Arkiv för mars, 2019

Det blir inte alltid som man tänkt

Publicerat: 26 mars, 2019 i Personligt

Har funderat länge på hur jag skall formulera det här inlägget. Vilken ton jag skall hålla, vilken inriktning jag skall ta och vad jag verkligen vill ha sagt. 

De senaste månaderna har känslorna pendlat mellan att vara arga, besvikna, lite bittra och nu kanske mest ledsna. Gissar att det är ett ganska vanliga känslospektrum när man hamnar i ett tillstånd som man inte försatt sig själv i och där utomståendes beslut påverkar den verklighet och vardag man befinner sig i. Många har gått igenom liknande faser, vid flera olika tillfällen i livet. Det kan handla om att man blir av med jobbet, blir orättvist behandlad eller när det kommer till att man måste ta ett beslut om att skiljas.

Skilsmässor är aldrig roliga, särskilt eftersom det oftast innebär att en part blir mer drabbad än den andra. Den ena parten anser sig kanske orättvist behandlad och tycker det drabbar just den oförskyllt mycket samtidigt som man anser att man har rätten på sin sida. När det sedan även ofta handlar om en hel del pengar gör ju inte saken bättre eller enklare. Känslan som ofta infinner sig, förutom att man känner sig sviken och bedragen, är en känsla av hopplöshet och frustration samt därtill att man kan ha svårt att ta till sig hur den andra parten känner, tänker eller resonerar. 

Nej, Eva och jag skall inte skiljas. 

Det här inlägget handlar om affärer och att företag på Åland inte är immuna emot den hårda verkligheten företagare och entreprenörer över hela världen ständigt lever i och ibland måste genomleva. Ibland tar andra beslut som påverkar en själv, ens verklighet och det finns inget man kan göra åt det. Så är det i det här fallet. 

Det här inlägget handlar om att det på söndag är den sista dagen Bagel Bee Coffee Bar håller öppet i Maxinge. Att stänga den verksamheten är givetvis inget som vi önskat eller vill göra men ibland måste man vidta åtgärder som går emot känslorna och inse när det inte fungerar längre, slänga in handduken och gå vidare. Rädda det som räddas kan och fokusera på det man kan göra något åt. 

Jag brukar alltid säga att det är oerhört enkelt att starta företag på Åland och i Finland. Det är det. Det svåra är att få företaget att överleva de första fem åren, och därefter. De första åren i Maxinge gjorde vi ganska stora förluster men vi såg att vi gjorde något rätt, vi erbjöd något som inte fanns på Åland och för varje månad som gick kunde vi konstatera att den månaden var bättre än motsvarande månad året innan, som var bättre är året före det och så fortsatte det från april år 2013 till december år 2018.

Den långsamma men ändå positiva utvecklingen gjorde att vi höll ut och fortsatte. Trots att resultatet inte var någon höjdare. Men vi kände en stolthet i att skapa arbetsplatser, utveckla ett eget koncept och vi tyckte våra anställda gjorde ett superbra jobb. Vi hade ett gäng unga människor som ställde upp för varandra, hade nästan ingen sjukfrånvaro och ett gäng som gav energi och som vi var stolta över.

Vi kände att fortsätter vi några år till på det här sättet så kommer Bagel Bee Maxinge bli ett företag som kanske generera lite vinst och vi kan använda de medlen för att utveckla företaget ännu mer. Kanske öppna fler ställen någon annanstans.  År 2018 var trenden bruten och det första året som vi kunde visa svarta siffror. Nu kunde vi även börja betala av på förlusterna ifrån de första fem verksamhetsåren. Tyvärr varade inte den glädjen så länge. Vi hamnade på grund av orsaker som vi inte kunde påverka tillbaka på ruta ett när beslut togs att ett ytterligare café skulle öppnade under samma tak.

Vi förstod direkt vad det skulle innebära när vi fick höra nyheten. Den tyvärr lite för lilla ”kakan” av fikagäster skulle nu delas på tre ställen, istället för de tidigare två. Vi insåg direkt att det är väldigt få personer som fikar två gånger under ett besök till ett och samma köpcentrum.

Nu har några månader gått sedan nyheten om ytterligare konkurrens tillkommit och vi kan konstatera att våra farhågor besannades. Vår omsättningen är tyvärr för låg för att kunna hålla den höga standard vi vill hålla. Vi är givetvis ledsna att det gått såhär och konstaterar att ibland sker saker som man inte har kontroll över och att det ibland inträffar händelser som andra förorsakat som påverkar vår verklighet mer än vad vi hade önskat. 

