Arkiv för januari, 2018

Mobb – ett uttryck som förföljer

Publicerat: januari 23, 2018 i Personligt

Läser Ledaren i dagens Nya Åland och ser att Harriet Tuominen tar upp mitt olyckliga utryck som jag skrev på min frus Facebooksida för över fyra år sedan. Ett uttryck som sedan fick ett eget liv och förföljde mig i otaliga ledare både i Nya Åland,  Ålandstidningen och SLC. Ett uttryck som flera personer tog väldigt illa vid sig av.

Ett uttryck som jag offentligt har bett om ursäkt för, det var inte så jag menade. Jag var ordentligt ur balans, (hade just ”överlevt” halvmaran på Brändö) och hade haft några tuffa månader med arga bönder runtomkring mig. Ibland skriver man och säger man saker som man önskar skulle vara ogjorda. Men det är en del av livet det med, man lär sig så länge man lever och jag tycker det är bättre med politiker som säger lite för mycket än lite för lite. Förutsatt att man även kan säga ursäkta och förlåt om man trampar i klaveret.

Jag har väl egentligen inte pratat/tänkt så mycket på den här händelsen sedan dess men ärligt talat så var det en ganska jobbig tid. Jag har som livsfilosofi att förtränga det negativa och tänka på det positiva, men nu när så mycket vatten passerat under broarna, kan jag väl försöka förklara lite mer, var det gick snett och varför jag sa som jag sa.

IMG_3695När jag skrev ”mobben gick loss på torget” under en status som min fru hade lagt upp på Facebook hade jag inte svenska akademiens ordlista framför mig, utan skrev något i hast, frustration och kanske lite hopplöshet.

Jag hade ringt Henry på Producentförbundet ca en vecka innan demonstrationen skulle hållas och frågade om jag inte kunde få komma över och förklara och diskutera innehållet i vårt LBU-program, men de ville inte träffa mig då. De ville ha sin demonstration och de ville ha rubriker. Jag meddelade också att jag kommer vara i Finland på ett Skärgårdsseminarium den dagen demonstrationen skulle hållas, så här efteråt inser jag att jag borde varit hemma, meddelat förhinder till de ca 150 personerna jag skulle berätta om Åland för och tålmodigt och milt tagit emot budskapet ifrån demonstranterna.

När jag skrev uttrycket menade jag inte det ledarskribenterna gång på gång upprepade, jag menade typ ”en  stor folksamling som gemensamt skriker/ropar en uppmaning som mottagaren kanske tycker är lite obehaglig”. Trots allt så ropades orden ”Avgå Karlström, avgå Karlström” under den fredliga demonstrationen utanför lagtinget (det hörde jag själv via telefon så budskapet gick fram).

Det kanske inte var så hårda ord, så här i efterhand, men just då, när man kämpar med alla krafter att hålla huvudet över ytan känns vissa ord hårdare än andra. Det kändes ärligt talat ganska orättvist. Det var regeringens politik med en ram fastslagen av lagtinget jag arbetade efter.

Tiden runt ”mitt olyckliga uttryck” hade kantats av många hårda ord, ifrån många olika håll. Jag hade själv sagt ogenomtänkta repliker i affekt och självförsvar, vilket givetvis var dumt. Som politiker i allmänhet och minister i synnerhet får man finna sig i att debatten kan vara ganska hård och även vinklad, många som mer eller mindre aktivt försöker missförstå vad man säger, det man gör och det som händer. Det hör liksom till spelets regler.

