Arkiv för september, 2020

Samtal om Åland & EU

Publicerat: 19 september, 2020 i Personligt

På onsdag den 23 september klockan 11:00 kan du hänga på när jag pratar med Nils Torvalds och Jessica Polfjärd, direkt ifrån mitt kontor i Självstyrelsegården. Du kan antingen se det här på bloggen, på YouTube eller på Facebook. Två stycken EU-parlamentariker, den ena ifrån Finland och den andra ifrån Sverige i samtal med en enkel näringsminister på Åland.

Ett samtal om EU, återhämtningsfonden, miljö, framtid, Corona och Åland

Bastubygget

Publicerat: 9 september, 2020 i Personligt

Den här bloggen har handlat mycket om politik på sistone. Så därför tänkte jag slänga upp ett inlägg om något annat.

Jag får en del frågor om hur det går med bastubygget när jag träffar folk på stan. Svaret är att det går långsamt framåt. Någon timme här och där men när man gör allt själv och bygger det med samma standard som ett egnahemshus så tar det alltid mer tid än man tror och är mer jobb än man tror.

Men det är ett bra sätt att tänka på annat. Vissa jagar, spelar tennis, går på gym eller sjunger i kör. Jag bygger.

Vill du följa projektet som började på långfredagen i påskas så hittar du lite filmer här

Amatör-epidemiologer

Publicerat: 8 september, 2020 i Personligt

De senaste månaderna har det pratats otaligt om Covid-19 i alla tänkbara och otänkbara sammanhang. Frågorna är oftast fler än svaren. Här är några.

Vad är rätt strategi, vad borde/borde inte göras, vad är rätt/fel? Har länderna rätt att stänga gränserna samtidigt som Schengenavtalet är i kraft, eller är det i kraft? Hur beaktas Ålands självstyrelse i Helsingfors? Vad betyder frivillig karantän? Varför kan inte Finlands regering och finska myndigheter tala med en tunga? Varför är inresebegränsningarna så ologiska? Varför framförs så mycket otydligheter via de finska presskonferenserna? Varför har inte norden en gemensam strategi? Varför har inte EU agerat kraftfullare?

Sättet på hur olika stater/myndigheterna har valt att bekämpa spridningen av viruset delar befolkningen, inte bara på Åland utan i de flesta länder. Jag tror ärligt talat att ingen av oss kan säga vad som är rätt eller fel. Vilket land gör rätt och vilket land gör fel. Däremot är jag övertygad att om fem år när vi tittar tillbaka kommer vissa personer kunna säga -”Vad var det jag sa”. Men om det är du, jag eller någon annan som kommer säga det, det får historien utvisa.

Just nu svämmar sociala medier över av amatör-epidemiologer (vilket inkluderar mig själv) som alla är övertygade om att just de har rätt. Men de senaste månaderna tycker jag mig också se ett ökat flöde av konspirationsteorier, som har med Covid-19 att göra. Den ena mer surrealistisk än den andra. Det i sig är kanske inte så konstigt när hela världen helt plötsligt börjat agera mer utifrån rädsla och ”reptilhjärna” än vetenskap och ”sunt förnuft”.

Alltså att politiker hellre vill göra för mycket än för lite med resonemanget att man inte kan sätta ett pris på ett liv. (Även om det görs dagligen exempelvis både på sjukhus och i trafiken). Vilket i sin tur inte är så konstigt, särskilt när svaren på de ovanstående frågorna inte finns.

Jag har givetvis massa olika tankar och teorier på vad som varit klokt att göra och vilka begränsningar i våra grundläggande friheter som är acceptabla att acceptera. Jag har även varit mer än frustrerad många gånger och slitit mitt långa, numera, gråa hår över de senaste månaderna.

Särskilt stor frustration har jag haft på de många ologiska och godtyckliga beslut/rekommendationer som framförts via finska statens presskonferenserna. Beslut jag som folkvald på Åland fått följa via Svenska Yle och deras simultantolkning. Om jag skall försöka sammanfatta mitt amatör-epidemiologiska ställningstagande kort, så är det såhär:

  • Finland gjorde rätt när man tog i med all kraft i början av mars när man inte visste vad som skulle hända med pandemin och hur viruset skulle påverka nationen.
  • Efter att de första akuta månaderna uppenbarligen förlöpt på ett tillfredsställande sätt och befolkningen insett allvaret i situationen och lärt sig att tvätta händer och hålla avstånd. Jobba på distans och stanna hemma om man är sjuk så borde anpassningar i begränsningarna göras efter det.

