Arkiv för oktober, 2015

Att vara på tre ställen samtidigt

Publicerat: oktober 30, 2015 i Politik

Idag borde jag vara på två tillställningar samtidigt. Klockan 12:00 är det högtidlig avslutning av lagtingsåren 2011-2015 med gudstjänst, plenum, kaffe och tårta. Samtidigt som det sker håller vi ett seminarium om mjölkstrategin som jag varit med och tagit fram i Sjöfartsmuseets auditorium.

Det är inte första gången jag är dubbelbokad och borde vara på två ställen samtidigt. Det är dock första gången jag löste det på ett sådant sätt att jag inte kommer gå på något och skyller på min neurokirurg samt min fru. Jag är helt enkelt på ett tredje ställe, nämligen hemma.

Men eftersom jag gärna hade varit på båda tillställingarna och även förväntats säga något på det ena så har jag gjort en liten film och skickar en hälsning härifrån. Den här ovanstående filmen kommer alltså spelas upp på seminariet om mjölken. Inser varje gång jag gör något sådant här att det är betydligt enklare att göra hälsningen LIVE och direkt på plats än filma in den hemma på en tagning. Hur som helst här är den.
Trevlig helg

Idag är framtiden här.

Publicerat: oktober 21, 2015 i Politik

hedvigIdag, den 21 oktober 2015 anländer Marty McFly till framtiden i ”Tillbaka till framtiden II”. Det var en filmtriologi som har betytt mycket för många av oss som är födda på 70-talet. Jag är övertygad om att den filmserien skapade en kollektiv framtidsbild och framtidstro om att ingenting är omöjligt och allt går att göra. De uppfinningar som beskrevs då, finns många idag och fler är på gång. Läs mer om det här>>

Jag har pratat lite om det här på några seminarier och jag har också en liten tes om att förutom Tillbaka till Framtiden filmerna, StarTrek, Demolitionman och några andra framtidsfilmer, så fanns det ETT speciellt barnprogram med en kvinna som visade ännu tidigare att vi kommer leva i en tid när allting kan ifrågasättas och allt är möjligt. Det var Hedvig och hennes fantastiska apparat som gjorde att hon kunde prata med och se sin syster ifrån en vagn i skogen. Den fick mig att drömma stort om framtiden.

Vilka är framtidsfilmerna som uppmuntrar till kreativitet och innovation nu? Jag saknar dem lite. De filmer som görs om framtiden nu handlar mer om zombies, naturkatastrofer, epidemier, elände och bekymmer, eller har jag fel? Kom gärna med tips och förslag på bra framtidsfilmer som kollektivt kan lyfta en ny generation. Jag är nämligen helt övertygad om att det man pratar om, det man drömmer om tillsammans, kan förverkligas.

Ingeting är längre omöjligt

Lycka till Katrin, du fixar det här.

Publicerat: oktober 20, 2015 i Politik

1442604448Nu har det gått några dagar sedan valresultat blev offentligt. Det blev inte som jag hade tippat även om jag inte var så långt borta. Är det ett rättvist resultat? Nej jag tycker inte det när det kommer till vårt eget resultat.

Är det ett rätt resultat? Ja, väljarna kan inte ha fel även om jag kan bli besviken på dem. Ålänningarna får de politiker de förtjänar och jag är glad att min förhoppning om att över 70 procent röstdeltagande infann sig.

Jag tänker inte vara bitter utan acceptera att det är det här resultatet de åländska folket har röstat fram att representera sig själv. Jag har nu lämnat landskapspolitiken och jag gissar att jag inte kommer få förfrågan att fortsätta som näringsminster i Katrins regering :)

Jag som suttit både i opposition, stött en regering i lagtinget och även tillbringat fyra år i regeringen vet hur spelet fungerar, hur man genomför reformer och får förslag att gå igenom och vilken makt eller ibland brist på makt som finns för våra folkvalda i vårt demokratiska system.

Det finns några universella fakta när det kommer till politik. Ensam gör man inget men tillsammans kan man göra stor skillnad även om det ibland kan ta tid.

En annan ingrediens som behövs för att nå resultat är att personerna som deltar i det politiska bygget behöver ha ett politiskt förtroendekapital. Det går inte att köpa, det infinner sig inte per automatik bara för att man får en av de 30 platser i lagtinget. Det går inte att stressa fram. Det är något som förtjänas när man genom många års hårt arbete, genom att man visar att det man säger, håller. Det man driver, det står man för och att allt skall vara byggt på kunnande, fakta och inte tyckande. Det behövs ofta starkt argumenterande men även lyssnade. Skall jag ge ett tips till de nya kandidaterna i lagtinget är att förtroende förtjänas, men det tipset gäller även för de som suttit med förut.