Det jag dock märkte under just den tiden (kring när demonstrationerna hölls) var att det fanns en hel del indirekta påtryckningsmedel på Åland som jag inte riktigt gillade. Gissar att jag inte är den enda politiker som blir ”drabbad” av dessa men frågan är hur många av de andra som orkar stå emot….  Bara för att nämna några exempel (jag har förträngt de flesta)

  • berusade personer som ringer anonymt och härjar mitt i nätterna eller anonyma samtal till min fru som varnar och säger att det bara kommer att bli värre, vänta bara…
  • flera personer varnade mig för att springa ensam på morgnarna,
  • en person som liknade mig, hörde av sig och sa att han blivit uppmanad att klippa håret för annars kunde han i misstag åka på stryk när han var ute på landet.
  • det värsta jag hörde var när en vän till mig blivit uppmanad att sova med ett öga öppet eftersom han var nära förknippad med mig och delade mina åsikter. Den personen flyttade sedan härifrån.
  • träffade dagligen personer som sa att de stödde mig och tyckte jag gjorde ett bra jobb, men de vågade inte säga det högt, för då riskerar dom att bli ”utkastade” ur jaktlaget, få mindre taxi-körningar eller färre besök till sin restaurang.
  • en person som brukade krama om mig en gång per vecka när vi sågs, berättade att hon blivit uppmanad att sluta med det, vilket hon gjorde.

Jag märkte tidigt i min politiska karriär att plåtförsäljningen minskade på mitt företag Klintens Plåt pga mina åsikter i lagtingssalen. Det eskalerade när jag blev minister, omsättningen halverades på några år. (kommer ihåg en person som vägrade betala hyra för verktyg han hyrt en månad, eftersom han inte fått ut sina pengar i stöd, något han ansåg att han hade rätt till och han ansåg att det var mitt fel)

Vi lever i en fri värld där kunden har makt att bestämma av vem eller var han/hon vill handla, det är bra, så måste det vara. Den fria marknaden är hård men alternativet är värre. Däremot ansåg jag inte det vara okej när vanliga butiker i Mariehamn fick påstötningar om att de skall sluta marknadsföra sig i SteelFM eftersom det är ”Karlströms radio”, där tyckte jag det hade gått för långt. Men vad kunde jag göra? Jag hade satt mig i båten, det var bara att ro den i land, reda upp konsekvenser efteråt, försöka överleva.

Jag har alltid ansett att det är viktigt att man måste kunna vara företagare/entreprenör och ändå ställa upp i val. En företagare vet hur svårt det är att tjäna pengar och med den insikten är jag övertygad om att man handhar våra gemensamma resurser på ett annat sätt än om man i hela sitt liva varit anställd av det offentliga.

Idag vet jag dock bättre och jag förstår varför det inte är så många företagare som ställer upp i val  längre. Särskilt om det är en person som vill göra förändringar, för gör man det måste man vara beredd att ta de konsekvenserna och vara beredd på de indirekta påtryckningar som kommer. Påtryckningar som även kan ske genom indirekta ”ekonomiska sanktioner”. Frågan man måste ställa, är det värt det?

Jag vägrade dock att ge upp just då, jag gjorde det efter mandatperioden var slut. Jag ställde som du vet inte upp för omval. Det var för mycket negativt i kulisserna. Jag fick mycket skit ifrån en vissa ledarskribent men även andra dolda krafter cirkulerade som jag kände att jag inte hade lust att slåss mot längre. Jag ansåg helt enkelt att livet är för kort för att strida. Det är inte riktigt min grej.

Mina fyra år som minister resulterade i (förutom att den lilla sömn jag hade fått tidigare, försvann) att jag fick lägga ner Plåtverkstaden efter 40 års verksamhet på Åland. Jag kan även konstatera att resultatet och omsättningen på SteelFM ännu inte återhämtat sig sedan jag år 2011 började som minister.

-”Nej”, jag ångrar inte att jag ställde upp och tog mitt ansvar, jag fick trots allt femte mest röster av alla i valet år 2011. Skulle jag göra det igen? -”Bra fråga”…

Jag lärde mig mycket och jag anser själv att jag gjorde så gott jag kunde med de förutsättningar jag hade. Mycket blev bra. Många nya investeringar kom till och än idag kan jag se resultatet av vissa beslut jag tog, jag svängde skutan några grader även om fyra år är för lite. Det är val om två år igen, tiden går fort. Vi får väl se vem som ställer upp då.

Kom ihåg att vi får de politiker vi förtjänar och kom ihåg vad Kelly Clarksson sjunger,

What doesn’t kill you make you stronger.

