Arkiv för oktober, 2017

Uppdatering om de 40-dagarna

Publicerat: oktober 13, 2017 i Personligt

Skrev det här>> blogginlägget förra veckan. Här kommer en kort uppdatering över hur det gått. Du kanske undrar varför jag håller på såhär och gör det offentligt på nätet? Jag har gjort så otaliga gånger tidigare (lär knappast vara sista gången heller) och det har två syften.

Det första är att jag sätter press på mig själv med det. Det är oerhört lätt att hitta orsaker att inte minska matintaget eller inte komma ut på en löprunda/träna om man bara har sagt det högt till sig själv. Pressen att verkligen göra det blir större om det är ”ute på nätet” och dokumenteras.

Det andra syftet är att jag använder den här bloggen som en levande historiebeskrivning av vad jag gjort under åren. Tror det kan bli skoj att gå tillbaka om 40 år (om man får leva så länge) och titta på hur tokigt man var i sina yngre år. Därav både högt och lågt, seriöst och mindre seriöst på den här bloggen, som förövrigt funnits på nätet sedan 2006 och snart har jag publicerat 1500 inlägg.

Så hur går det då?

Ärligt talat tycker jag det går lite trögt vad gäller vikten, (det var lättare förr) däremot har löpningen funkat även om ryggen inte riktig gillar det, (men jag har en teori om att det är bättre att springa, än att låta bli, så även om det tar ont nu, tror jag det blir bättre på sikt).

Jag kan konstatera att jag är oerhört mycket långsammare nu än när jag sprang för några år sedan, det är lite tungt. Men igår var det dock lite roligare, jag sprang första gången den runda som jag sprang flera gånger i veckan när jag var minister för några år sedan (det här året har jag annars bara varit på barkbanan på Vikingavallen). Otroligt vilken skillnad att springa på asfalt och lite mindre backar jämfört med en dyngsur barkbana. Därav den stora tidsskillnaden i min/km

C1210F00-AB56-4CEE-A2D9-1EF59DF56D28Så nu är det bara att fortsätta. 32 dagar kvar. Resultatet såhär långt. Målet är att springa 150km och göra 1500 armhävningar/knäböj fram till den 13 november.

Startvikt dag 1 – 101,6 kg 
Löpning – 24,66 km
Armhävningar – 230 stycken
Knäböj – 230 stycken
Vikt dag 8 – 98,5 kg 

 

Som man ropar i skogen får man svar

Publicerat: oktober 12, 2017 i Personligt

IMG_2864Igår lade jag upp det här inlägget på den anonyma appen Jodel. När jag sedan satt i radion på eftermiddagen och läste de efterföljande kommentarerna så insåg jag hur dumt det var.

Jag insåg att jag bidrog till att sprida dynga istället för glädje. Det skall jag inte göra fler gånger. Nästa gång tänker jag vara en aktiv spelare och lyft fram det positiva och goda på Åland istället för det negativa och sura.

Jag ber ödmjukt om ursäkt för det snedsteget, skall inte ske igen.

Vi som lever och bor på Åland lever förmodligen i ett av de bästa samhällen i världen. Vi har haft en kontinuerlig inflyttning i över 40 års tid (förra året flyttade över 1000 personer hit). Vi har och har haft en arbetslöshetsgrad på under 4 procent i över 20 års tid, vi kan stoltsera med den högsta sysselsättningen i Europa, vi har ett näringsliv som består av över 2500 stycken aktiva företag som gjort stora investeringar de senaste åren och vi har ett rikt kulturliv som bara i dagarna exempelvis kommer leverera flera teaterpremiärer.

Vi äger alla ett spelbolag som fördelat ca 20 miljoner euro per år till allmännyttan och oss själva, vi har världsrekord i närdemokrati, närhet till allt och alla, små klasser & bra skolor, bästa skolmaten i Finland, och vi toppar PISA-mätningarna. Majoriteten av oss har 10 minuter till jobbet, vi lever längre, vi har mest soltimmar i Norden (även om den här hösten har varit lite regnigare än vanligt), vi är friskare och har färre sjukskrivningsdagar än omkringliggande områden.