Vi kunde välja att vara bittra över den kapitalförstörelse denna satsning varit för oss, gräma oss över all den arbetstid, kraft och engagemang vi lagt ner under åren, sätta fokus på att det här är ett nederlag, vara ledsna, sura och bittra. Det väljer vi dock inte att vara. Det är inte vår stil.

Utan vi sträcker på oss, vi är stolta över att vi gjort något bra, vi har försökt, vi gjorde något och vi har fått förmånen att haft 15-talet (mestadels unga) fantastiska anställda som vi fått vara med och skola upp till att bli Ålands bästa baristor och härliga människor.

Vi har lärt oss mycket på den här resan och nu kan vi sätta mer fokus på att vidareutveckla Bagel Bee Coffee Bars konceptet i Mariehamn.

Till skillnad ifrån jordbruket så finns inget ”skördeskade-system” att ansöka pengar ifrån i det vanliga näringslivet. När olyckliga händelser inträffar och beslut tas som man själv inte rår på, står man som företagare ensam om ansvaret. Då handlar det om att göra det bästa av situationen, hjälpa personalen vidare, ta förlusten, kavla upp ärmarna, inte gråta över spilld mjölk utan ta tjuren vid hornen och köra vidare, men på ett annat sätt, på ett sätt man känner glädje, entusiasm och framtidstro i.  

I en företagares verklighet finns inga garantier för att allt alltid skall gå bra, fastän man gjort allt rätt och satsat stort och jobbat hårt. Det finns ingen annan som kan ta över ansvaret, ingen annan man kan vända sig till och
man kan inte vända sig till landskapet och begära kompensation för att det inte gått som man planerat. Utan det gäller att anpassa sig till att konkurrensen är stenhård och att kunden alltid har rätt. 

Vi lämnar nu Maxinge men fokuserar vidare på våra övriga verksamheter. Vi hoppas att  Mariehamn snart ges möjlighet att växa, blomstra och öka sin attraktionskraft igen. Vi tror på vårt koncept, men det krävs en viss omsättning för att få det att fungera. Vi vill fortsätta leverera det bästa kaffet på ön.

Vi lämnar nu Maxinge med lite sorg, men vi är övertygade om att såren kommer läkas och när det stängs en dörr så öppnas alltid ett fönster. Lycka till ni som är kvar i Maxinge och är du intresserad av att driva ett café, en glassbar eller något annat, strax utanför Claes Ohlsson, Lekia, Alko och Phunee Oriental i norra entrén. Ta kontakt med Dan-Johan Dahlblom, vårt engagemang slutar här. 

Vi har under sex år upparbetat en efterfrågan och vi är övertygade om att någon annan med ny energi, vilja och lite ”jäklaranamma” kan få en bra brödföda på ett område med potential. Speciellt om man är villig att jobba på plats en hel del själv. Det som krävs är samma driv och glöd som vi hade för sex år sedan, en glöd som tyvärr nu slocknat för vårt engagemang i Maxinge men som jag är övertygad om att någon annan kan hitta en annan väg framåt via.

Maxinge gör Åland bättre, även om det inte blev så bra för oss. 

Snabb uppdatering

Publicerat: 20 mars, 2019 i Personligt

Inne i andra veckan av att försöka komma i form till sommaren tillsammans med de andra tjockisarna på stationen. Kan konstatera att SteelFM har stort genomslag på Åland, för överallt där jag rör mig så kommenterar folk ”projektet”. Det tycker jag är skoj. Det är faktiskt lite av orsaken varför jag får det att fungera och faktiskt gör något åt de extra kilona som kommit på sedan hösten.

Hur går det då kanske du undrar. Ja, ärligt så går det väl ganska okej. Även om jag märker att jag inte är 25 år längre. Då reagerade kroppen betydligt snabbare på omställning. Jag har dock sedan vi startade kört min fysioterapi-för-ryggen-träning nästan varje dag, jag har suttit på min motionscykel hemma mer än några gånger och jag har tillsammans med ”gubbarna” varit på pilates. Imorgon blir det vattengympa för hela slanten och jag ser faktiskt lite fram emot det.