Nu önskar jag regeringsbildaren Katrin Sjögren lycka till och hoppas hon hittar en stark bas som kan leda Åland de kommande fyra åren, det kommer inte bli en lätt uppgift och det kommer krävas ett starkt ledarskap.

Katrin, ta väl hand om mitt älskade Åland, fortsätt arbete för öppenhet, inflyttning, företagsamhet, frihet och mer glädje. Du fixar det här, för jag vet att du har alla ovanstående egenskaper och du har även hjärtat på rätt ställe.

_1Det här är det sista inlägget som jag kommer skriva på den här bloggen innan rösturnorna stänger klockan 20:00 imorgonkväll. Det är det sista försöket för mig att få dig som inte förhandsröstat, att engagera dig och rösta. Imorgon avgörs vem som skall styra över de nästa 500 miljoner euro som vi årligen använder för att sköta om det vi behöver göra gemensamt.

I lagtingsvalet är det över 250 stycken kandidater som vill göra ett bra Åland ännu bättre och i det kommunala valet är det över 550 personer som vill göra detsamma. Gunnar Jansson sa att -”Ålänningarna får de politiker de förtjäna”. Imorgon är det upp till bevis, gör din plikt och använd din rättighet.

Gå och rösta och ta med dig en kompis som annars inte brukar göra det, visa att val är viktigt. Jag hoppas att vi tillsammans kommer över 70 procents delaktighet (jo, jag tycker också det är lågt) och att det blir ett valresultat som ger regeringsbildaren ett kraftigt mandat att forma en regering som kan ge Åland det starka ledarskap som behövs.

Det kommer att krävas ett hårt arbete och ett bra lag för att ta tag i de gemensamma utmaningarna vi har, i en tid när allt förändras snabbare än någonsin. Ta inte frisk luft och demokrati för givet. Ta ditt ansvar, rösta.

Valfrid.

1999

Vallöften 1999

På söndag är det val och över 250 kandidater söker ditt förtroende till att få en av de 30 platser som finns i vårt parlament. Jag är säker på att de flesta kandidater som ställer upp, gör det med ett gott uppsåt och med en vilja att göra ett bra Åland bättre.

Det här valet är dock lite annorlunda, på flera sätt. Utgången av hur det kommer att gå är betydligt mycket mer oviss än de senaste valen jag deltagit i.

Vilka kandidater kommer in? Vilka partier ökar sina mandat, vilka partier minskar? Kommer Åländsk Demokrati att ta ett mandat eller kommer de personer som tänkt rösta på ”toivoniterna” istället välja den andra falangen och rösta på det partiet som gått till val med en slogan om ”restriktiv flyktingpolitik”.

Eller kommer den högtidliga känslan som brukar infinna sig när man väl står där i valbåset, göra att de personerna tänker en gång till och väljer en kandidat ifrån något av de mer etablerade partierna som står för frihet och öppenhet? Jag hoppas det!

Hur kommer mandatfördelningen att bli och hur kommer basen i nästa regering att se ut? Vem blir Lantråd? Allt det här avgörs på söndag kväll och makten ligger just nu i dina händer. Du har bara en röst vart fjärde år, använd den klokt.

Så vad handlar lagtingsvalet om, egentligen? Är lagtingsvalet en tävling i att visa sig duktig och driftig några veckor innan val, med företags- skol- och ÅHS besök? Är det en popularitetstävling där den som lovar mest, kommer kunna göra mest? Är det en kamp om vem som har den bästa ”giveaways”, största banderollerna eller flest annonser i radio, TV eller tidningarna?

Kommer de personer som synts, hörts och kampanjat mest per automatik in? Är det till slut bara en fråga om vem som har störst släkt, flest vänner på Facebook eller störst nätverk? Svaret på alla de frågorna är, NEJ. (även om det alltid i varje val finns undantag och just sådana saker kan avgöra, jag var ett sådant, år 1999.)

Första gången jag ställde upp var jag 26 år gammal, utan politisk erfarenhet men med en vilja av stål och en övertygelse att jag kunde komma in i lagtinget om jag försökte. Jag gjorde som så många andra av dessa 250 kandidater, lovade mer än jag kunde hålla, grillade korv, stod vid vägkanten och vinkade, pratade på torgmöten, gnällde på regeringen, skickade personliga brev till potentiella väljare, annonserade och visade med all önskvärd tydlighet att jag ville in.