Vi lever på en attraktiv ö i ett internationellt samhälle där 90 nationaliteter och 50 språk samsas, vi har en relativt låg brottslighet där polisen fungerar förträffligt. Vi har bland annat över 8000 färjeanlöp per år, flygförbindelser till Stockholm, Helsingfors & Åbo, två tidningshus, flera radiostationer, ett Casino, två badhus, 16 bibliotek och vi har IFK Mariehamn som (änsålänge) är Finska mästare i fotboll.

Få ställen i världen kan erbjuda det Åland erbjuder och här bor vi, tänk på det. Vi har det otroligt bra men glömmer det ibland, vi tar mycket för givet och vi gnäller på småsaker.

Vi kan alla ibland bli lite ledsna, trötta och irriterade på olika saker, det får man bli, men det viktiga är att vi ändå att vi inte låter de tankarna vinna och sprida den energin. Då gäller det att vi rycker upp oss när och börjar se glaset halvfullt istället för halvtomt. Inse att vi bör uppskatta det vi har och lyfter upp det positiva och varandra. Livet blir så mycket roligare då.

Allt kan inte lösas av politiker och allt är inte politikernas fel. Vi får de politiker vi förtjänar men glöm inte att vi har alla ett eget ansvar över våra liv och vår omgivning.

Jag kommer fortsätta tänka mer positivt och gör vad jag kan för att ta bort de negativa tankarna och influenserna som annars lätt frodas runt omkring oss. Gör vi alla det, ökar attraktionen runtomkring på Åland och det i sig kommer medför ytterligare förbättringar och framgångar.

Kom ihåg, det blir inte som det blir, det blir som vi gör det.

Allt börjar med din och min inställning och vad vi säger och gör. Det du säger, tänker du, och så blir det. Svårare än så är det inte.

Motverka allt vad du kan både jantelagen och nånannanismen. Sluta gnälla i onödan, var tacksam att vi lever på en av de bästa platser i världen och låt oss börja hjälpa varandra mera. Be om hjälp när du behöver, men erbjud dig också hjälpa när du kan.

Förlåt igen för mitt dumma inlägg på Jodel igår.

Jag och min bastu

Publicerat: oktober 7, 2017 i Personligt

Jag börjar med att varna för att det här kan bli ett ganska långt inlägg och det kommer handlar om något så banalt som min vedeldade bastu.

img_4963Bakgrund
För cirka 14 år sedan renoverade jag huset vi bor i på Lugne. Då, liksom nu när jag bygger nytt, valde jag att inte anlita någon hantverkare för att få det gjort, utan bestämde att jag skulle göra jobbet med mina egna händer. Konstaterade tidigt att man har väldigt bra betalt om man jobbar åt sig själv, även om det tar en hel del tid i anspråk. Den sanningen gäller än.

Ett annat sätt för mig att kunna renovera huset med en begränsad budget, förutom att göra jobbet själv, var att jag köpte så mycket av allt material jag kunde ifrån Emmaus Byggretur. Eva var väl inte direkt överförtjust när jag ringde och berättade att jag köpt kakel, klinker och tapeter till hela huset, ifrån byggreturen…

Men det gjorde jag.

Tydligen hade Ålands Färg & Tapet lämnat dit ett gammalt lager av ytskikt som uppenbarligen ingen längre ville betala något för. Jag tyckte mycket såg riktigt bra ut även om Eva kanske inte delade den uppfattningen.

Till matsalen hittade jag en väldigt fin vit tapet med några små blå fåglar på. Till vardagsrummet en mossgröna variant och till sovrummen flera olika annorlunda modeller. Hur som helst, billigt och relativt bra blev resultatet.

Här kan du se slutresultatet >> https://youtu.be/P5GSc0cdeV0

Eftersom jag köpte det mesta av materialet på byggreturen så köpte jag alltid, allt de hade av de restpartier som kommit in. Det resulterade i att jag hade lite mer material än jag behövde och när huset var klart renoverat så stod jag med en hel del grejer som blev över.

Jag började då renoverade en bastu i bagarstugan som ingen använt på typ 50 år. Jag tog de sista tak-väggpanelen, de taklister, golvlister och kakel/klinker som blivit över och byggde med det jag hade, för hjärtans lust. Det blev golvklinker på väggen bakom bastuspisen, spikade upp de betsade vardagsrumstaklisterna i taket och takpanel på väggarna.