    Faktum är:
  • Inte fler än vanligt har dött i Finland hittills i år
    (totalt dör ca 55.000 personer/år –> 150 pers/dag)
  • över 90% av de (336st) som dött MED Corona hade en bakomliggande kronisk sjukdom och medianåldern för de avlidna personerna är 84 år (!)
  • långt över 90% av de som insjuknat har tillfrisknat
  • just nu (8 september) är en handfull på sjukhus och endast en (1) person på intensivvård i hela Finland
  • de senaste veckorna har antalet fall varit relativt konstant och sjunkande

Jag anser samtidigt att vi borde ha regionala skillnader, eller snarare kraftigare åtgärder där smittspridningen är stor, än generella rekommendationer och ologiska inreseanledningar som skall gälla lika för hela landet. Eller olika beroende på om man är vid den norra eller sydvästra finska gränsen….

Som exempel. På Åland så har vi sedan midsommar (!) haft ett bekräftat fall och ingen samhällssmitta. Detta trots att ca 25.000 personer rest in ifrån Sverige och ännu fler ifrån Estland och Finland under samma tid.

Jag är också övertygad om att Åland/Finland inte skulle svämma över av turister och resenärer även om man öppnade gränserna och tog bort begränsningarna. Många människor är fortsättningsvis rädda och följer de rekommendationer som myndigheterna ger och inte reser men är nödvändigt.

Alltså borde det fokuseras mer på fortsatta informationskampanjer och uppmana människor att resa på ett säkert sätt, hålla huvudet kallt, hjärtat varmt, hålla fysisk distans, tvätta händerna och stanna hemma om man är sjuk.

För även om pandemin är viktig att bekämpa och göra allt vi kan för att hålla i schack så kan inte resten av samhället stanna upp. De ekonomiska effekterna och den arbetslöshet vi redan sett kommer påverka oss alla betydligt mer än viruset framöver om vi inte får hjulen att börja rulla ordentligt igen.

Första och viktigaste steget är att öppna gränserna och låta folk träffas, företag göra affärer och att vi alla försöker återgå till det nya normala.

Sysselsättningspaketet

Publicerat: 7 september, 2020 i Personligt

Idag presenterade vi i landskapsregeringen tilläggsbudget 4 (TB4) som bland annat innehöll ett sysselsättningspaket. Du kan se mitt inslag nedan.

I korthet går det ut på följande:
Bakgrund:

  • 1600 permitterade/arbetslösa
  • Idag 7 september finns 63 lediga jobb på AMS att söka
  • Vi går mot en vinter/mindre ekonomisk aktivitet på Åland
  • Istället för att bara övervintra och gå i ide, vill regeringen ge möjlighet till att utveckla både företag, människor och samhället

Sysselsättningsfrämjande paketet består av tre pelare

  1. Utbildning / kurser / kompetensutveckling
  2. Permitterade/arbetslösa till nya arbetsplatser eller tillbaka till sina gamla
  3. Starta-Eget – boost

Om budgeten går igenom (och tillhörande tre landskapslagar) så kommer det från den 1 november fram till 30 juni 2021 införas ett temporärt tilläggsstöd till arbetsgivare och till arbetslösa för start av företagsverksamhet som i grova drag går ut på följande:

  • Ett företag som återtar en permitterad eller uppsagd person som varit mer än 3 månader inskriven på AMS kan erhålla 75% av de kollektivavtalsenliga lönekostnaderna i uppemot 6 månader
  • Ett företag som inte påverkats så mycket av covid-19 pandemin kan anställa en permitterad/arbetslös person för att komplettera den normala verksamheten (satsa på nya kunder, marknader, områden eller göra det där som aldrig funnits tid för tidigare)
  • Permitterade/arbetslösa personer som har en affärsidé som den funderat på att igångsätta vill regeringen sporra till att verkligen göra slag i saken nu. Därför erbjuder vi ett starta eget stöd under samma tidsperiod på ca €1400/månad

Jag kommer återkomma till detta lite längre fram när allt är klart men jag vill redan nu skicka en stor eloge till Hans Selander (Lagberedningschefen) för ett utomordentligt bra utfört arbete med ett tidspressat schema och även uppmärksamma Linnea Johansson (Avdelningschef på näringsavdelningen) samt Tomas Lundberg (Myndighetschefen på AMS) som trots att alla har mer än tillräckligt att göra, lyckas få ihop de politiska önskemålen på ett exemplariskt sätt. Till gagn för alla permitterade och arbetslösa ålänningar.

Vill även säga att jag uppskattar de samtal jag haft med fackföreningarna och Aktionsgruppen (Ålands Näringsliv, Företagarna, Visit Åland och de tre bankerna på Åland) och att alla stött dessa förslag ifrån första början. Tillsammans gör vi skillnad.

