Fredrik Karlström

Det inopererade implantatet vid kota c6-c7 syns vid pennspetsen.

Jag har de senaste åren haft ganska ont i ryggen men trott att det hör till livet och att man får kämpa emot lite smärta, ha ont och inte gnälla så mycket, det går över. Vid nyår fick jag dock ett ordentligt ryggskott (eller som jag nu vet är ett eller flera diskbråck i ländryggen) och gick till en kiropraktor för att få hjälp.

Jag gick några gånger men det blev inte bättre, snarare tvärtom. Det var inte bara i ländryggen som det inte blev bättre, utan någonting hände även i min halsrygg efter den behandlingen som utfördes. Jag började känna smärta mellan skuldrorna som strålade upp emot nacken, men jag hoppades och trodde att det skulle gå över. Det gjorde det inte.

Det fortsatte med att fingrarna började domna bort, handflatan, sen övre delen på handen och nu de senaste månaderna har hela armen ungefär var tionde minut pendlat mellan ilningar, domningar, 1000nålar, eld, kyla och enorma nervsmärtor.

I mars slog diskbråcket i ländryggen till ordentligt vilket resulterade i att vänster smalben, översida av fot och stortå domnade bort. Den smärtan den natten när det inträffade var något av det värsta jag varit med om. Foten är fortfarande bortdomnad och känseln är inte tillbaka än, men det funkar att leva med.

Parallellt med att ländryggen bråkade så gav inte smärtan i armen med sig utan det blev bara värre och värre. Det började bli outhärdligt att sitta och stå (vilket är något man gör ganska mycket i mitt jobb) så tog jag kontakt med Erkki Venäläinen. Han konstaterade direkt att något är fel och skickade mig på en magnetröntgen till Åbo. Den röntgen visade att jag inte bara hade ett utan sju-åtta bråck i olika storlekar både i halsryggen och ländryggen.

Det här var för drygt två månader sedan. Efter det har det fortsatt att bli värre i armen. Till slut insåg till och med jag att det här är ohållbart och jag måste få hjälp. Erkki rekommenderade mig att ta kontakt med neurokirurg Janek Franzén, vilket jag gjorde och när han såg mina röntgenbilder sa han direkt, -”Det här måste opereras”.

Han förklarade att det som orsakade smärtorna i armen är att nerverna/nervrötterna sitter i kläm mellan kota c6-c7 eftersom disken där troligtvis är ordentligt skadad. Jag förstod nog inte riktigt vad han sa och vad det skulle innebära men jag skulle förmodligen ha gått med på vad som helst, för såhär kan jag inte ha det.

Han berättade att det handlade om en steloperation och att ett plastinplantat skulle in mellan kotorna där disken är trasig. Han berättade också hur operationen skulle gå till med att skära upp halsen, flytta på halspulsåder, struphuvud, stämband för att komma åt disken, han berättade också att operationen inte var helt riskfri men om den inte görs så kan det leda till ännu värre problem med nerverna och i värsta fall förlamning. Sen berättade han att han hade en tid och kunde operera mig tre veckor senare, det var i onsdags.

Veckan innan operationen höll det på spåra ur vad gäller smärtan i armen, jag dolde det bra på jobbet och försökte hålla humöret uppe men de sista dagarna var inte roliga. Hade operationen inte blivit av eller om det hade dröjt någon vecka/månad till är jag inte övertygad om att armen hade klarat sig, så illa var det.

Nu är operationen gjord. Disken var inte bara dålig, den var helt slut eller som Janek sa, -”Det var bara gröt, disken var helt kollapsad och den var i mycket sämre skick än vad som kunde ses på magnetröntgen. Nervrötterna var öppna på bägge sidor och rotkompressionen påfallande”. Här finns en film på motsvarande operation ifall du vill se vad han gjort >>

Jag har dock ett nyare, modernare och tekniskt bättre utformat inplantat än vad som visas på filmen och med det behöver inte plattan/skruvarna användas. Men med det förstår jag också varför jag måste ta det lite lugnt ett tag tills kotorna fixerats och vävnaden växt ihop.

Nervsmärtan i armen, som är oerhört svår att förklara, är borta även om domningarna i fingrarna och handen är kvar. Janek berättade att nerver läker med cirka 1mm/dygn utgående ifrån nervrötterna, så det är klart, det kommer troligtvis ta några månader/år innan allt blir bra ut i fingrarna. Men det är som natt och dag med armen nu, även om jag är lite öm och stel i halsen och nacken är nervsmärtan borta.

Jag har fått tydliga instruktioner på att jag måste röra mig långsamt och begränsat, undvika alla snabba rörelser med huvudet, inte trilla och inte lyfta mer än fem kilo fram till återbesöket i början av december. Då skall nya röntgenbilder tas för att se att implantatet inte flyttat sig och att allt är som det skall.

Det finns en risk att implantatet kan ”ploppa ut” nu i början vilket givetvis inte är så bra med tanke på att halspulsåder, strupe, stämband och annat lite känsligt material sitter precis utanför. Så för första gången i mitt liv tänker jag faktiskt lyssna på kirurgen som uppenbarligen vet vad han pratar om och göra som han säger.

Jag tänker inte (som alla andra gånger jag blivit sjukskriven tidigare) avbryta sjukskrivningen och återgå till jobb för att jag själv anser att jag vet bättre, den här gången tänker jag lita på Janek och göra som han säger. Han vet vad han pratar om.

Så jag kommer troligtvis formellt inte tillbaka till min ministerpost innan en ny minister är utsedd. Jag kommer inte få vara en del i den expeditionsministär som jag så gärna hade velat vara efter valet på söndag. Jag kommer istället ta det lugnt, läka, följa Janeks råd och vara tacksam över det fantastiska jobb han har gjort och inte äventyra det arbete som resulterat i att allt såhär långt har gått perfekt.

Nu är det konvalescens som gäller för hela slanten, för första gången på riktigt i hela mitt liv.
Trevlig söndag

(här är nästa match mot min rygg, några år senare https://frille.com/2018/09/18/jag-och-min-rygg-match-nr-2/)