Det enda jag köpte var några meter albräder till bänkarna och ryggstödet, en glasdörr samt en vedeldad bastuspis av Wirenius Agenturer. Total kostnad för allt var under 400 euro. Nu 14 år senare kan jag konstatera att det nog varit en av mina bästa investeringar någonsin särskilt i förhållande, kostnad/utnyttjandegrad.

För under 2 euro/månad (inklusive energi/uppvärmning, eftersom jag alltid eldar upp gammalt byggvirke som jag tagit ifrån mina byggprojekt, eller träd jag tagit ner) har bastun bringat oerhört mycket glädje, värme och trevliga stunder.

Det har tillbringats många timmar i den under årens lopp och det finns en hel del historier att berätta om alla de som besökt den. Alltifrån tjänstemän på näringsavdelningen, IFK Mariehamns ligaspelare, Steel FM familjen till en och annan höjdare inom politiken.

Vad som hänt och sagts i min bastu, följer samma princip som är i Las Vegas, det stannar i min bastu.

Min ”basturitual”:
Vanligast kanske det är att bastun börjar eldas efter att jag kommit hem på fredagseftermiddagen/kvällen. Eftersom den ligger i en gammal, oisolerad bagarstuga, så tar det minst 90 minuter innan man kan börja använda den. Är det väldigt kallt ute kan man behöva elda på i över två timmar för att få upp temperaturen till en acceptabel nivå.

När bastun är badklar brukar jag få med mig Eva en stund. Vi har dock två helt olika behov och sätt att bada bastu på. Hon trivs bäst när den inte är för varm och före det slängs vatten på stenarna. Eva brukar tycka att 15-20 minuter räcker och under den tiden hinner vi prata om det mest aktuella som hänt under dagen, hon skrubbar sig med någon väldoftande kräm, duschar av sig och går. Det är då min basturitual får sin början, på riktigt.

img_2711För det första har jag nästan alltid samma musik på i bastun. Jag har nämligen monterat in några högtalare under bastulaven som ger ett relativt bra ljud (har dock bytt ut högtalarna ett antal gånger genom åren, för bastu är ingen optimal miljö för högtalare)

Musiken som spelas kommer ifrån en USB pinne med drygt 100 bra countrylåtar på (mycket Tim McGRaw), en pinne som jag gjorde för många, många år sedan. Tyvärr fungerar inte random-funktionen på min stereo längre så alla låtar kommer alltid isamma  följd. Med resultatet att jag oftast alltid vet vilken nästa låt är, på gott och ont. Det kan ibland bli lite tjatigt men samtidigt lite avstressande. (Ibland sätter jag på stereon samtidigt som jag börjar elda så att det ska bli lite variation när man sedan badar.)

När det gått cirka 30-45 minuter (efter att Eva lämnat) börjar det bli dags för första nedkylningen. Det finns egentligen fyra sätt att göra det på.

  1. Det vanligaste sättet är att använda sig av min specialbyggda utedusch som levererar varmvatten även på vintern. En egen, enkel, liten uppfinning som dock kräver att man efter varje gång man använt den, tömmer ur vattenledningen (en våning ner i källaren) så att den inte fryser (glöms det bort när det är minusgrader ute, är det slut duschat utomhus den vintern). Uteduschen ökade värdet på bastuupplevelsen med det dubbla.
  2. img_2687-1Det andra sättet att kyla ner kroppen, som även det ökat värdet på upplevelsen, är den enkla lilla pool jag köpte för 10 år sedan. En liten pool i trä, ca 4 meter i diameter, med ett riktigt sandfilter. Den används flitigt ifrån från april till oktober och gör verkligen stor skillnad i upplevelse. Bara det att kunna sänka ner kroppen, sitta tills man börjar frysa och gå tillbaka till bastun gör att ritualens längd ökar med det tredubbla. Vedeldad bastu med en kall pool bredvid, det är något som är svårslaget och som jag rekommenderar alla att skaffa. Det är inte mycket jobb att sköta och det kostar väldigt lite. Min liner och pump/sandfilter har gått klockrent nu i över tio år.
  3. Det tredje sättet är kyla ner sig på är att bara sitta ute, naken på trappan. Lufttorka. Ett enkelt sätt som absolut inte skall förringas eller föraktas. (Underlättar förstås om du bor på landet och inte har grannar som är nyfikna)
  4. Det fjärde sättet är givetvis beroende på väder och årstid, men på vintern är det enklaste och effektivaste sättet helt enkelt att ”Rulla sig i snö”.