Men det viktigaste förändringen för att minska i omfång och kilon är ändå att hålla koll på vad man sätter i munnen. Gällande det så har jag även där fått det att funka bra. Mycket tack vare att Avancia under två veckor sponsrar oss alla med en ”foodbox” till lunch och middag. Jag har missat några till lunchen, på grund av att jag haft inbokade luncher (men då har jag alltid valt det bästa alternativet, inte ätit för mycket och skippat brödet) och senaste helg ”syndade” jag ordentligt på kryssningen tillsammans med 18 stycken SteelFM-vinnare på Cinderella.

Gällande Foodboxen så kan jag säga att dom är bra. Riktigt bra. Jag har i mitt tidigare liv (innan jag träffade Eva) ätit och levt på många färdiglagade matlådor och jag kan säga att det här är något annat. För det första så är kalorimängden under strikt kontroll, de smakar bra och jag måste även säga att de är prisvärda. Köper man 10 stycken så handlar det om 7€/box.
Jo, jag har fått dom här lådorna, men jag skulle aldrig rekommendera dem om jag inte ansåg att dom var bra, så mitt tips till dig är, testa! Du kommer bli positivt överraskad. (Ta dock inte köttbullslådan, det första du gör, den var inte riktigt lika bra som exempelvis Red Hot Chicken)

Nästa vecka planerar jag även att intensifiera träningen lite och så snart våren är här på riktigt skall jag försöka börja bygga lite hemma igen. Så det korta svaret på frågan är, jo det går ganska bra.

Invägning på fredag.

Då var det dags igen

Publicerat: 11 mars, 2019 i Personligt

Det kanske bästa vårtecknet av alla är när undertecknad skall transformera vinterkroppen till en sommarkropp. Det har jag gjort nästan varje år sedan jag var 20 år gammal. I år är inget undantag. Men för att jag skall få blåslampan under baken och verkligen göra det tråkiga, hårda, jobbiga jobb som krävs måste det till en piska och en morot.

Som vanligt blir det en ny intensiv period av att skippa godis, röra mig mera, börja träna, minska storleken på matportionerna, sluta småäta på kvällarna och kanske få igång något byggprojekt igen.

Den här gången är utmaningen att på 9,59 veckor (fram till 17 maj) försöka komma under 95,9 kg, minska midjemåttet till under 95,9 cm och gå ner 9,59 % av min nuvarande proppsvikt. Den här gången är jag dock inte ensam, mina kollegor på jobbet är alla de överviktiga och behöver gå ner. Följ kampen/utmaningen på Steel FMs hem på nätet


Här kan du se en film som Jacob på Steel fixat på alla oss tjockisar.

Vi kickstartar utmaningen med att under två veckor minska kalorimängden genom att måndag till fredag (med något få undantag, för mig, måste på några luncher, men då blir det sallad) äta FoodBox ifrån Avancia.

Sitter på Pekings flygplats och fördriver några timmar. Mellanlandade här inför den sista och nästan 10 timmar långa flygresan hem. Från hotellsängen i Seoul till sängen hemma i Ulfsby tar det ganska exakt 24 timmar. Inte så farligt.

Tänkte skriva några rader om min tisdag-lördag i Korea. Kan väl börja med att säga att jag inte hade gjort så mycket research utan for mest på ”vinst och förlust” samt med inställningen att jag tar dagen som den kommer. En ganska bra inställning om du frågar mig. Kan väl säga att Eva inte riktigt tycker man gör så. Men sen är det ju lite mer ordning och reda på henne också.

Först kan jag väl börja med att säga ”ska du hit, välj ett annat flygbolag än Air China. Det var inte många rätt där” även om jag annats gillar Kina så har dom en hel del att jobba på med sitt flygbolag. Men det tar vi en annan gång.

Efter att jag landade in Seoul funkade det mesta riktigt bra, förutom dock att Air China slarvat bort mitt bagage…. men som sagt mer om dem en annan gång. Tog snabbtåget ifrån Incheon till Seoul Station och därifrån en taxi till hotellet. Det var väl där jag insåg första gången att deras engelska inte är så jättebra. Den är bättre än vad kinesernas är i Shanghai/Peking och ungefär som Japanernas i Tokyo.

Jag bad chauffören att köra till Pacific hotel, vilket han inte visst var låg men han tog fram sin gps. Jag sa igen -Pacific Hotel, han svarade Paficic?

Jag svarade artigt nej -”Pa-ci-fi-c Hotel” han sa -”okej. Paficic Hotel”…..och knappade in det på sin gps. Ingen träff.