Jag var till och med så övertygad om att jag skulle komma in så när jag behövde ett lite lån på Ålandsbanken minns jag att jag använde det som argument när de frågade vad jag hade för säkerhet. Jag svarade, -”Jag ställer ju upp i lagtingsvalet i höst, då kommer jag att få en fast lön i fyra år och kunna betala tillbaka lånet”. Minns att fru Dahlén tittade på mig och skakade på huvudet…Såhär i efterhand kan jag väl tycka att jag var lite väl naiv, men samtidigt lite charmig. (jag fick dock inget lån)

Jag har sett och hört liknande tendenser hos flera kandidater i det här valet (att man tror att man kommer in) och jag hoppas för deras skull att de inte blir för besvikna ifall de inte blir som de hoppas. Jag tror det kommer bli tuffare än någonsin att ta ett av de 30 mandaten, varenda röst kan vara avgörande om kandidaten kommer in eller inte.

Det jag dock vill ha sagt med det här inlägget är att politik är att långsiktigt bygga förtroende och det tar tid. Det man inte gjort de senaste fyra åren är för sent att börja göra några veckor innan val. Min politiska resa och mitt politiska förtroendekapital har sett ut såhär.

År 1999 då jag lovade en massa saker (se visitkortet ovan) fick jag 97 röster, men efter att jag åkt ut ur lagtinget och ställde upp igen år 2003 insåg jag att personliga vallöften inte fungerar i ett demokratiskt parlamentariskt system. Man måste ha flera med sig för att få igenom något, oftast en majoritet av alla som deltar i jobbet, ingen kan egentligen göra något ensam i lagtinget eller regeringen. Allt i politiken handlar om samarbete, bygga långsiktigt förtroende och skapa relationer.

Så år 2003 gick jag till val på en ”Rak Höger” det resulterade i att jag fick 135 stycken röster, jag fortsatte år 2007 med samma inriktning, inget löfte men en rak linje, det resulterade i 225 stycken röster och år 2011 samma sak > 375 stycken röster.

Vad är det då jag gjort? Jo under den här tiden har jag skrivit över 1500 blogginlägg om vad jag tycker och tänker, besökt 100-talet företag, träffat 1000-talet gymnasieelever och skrivit mängder med motioner och insändare. Jag har jobbat mellan valen och jag har med handling visat för mina kollegor i marmorborgen och väljare på Åland att jag inte är en ”ensakspolitiker”.

Så rösta på söndag på någon person i ett parti du har förtroende för, någon som har visat att de är seriösa och tar lagtingsarbetet på allvar, eller på en ny kandidat som du vet kommer vara beredd på att arbeta hårt och långsiktigt med det här uppdraget. Rösta på en kandidat som är bra på värdskap, bra på att öppna dörrar, bra på att representera Åland och framförallt bra på samarbeta med andra.Rösta på en glad, trevlig person som vill vara med och ser andra människor men som också andra människor vill tillbringa sin tid med. I politiken görs inte mycket ensamt, det görs gemensamt.

Vad Åland behöver nu är personer i lagtinget och i regeringen som ser Åland som den familj det är och kan ta ansvar för helheten. Det finns bra kandidater i de flesta partierna, men det finns också dåliga. På söndag är makten i dina händer, använd den makten och gör det genomtänkt. Gå och rösta och tänk på vem i den åländska familjen du i slutändan vill att ska ta de avgörande besluten för vår gemensamma framtid.

Ska du hålla föredrag, träna.

Publicerat: oktober 15, 2015 i Politik

Skärmavbild 2015-10-15 kl. 16.48.52I min roll som näringsminister har jag under åren fått många förfrågningar om att komma och prata på olika tillställningar, seminarier och kick-offer. Oftast har det handlat om att jag ska prata om Åland och det åländska näringslivet men ibland också om entreprenörskap, företagande och försäljning. Oavsett vad det har kommit för förfrågningar har jag haft som princip de senaste fyra åren att alltid tacka JA, oberoende vad det har handlat om för sammanhang.

Det har varit alltifrån stora evenemang via det nordiska ministerrådet med över 500 personer i publiken till mindre event där prinsar och gamla statsråd varit åhörare. Jag har pratat för journalister, studeranden, nystartade företagare men även för politiker och tjänstemän i norden och i Kina. Ibland har det gått jättebra och jag har känt att jag är grym på just det här, att ingen skulle göra det bättre, och ibland har det gått fullständigt åt skogen och jag har varit en total katastrof.

Jag minns speciellt en gång när jag skulle vara en av ”huvudtalarna” på ett seminarium på Hanaholmen utanför Helsingfors som det Nordiska Skärgårdssamarbetet arrangerat och hette ”Just här är det möjligt”.

Det var en måndag och jag hade inte riktigt haft tid att förbereda mitt anförande tillräckligt men jag hade planerat att göra det under helgen…. Tyvärr fungerade inte min planering. Det var nämligen den helgen som ett av mina diskbråck ”exploderade”. Det inträffade på lördagsnatten och jag var tvungen att åka till akuten för att få tag i smärtmedicin för att överhuvudtaget kunna röra mig. Söndagen var en pina, jag var snurrig av medicinerna och jag bävade inför måndagen men jag hade ju lovat komma, flygbiljetterna var beställda och jag var ju en av huvudtalarna.….