Tillbaka till ”ritualen”

Något som jag har märkt att inträffar efter att jag suttit i bastun i lite drygt en timme är att mitt tankemönster förändras. Helt plötsligt börjar nya idéer ploppa upp, lösningar på problem jag har får olika svar, kreativiteten börjar helt enkelt flöda på ett sätt som annars inte brukar uppstå.

Ett dilemma jag hade länge var att jag kom på så många idéer och nya tankar att jag glömde bort hälften innan jag kom in. Det irriterade mig, men jag tänkte att är det en bra idé, kommer den igen.

Ibland gjorde den det, men ibland försvann de också. Så mu har jag införskaffat en ”kreativitets-whiteboard” i rummet bredvid. Där skriver jag upp stort som smått, galet och klokt, förslag på blogginlägg och nya affärsidéer som uppstår i bastun och saker jag kommer på att jag borde göra.

36cfdfcf-42b6-4c7a-bdcd-6eb464f4634eDagen efteråt brukar jag sen gå ut och försöka tyda mina kråkfötter. Ibland går det bra, ibland mindre bra, ibland är tankarna som kommit upp genidrag, ibland sådan som aldrig borde kommit upp till ytan.

Bastun har blivit min kreativitetsverkstad.

Men inte nog med att bastun min ger mig allt ovanstående. Den har även blivit en ”Minneslund
” för personer som inte längre finns i mitt liv.

img_2705Det kanske låter lite konstiga att använda epitetet ”minneslund” i en bastu men det började med en pall som jag hittade ute i ladugården. En pall som min farmor satt på när hon mjölkade korna på gården, för länge sedan.

Den pallen sitter Eva ofta på när hon bastar och när hon inte är där, används den helt enkelt till att sätta fötterna på.

Förutom den pallen finns även en pall som Evas bror Pär tillverkade i högstadiet. Pallen är livsfarlig (den har bara tre ben) för ställer man sig på den, trillar man omkull. En riktigt dålig egenskap i en vedeldad bastu. Dessa två pallar påminner mig dock varje gång jag badar om farmor och om Evas bror.

Två personer jag kanske inte annars skulle tänka på så ofta, om det inte var för dessa två ting.

img_2708Förutom dessa två pallar så har även Kent ”Löken” Lönnqvist tillverkat en konsol som håller upp den ena bänken. Det gjorde han för snart tio år sedan och sedan dess har den fungerat klockrent, trots ibland lite för många människor, lite för tjocka människor och ibland även kanske lite för fulla människor suttit på den.

Den konsolen gör att jag tänker på Löken, nästan varje vecka. Något jag kanske inte skulle gör annars.

Senaste tillskottet i bastun som jag också värderar högt är en rostfri kopp jag fick av Pixi. Hon var inte bara en hund, hon var min kompis. Du kan läsa mer om henne här>>

Jag kan inte skriva ett inlägg om min bastu om jag inte skriver några ord om min bastupinne. Det  är en pryl som ingen seriös vedeldad bastubadare kan vara utan.

img_2706Min prototyp som jag använder, är gjord av åländsk en, men den har förbättringspotential för den har en svaghet. Handtaget blir för varmt efter några timmars badande. Vad är då en bastupinne kanske du undrar. Ja, du kan läsa mer om det här >>

Men funktionen är super. Doften den avger är fantastisk och den förhöjer bastu upplevelsen betydligt.

Det här är min bastu det.

Polare i Polen

Publicerat: oktober 4, 2017 i Personligt

Gdansk-1487951272
Jag har varit till Polen två gånger de senaste två veckorna. Första gången åkte jag till Krakow (kostade 936 kronor tur/retur med Norwegian från Arlanda) och tidigare i veckan besökte jag Gdansk (för bara 198 kronor tur/retur med Ryan Air ifrån Skavsta). Jo du läste rätt, €21(!) euro fram och åter. Helt galet billigt.

