Arkiv för oktober, 2020

Rapport, Aktuellt och Agenda

Publicerat: 30 oktober, 2020 i Personligt

Förra söndagen var jag med i Rapport, Aktuellt och Agenda under en och samma kväll. Lite kortare i de första två och ett lite längre inslag i det senaste. Jag måste säga att det inslaget har inte bara fått väldigt stort genomslag på Åland, utan framförallt i Sverige. Däremot har det varit ganska tyst ifrån den finska sidan…

Det längre reportaget kan du se här>> och det kortare inslaget här>>.

Frivillig karantän och jobba hemifrån

Publicerat: 23 oktober, 2020 i Personligt

En fredag för tre veckor sedan var jag till Sverige och träffade min svenska kollega och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Eftersom det var en arbetsresa gäller inte de rekommenderade karantänsbestämmelserna som THL har utfärdat vid resa utomlands. Alltså kunde jag gå på jobb följande måndag. Det gjorde jag.

Jag hade under min vistelse i Sverige vidtagit alla tänkbara försiktighetsåtgärder, hållit distans, tvättat händerna ofta och inte rört mig mer än nödvändigt bland allmänheten. Jag mådde bra och har så gjort sedan dess. (Jag höll även extra distans till alla på jobbet och var extra noga med att tvätta händer, den följande veckan)

Förra fredagen var jag återigen till Sverige och hjälpte min frus dotter Ebba med att bygga ett kök. Eftersom det var en ”privat resa” finns det då rekommendationer som säger att att jag skall vara i självkarantän i 10 dagar när jag kommit hem. Detta fastän jag bara tillbringat min tid i Sverige i en gammal lägenhet i Stockholm och inte träffat en människa förutom Ebba och Eva.

Är det logiskt?

Samtidigt som om jag hade åkt till Vasa förra helgen, där incidensen var en av de högsta i världen, så skulle inget karantänkrav ha gällt när jag kom tillbaka till Åland.

Är det logiskt? Nej, jag tycker inte det.

Viruset bryr sig inte om eller känner någon skillnad på vart du varit. Jag anser att vi måste, var och en, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag, följa hygienrekommendationerna och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Livet kan inte stanna upp medans vi bekämpar viruset, livet måste fortsätta och vi måste klara av att hantera flera kriser samtidigt. Inte stänga våra gränser, innföra en massa ologiska rekommendationer och tro att isolering hjälper, varken på kort- eller lång sikt.

Håller du fysisk distans, tvättar händer, inte petar dig i näsan och gör allt du kan för att följa de basala grundläggande rekommendationerna, som att stanna hemma om du känner dig krasslig, så är det lika säkert i Stockholm, som i Vasa som i Mariehamn.

Varför har då Finlands regering valt att begränsa människors frihet att röra sig fritt i norden (eller Schengen för den delen), placera ut gränsbevakningsmän vid gränsen som ifrågasätter vad varje person som vill komma in till Finland har för anledning att resa in i landet och med det skickar signaler om ökad nationalism. Är det logiskt? Är det rätt? Nej, jag tycker inte det.

En stängd gräns innebär så otroligt mycket mer än att turister inte får komma över för att golfa/fiska och vänner inte får träffas. Det innebär också att vi skapar en känsla av Vi&Dom. Det skapar oro, rädsla, ångest och minskar på tilliten mellan oss som bor på varsin sida om gränsen. Det är oerhört skadligt och har drabbat Åland enormt mycket.

Murar, stängsel och gränshinder är något jag förknippar med Trump och Orban. Inget jag vill att skall associeras med Finland eller Norden. Jag anser att vi behöver vara bättre än så.

Effekterna av reserestriktionerna har förutom att de gjort många ålännigar arbetslösa även fått den psykiska ohälsan att öka och BNP att falla. Slutnotan eller alla konsekvenser av den här pandemin har vi inte sett ännu och vi kommer få leva med effekterna under många år.

Som tur är, så är vi som bor på Åland gjorda av segt virke, vi fixar det här. Vi hissar segel när det blåser och är redo att kicka igång, anpassa oss till det nya normala så fort vi får lite långsiktigare verksamhetsförutsättningar.

Reserestriktionerna är det enskilt viktigaste hindret för en återhämtning av den åländska ekonomin. Öppna gränsen Finland!

Nu har jag jobbat hemifrån en vecka (första distansjobbet för mig sedan pandemin drog igång i mars, jag har faktiskt inte jobbat hemifrån en dag förrän i måndags) och inte lämnat Ulfsby en endaste gång sedan jag kom tillbaka ifrån Sverige.

Jag har den senaste veckan suttit på 30 talet olika möten, skrivit allmänna motiveringar till budgeten och deltagit på alla föredragningar, överläggningar och budgetbehandlingar, på distans, från tidig morgon till sen kväll. Det har handlat om allt emellan den nya jaktförordningen till växtskydd och digitalisering.

Det har fungerat väldigt bra, jag har tillockmed varit mer effektiv i delar av mitt arbete än vad jag kanske är när jag sitter på kontoret i Självstyrelsegården, där flödet av människor via mitt rum är konstant och det är alltid någon som vill prata om något.

Jobba på distans fungerar, även för mig, en vecka nu och då. Men jag är mer kreativ tillsammans med andra, samtidigt som jag är mer fokuserad när jag jobbar hemifrån. Så en kombination av bägge är det optimala.

Nu är klockan 17:30 och jag tänker stänga fast dator och ta fredag.
Trevlig helg

Samtal om nya lagen

Publicerat: 21 oktober, 2020 i Personligt

Ett samtal om lagen om temporärt tilläggsstöd till arbetsgivare inom näringslivet och till arbetslösa för start av företagsverksamhet, tillsammans med Avdelningschef Linnea Johansson, Myndighetschef Tomas Lundberg, Ålands Näringslivs VD Anders Ekström och undertecknad.

