Arkiv för januari, 2017

Här kommer en liten bygguppdatering

Publicerat: januari 21, 2017 i Personligt

Veckan före jul passerade jag en gräns för vad min rygg klarade av vilket i sin tur resulterade i att det inte hänt så mycket på bygget under den senaste tiden. Under år 2016 passerade jag den gränsen två gånger, en gång i februari när jag skulle skruva in 100 kvm golvspånskivor (det är ett jobb som jag inte längre kan göra) och som sagt, strax före jul. Vad som riktigt hände och varför vet jag inte. Fredagen jobbade jag hela dagen och allt gick superbra men sen på lördagen kände jag att nåt inte var som det skulle. 

Jag hade fått låna en skylift som skulle tillbaka på måndagen och jag ville bara ha ett litet jobb klart. Det borde jag inte ha gjort, jag borde ha lyssnat på kroppen och inte jobbat vidare den dagen. Men det gjorde jag inte. Lördagen var inte rolig men jag bet i och gjorde det klart. Det resulterade i dryga tre veckors pina, värk och elände.

Jag börjar lära mig var gränsen går nu. Vad jag och min rygg klarar av. Planen är att jag inte skall behöva operation, hålla ryggen i schack, inte passera den där gränsen (så många gånger) men ändå kunna göra vad jag vill. Det går inte att göra som jag alltid gjort förr, det mesta måste göras lite annorlunda. Men det mesta går.

Hursomhelst. I tisdags kom jag igång lite igen, jag tog vid där jag slutade före jul och fortsatte. Den östra väggen skulle bli veckans projekt. Några tusen meter obehandlad lärk och brun grundmålad furu skulle skruvas upp. Jo, jag vet, spikpistol är ett vanligare alternativ men tidigare när jag gjorde de andra väggarna var det lite för kallt så min kompressor fungerade inte, så det blev att skruva. Inser att enda stället jag använt spik på det här bygget är råsponten på taket, annars är allt skruvat. 

Det är mycket jobb med alla detaljer. Allt från råttskydd uppe och nere, plåtbleck och spikläkt men ärligt talat så blir jag mest irriterad när virket jag använder är i så dålig kvalité att varje bräda måste mätas, kapas, plockas, svängas och flyttas tre/fyra gånger extra för att få ihop allt (men det är en annan historia). 

Det blir många gånger fram och tillbaka samt upp och ner på ställningen. Men tar man en bit i taget, kommer man en bit framåt och målet att det skall bli klart, närmar sig. Kort sagt, här ser du ett träningspass som pågick under fyra dagar, totalt 25 timmar. 

 Nu är det bara resten kvar.

Fredriks radiopratarguide

Publicerat: januari 12, 2017 i Politik

img_0017
De senaste veckorna har jag fått förmånen att vara vikarie i Steel FM:s 100%Frippe och idag fick jag höra att jag får jag möjligheten ta över Mickes dagspass några timmar eftersom han ligger helt däckad i flunsa. (Jag finns i din radio mellan 11-14)

Det var en hel del år sedan jag pratade radio senast (förutom de senaste veckornas inhopp). Prata radio är ett hantverk som tar tid att lära men som allting annat så går det att träna sig till att bli bättre. (Läs mina tankar kring 10000 timmar här>>)

Även om mycket man lär sig är som med cykling, att det sitter kvar i ryggen någonstans, så blir man alltid lite ringrostig vid längre uppehåll och det tar en stund innan man är inne i det igen.

Jag har tidigare under åren skrivit ner några regler/tankar/tips och funderingar om vad som gäller för en person som skall vara programledare i Steel FM.  Viss av riktlinjer är fruktansvärt viktiga att följa medan andra är lite mer diffusa. Men som med alla andra regler finns det givetvis undantag. Vilka de är och när man kan hänvisa till de undantagen, går generellt inte att säga, det tränas in i märgen på en radiopratare och kommer med erfarenhet och många timmar i direktsändning.

Den första och viktigaste regeln/budordet som dock aldrig någonsin får brytas är att det inte är tillåtet att dricka kaffe, läsk, vatten eller andra vätskor bredvid mixerbordet. De andra riktlinjerna är det jag kallar Fredriks radiopratarguide”.

Tänkte jag skulle läsa igenom dom en gång för att se vad jag bör och inte bör göra under nästa sändning. Som du vet så är repetition – kunskapens moder.