Eva och jag har inlett en ny tradition och det är att besöka våra goda vänner Pamela och Kenneth i Norrköping samtidigt som Kulturnatten går av stapeln där. (Kan inte låta bli att länka till en video som jag tog på ett helt fantastiskt band som kallar sig Frontiers, Tribute to Journey som vi såg. Kolla in dom här >> )

På vägen tillbaka hem i söndags, vek vi av i Nyköping till Skavsta och hoppade på Ryan Airs flyg 12:40 till Gdansk. Jag måste väl ärligt säga att jag var lite skeptisk till om det verkligen bara skulle komma att kosta 198 kronor tur/retur. Det måste säkert tillkomma en massa avgifter, tänkte jag. Såhär billigt kan man väl inte komma till Gdansk? Kommer planet ens att avgå?

Det är ingen hemlighet att jag har varit väldigt skeptisk till Ryan Air i många år och egentligen helt övergått till att åka med Norwegian. Jag har inte heller pratat så gott om det irländska bolaget med tanke på de erfarenheter jag tidigare haft med dem.

Kan nu i efterhand konstatera att jag måste omvärdera mina åsikter. Ryan Air levererade verkligen den här gången.

Man kan faktiskt åka så billigt om man kan vara lite flexibel. För det första måste man välja en avgång som är just billig (den här gången råkade de billiga biljetterna finnas precis när vi ville åka) för det andra bör man betala med Paypal (för att slippa dolda kreditkorts avgifter) och man bör inte heller köpa något extra bagageutrymme (handbagage ingår), vara beredd att inte få sitta bredvid den du åker med och man bör definitivt skippa ”priority boarding” (vi steg på två minuter efter de som betalat extra) samt vi valde att printa ut boarding-passen fyra dagar innan avresa. Jo, så är det. Följer du dessa steg så kostar det inget extra.

Planet avgick och landade 10-15 minuter före avgång/ankomst och allt gick oerhört smidigt. Bägge vägar.

Att sedan parkeringsavgiften på Skavsta bara var en bråkdel av vad den var på Arlanda och säkerhetskontrollen gick på två minuter, gjorde inte saken sämre. Dessutom landade planet före sin ankomsttid igår, vilket gjorde att vi hann med Rosella som gick klockan 12:00.

Vad har jag då gjort i Polen två gånger på två veckor? Det kommer jag återkomma till lite längre fram, träffade några personer/företag och har eventuellt lite nya affärer på gång.

Lovar att du får läsa om det här på frille.com först :)

 

Alibaba och de 40 dagarna

Publicerat: oktober 3, 2017 i Personligt

Jag har sedan länge insett att jag har svårt att göra saker normalt. För drygt ett år sedan bestämde jag mig för att gå ner 100 gram i vikt per dag i 100 dagar, det projektet lyckades men samtidigt såhär ett år efteråt att det tog slut inser jag ändå att jag misslyckades. Tyvärr måste jag erkänna att jag gått upp alla dom kilona igen. 

Det grämer mig dock lite med tanke på att jag var väldigt tydlig med mig själv att jag inte skulle släppa kontrollen den här gången. Det skulle vara sista gången jag skulle väga över 100 kilo…. uppenbarligen misslyckades jag. 

Sommaren, livet och lite annat kom emellan. Får ta och göra som Mark Levengoods mormor säger, -”bryta ihop och gå vidare”

Så vad tänker jag göra åt det härdå, den här gången?

Imorgon är det 40 dagar tills jag ska till HongKong med några vänner och att sitta elva timmar på ett plan är inget skoj om man är tjock, så därför tänkte jag skärpa mig vad gäller kaloriintag (speciellt, kolhydrater och socker), jag tänkte även försöka fortsätta springa, mitt mål är nå minst 150km samt göra ca 1500 burpes och 1500 armhävningar de kommande 40 dagarna.

Tänkte dokumentera utmaningen med daglig vikt, tid på löpningen i minuter/kilometer samt tiden det tar för mig att göra burpes/armhävningarna. Allt för att se hur konditionen och vikten förändras på drygt en månad. Förhoppningsvis ger det resultat och nej, ni som säljer kosttillskott eller ”gå ner i vikt pulver” behöver inte höra av er. Jag gillar inte sånt. Jag behöver lida, piska och morot. 

Invigning och start sker imorgon. 

Suck och stön.