 

100 gram/dag i 100 dagar

Publicerat: januari 18, 2018 i Personligt

IMG_3637I måndags drog jag igång igen. Jo, igen.
Jag vet inte för hur mångte gången i livet. Sedan jag var typ 20 år gammal har jag gått upp och ner i vikt som en jo-jo. Som mest vägde jag drygt 116 kilo och som minst 89 kilo.

I måndags vägde jag 104,5kg, trots att jag lovat mig själv att inte gå över 100 kilos gränsen på vågen igen. Varför gör jag så? Varför ändrar jag bara inte livsstil, äter hälsosammare och tränar regelbundet? Varför klarar jag inte av att hålla mitt eget löfte till mig själv?

Svaret är egentligen ganska enkelt. För jag trivs med mitt liv.
-”Nej, jag gillar inte att vara tjock” och -”Ja”, jag gillar när jag är i form”.
Men tiden däremellan är både rolig, eländig, fantastisk och jobbig. Så som livet är för de flesta. Är det bara solsken blir det öken, är det bara grått, regnigt och kallt utvecklas man inte heller. Variationen i livet, gör livet värt att leva. Iallafall för mig.

Jag gillar mat. Jag gillar godis. Jag gillar glass. Jag gillar egentligen allt som är onyttigt. Men allt gott har ett slut, ibland kommer jag till insikt att nu räcker det. Det var i söndags. Efter en några dagars resa till Riga med goda vänner, mat och dryck insåg jag att nu måste jag ändra livsstil igen, inte bara på grund av den resan förstås utan det senaste årets totala leverne.

Senaste året har jag gått ifrån 90 kg till 104kg. Jo, jag vägde 89.9 kilo i oktober år 2016…. Jag vet att fortsätter jag leva nu, som jag gjort senaste året, kommer jag passera 120 kg innan det här året är slut. Det vill jag verkligen inte. Har förövrigt lämnat alla kläder jag hade när jag vägde så mycket till Emmaus.

IMG_3636Så nu är det dags igen. Den 15:de januari till 10:de april tänker jag skippa glass, godis, bullar och socker. Minska på kolhydrater, äta mindre, nyttigare och röra mig mer. Givetvis kommer jag ”synda” lite nu och då. Jag är övertygad om att det är bra för både kropp och själ att göra det ibland, fastän man överlag håller på komma i form.

De här första två veckorna kommer jag dock vara hård mot mig själv (nästa gång det är lite ”synd” är nästa helg då SteelFM har fest tillsammans med reklamrösterna på Sjösäkerhetscentrum:et med efterföljande baluns på Park). Hittills har det gått okej. Jo, det är tråkigt, suget efter sött, chips, pizza, kebab och friterat är stort, men de åländska morötterna är ett bra substitut. Käkar ett kilo per kväll :)

Tänker inte skriva så ofta hur det går, för jag vet att flera börjar tröttna på mitt sätt, men lite nu och då kommer en uppdatering här på bloggen. Mest för att jag, genom att göra det ”offentligt”, sätter press på mig själv men också för att jag vet att jag kommer gå tillbaka till den här bloggen när jag sitter på ”De Gamlas Hem” och läsa om mitt liv. Jag kommer säkert fundera över varför jag gjorde som jag gjorde. Förutsatt att jag får förmånen att komma dit.

Bara 96 dagar kvar :)

 

Principer för SteelFMhjälpen

Publicerat: januari 8, 2018 i Personligt

IMG_3572
Det är nog ingen på Åland som missat att vi körde en insamlingskampanj till förmån för Rädda Barnens Barnfond under december. Crescendot var den 64 timmar långa direktsändning ifrån vår tillfälliga studio på torget som besöktes av ca 30 gäster och lika många artister/musiker. Läs mer om SteelFMhjälpen här>>

Såhär en vecka efter evenemanget så har flera redan hört av sig om vi inte skulle kunna hjälpa dem nästa gång. (Jag har förövrigt redan bokade torget i Mariehamn 27/12/18 till 02/01/19). Givetvis vill vi hjälpa så många som möjligt men det finns några grundprinciper som vi har utarbetat för att vi skall lägga ner ca tre månaders heltidsjobb på detta. Här kommer de principerna:

  1. Alla pengar som samlas in skall gå oavkortat till ändamålet för insamlingen (administrationskostnader måste föreningen kunna finansiera på annat sätt, inte heller vi tar del av insamlade medel)
  2. Pengarna skall i första hand stanna på Åland och hjälpa på hemmaplan (förutsatt att inget exceptionellt har hänt i världen och behöver vår insats)
  3. Det skall finnas ett verkligt behov och att de pengar vi samlar in gör en faktisk skillnad
  4. Att föreningen/organisationen som får ta del av pengarna visar ett äkta/ärligt/riktigt engagemang och hjälper oss hjälpa.

Jag är övertygad om att vi tillsammans kan göra lika stor skillnad i slutet av det här året som vid slutet av förra. Nu vet alla vad SteelFMhjälpen är samt vilken kraft det finns i en lång direktsändning. Dessutom har vi mycket mer tid att förbereda allt den här gången. Vi kan göra allt vi gjorde bra, lite bättre och engagera ännu fler människor, företag, föreningar.

Hör gärna av dig med ris & ros, tankar & funderingar och börja fundera redan nu om du vill vara med och göra skillnad.

Hellre Test-bild än SteelFM

Publicerat: januari 5, 2018 i Personligt

26231977_10154932795452397_1232266178776534767_oIgår var jag tyvärr lite irriterad över vårt public service bolag, igen. Jag har lovat mig själv att sluta bli det men sen så händer det något och så märker jag hur jag går igång, igen.

För det första så störde det mig lite att de valde att inte uppmärksamma eller göra något av den pressinformation jag skicka till dem innan SteelFMhjälpen började. Det trots att deras egen styrelse tagit beslut att låta oss vidaresända programmet via Smedsböle masten och den ”extra kanal” bolaget äger som annars bara visar en testbild. Jag kan tycka det hade varit av allmänintresse att deras lyssnare/tittare skulle fått veta att det var på gång. Men, så blev det inte.

Sen när jag skickade en inbjudan till alla medier på Åland om att vi skulle hålla en presskonferens och redovisa slutresultatet så fick jag ett meddelade ifrån redaktionschefen att de inte kommer närvara. De hade nämligen gjort en ”normal nyhetsvärdering” och tagit det beslutet men ville gärna att jag skulle maila över resultatet. Jag svarade då kanske lite syrligt och uppgivet ”att då kan ni läsa om det i Nya Åland eller följa vår LIVE-streaming på facebook istället”.

När jag sedan också insåg att signalen som skickades ifrån SteelFMhjälpen-buren till ”extra kanalen”, stängts ner innan slutresultatet redovisats och ersatts med en testbild, så blev jag lite less.

Den kanalen har de senaste åren enbart visat en testbild, utan ljud, men under SteelFMhjälpen visade den vår radiosändning ifrån buren på torget. Vilket jag är väldigt tacksam för. Om Ålands Radio & Tv skulle vilja, kunde de givetvis låta vårt ljud och bilden ifrån vår studio gå ut via den kanalen fortsättningsvis. De valde de att inte göra, utan ersätta det med en testbild istället.

Så jag skrev en kort grej om det på facebook igår att jag tycker en bild/ljud ifrån oss är trevligare än en tyst testbild. Då dök före detta Ålands Radio anställd och nuvarande makthavare och lagtingsledamot Tony Wickström upp i mitt följde och ifrågasatte den tanken. Citat –” Du menar att en public service kanal gratis ska upplåta en kanalplats till reklamradio? Njae.”

Jag frågade honom hur han resonerar när samma public service bolag förutom att de upplåter en helt egen kanalplats till en kommersiell TV-kanal även står för det bolagets upphovsrättskostnader, alltså TV4? Det fick jag inget vettigt svar på, trots upprepade frågor. Du hittar den tråden här>>> 

Jag tycker bara att det skulle vara trevligare med bild/ljud ifrån en lokal producerande radiostation än att bara visa en testbild. (Det kostar nämligen inget extra får Ålands Radio & TV att sända vår signal, jämfört med en testbild, vi står för alla kostnader vad gäller överföring och upphovsrätter).