Norden & Corona

Publicerat: 7 september, 2020 i Personligt

Jag har alltid varit en sann nordist och oerhört stolt över att tillhöra en del av världen där nationsgränser finns men gränserna mellan människorna inte funnits.

Jag har varit extra stolt över den nordiska pass- och rörelsefriheten som infördes för snart 70 år sedan den 1 juli år 1954. Stolt över den nordiska familjen och det nordiska samarbete jag värnat, lovprisat och hyllat så mycket i decennier.

Men de senaste månaderna har mitt Norden förändrats. Norden har blivit kallare och den grundläggande fri och rörelsefriheten, jag tagit för given, har satts ur spel. Arbetspendling över gränsregionerna har försvårats och människor som vill träffa sina vänner på andra sidan gränsen nekas inträde och istället för en öppen gräns, möts de av en gränsbevakningsman med skottsäkerväst och pistol (inte med munskydd och handskar) som frågar efter resedokument och reseanledning.

Det är i kriser goda vänner, relationer och samarbeten prövas. Det är i kriser vänskap behövs som mest. Det är i kriser man vill känna tryggheten i och kunna lita på sin familj.

Jag är i själ och hjärta ledsen över hur vi hamnat i den här situationen där vi stängt gränsen för varandra och våra vänner och jag önskar verkligen att den här krisen kommer leda till att vi värnar den nordiska gemenskapen mer framöver. Så här får vi aldrig mer göra mot varandra igen.Att ingå i en familj betyder inte bara att man har rättigheter, det kommer även skyldigheter med det släktskapet.

Släktbanden gäller inte bara under goda tider, när det är enkelt att tycka om varandra utan även under svåra tider när kriser är ett faktum. Det är då vi behöver varandra som mest och det är då vi skall hjälpa varandra som mest.

De senaste månaderna har varit svåra för alla, men corona-pandemin är ingen landskamp. Vi borde kämpa mot viruset tillsammans, inte var och en för sig. Vi borde ha sett norden som en region och arbete för att utforma gemensamma riktlinjer och rekommendationer som gäller lika för oss alla, oavsett på vilken sida av gränsen vi befinner oss.

För 80 år sedan stred ca 10.000 svenskar på Finlands sida mot Sovjetunionen i finska vinterkriget. Många offrade sitt liv för vår frihet. De senaste månaderna har de svenskar som tillåtits kommer över den finska gränsen möts med skepticism och avkrävande en deklaration och reseanledning. Det skäms jag över och vill be om ursäkt för.Såhär beter man sig inte mot sina vänner och varandra.

Nu börjar inte bara arbetet med att bygga upp våra ekonomier och få människor i arbete igen, det fixar vi, det har vi gjort förut. Våra samhällen är i grunden stabila och vår tillit till varandra finns kvar även om den är naggad i kanten.Det viktigaste arbete vi kan göra nu, inom nordiska rådet och ministerrådet är att stärka samarbetet och intensifiera våra kontakter och skapa en känsla av samhörighet igen. Vårda och läka de sår som uppstått.Fortsättningsvis gäller några grundläggande fakta.

Det viktigaste är att håller huvudet kallt, hjärtat varmt, hålla fysisk distans, stanna hemma om vi är sjuka och hålla händerna rena.Men samtidigt som vi gör det ovanstående.

MÅSTE vi öppna upp våra gränser för varandra. Stängda gränser inom Norden kan aldrig vara rätt väg att gå. Det får inte få vara ett alternativ. Stängda gränser är som att stänga dörren för en av våra familjemedlemmar som vill komma hem, när den behöver det som mest.

Förutom att lägga fokus på detta behöver vi lägga mycket av vår kraft och energi framöver på att bygga upp förtroendet länderna emellan i allmänhet, men även förtroendet mellan människorna – länderna emellan i synnerhet.Vi måste på alla sätt motarbeta den rädsla, den ängslan och ångest som tyvärr uppkommit hos många människor, i alla våra länder, som möter en annan person ifrån ett annat nordiskt land.

Viruset ser ingen skillnad på människor eller nationalitet, det bör inte heller vi göra. Vi behöver helt enkelt sätta alla våra gemensamma krafter på att komma varandra närmare igen och inte bara ta bort de fysiska gränshinder som hindrar oss från att träffas, utbyta erfarenheter och göra affärer. Vi måste få bort de osynliga avståndet som uppstått mellan våra medborgare de senaste månaderna.

I Norden skall det inte finnas ett Vi&Dom. I Norden är vi en familj där rörelsefriheten är och skall vara grundbulten i det som håller ihop oss, tillsammans.