Arkiv för juli, 2017

Kollektiv rädsla

Publicerat: juli 13, 2017 i Personligt

Igår var en historisk dag på Wiklöf Holding Arena, en champions league match mellan IFK Mariehamn och de polska mästarna Legia Warszawa. Jag trodde IFK skulle åka på storförlust och att skillnaden på lagen skulle vara enorm. Så var det inte. Det kom några fina chanser för IFK men också några oturliga händelser som gjorde att de förlorade med 0-3, bland annat en straff och en utvisning.

Det är dock inte det jag tänkte skriva några ord om utan de som hände på sidan om matchen. Ja, det var inte så mycket som hände om man läser polisens pressmeddelande:

polis
Men innan matchen hade flera medier på Åland rapporterat med stora ord och svarta rubriker om hur hemskt det kommer bli med de polska huliganerna som skulle komma till Åland. Flertalet landskapspolitiker (som jag vet har tillgång till mycket mer information än oss vanliga medborgare) hakade på och spred länkar och oro om hur illa det kommer att bli i lilla fredliga Mariehamn.

Det resulterade i att folk gick omkring och var rädda i allmänhet och för polacker i synnerhet. Butiker stängdes, caféer och restauranger uppmanades att hålla dörrarna stängda och plocka in blommor och löst material. Grannarna till WHA intervjuades och de osade rädsla, förtvivlan och hopplöshet.

Efter att ha varit i kontakt med polisen förstärktes dock min känsla om att det här inte behöver bli så farligt som etablissemanget förutspådde. Jag blev lugn och lugnade mina anställda i centrum. Jag fick information om hur många poliser som kommer att vara på våra gator, hur väl förberedda de är och hur de ämnar hantera situationen.

Jag försökte också lugna stämningen i mitt sociala medieflöde och i SteelFM försökte vi lyfta fram det positiva i att det kommer mest vanliga supportrar ifrån Polen till Åland, att det här är en historisk händelse och en folkfest. Vi ville uppmana folk till att inte vara rädda och att allt inte behöver vara nattsvart samt att polisen har situationen under kontroll och är väl förberedda. Tyvärr hade olyckskorparna redan vunnit kampen om den kollektiva känslan och den känslan var att sprida rädsla.

Jag var så övertygad om att polisen skulle hålla ordning och reda i Mariehamn att jag åkte över dagen till Knivsta för att hälsa på vårt nya barnbarn. På väg hem 14:45 med Rosella var jag i Kapellskärs hamn tillsammans med 50-60 polska supportrar. Först blev de hänvisade till en egen fil i bilkön och där visiterades de av den svenska polisen och securitas vakter, allt gicks igenom, alla väskor/legitimation etc. Allt gick lugnt och städat till. Väl ombord på båten, skrev jag det här inlägget.
faceb.jpg

Efter det inlägget hittade jag sedan några öldrickande polacker på soldäck. Där satt jag mig ner bredvid dem och efter en stund bjöd dom på öl! Vi drack öl, lyssnade på trion på akterdäck och sjöng ”Sommaren är kort” tillsammans. Efter en stund gick en av supportrarna fram till bandet och undrade om de inte kunde spela låten ”Go West” – det gjorde de, och polackerna blev oerhört glada och sjöng en av sina hejaramsor. Se här>

Istället för att måla med de mörkaste färgerna anser jag att media på Åland och ansvariga politiker kunde ha målat en mer nyanserad bild om vad som var på gång att hända på Åland. Med fakta i åtanke kunde man på förhand också konstaterat följande:

  • Åland är en ö, gör man något dumt kommer man inte därifrån
  • IFK Mariehamn har Europas vänligaste supporterklubb Green Mean Machine, som vunnit pris för att de är snällaste supportrarna som finns och aldrig slagits med någon.
  • Huliganer vill slåss med andra huliganer och gör ofta upp det i förväg
  • Det är rätt besvärligt att resa ifrån Polen till Åland, det borgar för att det är mest hängivna supportrarna som kommer (de är oftast inte huliganer) och knappast 4000 stycken som i de länkarna som spreds,
  • Polisen hade begärt handräckning av sina finska kollegor och de var väldigt många till antalet med rätt utrustning, rätt kompetens och erfarenhet. Dessutom var de väl förberedda

Principen hoppas på det bästa, förbereda sig för det värsta är en bra princip. Då fokuserar man på det positiva men är inte naiv. Precis så som polisen gjorde. Givetvis kan man i efterhand fråga sig hur mycket det här evenemanget har kostat i samhällsresurser och om det är värt det?