Tyvärr kan jag återigen konstatera att parollen, ”lokalproducerat” inte gäller alla branscher på Åland. Jag har aldrig begärt några pengar ifrån skatte- eller licensbetalaren under de  snart 20 år jag jobbat för att hela Åland skulle kunna få ta del av vårt utbud. Bara förutsättningar för att alla skall kunna göra det.

Under SteelFMhjälpen kunde alla på Åland, inklusive, skärgården ta del av det som fasta Åland annars kunnat göra under två decennier. Nu är vi dock tillbaka på samma ruta igen.

Så vill du se och ta del av vårt utbud av underhållning, tävlingar, sammanhållning och lokala gäster & artister även i fortsättningen så föreslår jag att du tittar på Ålcoms IP-tv kanalplats 36 eller vår Web-tv sändning på www.livestream.com/steel. 

Ett annat sätt vore att du tar kontakt med Ålands Radio & Tv och säger att du tycker att lokalproducerad radio är något bra och något du gärna vill ta del av. Det kostar inte dig, eller Ålands Radio & TV någonting. Bara lite god vilja. Kanske dom lyssnar på dig, för mig lyssnar dom inte på.
Hörs i eftermiddag mellan klockan 15:00-17:00 på SteelFM 95,9 MHz på fasta Åland eller via de ovanstående sätten.

Trevlig helg.

SteelFMhjälpen – dagen efter

Publicerat: januari 1, 2018 i Personligt

SteelFM-hj+ñlpen-storSkall försöka sätta några ord på de senaste tre dygnen. Det är inte enkelt. Har inte riktigt landat ännu. Det är så många människor, företag och föreningar som bidragit med så mycket för att SteelFMhjälpen blev ett fulländat exempel på när godheten, medmänskligheten och kärleken vinner över mörkret. Ett exempel som visar styrkan i det åländska samhället och att allt är möjligt om vi gör saker tillsammans.

Det är så många människor, ifrån alla åldrar, som osjälviskt bidragit med pengar, tid och engagemang för att hjälpa oss hjälpa barn på Åland som lever i en utsatt ekonomisk situation. De barn som nu kommer få hjälp av Rädda Barnens Barnfond är en grupp som sällan hörs eller syns.

I ett samhälle där BNP/capita ligger bland de högsta i världen och där arbetslösheten är den lägsta är det lätt att intala sig själv att alla har det bra. Det är väldigt lätt att blunda och förtränga att så inte är fallet. Våra sociala skyddsnät är fantastiska men trots det faller vissa barn emellan maskorna. År 2018 kommer fler av dessa barn, fler än någonsin, få sin livssituation lite bättre.

Den mäktigaste och mest känslosamma känslan infinner sig när jag tänker på alla er som har bidragit i stort och i smått. Den värme, glädje och godhet som lyst i ert ansikte har varit så genuin. Allt ifrån pojken som tömmer sin lilla spargris i vår insamlingslucka till småföretagaren som ger av sina hårt införtjänade pengar, till de stora bolagen som bryr sig om sina medmänniskor, på riktigt.

Alla har bidragit med vad de kan avvara till förmån för någon som inte kan det.

Tillsammans har vi gjort skillnad, en skillnad som kommer förbättra livssituationen för 100-talet barn på Åland under år 2018.

Gott Nytt År och ett stort innerligt tack till er alla som varit en del av detta. Till er som inte deltagit i insamlingen vill jag säga, -”Det är inte försent. Insamlingen sammanställs på onsdag den 3 januari. Vill du vara med och göra allt möjligt för barn på Åland. Gå till vår kampanjsida>> ge ett bidrag, stort eller litet, varje euro räknas, gör skillnad och du blir en del av att göra Åland lite bättre.”

Ett nytt år kunde inte inledas bättre.

Tack