Kan konstatera såhär i efterhand att mitt framträdande gick åt skogen och jag skäms för min prestation än idag, det var inget bra föredrag jag höll och det var ingen bra dag jag hade :)

Jag tycker det är intressant hur något som är så lika i grunden, alltså att föreläsa och prata för människor, kan gå så olika. Ett föredrag som görs i ett sammanhang kan vara en succé samtidigt som samma föredrag i nästa stund kan vara ett fullständigt fiasko.

Givetvis är det mycket som spelar in hur resultatet blir. Ibland kan det handla om hur man har haft det hemma, på jobbet eller hur man sovit den sista tiden. Ibland beror det på vilken förväntning och inställningen är hos åhörarna och Ibland kan det bero på smärtstillande droger :)

Det finns dock inga ursäkter som är acceptabla, men det finns sätt att minska på skillnaderna. Desto mer du förbereder, övar och sen praktiserar dina framträdanden, desto bättre blir dom, iallafall blir skillnaden mellan dåliga och mindre bra dagar, mindre.

Så mitt tips till dig som får mitt jobb, eller till dig som skall prata inför publik. Var dig själv, försök inte kopiera någon annan, träna på ditt framträdande hemma och gör det flera dagar eller veckor innan själv uppträdandet.

Ibland kommer saker och ting att hända, ibland kommer livet emellan och kom ihåg att det inte finns några ursäkter som är acceptabla om du levererar ett dåligt resultat, när du står på en scen.

Konvalescensstatusuppdatering

Publicerat: oktober 14, 2015 i Politik

Skärmavbild 2015-10-14 kl. 12.28.44För exakt en vecka sedan låg jag nedsövd i en operationssal i Åbo, jag sövdes ner runt klockan 08:30 och vaknade upp vid 12:30 tiden (alltså precis en vecka sedan när jag publicerar detta). Operationen jag genomgått hade gått bra och jag har sedan dess faktiskt inte gjort så tusans mycket, på strikta order av neurokirurgen Janek Franzén.

Jag har även planerat att jag inte tänker lämna Lugne i Ulfsby förrän på söndag kväll. Valvakan på Åland kan man nämligen inte missa. Det är den tillställning vart fjärde år som inte liknar någon annan. Så mycket känslor i luften, så mycket förväntning, glädje och sorg som utspelas under några timmar går inte att hitta någon annanstans. Stämningen går att skära i med kniv. Den kan jag bara inte missa. Jag lovar dock ta det lugnt och jag hoppas ingen fäller krokben, dunkar mig i ryggen eller börjar slåss med mig under kvällen :)

Ifall du undrar vad jag genomgått för operation kan du läsa om det här>>.

Dagarna i konvalescensens tecken har gått bra och jag förstår inte riktigt vart dagarna har tagit vägen. Har försökt komma upp i arbetsrummet men varje gång jag kommit in där har lusten att göra något försvunnit och jag har hittat annat som är mer intressant på internet eller radion.

Jag känner att det går åt rätt håll även om nacken är öm, stel och såret stramar lite. Det som förvånar mig mest, samtidigt som det faktiskt skrämmer mig mest, är att smärtan i armen är borta, domningarna är kvar med nervsmärtan är borta!

Ibland kommer jag på mig själv att jag sitter och är rädd för att det bara är tillfälligt och att smärtan snart dyker upp igen, en känsla som förvånat mig lite. Jag brukar inte tänka negativt utan alltid försöka tänka positivt. Varför tusan tänker jag så nu? Skärpning! Klart att smärtan inte kommer tillbaka, jag ser ju på röntgenbilderna att orsaken till det onda är åtgärdat, nu handlar det bara om att ge kotorna tid att växa ihop.

De övriga diskbråcken hoppas jag kommer bli lite bättre av att kroppen defacto får chans att vila nu, än har jag väl inte märkt så stort skillnad, men tills nacken är i skick och jag skall på återbesök hoppas jag det skett förbättringar.

Armen eller snarare handen och fingrarna är som sagt fortfarande bortdomnade och jag vet att det kommer ta lite tid innan nerverna läkt (processen tar tydligen 1mm/dygn) men igår kom jag på att jag förmodligen borde träna handen och fingrarna lite. Jag kom också på ett väldigt bra sätt. Jag berättade åt Eva att jag måste köpa mig ett Guitar Hero och koppla upp det i vardagsrummet…. Hon såg väldigt skeptisk ut :)

Kanske jag tar den vanliga gitarren istället och spelar på den när hon är på jobb. Jag har ju sagt att jag skall bli rockstjärna när jag blir stor.

