Fredrik Karlström

En fredag för tre veckor sedan var jag till Sverige och träffade min svenska kollega och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Eftersom det var en arbetsresa gäller inte de rekommenderade karantänsbestämmelserna som THL har utfärdat vid resa utomlands. Alltså kunde jag gå på jobb följande måndag. Det gjorde jag.

Jag hade under min vistelse i Sverige vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder, hållit distans, tvättat händerna ofta och inte rört mig mer än nödvändigt bland allmänheten. Jag mådde bra och har så gjort sedan dess. (Jag höll även extra distans till alla på jobbet och var extra noga med att tvätta händer, den följande veckan)

Förra fredagen var jag återigen till Sverige och hjälpte min frus dotter Ebba med att bygga ett kök. Eftersom det var en ”privat resa” finns det då rekommendationer som säger att att jag skall vara i självkarantän i 10 dagar när jag kommit hem. Detta fastän jag bara tillbringat min tid i Sverige i en gammal lägenhet i Stockholm och inte träffat en människa förutom Ebba och Eva.

Är det logiskt?

Samtidigt som om jag hade åkt till Vasa förra helgen, där incidensen var en av de högsta i världen, så skulle inget karantänkrav ha gällt när jag kom tillbaka till Åland.

Är det logiskt? Nej, jag tycker inte det.

Viruset bryr sig inte om eller känner någon skillnad på vart du varit. Jag anser att vi måste, var och en, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag, följa hygienrekommendationerna och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Livet kan inte stanna upp medans vi bekämpar viruset, livet måste fortsätta och vi måste klara av att hantera flera kriser samtidigt. Inte stänga våra gränser, innföra en massa ologiska rekommendationer och tro att isolering hjälper, varken på kort- eller lång sikt.

Håller du fysisk distans, tvättar händer, inte petar dig i näsan och gör allt du kan för att följa de basala grundläggande rekommendationerna, som att stanna hemma om du känner dig krasslig, så är det lika säkert i Stockholm, som i Vasa som i Mariehamn.

Varför har då Finlands regering valt att begränsa människors frihet att röra sig fritt i norden (eller Schengen för den delen), placera ut gränsbevakningsmän vid gränsen som ifrågasätter vad varje person som vill komma in till Finland har för anledning att resa in i landet och med det skickar signaler om ökad nationalism. Är det logiskt? Är det rätt? Nej, jag tycker inte det.

En stängd gräns innebär så otroligt mycket mer än att turister inte får komma över för att golfa/fiska och vänner inte får träffas. Det innebär också att vi skapar en känsla av Vi&Dom. Det skapar oro, rädsla, ångest och minskar på tilliten mellan oss som bor på varsin sida om gränsen. Det är oerhört skadligt och har drabbat Åland enormt mycket.

Murar, stängsel och gränshinder är något jag förknippar med Trump och Orban. Inget jag vill att skall associeras med Finland eller Norden. Jag anser att vi behöver vara bättre än så.

Effekterna av reserestriktionerna har förutom att de gjort många ålännigar arbetslösa även fått den psykiska ohälsan att öka och BNP att falla. Slutnotan eller alla konsekvenser av den här pandemin har vi inte sett ännu och vi kommer få leva med effekterna under många år.

Som tur är, så är vi som bor på Åland gjorda av segt virke, vi fixar det här. Vi hissar segel när det blåser och är redo att kicka igång, anpassa oss till det nya normala så fort vi får lite långsiktigare verksamhetsförutsättningar.

Reserestriktionerna är det enskilt viktigaste hindret för en återhämtning av den åländska ekonomin. Öppna gränsen Finland!

Nu har jag jobbat hemifrån en vecka (första distansjobbet för mig sedan pandemin drog igång i mars, jag har faktiskt inte jobbat hemifrån en dag förrän i måndags) och inte lämnat Ulfsby en endaste gång sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige.

Jag har den senaste veckan suttit på 30 talet olika möten, skrivit allmänna motiveringar till budgeten och deltagit på alla föredragningar, överläggningar och budgetbehandlingar, på distans, från tidig morgon till sen kväll. Det har handlat om allt emellan den nya jaktförordningen till växtskydd och digitalisering.

Det har fungerat väldigt bra, jag har tillockmed varit mer effektiv i delar av mitt arbete än vad jag kanske är när jag sitter på kontoret i Självstyrelsegården, där flödet av människor via mitt rum är konstant och det är alltid någon som vill prata om något.

Jobba på distans fungerar, även för mig, en vecka nu och då. Men jag är mer kreativ tillsammans med andra, samtidigt som jag är mer fokuserad när jag jobbar hemifrån. Så en kombination av bägge är det optimala.

Nu är klockan 17:30 och jag tänker stänga fast dator och ta fredag.
Trevlig helg