Tisdag 27 oktober kl. 08:00 direkt ifrån mitt kontor. Samtalet kan följas på min Facebook-sida, min Youtube-kanal, min Linkedin sida och här på bloggen. Har du någon fråga är det bara att ställa den i kommentarsfältet i det socialamediet du väljer att följa sändningen.

Välkommen med på tisdag

Sjöfarten och Åland

Publicerat: 8 oktober, 2020 i Personligt

Välkommen med på ett frukostsamtal med Anders Ekström – VD Ålands Näringsliv, Katarina Fellman – Direktör ÅSUB och Björn Blomqvist – VD Rederiaktiebolaget Eckerö om den aktuella situationen för sjöfarten och Åland.
Tisdag 13 oktober klockan 08:00

Åland och Corona

Publicerat: 2 oktober, 2020 i Personligt

Jag blev intervjuad av Mikael Sjövall på nyhetsbyrån SPTnyheter häromdagen. Om du har konto på HBL kan du läsa reportaget här>>

faksimil Hufudstadsbaldet

Nej, jag sa inte att vi kräver att få ta del av Business Finlands stöd utan att det var det enda stöd vi inte fått ta del av. Däremot anser jag att våra företag har rätt att få vår beskärda del av just det stödet. Det var en ganska lång intervju men inte så mycket kom med, man får sällan med allt det man vill ha sagt, så jag tänkte skriva några ord till.

  • Finska regeringens hattande fram och tillbaka skapar oro och ger inte människor och företag de verksamhetsförutsättningar de behöver.
  • Ologiska begränsningar, tvivelaktiga rekommendationer samt presskonferenser på finska skapar mer oro än gott och är inte sättet en pandemi eller land skall skötas på.
  • Verksamhetsförutsättningarna får inte ändras diametralt från en vecka till en annan, utan konsekvensbedömningar.
  • Stängda gränser innebär att det nordiska samarbetet skadas och djupa sår uppstår nationerna emellan. Men ännu värre är att människors förtroende, tillit och respekt mot varandra, beroende på vilken sida om gränsen man kommer, påverkas av detta.
  • Gränsbevakningens resurser borde användas på viktigare saker än att stoppa golfare eller fisketurister.
  • Pandemin känner inga gränser och är ingen landskamp
  • Nationsgränser är ett trubbigt verktyg för att hindra smittspridning. Insatser och fokus borde vara på de regioner eller kluster där det är hög incidens. Testa, spåra och informera mera!
  • Norden borde ha agerat tillsammans istället för var och en för sig.
  • Den aktuella principen om 25/100.000 innebär strikt sett att länder som är duktiga att testa kan bestraffas med hårdare begränsningar än de som testar mindre….

Åland är en gränsregion och ålänningen är ett resande folk.
Förutom att vi gör mycket affärer både öster och västerut, så har ålänningen byggt upp sitt liv de senaste 70 åren på att gränsen i norden är öppen. Våra liv är alla olika och består av barn som har föräldrar på vardera sida om gränsen, ungdomar som studerar på många orter, vänner ifrån grannlandet som vill komma på besök, husdjur som behöver specialistvård, säljare som behöver åka och träffa kunder, evenemang som måste kunna hållas och mycket annat.

På Åland känns det som vi det senaste halvåret hamnat i ett ”ingemansland”. Information levereras ifrån finska regeringen/myndigheter ibland på finska, ibland inte alls, ibland via presskonferenser men generellt kan jag konstatera att knappt någon hänsyn tas till den självstyrelse vi snart har haft i 100 år och som är lika stark som grundlagen i Finland. Återigen, land skall med lag byggas, inte med presskonferenser. Exemplen är otaliga och någon gång skall jag sammanfatta de senaste halvåret.

Jag förstod och accepterade finska regeringens agerande i den inledande fasen av pandemin när ingen visste vad vi stod inför och vilka konsekvenser viruset skulle medföra.

Men när de sedan efter sex månader, efter undantagstillståndet infördes, meddelar att gränsen äntligen skall öppnas, för att därefter några dagar senare ge kontraorder och skickar ut gränsbevakningen igen för att fråga efter resedokumentation och reseanledning. Då började jag tappade tron på att landets ledning förstår vad de gör mot landet i allmänhet och sitt enda självstyrande landskap i synnerhet.

Eftersom flera regioner i Finland har högre incidens än många andra regioner i Sverige är inte gränsstängning med mängder av undantag lösningen. Lösningen är fortfarande att undvika onödiga resor, tvätta händerna, hålla avstånd och inte röra sig i samhället om man är sjuk.

Vi måste, var och en för sig, börja göra en rimlig riskbedömning i vår personliga vardag och lära oss leva med att ta ansvar för varandra och oss själva. Staten klarar uppenbarligen inte av det och de långsiktiga konsekvenserna med att fortsätta på detta sätt kommer få oerhörda konsekvenser.

Pandemin är viktig att bekämpa och göra allt vi kan för att hålla i schack. Däremot kan inte hela samhället stanna upp under tiden vi gör det. De ekonomiska effekterna, psykiska ohälsan och den arbetslöshet vi redan sett kommer påverka majoriteten av befolkningen betydligt mer än viruset framöver. Vi måste få hjulen att börja rulla ordentligt igen. Vi måste bekämpa alla dessa utmaningar samtidigt, inte en i taget. Ett samhälle kan inte sättas på paus eller skötas som en glasskiosk.

Första och viktigaste steget är att öppna gränserna och ge människor och företag verksamhetsförutsättningar och friheten att leva sina liv utefter det nya normala. Sätt in begränsningar där det behövs och är befogat, inte generellt överallt.