Kanske dags att börja träna nu då. Ska bara…

Vädra ut doften av unkenhet på söndag

Publicerat: oktober 13, 2015 i Politik

bad_politiciansJag har personligen varit engagerad i fyra valrörelser sedan år 1999 och vart fjärde år sedan dess försökt få en av de trettio platserna i lagtinget. Den här gången har jag valt att avstå, sitta på bänken och delta ifrån sidolinjen.

Jag kommer givetvis att rösta, fortsätta delta i debatten och försöka få fler att rösta och kanske tänka som jag. Val är nämligen viktigt. Den här valrörelsen skiljer sig dock en del mot de fyra tidigare jag deltagit i.

Ytligheten, enkla svar på komplicerade frågor, bilder ifrån företags- och skolbesök, korvgrillning, ballonger, jippon, banderoller, nystartade bloggar och ökad aktivitet på sociala medier är gemensamt.

Men i år ligger en doft av unkenhet över det åländska politiska klimatet. En unkenheten som sprider sig mellan oss som valt att kalla Åland sitt hem, oavsett varifrån vi kommer. En unkenhet som bygger på rädsla, okunskap, brist på förtroende och lite brist på medmänsklighet. En unkenhet som inte representerar det Åland jag är stolt över.

Valslogans som : 
”en restrektiv flyktningpolitik” / ”flyktingförläggning – Nej tack” /  ”nej till flyktingar ifrån högriskländer” syns och hörs i mediabruset. Jag förstår oron som många människor på Åland känner med tanke på den enorma mängd människor som är på flykt ifrån krigets fasor. De bilder som förmedlas ifrån nyhetssändningarna visar att det är exeptionella tider, men att stänga våra gränser, inte hjälpa medmänniskor i nöd, inte ta vår del av ansvaret är inte rätt väg att gå.

Åland är inte Sverige, vi kan göra rätt från början, vi behöver bli fler och vi kan göra en insats utifrån våra resurser och möjligheter.

Det är en demokratisk rätt personerna bakom dessa budskap har valt att gå till val på, men med samma demokratiska rätt behöver inte jag tycka om det. Om du som jag önskar att dessa krafter inte skall få inflytande i Ålands lagting eller i våra kommuner så finns det en sak för dig och mig att göra.

Rösta på någon person i ett parti som representerar en annan inställning. Desto högre valdeltagande desto fler röster krävs för att få en av de 30 stolarna. År 2011 var valdeltagandet 66,9 procent, sämsta deltagandet sedan 1991, jag hoppas på ett betydligt högre deltagande på söndag.

-”Ålänningarna får de politiker de förtjänar” sa Gunnar Jansson en gång. Det demokratiska system vi har är inte perfekt men det finns inget system som är bättre. Så gör din plikt, gå och rösta och rösta på en person och ett parti som tar ansvar över helheten och inte bara representerar sig själv och sitt särintresse. Rösta på en person som saknar denna unkenhet.

Vill du göra ännu mer, ta med en kompis som annars inte brukar delta i val och berätta att dåliga politiker väljs in i lagtinget av bra människor som inte röstar.

Tre generationer politiker födda 1973

Publicerat: oktober 12, 2015 i Politik

542-2I juli 1999 fick jag ett telefonsamtal av en kille som hette Danne Sundman. Jag hade hört talas om MC-Danne men kände honom inte så mycket mer än det. Han berättade att han satt i lagtinget, var partiordförande för Obunden Samling och gick rakt på sak och sa, -”Du som håller på med det ena och det andra, du borde ju ställa upp i lagtingsvalet som är i höst”.

Jag hade ingen som helst politisk bakgrund eller erfarenhet. Det närmaste politiska uppdrag jag varit, var att jag från och till var tillsammans med elevrådets ordförande i Kyrkby Högstadieskola när jag var runt 15 år.

Jag hade ingen koll på vad man riktigt gjorde i lagtinget och vad det skulle innebära om man blev invald. Minns att jag tyckte att de flesta som satt där var gamla tanter och gubbar som hindrade utvecklingen och inte förstod den moderna tid vi levde i.

Själv var jag just fyllda 26 år och tyckte jag visste och kunde det mesta, hungrig på livet och såg bara möjligheter. Så jag tackade JA och började förbereda min kampanj som gick ut på att man borde ”sänka medelåldern i lagtinget”.

Kampanjen gick bra och mot alla odds kom jag in och blev ersättare för Olle Salmén när Obunden Samling fick var med och bilda regering. Olle blev finansminister och Danne blev den yngsta ministern någonsin. Danne gjorde ett stort avtryck under sin tid i regeringen, men tyvärr föll den efter ett år. Danne och Olle hamnade tillbaka till lagtinget och jag åkte ut. Orsaken till varför regeringen föll kan jag berätta om en annan gång.

