Fredrik Karlström

Jag har en kompis som jag tycker jätte mycket om. Hon gillar mig också men det finns två personer som hon gillar mer. Det är helt okej. 

Jag har funnit mig i att vara nummer tre. När min kompis och jag är ensamma tillsammans är vi bästa vänner. Min kompis vill upp i min famn oavsett om det är vid kontoret på jobbet, vid frukostbordet eller hemma i soffan. När det är hon och jag ensamma, så är det vi. 

Är Eva i närheten är jag nummer två. Jag är nog fortfarande bra, men Eva är lite bättre. Det är helt okej. Åker Eva iväg på något ärende så är jag åter igen guld värd. Det är vårt förhållande, som funkar på vårt vis. Det är helt okej.

Jag och min kompis vi gillar båda två och åka bil, sparka boll och vi gillar godis. Vi gillar god mat och vi brukar dela broderligt. Katter gillar vi inte. Vi t.om tycker riktigt illa om dom. Men min kompis och jag delar även en annan kärlek, nämligen Ebba. Ebba är och har alltid varit min kompis nummer ett. Eva är bra, jag är helt okej men Ebba är allt.

Jag kommer snart mista en kompis och kär vän, men Ebba mister en kärlek som aldrig svikit, alltid längtat efter henne och alltid blivit super glad när hon sett henne. 

Pixi har tröstat Ebba när hon varit ledsen, hon har varit någon för Ebba att längta hem till, någon att prata med, som alltid förstått, någon som krävt mycket men givit mångfalt tillbaka. Ebba mister inte en hund, hon mister sitt allt. Jag förstår henne, hunden är människans bästa vän och Pixi har varit vår.

Ebba, tomrummet kommer inte fyllas med annat. Det kommer alltid finnas kvar men det kommer förändras. Även om det inte känns så just nu så kommer tiden läka alla sår, men alla sår lämnar ärr. Låt ärren påminna dig om alla härliga stunder ni haft, om allt roligt ni gjort och alla katter ni jagat.

Nej, det är inte bara en hund. Pixi är en del av vår familj. Det tar ont. Det är jobbigt. Det är riktigt skit, orrätvist och så sorgligt.

Ebba, jag tänker så på dig, jag längtar tills jag får krama om dig imorgon och jag älskar dig.