Jag hör till dem som säger att en ”once in a lifetime” händelse som detta är oerhört positivt för Åland, för självkänslan på ön, för marknadsföringen det skapar runtom i Europa och för turistÅland. Poliserna som var här, hade fått lön ändå, de fick förhoppningsvis en bra bild av Åland och vi på Åland var trygga. Skulle dessa resurser sättas in varje vecka/månad är frågan om prislappen en annan. Det här var en unik händelse som polisen på Åland skötte ypperligt även om de kanske tog i lite väl mycket, men bättre det än åt andra hållet.

Tack IFK Marihamn för att ni satte Åland på kartan.

Jag hoppas att medierna på Åland och ansvariga politiker reflekterar över vilka signaler de sänder och vilken makt de har att skapa ett starkt kollektivt självförtroende på Åland eller som de lyckades med nu, skapa en stark kollektiv rädsla för det annorlunda.

Tennbröllopsdag

Publicerat: juli 7, 2017 i Personligt

För tio år sedan (kan inte fatta att det gått så många år) så gifte jag mig med Eva hemma på gården på Lugne. Jag bloggade lite om det här>>och här>> :)
Tänkte lägga upp några bilder ifrån bröllopet såhär tio år senare så jag får dom sparade på den här bloggen också. Vi har inte firat den här dagen något speciellt innan så ikväll tänkte vi slå till ordentligt och gå till Indigo.

Jag brukar säga att Eva har gjort ett kap, men såhär tio år senare får jag nog konstatera att jag har gjort det också :)

 

Bygguppdatering

Publicerat: juli 5, 2017 i Personligt

19748894_10154493374342397_6302635397349905643_nHar de senaste veckorna hållit på tillsammans med min storebror en del med utsidan av huset i Ulfsby. Det mesta på själva huskroppen är klart. Det är målat två gånger, taket falsat, stuprör/hängrännor på plats och fodren runt nästan alla fönster/dörrar är monterade.

Den senaste veckan har jag även förberett för altanerna och snedtaken. Funderade ett tag på hur jag skulle göra men bestämde tillslut att altanen skall bli i betong. Inser nu såhär mitt i projektet att även den kanske blivit lite väl stor men jag har alltid hävdat att man inte kan bygga för stora altaner. Vi får väl se när det är klart om jag haft rätt eller fel.

Allt har gått väldigt bra såhär långt men iförrgår sa ryggen ifrån. Tyvärr känns det som det inte bör kännas… senast det var såhär var i julas och då tog det sex veckor innan jag blev så bra att jag kunde börja göra något igen. Idag har jag dock inte gjort någonting, försöker vila lite, käka lite medicin och håller tummarna att jag inte passerat den där gränsen som gör att det måste bli ett längre uppehåll igen.

19657238_10154493374337397_8772827043367060959_nJag har haft planer på att få hela altanen gjord innan 14 juli då betongstationen stänger men inser nu att så troligtvis inte blir fallet. Imorgon har jag dock bokat in betongbil och pump för att gjuta den andra sulan (av tre) och det lilla golvet (40kvm) på baksidan av huset. Och det tänker jag göra. Däremot har jag ringt in min kompis Hannu för att hjälpa till. Jag kan inte så mycket annat göra än hålla i lasern och eventuellt vibratorn imorgon men om något oförutsett händer behöver jag ha någon som vet vad som behöver göras och kan ta i och göra det.

”Hästa” och använda linjal går även det bort för min del. Hannu har varit ovärderlig vid flera tillfällen under det här bygget. Bland annat vid resningen av stommen på andra våningen och filtläggning på taket (några timmar innan snön kom). Alla borde ha en Hannu i sin vänkrets, han har varit ovärderlig och imorgon kommer han igen, fastän han egentligen inte har tid.

Håll tummarna att allt går som det skall och att ryggen slutar strula, vill ju fortsätta med altanen nu när vädret är så optimalt.

Hejhopp