Jag har i efterhand flera gånger tänkt på Danne och hans tid som minister för kansliavdelningen och allt ansvar det innebar. Förutom de vanliga ärendena på avdelningen hade han även ansvar för framtids- och internetfrågor vid 26 års ålder. Han förvaltade posten oerhört bra i en tid när internet i allmänhet och spel på nätet i synnerhet var något relativt nytt. Han drev på frågor, utmanade och ville något med sin ministerpost.

Jag kan konstaterar idag att det tog mig ungefär ett år att komma in i hur systemet fungerade när jag blev minister år 2011 och då hade jag suttit två fulla mandatperioder i lagtinget före det. Det Danne gjorde 2000 imponerade på mig då, men kanske ännu mer idag. Få personer på Åland har den politiska erfarenhet som han har, speciellt med tanke på hans ålder.

Danne har en förmåga att tänka strategiskt, se sammanhang som andra inte ser och hans hjärta slår några extra slag när det kommer till det svenska språket och självstyrelsen. Han är en riktig politisk entreprenör som lyckas förnya sig själv och sina tankar kontinuerligt och står inte på samma ställe och stampar, som så många andra.

Det var alltså Danne som fick mig att ställa upp i politiken för 15 år sedan. På samma sätt som han rekryterade mig har jag i min tur rekryterat flera personer till politiken. En person jag är extra glad och stolt över att jag fick att ställa upp är Mika Nordberg. Mika lärde jag känna när vi var runt 15 år. Han är en person som alltid ställer upp för alla och har en speciell inställning till livet, nämligen att absolut ingenting är omöjligt.

Han är den envisaste person jag känner och han ger aldrig upp, oavsett om det handlar om att skruva på lastbilar, flyga flygplan eller starta företag så gör Mika det andra pratar om. En praktiker ut i fingerspetsarna som överraskade och förvånade många när han meddelade att han skulle ställa upp i lagtingsvalet.

Det var alltså år 2007 som jag övertalade honom att ställa upp och när Mika ger sig in i något gör han det till 100 procent, han gör aldrig något halvdant. Han startade sin kampanj och visade verkligen att han ville in.

Med sin iver, engagemang och övertygelse kom han från ingenstans och precis som jag år 1999 överraskade han etablissemanget och tog en plats i lagtinget 2007. De första fyra åren satt vi i opposition tillsammans, Danne, Mika och jag. Tre generationer politiker alla födda år 1973.

Danne hade lärt upp mig och vi lotsade Mika i hur det politiska livet och systemet fungerade. Han växte in i rollen mer och mer och vid valet år 2011 fördubblade han nästan sina röster och blev återvald. De sista fyra åren har han tagit ett stort ansvar som vice ordförande i finansutskottet men även som styrelseordförande för Jomala kommun.

Det speciella med både Mika och Danne, som förövrigt också är kommunstyrelseordförande i Lemland, är att de båda två sätter sig in i varje minsta detalj som de har att göra med. Ingenting är för litet eller stort och de kan försvara och förklara alla sina beslut de är med och tar och de står stadigt för dem även när det blåser.

De sista fyra åren har jag även i min roll som näringsminister dessa två herrar att tacka för mycket. Utan dem vid min sida hade jag inte kunnat förverkliga och varit med och uträttat mycket av det jag gjort.

De flesta av alla mina ideér har jag förankrat, bollat och vridit på tillsammans med dem. När jag som exempel har velat utveckla Norra Ålands Industrihus Ab och Ålands Utvecklings Ab har Danne och Mika varit de som gjort grovarbetet som styrelseordföranden i respektive bolag.

Utan Mika och Danne på de posterna hade knappast bageriet på Kökar kommit till, fiskfabriken i Eckerö sett dagens ljus eller Haga Kungsgård börjat producera mjölk. Detta och mycket annat både stort och smått hade inte skett de senaste fyra åren utan vårt samarbete.

Mika och Danne har också varit de som stöttat mig när det stormat som mest, tagit mig i försvar och uppmuntrat mig till att fortsätta fastän jag ibland önskat göra något annat.

Så om du vill ha förslag på vem du skall rösta på i lagtingsvalet på söndag så föreslår jag en av dessa två herrar. Båda behövs och jag vet att båda kommer göra ett bra jobb i lagtinget de kommande fyra åren om de får förtroende att fortsätta. Jag vet att man inte kan testamentera röster, men om du skulle röstat på mig om jag ställde upp, så är dessa två ett utmärkt alternativ. Båda lyssnar på mig även om vi inte alltid tycker lika och båda vågar stå för sina åsikter, har integritet och vill det bästa för Åland.