Han meddelade att det inte finns något sådant hotell….

Jag började om från början, väldigt långsamt sa jag -”Pa-ci-fic Hotell” han svarade -”Pa-fic-ic Hotel”. Jag stavade på ett papper, han svarade -”ahhh, Okey. Pa-fic-ic hotell” och började köra. :]

Alla människor är väldigt trevliga även om det är lite svårt att få kontakt med någon på gatan, i butiken eller i baren. Ingen kommer fram till dig och säger hej, ingen frågar om du behöver hjälp fastän du är ”lost in translation” ingen ser dig i ögonen på gatan etc. Så egentligen, är det väl som vi mestadels är hemma….Något vi förövrigt behöver bli bättre på.

Här kommer en helt ovetenskaplig sammanfattning med lite tips, tankar och funderingar om Korea, Seoul och Daegu. Helt utifrån mina dagar där. Allt helt utan inbördes prioritetsordning eller något sammanhang och säkert inte helt korrekt:

    – De respekterar sina äldre väldigt mycket
    – De gillar barn
    – De är hårt arbetsamma, smarta och stolta
    – De har ca två veckors semester/år
    – Gillar att vandra i bergen på helgerna
    – De har många, enligt vårt sätt att se ganska annorlunda seder och traditioner, alltifrån att en yngre person inte får röka tillsammans med än äldre (sju års mellanskillnad är gränsen när någon räknas som äldre) eller att man uppenbarligen tar av sig skorna när man kommer in på kontoret på fabriksområdet man besöker.
    – Det är accepterat att du får sova på jobbet, det visar bara att du jobbat sent igårkväll etc etc
    – Oerhörd ordning och reda, på allt, inget skräp någonstans (inga sopkorgar heller för den delen)
    – Offentliga toaletter är lika rena som hemma hos dig och mig
    – Tågen går ofta och de går på tid. Alltid.
    – Seoul är stort, riktigt stort. Både till yta och till antalet människor. Alltså på riktigt jättestort.
    – Maten är fantastisk och väldigt prisvärt
    – Det kommer bli en svår och tuff återföreningstid (75 år av separation och två helt olika ekonomiska system och enorma skillnader i levnadsstandard, utbildningsnivå och mentalt driv/tänk)
    – De kör gasdrivna taxibilar
    – När konduktören kommer in i en tågvagn bugar han/hon artigt, varje gång.
    – Ta tunnelbanan om du ska mer än två kilometer bort, annars kan du lika bra gå (om du har någotsånär bra lokalsinne, annars får du ändå gå två kilometer innan du kommer fram)
    – Googelmaps funkar inte så bra, använd typ Naver istället
    – På våren är det mycket smog över Seoul, de säger att det kommer ifrån Peking
    – Största storleken på kläder är XL men de passar mig, väger drygt 100kg
    – Runt 10 april blommar körsbärsträden, lär vara helt fantastisk
    – Om någon häller upp något i ditt glas och den personen är äldre, ta emot med två händer. Är personen yngre spelar det ingen roll.
    – Den yngsta personen runt bordet sköter BBQ-grillen och fördelar maten
    – Drick en klunk av deras ”wiskey” smakar vodka och är bara 16% alkohol men gör det innan du tar en storbit mat, inte efter.
    – Frukosten är inte värd pengarna på hotellet. Gå ut och ät istället.
    – Nej, du blir inte dålig av att äta av alla deras 1000-tals olika streetfoodalternativ, du kommer dock bli tjock. Mycket friterat. Men fantastiskt gott
    – Det är inte jättebilligt, inte heller jättedyrt. Typ som hemma, men maten kan vara både billigare och dyrare. De billigare är oerhört prisvärda, de dyrare inte alltid bättre (lokalhyran skulle jag gissa avgör mycket priset på maten)
    – Helt klart värt att åka dit, jag kommer göra det igen. Mest för matens skull.

Nu går snart planet hem. Skall bli skönt att möta upp Eva på Arlanda och sova i Ulfsby inatt. En härlig resa är över, många nya bekantskaper, nya idéer och återigen fått bekräftat hur otroligt bra vi har det på Åland och hur bortskämda vi är.

Sluta gnälla, börja uppskatta vad du har, fråga vad du kan bidra med istället för vilka rättigheter du har. De flesta i världen har det inte så bra som du och jag och många skulle ge sin ena hand för att få det.

Trevlig söndag på er alla