Ps. min radiopratarguide lämpar sig inte för tryck eftersom visa punkter kräver en hel del förklaring, annars kan lätt missförstånd uppstå, sålunda kommer den inte heller här i sin helhet, utan bara några exempel. Däremot kan jag komma och föreläsa för dig någon gång om de andra punkterna om du vill :-)

  • Var påläst, allmänbildad och insatt. Känn till vad som händer på Åland, politiskt, kulturellt och vad folk pratar om vid ”kaffeborden”.
    Men låtsas inte, om du är falsk och du ger sken av att ha koll, fastän du inte har det så kommer lyssnaren att uppmärksamma det direkt och du åker dit.
  • Engagera lyssnarna på flera plan
  • Håll ett bra ”flyt” i sändningen, använd intro/outro i musiken. Det du säger bör vara underhållande och relevant, mycket tävlingar, önskelåtar och gratulationer.
  • Du är inte i radion för dig själv och ditt ego, utan för lyssnarna. Tänka dig att lyssnaren befinner sig på jobb, i bilen, i Maxinge/Sittkoffs, i tandläkarstolen eller hemma. Var en kompis i etern.
  • Ha kontroll över ditt humör och stressnivå. Lyssnaren vill 99 gånger av 100 inte veta om att du stridit med sambon, att du mår dåligt, att du är stressad över pengar, kärlek eller familjen. Lämna dina privata problem, ångest och stress utanför studiodörren
  • Le när du prata.

Det finns 15 punkter till i min lista, kanske jag återkommer någon gång till dem.

klintkompostenannonsFör drygt 20 år sedan tröttnade min far på att soporna på stugan alltid skulle fraktas hem i en varm bil för att slängas i soptunnan på gården. Alla som någonsin kört sopor i en personbil vet hur roligt det är, särskilt när man glömmer dem en stund där i bagageluckan…

Lösningen på problemet skulle bli att börja kompostera. Hushållskomposter var dock ovanligt på den tiden (de som fanns var av plast, oisolerade och lockade ofta till sig råttor) så far fick en idé att det här kunde vara något för Klintens Plåt att tillverka under vintermånaderna.

Isolerade, råttsäkra plåtkomposter som inte skämdes för sig skulle kunna tillverkas under den kalla tiden på året när det alltid var mindre att göra i plåtverkstaden.

Han ritade en första version av ”Klint Komposten” och bad Per-Erik och Janke i verkstaden att tillverka några. Det gjorde de och efter ett tag började Klintens Plåt sälja de första ålandstillverkade komposterna. (Ärligt talat gick det lite trögt i början för miljötänk, cirkulär ekonomi och hållbarhet var inget som riktigt fanns i den vanlige ålänningens tankebanor på den tiden.)

Prototypen som far ritade var långt ifrån optimal sett ur ett tillverknings och användarperspektiv så när ”pojkarna” i verkstaden skulle tillverka ytterligare tio stycken så rationaliserade de processen och förenklade den betydligt samtidigt som funktionen blev bättre.

Mallar gjordes, giggar skapades och så fortsatte processen. Varje år förbättrades produkten och produktionen. Kunderna var nöjda och garantitiden förlängdes för varje år. Klint Komposten var näst intill outslitlig. När jag kör runt på Åland idag ser jag ofta de olika modellerna fortfarande i användning.

Av olika orsaker, mestadels för att MISE införde 4/8-facks sopkärl och gårdshämtning av allt avfall, inklusive det biologiska, gjorde att försäljningen av komposter minskade på Åland.

Jag har dock under åren fått förfrågan lite nu och då om vi inte kunde börja tillverka dem igen. Så här kommer en liten marknadsundersökning.

img_5096Vad tror du :

  • Finnas det en marknad på Åland för att sätta igång en lokalproduktion av Klint Komposten igen?
  • Tror du det finns tillräckligt många ålänningar som vill kompostera, på sin gård, hushålls- och trädgårdsavfall igen?
  • Är ålänningen intresserad av att låta maskar och mikroorganismer sakta men säkert bryta ner matavfall, löv, ogräs, tepåsar, bananskal och allt organiskt avfall i en ångande, sjudande isolerad varmkompost, gjord av plåt?
  • Skulle du kunna tänka dig köpa en?

Är hållbarhetstänkandet bara en tanke eller finns det en marknad för Klint Komposten igen?

Vad tror du?