Rösta på Mika eller Danne på söndag.

Jag och mina diskbråck

Publicerat: oktober 11, 2015 i Politik
IMG_4371

Det inopererade implantatet vid kota c6-c7 syns vid pennspetsen.

Jag har de senaste åren haft ganska ont i ryggen men trott att det hör till livet och att man får kämpa emot lite smärta, ha ont och inte gnälla så mycket, det går över. Vid nyår fick jag dock ett ordentligt ryggskott (eller som jag nu vet är ett eller flera diskbråck i ländryggen) och gick till en kiropraktor för att få hjälp.

Jag gick några gånger men det blev inte bättre, snarare tvärtom. Det var inte bara i ländryggen som det inte blev bättre, utan någonting hände även i min halsrygg efter den behandlingen som utfördes. Jag började känna smärta mellan skuldrorna som strålade upp emot nacken, men jag hoppades och trodde att det skulle gå över. Det gjorde det inte.

Det fortsatte med att fingrarna började domna bort, handflatan, sen övre delen på handen och nu de senaste månaderna har hela armen ungefär var tionde minut pendlat mellan ilningar, domningar, 1000nålar, eld, kyla och enorma nervsmärtor.

I mars slog diskbråcket i ländryggen till ordentligt vilket resulterade i att vänster smalben, översida av fot och stortå domnade bort. Den smärtan den natten när det inträffade var något av det värsta jag varit med om. Foten är fortfarande bortdomnad och känseln är inte tillbaka än, men det funkar att leva med.

Parallellt med att ländryggen bråkade så gav inte smärtan i armen med sig utan det blev bara värre och värre. Det började bli outhärdligt att sitta och stå (vilket är något man gör ganska mycket i mitt jobb) så tog jag kontakt med Erkki Venäläinen. Han konstaterade direkt att något är fel och skickade mig på en magnetröntgen till Åbo. Den röntgen visade att jag inte bara hade ett utan sju-åtta bråck i olika storlekar både i halsryggen och ländryggen.

Det här var för drygt två månader sedan. Efter det har det fortsatt att bli värre i armen. Till slut insåg till och med jag att det här är ohållbart och jag måste få hjälp. Erkki rekommenderade mig att ta kontakt med neurokirurg Janek Franzén, vilket jag gjorde och när han såg mina röntgenbilder sa han direkt, -”Det här måste opereras”.

Han förklarade att det som orsakade smärtorna i armen är att nerverna/nervrötterna sitter i kläm mellan kota c6-c7 eftersom disken där troligtvis är ordentligt skadad. Jag förstod nog inte riktigt vad han sa och vad det skulle innebära men jag skulle förmodligen ha gått med på vad som helst, för såhär kan jag inte ha det.

Han berättade att det handlade om en steloperation och att ett plastinplantat skulle in mellan kotorna där disken är trasig. Han berättade också hur operationen skulle gå till med att skära upp halsen, flytta på halspulsåder, struphuvud, stämband för att komma åt disken, han berättade också att operationen inte var helt riskfri men om den inte görs så kan det leda till ännu värre problem med nerverna och i värsta fall förlamning. Sen berättade han att han hade en tid och kunde operera mig tre veckor senare, det var i onsdags.

Veckan innan operationen höll det på spåra ur vad gäller smärtan i armen, jag dolde det bra på jobbet och försökte hålla humöret uppe men de sista dagarna var inte roliga. Hade operationen inte blivit av eller om det hade dröjt någon vecka/månad till är jag inte övertygad om att armen hade klarat sig, så illa var det.

Nu är operationen gjord. Disken var inte bara dålig, den var helt slut eller som Janek sa, -”Det var bara gröt, disken var helt kollapsad och den var i mycket sämre skick än vad som kunde ses på magnetröntgen. Nervrötterna var öppna på bägge sidor och rotkompressionen påfallande”. Här finns en film på motsvarande operation ifall du vill se vad han gjort >>

Jag har dock ett nyare, modernare och tekniskt bättre utformat inplantat än vad som visas på filmen och med det behöver inte plattan/skruvarna användas. Men med det förstår jag också varför jag måste ta det lite lugnt ett tag tills kotorna fixerats och vävnaden växt ihop.

Nervsmärtan i armen, som är oerhört svår att förklara, är borta även om domningarna i fingrarna och handen är kvar. Janek berättade att nerver läker med cirka 1mm/dygn utgående ifrån nervrötterna, så det är klart, det kommer troligtvis ta några månader/år innan allt blir bra ut i fingrarna. Men det är som natt och dag med armen nu, även om jag är lite öm och stel i halsen och nacken är nervsmärtan borta.

