.
Hur ofta brukar ministrarna i vår regering efterfråga näringens behov, hur ofta använder regeringen sin roll som ledare för Åland för att hjälpa företag hitta nya marknader och kunder? Hur jobbar regeringen med de mjukare frågorna som ingjuter hopp och uppmuntran för våra företag och näringar? Hur visar man att man jobbar för att åtgärda de problem som näring uppmärksammar ministrarna på?

En aktiv näringslivspolitik har i min värld väldigt lite med bidrag att göra, bidrag gynnar de som söker men de som försöker driva sin verksamhet utan missgynnas ofta på detta osunda system, både direkt och indirekt så en struktur förändring är vad som krävs, klarar regeringen av den nya världen vi lever i eller kommer näringspolitiken fortsätta i samma mönster som det gjort de senaste 20 åren?