Jag har fått tydliga instruktioner på att jag måste röra mig långsamt och begränsat, undvika alla snabba rörelser med huvudet, inte trilla och inte lyfta mer än fem kilo fram till återbesöket i början av december. Då skall nya röntgenbilder tas för att se att implantatet inte flyttat sig och att allt är som det skall.

Det finns en risk att implantatet kan ”ploppa ut” nu i början vilket givetvis inte är så bra med tanke på att halspulsåder, strupe, stämband och annat lite känsligt material sitter precis utanför. Så för första gången i mitt liv tänker jag faktiskt lyssna på kirurgen som uppenbarligen vet vad han pratar om och göra som han säger.

Jag tänker inte (som alla andra gånger jag blivit sjukskriven tidigare) avbryta sjukskrivningen och återgå till jobb för att jag själv anser att jag vet bättre, den här gången tänker jag lita på Janek och göra som han säger. Han vet vad han pratar om.

Så jag kommer troligtvis formellt inte tillbaka till min ministerpost innan en ny minister är utsedd. Jag kommer inte få vara en del i den expeditionsministär som jag så gärna hade velat vara efter valet på söndag. Jag kommer istället ta det lugnt, läka, följa Janeks råd och vara tacksam över det fantastiska jobb han har gjort och inte äventyra det arbete som resulterat i att allt såhär långt har gått perfekt.

Nu är det konvalescens som gäller för hela slanten, för första gången på riktigt i hela mitt liv.
Trevlig söndag

Ab Åland eller familjen Åland

Publicerat: oktober 5, 2015 i Politik

1010_familyiseverythingPå Åland finns det idag många olika företag, vissa har som mål att generera vinst till sina aktieägare och andra existerar för att en företagare/entreprenör älskar sitt företag och vill skapa arbetsplatser, sysselsättning, mervärde och medverka till något större än sig själv.

På samma sätt som det finns många olika företag och företagsmodeller finns det även många olika familjer. Vissa är trasiga andra hela, vissa misskötta och andra fungerande, några är olyckliga och andra är lyckliga. Ett av huvudsyften med en familj är att medlemmarna i den skall kunna känna sig älskade, trygga och alltid ha en plats att vända sig till om de hamnar i knipa och behöver hjälp, en plats att få kalla sitt hem.

I ett företag eller familj är allting inte alltid rättvist, ibland gynnas eller missgynnas någon framom någon annan, ibland behöver någon arbeta lite hårdare eller lite mer än andra för att helheten skall fungera. Ibland går det bra, ibland kommer det lite motgångar.

Gemensamt för att bägge skall fungera är att det krävs hårt arbete och att ingenting är gratis samt att alla gör så gott de kan med de förutsättningar de har. Men det krävs också ett gott ledarskap, tydlighet och att någon sätter gränser och prioriterar. Det behövs en eller ett par individer som bland annat tar det yttersta ansvaret, ser till helheten, vågar ta beslut och ser till att inkomster och utgifter går ihop. Kanske inte alla år men på sikt.

Vad är då Åland?

De senaste fyra åren har jag kommit till insikt att Åland inte är eller kan skötas som ett aktiebolag. Åland är snarare en familj och bör skötas på samma sätt. En familj som tar hand om sina medlemmar, erbjuder trygghet och frihet och som samtidigt har famnen öppen för fler som vill flytta in.

En familj är ingen ensaks-fråga, det är en helhet där människor tillsammans har rättigheter men även skyldigheter. En god familj öppnar även upp sitt hem för de som behöver hjälp samtidigt som man värnar om de som redan bor under samma tak.

Om mindre än två veckor är det val. Rösta inte på ett parti som driver ensaksfrågor, rösta på de som ser helheten.

Kort ministerpodd

Publicerat: oktober 2, 2015 i Podcast

Kort podd dagen innan förhandsröstningen inleds

Med glädje och spänst i Jomalas tjänst

Publicerat: oktober 1, 2015 i Politik

jomala_kandidaterJag har jobbat med ”glädje och spänst i Landskapets tjänst” de senaste fyra åren men som du säkert vet ställer jag inte upp i höstens Lagtingsval. Däremot så har jag valt att ställa upp i valet till Jomala Fullmäktige tillsammans med 18 andra glada personer ifrån Moderat Samling, vill du veta vad hur vi vill utveckla kommunen för att göra ett bra Jomala ännu bättre så kan du läsa vårt valprogram här>>

Så bor du i Jomala och vill ha mig i fullmäktigesalen så skall du avlägga din röst på nummer 542 när förhandsröstningen pågår mellan den 3-13 oktober, om du tycker att jag gjort mitt och det behövs nya krafter så tycker jag du skall rösta på någon av våra nya kandidater.

Vill du träffa oss så finns vi på Solberget, Kantarellen och S-market på söndag, mer info kommer.